RH 2015:31

Hyresnämndsmål. En hyresgäst har utsatt en granne för visst våld. Händelsen har utspelats cirka 30-40 meter från ingången till trapphuset. Frågorna i målet är om händelsen har utspelats så långt från fastigheten att den inte kan bedömas som en störning i boendet och om det som förevarit utgjort en särskilt allvarlig störning.

Hyresnämnden i Stockholm

D.N:s hyresvärd sade upp hyresavtalet till den 31 augusti 2014. Hyresvärden yrkade bl.a. att hyresavtalet inte skulle förlängas efter nämnda datum och att D.N. skulle åläggas att flytta.

D.N. motsatte sig att hyresavtalet skulle upphöra och yrkade uppskov med avflyttningen. Hyresvärden medgav inget uppskov.

Hyresvärden har lagt ett flertal händelser till grund för att hyresavtalet inte skulle förlängas. Här behandlas endast en händelse som ägde rum den 25 april 2014.

Hyresvärden anförde bl.a. följande. D.N. har gjort sig skyldig till särskilt allvarlig störning och hyresrätten är därmed förverkad. I vart fall har D.N. genom att misshandla en granne den 25 april 2014 samt orsaka störningar i boendet åsidosatt sina förpliktelser som hyresgäst i sådan grad att avtalet skäligen inte bör förlängas.

Hyresnämnden (hyresrådet Jonas Alberg samt intresseledamötena Ulf Dolmhammar och Ann-Sofi Emilsdotter) anförde i beslut den 13 november 2014 bl.a. följande.

SKÄL

Av utredningen har framgått att D.N. och S.G. sedan en tid har upplevt att det förekommit störningar från deras respektive lägenheter, framför allt störande ljud. De har båda kontaktat värden som gjort vissa undersökningar men i övrigt endast gett instruktioner att föra anteckningar. D.N. har med anledning av en händelse den 25 april 2014 åtalats för ofredande, misshandel som orsakat smärta men inga skador och skadegörelse. Samtliga gärningar var riktade mot S.G.

Hyresnämnden lade - såvitt är av intresse här - följande omständigheter till grund för sin bedömning. D.N. har med anledning av det som han uppfattat som störningar från S.G:s lägenhet knackat i väggen till hennes lägenhet några gånger under våren 2014 och därtill ringt på hennes dörr några gånger. D.N. har den 25 april 2014, då han var berusad, sett S.G. utanför porten på andra sidan gatan och gått över för att tala med henne. Det har inte framkommit vad som sagts annat än att de talat om att gå till en närbelägen restaurang där S.G:s son befann sig. När S.G. inte följde med har D.N. tagit tag i henne och föst henne med sig en bit bl.a. med benet och i samband härmed tagit hennes glasögon som gått sönder. Det är inte uteslutet att D.N. gått längre i sammanhanget men utredningen tillåter inga bestämda slutsatser därom.

Vad som kan läggas till grund för bedömningen i ärendet innefattar inte att det förekommit sådana allvarliga störningar att D.N:s hyreskontrakt är förverkat. Vad han låtit sig komma till last innefattar dock att det varit en störning i boendet. Visserligen har händelsen den 25 april 2014 skett utanför huset men den har skett i nära anslutning till detta och med direkt anledning av frågor som rör boendet och får därför anses ha innefattat en störning vid användningen av lägenheten. Det som D.N. företagit sig vid tillfället innefattar att han åsidosatt sina förpliktelser som hyresgäst. Med beaktande av att D.N. bott i huset sedan år 1991, såvitt framkommit utan några tidigare anmärkningar, att det efter april 2014 förefaller ha varit lugnt och att därför händelsen den 25 april 2014 framstår som en enstaka incident, bedömer hyresnämnden att denna händelse, vare sig tagen för sig eller sammantaget med vad som övrigt förekommit, inte innefattar tillräcklig grund för att hyresförhållandet ska upphöra.

BESLUT

Hyresnämnden avslår hyresvärdens upphörsyrkande och fastställer att hyresförhållandet består på samma villkor som tidigare.

Hovrätten

Hyresvärden överklagade hyresnämndens beslut och yrkade bifall till sin talan i hyresnämnden. D.N. motsatte sig att hyresnämndens beslut skulle ändras. För det fall hyresavtalet skulle upphöra yrkade D.N. uppskov med att flytta. Hyresvärden motsatte sig uppskov.

