RH 2015:43

Fråga om gäldenär kunde åberopa en skriftlig gåvoutfästelse av den ursprunglige borgenären till kvittning gentemot ny innehavare av ett löpande skuldebrev. Skuldebrevslagens bestämmelser om löpande skuldebrev har inte ansetts analogt tillämpliga när skuldebrevet förvärvats genom arv.

Malmö tingsrätt

C.B. yrkade att tingsrätten skulle förplikta L.G. att till honom betala 1 000 000 kr, jämte ränta på beloppet på visst sätt. L.G. bestred yrkandet men vitsordade kapitalbeloppet och ränteberäkningen.

Tingsrätten (rådmannen Niklas Ljunggren) ogillade käromålet och förpliktade C.B. att ersätta L.G. hennes rättegångskostnader vid tingsrätten samt anförde följande

SKÄL

Bakgrund och ostridiga omständigheter

S.G. sålde fastigheten V. L. 13:92 till L.G. Vid försäljningen uppkom en fordran för S.G. på en miljon kr mot L.G. Fordran manifesterades i ett löpande skuldebrev som upprättades den 10 oktober 2010. Enligt skuldebrevet utgår årlig ränta om två procent på kapitalbeloppet. Vid fall av dröjsmål utgår, enligt de till reversen bilagda allmänna lånevillkoren, en årlig dröjsmålsränta med sju procent på det förfallna beloppet. Den 5 september 2012 upprättades ett gåvobrev mellan S.G. och L.G., i vilket S.G. står som gåvogivare och L.G. som gåvomottagare. Gåvan avser en miljon kr. I handlingen anges att den utgör en kvittning mot tidigare utställd revers på en miljon kr. Parterna är ense om att S.G. undertecknat gåvobrevet, att det var hans avsikt att L.G. skulle få en miljon kr i gåva av honom och att gåvobrevet överlämnats till L.G.

S.G. avled den 11 februari 2013. Skuldebrevet låg vid S.G:s frånfälle i hans bankfack. C.B. är ensam arvinge till S.G., dels i egenskap av efterarvinge och dels på grund av testamentariskt förordnande. Dödsboet är upplöst och samtliga tillgångar har övergått till C.B. C.B. blev först i februari 2014 medveten om gåvobrevets existens. L.G. har inte betalat ränta avseende perioden 15 december 2012 - 15 december 2013. När C.B. utställde krav på ränta avseende ovan nämnda period gjorde L.G. gällande att gåvan om en miljon kr skulle kvittas mot reversen. Med anledning av att den förfallna räntan inte har erlagts och att någon säkerhet inte ställts i fastigheten, vilket är ett krav enligt reversen, sades lånet upp till betalning den 7 april 2014.

Grunder för talan och bestridande

C.B.

L.G. är skyldig att betala enligt reversen. En gåva som innebär att en fordran enligt ett löpande skuldebrev efterges, fullbordas genom att skuldebrevet traderas. I detta fall har tradition inte skett. Tradition krävs även mellan gåvogivaren och gåvomottagaren för att gåvan ska vara gällande parterna emellan, jämför NJA 1963 s. 595 och NJA 1987 s. 40, särskilt justitieråd Bengtssons tillägg. Det har inte uppkommit någon kvittningsgill motfordran genom gåvobrevet.

L.G.

Det finns ett gåvobrev utställt till L.G. från S.G. Gåvobrevet är bindande för S.G. och därmed även för C.B. Det saknar rättslig betydelse att det löpande skuldebrevet inte är överlämnat till henne. Genom gåvobrevet är reversen på en miljon kr reglerad. I allt fall har hon en giltig fordran enligt gåvobrevet mot C.B. som åberopas kvittningsvis. C.B. sade upp skuldebrevet i förtid på grund av att hon inte lämnat pantbrev i fastigheten, vilket hon enligt lånevillkoren är skyldig att göra. Skuldebrevet upprättades den 5 september 2010 och det var först i början av februari 2014 som C.B. framställde krav på överlämnande av pantbrev. Med anledning av den långa tid som förlöpt mellan skuldebrevets utfärdande och då C.B. framställde krav på överlämnande av pantbrev har C.B. förlorat sin rätt att kräva säkerhet. C.B. hade därför inte rätt att säga upp skuldebrevet då rätten att kräva säkerhet genom pantbrev eftergetts. Hon har inte heller beretts möjlighet att ställa pantbrev i fastigheten och C.B. har därför inte heller på denna grund rätt att säga upp lånet.

