RH 2015:21
Var köp av beslagtagen narkotika ett straffbart försök till narkotikabrott?
Sundsvalls tingsrätt
Åklagaren väckte åtal mot M.L. för bl.a. narkotikabrott alternativt försök till narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivning. M.L. har vid ett tillfälle under perioden 23-25 januari 2013 i Sundsvalls kommun fått erbjudande av P.M. att förvärva 30 gram amfetamin som denne fäst på en brevlåda på Tunavägen. M.L. har själv eller tillsammans och i samförstånd med en annan person lämnat 5 550 kr som narkotikavederlag till P.M. När M.L. sedan skulle hämta narkotikan fanns den inte på brevlådan, eftersom polisen hade tagit den i beslag. M.L. har således i under nämnda period i överlåtelsesyfte förvärvat/anskaffat eller i vart fall försökt förvärva/anskaffa nämnda mängd narkotika av P.M. Fara för brottets fullbordan har förelegat eller varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter.
M.L. har medgivit de faktiska omständigheter som redovisas i åtalet men har bestritt straffansvar då narkotikabrott inte kommit att fullbordas och då fara för brottets fullbordan varit utesluten; det har inte varit fråga om tillfälliga omständigheter som uteslutit brottets fullbordan.,
Tingsrätten (rådmannen Leif Similä med nämnd) dömde M.L. för bl.a. försök till narkotikabrott och anförde i dom den 1 oktober 2014 bl.a. följande.
Det är klarlagt att P.M. erbjöd M.L. att köpa narkotikan och att M.L., efter att ha betalat, blev anvisad den plats där narkotikan placerats. Det är även klarlagt att M.L. på den angivna platsen den 24 januari 2013 kunnat konstatera att narkotikan inte stod att återfinna. Skälet till det sistnämnda konstaterandet har varit att polisen den 7 januari 2013 kommit att ta aktuell narkotika i beslag.
Tingsrätten anser att den omständigheten att M.L. betalade för narkotika och blev anvisad platsen där narkotikan skulle finnas inte innebär att ett fullbordat narkotikabrott kommit till stånd. Genom M.L:s betalning för aktuell narkotika och den information som han därefter fått om platsen där narkotikan hade placerats jämte den omständigheten att M.L. kom att besöka platsen för att hämta narkotikan innebär att M.L. kommit att passera den s.k. försökspunkten som utgör förutsättning för att försöksbrott ska föreligga. Det står klart att M.L:s uppsåt omfattat ett olovligt förvärv av aktuell narkotika och att en sådan mängd som det varit fråga om uppenbart var avsedd att förvärvas i överlåtelsesyfte. Det faktum att polisen kommit att ta hand om och beslagta den aktuella narkotikan på den plats bakom brevlådan där den var placerad innebär inte att det inte skulle ha förelegat fara för brottets fullbordan eller att faran varit utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. M.L. kan därmed inte undgå ansvar för försök till narkotikabrott, vilket brott om det hade fullbordats inte varit att bedöma som enbart ringa narkotikabrott.
Hovrätten för Nedre Norrland
Domen överklagades och M.L. yrkade att åtalet för försök till narkotikabrott skulle ogillas.
Åklagaren motsatte sig ändring av domen.
I hovrätten framlades samma utredning som vid tingsrätten, varvid videoinspelningarna av där hållna förhör spelades upp.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Ola Pettersson och Risto Stoorhöök, referent, f.d. rådmannen Kennet Svensson samt nämndemännen Alvi Berglund och Anncharlott Eimasdotter, skiljaktig) anförde i dom den 18 januari 2011 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Av utredningen i målet framgår att P.M. i början av januari 2013 placerade ett paket med narkotika bakom en brevlåda, att han försökte sälja narkotikan till medåtalade R.L. som dock inte fullföljde köpet, att polisen tog narkotikan i beslag den 7 januari 2013, att P.M. ovetande om beslaget den 24 januari 2013 kontaktade M.L., som köpte narkotikapartiet och förde över pengar till P.M:s konto. Det förelåg således ingen konkret fara för att M.L:s narkotikabrott skulle fullbordas. För att M.L. i detta fall ska kunna dömas för försök till narkotikabrott krävs därför att faran för brottets fullbordan var utesluten endast av tillfälliga omständigheter.
Det förhållandet att ett narkotikaparti blir beslagtaget innan den tilltänkte mottagaren hunnit ta befattning med partiet behöver inte utesluta att det varit fråga om ett straffbart försök, se bl.a. NJA 1992 s. 679. I detta rättsfall var flera personer inblandade vilka skulle fullgöra olika uppgifter enligt en uppgjord brottsplan. Narkotikapartiet hade skickats från Sydamerika med en båt till Sverige. Partiet påträffades av tullen och togs i beslag. Förverkligandet av brottsplanen hade således påbörjats innan brottets fullbordan blev omöjlig och faran för att brottets skulle fullbordas ansågs inte utesluten till följd av brister i planeringen utan på grund av tillfälliga omständigheter.
M.L:s brottsplan gjordes upp i anslutning till att han blev erbjuden att köpa narkotikan och var mycket enkel, han skulle betala för och hämta ett visst narkotikaparti från ett bestämt ställe. Redan när M.L. beslutade sig för att köpa narkotikan och innan han vidtagit någon åtgärd för att fullfölja köpet var det helt uteslutet att narkotikabrottet skulle kunna fullbordas. Vid dessa förhållanden kan enligt hovrättens uppfattning faran för brottets fullbordan inte anses ha varit utesluten av en tillfällighet utan i stället på grund av att M.L:s brottsplan hade ett grundläggande fel, nämligen att den som han försökte köpa narkotikan av inte hade någon möjlighet att faktiskt sälja det överenskomna narkotikapartiet. Åtalet avseende försök till narkotikabrott ska följaktligen ogillas (jmf hovrättsfallet RH 2007:61).
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten ogillar åtalet för försök till narkotikabrott
Nämndemannen Anncharlott Eimasdotter är skiljaktig beträffande åtalet för försök till narkotikabrott och vill fastställa tingsrättens dom i denna del.
Hovrättens dom meddelad: den 2 april 2015.
Mål nr: B 186-14.
Lagrum: 1 § och 4 §narkotikastrafflagen (1968:64); 23 kap. 1 § brottsbalken.
Rättsfall: NJA 1992 s. 679; RH 2007:61.
Litteratur: Brottsbalkskommentaren.