RH 2015:34

Åklagare vid Första ekobrottskammaren i Göteborg väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal mot N.T., P.L. och B.K. samt ett antal andra personer enligt följande.

Under åtalspunkt 2 åtalades P.L. tillsammans med A.O., A.N. och M.E. för grovt bedrägeri samt N.T. tillsammans med P.L. och L.G.B. för medhjälp till grovt bedrägeri med följande gärningsbeskrivning.

P.L, M.E., A.O. och A.N. har tillsammans och i samförstånd under tiden maj - juni 2011 i Göteborg och på andra platser i Sverige medelst vilseledande förmått företrädare för Skandinaviska Enskilda Banken (banken) att till dem utbetala sammanlagt 2 422 500 kr. Vilseledandet har bestått i att A.O. och A.N. i samband med låntagande lämna oriktiga uppgifter till företrädare för banken om förvärvet av fastigheten Härjedalen Funäsdalen 25:124 av Flottarnäsudden AB. A.O. och A.N. har vid förvärvet av fastigheten uppträtt som bulvan för annan och därvid förtigit för banken sin bristande avsikt att fullgöra sina åtaganden enligt lånevillkoren. De har vidare lämnat oriktiga uppgifter om erläggandet av kontantinsatsen och även om sina ekonomiska förutsättningar att fullgöra sina förpliktelser enligt lånevillkoren.

I samband med låntagande har A.O. och A.N. företett köpehandlingar avseende fastigheten vilka undertecknats av B.H.A. som formell företrädare och firmatecknare för Flottarnäsudden AB. B.H.A. har undertecknat köpehandlingarna på uppdrag och uppmaning av sin son P.L. som varit den egentlige och faktiske företrädaren för Flottarnäsudden AB. Flottarnäsudden AB har varit faktisk mottagare av brottsutbytet.

Banken har vidare vilseletts avseende fastighetens riktiga värde. Bankens säkerhet för lånet är därmed inte den som förespeglats.

M.E. har medverkat till brottet genom att tillhandahålla och förmå låntagarna A.O. och A.N. att utföra gärningen enligt ovan. M.E. har vidare vid telefonsamtal felaktigt förespeglat banken att A.N. haft anställning vid Storstadens Fastighets AB.

L.G.B. har främjat ovanstående bedrägerigärning med råd och dåd genom att upprätta köpehandlingar och ett värderingsintyg med oriktigt innehåll. Han har vidare vid telefonsamtal förespeglat banken felaktiga förutsättningar avseende A.O:s och A.N:s förvärv av fastigheten samt fastighetens värde.

P.L. har främjat ovanstående bedrägerigärning genom att den 9 -10 juni 2011 inbetala 115 000 kr till A.N. Pengarna har därefter omgående använts av A.O. och A.N. till att betala del av köpeskillingen (kontantinsatsen) avseende ovan nämnd fastighetsaffär vilket varit en förutsättning för genomförandet av bedrägeriet mot banken.

N.T. har främjat ovanstående bedrägerigärning genom att den 10 juni 2011 inbetala sammanlagt 400 000 kr till A.N. Pengarna har därefter omgående använts av A.O. och A.N. till att betala del av köpeskillingen (kontantinsatsen) avseende ovan nämnd fastighetsaffär vilket varit en förutsättning för genomförandet av bedrägeriet mot banken.

Handlandet har inneburit skada för banken och vinning för P.L., M.E., A.O., A.N., L.G.B. eller annan.

Gärningen är att bedöma som grov enär den avsett betydande belopp och ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt.

P.L. och M.E. har tillsammans och i samförstånd med andra medverkat till brottet. P.L. och M.E. har varit införstådda med, kommit överens om och accepterat brottsplanen. P.L. har i vart fall genom ovan nämnda handlande främjat gärningen med råd och dåd. M.E. har i vart fall genom ovan nämnda handlande anstiftat eller med råd och dåd främjat gärningen.

Åtal väcktes även, under åtalspunkt 3, mot N.T., B.K. och M.E. för grovt bedrägeri och mot L.G.B. för medhjälp till grovt bedrägeri under följande gärningsbeskrivning.

B.K., M.E. och N.T. har tillsammans och i samförstånd under tiden maj till juni 2011 i Göteborg och på andra platser i Sverige medelst vilseledande förmått företrädare för Skandinaviska Enskilda Banken (banken) att till dem utbetala sammanlagt 2 337 500 kr.

Vilseledandet har bestått i att N.T. i samband med låntagande lämnat oriktiga uppgifter till företrädare för banken om förvärvet av fastigheten Härjedalen Funäsdalen 25:120 av Hotell Tänninge AB. N.T. har vid förvärvet av fastigheten uppträtt som bulvan för annan. Han har vidare lämnat oriktiga uppgifter om erläggandet av kontantinsatsen.

I samband med låntagande har N.T. företett köpehandlingar avseende fastigheten vilka undertecknats av B.K. som företrädare för Hotell Tänninge AB. B.K. har vidare tagit del av lånelikviden i egenskap av företrädare för Hotell Tänninge AB som varit faktisk mottagare av brottsutbytet.

Banken har vidare vilseletts beträffande fastighetens riktiga värde. Bankens säkerhet för lånet är därmed inte den som förespeglats.

M.E. har medverkat till brottet genom att tillhandahålla och förmå låntagaren N.T. att utföra gärningen enligt ovan.

L.G.B. har främjat ovanstående bedrägerigärning med råd och dåd genom att upprätta köpehandlingar och ett värderingsintyg med oriktigt innehåll. Han har vidare vid telefonsamtal förespeglat banken felaktiga förutsättningar avseende N.T:s förvärv av fastigheten samt fastighetens värde.

Handlandet har inneburit skada för banken och vinning för B.K., M.E., N.T., L.G.B. eller annan.

Gärningen är att bedöma som grov enär den avsett betydande belopp och ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt.

B.K. och M.E. har tillsammans och i samförstånd med andra medverkat till brottet. B.K. och M.E. har varit införstådda med, kommit överens om och accepterat brottsplanen. B.K. har i vart fall genom ovan nämnda handlande främjat gärningen med råd och dåd. M.E. har i vart fall genom ovan nämnda handlande anstiftat eller med råd och dåd främjat gärningen.

I målet fanns ytterligare två åtalspunkter, nr 1 och 4. I åtalspunkt 1 väcktes åtal mot B.K., C.G., M.E. och M.K.R. för grovt bedrägeri samt mot L.G.B. för försök till grovt bedrägeri. I åtalspunkt 4 åtalades P.L., B.K. och M.E. för försök till grovt bedrägeri samt L.G.B. för medhjälp till försök till grovt bedrägeri. I åtalen påstods bedrägeri resp. försök därtill gentemot Skandinaviska Enskilda Banken i samband med förvärv av fastigheter i Härjedalen.

Offentlig försvarare för N.T. var advokaten B.M.

Tingsrätten avgjorde målet genom dom den 20 juni 2013. I domen dömdes N.T. för grovt bedrägeri och medhjälp till grovt bedrägeri till fängelse 1 år 4 månader, B.K. för brott med samma rubricering till fängelse 3 år och P.L. för grovt bedrägeri till fängelse 1 år 2 månader. De blev också förpliktigade att betala skadestånd till banken. Även övriga tilltalade dömdes för brott, utom P.J.L., mot vilken åtalet ogillades.

