RH 2013:47

Straffmätning och påföljdsval vid återfall i sexuellt ofredande (blottning).

Göteborgs tingsrätt

Åklagaren åtalade A.B. för sexuellt ofredande alternativt förargelseväckande beteende samt våldsamt motstånd enligt följande.

Åtalspunkt 1: A.B. har den 19 mars 2012 på en spårvagnshållplats vid Stigbergstorget i Göteborg sexuellt ofredat målsägande A (flicka född år 2001 och vid gärningen 10 år) och målsägande B (flicka född år 2001 och vid gärningen 10 år) genom att blotta sig för målsägandena bestående i att väcka deras uppmärksamhet och förevisa sitt könsorgan för dem. A.B:s handlande har i vart fall varit ägnat att väcka obehag hos målsägandena och kränka målsägandenas sexuella integritet.

Alternativt görs gällande. A.B. har vid beskriven plats och på beskriven tid blottat sitt könsorgan för förbipasserande, vilket varit ägnat att väcka förargelse hos allmänheten.

Åtalspunkt 2: Sexuellt ofredande alternativt förargelseväckande beteende samt våldsamt motstånd: A.B. har den 23 april 2012 på Järntorget i Göteborg sexuellt ofredat okänd vuxen kvinna med barn genom att blotta sig för målsägande bestående i att locka på deras uppmärksamhet och förevisa sitt könsorgan för dem. A.B:s handlande har varit ägnat att väcka obehag hos målsäganden och kränka målsägandens sexuella integritet.

Alternativt görs gällande: A.B. har på beskriven plats och tid blottat sitt könsorgan för förbipasserande, vilket varit ägnat att väcka förargelse hos allmänheten.

A.B. har i samband med att polisassisterna Lissledal och Frick i deras myndighetsutövning skulle gripa A.B. för ovan beskriven gärning satt sig till motvärn - i syfte att komma fri - genom att på Järntorget och i bil på väg mot personintaget på Aminogatan i Mölndal kränga med kroppen, spotta omkring sig och bita omkring sig.

Målsägandena A och B yrkade i anslutning till åtalspunkten 1 skadestånd av A.B.

A.B. förnekade gärningarna och bestred skadeståndsyrkandena.

Tingsrätten (rådmannen Krister Maxedius samt nämndemännen Erik Pousar, Vincent Johansson och Ulla Palmgren) uttalade i dom den 22 januari 2013 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Skuld och rubricering

Åtalspunkten 1

Tingsrätten har tagit del av videoinspelade förhör med målsägandena. Tingsrätten har hört A.B. och vittnet A.H.

A.B. har vidgått att det tidigare har hänt, när han varit rejält berusad, att han tagit fram och börjat leka med sitt eget könsorgan, även om han befunnit sig på allmän plats med andra personer i närheten. När det gäller det nu aktuella tillfället har han dock bestämt förnekat att han skulle ha gjort på samma sätt. Han har berättat att han var på väg till affären för att handla men att han satt i en spårvagnskur för att dricka två cider. Han har hävdat att han inte såg till några flickor och att det målsägandena har berättat är fria fantasier.

Tingsrättens bedömning

Målsägandena har i de inspelade förhören lämnat uppgifter som fullt ut ger stöd för åklagarens gärningspåståenden. Sålunda framgår av deras berättelser att A.B. påkallat deras uppmärksamhet och han, efter att väl ha fått ögonkontakt med dem, blottat sitt kön för dem samtidigt som han uttalat ”förlåt, förlåt”. Målsägandena har beskrivit det obehag som de kände i stunden och den rädsla som kom efteråt. Att deras berättelser skulle vara ett utryck för fria fantasier håller tingsrätten för helt uteslutet. De har båda gjort ett trovärdigt intryck och tingsrätten bedömer deras uppgifter som tillförlitliga. Till det ska läggas att deras berättelser får visst stöd av vad vittnet A.H. har berättat. Tingsrätten delar åklagarens uppfattning om att A.B:s handlande har varit ägnat att väcka obehag hos målsägandena och kränka målsägandenas sexuella integritet. A.B. ska därför dömas i enlighet med åtalet för sexuellt ofredande.

