RH 2013:6
Skadestånd p.g.a. annan kränkande behandling (mobbning).
Göteborgs tingsrätt
YRKANDEN
Barn- och elevombudet vid Statens skolinspektion (BEO) yrkade att tingsrätten skulle förplikta Göteborgs kommun att till Y.G. betala, såvitt här är av intresse, 234 600 kr, varav 210 000 kr för kränkning, 1 500 kr för förstörd egendom och 23 100 kr för sveda och värk, jämte ränta.
Kommunen motsatte sig yrkandena och vitsordade inga belopp som skäliga.
BAKGRUND
Y.G. var elev vid H-skolan från och med höstterminen 2004 till och med vårterminen 2008. Göteborgs kommun är huvudman för H-skolan.
Under sin skoltid hade Y.G. bl.a. kontakt med följande lärare: A.T. som var bl.a. klassföreståndare i årskurs fyra, H.S. som var Y.G:s mentor från och med höstterminen 2007 till maj 2008 och ansvarig för de anteckningar som åberopats i målet, A.S. som var lärare i matematik och fysik från och med vårterminen 2007 och T.L. som bl.a. var musik- och bildlärare i årskurs åtta. A.T., A.S. och T.L. ingick i skolans antimobbningsteam. K.L. var rektor på skolan under aktuell tidsperiod.
Målet gäller frågan om Y.G. har varit utsatt för annan kränkande behandling av elever under tiden vårterminen 2007 till och med vårterminen 2008 och om skolan i sådant fall känt till kränkningarna. Målet gäller vidare om skolan kan anses ha vidtagit åtgärder för att förebygga och förhindra annan kränkande behandling, om den har utrett påståendena om kränkningar samt i sådant fall vidtagit åtgärder för att förhindra fortsatta kränkningar. Om tingsrätten skulle finna att skolan brustit i något avseende aktualiseras frågan om skadestånd.
PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN
BEO:s grunder i sammanfattning
Y.G. har från vårterminen 2007 till och med vårterminen 2008 behandlats kränkande av andra elever på H-skolan. Y.G. har utsatts för sådan annan kränkande behandling som avses i 2 § lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (”barn- och elevskyddslagen”). Kränkningarna är inte ringa.
Kommunen har åsidosatt sina skyldigheter på följande sätt.
Kommunen har åsidosatt sin skyldighet att enligt 7 § barn- och elevskyddslagen vidta åtgärder för att förhindra och förebygga att elever i skolan utsätts för trakasserier och annan kränkande behandling, en underlåtenhet som bidragit till att Y.G. utsatts för annan kränkande behandling.
Kommunen har sedan vårterminen 2007 känt till att Y.G. var utsatt för kränkande behandling, men inte vidtagit tillräcklig utredning av kränkningarna. Kommunen har inte heller vidtagit de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra ytterligare kränkningar mot henne. Härigenom har kommunen brutit mot den skyldighet som åligger den enligt 8 § barn- och elevskyddslagen.
Kommunen ansvarar i sin egenskap av huvudman för H-skolan för att skolan följer de skyldigheter som finns i 7 och 8 §§ barn- och elevskyddslagen. Eftersom skolan har åsidosatt sina skyldigheter enligt de bestämmelserna är kommunen skyldig att utge skadestånd enligt 15 § samma lag till Y.G. för kränkning, sveda och värk samt förstörd egendom.
Lagens krav på huvudmannen
Barn- och elevskyddslagen ställer tydliga krav på huvudmannen för en viss skolverksamhet. Dessa krav innebär att när huvudmannen får kännedom om att en elev anser sig vara utsatt för kränkande behandling så blir huvudmannen skyldig att utreda och i förekommande fall vidta åtgärder som förhindrar ytterligare kränkningar. Genom denna lag har tydligt markerats att alla barn och elever har rätt till en trygg skolmiljö, fri från alla former av kränkningar. Om en huvudman inte lever upp till de krav som ställs i lagen blir huvudmannen skadeståndsskyldig gentemot den enskilda eleven. Det betyder att lagen gör huvudmannen ansvarig att agera på visst sätt redan vid kännedom om att en elev anser sig vara utsatt för kränkande behandling.
Den lagstiftning som är aktuell är alltså en ansvarslagstiftning och målet avser frågan om kommunen, i egenskap av huvudman för H-skolan, har fullgjort de skyldigheter som har ålegat kommunen enligt åberopade rättsregler.
Allmänt om de kränkningar som Y.G. har utsatts för
Y.G. började på H-skolan år 2004. Hon hade vid sin tidigare skola varit utsatt för mobbning och därför valt att byta skola. Redan första dagen när Y.G. och hennes mamma gick över skolgården på H-skolan hörde hon hur en elev ropade ”Titta, där kommer mobboffret”. Y.G. kom sedan att bli utsatt för en rad olika kränkningar under åren 2004-2006. Detta har både Y.G. och hennes mamma vid upprepade tillfällen berättat för lärare och annan personal vid skolan.
Y.G. har under vårterminen 2007 till och med vårterminen 2008 utsatts för kränkande behandling. Kränkningarna skedde i stort sett dagligen. Kränkningarna var upprepade och systematiska. De kränkningar som regelmässigt förekom under den i målen aktuella tiden var att hon kallades för ”hora, fitta, fetto, äckel, jävla blatte, aful, långben, skyskrapan, långeman” eller därmed liknande tillmälen.
Många gånger fälldes nedsättande kommentarer även om Y.G:s familj. Eleverna påstod att Y.G:s syster stal på sin arbetsplats, att brodern inte hade ett riktigt jobb, att mamman var ”fake” med sitt blonda hår, att mamman var tjock och ohälsosam och att Y.G. måste tala om det för sin mamma. Vid ett tillfälle visade hon en bild på sin mormor som hon hade i sin mobiltelefon. Då sa eleverna att mormodern var en tattare eller zigenare. Hon fick ofta höra att hennes pappa var en muslimsk arabjävel som inte brydde sig om Y.G. Hon fick höra att familjen var fattig, levde på socialbidrag och fick gå till Frälsningsarmén för att äta.
Y.G:s skåp klottrades ned med nedsättande tillmäle. Någon eller några skrev ordet ”slampa” på skåpet den 11 januari 2008.
Y.G har även under hela den nu aktuella tiden vårterminen 2007 till och med vårterminen 2008, i princip dagligen, fått utstå menande och jobbiga blickar. Det hände ofta att elever hostade samtidigt som de sa ”hora” när de möttes. Elever har även gjort högljudda kräkljud när de gått förbi henne. När Y.G. kom till skolan på morgonen var det vanligt att flera elever stod på led och tittade på henne uppifrån och ner och harklade sig samt fnissade när hon gick förbi dem.
Vid flera tillfällen under perioden har det hänt att andra elever rotat i Y.G:s väska. I samband med dessa intrång stals allergimedicin, pennfodral och dagböcker.
Det var i stort sett alla elever i klassen som över tiden deltog i dessa kränkningar. Det förekom också att andra elever på skolan kränkte henne. Kränkningarna skedde på raster, på lektioner, i korridorer, på skolgården, matsalen, på väg till och från skolan samt vid gymnastiken.
Därutöver har i mars 2007 en nidsång om Y.G. och hennes familj lagts ut på internet och sjungits av eleverna vid skolan.
Hon har fått egendom förstörd. I november 2007 eldade några elever på hennes skor.
Vidare blev Y.G. den 6 februari 2008 instängd på en toalett. Elever har i samband med detta sagt att de hatar Y.G. och att de vill döda henne samtidigt som de bankat och sparkat på dörren. I samband med detta kallades hon för ”jävla subba”. Vid tillfället skickades lappar och kondomer in till Y.G. Lapparna hade ett kränkande innehåll.
Personalens kännedom
Eftersom personalen vid skolan redan när vårterminen 2007 började hade kännedom om att Y.G. ansåg sig vara utsatt för kränkande behandling hade huvudmannens skyldighet att agera inträtt. Detta innebar att huvudmannen redan vid början av vårterminen 2007 var skyldig att utreda vad som inträffat samt att se till att lämpliga åtgärder vidtogs för att inga ytterligare kränkningar skulle äga rum.
Y.G. har berättat om de kränkningar som hon utsatts för till personal vid skolan. Hon berättade för sina lärare A.T. och H.S. Hon berättade det även för A.S. och S.P. Hennes mamma har även påtalat detta för A.T., S.P. och H.S. Modern talade även med rektorn K.L. om dessa kränkningar.
Uttalandena ”aful” och ”Långben” gjordes även i samband med att eleverna delades in i olika lag. Det var ingen som ville vara i Y.G:s lag. Hon var därför ensam. De andra bestämde vad hennes lag skulle heta. Y.G:s lag fick heta ”aful” och ”Långben”.
Förebyggande åtgärder för att förhindra kränkande behandling
Personalen vid skolan kände till att Y.G. var utsatt för kränkningar under 2007. Skolan hade därför ett ansvar att redan under vårterminen 2007 vidta generella förebyggande åtgärder för att förhindra fortsatta kränkningar av henne.
