RH 2013:60

C.H. och C.R.A. är teckenspråkstolkar verksamma i AB Öresundstolkarna. De anlitades av tingsrätten. Bolaget begärde ersättning för de utförda tolkuppdragen med 6 481 kr.

Tingsrätten (tingsfiskalen Sylvia Åberg) tillerkände i beslut den 25 januari 2013 C.H. respektive C.R.A. ersättning av allmänna medel med vardera 2 137 kr samt anförde följande.

SKÄL

Ersättning till tolk vid bl.a. allmän domstol ska betalas enligt taxa som fastställs av Domstolsverket (förordningen [1979:291] om tolktaxa). Av 2 § Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa (DVFS 2011:19) framgår att arvodesnivå II i taxan avser tolk som auktoriserats av Kammarkollegiet i språket i fråga samt tolk för hörsel- och talskadad som utexaminerats av Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet. Under vissa förutsättningar kan, enligt 8 § i föreskrifterna, avvikelser göras från taxan, t.ex. om uppdragets art krävt fackkunskap inom ett ovanligt område eller om det föreligger synnerliga svårigheter att finna en tolk.

Synnerliga svårigheter att finna tolk har enligt tingsrättens bedömning inte förelegat. Det har inte framkommit något annat skäl som ger anledning att göra avvikelser från taxebeloppen.

Ersättning för tidsspillan och utlägg ska utgå i enlighet med vad som följer av Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa (se 14 och 15 §§). C.H. respektive C.R.A. ska således tillerkännas ersättning för två och en halv timme arvodesgrundande tid (arvodesnivå II), en timmes tidsspillan och för utlägg avseende resa.

AB Öresundstolkarna yrkade att hovrätten skulle tillerkänna bolaget den vid tingsrätten fordrade ersättningen. C.H. och C.R.A. instämde i att det var bolaget som skulle ha ersättningen för de av dem utförda tolkuppdragen.

Hovrätten (hovrättsråden Jan E Ohlsson, Björn R. le Grand, referent, och Elisabeth Hägglund Nortén) ändrade i beslut den 6 september 2013 tingsrättens beslut på så sätt att hovrätten upphävde förordnandena om ersättning till C.H. och C.R.A. och i stället tillerkände AB Öresundstolkarna ersättning för tolkuppdragen med 3 453 kr. Hovrätten anförde följande

SKÄL

AB Öresundstolkarna kan få ersättning för tolkningen

AB Öresundstolkarna har anfört att det är bolaget som tillhandahållit de tolktjänster som utfördes av C.H. och C.R.A. De båda tolkarna är ense med bolaget om att rätten till ersättning tillkommer detta.

Tingsrätten anlitade C.H. och C.R.A. enligt 5 kap. 6 § rättegångsbalken att såsom tolkar biträda rätten. Ett tolkuppdrag är visserligen personligt. Detta hindrar emellertid inte att rätten till ersättning för tolkens arbete kan tillkomma annan än tolken personligen. C.H. och C.R.A. utförde tolkuppdragen såsom anställda av bolaget och enighet råder om att bolaget därför ska ha ersättningen.

Tingsrättens beslut ska därför ändras på så sätt att bolaget men inte de två tolkarna får ersättning för de utförda tolkuppdragen.

Tolktaxan är tillämplig

Som hovrätten angett i det föregående anlitade tingsrätten C.H. och C.R.A. enligt 5 kap. 6 § rättegångsbalken. En av rätten förordnad tolk, däribland teckenspråkstolk, har enligt 8 § samma kapitel rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Enligt paragrafen fastställer också regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer en taxa som ska tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Regeringen har i förordningen (1979:291) om tolktaxa uppdragit åt Domstolsverket att fastställa taxa för ersättning till tolk vid bland annat allmän domstol. Domstolsverket utfärdar årligen en tolktaxa. För den tid som de nu aktuella uppdragen avser var det Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa (DVFS 2011:19) som gällde. Taxan var tillämplig på ersättning till bland annat teckenspråkstolk.