Domen överklagades av samtliga de 9 tilltalade som dömts för brott och av åklagaren. Åklagaren överklagade även den friande domen mot P.J.L.

Målet föredrogs i hovrätten den 21 februari, den 6 mars och den 21 mars 2014. I protokollet från föredragningarna har hovrätten antecknat följande.

B.M. anmälde i skrift till hovrätten den 23 januari 2014 att det möjligen kunde anses föreligga en intressekonflikt mellan honom och N.T. sedan det framkommit att P.L. i ett mejl, som finns intaget i ett tilläggsprotokoll den 12 december 2013, uppgett att N.T. ljugit i tingsrätten och i övrigt hade förfarit klandervärt i visst sammanhang. B.M. uppgav vidare att han företrädde bolag där P.L:s hustru K.L. var styrelse och ägare samt att han även företrädde henne i skattemål om företrädaransvar.

N.T. begärde därefter byte av offentlig försvarare och gjorde gällande att B.M. varit P.L:s och dennes familjs advokat och att P.L. hade försökt skylla på N.T. Han gjorde också gällande att B.M. hade varit försvarare för P.L. i ett mål vid Östersunds tingsrätt.

På N.T:s begäran entledigade hovrätten den 28 januari 2014 B.M. och förordnade i stället advokaten J.F. som offentlig försvarare för N.T. Huvudförhandlingen i hovrätten med start den 3 februari 2014 ställdes in såvitt avsåg N.T.

Hovrätten sökte B.M. före beslutets meddelande men fick då inte kontakt med honom. Efter beslutets meddelande kontaktade B.M. hovrätten och uppgav följande.

De omständigheter som han beskrivit i sin skrift till hovrätten förelåg redan vid tidpunkten för hans förordnande som offentlig försvarare vid tingsrätten för N.T. Det är riktigt att, så som N.T. uppgett, han även har varit offentlig försvarare för P.L. i ett annat mål. Innan han åtog sig uppdraget som försvarare för N.T. frågade han N.T. om denne haft kontakt med P.L. men eftersom han inte hade haft det bedömde B.M. inte att det förelåg en intressekonflikt. Det var först när han fick del av tilläggsprotokollet som han ansåg att det kunde föreligga en sådan konflikt. Det var också vid denna tidpunkt som N.T. fick kännedom om hans uppdrag för P.L:s fru.

N.T. yrkade genom J.F. den 31 januari 2014 att hovrätten skulle undanröja tingsrättens dom och återförvisa hela målet till tingsrätten för fortsatt handläggning. Han uppgav bl.a. följande. B.M. synes ha haft att bevaka motstridiga intressen i målet. Han synes därför ha brustit i sin lojalitetsplikt gentemot N.T. Detta förhållande har tydligen pågått sedan han förordnats till offentlig försvarare av tingsrätten. En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten, den s.k. lojalitetsplikten. Man får naturligtvis inte anta ett uppdrag om det föreligger en intressekonflikt eller beaktansvärd risk för sådan. En intressekonflikt föreligger om advokaten biträder en annan klient i en närliggande sak och klienterna har motstridiga intressen eller om det annars föreligger några omständigheter som utgör hinder för advokaten att fullt ut tillvarata klientens intressen avseende uppdraget. Ett sådant agerande kan också inordnas under begreppet rättvis rättegång som finns i artikel 6:1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. I artikel 6:3 föreskrivs bl.a. att den anklagade ska ha en advokat som sköter hans försvar på ett adekvat sätt. Domstolen har ett huvudansvar för att rättegången kan genomföras på ett från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt. - N.T. gör gällande att han berövats en rättvis rättegång genom advokatens dubbla roller. Detta förhållande kan antas ha påverkat utgången i tingsrätten och är ett sådant annat fel i rättegången som faller under 51 kap. 28 § rättegångsbalken. Det kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. Enligt 51 kap. 29 § rättegångsbalken ska hovrätten då undanröja tingsrättens dom och återförvisa målet till tingsrätten. Felet kan endast avhjälpas genom att hela rättegången tas om i tingsrätten. Hela målet bör återförvisas också mot bakgrund av hur åtalen utformats.

Vid huvudförhandlingens påbörjande den 3 februari 2014 inhämtade hovrätten synpunkter från parterna i frågan om det förelåg hinder mot förhandling.

Åklagaren ansåg inte att det förelåg hinder och anförde att om det föreligger en intressekonflikt mellan B.M. och N.T. så kan detta avhjälpas i hovrätten. Hon uppgav att det redan i tingsrätten var känt att B M hade uppdrag för P.L. att återkräva del av brottsbeloppen, vilket framgår av material i förundersökningen, samt att det redan då var tal om att B.M. skulle höras på P.L:s begäran. Hon anförde också att hon inför tingsrättsförhandlingen övervägde att dela upp målet i olika delar, hänförliga till respektive fastighetsöverlåtelse. Med hänsyn till att utredningen i allt väsentligt är densamma beträffande alla åtalspunkter och att delarna har sådant samband med varandra, ansåg hon dock att en sådan uppdelning inte var lämplig.

M.E., B.K., P.L., L.G.B. och A.O. ansåg att det förelåg hinder och yrkade att domen skulle undanröjas och målet återförvisas i sin helhet till tingsrätten. M.E. och B.K. yrkade i andra hand att målet återförvisas såvitt avser åtalspunkten 3. - M.E. anförde särskilt bl.a. följande. Gärningarna bör bedömas i ett sammanhang. Om åtalet mot N.T. behandlas separat kan ny utredning tillkomma som de andra medtilltalade bör kunna ta del av och bemöta. Sådan ny utredning kan också vara till fördel för M.E. Åtalet i åtalspunkt 3 avser brott begånget av N.T. tillsammans och i samförstånd med M.E. och B.K. En försvarare har en lojalitetsplikt mot sin klient som bör kunna jämställas med rättens objektivitetsplikt. Om någon i rätten är jävig ska hela målet återförvisas. - A.O. menade att det var svårt att överblicka hur B.M:s inblandning hade påverkat målets behandling vid tingsrätten men att det som hade framkommit var så allvarligt att målet borde återförvisas i sin helhet.

C.G. ansåg inte att det förelåg hinder mot förhandling. Övriga parter överlämnade åt hovrätten att avgöra frågan om undanröjande och återförvisning. A.N. uppgav dock att hon helst ville ha målet prövat.

Med hänsyn till omständigheterna kring B.M:s påstådda intressekonflikt, vad parterna anfört om utredningsläget samt till begäran om undanröjande och återförvisning ansåg hovrätten att det förelåg hinder mot huvudförhandling. Hovrätten ställde in förhandlingen och meddelade att hovrätten senare kommer att ta ställning till begäran om undanröjande och återförvisning samt att B.M. dessförinnan skulle beredas tillfälle att yttra sig i frågan.