Åtalspunkten 2

Tingsrätten har hört A.B. samt vittnena J.M. och F.L.

A.B. har hörd över åtalet i denna del berättat bl.a. följande. Vid detta tillfälle var han kraftigt berusad och det stämmer att han satt på bänken och hade tagit fram sitt könsorgan. Syftet var inte att visa upp sig för omgivningen utan tvärtom; han gjorde vad han kunde för att skyla sig. Han ville inte att andra skulle se vad han höll på med. Poliserna som grep honom behandlade honom på ett mycket bryskt och kränkande sätt. Han markerade sitt ogillande genom spotta i bilen. I övrigt gjorde han inget motstånd vid gripandet.

J.M. har berättat i huvudsak följande. Han är polis men var inte i tjänst den aktuella dagen. Han befann sig på Järntorget när han fick se att A.B. satt och blottade sig på en bänk. J.M. såg på avstånd hur A.B. upprepade gånger försökte fånga en kvinnas uppmärksamhet med sitt blottade könsorgan. Kvinnan var i sällskap med ett litet barn. Det hela pågick en stund och J.M. såg att A.B. skylde sig varje gång en mansperson gick förbi. J.M. såg att kvinnan i nästa ögonblick försvann ifrån platsen i all hast. Hon måste ha sett vad A.B. höll på med och blivit skrämd. J.M. visste sedan tidigare att A.B. kan bli våldsam i samband med ett gripande. J.M. ringde därför polisen och avvaktade till att dessa kom till platsen.

F.L. har berättat i huvudsak följande. Han ingick i patrullen som kallades till platsen. De hade fått uppgift om att det satt en person på en bänk och onanerade. När de kom fram såg F.L. att A.B. satt med byxorna uppknäppta och penisen framme. F.L. sade åt A.B. att dra upp byxorna och stänga gylfen. A.B. blev då aggressiv och satte sig på motvärn, varför han belades med handfängsel. Han krängde med kroppen och gormade omkring sig. Hans motstånd fortsatte inne i polisbilen där han spottade omkring sig

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten finner inte anledning att ifrågasätta vittnenas uppgifter. Genom vad de har berättat sammanställt med vad som i övrigt framkommit i målet finner tingsrätten styrkt att A.B. gjort sig skyldig till sexuellt ofredande i enlighet med åtalet samt till våldsamt motstånd genom att kränga med kroppen och spotta omkring sig.

Påföljd

A.B. förekommer under 8 avsnitt i belastningsregistret. Alla utom två avser sexuellt ofredande. Han dömdes år 2007 för tre fall av sexuellt ofredande. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. År 2009 dömdes han på nytt för tre fall av sexuellt ofredande. Det förordnades att den tidigare utdömda skyddstillsynen skulle avse även den nya brottsligheten och att skyddstillsynen skulle vara förenad med särskild behandlingsplan. Prövotiden förlängdes och A.B. ställdes på nytt under övervakning. Han dömdes därefter den 14 april 2010 för sexuellt ofredande till fortsatt skyddstillsyn jämte dagsböter. Den 28 februari 2011 dömdes han för tre fall av sexuellt ofredande samt olaga hot till en ny skyddstillsyn. Den 1 april 2011 dömdes han för våldsamt motstånd till fortsatt skyddstillsyn. Senast han dömdes var den 18 oktober 2011. Domen avser tre fall av förargelseväckande beteende och påföljden bestämdes till penningböter.

A.B. har framhållit att hans olämpliga beteenden har haft ett direkt samband med att han under ganska lång tid missbrukat alkohol. Han har tillagt att han numera är helnykterist och att det därför inte finns någon risk för att han ska återfalla i brott.

