RH 2015:17
Klander av skiljedom. Fråga om när svaranden har att framställa en invändning om att käranden efter den i 34 § tredje stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande föreskrivna klanderfristens utgång har åberopat en ny klandergrund till stöd för sin talan.
Bakgrund
Den 24 september 2010 meddelades skiljedom i Stockholm i en tvist mellan PJSC UKRNAFTA (Ukrnafta) och Carpatsky Petroleum Corporation (Carpatsky).
Svea hovrätt
Ukrnafta yrkade, i en ansökan om stämning som kom in till hovrätten den 23 december 2010, att hovrätten skulle häva den mellan parterna meddelade skiljedomen.
Ukrnafta anförde i skrifter som inkom till hovrätten efter stämningsansökan bl.a. följande.
Dekret 31
Skiljenämnden gjorde på eget bevåg och utan uppdrag av parterna en riskbedömning. Ingen av parterna grundade sin talan avseende Dekret 31 på en riskbedömning. Ingen av parterna hade uttalat sig om vilken diskonteringsfaktor som rimligen skulle kunna återspegla risken av fortsatt giltighet av Dekret 31. Skiljenämnden utgick sålunda i sitt ställningstagande inte från parternas ståndpunkter och de till stöd härför åberopade grunderna.
Ersättning för framtida förluster
Skiljenämnden underlät att ta ställning till Ukrnaftas invändning att ersättning för framtida förluster skulle bestämmas i den ordning som följde av punkten 21.7 i samverkansavtalet, vilket medförde att skiljenämnden saknade behörighet att pröva frågan.
Beräkningsmodellen
- Skiljenämnden överskred sitt uppdrag genom att tillämpa en från DCF avvikande kalkylmodell.
- Skiljenämnden underlät att beakta Carpatsky Petroleum Corporations (Carpatsky) nedsättning av sitt yrkande med 18 miljoner USD, motsvarande det av Kaczmarek vid slutförhandlingen angivna ”mekaniska felet”.
- Skiljenämnden förbisåg att ta hänsyn till de dynamiska effekterna vid bedömningen av den förväntade gasproduktionen.
- Skiljenämnden noterade inte att en felaktighet skett i fråga om beräkningar som använde en diskonteringsfaktor trots att parterna påtalade felaktigheten.
- Skiljenämnden underlät att tillämpa den av parterna överenskomna principen enligt vilken samtliga beräkningar görs i lokal valuta och slutresultatet endast omräknas i USD.
- Skiljenämnden tillämpade en av parterna inte åberopad metod för att fastställa hur en värdemässig ändring av ett antagande påverkar det slutliga ersättningsbeloppet.
- I det fallet den av parterna tillämpade metoden använts för beräkningen hade skadan blivit 62,5 miljoner USD.
Felaktigt uppfattat vitsordande
Skiljenämnden utgick felaktigt från att Ukrnafta hade vitsordat beräkningsmodellen som Carpatsky använde för att beräkna påstådda förluster.
Carpatsky gjorde gällande att Ukrnafta i ovan nämnda avseenden hade åberopat nya klandergrunder till stöd för sin talan, vilka samtliga skulle avvisas av hovrätten.
Ukrnafta gjorde gällande att det som anförts endast utgjorde en utveckling av de klandergrunder som hade åberopats inom klanderfristen. Ukrnafta gjorde vidare gällande att Carpatskys invändningar i fråga om dels det som sägs under rubriken Dekret 31, dels första och sjunde strecksatserna under rubriken Beräkningsmodellen hade framställts för sent.
Carpatsky gjorde gällande att det inte gäller någon begränsning i fråga om rätten att framställa en invändning om att en klandergrund framställts för sent.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Christine Lager samt hovrättsråden Ulrika Beergrehn och Anne Kuttenkeuler, referent) anförde i beslut den 23 januari 2015 följande.
SKÄL
Rättsliga utgångspunkter
Enligt 34 § tredje stycket lagen om skiljeförfarande (1999:116), i fortsättningen LSF, får en part efter klanderfristens utgång inte åberopa en ny klandergrund till stöd för sin talan. Med klandergrund avses rättsfaktum som, om det föreligger, har klanderverkan. Det finns dock inget hinder mot att parten justerar sin talan inom ett visst saksammanhang (prop. 1998/99:35 s 149 f.). För att domstolen ska pröva om en klandergrund är prekluderad krävs en invändning från motparten (prop. 1998/99:35 s. 236 och 249).
Enligt 34 kap. 2 § rättegångsbalken ska en invändning om att domstolen inte är behörig att ta upp målet framställas första gången svaranden för talan i domstolen. Undantag gäller om svaranden hade laga förfall. Invändningar om skiljeavtal ska behandlas på samma sätt enligt 4 § andra stycket LSF. Även en sådan invändning ska alltså som regel framställas första gången svaranden för talan i domstolen. Liknande preklusionsbestämmelser förekommer när det gäller andra dispositiva rättegångshinder (se t.ex. 4 § lagen [1980:307] om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader).