B.M. yttrade sig och anförde bl.a. följande. Han hade ett första sammanträde med N.T. den 15 mars 2013. I samband med detta frågade han N.T. om denne kände någon vid namn P.L. vilket N.T. förnekade. De enda personer N.T. hade haft kontakt med i samband med den aktuella fastighetsaffären var M.E., B.K. och P.K. P.L. hade N.T. inte ens hört talas om. P.L. uppgav på samma fråga, att han inte kände till N.T. överhuvudtaget. De som hade initierat förvärvet av fastigheten och finansieringsmöjligheten via SE-banken för N.T:s del var M.E. och L.G.B. P.L. har således inte haft med den saken att göra överhuvudtaget. N.T. och P.L. har alltså inte deltagit i samma rättsförhållande. Mot denna bakgrund gjorde B.M. bedömningen att det inte kunde föreligga någon intressekonflikt i målet.

B.M. uppgav vidare följande. Det första uppdraget som han erhöll från P.L. personligen påbörjades hösten 2011 och bestod av att undersöka möjligheten till en skadeståndstalan mot en person vid namn Å.K. Det andra uppdraget för P.L. personligen var ett brottmål rörande bokföringsbrott i bolaget Find M AB som handlades vid Östersunds tingsrätt. Målet handlades den 13 juni 2013. - Paret L. har varit ställföreträdare för Ultio KB, Ultio AB, Härjedalen Lindberg AB och Tänndalens Gästgiveri AB. B.M. handlägger för närvarande tre civilprocesser för Ultio AB i Östersunds tingsrätt. Det första målet påbörjades i maj 2013 och de senare målen anhängiggjordes i mars respektive oktober 2013. Inget av dessa mål har något att göra med de fastighetsöverlåtelser som är aktuella i förevarande mål. Byrån företräder även K.L. personligen mot Skatteverket avseende företrädaransvar. Målet handläggs för närvarande i kammarrätten. K.L. är också kärandepart i en skadeståndstalan mot en person vid namn Myr. - Angående Flottarnäsudden AB hade B.M. ett sammanträde med P.L. och ytterligare en person i augusti/september 2011 rörande olika omständigheter i detta bolag. I samband med detta redovisade P.L. att bolaget hade en fordran på P.K. om 600 000 kr. B.M. känner inte närmare till bakgrunden till denna transaktion utan det sades att det var en lånetransaktion när en fastighetsaffär skulle göras. Själva lånetransaktionen hade som syfte att finansiera en handpenning avseende förvärv av en fastighet. Kravet tillbakavisades i sin helhet genom brev ställt till B.M. Några övriga handläggande åtgärder har inte vidtagits från B.M:s sida rörande detta bolag. Detta uppdrag berördes i tingsrätten eftersom P.L. åberopade B.M:s skrivelse och svaret som bevisning. - I hovrättens mål förekommer ett bolag med firma Hotell Tänninge AB. Av visst intresse är bl.a. att P.L. och B.K. varit ägare och ingått i styrelsen. Byrån fick i uppdrag av bolagets styrelse att bestrida Varbergs tingsrätts beslut om förordnande av företagsrekonstruktion. Ombud för bolaget var jur. kand. S.K. på byrån i juli 2012. - B.M. vill med emfas understryka att han på intet sätt haft andra intressen vid handläggningen av hovrättens mål än att efter bästa förmåga tillvarata N.T:s intressen. Han har inte haft några ovidkommande hänsynstaganden.

Samtliga parter bereddes tillfälle att yttra sig över vad B.M. har anfört.

M.E. anförde bl.a. följande. När B.M. accepterade uppdraget att vara försvarare för N.T. i målet hade han pågående uppdrag för P.L. Han var också genom andra uppdrag och samarbeten mycket nära knuten till P.L. Att B.M. hade en lojalitetsplikt mot P.L. står klart. En advokat kan ha flera lojaliteter och därmed vara försvarare för flera åtalade personer i ett mål endast om det varken föreligger någon intressekonflikt eller finns någon synbar risk för att en sådan kan uppkomma. Att N.T. och P.L. inte kände till varandra är av betydelse men utesluter inte att motsättningar kan uppkomma. N.T. är åtalad för medhjälp till ett bedrägeri som A.O. och A.N. påstås ha begått. Dessa hade köpt sin fastighet från Flottarnäsudden AB, ett bolag som P.L. kontrollerade. I vart fall i den delen fanns alltså ett jäv från början. - Vidare har B.M. företrätt Hotell Tänninge AB, det bolag som har sålt samtliga i målet aktuella fastigheter utom den som sålts av Flottarnäsudden AB. Detta innebär att bl.a. N.T. har köpt sin fastighet av detta bolag. Det är således N. T:s motpart i den transaktionen som B.M. har företrätt. I målet aktualiseras bl.a. frågor om vem som har bestämt priset vid fastighetsöverlåtelserna och vem som har anlitat L.G.B. för värdering. Vidare aktualiseras frågor om vilka åtaganden som Hotell Tänninge AB kan ha iklätt sig mot köparna i samband med försäljningarna. B.M. har också företrätt Flottarnäsudden AB avseende ett krav som kan ha betydelse i målet. Det uppdraget medförde viss skriftväxling, vilken P.L. åberopat i målet jämte förhör med B.M. B.M. har alltså aktivt på olika sätt deltagit i det händelseförlopp som granskas i målet, vilket måste ha stått klart för honom senast under förundersökningen. - Att det finns en risk för att B.M kan ha haft flera motstridiga lojaliteter att bevaka har medfört att han har förlorat N.T:s förtroende. I ett stort mål med många inblandade personer kan ett sådant förhållande få betydelse också för andra än de direkt berörda. Eftersom de inblandade har haft olika typer av relationer med varandra, affärsrelationer och vänskapsrelationer, kan de ha inbördes känslor, synpunkter och föreställningar om varandra, vilka smittar av sig på försvararen och påverkar dennes agerande. Ett jäv har betydelse för alla tilltalade. - När det kan misstänkas att en domare, nämndeman eller åklagare har en förbjuden lojalitet anses ett rättegångsfel föreligga som inte kan läkas i hovrätten. I sådant fall återförvisas målet regelmässigt. Att en försvarare kan misstänkas ha en förbjuden lojalitet är inte mindre allvarligt och bör få samma effekt. Om hovrätten kommer fram till att återförvisning bör ske bör hela målet återförvisas. Prövningen skulle bli stympad på ett olämpligt och svårhanterat sätt om den inte avsåg åtalet i dess helhet.

N.T. anslöt sig till M.E:s yttrande och tillade bl.a. följande. I åtalspunkten 2 där N.T. är åtalad berörs A.O., A.N., M.E., L.G.B., P.J.L. och P.L. I gärningsbeskrivningen förekommer bolaget Flottarnäsudden AB. I åtalspunkten 3 där N.T .är åtalad berörs B.K., M.E. och L.G.B. Bolaget Hotell Tänninge AB förekommer i gärningsbeskrivningen. Av detta följer att hela målet bör återförvisas till tingsrätten med hänsyn till hur åtalen är uppbyggda.