Tingsrätten anser likväl att A.B:s ständiga återfall i brott, främst av sexuell natur och riktade mot barn, gör att det inte kan komma i fråga med någon annan påföljd än fängelse. Han bör enligt tingsrätten dömas särskilt till fängelse i en månad.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde A.B. för sexuellt ofredande i två fall och för våldsamt motstånd till fängelse en månad. Han förpliktades också att utge skadestånd till målsägandena A och B.

Hovrätten

A.B. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalen, i andra hand döma honom för två fall av förargelseväckande beteende till böter. För det fall hovrätten skulle bedöma gärningarna på samma sätt som tingsrätten yrkade han att hovrätten skulle döma honom till villkorlig dom. Han yrkade också att hovrätten under alla omständigheter skulle ogilla skadeståndsyrkandena.

Åklagaren och målsägandena motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Hjalmar Forsberg och hovrättsassessorn Christian Malmqvist) anförde i dom den 17 juni 2013 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Skuld och skadestånd

Den uppgift som vittnet F.L. lämnat om att A.B. försökte bita honom i samband med ingripandet den 23 april 2012 är alltför osäker för att kunna läggas till grund för en fällande dom. Någon annan bevisning om att A.B. skulle ha ”bitit omkring sig” har inte lagts fram. Det gärningsmomentet ska därför ogillas såvitt avser åtalet för våldsamt motstånd. I övrigt instämmer hovrätten i alla delar i tingsrättens bedömningar i skuld- och skadeståndsfrågorna. Tingsrättens dom ska med den angivna reservationen fastställas i dessa delar.

Påföljd

Brottens straffvärde och tillämplig straffskala

A.B. döms nu för två fall av sexuellt ofredande genom blottning och ett fall av våldsamt motstånd. Om han endast hade dömts för det våldsamma motståndet hade påföljden bestämts till ett tämligen milt bötesstraff. Avgörande för att bestämma påföljd blir därför hur hovrätten bedömer de båda fallen av blottning och den omständigheten att han återfallit i sådan brottslighet.

Straffskalan för sexuellt ofredande går från böter till fängelse i två år. Brottsrubriceringen rymmer många disparata handlingar. För sexuellt ofredande genom blottning utan vare sig förmildrande eller försvårande inslag är normalpåföljden 40 dagsböter.

Händelsen på Järntorget framstår som ett typiskt fall av blottning utan vare sig förmildrande eller försvårande omständigheter. Händelsen på Stigbergstorget är däremot allvarligare eftersom A.B. då blottade sig för två små flickor. I något mildrande riktning talar att flickorna inte befann sig helt nära A.B., att händelsen pågick under förhållandevis kort tid och att flickorna inte var ensamma på platsen. Det saknades andra försvårande inslag vid gärningen än flickornas låga ålder. Denna gärning har enligt hovrätten ett straffvärde som motsvarar 80 dagsböter.

När straffvärdet för de båda fallen av blottning och det våldsamma motståndet läggs samman motsvarar det 100-120 dagsböter. Detta är vad hovrätten hade bestämt påföljden till om A.B. inte vid åtskilliga tidigare tillfällen hade dömts för blottning.

Betydelsen av återfall

Vid påföljdsbestämningen ska rätten nämligen i skärpande riktning ta hänsyn till om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott, om inte detta beaktas genom påföljdsvalet eller i tillräcklig utsträckning genom förverkande av villkorligt medgiven frihet. Vid denna bedömning ska rätten särskilt beakta omfattningen av den tidigare brottsligheten, vilken tid som förflutit mellan brotten och om brotten är likartade eller särskilt allvarliga. Allt detta framgår av 29 kap. 4 § brottsbalken. Vidare får rätten enligt 30 kap. 4 § brottsbalken som ett särskilt skäl för fängelse beakta att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott.