Med hänsyn till att Y.G. frekvent under en lång tid utsatts för allvarliga kränkningar borde skolan i ett tidigt skede ha vidtagit förebyggande åtgärder för att förhindra fortsatta kränkningar av henne.
Personalen måste vara uppmärksam på den jargong och beteendemönster som råder mellan eleverna och se till att miljön på skolan inte inbjuder till sådana missförhållanden (se prop. 2005/06:38 s.140).
Huvudmannen hade kunnat förebygga och förhindra kränkningar av Y.G. om de t.ex. sett till att personalen hade bättre tillsyn över de platser där elever vistades.
Skolan har inte vidtagit sådana åtgärder, varför den har brustit i de krav som ställs enligt 7 § barn- och elevskyddslagen.
Huvudmannens utredning och åtgärder
Huvudmannen har inte utrett kränkningarna av Y.G. tillräckligt och åtgärder har inte satts in tillräckligt skyndsamt. Huvudmannen har inte heller vidtagit tillräckliga eller lämpliga åtgärder för att effektivt förhindra fortsatta kränkningar. De vidtagna åtgärderna kan därför inte anses uppfylla lagens krav.
Personalens kännedom om Y.G:s tidigare utsatthet medförde även en skyldighet att följa upp redan tidigare vidtagna åtgärder för att se om de haft önskad effekt.
När personalen sedan fick veta av Y.G. och hennes mamma och dessutom gjorde egna iakttagelser av hur Y.G. systematiskt och återkommande blev utsatt för kränkningar ställdes stora krav på huvudmannens agerande. Här skulle huvudmannen ha sett till att det genomfördes ingående utredningar om vad som inträffat och orsakerna till det samt att det vidtogs omfattande åtgärder för att komma tillrätta med Y.G:s utsatta situation.
Bristfällig utredning
När personalen vid en skola får kännedom om att en elev anser sig vara utsatt för kränkande behandling ska utredning och, i förekommande fall, åtgärder vidtas. Personalen vid skolan fick under vårterminen 2007 flera gånger uppgifter om att Y.G. under en längre tid varit utsatt för kränkande behandling. Att Y.G. varit utsatt för kränkande behandling tidigare vid skolan var dessutom redan känt av personalen. Vidare fick skolan kännedom om att en nidsång om henne och hennes familj lagts ut på internet.
Personalen vid skolan utredde dessa uppgifter genom några samtal med de elever som lagt ut sången och med Y.G. De övriga uppgifterna om kränkande behandling föranledde ingen utredning eller åtgärder.
Redan under våren 2007 borde skolan sett till att en grundlig utredning genomfördes för att få en helhetsbild av de kränkningar som Y.G. utsattes för. Någon sådan utredning genomfördes inte. Om en sådan utredning hade genomförts hade personalen vid skolan tidigt kunnat få en bild av de kränkningar som Y.G. utsattes för och snabbt sätta in relevanta åtgärder för att förhindra ytterligare kränkningar.
Personalen vid skolan utredde kränkningarna genom att föra samtal med berörda elever, men de utförda åtgärderna var bristfälliga och otillräckliga. BEO gör gällande att huvudmannen härigenom inte genomförde tillräckligt djupgående utredningar av de kränkningar som förekommit.
Personalen vid skolan har utan att göra en grundlig utredning ansett att Y.G. var inblandad i konflikter och att dessa konflikter uppkom på grund av hennes eget beteende. BEO gör gällande att det inte varit fråga om konflikter som grundats på Y.G:s beteende. Y.G. har utsatts för allvarliga och systematiska kränkningar, vilka huvudmannen har en skyldighet att agera mot. Under alla förhållanden utgör Y.G:s beteende inte någon omständighet som fritar huvudmannen från det ansvar som ställs enligt åberopade rättsregler.
Redan här har huvudmannen brustit i de skyldigheter som följer av 8 § barn- och elevskyddslagen.
Av skolan vidtagna åtgärder
De åtgärder som skolan vidtog skedde inte tillräckligt skyndsamt. Åtgärderna var inte heller lämpliga eller tillräckliga med hänsyn till de omfattande kränkningar som Y.G. utsattes för.
Åtgärderna som vidtogs under våren 2007 syftade till att utreda händelsen med den nidsång som lagts ut på internet. Några åtgärder som syftade till att förhindra de andra kränkningarna som personalen vid skolan hade kännedom om vid den tidpunkten vidtogs inte.
De åtgärder som vidtogs genom att splittra klassen, schemalägga olika former av samarbets- och vänskapsövningar mellan eleverna samt tid för tjej- och killgrupper skedde först under vårterminen 2008, dvs. ett år efter att personalen vid skolan fått kännedom om att Y.G. under en längre tid upplevt sig vara utsatt för kränkande behandling.
Skolan har även beträffande ovan angivna omständigheter brustit i de skyldigheter som följer av 8 § barn- och elevskyddslagen.
Under hösten 2007 och våren 2008 genomfördes ett antal samtal för att komma tillrätta med de inträffade kränkningarna. Dessa åtgärder saknade systematik och långsiktighet. Eftersom kränkningarna fortsatte borde skolan sett till att personalen vid skolan vidtog mer omfattande åtgärder.
Ett föräldramöte hölls den 22 oktober 2007 men detta kan knappast anses ha utgjort en tillräcklig eller lämplig åtgärd.
Eftersom personalen vid skolan bedömde att Y.G. var inblandad i konflikter på grund av sitt eget beteende präglade detta de åtgärder som till slut vidtogs. Dessa åtgärder kan, mot bakgrund av de långvariga kränkningarna, inte anses som tillräckliga.
Ett åtgärdsprogram ska enligt 5 kap. 1 § grundskoleförordningen (1994:1194) vid behov upprättas för både den som kränker och den som blir kränkt. Skolan har inte upprättat något åtgärdsprogram för Y.G. för att komma till rätta med kränkningarna.
Mot bakgrund av ovan angivna omständigheter har huvudmannen brustit i de skyldigheter som följer av 8 § barn- och elevskyddslagen.
Skadestånd
Eftersom skolan inte har levt upp till de krav som barn- och elevskyddslagen ställer är Göteborgs kommun skadeståndsskyldig mot Y.G.
De kränkningar som Y.G. utsatts för har fått mycket ingripande konsekvenser för henne. Hon har till följd därav känt svår ångest och synnerligt obehag under sin skolgång. Hon har känt sig rädd och otrygg samt har haft sömn- och magproblem. Kränkningarna har påverkat hennes dagliga livsföring på ett mycket ingripande och negativt sätt. Hon har enligt lag varit skyldig att delta i skolverksamheten. Hon har varit utlämnad till de andra eleverna. Hon har utsatts för kränkande behandling vid ett mycket stort antal tillfällen genom mycket allvarliga angrepp mot sin person. Kränkningarna har pågått i mer än ett år efter det att huvudmannen haft en skyldighet att agera.
Y.G. har på grund av kränkningarna upplevt ångest, rädsla för att gå till skolan och sömnproblem.
Kommunens grunder i sammanfattning
H-skolan har inte åsidosatt sina skyldigheter enligt 7, och 8 §§ barn- och elevskyddslagen.
Kommunen förnekar att Y.G. lidit skada och att skadan uppgår till de yrkade beloppen, att det under några förhållanden skulle finnas grund för BEO:s skadeståndsyrkanden för sveda och värk och för förstörd egendom, att Y.G. utsatts för systematisk kränkande behandling och att skolan har känt till att Y.G. varit utsatt för detta.
De händelser som har inträffat har skett på det sätt som kommunen beskriver nedan.
Skolan har vidtagit de åtgärder som skäligen har kunnat krävas. Åtgärderna har gett bra resultat.
Y.G:s skoltid vid H-skolan
Årskurs fyra (höstterminen 2004 - vårterminen 2005)
Skolan startade sin verksamhet höstterminen 2004. Y.G. började skolan i årskurs fyra vid samma tidpunkt. I samband med starten tog skolan emot fem-sex socialt något osäkra flickor, varav en av dem Y.G. Skolan och Y.G:s klassföreståndare A.T. tog omedelbart tag i situationen och lade stor vikt vid just den sociala skolningen av eleverna. Genom det arbete som A.T. lade ned skapade hon en mycket väl fungerande skolklass.
Under detta första läsår förekom inte någon mobbning och inte heller några kränkningar i klassen. Under detta år var Y.G. emellertid föremål för särskilda problem som påkallade skolans uppmärksamhet. Hennes situation präglades av stor frånvaro p.g.a. sjukdomar och problem med bl.a. allergi.
Trots att Y.G. fungerade mycket väl i klassen noterade A.T. att Y.G:s mamma under utvecklingssamtal och andra samtal vid upprepade tillfällen återkom med hänvisningar till hur dåligt Y.G. skulle ha haft det tidigare.
Under detta fjärde läsår var klasskamraten ”S” Y.G:s bästa vän.
Årskurs fem (höstterminen 2005 - vårterminen 2006)
Under det femte läsåret inträffade en brytning mellan Y.G. och S. Runt S och hennes pojkvän skapades i klassen ett ”lite tuffare gäng”. Y.G. var emellertid inte ensam. Hon umgicks i stället med ”det något snällare gänget”.