B.K. vidhöll att målet ska återförvisas till tingsrätten. Han anslöt sig till vad M.E. och N.T. hade anfört och tillade därutöver bl.a. följande. Hotell Tänninge AB har förvärvat en fastighet från Härjedalen Lindberg AB varefter fastigheten sålts till M.K.R. och C.G. Hotell Tänninge AB har förvärvat en fastighet av Kuppjark AB varefter fastigheten sålts till P.J.L., N.T:s sambo. Hotell Tänninge AB har förvärvat en fastighet av Flottarnäsudden AB. Denna fastighet har sedan sålts till N.T. B.K. har under i målet aktuell tid på visst sätt ägt Hotell Tänninge AB. Ovan fastigheter är hänförliga till åtalet mot B.K. B.M. har, även om det inte rört de aktuella försäljningarna, företrätt Härjedalen Lindberg AB, Hotell Tänninge AB och Kuppjark AB. Bolagen Härjedalen Lindberg AB och Kuppjark AB styrs av familjen L. och B.M. har varit offentlig försvarare för P.L. - P.L. har gjort sig skyldig till bokföringsbrott avseende bolaget Find M AB, ett bolag som sålt fastigheter till Hotell Tänninge AB. B.M. har erhållit fullmakt från Hotell Tänninge AB som undertecknats av B.K. B.M. har varit involverad i utlösen mellan parterna avseende viss fastighet och gett instruktioner angående affären. B.K. var under viss tid ägare till Hotell Tänninge AB men sålde sedermera till P.L. När P.L. gick i personlig konkurs blev L.-O.A. ny styrelseledamot. Av förhörsutskrift den 25 april 2013 framgår att L.-O.A. begärt utträde från bolaget via B.M., som enligt L.-O.A. var en advokat i Stockholm som skulle företräda P.L.S.K. vid M:s advokatbyrå har varit engagerad avseende L.-O.A. Vidare har B.K. gett B.M. i uppdrag att företräda Flottarnäsudden AB, vilket var det bolag som skulle leverera hus till Hotell Tänninge AB och som ägdes av B.K.

B.K. anförde vidare följande. Det framstår som uppenbart att B.M. har haft uppdragsgivare som har motstående intressen eller kunnat få det redan från början. Han har ju också företrätt B.K:s ekonomiska intressen och har uppenbarligen gett råd i den uppkomna situationen mellan parterna. Såsom åtalet är utformat mot B.K. har det förelegat en klar jävssituation från början, vars konsekvenser inte kan överblickas. Det ska särskilt framhållas att B.K. redan på förhörsstadiet påtalade B.M:s många roller för utredarna vilket dessa bortsett från. B.M. har kunskaper från de olika intressegrupperna eftersom han varit deras respektive ombud. Med detta följer lojalitet och tystnadsplikt. Såväl enligt rättegångsbalkens regler som enligt Advokatsamfundets regler har det förelegat en jävssituation redan då tingsrätten prövade målet. Enligt reglerna om rättvis rättegång måste rättegången tas om i tingsrätten. - B.K. har gett in handlingar till styrkande av vad som gjorts gällande i fråga om B.M:s olika uppdrag.

L.G.B. anförde bl.a. följande. Det är dolt för honom vilken betydelse det kan ha haft för målet att N.T:s försvarare haft bl.a. Hotell Tänninge AB och P.L. som klienter. Klart är dock att B.M:s uppdrag för dessa klienter har inneburit att han har haft lojalitets- och tystnadsplikt i anledning av uppdragen i fråga och att det inte kan uteslutas att dessa plikter har kunnat komma i konflikt med sådant som rört hans uppdrag som försvarare för N.T. Målet är komplext bl.a. i den meningen att olika personers agerande i samband med olika transaktioner ska bedömas utifrån respektive persons kunskap om vad andra gjort och haft för syfte med sina handlingar. En rättvis rättegång får anses kräva att inte någon jävssituation eller annan brist rörande misstänkts rätt till bistånd av advokat accepteras, om det inte är tydligt att den inte kunnat påverka utredningen eller utgången i målet. Det kan enligt L.G.B:s mening anses att beaktansvärd risk för olika intressekonflikter förelåg i tingsrätten på grund av vad som upplysts om B.M:s olika uppdrag och det är inte tydligt att detta inte kan antas ha påverkat utredningen och utgången i målet. Det talar för att målet bör återförvisas till tingsrätten.

P.L. vidhöll yrkandet om undanröjande och återförvisning och anförde bl.a. följande. Det är inte möjligt att utreda vilken betydelse det haft för målets handläggning att B.M., förutom uppdraget för N.T., haft bl.a. Hotell Tänninge AB och P.L. som klienter. Uppenbart är dock att dessa uppdrag måste ha inneburit att han haft lojalitets- och tystnadsplikt mot dessa klienter var för sig. En ytterligare komplikation är att B.K. var företrädare för Hotell Tänninge AB när B.M. företrädde bolaget. B.M:s lojalitets- och tystnadsplikt kan ha haft betydelse i målet bl.a. på så sätt att vare sig N.T., P.L. eller B.K. genom Hotell Tänninge AB fullt ut fått det stöd av B.M. avseende uppgifter och handlingar som klientrelationerna påbjuder. Bland annat konstateras att P.L. trots upprepade förfrågningar om att få ut akten från B.M. rörande det i målet aktuella indrivningsärendet avseende lånet till P.K. ännu inte fått någon samlad redovisning av B.M:s handläggning av ärendet. Detta har lett till att P.L. nödgats begära vittnesförhör med B.M. i hovrätten. P.L. framförde i ett tidigt skede till B.M. att han såg det som olämpligt att B.M. åtog sig uppdrag i målet men fick förklaringen att allt var i sin ordning. P.L. menar att det är klarlagt att den uppkomna situationen inneburit att handläggningen i tingsrätten inte skett på ett sätt som europarätten menar är en rättvis rättegång och inte heller erbjudit ett effektivt försvar. Det får anses föreligga en beaktansvärd risk för att olika intressekonflikter förelåg i tingsrätten på grund av B.M:s olika klientuppdrag och det kan inte heller uteslutas att det kan ha påverkat utredningen och utgången i målet. För att säkerställa att målets prövning genomförs på ett rättvist och oklanderligt sätt finns enligt P.L. inte någon annan utväg än att återförvisa målet till tingsrätten för förnyad handläggning.

M.K.R. och A.N. överlämnade frågan om återförvisning till hovrättens prövning men anförde att om återförvisning inte sker bör hela målet prövas i ett sammanhang.

A.O. vidhöll sin uppfattning.

P.J.L. uppgav att det som B.M. har redovisat inte medförde att målet såvitt gäller henne borde tas om. P.J.L. anförde vidare bl.a. följande. Även om jäv skulle anses föreligga för B.M. torde detta i sig inte ha påverkat utgången i tingsrätten för P.J.L:s del. Med hänsyn härtill samt till den omständigheten att P.J.L. för egen del önskar få målet avgjort snarast möjligt, i synnerhet som hon väntar barn i mars 2014, överlämnar hon till hovrätten att avgöra om målet bör återförvisas till tingsrätten.

