RH 2016:45

Göteborgs tingsrätt

I mål mellan Ekobrottsmyndigheten m. fl. och F.G. m. fl. angående ansvar för bl. a. grovt bedrägeri påbörjades huvudförhandling den 26 februari 2016. Rätten bestod av två lagfarna domare och fyra nämndemän.

Åklagare vid Ekobrottsmyndigheten informerade den 11 april 2016 tingsrätten om att en av rättens ledamöter, en nämndeman, den 8 april 2016 hade skickat ett e-postmeddelande till en utredare i målet. Meddelandet tog enligt åklagaren sikte på utredarens arbetsinsats i målet.

Tingsrätten, genom en lagfaren domare, fann i beslut den 12 april att nämndemannen hade agerat på ett sådant sätt att förtroendet för hennes opartiskhet i målet var rubbat. Tingsrätten ansåg att nämndemannen var jävig att handlägga målet och inte längre skulle delta vid målets avgörande.

Åklagaren samt de tilltalade bereddes därefter tillfälle att komma in med synpunkter på den fortsatta handläggningen av målet. Samtidigt gavs beskedet att tingsrätten hade för avsikt att fortsätta handläggningen som planerat.

F.G. och en annan av de tilltalade, K.M., begärde att huvudförhandlingen skulle tas om, eftersom omständigheterna var sådana att de var ägnade att rubba förtroendet för hela rätten.

Tingsrätten (tf. lagmannen Jennie Mellbin) ogillade jävsinvändningen i beslut den 13 april 2016 och anförde som skäl följande.

Enligt 4 kap. 13 § rättegångsbalken är en domare jävig att handlägga ett mål bland annat om det föreligger en särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet.

K.M. har anfört att det inträffade objektivt sett är ägnat att allvarligt rubba förtroendet för rätten. F G. har anfört att det är olämpligt att huvudförhandlingen fortsätter med nuvarande ledamöter eftersom det finns risk att nämndemannen har påverkat andra ledamöter under huvudförhandlingens gång. Båda får anses ha gjort jävsinvändningar mot rättens kvarvarande ledamöter.

Den jävssituation som föreligger beträffande den aktuella nämndemannen uppstod då hon sände det nämnda mailet till utredaren den 8 april 2016. Det har inte framkommit någon omständighet som talar för att nämndemannen var jävig dessförinnan. Samtliga de kvarvarande ledamöterna har uppgett att varken någon överläggning eller några diskussioner avseende målet har förekommit inom rätten i sin helhet eller mellan rättens ledamöter. Rättens övriga ledamöter kan därför inte anses jäviga. Den framställda jävsinvändingen ska därför ogillas.

F.G. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle bifalla jävsinvändningen och besluta att huvudförhandlingen vid tingsrätten skulle tas om. I hovrätten framhöll han bland annat att tingsrätten vid två tillfällen under huvudförhandlingen hade beslutat i frågan om häktning och således överlagt i frågan om han var på sannolika skäl misstänkt för den påstådda brottsligheten.

K.M. och två andra av de tilltalade anförde att huvudförhandlingen vid tingsrätten borde tas om.

Åklagaren samt övriga tilltalade vidhöll sin vid tingsrätten framförda inställning, innebärande att de inte hade några invändningar mot att handläggningen av målet fortsatte som planerat.

Hovrätten (hovrättslagmannen Eva Ahlquist samt hovrättsråden Eva Lönqvist och Charlotte Hallén) undanröjde i beslut den 11 maj 2016 det överklagade beslutet och visade målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling. Som skäl för beslutet anförde hovrätten följande.

Har en part i rätt tid gjort invändning om jäv ska rätten enligt 4 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken så snart som möjligt meddela ett särskilt beslut i jävsfrågan. I fråga om domförhet gäller allmänna regler för den form av handläggning där frågan om jäv tas upp till behandling. Ska en jävsfråga avgöras under en pågående huvudförhandling vid tingsrätt, där en lagfaren domare och tre nämndemän deltar, ska jävsfrågan avgöras i samma sammansättning. Om däremot jävsfrågan uppkommer under förberedelsen av målet vid tingsrätten, torde rätten vara domför med en lagfaren domare vid prövningen av jävsfrågan (se Fitger m.fl. Rättegångsbalken m.m., kommentaren till 4 kap. 15 § tredje stycket, Zeteo). Vid prövningen får inte den domare delta som jävsfrågan gäller, annat än under vissa särskilda förhållanden (4 kap. 15 § tredje stycket rättegångsbalken). Gäller jävsinvändningen endast någon eller några av domarna, är det tillräckligt att dessa byts ut för prövning av jävsfrågan. Om jävsinvändningen gäller hela rätten, måste samtliga ledamöter ersättas (se exempelvis rättsfallet RH 1993:109).

Med hänsyn till det anförda borde tingsrätten ha prövat frågan om jäv mot resterande ledamöter i den sammansättning tingsrätten hade sedan beslut fattats om att en av de fyra nämndemännen var jävig, dvs. med två lagfarna domare och tre nämndemän i rätten. Tingsrätten var alltså inte domför när den fattade det överklagade beslutet, vilket får anses ha utgjort ett grovt rättegångsfel. Felet får antas ha inverkat på utgången och kan inte avhjälpas i hovrätten (se rättsfallet NJA 1999 s. 788 och Welamson, Rättegång VI, 4:e uppl, s. 118 ff.). Hovrätten anser därför att beslutet bör undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling (jfr 51 kap. 28 § rättegångsbalken och Fitger m.fl. Rättegångsbalken m.m., kommentaren till 52 kap. Inledningen, Zeteo). Det är enligt hovrättens mening uppenbart obehövligt att inhämta parternas synpunkter i fråga om undanröjande och återförvisning.

Hovrätten erinrar om att bestämmelsen i 49 kap. 11 § första stycket rättegångsbalken medför att tingsrätten borde ha vilandeförklarat målet i avvaktan på slutligt beslut i jävsfrågan.

Hovrättens beslut meddelat: den 11 maj 2016.

Mål nr: Ö 2482-16.

Lagrum: 4 kap. 13 § samt 15 § andra och tredje styckena, 49 kap. 11 § samt 51 kap.28 §rättegångsbalken.

Rättsfall: NJA 1999 s. 788; RH 1993:109; Svea Hovrätt, beslut 2012-10-05, mål nr B 7342-12; Hovrätten för Västra Sverige, beslut 2015-12-07, mål nr B 1399-15.

Litteratur: Fitger m.fl. Rättegångsbalken m.m., kommentaren till 4 kap. 15 § tredje stycket, Zeteo; Fitger m.fl. Rättegångsbalken m.m., kommentaren till 52 kap., Inledningen, Zeteo; Welamson Rättegång VI, 4:e uppl. s. 118 ff; SvJT 2014 s. 446.