Det finns inte skäl att åsidosätta Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa

AB Öresundstolkarna har till stöd för att inte tillämpa Domstolsverkets föreskrifter med tolktaxa anfört att verket inte har beaktat att teckenspråkstolkar har en mycket längre utbildning (fyraårig) än vad kontakttolkar har och att det av tingsrätten enligt taxan fastställda arvodet är mycket lägre än det pris en genomsnittlig teckenspråkstolk debiterar.

Den övergripande bestämmelsen om tolkersättning finns som angetts tidigare i 5 kap. 8 § rättegångsbalken. När det gäller ersättningsnivån föreskrivs där att ersättningen ska vara skälig. Föreskrifter i en underordnad författning som innebär att ersättningen inte skulle nå upp till vad som är skäligt ska inte tillämpas. Det följer av 11 kap. 14 § regeringsformen. Ersättning som beräknas enligt Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa kan emellertid inte anses vara oskälig. Verkets föreskrifter ska därför inte åsidosättas.

Tolktaxans regler kan inte ersättas av avtal

AB Öresundstolkarna har mot att tillämpa tolktaxan vidare anfört omständigheter som närmast tar sikte på att bolaget till följd av avtal med tingsrätten är berättigat till annan, högre ersättning än vad som följer av tolktaxan. Bolaget har således framhållit att dess tidigare fakturor till tingsrätten har betalats och därigenom debiterade arvoden godkänts samt att samma pris gäller tills bolaget meddelar något annat. Enligt bolaget ansvarar tingsrätten för att vid beställning informera om taxan om tingsrätten avser att tillämpa denna.

I avgörandena NJA 1984 s. 334 I och II tillämpade Högsta domstolen (HD) allmänna kontraktsrättsliga principer för att bestämma ersättning till tolk vars uppdrag hade återkallats. Tolktaxan innehåller inte några regler om hur ersättningen ska bestämmas i sådana fall. I avgörandena NJA 2012 s. 905 I och II har HD på nytt prövat frågor om ersättning till tolk vid inställda uppdrag. HD erinrade om sina båda tidigare avgöranden men anvisade andra riktlinjer än i 1984 års rättsfall för att bestämma ersättningens storlek. På ett liknande sätt har HD med stöd av allmänna kontraktsrättsliga grundsatser i avgörandet NJA 2010 s. 206 bedömt fråga om avbeställningsersättning till offentlig försvarare och målsägandebiträde.

Gemensamt för de redovisade avgörandena är att de avsåg ersättning i fall som inte reglerades av respektive taxa. Vad hovrätten nu har att pröva är emellertid fall som omfattas av tolktaxan. Det område som tolktaxan reglerar har en offentligrättslig prägel som begränsar utrymmet för ett civilrättsligt synsätt på förhållandet mellan tolken och staten. Såvitt gäller ersättningsnivåerna är domstolen alltså bunden av taxans föreskrifter; det utrymme domstolen har att frångå ersättningsnivåerna framgår av 2 § och de möjligheter till avvikelse som följer av 8 §. Det som bolaget har anfört kan alltså inte leda till att ersättningen bestäms utan tillämpning av taxan.

Hovrätten instämde härefter i tingsrättens bedömning att det inte fanns skäl till avvikelse enligt 8 § tolktaxan men fann att ersättningen för den ena tolken skulle bestämmas med tillämpning av arvodesnivå I.

Hovrättens beslut meddelat: den 6 september 2013.

Mål nr: Ö 870-13 och Ö 871-13.

Lagrum: 11 kap. 14 § regeringsformen; 5 kap. 8 § rättegångsbalken; Förordningen (1979:291) om tolktaxa; Domstolsverketes föreskrifter om tolktaxa (DVFS 2011:19).

Rättsfall: NJA 1984 s. 334 I och II; NJA 2010 s. 206; NJA 2012 s. 905 I och II.