Åklagaren bestred yrkandet om undanröjande och återförvisning och anförde bl.a. följande. Den av B.M, angivna möjliga intressekonflikten kan inte antas ha påverkat hans agerande som offentlig försvarare åt N.T. under rättegången i tingsrätten. Det mejl från P.L. som enligt B.M. gav upphov till intressekonflikten skickades först efter tingsrättens dom i målet. Åklagarens uppfattning är att P.L:s uppgifter i mejlet inte har något beaktansvärt bevisvärde. Om det skulle anses ha förelegat en intressekonflikt görs gällande att det inte framkommit någon konkret omständighet som visar att den tagit sig någon form av uttryck under rättegången eller att denna delade lojalitet kan antas ha inverkat på målets utgång eller medfört att N.T. inte fått en rättvis rättegång. Åklagaren vill också framhålla att omständigheterna kring B.M:s engagemang i bolaget Flottarnäsudden AB framkom under huvudförhandlingen i tingsrätten och vissa handlingar finns redovisade i förundersökningsprotokollet. Det var alltså då känt för samtliga inblandade parter att B.M. agerat ombud på P.L:s begäran. Någon invändning om intressekonflikt framfördes dock inte. - Av processekonomiska skäl är det önskvärt att målet i hovrätten avgörs beträffande samtliga tilltalade i ett sammanhang.

I beslut den 31 mars 2014 yttrade hovrätten följande.

Har det funnits en intressekonflikt mellan B.M. och N.T.?

En försvarare ska med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning, se 21 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken. Att försvararen har en aktivitetsplikt i detta avseende framgår av bestämmelsen i 21 kap. 8 § rättegångsbalken. Av 12 kap. 4 § jämförd med 21 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken framgår vidare att en person inte får vara försvarare om han tagit befattning med saken som domare eller befattningshavare vid domstol eller som ombud för motparten. Slutligen ska en advokat enligt 8 kap. 4 § rättegångsbalken redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed. Hänsynen till det som god advokatsed kräver kan medföra att en advokat bör avstå från ett uppdrag som offentlig försvarare. Vad som är god advokatsed utvecklas i första hand genom de vägledande regler som Sveriges Advokatsamfund utfärdar och genom praxis i disciplinärenden (se bl.a. rättsfallet NJA 2003 s. 403).

Av Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed framgår bl.a. följande. En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten och advokaten ska, som en oberoende rådgivare, företräda och tillvarata klientens intressen (punkt 1). En advokat får inte anta ett uppdrag om det föreligger en intressekonflikt eller beaktansvärd risk för sådan. Intressekonflikt föreligger bl.a. om advokaten biträder eller tidigare har biträtt motparten i saken, advokaten biträder en annan klient i samma eller i en näraliggande sak och klienterna har motstridiga intressen, det finns risk för att kunskap som omfattas av advokatens tystnadsplikt kan ha betydelse i saken eller det annars föreligger någon omständighet som utgör hinder för advokaten att fullt ut tillvarata klientens intressen avseende uppdraget (punkt 3.2.1). Av kommentaren till de vägledande reglerna framgår att uttrycket beaktansvärd risk innebär att advokaten även måste överväga om en intressekonflikt kan uppstå i framtiden. Det är därför endast i utpräglade undantagsfall tillåtet att acceptera uppdrag som försvarare för två tilltalade i samma sak även om det inte omedelbart framgår att de har motstridiga intressen. En intressekonflikt kan även föreligga om advokaten biträder eller tidigare har biträtt motparten i annan sak (punkt 3.2.2). Enligt kommentaren innebär skrivningen ”kan” att det inte nödvändigtvis utgör en intressekonflikt att advokaten har pågående uppdrag för motparten men att ett sådant förhållande ofta är förtroendeskadligt och då föreligger en intressekonflikt. Kunskap som omfattas av advokatens tystnadsplikt är inte begränsad till kunskap om sakomständigheter. Om advokaten tidigare haft och kan förvänta sig uppdrag från en motpart även i framtiden får intressekonflikt oftare anses föreligga.

Av reglerna om god advokatsed framgår vidare att en advokat som överväger att anta ett uppdrag är skyldig att pröva om någon intressekonflikt föreligger som utgör hinder för advokaten att acceptera uppdraget. Finner advokaten att hinder inte föreligger men att det likväl föreligger omständighet som skulle kunna ge klienten anledning till en annan bedömning är advokaten skyldig att omgående upplysa klienten om detta (punkt 3.3.1). Enligt kommentaren innebär regeln att advokaten inte enbart ska fråga sig om en intressekonflikt objektivt sett föreligger utan även hur situationen ter sig ur klientens synvinkel. Även om advokaten bedömer att någon intressekonflikt inte är för handen kan omständigheter föreligga som skulle ha kunnat påverka klientens val av advokat om klienten känt till dem.

Hovrätten gör följande bedömning i fråga om det har förelegat en intressekonflikt mellan B.M. och N.T.

Det har framkommit att B.M. har varit ombud för Flottarnäsudden AB, det bolag som förekommer som säljarbolag under åtalspunkten 2, och i den egenskapen haft att återkräva ett belopp som åklagaren påstår utgör en del av brottsutbytet. Detta förhållande framgår av det material som åklagaren har hänvisat till i förundersökningen och som i delar har åberopats som bevisning av P.L. P.L. har i hovrätten även åberopat B.M. som vittne i målet till styrkande av att utbetalningen utgjort ett lån. P.L. vidgick i tingsrätten att han var den faktiske företrädaren för F lottarnäsudden AB. B.M. har således biträtt P.L. i en sak som har direkt samband med åtalet i åtalspunkten 2, i vilken N.T. är åtalad för medhjälp till grovt bedrägeri. Detta måste ha stått klart för B.M. redan i ett tidigt skede av förundersökningen.

Härtill kommer att B.M. har haft andra uppdrag för P.L. och bl.a. varit förordnad offentlig försvarare för honom i ett annat mål. B.M. har även varit ombud för K.L., som är P.L:s hustru, samt för bolag som hon företräder. Det kan vidare noteras att en del av brottsutbytet i åtalspunkten 2 enligt tingsrätten gått till K.L:s bolag Härjedalen Lindberg AB. Mellan makarna L. föreligger en intressegemenskap och uppdragen för dem, som synes vara kontinuerliga, har förekommit såväl före som efter tingsrättens förordnande av B.M. som offentlig försvarare för N.T. Dessa uppdrag har såvitt framkommit inte varit kända för N.T.

P.L. och N.T. är medtilltalade i målet. Det har enligt hovrätten förelegat en uppenbar risk för att de skulle kunna ha motstridiga intressen. Redan med anledning av de uppdrag som B.M. har haft som berör P.L., och som för B.M. inneburit en lojalitetsplikt mot denne, har det därför förelegat en beaktansvärd risk för intressekonflikt mellan B.M. och N.T.