Parterna vidhöll vad de hade anfört i hyresnämnden.

Hyresvärden lade till bl.a. följande. Det är händelsen den 25 april 2014 som utgör en särskilt allvarlig störning. Det har varit en förhandling i tingsrätten rörande åtalet för händelsen den 25 april 2014 och D.N. har dömts för ringa misshandel, ofredande och skadegörelse. Domen har inte vunnit laga kraft. D.N. har inte orsakat några nya störningar efter den 25 april 2014. Han har dock uppträtt otrevligt mot S.G. när de träffats.

D.N. gjorde gällande att händelsen den 25 april 2014 har ägt rum utanför fastigheten och på sådant avstånd från denna att bestämmelserna i 12 kap. 25 § jordabalken inte är tillämpliga. Angående händelsen uppgav D.N. i huvudsak följande. Han var berusad men kunde ta vara på sig själv. Han hade börjat dricka alkohol dagen innan. Efter händelsen fick han följa med polisen för tillnyktring och det togs blodprov som visade en alkoholkoncentration i hans blod på 2,0 promille. Han stötte på S.G. på gatan. Han var ”förbannad” på henne för ”hon hade terroriserat honom med gardinen sedan våren 2013”. Han skällde ut henne. S.G. föreslog att de skulle gå till en restaurang längre ner på gatan där hon skulle träffa sin son. Hon började gå men sedan vägrade hon att fortsätta. Han drog henne i armen för att få henne att fortsätta. Hon gick ett stycke men stannade igen. Han skällde på henne och bad henne att ta av sig solglasögonen för han vill se henne i ögonen. När hon inte själv tog av sig solglasögonen tog han av henne dem men han råkade tappa solglasögonen och trampa på dem ofrivilligt. Han gav henne ”en bredsida eller bump i baken” för att få henne att fortsätta att gå. Det hela utspelade sig omkring 30 meter från fastigheten. Han har dömts till dagsböter för ringa misshandel, ofredande och skadegörelse. Han har överklagat domen till hovrätten. Åklagaren har inte överklagat domen.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Kazimir Åberg och Marianne Åbyhammar samt tf. hovrättsassessorn Katarina Rodell Zaar, referent) anförde i beslut den 13 maj 2015 följande.

SKÄL

Hyresvärden har i första hand gjort gällande att D.N. genom det som inträffade den 25 april 2014 har gjort sig skyldig till en särskild allvarlig störning i boendet och att hans hyresrätt därför är förverkad.

Angående händelsen den 25 april 2014 gör hovrätten följande bedömning.

D.N. har vidgått att han gått fram till S.G. och skällt på henne, dragit henne i armen, puttat henne på rumpan med bredsidan av foten samt att han tagit av S.G. hennes solglasögon. Han har vidare uppgett att han tappade solglasögongen på marken och oavsiktligt trampat på dem. Mot D.N:s uppgifter står vad S.G. och I.W. har uppgett. S.G. har berättat att D.N. vid tillfället även gett henne en örfil, två knytnävslag i huvudet och två sparkar på höften. Hon har även uppgett att hon fått ont i höften av sparkarna. Precis som hyresnämnden antecknat har det framgått att det mellan D.N. och S.G. under en längre tid har rått ett spänt förhållande. S.G:s uppgifter kan därför inte ensamt läggas till grund för bedömningen. S.G:s uppgifter får dock visst stöd av vad I.W. har berättat. Av förhöret med henne har framgått att hon befann sig på sin arbetsplats och genom fönstret såg en man och en kvinna på andra sidan gatan. Det såg ut som om kvinnan flydde från mannen. Hon gick ut på gatan. Hon hade inte fri sikt på grund av en parkerad bil. Hon såg emellertid att något hände under brösthöjd som fick kvinnan att reagera kraftigt. Hon gick fram till mannen och kvinnan. När hon var halvvägs över gatan såg hon att kvinnans glasögon hamnade på marken och att mannen stampade bestämt på dem. Stämningen var hotfull och kvinnan var skärrad och grät. Mannen verkade påverkad av något.