Inte heller under detta femte läsår förekom dock någon mobbning eller kränkningar vare sig i klassen eller av Y.G.
De kontroverser som inträffade i skolan, och som skolan fått kännedom om, har skolan omedelbart reagerat på genom samtal med berörda elever. Efter sådana samtal har saken varit utagerad.
Den enda händelse som är värd att notera var att några pojkar hade kommit över andra elevers inloggningsuppgifter till skoldatorer och skickat bus-/snuskmejl från de andra elevernas konton. Det här drabbade flera elever, bl.a. Y.G. Skolan reagerade omedelbart och antimobbningsteamet talade allvar med eleverna. Teamet kontaktade föräldrar både till de drabbade och till dem som var ansvariga för händelsen. Teamet belade också de ansvariga eleverna med dataförbud för resten av terminen. Händelsen upprepades inte.
Årskurs sex (höstterminen 2006 - vårterminen 2007)
På sommaren 2006 upplöstes till viss del det något tuffare gänget. Det skapade viss osäkerhet bland eleverna om hur de skulle hantera de nya grupperingarna i klassen. Situationen i klassen kom emellertid att i allt väsentligt vara densamma som under föregående år. För Y.G:s del handlade det fortfarande om stor frånvaro p.g.a. sjukdomar samt om att hitta sin identitet i förhållande till de olika grupperingarna av flickor.
I april 2007 satte några flickor i klassen ihop en låttext. Det började som en arbetsuppgift under en musiklektion. De färdigställde texten hemma. Flickorna publicerade på fritiden texten på en ungdomssajt, Videodagboken. Texten låg på hemsidan under ett par dagar. Skolan fick kännedom om texten genom Y.G:s mamma och fick veta att den innehöll elaka skrivningar om Y.G:s familj. Även om låttexten inte nämner Y.G:s namn förstod skolan att det mellan flickorna stod klart att det var Y.G. som avsetts. Skolan reagerade omedelbart när den fick kännedom om händelsen. Antimobbningsteamet pratade med flickorna, som var ledsna och ångerfulla, och med Y.G. Teamet skrev även brev till flickornas föräldrar och skickade med texten och en skrivelse i vilken skolan förklarade att händelsen var oacceptabel. Skolan kontaktade Y.G:s mamma. Flickorna bad dessutom om ursäkt direkt till Y.G:s mamma.
Utöver den kränkning som låttexten innebar förekom inte någon mobbning eller några systematiska kränkningar vare sig i klassen eller av Y.G.
Höstterminen 2007
Inför och under Y.G:s sjunde läsår tog skolan emot flera elever med problem, en flicka och några pojkar. Skälet till att skolan tog emot eleverna var att H-skolan ansågs, och fortfarande anses, duktig på att arbeta med elever som har olika sorters problem. Bland de elever som kom hösten 2007 fanns elever med svåra diagnoser som bl.a. innefattade impulskontrollproblematik. Utöver den redan befintliga situationen med flickgrupperingarna, som i sig skapade viss oro och till och från kontroverser, spädde de nya elevernas ankomst på oron och kontroverserna. Stämningen påverkades negativt. Eleverna började i större utsträckning än tidigare att ”kalla varandra saker” och att gruffas. Det blev kontroverser i större omfattning och flera elever drabbades. Alla elever, även Y.G., har varit del av konflikterna, och Y.G. och de andra eleverna har drabbats.
Personalen vid skolan noterade en tid in på höstterminen vad som hände och beslutade att intensifiera arbetet med att försöka förbättra hela gruppens och de olika grupperingarnas sociala beteenden, men också att vidta särskilt riktade insatser mot de nya problemeleverna.
Skolan ordnade samtals- och samarbetsövningar mellan eleverna, tjej- och killgrupper med roliga teman, gav eleverna i uppdrag att utföra olika sociala uppgifter på ett sätt som var bra för andra, började aktivt arbeta med olika elever som fick fungera som kamratstödjare och som deltog i veckosamtal på raster och som pratade om vad som hände i skolan, delade upp undervisningen för eleverna i mindre grupper så att de fick mer tid tillsammans med elever som de kände sig trygga med, ökade antalet lärare ute på raster och det fanns därför alltid lärare i närheten av eleverna. Samtidigt som skolan vidtog dessa åtgärder för att förbättra alla elevers sociala beteenden lade skolan ned ett stort engagemang på arbete som var inriktat just mot de nytillkomna utåtagerande eleverna. Vid det arbetet deltog bl.a. rektor, elevhälsoteam och antimobbningsteam.
Eftersom skolan alltid har tagit elevernas, och Y.G:s, upplevelser av hur de uppfattar situationer på allvar, har den omständigheten att Y.G:s mamma under höstterminen 2007 hört av sig till skolan om Y.G:s situation haft betydelse för vissa åtgärder som skolan vidtog. Det innebär emellertid inte att skolans åtgärder för att förbättra alla elevers sociala beteenden har föranletts just av Y.G:s situation. Eftersom Y.G. emellertid var en av alla elever som drabbades av konflikterna, och som också var en del av dem, har åtgärderna också faktiskt avsett just hennes situation. Både arbetslaget, dvs. de lärare som arbetade med klassen, och antimobbningsteamet konstaterade att skolans arbete under hösten med elevernas sociala beteenden gav ett bra resultat. En annan positiv effekt av åtgärderna var att skolan fick en bra bild både av hur den allmänna situationen var bland eleverna och hur situationen var för varje enskild elev. Det innebar i sin tur att det blev lättare för skolan att identifiera vilka elever som kunde behöva särskilda samtal. Genom åtgärderna började även de stökiga eleverna så småningom att finna sina roller i grupperna.
Skolan fick under höstterminen motsägelsefulla besked om hur Y.G. upplevde sin situation. I mitten av oktober 2007 hade några elever rotat i Y.G:s väska. Händelsen ledde till ett samtal med eleverna och ett föräldramöte vid vilket alla inblandade elevers föräldrar deltog. Mötet med föräldrarna avlöpte inte bra. Det visade sig att Y.G:s mamma och en annan förälder hade en pågående konflikt. Efter mötet återkom Y.G:s mamma vid flera tillfällen till skolan med besked om att Y.G. trakasserades och mobbades av de andra eleverna. Det som för skolan var motsägelsefullt var att det vid flera tillfällen inträffade att Y.G:s mamma ringde skolan och uppgav att Y.G. trakasserades samtidigt som skolan samma dag hade frågat Y.G. hur situationen varit och hon hade svarat bra och att hon tyckte att de åtgärder som skolan hade vidtagit hade gett bra effekt.
En annan särskild svårighet för skolan att utreda och vidta lämpliga åtgärder efter att det skulle ha inträffat något var att skolan vid samtal med eleverna ofta fick helt motsatt, eller i vart fall mycket annorlunda, bild av vad skulle ha hänt vid olika tillfällen än den som Y.G. och hennes mamma berättade om.
Från skolans synvinkel blev Y.G:s situation under höstterminen allt bättre. Det beskedet fick skolan också av Y.G. och andra elever. Enligt vad som framgår av H.S:s anteckningar har det, efter händelsen tidigare under hösten med rotandet i väskan, noterats två särskilt identifierade händelser. Dessa två händelser har dock inte utgjort någon mobbning eller del i några systematiska kränkningar av Y.G. Den första av dessa två händelser inträffade i november 2007. En av de stökigare elever som hade kommit till skolan under hösten, ”K”, hade tagit upp Y.G:s sko och hållit en tändare en bit under sulan och låtsats att han skulle tända den samtidigt som han retfullt tittade på Y.G. Han tände emellertid inte tändaren. Skolan fick kännedom om händelsen och reagerade omedelbart på den. Antimobbningsteamet informerades och hade ett samtal med K och dennes föräldrar. K sa att han inte menade något illa. Han var ångerfull och bad Y.G. om ursäkt. K åkte dessutom hem till Y.G. med en present.
Kommunen bestrider således att det under denna termin förekom någon mobbning eller några systematiska kränkningar av Y.G. De kontroverser som inträffat under höstterminen och som skolan fått kännedom om, har skolan omedelbart reagerat på genom samtal med eleverna. Efter sådana samtal har saken varit utagerad. De åtgärder som skolan vidtog under hösten 2007 för att förbättra gruppens och de olika grupperingarnas sociala beteenden hade gett resultat. Det beskedet fick skolan också av Y.G. och övriga elever.
Vårterminen 2008
Efter årsskiftet 2007/2008 fortsatte den goda utvecklingen för eleverna på skolan och Y.G., som hade påbörjats efter skolans aktiva åtgärder under hösten. Inför vårterminen hade skolan dessutom beslutat sig för, som en ytterligare åtgärd för att försöka bidra till att skapa lämpliga gruppstrukturer, att bryta upp den åldersintegrerade 6/7:an till två separata klasser - en 6:a och en 7:a. En tillkommande omständighet inför starten av vårterminen var att ytterligare ett par nya elever hade börjat på skolan. Dessa elever kom att skapa vissa kontroverser kring sig på samma sätt som de nya elever hade gjort som började under höstterminen 2007. Kontroverserna drabbade både Y.G. och de andra eleverna, men också lärare.