Det finns ingen uttrycklig regel som tar sikte på frågan när en invändning ska göras om att en klandertalan har väckts i rätt tid. Även i det fallet rör det sig om ett dispositivt rättegångshinder (se a. prop. s. 236). Enligt hovrätten finns det starka skäl för att rättsläget i sådana fall ska tolkas på samma sätt som gäller för när en invändning om skiljeavtal ska framställas. Det framstår som angeläget att även frågan om en klandertalan väckts i rätt tid inte är svävande någon längre tid. Samma intresse gör sig gällande vid prövningen av om en klandergrund har åberopats i rätt tid. Stöd för att i båda dessa fall tillämpa grunderna för 34 kap. 2 § rättegångsbalken och 4 § andra stycket LSF finns i såväl litteratur som praxis (se Kvart och Olsson, Tvistelösning genom skiljeförfarande, 3 uppl., s. 143, och RH 2009:91). Utgångspunkten för hovrättens fortsatta bedömning är alltså att svaranden har att göra en invändning om att en klandergrund åberopats för sent första gången svaranden för talan i målet efter det att klandergrunden har åberopats, men att undantag gäller om svaranden har laga förfall.
Har Carpatskys invändningar mot åberopade grunder under rubriken Dekret 31 samt första och sjunde strecksatserna under rubriken Beräkningsmodellen framställts i rätt tid?
Målet har under en längre tid varit vilandeförklarat. Sedan handläggningen återupptagits har det förekommit viss kompletterande skriftväxling. Ukrnafta gav in kompletterande skrifter den 31 oktober 2013 och den 21 mars 2014. Den 2 september 2014 skickades en processlägesöversikt till parterna för synpunkter. I en skrift som inkom till hovrätten den 12 september 2014 gjorde Ukrnafta vissa tillägg och förtydliganden. Enligt hovrättens bedömning har det först i och med detta stått klart hur Ukrnaftas talan skulle uppfattas i aktuella avseenden. Carpatskys invändningar under rubriken Dekret 31 samt första och sjunde strecksatserna under rubriken Beräkningsmodellen gjordes i en skrift som inkom till hovrätten den 15 september 2014, dvs. första gången som Carpatsky yttrade sig efter att Ukrnafta klargjort sin talan. Bolaget får därför anses ha framställt dem i rätt tid.
Nya klandergrunder?
Ukrnaftas åberopande av att skiljenämnden - på eget bevåg och utan uppdrag av parterna - gjorde en riskbedömning utgör enligt hovrättens bedömning en ny klandergrund i förhållande till det som Ukrnafta åberopat inom klanderfristen. Detsamma gäller det som Ukrnafta efter klanderfristen har anfört om att skiljenämnden underlät att ta ställning till Ukrnaftas invändning att ersättning för framtida förluster skulle bestämmas i den ordning som följde av punkten 21.7 i Samverkansavtalet, samt att skiljenämnden felaktigt utgick från att Ukrnafta hade vitsordat beräkningsmodellen som Carpatsky använde för att beräkna påstådda förluster. Dessa klandergrunder ska därför, enligt 34 § tredje stycket LSF, avvisas.
Det som Ukrnafta har anfört under rubriken Beräkningsmodellen utgör enligt hovrättens bedömning inte någon ny klandergrund utan är endast att uppfatta som en utveckling av det som har åberopats i stämningsansökan om att skiljenämnden justerade beräkningsmodellerna i ljuset av skiljenämndens egna slutsatser avseende beräkningen av skadan och att skiljenämnden missuppfattade beräkningsmodellerna (punkt 3.2.6 i stämningsansökan). Carpatskys invändning om avvisning i denna del ska därför avslås.
BESLUT
1. Hovrätten avvisar följande av Ukrnaftas åberopade klandergrunder.
a) Skiljenämnden gjorde på eget bevåg och utan uppdrag av parterna en riskbedömning. Ingen av parterna grundade sin talan avseende Dekret 31 på en riskbedömning. Ingen av parterna uttalade sig om vilken diskonteringsfaktor som rimligen skulle kunna återspegla risken av fortsatt giltighet av Dekret 31. Skiljenämnden utgick sålunda i sitt ställningstagande inte från parternas ståndpunkter och de till stöd härför åberopade grunderna.
b) Skiljenämnden underlät att ta ställning till Ukrnaftas invändning att ersättning för framtida förluster skulle bestämmas i den ordning som följde av punkten 21.7 i samverkansavtalet, vilket medförde att skiljenämnden saknade behöriget att pröva frågan.
c) Skiljenämnden utgick felaktigt från att Ukrnafta hade vitsordat beräkningsmodellen som Carpatsky använde för att beräkna påstådda förluster.
2. Hovrätten avslår Carpatskys avvisningsyrkanden i övrigt.
Beslutet får överklagas endast i samband med att hovrättens dom eller slutliga beslut i målet överklagas i den mån ett sådant överklagande tillåts.
Hovrättens beslut meddelat: den 21 januari 2015.
Mål nr: T 10470-10.
Lagrum: 4 § andra stycket och 34 § tredje stycket lagen om skiljeförfarande (1999:116); 34 kap. 2 § rättegångsbalken; 4 § lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader.
Rättsfall: RH 2009:91.
Litteratur: Prop. 1998/99:35, s. 149 f., 236 och 249; Kvart och Olsson, Tvistelösning genom skiljeförfarande, 3 uppl., s. 143.