RH 2015:8

Eksjö tingsrätt

M.L. förordnades som målsägandebiträde under en förundersökning. Förundersökningen kom senare att läggas ned. För uppdraget som målsägandebiträde yrkade M.L. ersättning för arbete i 10 timmar och 15 minuter. I kostnadsräkningen redovisades bl.a. att hon mellan den 10 april och 2 maj 2014 hade lagt ned 3 timmar och 15 minuter på telefonkontakter med huvudmannen och polisens utredare angående kompletterande bevisning, telefonkontakter med fem presumtiva vittnen samt att hon sökt ett sjätte presumtivt vittne.

Tingsrätten (rådmannen Elisabeth Ljungdahl) tillerkände i beslut den 16 september 2014 M.L. ersättning för arbete i 7 timmar och 15 minuter för uppdraget som målsägandebiträde. Som skäl anförde tingsrätten följande.

Frågan är om de utredande åtgärder (vittneskontakter) som målsägandebiträdet vidtagit ingår i uppdraget. Tingsrätten gör härvid följande bedömning. Det är en sak att vidarebefordra uppgifter om möjlig bevisning till polis eller åklagare, en helt annan sak att själv kontakta presumtiva vittnen för att utreda om de känner till uppgifter som kan få betydelse för förundersökningen. Ett målsägandebiträde har ingen ovillkorlig rätt att sitta med vid polisförhör med andra bevispersoner än målsäganden. Detta får ses som ett uttryck för att ett målsägandebiträdes roll under själva förundersökningen har tydliga begränsningar. Det ingår inte heller i ett målsägandebiträdes uppgifter att bistå målsäganden vid begäran om överprövning av åklagarens nedläggningsbeslut, jfr RH 2014:3. Vidare framstår det rent allmänt som mindre lämpligt att målsägandebiträdet tar kontakt med potentiella vittnen innan polisen hållit förhör, eftersom målsägandebiträdets ”förhör” kan påverka värdet av bevisningen negativt och, som ovan nämnts, har målsägandebiträdet ingen nytta av sådana upplysningar eftersom han/hon ändå inte är behörig att begära överprövning. Tingsrätten bedömer därför att M.L. har vidtagit åtgärder som gått utanför hennes uppdrag som målsägandebiträde. Hennes ersättning för arbete som målsägandebiträde ska därför sättas ned med ett belopp motsvarande tre timmars arbete.

M.L. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle tillerkänna henne ersättning med det belopp som hon yrkat vid tingsätten.

Till stöd för överklagandet anförde M.L. i huvudsak följande. Tingsrättens beslut innebär att ett målsägandebiträde berövas rätten att tillvarata sin klients intressen. Varken i lagtext eller i förarbeten föreskrivs någon begränsning i målsägandebiträdets möjlighet att bistå målsäganden i frågor som rör inhämtande av kompletterande bevisning under förundersökningen. Den utredning och bevisning som tillförs förundersökningen är ofta avgörande för om talan om enskilt anspråk ska kunna föras. En begränsning av målsägandebiträdets möjlighet att agera i detta avseende försvagar kraftigt målsägandens möjlighet att få det anmälda brottet åtalat och därmed erhålla skadestånd. Detta strider mot hela syftet med införandet av rätten till målsägandebiträde, nämligen att stärka brottsoffrets ställning under förundersökning och rättegång. Aktuella kontakter med presumtiva vittnen har skett i enlighet med god advokatsed, i samråd med polisens utredare och har ägt rum i tiden före åklagarens beslut om nedläggning av förundersökningen. Begärd ersättning är skälig.

Hovrätten (hovrättslagmannen Charlotta Riberdahl samt hovrättsråden Anna Sjöman och Ulrika Tyrén, referent) biföll överklagandet i beslut den 8 januari 2015. Som skäl anförde hovrätten följande.

Enligt 3 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde ska målsägandebiträdet ta till vara målsägandens intressen i målet samt lämna stöd och hjälp till målsäganden. Biträdet ska också bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, om detta inte görs av åklagaren. Att målsägandebiträdet löpande håller kontakt med sin huvudman och polisens utredare i frågor om kompletterande bevisning får rimligen anses ligga inom uppdragets ramar. När det gäller kontakten med presumtiva vittnen har M.L. förklarat, bl.a. med hänvisning till god advokatsed, att de frågor som ställts till dessa har varit av allmän karaktär och att det inte har handlat om att förhör har hållits. Även sådana kontakter får enligt hovrättens mening anses omfattas av uppdraget som målsägandebiträde med hänsyn till målsägandens intressen och en eventuell talan om enskilt anspråk.

Den angivna tidsåtgången för åtgärderna får anses rimlig. Vid den bedömningen beaktar hovrätten att åklagaren inte haft något att invända mot det yrkade beloppet.

M.L. ska således tillerkännas den ersättning som hon har begärt.

Hovrättens beslut meddelat: den 8 januari 2015.

Mål nr: Ö 2745-14.

Lagrum: 3 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

Litteratur: Prop. 1987/88:107 s. 22 f.