Fredagen den 11 januari 2008 talade H.S. med Y.G:s mamma. H.S. fick besked att situationen generellt var bra för Y.G. Samma besked lämnade både Y.G. och mamman vid utvecklingssamtal tio dagar senare. Det som Y.G. upplevde som problem var ”blickar” från andra elever. Att det var blickarna som Y.G. ansåg vara kvar bekräftades några dagar senare i ett samtal som kuratorn hade med Y.G. den 24 januari 2008. Y.G. upprepade budskapet vid flera tillfällen till H.S. under de närmaste veckorna. Skolan talade med de elever som särskilt berördes av Y.G:s uppfattning om blickarna och skolan bestämde dessutom att H.S. framöver skulle befinna sig i kapprummet på morgnarna när Y.G. kom för ge henne mer trygghet. För att ytterligare hjälpa Y.G. beslutade H.S., Y.G. och hennes mamma vid utvecklingssamtalet att Y.G. skulle träffa specialpedagogen två gånger per vecka i stället för som dittills en eller två gånger per vecka. När det gällde Y.G:s uppfattning om blickarna lovade de andra eleverna vid samtalen med lärarna att ännu mer tänka på hur de betedde sig. Eleverna uttryckte emellertid också att de upplevde ett problem i fråga om Y.G:s uppfattning om blickar och annat. Eleverna sa att om de tittade på Y.G. fick de kritik för att de blängde och om de sa hej till Y.G. fick de kritik för det och om de inte hälsade och inte tittade på Y.G. fick de kritik för att de frös ut henne. Det har varit svårt för skolan att ta ställning till vem av eleverna som hade rätt känsla och uppfattning om hur det förhöll sig med blickarna. Skolan har valt att ta Y.G:s upplevelse om blickarna på allvar.
Vid samtalet mellan H.S. och Y.G:s mamma fredagen den 11 januari 2008 berättade Y.G:s mamma att någon hade skrivit ”slampa” på Y.G:s skåp. H.S. gick till skåpet för kontrollera uppgiften på måndagsmorgonen men det fanns inte något skrivet på något skåp.
Två dagar före sportlovet, dvs. den 6 februari 2008, skulle H.S. ha ett uppföljningssamtal med Y.G. och hennes mamma. Samma dag inträffade en händelse på en toalett. Den här händelsen ledde till att Y.G:s mamma polisanmälde några av eleverna. Skolan markerade omedelbart för de inblandade eleverna att det var ett oacceptabelt beteende. Antimobbningsteamet, övriga lärare och rektor samtalade med berörda elever. Samma dag bestämde H.S. och rektorn att de skulle ha samtal med Y.G. två dagar senare, dvs. den 8 februari. Y.G. kom emellertid inte till mötet. Y.G. var därefter hemma tre-fyra veckor. Under den följande sportlovsveckan försökte rektor få tag i Y.G:s mamma per telefon vid upprepade tillfällen men lyckades inte. Till slut skrev rektorn ett brev till Y.G:s mamma den 15 februari 2008. Några dagar senare hörde rektor av en tillfällighet att Y.G:s mamma ringde en sekreterare på expeditionen och sjukanmälde Y.G. Rektor bad att få tala med Y.G:s mamma som berättade att hon och Y.G. hade fått tid hos Stödcentrum samma vecka. Y.G:s mamma undrade om rektor kunde vara med. Stödcentrum är en enhet inom Göteborgs kommun som bl.a. bistår med stödsamtal i samband med brottshändelser och liknande.
Den 26 februari 2008 träffade rektor och H.S. representanter för Stödcentrum tillsammans med Y.G. och hennes mamma. Y.G:s mamma sa vid mötet att hon ville att skolan skulle ”stänga av mobbarna”. Rektor svarade att det är mycket svårt eftersom det var så många inblandade. Vid mötet fokuserade skolan i stället på att planera så att Y.G:s skolgång skulle fungera framöver. Sådana åtgärder skulle bland annat vara stödundervisning för Y.G. genom specialpedagog, H.S. skulle fortsatt vara i kapprummet på morgnarna, schemat skulle läggas om så att det alltid skulle finnas lärare nära Y.G. och de andra eleverna, fortsatta samtal skulle veckovis hållas med Y.G. och hennes mamma om Y.G:s situation. Efter att skolan vid mötet också beskrivit de åtgärder som den redan tidigare hade vidtagit uttryckte representanterna för Stödcentrum att de ansåg att skolan hade gjort rätt.
Under de veckor som Y.G. var borta från skolan efter den 6 februari 2008 samtalade antimobbningsteamet och arbetslaget med de övriga eleverna om vikten av att bemöta Y.G. på ett normalt sätt när hon kom tillbaka, trots den mycket svåra situation för skolan och för alla elever som hade uppkommit genom att flera av dem var polisanmälda. Trots polisanmälan och elevernas förvåning över att toaletthändelsen hade fått sådana proportioner hade eleverna en positiv syn på att Y.G. skulle komma tillbaka. Eleverna upprepade emellertid samtidigt att de upplevde problem med hur de skulle bemöta Y.G.
Sedan Y.G. hade återkommit och skolan vidtagit de ytterligare åtgärder som beslutades vid mötet med Stödcentrum bekräftade både Y.G. och hennes mamma att det var bättre och att åtgärderna hade gett resultat. Y.G:s mamma uppgav att hon uppskattade H.S:s insatser. Efter det att Y.G:s mamma anmärkt på att det fortfarande var problem med menande blickar från vissa elever pratade H.S. omgående med berörda elevers lärare och antimobbningsteamet. På måndagen den 14 april 2008, dvs. en skoldag efter det att Y.G:s mamma uppgett för H.S. att allt var bättre och att åtgärderna hade gett resultat och att Y.G:s mamma uppskattade H.S. insatser, fick rektorn ett samtal från polismyndigheten på Hisingen. Den 23 april 2008 skickade Y.G:s mamma en anmälan till BEO med påståenden om allvarliga kränkningar och att skolan inte vidtog några åtgärder för att hjälpa Y.G.
Från mitten av april till slutet av terminen förekom ytterligare ett par möten vid vilka bl.a. vittnet C.J. deltog. I maj kom Skolverket på oplanerat besök. I slutet av terminen fick kommunen besked att Y.G. skulle byta skola till hösten. I samband med att Y.G. slutade frågade Y.G:s mamma rektorn om Y.G. var välkommen tillbaka om hon inte skulle trivas på sin nya skola. Rektorn svarade att Y.G. var välkommen tillbaka.
Kommunen bestrider att det under vårterminen 2008 förekom någon mobbning eller andra systematiska kränkningar av Y.G. De kontroverser som inträffat under vårterminen 2008 och som skolan fått kännedom om har skolan också omedelbart reagerat på genom samtal med eleverna. Efter sådana samtal har saken varit utagerad. De åtgärder som skolan vidtog under höstterminen 2007 och som fortsatte under vårterminen 2008 för att förbättra gruppens och de olika grupperingarnas sociala beteenden gav resultat. Det beskedet fick skolan också av Y.G. och av övriga elever.
UTREDNINGEN
På BEO:s begäran hördes Y.G., hennes mamma, C.J. och professor Dan Olweus. Som skriftlig bevisning åberopade BEO nidsång, avskedstal, mejl från mamman till skolans personal, brev från Antimobbingsteamet till föräldrar, anteckningar från mentorsboken och fotografi på Y:s skåp.
På kommunens begäran hördes lärarna A.T., H.S., A.S. och T.L. samt rektorn K.L. Som skriftlig bevisning åberopade kommunen anteckningar från möten med berörda elever, brev till föräldrar, daganteckningar från skolan, utdrag från Y.G:s blogg, utdrag från Skolinspektionens hemsida, vittnesberättelser från två lärare samt lappar som H.S. hittat i en papperskorg.
Domskäl
Tingsrätten (chefsrådmannen Anna Lantz, rådmannen Per Nordén och beredningsjuristen Marianne Larsson) anförde i dom den 27 maj 2011 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Inledning
Barn- och elevskyddslagen upphävdes den 1 januari 2009 och ersattes av diskrimineringslagen (2008:567). Det är dock den förra lagen som är tillämplig. Syftet med lagen är att värna principen om alla människors lika värde och allas rätt att bli behandlade som individer på lika villkor. I förarbetena anges att barn och elever ska ha rätt till en trygg och säker miljö, att miljön är viktig för att barn och elever ska må bra och att den utgör grunden för deras utveckling och lärande. Vidare anges att det barn och unga upplever och lär i förskolan och skolan kommer att prägla dem långt upp i vuxenlivet (prop. 2005/06:38, s. 22 f).
Har Y.G. utsatts för annan kränkande behandling? Och har skolan i så fall känt till det?
BEO har gjort gällande att Y.G. från vårterminen 2007 till och med vårterminen 2008 har behandlats kränkande av andra elever på H-skolan samt att kränkningarna har varit upprepade och systematiska.
Kommunen har förnekat att kränkningarna haft den omfattning som BEO påstått samt att dessa varit systematiska.
Tingsrätten har därför inledningsvis att ta ställning till om Y.G. varit utsatt för annan kränkande behandling och i sådant fall i vilken omfattning.
