RH 2015:19
Fråga om regleringen i 7 kap. 50 § aktiebolagslagen medför att domstolen ska göra en talerättsprövning och avvisa käromålet på grund av rättegångshinder för det fall en obehörig person för en talan om klander av bolagsstämmobeslut.
Stockholms tingsrätt
Bure Equity AB (Bure) väckte talan mot Rushrail AB (Rushrail) i två fall och yrkade att tingsrätten skulle upphäva vissa bolagsstämmobeslut som hade fattats vid årsstämman i Rushrail den 10 april 2014 respektive vid en extra bolagsstämma i Rushrail den 16 juli 2014. Som grund för talan anförde Bure i korthet följande. Bure har i egenskap av aktieägare i Rushrail felaktigt inte kallats till, och följaktligen inte närvarat, dels vid en årsstämma, dels vid en extra bolagsstämma. Besluten har därmed inte tillkommit i behörig ordning och det föreligger skäl att i enlighet med 7 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551) upphäva besluten.
Rushrail yrkade i båda målen i första hand att käromålen skulle avvisas och åberopade som grund för det att Bure inte har rätt att föra talan mot bolagsstämmobeslut i Rushrail.
Bure motsatte sig avvisningsyrkandena.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Carl Rosenmüller) anförde i beslut den 28 oktober 2014 följande.
SKÄL
Av 7 kap. 50 § aktiebolagslagen framgår, såvitt här är av intresse, att en aktieägare i ett bolag har rätt att i allmän domstol föra talan mot bolaget om att upphäva eller ändra ett bolagsstämmobeslut som inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot aktiebolagslagen. Bestämmelsen utgör en talerättsregel och ger en aktieägare ett skydd i förhållande till fattade beslut på bolagsstämman. I litteraturen har sagts att det för talerätt först och främst krävs att den klandrande verkligen är aktieägare. Därutöver är det som huvudregel en förutsättning att den klandrande genom införing i aktieboken är legitimerad som aktieägare när talan väcks (se Johansson m.fl., Aktiebolagslagen - En kommentar, del 1, 7:100).
Det är i målet ostridigt att Bure har avförts från aktieboken. Huruvida detta har varit korrekt är dock tvistigt mellan parterna. Bure menar att överlåtelsen till dotterbolaget har varit ogiltig eller i vart fall utlöst en förköpsplikt, medan Rushrail menar att överlåtelsen har utlöst en hembudsplikt med följden att aktierna passiviserats.
Det är naturligtvis önskvärt att en avvisningsfråga om möjligt avgörs innan rätten behandlar målet i sak. Detta gäller även i nu aktuella mål. Samtidigt innefattar äganderättsfrågan tvistiga spörsmål om förköps- respektive hembudsplikt. Det förefaller inte helt givet vilket beviskrav som vilar på käranden vid en invändning om bristande talerätt av nu aktuellt slag (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, del I, 13:10 x-y). Äganderätten till aktierna är vidare här av sådan central betydelse att en definitiv prövning av den frågan skulle föregripa prövningen av själva saken i målen, en prövning som normalt sker inom ramen för huvudförhandlingens form (17 kap. 1 § och 42 kap. 18 § första stycketrättegångsbalken).
Rättegångsbalken medger visserligen att en rättegångsfråga prövas skild från saken vid en huvudförhandling, trots att förberedelsen i övrigt inte har avslutats, 42 kap. 20 § första stycket rättegångsbalken. Här kan dock konstateras att frågorna om talerätt och klander närmast framstår som odelbara. Mot den bakgrunden finner tingsrätten att frågan om Bure äger de aktuella aktierna bör prövas som en del av saken. Rushrails invändning om rättegångshinder ska därmed lämnas utan bifall.
BESLUT
Rushrails yrkanden om avvisning lämnas utan bifall.
Hovrätten
Rushrail överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle avvisa Bures båda käromål. Till stöd för yrkandet anförde Rushrail bl.a. följande. Avgörande för om Bure är berättigat att föra talan är om bolaget är registrerat i aktieboken, vilket inte är fallet. Inte heller har Bure påstått att bolaget blivit obehörigen nekat inregistrering. Bures talan i båda målen ska därför avvisas.