Utöver den tingsrättsdom som A.B. har överklagat har han dömts vid åtta tidigare tillfällen. Den senaste domen är från oktober 2011. Han dömdes då till penningböter för förargelseväckande beteende. Den näst senaste domen är från april 2011. Han dömdes då för våldsamt motstånd. Påföljden bestämdes på så sätt att en tidigare utdömd skyddstillsyn fick avse även det nya brottet. I februari 2011 dömdes han för tre fall av sexuellt ofredande genom blottning och ett fall av olaga hot. Brotten hade begåtts under åren 2009-2010. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Dessförinnan dömdes han i april 2010 och oktober 2009 för sammanlagt fyra fall av sexuellt ofredande. Påföljden bestämdes i den första av dessa båda domar till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan med ett alternativstraff på fängelse i tre månader. I den senare domen bestämdes att den tidigare skyddstillsynen skulle avse också det nya brottet. Dessutom dömde domstolen ut dagsböter. Under 2006 och 2007 dömdes A.B. vid ytterligare tre tillfällen för sammanlagt sju fall av sexuellt ofredande. Påföljderna bestämdes till villkorlig dom, fängelse och skyddstillsyn.

Såsom framgår av kommentaren till 29 kap. 4 § brottsbalken ska återfall i första hand beaktas genom påföljdsval eller förverkande av villkorligt medgiven frihet. En av de situationer där det kan bli aktuellt att beakta återfall vid straffmätning är således vid bötesbrott då det saknas villkorligt medgiven frihet att förverka. Återfall i bötesbrott av samma art kan efterhand, beroende på brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt, medföra högre bötesstraff. Om det i straffskalan finns både böter och fängelse nås så småningom vid vissa brottstyper den punkt där påföljden bör bestämmas till fängelse i stället för böter. Högsta domstolen har behandlat frågan om återfall i bötesbrott i NJA 1981 s. 308 och NJA 1992 s. 108. Rättsfallen ger enligt hovrättens mening ingen tydlig vägledning om hur hovrätten bör bestämma påföljd i det nu aktuella fallet.

Martin Borgeke säger i sin bok Att bestämma påföljd för brott, andra upplagan s. 178, att det står klart att tidigare brottslighet kan leda till att ett brott som normalt bestraffas med böter i stället bestraffas med fängelse. På så sätt bestäms påföljden för grov olovlig körning regelmässigt till fängelse när någon döms för fjärde gången för det brottet. I övrigt är enligt Borgeke bilden av praxis splittrad. Hans allmänna intryck är att domstolarna i det längsta drar sig för att, i stället för att döma till böter, välja fängelse som påföljd med hänvisning till den tilltalades tidigare brottslighet.

Även enligt hovrättens mening är det, med undantag för just grov olovlig körning, mycket ovanligt att domstolarna med hänvisning till återfall i brott dömer till fängelse i stället för böter för sådana brott som typiskt sett bestraffas med böter. Detta gäller t.ex. sådana vanligen förekommande brott som snatteri och ringa narkotikabrott. Hovrättens uppfattning är att den frekvens av återfall som det rör sig om för A.B:s del, dvs. ca två återfall varje år, typiskt sett inte skulle leda till att påföljden för dessa brott bestämdes till fängelse i stället för böter. Den omständigheten att straffskalan för sexuellt ofredande är strängare än den för de nu nämnda brotten bör inte leda till att blottning behandlas strängare än dessa brott; påföljden bör ju bestämmas med utgångspunkt i straffvärdet för de enskilda brotten. Inte heller bör det i detta fall ges någon betydelse att domstolarna i tidigare domar dömt A.B. till strängare påföljd än böter.

Det sagda leder hovrätten till slutsatsen att A.B. nu bör dömas till böter. Återfallet bör beaktas endast på så sätt antalet dagsböter sätts högre än vad som annars hade varit fallet.

DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämde påföljden till 150 dagsböter å 50 kr.

Hovrättsrådet Ola Olsson var skiljaktig i fråga om påföljden och fastställde tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 17 juni 2013.

Mål nr: B 1656-13.

Lagrum: 6 kap. 10 § och 29 kap. 4 §brottsbalken.