RH 2016:14

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Åsa Hanna samt nämndemännen Hans Hård, Birgit Hedenström och Julia Selander) anförde i dom den 1 oktober 2015 följande.

DOMSKÄL

Skuldfrågan

I 19 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) regleras följande.

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får underkastas övervakning av sina brev och andra försändelser, om detta behövs med hänsyn till ordningen vid hemmet eller till den unges särskilda förhållanden. För detta ändamål får Statens institutionsstyrelse öppna och ta del av försändelser som kommer till eller sänds från den unge. Om en ankommande försändelse innehåller egendom som den unge inte får inneha enligt 16 §, skall egendomen omhändertas.

Brev mellan den unge och en svensk myndighet eller advokat eller hans eller hennes offentliga biträde skall vidarebefordras utan föregående granskning.

Av 4 kap. 9 § brottsbalken följer att en handling då någon olovligen bryter t.ex. ett brev är brottslig och straffas som intrång i förvar. Det straffbara området omfattar brev som är oöppnade. För straffbarhet krävs inte att gärningsmannen handlat till nytta för sig själv eller till skada för annan.

I målet är utrett att F.D. vid aktuell tidpunkt omfattades av regleringen i 15 § LVU. Regleringen i 19 § LVU var därmed gällande mot F.D.

I detta fall är det ostridigt att L.T.K. öppnade myndighetspost som var adresserad till F.D. Det aktuella brevet innehöll två domar från Eksjö tingsrätt. Det är klarlagt att L.T.K. kände till att F.D. hade beställt dessa domar och att hon visste att det inte var tillåtet att öppna myndighetspost. Av utredningen framgår vidare att beslutet att öppna brevet fattades av L.T.K. den 4 februari 2015. Av beslutet framgår att beslutet att granska brevet företogs med hänsyn till den unges särskilda förhållanden och ordningen på hemmet.

L.T.K. har bl.a. berättat följande. Personal kontaktade henne flera gånger den aktuella dagen och sa att det hade kommit ett brev från Eksjö tingsrätt till F.D. Hon ville ta del av vad det stod i domarna innan F.D. gjorde det. F.D:s mående var sådant att hon bedömde att det förelåg risk för att han bl.a. skulle hota andra. Hon hämtade posten vid 16.30-tiden då hon var på väg hem. Hon ansåg att F.D. skulle få läsa domarna först påföljande dag under mera strukturerade former. Hon ansåg inte att han borde få del av aktuella domar på kvällen. Hon bedömde att det fanns risk för att personalen kunde råka illa ut eller att F.D:s mående skulle påverkas. Det fanns endast en personal under natten. Hon meddelade honom sitt beslut. Han blev arg. Dagen därpå vid 09.30-tiden, efter att hon hade tagit del av innehållet i brevet, fick F.D. läsa domarna, vilket han gjorde ensam på sitt rum.

Tingsrätten konstaterar att bestämmelsen i 19 § LVU om övervakning av brev m.m. är uppbyggd på det sättet att det först anges under vilka förutsättningar som brev och andra försändelser får övervakas samt därefter anges när sådan övervakning inte får ske. Förbudet mot granskning av brev mellan den unge och en svensk myndighet är absolut, dvs. det finns inte inskrivet någon undantagssituation i lagen att övervakning av sådana brev får ske. I detta fall har det inte funnits någon misstanke att brevet haft en annan avsändare som skulle ha kunnat motivera en granskning. Det har således inte med utgångspunkt i 19 § LVU funnits någon rätt för L.T.K. att öppna det aktuella brevet. Genom sitt handlande har L.T.K. brutit mot nyssnämnd bestämmelse och således olovligen brutit aktuellt brev tillhörande F.D. Hon har därigenom gjort sig skyldig till intrång i förvar.

Frågan är då om L.T.K. inte ska dömas till ansvar för gärningen på grund av att det förelegat en nödsituation.

Av 24 kap. 4 § brottsbalken följer att en gärning som någon begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Vidare anges i bestämmelsen att nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.

Bestämmelsen om nöd är avsedd att tillämpas endast i undantagsfall. Faran för det skyddade intresset ska vara mer eller mindre akut för att nöd ska föreligga. Eventuella alternativa handlingssätt ska beaktas.

Såsom framhållits ovan framgår det av utredningen att L.T.K. kände till att det aktuella brevet innehöll domar utgörande allmänna handlingar som F.D. hade beställt från Eksjö tingsrätt. Det hade således varit fullt möjligt för henne att t.ex. själv beställa domarna ifråga och ta del av dem innan F.D. tog del av dem. Hon hade på så sätt kunnat skaffa sig viss beredskap för eventuella negativa reaktioner hos F.D. L.T.K. har vidare berättat att hon kontaktades av personal flera gånger den dag som brevet anlände och att hon då fick besked om att brevet hade kommit. Mot den bakgrunden framstår det enligt tingsrätten som om det hade varit fullt möjligt att överlämna brevet till F.D. under mer ordnade former redan samma dag som brevet anlände.

Enligt tingsrättens mening har det inte framkommit att det förelegat en sådan akut fara för bl.a. liv och hälsa att det varit uteslutet för L.T.K. att välja något alternativt handlingssätt. Tingsrätten anser således att det inte kan anses ha förelegat en sådan situation som leder till att L.T.K. ska anses fri från ansvar för gärningen på grund av nöd.

Påföljdsfrågan

Såsom framgår ovan har tingsrätten funnit att L.T.K. ska dömas till ansvar för intrång i förvar. Straffet för aktuell brottslighet ska bestämmas till ett måttligt bötesstraff.

L.T.K. har gjort gällande att det föreligger grund att meddela påföljdseftergift. Beträffande denna fråga gör tingsrätten följande bedömning.

Rätten ska meddela påföljdseftergift om det med hänsyn till någon omständighet angiven i 29 kap. 5 § brottsbalken är uppenbart oskäligt att döma till påföljd. L.T.K. har i detta fall varit orolig över hur F.D. skulle reagera på innehållet i domarna och därför beslutat att granska brevet och domarna innan F.D. fick del av dem. Enligt tingsrättens mening kan dock förhållandena i detta fall inte anses ha varit så speciella att det bör meddelas påföljdseftergift.

Skadeståndsfrågan

På grund av utgången i skuldfrågan är L.T.K. skadeståndsskyldig gentemot F.D. L.T.K. har oavsett utgången i skuldfrågan bestritt skyldighet att betala skadestånd. Hon har därvid gjort gällande att F.D. till följd av gärningen inte drabbats av en så allvarlig kränkning att han är berättigad till skadestånd.

Genom brottet har F.D:s ovillkorliga rätt att ta del av myndighetspost kränkts. Enligt tingsrättens mening har denna kränkning varit så allvarlig att han ska anses berättigad till kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Att F.D. fick ta del av det aktuella brevet dagen efter det anlände förändrar inte nu gjord bedömning. Yrkat belopp är skäligt. F.D:s skadeståndsyrkande ska bifallas.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde L.T.K. för intrång i förvar enligt 4 kap. 9 § brottsbalken till dagsböter 50 å 400 kr och förpliktade henne att betala skadestånd till F.D. med yrkat belopp.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig och Ingela Halvorsen, referent, samt tf. hovrättsassessorn Anna Westling) fastställde i dom den 18 januari 2016 tingsrättens dom.

Hovrätten anförde följande.

Utredningen i hovrätten är densamma som i tingsrätten. Denna ger inte anledning till andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför stå fast.

Hovrättens dom meddelad: den 18 januari 2016.

Mål nr: B 9598-15.

Lagrum: 4 kap. 9 § brottsbalken.