Vidare har en biträdande jurist på B.M:s byrå företrätt Hotell Tänninge AB, vilket är det bolag som har sålt samtliga i målet aktuella fastigheter utom den som sålts av Flottarnäsudden AB. Hotell Tänninge AB har bl.a. sålt den fastighet som förekommer under åtalspunkten 3 till N.T. och är således N.T:s motpart i detta hänseende. Hovrätten noterar att en advokat har instruktions- och tillsynsansvaret för sina biträdande jurister. B.K. har hävdat att även B.M. själv har haft uppdrag för Hotell Tänninge AB. B.M. har inte bemött dessa påståenden. B.K. har gett in en fullmakt av den 13 september 2011 utvisande att B.M. fått i uppdrag av Hotell Tänninge AB att företräda detta bolag gentemot bolaget CMS Group. Fullmakten har för Hotell Tänninge AB:s räkning undertecknats bl.a. av B.K. Vidare har B.K. gett in en fullmakt daterad den 13 september 2011 utvisande att B.M. fått i uppdrag att företräda Flottarnäsudden AB. Fullmakten har för detta bolags räkning undertecknats av B. K. Dessa omständigheter innebär att B.M. har haft en lojalitetsplikt även i förhållande till B.K.

På grund av de olika lojaliteter B.M. har haft att tillvarata och de kunskaper han kan ha förvärvat genom de olika uppdragen för N.T:s medtilltalade och för en av dem närstående, måste det antas att han inte fullt ut har kunnat tillvarata N.T:s intressen i målet. Hovrätten bedömer således att det har förelegat en intressekonflikt mellan B.M. och N.T. Intressekonflikten har förelegat redan i samband med att B.M. den 8 mars 2013 förordnades till offentlig försvarare för N.T. vid tingsrätten.

Utgör intressekonflikten ett rättegångsfel?

Som framgått anser hovrätten att det har förelegat en intressekonflikt mellan B.M. och N.T. Det förhållandet att vissa av omständigheterna, de som ligger till grund för intressekonflikten hänförliga till uppdraget för Flottarnäsudden AB, har varit kända för parterna redan vid tingsrätten hindrar inte hovrätten från att pröva om intressekonflikten utgör ett rättegångsfel.

Ett rättegångsfel kan allmänt karaktäriseras som ett fel av domstolen, som innebär ett åsidosättande eller en felaktig tillämpning av en processuell regel. Endast de processuella regler som normerar förfarandet kommer här i betraktande. Hit torde få räknas bl.a. regler om skyldigheten för rätten att sörja för att målet blir tillfredsställande utrett. Rättegångsfel behöver inte ha något med försumlighet hos domstolen att göra och inte heller bestå i handlande eller underlåtenhet i strid mot en obligatorisk regel. (Se bl.a. Welamson och Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rättegång VI, 4:e uppl., s. 115 f.)

Som tidigare nämnts ska enligt rättegångsbalkens regler en försvarare med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. Vidare ska en advokat redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom eller henne och iaktta god advokatsed. Den enskildes rätt till ett fullgott försvar framgår även av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Artikel 6 i konventionen behandlar rätten till en rättvis rättegång. Utmärkande för en rättvis rättegång är att parterna är likställda i processen och att proceduren inte gynnar den ene på den andres bekostnad. I artikel 6:1 sägs att var och en ska vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid. I artikel 6:3 finns vissa minimirättigheter som utgör särskilt viktiga exempel på villkor som måste uppfyllas för att en rättegång ska bli rättvis. Av artikel 6:3 c) följer att den som åtalats för ett brott ska få möjlighet att försvara sig personligen eller genom ombud. Eftersom konventionsrättigheter måste vara effektiva och inte enbart formella rättigheter, är det inte tillräckligt att en offentlig försvarare förordnas. Det måste sålunda också krävas att försvararen ger den tilltalade ett reellt och effektivt bistånd (se bl.a. Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4:e uppl., s. 327). Det ankommer på domstolen att se till att den tilltalades rättigheter i dessa avseenden upprätthålls.

Det förhållandet att tingsrätten har utsett en offentlig försvarare som har en intressekonflikt i förhållande till sin klient innebär en risk för att N T inte har fått ett reellt och effektivt försvar. N T:s grundläggande rättighet till ett sådant försvar är alltså åsidosatt. Intressekonflikten innebär också en risk för att målet inte har blivit tillfredsställande utrett beträffande N T. Målet är dessutom komplicerat och omfattande och eventuella utredningsbrister kan vara dolda. Sålunda bedömer hovrätten att det föreligger ett sådant rättegångsfel som avses i 51 kap. 28 § rättegångsbalken (jfr även rättsfallet NJA 1974 s. 221 och Fitger m. fl., Rättegångsbalken, 50 kap. 28 § rättegångsbalken, oktober 2013, Zeteo).

Målets handläggning beträffande N.T.

För att hovrätten, så som N.T. har begärt, ska undanröja tingsrättens dom krävs att rättegångsfelet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten, se 51 kap. 28 § rättegångsbalken.

Visserligen saknas det egentliga förutsättningar att avgöra om rättegångsfelet har haft betydelse för utgången i målet. Det rör sig emellertid om ett fel som innebär att från rättssäkerhetssynpunkt grundläggande och väsentliga regler har åsidosatts. Presumtionen är därför att felet har inverkat på målets utgång (se bl.a. Welamson och Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rättegång VI, 4:e uppl., s. 117 f och rättsfallet NJA 2001 s. 731). Något som motsäger denna presumtion föreligger inte. Felet ska således antas ha inverkat på målets utgång beträffande N.T. och det kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. Domen ska därför i enlighet med bestämmelsen i 51 kap. 29 § rättegångsbalken undanröjas såvitt avser N.T. och målet i den delen återförvisas till tingsrätten.

Handläggningen av målet i övriga delar

Frågan är om domen bör undanröjas och målet återförvisas även i andra delar (åtalspunkter) eller i sin helhet. Sålunda äger hovrätten under vissa förutsättningar återförvisa mål även i fall när rättegångsfel inte har förekommit (se bl.a. Welamson och Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rättegång VI, 4:e uppl., s. 120 ff.). Denna möjlighet bör utnyttjas restriktivt. Parternas uppfattning i detta avseende har stor men inte en avgörande betydelse för hovrättens ställningstagande. Det åligger också hovrätten att göra en avvägning mellan de skilda intressen parterna kan ha.

N.T., B.K., M.E., P.L., L.G.B. och A.O. har yrkat att domen i dess helhet ska undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten. A.N., M.K.R. och P.J.L. har överlämnat frågan till hovrättens prövning medan C.G. har motsatt sig en återförvisning.

Åklagaren har motsatt sig yrkandet om undanröjande och återförvisning. Hon har gjort gällande att de åtalade gärningarna i allt väsentligt har utförts enligt samma brottsupplägg och att samtliga tilltalade har känt till uppläggets huvuddrag även om inte alla har varit invigda i varje enskild detalj eller i varje gärning (se tingsrättens dom s. 17 n). Hon har vidare förklarat att utredningen i allt väsentligt är densamma beträffande alla åtalspunkter och att delarna har sådant samband med varandra, att en uppdelning av misstankarna i skilda mål inte varit lämplig. Enligt hennes mening är det således av processekonomiska skäl önskvärt att målet avgörs beträffande samtliga tilltalade i ett sammanhang, men hon har menat att den prövningen bör göras i hovrätten.

