RH 2016:5
En man åtalades för bl.a. mord, men frikändes av tingsrätten och försattes på fri fot. Åklagaren överklagade domen och yrkade att mannen, som inte kunde delges vare sig överklagandet eller kallelse till huvudförhandling, skulle häktas på nytt. Fråga har uppkommit om förutsättningarna för bevisupptagning vid häktningsförhandling och innebörden av beviskravet ”på sannolika skäl” vid hovrättens prövning av häktningsfrågan.
Södertörns tingsrätt
Åklagaren väckte åtal mot A.C. för bland annat mord. I målet hördes ett antal medtilltalade, som dock inte åtalats för mord, samt vittnen. Åklagaren åberopade också omfattande skriftlig bevisning. Åklagaren yrkade i samband med förhandlingens avslutande att A.C. skulle kvarbli i häkte.
A.C. förnekade brott och yrkade i samband med huvudförhandlingens avslutande att han omedelbart skulle försättas på fri fot.
Tingsrätten (rådmannen Björn Skånsberg samt nämndemännen Krister Ahlström, Dennis Nyström och Karin Forsberg) försatte A.C. på fri fot genom beslut i samband med att huvudförhandlingen avslutades. I dom som sedan meddelades den 27 maj 2011 fann tingsrätten att det inte ställts utom rimligt tvivel att A.C. gjort sig skyldig till någon av de åtalade gärningarna, varför åtalet ogillades.
Hovrätten
Åklagaren överklagade domen och yrkade, såvitt nu är i fråga, att A.C. skulle dömas för mord och övergrepp i rättssak alternativt olaga hot.
A.C. kunde inte delges vare sig överklagandet eller kallelser till huvudförhandling. Då andra överklaganden fanns i målet kom de att behandlas vid huvudförhandling i hovrätten. Vid den huvudförhandlingen konstaterades hinder föreligga gällande åtalet mot A.C. och frågan om eventuell häktning av A.C. berördes inte närmare. Målet avgjordes därefter beträffande de medtilltalade genom deldom den 18 augusti 2011. Härefter kvarstod i målet åklagarens och målsägandenas överklaganden av den friande domen gentemot A.C.
Hovrätten kallade till huvudförhandling vid ytterligare fem tillfällen utan att A.C. kunde delges, varför dessa huvudförhandlingar ställdes in.
Inför den senast planerade huvudförhandlingen inkom åklagaren med en skrift i vilken angavs att för det fall A.C. inte delgavs kallelse till huvudförhandlingen alternativt att han inte inställde sig hade åklagaren för avsikt att senast vid huvudförhandlingen framställa ett yrkande om att A.C. skulle häktas i sin utevaro på grund av flyktfara. Åklagaren begärde att i sådant fall få lägga fram den utredning som förekommit i tingsrätten.
A.C. kunde sedermera inte delges kallelse och han inställde sig inte heller då förhandlingen ropades på. Hovrätten konstaterade följaktligen att det förelåg hinder mot huvudförhandling och ställde därför in densamma. Efter yrkande av åklagaren övergick hovrätten därefter till häktningsförhandling. A.C:s offentlige försvarare uppgav att han inte motsatte sig häktningsförhandlingen som sådan, men klargjorde att hans uppfattning var att det inte förelåg särskilda skäl att lägga fram utredning om brottet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Ihrfelt och Kenneth Nordlander, referent, samt tf. hovrättsassessorn Marcus Karlberg) anförde i beslut den 19 oktober 2015 bland annat följande.
Det föreligger inte något hinder mot att hålla häktningsförhandling och en sådan förhandling ska därför hållas. Med hänsyn till de svårigheter som förekommit att delge A.C. kallelser till tidigare utsatta huvudförhandlingar och det allvarliga brott det är fråga om finner hovrätten att det finns särskilda skäl enligt 24 kap. 14 § andra stycket rättegångsbalken att lägga fram den utredning som togs upp vid huvudförhandlingen i tingsrätten.
Efter att parterna framställt yrkanden, hållit sakframställningar och lagt fram utredningen beslutade hovrätten, genom beslut den 23 oktober 2015, att avslå åklagarens häktningsyrkande med följande motivering.
Sedan tingsrätten meddelat en frikännande dom kan häktning i hovrätten komma i fråga bl.a. i en situation som den nu aktuella, där hovrätten har hållit förhandling och då tagit del av samma underlag som tingsrätten har haft för sin prövning av åtalet. För häktning krävs att hovrätten finner att det av utredningen framgår att den tilltalade är på sannolika skäl misstänkt för de brott åklagaren lagt honom till last (se NJA 2008 N 20 med däri gjorda hänvisningar). Beviskravet sannolika skäl måste emellertid enligt hovrättens mening i detta processuella läge tolkas så att det ska finnas grundad anledning att förvänta sig en fällande dom i hovrätten (se Ekelöf, Bylund och Edelstam, Rättegång III, sjunde upplagan, 2006, s. 75 f., och Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, tredje upplagan, 2012, s. 757 ff.).
Med denna tolkning av beviskravet finner hovrätten att den utredning som lagts fram inte föranleder slutsatsen att A.C. är på sannolika skäl misstänkt för vare sig mord (åtalspunkten 1) eller övergrepp i rättssak alternativt olaga hot (åtalspunkten 3). Häktningsyrkandet ska därför avslås.
Hovrättens beslut meddelat: den 23 oktober 2015.
Mål nr: B 5302-11.
Lagrum: 24 kap.1 och 14 §§rättegångsbalken.
Rättsfall: NJA 2008 N 20.
Litteratur: Ekelöf, Bylund och Edelstam, Rättegång III, sjunde upplagan, 2006, s. 75 f. och Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, tredje upplagan, 2012, s. 757 f.