I begreppet annan kränkande behandling innefattas mobbning. Den vanligaste definitionen av mobbning är att ett barn eller en elev är mobbad när hon eller han upprepade gånger eller under en viss tid utsätts för negativa handlingar från en elev eller flera elever. Negativa handlingar kan utföras genom fysisk kontakt, verbalt eller på annat sätt, t.ex. genom att göra grimaser eller elaka gester, sprida rykten eller genom att avsiktligen uteslutna någon i gruppen (prop. s. 102). Det kan också vara fråga om att uttala sig om någons hårfärg eller klädsel eller att sätta krokben för någon (prop. s. 136). Samtliga BEO:s påståenden om kränkningar faller således inom begreppet annan kränkande behandling.
Bevisbördan för att Y.G. har blivit utsatt för annan kränkande behandling av en annan elev åvilar BEO.
Vid bedömningen av Y.G:s utsaga har tingsrätten fäst avseende vid att hon vid tidpunkten för de i målet aktuella händelserna endast var 13-14 år samt att händelserna inträffat ett antal år tillbaka i tiden. Y.G. har dessutom vid ett flertal tillfällen lämnat sin berättelse om de i målet aktuella händelserna. Hennes berättelse är i vissa delar allmänt hållen medan den i andra är rik på detaljer. Det är förståeligt att det kan vara svårt för henne att komma ihåg detaljer och när olika saker har inträffat i tiden. Även om Y.G. har berättat om hur hon nu kommer ihåg sin tid på H-skolan kan det mot bakgrund av vad som sagts ovan vara så att hennes minne har förändrats över tiden. I de delar kommunen har förnekat att Y.G. har blivit utsatt för annan kränkande behandling krävs därför att det finns annan bevisning än Y.G:s uppgifter.
Nedsättande kommentarer om Y.G.
Y.G. har berättat att hon i stort sett dagligen fick höra att hon var en ”slampa, hora, subba, blatte, fitta” m.m. Hon har också sagt att hon fick höra kommentarer om sin längd, sina fötter och nedsättande kommentarer om sin familj. Hon har tillagt att elever i samband med de nedsättande kommentarerna även gjorde kräkljud eller t.ex. hostade när de sa ”hora”. Y.G:s berättelse vinner stöd av det brev som antimobbningsteamet skickade till målsmännen för eleverna ”S”, ”S” och ”H” den 10 april 2007. Av brevet framgår att mobbningen / kränkningen utöver den s.k. nidsången även handlat om kommentarer gällande kläder, utseende och pengar. Av H.S:s daganteckningar framgår vidare att det under veckorna 45-46 år 2007 samt den 12 mars, 4 och 11 april 2008 har funnits rapporter om mobbning av Y.G. H.S. har bekräftat att anteckningarna är en sammanfattning av hennes upplevelse och kommentarer över vad hon hört och observerat. H.S. har uppgett att hennes minnesbild är att Y.G. fått höra ”saker” men inte att det skett dagligen. Y.G. blev enligt H.S:s uppfattning utsatt, tillsammans med övriga elever, när ”A” började i skolan. A.S. har uppgivit att Y.G. hösten 2007 gick i en stökig klass där hårda ord utväxlades mellan eleverna, framförallt var det två nya killar som sa olämpliga saker. Han har även bekräftat att det under våren 2007 fällts kommentarer kring kläder och pengar rörande Y.G. Av en anteckning daterad den 24 april 2008 framgår att lärarna är ense om att det vid den tidpunkten inte längre rörde sig om mobbning av Y.G. vilket enligt tingsrättens uppfattning tyder på att lärarlaget fram till den tidpunkten ansett att Y.G. varit utsatt för mobbning. Vid en samlad bedömning anser tingsrätten således att det är bevisat att Y.G. under våren 2007 till och med våren 2008 blivit utsatt för kränkande kommentarer i relativt stor omfattning. Det är däremot inte utrett att de varit systematiska eller skett dagligen.
Det framgår redan av skolans egna anteckningar och uppgifter lämnade vid huvudförhandlingen att skolans personal har känt till att Y.G. blivit utsatt för annan kränkande behandling i form av kommentarer under denna tid.
Nedsättande tillmäle på skåpet den 11 januari 2008
Y.G. har berättat att det en dag när hon skulle hämta sina böcker i skåpet stod ”slampa” skrivet på hennes skåp. Hennes berättelse vinner stöd av ingivet fotografi. Av H.S:s uppgifter har framgått att hon på måndag morgon kontrollerat skåpen men inte kunnat se något skrivet på dessa. Händelsen skulle ha skett på fredagen och viss tid hade således förflutit innan H.S. kontrollerade skåpen. Av hennes uppgifter har även framgått att hon inte kände till vilket skåp som var Y.G:s. Tingsrätten anser därför att H.S:s uppgifter inte motbevisar Y.G:s.
Tingsrätten anser att genom Y.G:s uppgifter är klarlagt att det har skrivits ett nedsättande tillmäle på hennes skåp.
Av H.S:s uppgifter framgår att Y.G. anmält att hon blivit utsatt för annan kränkande behandling och att skolan således känt till händelsen.
Menande blickar
Y.G. har berättat att hon under hela perioden blivit utsatt för menande blickar från andra elever, att det hände på lektioner och när hon kom till skolan på morgonen samt att hon upplevde att det inte var ”snälla” blickar. Y.G:s berättelse har i denna del varit allmänt hållen. Y.G:s uppgifter vinner dock stöd av H.S:s anteckningar. H.S. har bl.a. den 21 januari 2008 antecknat att Y.G. berättat om obehagliga blickar från övriga elever samt att pedagogerna efter utvecklingssamtalet haft samtal med berörda elever om blickar och attityder. Även anteckningar från april tyder på att skolans personal haft samtal med berörda elever om ”blickar”. Tingsrätten anser det bevisat att Y.G. har upplevt sig ha blivit utsatt för menande blickar åtminstone under höstterminen 2007 och vårterminen 2008 och att det varit ofta förekommande kränkningar.
Av H.S:s uppgifter framgår att skolan känt till de menande blickarna.
Letat igenom väskan m.m.
Y.G. har berättat att elever öppnat hennes väska vid flertal tillfällen, spritt ut hennes saker på golvet, läst hennes dagböcker och trampat sönder hennes allergimedicin. Hon har också uppgett att det vid något tillfälle försvann både medicin och dagböcker. Mamman har bekräftat att astma- och allergimediciner försvunnit. Y.G. och mamman har dock inte kunnat precisera när i tiden saker har försvunnit och några anteckningar om att de anmält till skolan att saker stulits finns inte. Mot bakgrund härav anser tingsrätten att det inte är bevisat att medicin eller annat har tagits från hennes väska under den i målet aktuella perioden vårterminen 2007 till och med vårterminen 2008.
Y.G:s berättelse om att elever letat igenom i hennes väska stöds dock av H.S:s anteckningar från den 17-19 oktober 2007 över de samtal hon haft med de tre eleverna A, S och N samt från en anteckning den 6 februari 2008 om att någon i samband med ”toaletthändelsen” letat i Y.G:s väska och bl.a. tagit upp hennes mobiltelefon och besvarat ett samtal från Y.G:s mamma. Tingsrätten anser det således bevisat att andra elever i vart fall vid två tillfällen har letat igenom Y.G:s väska.
Av H.S:s uppgifter framgår att skolan har känt till att andra elever har letat igenom Y.G:s väska.
Nidsång mars 2007
Kommunen har erkänt att några flickor i Y.G:s klass i mars 2007 på videodagboken publicerat en nidsång med ett mellan parterna ostridigt innehåll som avsett Y.G. och hennes familj.
Y.G. har härigenom varit utsatt för annan kränkande behandling vilket skolan känt till.
Förstörd egendom
Y.G. har berättat att elever i november 2007 stod och brände under hennes skor. Mamman har bekräftat att gummisulan hade brännmärken under. H.S. har uppgett att eleven K den 21 november 2007 höll en uppvärmd plattång under gummiskon. A.S. har berättat att en kollega till honom uppgett att han sett eleven K hålla upp Y.G:s sko och hålla en tändare under. Enligt kollegan var dock tändaren inte tänd. Enligt tingsrättens uppfattning är det inte klarlagt vad som hände med Y.G:s sko den 21 november 2007. Även om eleven K endast höll tändaren släckt under Y.G:s sko utgör det, eftersom det i situationen legat ett latent hot om att K skulle elda upp skon, enligt tingsrättens uppfattning en annan kränkande behandling.
Skolan har känt till att Y.G. har blivit utsatt för annan kränkande behandling den 21 november 2007.
Händelsen den 6 februari 2008
Y.G. har detaljerat beskrivit händelseförloppet när hon varit på toaletten medan elever på utsidan försökt att ta sig in och elever knackat och bankat på dörren. Hon har också berättat om hur elever skrikit att ”de ska få ut subban”. Hennes berättelse vinner stöd av de anteckningar som H.S. har upprättat efter händelsen. A.S. har vidare bekräftat att lappar skickats in till Y.G. på toaletten. Tingsrätten anser att BEO har bevisat sitt påstående.