Några av de tilltalade har som argument för att hela målet ska återförvisas anfört att om någon i rätten är jävig ska hela målet återförvisas och att en försvarares lojalitetsplikt kan jämställas med rättens objektivitetsplikt. Hovrätten delar inte den uppfattningen. Den omständigheten att en ledamot i rätten varit jävig i förhållande till en part kan medföra att rätten inte ens anses ha varit behörig att pröva målet. Av bestämmelsen i 51 kap. 27 § rättegångsbalken framgår också att om hovrätten anser att det förelegat jäv hos en domare i underrätten så ska hovrätten utan vidare prövning undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats. Sålunda menar hovrätten att det förhållandet att det föreligger en intressekonflikt mellan en försvarare och dennes klient inte nödvändigtvis utgör ett rättegångsfel i förhållande till övriga tilltalade. Målet ska alltså inte återförvisas på denna grund.

Hovrätten menar emellertid, liksom flera av de tilltalade, att det inte går att bortse från att det finns en risk för att intressekonflikten mellan N.T. och B.M. har påverkat målets behandling även i andra delar. Det finns ett starkt samband mellan målets olika delar och utredningen är enligt åklagaren i allt väsentligt gemensam. Som tidigare framhållits är det en försvarares uppgift att bl.a. kritiskt granska utredningen och se till att allt som talar till klientens förmån kommer fram. B.M:s uppdrag för Flottarnäsudden AB har inneburit att han aktivt har deltagit i det händelseförlopp som granskas i målet. Även det förhållandet att han har företrätt Hotell Tänninge AB, som förekommer som säljarbolag i åtalspunkterna 1, 3 och 4, kan ha inneburit att han har haft insyn i förhållanden som haft betydelse för utredningen i målet. Det kan enligt hovrätten inte uteslutas att dessa omständigheter i förening med de olika lojaliteter som B.M. till följd av sina skilda uppdrag har haft att bevaka, kan ha haft inverkan på utredningen i målet som helhet. I detta sammanhang bör särskilt beaktas det allmänna krav på rättssäkerhet som ligger i rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen och att rätten har ett ansvar för att ett mål blir tillfredsställande utrett. Detta talar för att domen bör undanröjas.

Hovrätten konstaterar vidare följande. Hovrätten har kommit fram till att domen ska undanröjas beträffande N.T. och att målet i den delen ska återförvisas till tingsrätten. I åtalspunkten 3 är B.K., M.E. och N.T. åtalade för att tillsammans och i samförstånd ha begått det påstådda bedrägeriet mot SE-banken. Vilseledandet ska ha bestått i att N.T. lämnat oriktiga uppgifter till banken. N.T:s påstådda roll är alltså central i denna åtalspunkt. I åtalspunkten 2 är N.T. åtalad för medhjälp till det där påstådda bedrägeriet. I de nämnda åtalspunkterna förekommer förutom B.K., M.E. och N.T. även P.L., L.G.B., A.N., A.O. och P.J.L.

Åtal som väckts mot någon för flera brott eller åtal mot flera för att ha tagit del i samma brott enligt 45 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken ska handläggas i en rättegång, om inte rätten finner särskild handläggning vara lämpligare. Bestämmelsen har tillkommit för att skapa bättre förutsättningar för att handlägga vidlyftiga mål. Departementschefen uttalade härvid att hänsyn i första hand borde tas till processmaterialets omfattning och till de olika brottens art och samband med varandra (se NJA II 1956 s. 313 f.). I en senare proposition har uttalats att tumregeln vad gäller åtal väckt mot flera personer bör vara att presumtionen för kumulation är starkare ju närmare samband med varandra som åtalen har. Det sades dock också att domstolen måste ha möjlighet att handlägga åtalen var för sig för att en rättegång ska kunna genomföras inom rimlig tid och utan att alltför många tilltalade och försvarare dras in i bilden (se prop. 1986/87:89 s. 97). Hovrätten kan i anslutning till det senare uttalandet anmärka att bestämmelsen i artikel 6:1 Europakonventionen ger en tilltalad rätt till rättegång inom skälig tid.

Redan sambanden mellan vad åklagaren lägger de tilltalade till last i åtalspunkterna 2 och 3 talar för att dessa åtal bör prövas i ett sammanhang. Här ska dessutom särskilt uppmärksammas att åklagaren hävdat att det är frågan om ett gemensamt brottsupplägg och att utredningen i allt väsentligt är densamma för alla åtalspunkter. Som flera av de tilltalade har gjort gällande kan det vidare, när åtalet mot N.T. prövas på nytt, tillkomma ny utredning som har betydelse för N.T:s medtilltalade och som de samtidigt bör kunna ta del av och bemöta. Sålunda står det klart att domen såvitt avser åtalspunkterna 2 och 3 måste undanröjas och målet i dessa delar återförvisas.

Om endast åtalspunkterna 2 och 3 återförvisas skulle L. G.B., B.K., M.E. och P.J.L., som i olika utsträckning förekommer också i åtalspunkterna 1 och 4, ha ett pågående mål vid tingsrätten och ett i hovrätten beträffande misstankar som har ett mycket starkt inbördes samband. En sådan ordning kan inte anses vare sig lämplig eller förenlig med bestämmelsen i 45 kap. 3 § rättegångsbalken.

Återstår frågan hur målet såvitt avser C.G. och M.K.R. som är åtalade i punkten 1, bör hanteras. Hovrätten har som tidigare nämnts ett ansvar för att se till att en tilltalad får en rättegång inom skälig tid. C.G. har motsatt sig att domen undanröjs och hon har, liksom M.K.R., understrukit att hon vill ha målet prövat så snart som möjligt. Vid den intresseavvägning hovrätten har att göra och med hänsyn till framför allt den för samtliga tilltalade gemensamma utredningen kan dock hovrätten inte komma till annan slutsats än att domen bör undanröjas och målet återförvisas även beträffande C.G. och M.K.R.

Hovrätten bedömer alltså att domen ska undanröjas i dess helhet och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.

Rättegångskostnader

Om ett mål återförvisas till lägre rätt ska, enligt 31 kap. 10 § tredje stycket rättegångsbalken, kostnaderna i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande. Ändamålet med bestämmelsen är att fördelningen av rättegångskostnaderna bör avgöras samtidigt med huvudsaken, eftersom utgången i den delen påverkar fördelningen (Ekelöf m.fl., Rättegång, Tredje häftet, 7 uppl., s. 331 f.). Det förekommer dock att högre rätt prövar kostnadsansvaret för den del av ett mål som högre rätt i ett motsvarande fall avgjort (jfr t.ex. rättsfallet NJA 1964 s. 449 och 1997 s. 629). Enligt 31 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken är en offentlig försvarare som genom vårdslöshet eller försummelse har vållat kostnader för staten eller den tilltalade skyldig att ersätta dessa kostnader. Hovrätten anser att frågan om B.M. bör göras personligt betalningsansvarig för sådana kostnader i hovrättens mål bör prövas nu. Enligt hovrätten har nämligen denna fråga samband med hovrättens bedömning av processen här och är inte beroende av utgången i huvudsaken. Vidare är B.M. entledigad och det torde därmed saknas möjlighet för tingsrätten att pröva 31 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken efter återförvisningen. Bestämmelsen i 31 kap. 10 § tredje stycket rättegångsbalken hindrar således inte hovrätten från att nu pröva frågan.