Domskäl

Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Det är ostridigt i målet att det förelegat en fordran för S.G. mot L.G. på en miljon kronor enligt ett löpande skuldebrev. Fordran har genom arv övergått till C.B. L.G. har som första grund för bestridandet, som hennes talan måste förstås, gjort gällande att fordran eftergetts, genom upprättandet av gåvobrevet den 5 september 2012. Det skulle alltså vara fråga om en fullbordad gåva, bestående i att fordran efterskänkts.

En gåva som innebär att en fordran enligt ett löpnade skuldebrev efterges fullbordas, enligt 3 § första stycket sista meningen gåvolagen genom att skuldebrevet återställs eller görs obrukbart. Så har inte skett i detta fall. Någon fullbordad gåva, bestående i efterskänkande av fordringen, har därmed inte förekommit (se NJA 1987 s. 40).

Som alternativ grund för bestridandet har L.G. åberopat att hon har en kvittningsgill motfordran mot C.B. enligt gåvobrevet. Hon får därvid anses ha gjort gällande att gåvobrevet utgör en utfästelse om gåva som är bindande för C.B. En utfästelse om gåva av lös egendom har verkan mellan parterna under förutsättning att utfästelsen skett i skuldebrev eller annan urkund som överlämnats till gåvotagaren eller om omständigheterna vid utfästelsens tillkomst utmärkt att den varit avsedd att komma till allmänhetens kännedom (jfr 1 § gåvolagen). Det står klart att gåvobrevet, som överlämnats till L.G., utgör en för S.C. - och därmed även för hans dödsbo och sedan tillgångarna överförts till arvingen C.B. för denne - enligt gåvolagen bindande utfästelse om gåva.

C.B. har inte gjort gällande att utfästelsen skulle vara ogiltig eller att det förelegat sådana förhållanden att utfästelsen kunnat återkallas eller jämkas (se 5 § samma lag). Under sådana förhållanden har L.G. en fordran mot C.B. som till storleken motsvarar C.B:s fordran mot henne. Då motfordringen nu åberopats till kvittning och det inte framkommit något förhållande som innebär att kvittning inte får ske, ska käromålet lämnas utan bifall.

Tingsrätten uttalade sig därefter om rättegångskostnaderna.

Hovrätten

C.B. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bifalla käromålet samt förplikta L.G. att ersätta hans rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i hovrätten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Katarina Rikte, Katarina Kölfors, referent, och tf. hovrättsassessorn Josefine Wendel) fastställde i dom den 10 september 2015 tingsrättens domslut och förpliktade C.B. att ersätta L.G. för rättegångskostnad i hovrätten. Hovrätten anförde följande

SKÄL

Parternas talan i hovrätten

Parterna har i hovrätten vidhållit sina grunder så som de antecknats i tingsrättens dom. Båda parter har förklarat att tingsrättens redogörelse under rubriken Bakgrund och ostridiga omständigheter är korrekt.

C.B. har i hovrätten förtydligat att han bestrider såväl att hans rätt att kräva överlämnande av pantbrev skulle ha efterskänkts som att L.G. inte skulle ha beretts möjlighet att ställa säkerhet.

Utredningen i hovrätten

Hovrätten har tagit del av samma skriftliga bevisning som tingsrätten.

Hovrättens domskäl

Som tingsrätten har angett är det ostridigt i målet att det har förelegat en fordran för S.C. mot L.G. om en miljon kronor enligt ett löpande skuldebrev samt att fordran genom arv har övergått till C.B.

L.G. har även i hovrätten motsatt sig att infria sitt åtagande enligt det löpande skuldebrevet och i första hand invänt att S.C. har efterskänkt fordran enligt skuldebrevet genom det gåvobrev som upprättats den 5 september 2012.

En gåva som innebär att en fordran enligt ett löpande skuldebrev efterskänks är inte fullbordad förrän skuldebrevet återställts till gäldenären eller gjorts obrukbart. Eftersom skuldebrevet fanns i S.C:s besittning vid hans bortgång är dessa förutsättningar inte uppfyllda. Som tingsrätten har konstaterat är det därför inte fråga om en fullbordad gåva som innebär att S.C. har efterskänkt fordran enligt skuldebrevet. L.G:s förpliktelse att betala enligt skuldebrevet kvarstår således.

Frågan är då om L.G., som hon i andra hand har invänt, har rätt att mot fordran enligt det löpande skuldebrevet kvitta den motfordran som hon gör gällande att hon har till följd av det gåvobrev som S.C. undertecknat den 5 september 2012 och överlämnat till henne.