Av utredningen framgår att skolan har känt till händelsen.
Har kommunen brustit i det förebyggande arbetet (6 och 7 §§ barn- och elevskyddslagen)?
BEO har gjort gällande att kommunen har brustit i det förebyggande arbetet på så sätt att kommunen inte har vidtagit de generella åtgärder som har varit befogade under vårterminen 2007 för att förhindra fortsatta kränkningar av Y.G.
Kommunen har förnekat BEO:s påståenden.
Enligt 19 § barn- och elevskyddslagen är det kommunen som ska visa att den har vidtagit alla skäliga åtgärder för att förebygga eller förhindra behandlingen.
BEO har påstått att personalen vid skolan känt till att Y.G. var utsatt för kränkningar under år 2007 varför skolan redan under vårterminen borde ha vidtagit generella förebyggande åtgärder för att förhindra fortsatta kränkningar av Y.G.
Skolan har bestritt att Y.G. varit utsatt för kränkningar under vårterminen 2007 utöver den s.k. nidsången.
Tingsrätten har uppfattat BEO:s talan så att han gör gällande att bristerna i det förebyggande arbetet har funnits under hela perioden 2007 - vårterminen 2008.
Tingsrätten har ovan funnit att Y.G. under våren 2007 har blivit utsatt för annan kränkande behandling genom att bli utsatt för nedsättande kommentarer och en nidsång och att skolan har känt till detta. Att så är fallet framgår även av innehållet i de e postmeddelanden som Y.G:s mamma skickat den 29 mars och 23 april 2007 till A.T. I mejlet den 23 april 2007 har konkret beskrivits hur Y.G. har blivit utsatt för kränkande behandling av vissa namngivna flickor i samband med och även efter det att skolan hållit samtal med flickorna angående nidsången.
När skolan fick kännedom om dessa förhållanden borde den ha vidtagit generella förebyggande åtgärder för att förhindra fortsatta kränkningar av Y.G. Skolan har därför inte uppfyllt de krav som ställs i 7 § barn- och elevskyddslagen när det gäller vårterminen 2007.
BEO har påstått att personalen borde ha varit mer uppmärksam på den jargong och det beteendemönster som rådde mellan eleverna för att förebygga och förhindra kränkningar av Y.G.
Beträffande höstterminen 2007 och vårterminen 2008 har såväl rektorn K.L. som A.S. och H.S. uppgett att skolan, inför mottagandet av nya elever med viss problematik, vidtagit förebyggande åtgärder i form av tjej- och killgrupper, samarbetsövningar i klassen, splittring av klasser samt att lärarna började röra sig ute bland eleverna för att ha kontroll över vad som skedde i lokalerna. Dan Olweus har uppgett att ett framgångsrikt arbetssätt mot mobbning är att arbeta med förhållningssätt så att samtliga elever i skolan involveras, att det finns ett rastvaktssystem så att skolan får en uppfattning om vad som sker, att skolan skickar ut signaler om att mobbning inte är tillåten samt att skolan har rollspel regelbundet i klasserna. Enligt tingsrättens uppfattning har skolan på ett generellt plan vidtagit sådana åtgärder som Dan Olweus påtalat kan vara ett framgångsrikt arbetssätt för att komma tillrätta med jargong och beteendemönster hos eleverna samt för att förebygga och förhindra kränkningar av Y.G. och andra elever.
Skolan har således såvitt avser höstterminen 2007 och vårterminen 2008 haft ett sådant förebyggande arbete som krävs enligt 7 § barn- och elevskyddslagen.
Kommunen är därför endast skadeståndsskyldig för att den under vårterminen 2007 inte har vidtagit generella åtgärder för att förebygga och förhindra annan kränkande behandling.
Har skolan utrett och vidtagit åtgärder för att förhindra annan kränkande behandling (8 § barn- och elevskyddslagen)?
BEO har gjort gällande följande. Kommunen har inte utrett kränkningarna av Y.G. tillräckligt, inte satt in åtgärder tillräckligt skyndsamt och inte vidtagit tillräckliga och lämpliga åtgärder för att effektivt förhindra fortsatta kränkningar. De vidtagna åtgärderna kan därför inte anses uppfylla lagens krav.
Kommunen har gjort gällande att skolan har vidtagit den utredning och de åtgärder som skäligen kan krävas för de händelser som har inträffat.
Av förarbetena framgår följande. När skolan får kännedom om händelser bör en utredning göras skyndsamt. I vissa situationer kan det vara tillräckligt att genom några frågor få händelsen klarlagd och utagerad men det kan anses tillräckligt endast om det framgår att händelsen varit bagatellartad. I mer komplicerade fall av kränkningar kan utredningsskyldigheten bli mer långtgående och omfatta fler elever. Skolan kan vidta en rad disciplinära åtgärder för att komma tillrätta med kränkningar. I allmänhet bör skolan kontakta föräldrarna till den elev som kränker. Om det är tydligt att det är en viss elev som beter sig illa får åtgärderna rikta sig främst mot den personen (prop. s. 140 f).
Dan Olweus har uppgett bl.a. följande. Det är viktigt att arbeta systematiskt och långsiktigt när skolan identifierat ett mobbningsfall. Skolan måste samla in information, tala med den som är utsatt och dennes föräldrar, tala med den misstänkte mobbaren och dennes föräldrar, göra en åtgärdsplan och följa upp samtalen. Det måste bli en konsekvens av om en elev bryter mot reglerna.
Nidsången
Det är utrett att skolan skyndsamt, efter det att den erhållit information om sången, har vidtagit en utredning. Skolan har pratat med de elever som skrivit sången och med Y.G. Skolan har vidare informerat berörda föräldrar. Därefter har skolan haft uppföljningssamtal med eleverna och dessa har bett såväl Y.G. som hennes mamma om ursäkt. Eleverna fick även förbud att använda dator i skolan under viss tid.
Tingsrätten bedömer att den utredning som skolan vidtog i samband med nidsången var tillräcklig samt att de åtgärder som skolan vidtog var tillräckliga och skäliga.
Nedsättande kommentarer och menande blickar
Tingsrätten har ovan kommit fram till att Y.G. har varit utsatt för nedsättande kommentarer och att hon har upplevt sig blivit utsatt för menande blickar. Utredningen i målet har dessutom visat att personalen på skolan känt till att nidsångens innehåll var riktad mot Y.G. och hennes familj samt att skolan fått kännedom om att Y.G. i samband med nidsången och även därefter blev utsatt för nedsättande kommentarer och menande blickar.
Det är ostridigt i målet att skolan i samband med nidsången inte vidtog någon utredning av kränkningarna såvitt avser kommentarer om utseende, kläder och pengar. Skolan inriktade sin utredning och sina åtgärder enbart kring sången.
Enligt tingsrättens uppfattning har det funnits anledning för skolan att såväl under vårterminen som höstterminen 2007 utreda de nedsättande kommentarerna. Bristen på sådan utredning har resulterat i att skolan, vilket är ostridigt, vidtagit endast generella åtgärder under hösten 2007 och vårterminen 2008 för att komma tillrätta med det allmänna klimatet på skolan.
De generella åtgärder som skolan vidtog under höstterminen 2007 och vårterminen 2008 - exempelvis delning av klasser, samarbetsövningar, inrättande av kamratstödjare och rastvakter - har lett till att Y.G:s situation under vårterminen 2008 förbättrats såvitt avser kommentarerna. Kommentarerna har enligt vad som framgår av utredningen upphört tidigt under våren 2008. Däremot har åtgärderna, enligt Y.G., inte lett till att de menande blickarna upphört.
De generella åtgärder som skolan vidtog under hösten 2007 och våren 2008 har inte varit tillräckligt skyndsamma för att få kränkningarna att upphöra och de har inte heller varit tillräckligt effektiva.
Av utredningen i målet har framkommit att S varit inblandad i mobbningen av Y.G. från första händelsen med nidsången till sista händelsen då Y.G. var instängd på toaletten. S har också upprepade gånger pekats ut av såväl Y.G. som hennes mamma. Skolan har inte visat att den i tillräcklig omfattning har utrett S:s roll i mobbningen eller att den har vidtagit lämpliga åtgärder med avseende på hennes delaktighet.
Tingsrätten finner således att skolan inte har utrett omständigheterna i tillräcklig omfattning och inte heller vidtagit skäliga åtgärder. Den har därigenom brustit i den skyldighet som följer av 8 § barn- och elevskyddslagen och kommunen är därför skadeståndsskyldig.
Nedsättande tillmäle på skåpet den 11 januari 2008
Av kommunens uppgifter framgår att skolan inte har vidtagit någon utredning efter det att H.S. ansett sig kunna konstatera att det inte fanns något skrivet på skåpet. Det är ostridigt att skolan inte har vidtagit åtgärder för att förhindra fortsatt kränkning.
Skolan har därför inte utrett eller vidtagit åtgärder som skäligen kan krävas enligt 8 § barn- och elevskyddslagen. Även på denna grund är skolan skadeståndsskyldig.
Letat igenom väskan m.m.
