RH 2014:36

Fråga om falskt larm har varit att bedöma som grovt brott (bombhot i centrala Stockholm).

Stockholms tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot A.I. för olaga hot, grovt brott, och falskt larm, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivningar.

Åtalspunkt 1, Olaga hot, grovt brott, 4 kap. 5 § 2 st brottsbalken

A.I. har den 19 juni 2014 vid organisationen Civil Rights Defenders lokal på Stora Nygatan i Stockholm hotat R.H. och J.W. genom att göra uttalanden till dem med innebörd att han är del av en terrororganisation, att det finns bomber utplacerade i centrala Stockholm, att han själv har en bomb på sig samt att bomben är äkta. I samband härmed har A.I. visat upp ett brev med bl.a. adresser där bomber ska vara utplacerade samt ett bombbälte som varit fäst runt hans midja. Hotet har varit ägnat att hos R.H. och J.H. framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom A.I. visat särskild hänsynslöshet genom att ge sken av att han bar på en riktig bomb.

Åtalspunkt 2, Falskt larm, grovt brott, 16 kap. 15 § 2 st brottsbalken

A.I. har den 19 juni 2014 vid organisationen Civil Rights Defenders lokal på Stora Nygatan i Stockholm i samtal med R.H. och J.W. vid flera tillfällen uppmanat dessa att de ska ta kontakt med polisen. Detta har också skett efter att A.I. uppvisat ett bombbälte som varit fäst runt hans midja samt han uttalat att bomber finns utplacerade i centrala Stockholm. A.I:s uppgifter om bombbältet och bomberna visade sig vara oriktiga. De oriktiga uppgifterna om att det förelåg fara för en eller flera människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom har föranlett onödiga säkerhetsåtgärder bl.a. genom att ett stort antal poliser kallats till platsen, att avspärrningar och evakueringar ägt rum samt att bombtekniker och förhandlare har inkallats.

Brottet bör bedömas som grovt då det falska larmet medfört betydande skade-verkningar.

A.I. erkände gärningarna samt medgav ansvar för olaga hot av normalgraden och falskt larm av normalgraden.

Tingsrätten (rådmannen Tomas Zander samt nämndemännen Birgitta Larsson, Lars Fernqvist och Susanne Lindström) ansåg i dom den 25 juli 2014 - efter att ha funnit åtalet styrkt i enlighet med åklagarens gärningspåståenden - att det olaga hotet var att bedöma som grovt samt anförde i rubriceringsfrågan beträffande det falska larmet följande.

DOMSKÄL

Att det falska larmet medfört betydande skadeverkningar har polisinsatschefen M.K. vittnat om. Han har berättat att händelsen klassificerades som en särskild händelse, att det beordrades insatser på de tre fastigheter i centrala Stockholm som inhyser Civil Rights Defenders lokaler samt Moderaternas och Socialdemokraternas kanslier. Samtliga tre platser spärrades av och evakuerades. Både nationella insatsstyrkan och nationella bombskyddet samt poliser från hela Stockholms län kallades in, liksom särskilda förhandlare. Krypskyttar placerades ut på tak. Det rörde sig om en insats med runt 100 poliser som pågick i ca 5 timmar. Storleken på insatsen medförde att en mängd andra arbetsuppgifter bortprioriterades. Det blev svåra belastningar på de platser i Gamla Stan och på Sveavägen som berördes innefattande närliggande kvarter med påverkan på såväl kollektivtrafik som människors vardag.

Det rör sig alltså om avsevärda polisinsatser samt kostnader som till sin omfattning vida överstiger de insatser och kostnader som varit föremål för prövning i NJA 2001 s. 627, där brottet falskt larm slutligt kom att bedömas som brott av normalgraden. Även övriga skadeverkningar är till sin omfattning mycket mer betydande i detta fall. Vid en samlad bedömning av omständigheterna finner tingsrätten det visat att det falska larmet medfört så betydande skadeverkningar både för det allmänna och för enskilda personer att brottet tveklöst är att bedöma som grovt.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde A.I. för olaga hot, grovt brott, och falskt larm, grovt brott, till fängelse två år samt beslutade att utvisa honom ur riket med förbud att återvända hit före den 25 juli 2024.

Hovrätten

A.I. överklagade tingsrättens dom och yrkade, såvitt nu är i fråga, att hovrätten skulle bedöma det falska larmet som brott av normalgraden.

Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Erik Lindberg och Rakel Granditsky Hökeberg, tf. hovrättsassessorn Per-Ola Cullin, referent, samt nämndemännen Bodil Toll och Solveig Fröberg) anförde i dom den 12 september 2014 följande beträffande den nu aktuella frågan.

DOMSKÄL

När det gäller brottet falskt larm kan till en början konstateras att det i normala fall är ett bötesbrott. Som Högsta domstolen anfört i rättfallet NJA 2001 s. 627 framgår det av förarbetena till bestämmelsen att det grova fallet av brottet är avsett för sådana falska larm som kan föra med sig betydande skadeverkningar exempelvis genom personliga umbäranden, avsevärda kostnader eller avbrott i den allmänna samfärdseln. Vid sidan av uppenbart grova brott som ett falskt larm om en svår olycka på ett kärnkraftverk, framhålls i förarbetena som exempel på en typ av falskt larm som kan medföra stora skadeverkningar ett falskt larm om en bomb som riktar sig mot större folkmassor i en större anläggning som behöver utrymmas, såsom varuhus eller idrottsanläggningar. (Prop. 1992/93:141 s. 45 f.)

Som tingsrätten anfört är det utrett att det nu aktuella falska larmet medförde avsevärda polisinsatser i anslutning till tre platser i centrala Stockholm. Dessa platser spärrades av och evakuerades, med påverkan på såväl trafik som på människors vardag. Det rörde sig om en insats som pågick i cirka fem timmar med omkring 100 poliser, innefattande nationella insatsstyrkan, nationella bombskyddet, poliser från hela Stockholms län samt särskilda förhandlare. Mot denna bakgrund ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning att skadeverkningarna i detta fall var så betydande att brottet bör bedömas som grovt.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 12 september 2014.

Mål nr: B 7749-14.

Lagrum: 16 kap. 15 § första och andra styckena brottsbalken.

Rättsfall: NJA 2001 s. 627.

Litteratur: Prop. 1992/93:141 s. 45 f.