L.G. får, som tingsrätten angett, anses ha gjort gällande att gåvobrevet utgör en utfästelse om gåva som är bindande för C.B. Inledningsvis konstaterar hovrätten att S.C. genom gåvobrevet skriftligen har dokumenterat en avsikt att som gåva ge L.G. en miljon kronor som en kvittning mot tidigare utställd revers på samma belopp. Parterna är också överens om att detta var S.C:s avsikt. Handlingen har ostridigt överlämnats till gåvomottagaren L.G. Gåvobrevet har bevittnats av två personer och allt talar för att handlingen har varit avsedd att tjäna till bevis om utfästelsen. Liksom tingsrätten anser därför även hovrätten att gåvobrevet utgjorde en för S.C. bindande utfästelse om gåva enligt 1 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva (gåvolagen). C.B. har inte, som även tingsrätten konstaterat, invänt att utfästelsen skulle vara ogiltig eller att det förelegat sådana förhållanden att den kunnat återkallas eller jämkas.

Som ovan konstaterats har gåvoutfästelsen enligt gåvobrevet kunnat göras gällande mot S.C. En gåvoutfästelse som gjorts av någon som senare avlider gäller även mot givarens dödsbo med den inskränkningen att laglottsanspråk går före infriandet av utfästelsen (se 7 kap. 4 § ärvdabalken), något som inte är aktuellt här. Gåvoutfästelsen kan därmed göras gällande mot S.C:s dödsbo. Att boet skiftats innan gåvoutfästelsen kom till dödsbodelägarnas kännedom föranleder inte någon annan bedömning (21 kap. 4 § ärvdabalken). Gåvoutfästelsen har således inte förlorat sin giltighet på grund av S.C:s bortgång.

Frågan är då om L.G. kan göra gåvoutfästelsen gällande kvittningsvis mot fordran enligt det löpande skuldebrevet sedan detta kommit i C.B:s hand. I lagen (1936:81) om skuldebrev (skuldebrevslagen) finns regler som gäller till skydd för en ny innehavare av ett löpande skuldebrev (15 och 18 §§). Enligt 18 § första stycket gäller att om ett löpande skuldebrev har kommit i ny borgenärs hand får gäldenären - dvs. den som är förpliktad att betala enligt skuldebrevet - inte göra gällande en motfordran hos den tidigare borgenären annat än om indrivande av motfordran skulle äventyras av att kvittningsrätten upphörde och den nye borgenären uppenbarligen insåg detta då skuldebrevet kom i hans hand. Detta ger således en förvärvare av ett löpande skuldebrev ett starkt skydd mot kvittningsinvändningar från gäldenären grundade på motfordringar mot en tidigare borgenär.

De aktuella bestämmelserna i skuldebrevslagen, liksom motsvarande regler för enkla skuldebrev, gäller uttryckligen endast vid överlåtelse. Med överlåtelse avses köp, byte och gåva (se t.ex. Lindskog, Kvittning, 2:a uppl. 1993, s. 484). I 10 § skuldebrevslagen anges att vad som sägs om överlåtelse gäller även i fråga om pantsättning av skuldebrev. Vad som gäller vid t.ex. familjerättsliga fång är däremot inte reglerat i lag. I praxis har 28 § skuldebrevslagen tillämpats analogt vid förvärv av ett enkelt skuldebrev genom bodelning (NJA 1972 s. 439). Det saknas däremot refererad domstolspraxis i fråga om möjligheten att framställa kvittningsinvändningar mot en ny innehavare av ett löpande skuldebrev när förvärvet skett genom arv. I doktrinen har dock ansetts att reglerna i 15 och 18 §§skuldebrevslagen inte får någon motsvarande tillämpning vid familjerättsliga fång (Tiberg och Lennhammer, Skuldebrev, växel och check, 7:e uppl. 1995, s. 89, Ussing, Obligationsretten, Almindelig Del, 4 uppl. 1967, s. 336, och Arnholm, Privatrett III, Almindelig obligasjonsrett, 1966, s. 83). Uppfattningen i dessa arbeten är således att rätten för gäldenären att framställa kvittningsinvändningar mot huvudfordran inte faller bort när skuldebrevet övergår till annan genom arv. Lindskog har beträffande annat fång än s.k. singularfång (dvs. köp, byte eller gåva) ansett att en allmän utgångspunkt bör vara att en förvärvare av ett löpande skuldebrev inte ska vara sämre ställd än om fråga varit om ett enkelt skuldebrev. I de fall då förvärvstypen kan sägas vara förenad med något omsättningsintresse skulle det kunna bli aktuellt med ett starkare skydd för en ny borgenär. När det gäller bodelning och legat synes Lindskog mena att det knappast kan vara aktuellt med ett sådant starkare skydd (Lindskog, a.a. s. 486).