Genom H.S:s anteckningar samt genom de uppgifter som A.S. och H.S. lämnat finner tingsrätten det visat att skolan skyndsamt utrett Y.G:s påståenden om att elever letat igenom hennes väska vid de två tillfällen som tingsrätten ansett bevisade.
Genom utredningen i målet är det visat att skolan har vidtagit åtgärder på följande sätt. Samtal har ägt rum med berörda elever. Vid första tillfället har även föräldrar informerats och kallats till möte på skolan. Vid det andra tillfället, som var i samband med toaletthändelsen, har även skolans antimobbningsteam och rektor pratat med berörda elever och deras föräldrar. De har också pratat med Y.G. Vidare har det förts gruppdiskussioner i klassen.
Tingsrätten anser att de åtgärder som vidtagits har varit skäliga och tillräckliga.
Förstörd egendom
Som framgått ovan har Y.G. blivit utsatt för annan kränkande behandling genom att K har hållit en tändare under hennes sko på ett hotfullt sätt.
Av H.S:s anteckningar och av uppgifter lämnade av A.S. framgår att skolan genast förde samtal med K som erkände. Vidare har framgått att skolan tagit kontakt med K:s föräldrar. Av H.S:s anteckningar framgår dessutom att hon ringt hem till Y.G. och fått en uppgift om att K varit där och bett om förlåtelse.
Tingsrätten bedömer att den utredning skolan vidtagit har varit tillräcklig samt att de åtgärder skolan vidtagit med anledning av händelsen varit skäliga och tillräckliga.
Händelsen den 6 februari 2008
Av utredningen i målet framgår följande. Skolan har haft samtal med berörda elever i direkt anslutning till händelsen. Lärarna har också fört samtal i klasserna om den inträffade händelsen. Skolan har dessutom haft samtal med berörda elevers föräldrar. Även rektorn hade egna samtal med de inblandade eleverna. Med anledning av händelsen beslutade skolan att lärarna skulle vara mer synliga i korridorerna. H.S. fick också i uppdrag att möta Y.G. när hon kom till skolan på morgonen. Strax efter händelsen fick också skolan extra resurs till en av de inblandade eleverna.
Tingsrätten bedömer att den utredning som skolan vidtog i samband med händelsen varit tillräckligt grundlig och skyndsam samt att de åtgärder som skolan vidtog var skäliga och tillräckliga med anledning av kränkningen.
Skadestånd
Sammanfattningsvis har tingsrätten således kommit fram till att kommunen inte har visat a) att skolan har vidtagit några generella förebyggande åtgärder under vårterminen 2007 för att förhindra fortsatta kränkningar av Y.G. såvitt avser nedsättande kommentarer varför kommunen har brustit i de krav som ställs enligt 7 § barn- och elevskyddslagen,
b) att skolan har vidtagit en tillräckligt grundlig utredning för att få en bild av den kränkande behandling som Y.G. blev utsatt för i samband med kommentaren på elevskåpet vilket fått till följd att skolan inte satt in skäliga åtgärder för att förhindra fortsatt kränkning,
c) att skolan har vidtagit en tillräckligt grundlig utredning avseende nedsättande kommentarer och menande blickar varför skäliga, skyndsamma och effektiva åtgärder inte kommit att vidtas för att komma till rätta med kränkningen varför kommunen brustit i de krav som ställs enligt 8 § barn- och elevskyddslagen.
Kommunen har därmed åsidosatt sina skyldigheter enligt 7 och 8 §§ barn- och elevskyddslagen och ska därför betala skadestånd till Y.G. för kränkning och ersätta annan skada som orsakats av åsidosättandet.
Skadeståndet har den dubbla funktionen att det ska avhålla från överträdelser samtidigt som det ska ge kompensation åt den som drabbas. I förarbetena anges att lagens definition av annan kränkande behandling innefattar såväl brottsliga handlingar som tillfälliga kränkningar av obetänksamhet. Mot bakgrund av den särpräglade miljön i skollagsreglerad verksamhet ansågs det angeläget att kränkningarna inte måste vara av så allvarlig karaktär som skadeståndslagen föreskriver för att skadeståndsansvar ska kunna aktualiseras. En kränkning som objektivt sett är ganska betydelselös bör dock inte grunda ett skadeståndsanspråk (prop. s. 112 f).
Vid bestämmande av skadeståndets storlek ska hänsyn tas till om kränkningen varit av allvarlig karaktär. Vid mobbning kan ledning sökas i rättspraxis rörande 5 kap. 6 § skadeståndslagen.
De överträdelser som tingsrätten har ansett utredda har främst gällt nedsättande kommentarer som sammantagna är att jämställa med ett ofredande. Kränkningarna har förekommit ofta och pågått under lång tid. Tingsrätten anser att en skälig nivå på kränkningsersättningen utgör 15 000 kr.
Av de uppgifter som Y.G. har lämnat har framgått att hon har mått dåligt av den kränkande behandlingen och känt oro inför att gå till skolan. Tingsrätten anser därför att kommunen även ska ersätta henne för sveda och värk med skäliga 5 000 kr.
Någon sakskada är inte visad. Yrkandet i den delen ska därför ogillas.
DOMSLUT
Tingsrätten förpliktade Göteborgs kommun att till Y.G. utge skadestånd med 20 000 kr jämte ränta.
Hovrätten för Västra Sverige
BEO yrkade att hovrätten skulle förplikta kommunen att till Y.G. betala 150 000 kr jämte ränta.
Kommunen yrkade att hovrätten skulle helt ogilla BEO:s talan.
Domskäl
Hovrätten ( hovrättsråden Gunnel Alenbratt, Bengt Nilsson, Bengt von Reis och Christina Fleur) anförde i dom den 25 oktober 2012 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Omfattningen av hovrättens prövning
BEO:s talan i hovrätten har inskränkts till att avse de händelser som tingsrätten funnit klarlagda och ålagt kommunen skadeståndsskyldighet för under åberopande av att kommunen åsidosatt sina skyldigheter enligt 7 och 8 §§ lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (”barn- och elevskyddslagen”). Lagen upphörde att gälla den 1 januari 2009 men enligt övergångsbestämmelserna till diskrimineringslagen (2008:567) gäller lagen fortfarande i fråga om diskriminering och repressalier som ägt rum före ikraftträdandet. BEO:s talan i hovrätten går ut på att kommunen ska åläggas att betala ett högre skadestånd (150 000 kr) än vad tingsrätten dömt ut för de händelser som tingsrätten ålagt kommunen skadeståndsskyldighet för.
Kommunen har vidhållit sin inställning att Y.G. inte lidit skada, att hon inte utsatts för systematisk kränkande behandling, att skolan inte känt till att Y.G. skulle ha varit utsatt för sådan behandling och att skolan vidtagit de åtgärder som skäligen kunnat krävas.
Har BEO visat att Y.G. utsatts för kränkande behandling?
Barn- och elevskyddslagen skiljer mellan trakasserier - vilket begrepp avser kränkande behandling som har samband med t.ex. etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller är av sexuell natur - och annan kränkande behandling, som anges vara ett uppträdande som på annat sätt kränker en elevs värdighet.
Som framgår av 19 § barn- och elevskyddslagen åligger det BEO att bevisa att en elev blivit utsatt för annan kränkande behandling. Fråga är då om BEO förmått visa att Y.G. utsatts för sådan behandling och att skolan var medveten om behandlingen.
Kommunen har invänt att det inte går att försvara sig mot eller motbevisa så ”svepande påståenden” som tingsrätten funnit klarlagda. Enligt hovrätten saknar det i sammanhanget betydelse att det inte gått att klarlägga exakt vad som sagts viss dag. Avgörande är i stället om det, som BEO gjort gällande, går att klarlägga om fråga varit om en över tiden upprepad kränkande behandling/mobbning.
Skolans personal tycks ha kunnat konstatera att det förekom mobbning på skolan och att åtminstone Y.G. blev mobbad, vilket framgår bl.a. av det brev, daterat den 10 april 2007, som Antimobbningsteamet utsände till berörda föräldrar i anledning av publiceringen av nidsången. Av förhöret med A.S. har framgått att han kände till de nedsättande kommentarer m.m. som anges i brevet och att de också var kända av skolans personal. Också de båda mail som Y.G:s mamma sände till A.T. under vårterminen 2007 talar i samma riktning. Av H.S:s anteckningar, som avser höstterminen 2007 och vårterminen 2008, framgår att Antimobbningsteamet vid ett flertal tillfällen informerades/engagerades beträffande Y.G. vilket i sig talar för att fråga varit just om mobbning. Vad gäller ”menande blickar” är det naturligen så att det utöver Y.G:s uppgifter inte finns iakttagelser från andra personer som styrker förekomsten av sådana blickar. Däremot är det klarlagt att Y.G. upplevt sig ha varit föremål för sådan behandling och att detta kommit till skolans kännedom. Att menande blickar verkligen har förekommit är dock inte styrkt. Genom Y.G:s berättelse och det företedda fotografiet finner hovrätten klarlagt att någon den 11 januari 2008 skrivit ”slampa” på hennes skåp. Anledningen till att H.S. på måndagsmorgonen inte kunde se texten på skåpet kan mycket väl vara att den då redan hade tvättats bort av den städerska som fanns på plats när hon anlände till skolan.