Hovrätten har under handläggningen uppmärksammat parterna på bestämmelsen i 31 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken. B.M. har vidare beretts tillfälle att yttra sig över försvararnas och de tilltalades kostnadsanspråk och har därvid uppgett bl.a. följande. Bestämmelsen är inte tillämplig i den nu föreliggande situationen. Han begärde prövning av en eventuell jävssituation efter ett flertal överväganden med N.T. och efter konsultationer internt på byrån. Han kunde inte förutse den kanonad av skrivelser till hovrätten med invändningar och påståenden som skulle följa av hans skrivelse i intressekonfliktsfrågan.

Som tidigare har konstaterats har det, på grund av de olika lojaliteter B.M. har haft att tillvarata och de kunskaper han kan ha förvärvat genom de olika uppdragen för N.T:s medtilltalade och för en närstående till en av dem, förelegat en intressekonflikt mellan B.M. och N.T. Som har utvecklats i det föregående menar hovrätten också att det inte går att bortse från att det finns en risk att intressekonflikten mellan N.T. och B.M. har påverkat målets behandling även i andra delar.

B.M. förordnades som offentlig försvarare för N.T. den 8 mars 2013. Till förordnandet bifogades åklagarens begäran om förordnande av offentlig försvarare för N.T. Av denna framgår att N.T. hade begärt att tingsrätten skulle utse advokaten U.H. som försvarare åt honom men att advokaten P.A., som arbetar på samma byrå som U.H., redan var förordnad som offentlig försvarare för annan misstänkt i ärendet. Åklagarens uppfattning var att det kunde finnas risk för att det skulle uppstå motstridiga intressen mellan de misstänkta i ärendet. B.M. utsågs därför till N.T:s offentliga försvarare. Detta borde enligt hovrätten ha föranlett B.M. att vara särskilt uppmärksam vid sin kontroll av eventuella intressekonflikter i målet. B.M. har uppgett att han hade ett första sammanträde med N.T. den 15 mars 2013 och att han i samband med detta frågade N.T. om denne kände någon vid namn P.L. vilket N.T. förnekade. Enligt B.M. sade även P.L. att han inte kände till N.T. B.M. gjorde bedömningen att N.T. och P.L. inte hade deltagit i samma rättsförhållande och att det inte kunde föreligga någon intressekonfliktsituation i målet. Några ytterligare reflektioner, utöver att fråga N.T. och P.L. om de kände varandra, synes B.M. inte ha gjort kring frågan om eventuella intressekonflikter.

Enligt hovrätten måste det ha stått klart för B.M. redan när han åtog sig uppdraget för N.T. att det förelåg en intressekonflikt dem emellan. Genom att trots det åta sig uppdraget har B.M. varit försumlig. På grund av sin försummelse är B.M. enligt hovrättens mening ersättningsskyldig för de merkostnader som han orsakat staten och de tilltalade när målet inte kunnat slutföras i hovrätten. Det gäller dels kostnader för försvararnas arbete, dels kostnader som de tilltalade haft för att komma till den förhandling som sedan ställdes in. A.O., A.N., P.J.L., M.K.R. och C.G. har begärt ersättning för sådana kostnader.

Åklagaren har inte haft något att erinra mot försvararnas ersättningsanspråk.

Hovrätten anser att de begärda ersättningsanspråken är skäliga.

Försvararna har begärt ersättning med tillsammans drygt 1 000 000 kr. Den större delen av dessa kostnader får anses vara onödiga merkostnader. En viss del av arbetsinsatserna kan dock antas vara till nytta vid den fortsatta behandlingen av målet. Det gäller bl.a. den tid som A.B. och P.G., som är nya försvarare i hovrätten, lagt ned på inläsning av förundersökningsmaterialet. Av försvararnas kostnadsräkningar framgår också att några av de tilltalade har övervägt att åberopa ny bevisning och att visst arbete därför har utförts i denna del. Viss ny bevisning har också åberopats i hovrätten. Vidare har åklagaren gett in tilläggsprotokoll i hovrätten. Kostnaderna för försvararnas arbete i dessa avseenden bör inte bedömas som sådana merkostnader som B.M. ska svara för. Hovrätten anser vid en samlad bedömning att B.M. ska ersätta staten 700 000 kr av de sammanlagda försvararkostnaderna.

B.M. ska också förpliktas att betala ersättning till de nämnda tilltalade i enlighet med deras yrkanden.

Ersättningsskyldigheten enligt 31 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken kan inte jämkas på det sätt som kan ske enligt 31 kap. 3 § och 36 kap. 23 §rättegångsbalken. I doktrin finns vissa uttalanden om att jämkningsmöjligheten i den sist nämnda bestämmelsen skulle kunna tillämpas analogt vid prövning enligt 31 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken, i vart fall gällande ersättningsskyldigheten till staten (se Heuman, Målsägande, 1973, s. 92). Hovrätten ansluter sig inte till denna uppfattning då varken bestämmelsens utformning eller förarbetena kan anses ge ett sådant utrymme. Hovrätten noterar också att en advokat har skyldighet att ha en för sin verksamhet anpassad ansvarsförsäkring (Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed, punkt 2.6). Någon jämkning av B.M:s ersättningsskyldighet bör således inte ske.

Slut

Med undanröjande av tingsrättens dom, utom såvitt avser ersättningen till de offentliga försvararna och förordnanden om att kostnad som utgått av allmänna medel ska stanna på staten, återförvisar hovrätten målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

Hovrätten förordnade om ersättning till de offentliga försvararna i hovrätten och förpliktade B.M. att ersätta staten 700 000 kr av den sammanlagda försvararersättningen.

Hovrätten förpliktade vidare B.M. att ersätta

- A.O. med 3 024 kr, varav 1 224 kr för resa och 1 800 kr för uppehälle,

- A.N. med 2 535 kr, varav 1 000 kr för förlorad arbetsinkomst och 1 535 kr för resa,

- P.J.L. med 1 739 kr avseende resa,

- M.K.R. med 2 869 kr, varav 1 739 kr för resa, 990 kr för uppehälle och 140 kr parkering och

- C.G. med 7 494 kr, varav 5 404 kr för förlorad arbetsinkomst, 390 kr för resa och 1 700 kr för uppehälle.

Hovrättens beslut meddelat: den 31 mars 2014.

Mål nr: B 3536-13.

Lagrum: 8 kap. 4 §, 21 kap. 7-8§§, 31 kap. 3 §, 4 § andra stycket och 10 § tredje stycket, 36 kap. 23 §, 45 kap. 3 § första stycket samt 51 kap.27-29 §§rättegångsbalken; artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Rättsfall: NJA 1964 s. 449; NJA 1974 s. 221; NJA 1997 s. 629; NJA 2001 s. 731; NJA 2003 s.403.

Litteratur: Förarbeten: NJA II 1956 s. 313 f.; prop.1986/87 s. 97. Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed; Welamson och Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rättegång VI, 4:e uppl. s.115f., 117f. och 120ff.; Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4:e uppl. s. 327; Fitger m.fl. Rättegångsbalken, 50 kap. 28 § rättegångsbalken, oktober 2013, Zeteo; Ekelöf m.fl., Rättegång, Tredje häftet, 7:e uppl., s. 331 f.; Heuman, Målsägande, 1973, s.92.