Reglerna i 28 § skuldebrevslagen, som alltså gäller vid överlåtelse av enkla skuldebrev, innebär bl.a. att det inte är möjligt för en gäldenär att till kvittning mot en fordran som innehas av en ny borgenär åberopa en motfordran mot den tidigare borgenären, om gäldenären förvärvat motfordran efter det att han fick kännedom om överlåtelsen av huvudfordran eller om motfordringen förföll först efter denna tidpunkt och senare än skuldebrevet.

När det gäller övergång till ny borgenär på grund av arv kan den situationen inte uppstå att gäldenären kan få en ny motfordran mot den ursprunglige borgenären (arvlåtaren) eftersom denne inte längre finns i livet. Den situationen att gäldenären efter dödsfallet får motfordringar mot dödsboet kan hanteras genom att kvittning sker innan dödsboet skiftas. Enligt hovrättens mening finns det mot denna bakgrund inte något rimligt skäl att låta en arvtagare av ett löpande skuldebrev få en bättre ställning gentemot gäldenären än den arvlåtaren hade.

Det sagda innebär att hovrätten anser att L.G. inte har förlorat sin rätt att åberopa gåvoutfästelsen till kvittning mot fordran enligt skuldebrevet.

Det har inte rests några andra invändningar mot att kvittning ska få ske än att en kvittningsgill motfordran inte har uppkommit genom gåvobrevet. Däremot har L.G. själv, som en av grunderna för bestridandet, anfört att det inte förelegat grund för uppsägning av fordran enligt skuldebrevet och att den därför inte är förfallen till betalning. För kvittning krävs emellertid inte att huvudfordran är förfallen till betalning utan det är tillräckligt att gäldenären har rätt att befria sig från skulden (se Walin och Herre, Lagen om skuldebrev m.m. - En kommentar, 3:e uppl. 2011, s. 214 not 28). Av lånevillkoren för det i målet åberopade skuldebrevet framgår att L.G. har rätt att lösa lånet i förtid. Med hänsyn till det nu anförda behöver hovrätten inte pröva frågan huruvida C.B. har haft rätt att säga upp skuldebrevet till betalning i förtid.

Den motfordran som L.G. har åberopat till kvittning motsvarar till storleken C.B:s fordran enligt skuldebrevet. Hovrätten gör liksom tingsrätten bedömningen att det inte har framkommit något förhållande som innebär att kvittning inte får ske. Som tingsrätten funnit ska käromålet därför ogillas.

Slutligen kan följande tilläggas. Att en gåvoutfästelse som får återverkningar på ett löpande skuldebrev betraktas som giltig kan enligt hovrättens mening inte anses medföra att 3 § gåvolagen sätts ur spel. Sistnämnda lagrum tar sikte på vad som krävs för att ett efterskänkande av en fordran enligt ett löpande skuldebrev ska anses som en fullbordad gåva. Bestämmelsen i 1 § handlar i stället om utfästelse om gåva. En giltig utfästelse är bindande mot givaren men kan trots det - till skillnad från vad som gäller vid fullbordad gåva - i vissa fall återkallas av givaren på grund av senare inträffade förhållanden, se 5 § gåvolagen. I motsats till vad som gäller vid fullbordad gåva saknar dessutom en gåvoutfästelse giltighet i förhållande till givarens borgenärer.

Med hänsyn till utgången i huvudsaken ska C.B. ersätta L.G. för rättegångskostnad även i hovrätten. Han har godtagit det begärda beloppet som i och för sig skäligt och ersättningen ska därför fastställas i enlighet med yrkandet.

Hovrättens dom meddelad: den 10 september 2015.

Mål nr: T 360-15.

Lagrum: 1 och 3 §§ lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva.

Rättsfall: NJA 1972 s. 439.

Litteratur: Lindskog, Kvittning, 2:a uppl. 1993, s. 484 och 486; Tiberg och Lennhammer, Skuldebrev, växel och check, 7:e uppl. 1995, s. 89; Ussing, Obligationsretten, Almindelig Del, 4 uppl. 1967, s. 336; Arnholm, Privatrett III, Almindelig obligasjonsrett, 1966, s. 83 samt Walin och Herre, Lagen om skuldebrev m.m. - En kommentar, 3:e uppl. 2011, s. 214.