Sammanfattningsvis instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att BEO visat att Y.G. under våren 2007 till och med början av våren 2008 av andra elever utsattes för kränkande kommentarer i relativt stor omfattning och att skolans personal hade kännedom därom samt att ett nedsättande tillmäle hade skrivits på hennes skåp och att H.S. av Y.G. informerades därom. BEO har således uppfyllt den bevisbörda som åligger BEO enligt 19 § barn- och elevskyddslagen och visat att Y.G. utsatts för kränkande behandling i nu berörda avseenden. Kränkningarna är inte ringa.
Har kommunen visat att alla skäliga åtgärder vidtagits för att förebygga och förhindra annan kränkande behandling?
Enligt 19 § barn- och elevskyddslagen har kommunen - för att undgå skadeståndsansvar - att visa att alla skäliga åtgärder vidtagits för att förebygga eller förhindra kränkande behandling. Fråga är då om kommunen förmått visa att sådana åtgärder vidtagits.
Skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling
7 § barn- och elevskyddslagen ålägger huvudmannen en allmän skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling av eleverna. Även i denna fråga gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten, dvs. kommunen har inte visat att sådana åtgärder vidtogs under vårterminen 2007 men har visat att så skedde under höstterminen 2007 och påföljande vårtermin. Kommunen har därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 15 § barn- och elevskyddslagen vad gäller åligganden enligt 7 § nämnda lag avseende vårterminen 2007.
Skyldighet att utreda och förhindra annan kränkande behandling
Enligt 8 § barn- och elevskyddslagen ska, såvitt nu är i fråga, huvudmannen eller den huvudmannen bestämmer, om personal får kännedom om att en elev anser sig (hovrättens kursivering) ha blivit utsatt för annan kränkande behandling i samband med att verksamheten genomförs, utreda omständigheterna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatt kränkande behandling.
Av Y.G:s och hennes mammas berättelser men även av H.S:s anteckningar framgår att Y.G. redan under vårterminen 2007 ansåg sig vara utsatt för annan kränkande behandling och att detta kom till skolpersonalens kännedom. Redan under den perioden hade det således ålegat skolan att utreda omständigheterna och vidta erforderliga åtgärder för att förhindra fortsatta kränkningar. Kommunen har hävdat att skolan levt upp till dessa sina skyldigheter.
I anslutning till att olika händelser inträffat har skolan ingripit på ett eller annat sätt. Fråga är då om åtgärderna varit tillräckliga. I den frågan är professor Dan Olweus uppgifter av särskilt intresse.
Dan Olweus har uppgett följande. Han har arbetat med mobbningsproblematik under 40 år. Han har tagit fram det s.k. Olweusprogrammet, ett program mot mobbning som använts i t.ex. 500 norska och 7 000 amerikanska skolor. Åtgärder för att förebygga mobbning kan vara att skolan inför rastvakter och att skolan ställer upp regler som t.ex. vi mobbar inte på denna skola och om någon mobbas så ska eleverna informera lärarna. Förebyggande arbete kan också utgöras av att läraren i klassen har regelbundna samtal i ämnet eller att rollspel arrangeras. S.k. tjejsamtal går ofta ut på att eleverna ska be varandra om ursäkt vilket kan upplevas som kränkande av en mobbad som är närvarande vid ett sådant samtal. När ett fall av mobbning inträffat ska åtgärder sättas in för att få mobbningen att upphöra. Skolan ska då samtala med den utsatte och dennes föräldrar för att därefter samtala med den misstänkte mobbaren och dennes föräldrar. Individuella åtgärdsplaner bör upprättas och följas upp till dess att mobbningen upphört. S.k. kamratstödjare är ingen bra företeelse och det finns negativa exempel. Frågan måste hanteras av de vuxna. Det räcker inte med att skolan antar ett bra program. Programmet måste också införas och skolans kultur ändras. Det finns skolor som ”på pappret” antagit Olweusprogrammet men egentligen inte gjort någonting. Skolans ledning måste vara inställd på att jobba långsiktigt och följa upp till dess mobbningen upphört. En vanlig reaktion från skolorna är att det inte skulle vara fråga om mobbning utan i stället röra sig om konflikter men då förutsätts det att det är fråga om två stridande jämnstarka parter. Utifrån det material han tagit del av har han inte sett något om oförrätter från Y.G:s sida. I stället föreligger en obalans. Att skolan har samtal med berörda elever, informerar föräldrar och att elever får be om ursäkt kan låta bra men har ofta ingen reell betydelse. Saken är därmed inte utagerad. Från skolans sida måste ett uppföljande arbete äga rum för att kontrollera om det verkligen blivit en förändring och så verkar inte ha skett i detta fall. Genom sunt förnuft och empati kan lärare m.fl. få förståelse för den verkliga situationen. Skolan har hanterat många problem samtidigt och då talat med hela klasser i stället för att göra en ordentlig utredning, ta reda på de verkliga förövarna och följa upp genom regelbundna kontakter med berörda elever. Om ett effektivt ingripande sker bör mobbningen kunna stoppas på 4-5 veckor om det inte rör sig om typiskt antisociala förövare. Därefter följer en period under vilken den mobbade eleven ska integreras, vilket kan ta längre tid.
Med beaktande av att Y.G., trots vidtagna åtgärder, under hela den omstämda perioden kom att utsättas för olika kränkande händelser på sätt tingsrätten funnit klarlagt står det klart att de vidtagna åtgärderna inte resulterat i att den kränkande behandlingen upphörde. Kommunen har framhållit att det för skolan var motsägelsefullt då det vid flera tillfällen inträffade att Y.G:s mamma ringde skolan och uppgav att Y.G. trakasserades samtidigt som skolan samma dag hade frågat Y.G. hur situationen varit och att hon då hade svarat att den var bra och att hon tyckte att de åtgärder som skolan vidtagit hade gett effekt. Enligt hovrätten borde skolan inte ha nöjt sig med detta motsägelsefulla förhållande utan borde i stället ha utrett närmare vad som gällde. Samma gäller det förhållandet när skolan vid samtal med eleverna ofta fick helt motsatt bild av vad som hade hänt jämfört med vad Y.G. och hennes mamma hade berättat.
Genom att i stället agera på sätt Dan Olweus förordat, dvs. genom att utreda orsakerna till den kränkande behandlingen och ta reda på de verkliga förövarna och genom en målmedveten och långsiktig uppföljning borde det enligt hovrätten ha varit möjligt att komma till rätta med problemen och att göra så redan under slutet av vårterminen 2007. Så har inte skett. De nedsättande kommentarerna synes ha upphört först under början av vårterminen 2008 och den kränkande texten på elevskåpet hade åsatts den 11 januari 2008. I sammanhanget konstaterar hovrätten att Y.G. efter händelsen den 6 februari 2008 var borta från skolan under fyra veckor varefter hennes närvaro vid skolan endast var sporadisk. Kommunen har enligt hovrätten inte visat att skäliga åtgärder vidtagits för att förhindra eller förebygga fortsatt kränkande behandling av Y.G. Kommunen har därmed även ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 15 § barn- och elevskyddslagen för att den eftersatt sina skyldigheter enligt 8 § samma lag.
Skadestånd
Kränkningsersättning ska utgå för vårterminen 2007 eftersom tillräckliga förebyggande åtgärder inte genomfördes under den terminen och för vårterminen 2007 fram t.o.m. början av vårterminen 2008 då tillräckliga åtgärder för att utreda och vidta åtgärder mot kränkningarna inte vidtogs under den perioden.
Skadeståndet har i mål som det aktuella dubbla funktioner på så sätt att det dels ska avhålla från framtida överträdelser, dels ska ge någon form av kompensation åt den som drabbats. Vid bestämmande av skadeståndets storlek ska hänsyn tas till kränkningens art och omfattning (prop. 2005/06:38 s. 114). Kränkningarna av Y.G. har förekommit ofta och pågått under närmare tre terminer. Vid en samlad bedömning anser hovrätten att ersättningen för kränkningarna, för att uppnå det preventiva syftet, bör bestämmas till ett högre belopp än vad tingsrätten gjort. Hovrätten bestämmer beloppet till skäliga 50 000 kr (jfr rättsfallet NJA 2006 s. 170).
När det gäller yrkandet avseende sveda och värk konstaterar hovrätten att det - för att psykiska besvär ska anses som en personskada - krävs att en medicinskt påvisbar effekt föreligger. En sådan effekt kan styrkas genom läkarintyg eller annan medicinsk utredning. Utöver Y.G:s och hennes mammas berättelser har det emellertid inte presenterats någon utredning till stöd för yrkandet i denna del. Vid sådant förhållande får Y.G. anses skäligen gottgjord med den utdömda kränkningsersättningen.
DOMSLUT
Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten förpliktade kommunen att till Y.G. utge skadestånd 50 000 kr jämte ränt
Hovrättens dom meddelad: den 25 oktober 2012.
Mål nr: T 3021-11.
Lagrum: 7, 8, 15 och 19 §§ lagen (2006:567) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.
Rättsfall: NJA 2006 s. 170.