I.W. har lämnat en spontan berättelse. Uppgifterna har varit tydliga och sammanhängande. Det har inte framkommit någon anledning till varför I.W. inte skulle hålla sig till sanningen. I.W:s uppgifter om hur S.G. reagerat när något hände under brösthöjd är enligt hovrättens uppfattning mer förenligt med vad S.G. uppgett om en spark än vad D.N. sagt om en fösning eller bump. I.W. har även uppgett att hon såg att D.N. avsiktligt stampade på S.G:s solglasögon. Hovrätten finner därför sammantaget utrett att hyresvärden genom de två vittnesförhören styrkt att D.N., utöver vad han vidgått, även sparkat S.G. vilket orsakat henne smärta och medvetet haft sönder hennes solglasögon.

Hovrätten övergår härefter till att pröva om D.N:s agerande utgör en sådan särskilt allvarlig störning i boendet som medför att hyresrätten är förverkad.

Enligt 12 kap. 25 § första stycket jordabalken ska en hyresgäst när han eller hon använder lägenheten se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att det inte skäligen bör tålas (störningar i boendet).

I förarbetena till bestämmelsen nämns som exempel på särskilt allvarliga störningar i boendet bl.a. att hyresgästen gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet som har samband med boendet exempelvis våld eller hot om våld som riktat sig mot den som påtalat störningar i boendet eller mot någon annan som bor i fastigheten (se prop. 1992/93:115 s. 21).

Av förarbeten och praxis synes framgå att en brottslig gärning som ligger till grund för ett förverkande på grund av allvarlig störning bör ligga på fängelsenivå. D.N. har av tingsrätt dömts för ringa misshandel, ofredande och skadegörelse till böter. Han har överklagat domen som inte har vunnit laga kraft. Det av tingsrätten ådömda straffet talar i viss mån för att händelsen inte ska bedömas som en särskilt allvarlig störning. Hovrätten har emellertid att göra en självständig bedömning av händelsen och sätta den i sitt hyresrättsliga sammanhang. I denna fråga gör hovrätten följande överväganden.

D.N. var sedan en längre tid tillbaka uppretad på S.G. som enligt hans uppfattning medvetet störde honom i hans boende. När S.G. den 25 april 2014 lämnade fastigheten såg hon att D.N. närmade sig fastigheten. Hon korsade då gatan för att undvika att konfronteras med honom. D.N. som berättat att han var ”förbannad” på S.G. korsade gatan för att konfrontera henne. Hovrätten har ovan konstaterat vad som i målet blivit utrett om händelseförloppet och i vilken omfattning som D.N. har fysiskt angripit S.G. Mot bakgrund av att D.N:s handlande - som inte varit ett obetydligt handgripligt angrepp på S.G. - närmast är att se som en hämndåtgärd i anledning av det som han ansett utgöra ett störande beteende från S.G:s sida, finner hovrätten att händelsen är att betrakta som en särskilt allvarlig störning.

D.N. har gjort gällande att händelsen har utspelat sig på sådant avstånd från prövningslägenheten att bestämmelserna i 12 kap. 25 § jordabalken inte är tillämpliga. Det är utrett att händelsen utspelade sig ca 30-40 meter från porten till D.N:s lägenhet. Enligt hovrättens mening har D.N:s angrepp på S.G. skett i så nära anslutning till fastigheten och har ett sådant samband med D.N:s användande av lägenheten att det tveklöst är att bedöma som en störning i boendet.

Vid denna bedömning saknas anledning för hovrätten att pröva vad hyresvärden i övrigt lagt D.N. till last.

Hovrätten konstaterar sammanfattningsvis att hyresvärdens talan ska bifallas och hyresnämndens beslut ändras i enlighet med detta. Hyresvärden har motsatt sig att D.N. medges uppskov med att flytta. Något uppskov kan därför lagligen inte medges.

BESLUT

1. Med ändring av hyresnämndens beslut bifaller hovrätten hyresvärdens talan om att hyresavtalet ska upphöra. Hyresavtalet har därför upphört den 31 augusti 2014. D.N. är skyldig att flytta genast.

2. Hyresvillkoren - utom villkoren om hyres- och uppsägningstider - ska tillämpas så länge D.N. haft rätt att bo kvar i lägenheten

Hovrättens beslut meddelat: den 13 maj 2015.

Mål nr: ÖH 10968-14.

Lagrum: 12 kap. 25 §, 42 § första stycket 6 samt 46 § första stycket 1 och 2 jordabalken.

Litteratur: Prop. 1992/93:115 s. 21.