Bure motsatte sig i första hand en ändring av tingsrättens beslut och yrkade i andra hand, för det fall hovrätten skulle komma fram till att frågan om talerätt ska avgöras i särskild ordning, att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och återförvisa talerättsfrågan till tingsrätten för avgörande. Till stöd för sitt bestridande anförde Bure bl.a. följande. Tingsrätten har inte tagit ställning till om Bure innehar de förvaltningsrättigheter (rösträtt, klanderrätt m.m.) som följer av bolagets aktieinnehav i Rushrail utan endast konstaterat att talerätts- och sakfrågan ska avgöras i ett sammanhang eftersom de framstår som odelbara, vilket är korrekt. För det fall frågan om Bures talerätt ska avgöras i särskild ordning följer det av instansordningens princip att frågan bör återförvisas till tingsrätten.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Beergrehn och Kajsa Bergkvist samt tf. hovrättsassessorn Emma Hellman, referent) anförde i beslut den 11 mars 2015 följande.
SKÄL
Enligt 7 kap. 50 § aktiebolagslagen får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget vid allmän domstol om att ett bolagsstämmobeslut ska upphävas eller ändras. Även den som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har enligt samma paragraf rätt att föra en sådan talan.
Den fråga som hovrätten har att ta ställning till är om denna bestämmelse medför att domstolen ska göra en talerättsprövning och avvisa käromålet på grund av rättegångshinder för det fall en obehörig person för en talan om klander av bolagsstämmobeslut.
Utvecklingen i praxis och doktrin har gått mot att begränsa talerättsprövningen i dispositiva tvistemål. För talerätt anses numera i regel tillräckligt att käranden påstår sig på visst sätt berättigad gentemot svaranden som förpliktigad. I vissa situationer anses dock en talerättsprövning och avvisning kunna komma ifråga, även om käranden påstår sig vara berättigad i förhållande till svaranden. Så är fallet när det föreligger s.k. odelbara rättsförhållanden, dvs. när det finns behov av ett enhetligt domstolsavgörande för och emot alla som är subjekt i rättsförhållandet. (Se Nordh, Rättegångshinder, sid. 109 med däri gjorda hänvisningar.)
Vad gäller klander av bolagsstämmobeslut framgår av 7 kap. 52 § aktiebolagslagen att om bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras genom dom, gäller domen även för de aktieägare som inte har fört talan. I doktrin har framförts att mot bakgrund av behovet att skydda frånvarande aktieägare, dvs. de som inte deltagit i klanderprocessen och som blir bundna av en bifallande klanderdom, mot att klandertalan förs av sådana som inte är taleberättigade bör domstolen ex officio, som en fråga om rättegångshinder, pröva om käranden är berättigad att föra klandertalan (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, Zeteo version maj 2014, inledningen till 13 kap., med däri gjorda hänvisningar, och Nerep o.a., Aktiebolagslagen, 2 uppl., sid. 509 f.).
Av de skäl som anförts i doktrinen delar hovrätten den där rådande uppfattningen att bestämmelsen i 7 kap. 50 § aktiebolagslagen ska ses som en talerättsregel och att domstolen därmed har att avvisa käromålet för det fall käranden inte är taleberättigad.
Tingsrätten har i sitt beslut visserligen funnit att bestämmelsen utgör en talerättsregel men konstaterat att frågan om Bures talerätt ska prövas som en del av saken och inte som en invändning om rättegångshinder. Tingsrätten har således avslagit Rushrails avvisningsyrkande utan att först ta ställning till frågan om Bure har talerätt. Som framgått av det föregående är emellertid Rushrails invändning om Bures bristande talerätt enligt hovrättens bedömning en invändning om rättegångshinder och den kan därmed inte prövas genom en materiell bedömning som en del av saken. Med hänsyn till instansordningens princip bör den invändningen prövas av tingsrätten som första instans. Detta gäller oberoende av om invändningen behandlas separat eller först efter att målet företagits till slutlig prövning. Det anförda innebär att tingsrättens beslut ska undanröjas och talerättsfrågan återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.
BESLUT
Hovrätten undanröjer tingsrättens beslut och återförvisar frågan om talerätt till tingsrätten för fortsatt behandling.
Beslutet får inte överklagas (54 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken).
Hovrättens beslut meddelat: den 11 mars 2015.
Mål nr: Ö 9900-14.
Lagrum: 7 kap.50 och 52 §§aktiebolagslagen (2005:551); 17 kap. 1 §, 42 kap. 18 § första stycket och 20 § första stycket samt 54 kap. 3 § andra stycketrättegångsbalken.
Litteratur: Johansson m.fl., Aktiebolagslagen - En kommentar, del 1, 7:100; Fitger m.fl., Rättegångsbalken, del I, 13:10 x-y; Nordh, Rättegångshinder, sid. 109; Fitger m.fl., Rättegångsbalken, Zeteo version maj 2014, inledningen till 13 kap.; Nerep o.a., Aktiebolagslagen, 2 uppl., sid. 509 f.