lagen.nu

RH 2016:50

Straffvärdebedömning och påföljdsval vid misshandel begången mot en förtroendevald politiker.

Kalmar tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot G.H. för misshandel enligt följande gärningsbeskrivning.

G.H. har slagit T.A. i ansiktet med knuten näve. Det hände den 18 december 2015 på Hanna O’Reilly Pub, Larmgatan 6, Kalmar, Kalmar kommun. T.A. fick av slaget smärta. G.H. begick gärningen med uppsåt.

G.H. förnekade gärningen.

Målsägandeförhör hölls med T.A. som då uppgav bland annat att han vid tidpunkten för gärningen, dvs. i december 2015, hade uppdrag som förtroendevald och ledamot i kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige i Kalmar för Sverigedemokraterna samt att det var uppenbart för honom att han blev attackerad av G.H. på grund av sitt politiska engagemang.

Tingsrätten (f.d. lagmannen Conny Jörneklint samt nämndemännen Jan Petersson, Marianne Lindstedt och Tamás Lakatos ) anförde i dom den 31 augusti 2016 bland annat följande.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING AV ANSVARSFRÅGAN

T.A. har redogjort för händelseförloppet på ett sakligt och detaljerat sätt. Hans uppgifter har stöd av vad vittnet M.J. berättat, något som det inte finns någon anledning att ifrågasätta. M.J. har berättat att G.H. utdelade ett knytnävsslag mot T.A. som träffade i ansiktet. M.J. har också berättat att hon uttalade sig på ett aggressivt sätt mot T.A. innan hon utdelade slaget. Att slaget träffade vinner också stöd av polisens notering att T.A. vid anmälningstillfället hade en rodnad på sin vänstra kind.

Sammantaget finner tingsrätten utrett att G.H. tilldelat T.A. ett slag med knuten näve som träffat i ansiktet och som i vart fall vållat smärta.

G.H. hade inte tidigare träffat T.A. Att hon visste vem han var och att hon tyckte illa om hans åsikter framgår av de s.k. skärmdumpar som åberopats i målet. Hon har i anslutning till misshandeln uttalat sig på ett sätt som tyder på att hon tyckte mycket illa om T.A. Eftersom de inte haft någon som helst personlig kontakt finns ingen annan slutsats att dra än att hon tyckte illa om honom för hans åsikters skull. Enligt tingsrättens uppfattning är det uppenbart att angreppet skedde eftersom G.H. tyckte illa om T.A. för hans politiska uppfattning.

Det är alltså fråga om ett oprovocerat angrepp på en politiskt verksam person. Å andra sidan har skadorna blivit mycket ringa. Enligt tingsrättens uppfattning ger en sammanvägning av samtliga omständigheter ett straffvärde som motsvarar en månads fängelse.

PÅFÖLJD

G.H. är inte tidigare straffad. Frivården har den 18 mars 2016 yttrat bl.a. följande.

G.H. har uppgett bl.a. följande. Hennes arbetsgivare har stängt av henne från arbetet pga. den åtalade händelsen. Hon har full lön. Om hon skulle bli dömd får hon behålla sitt arbete men kommer antagligen att bli omplacerad. Hon anses inte vara lämplig att arbeta med marknadsföring. Under år 2015 hade hon en bruttoinkomst på 386 076 kr. Hon hade 949 kr i underskott i en näringsverksamhet. Hon har en privat skuld på 125 714 kr. Efter den åtalade händelsen skrevs mycket konstigt om henne på nätet, en hashtag med hennes namn och arbetsplats användes. Det var därför som hennes arbetsgivare valde att stänga av henne.

Något kort om rättspraxis

Misshandel är ett brott av sådan art att den normala påföljden ska vara fängelse. I fallet NJA 2000 s. 17 III uttalade Högsta domstolen bl.a. följande.

HD har vid åtskilliga tillfällen uttalat att utgångspunkten vid valet av påföljd för misshandelsbrott som inte är ringa är att sådan brottslighet medför fängelse (se senast NJA 1999 s. 269). Omständigheterna vid gärningen kan dock vara sådana att det inte är motiverat att utdöma fängelse. Av betydelse för påföljdsvalet är förutom brottslighetens straffvärde även den form av misshandel som det är fråga om. Vid vissa former av misshandel - däribland sådan misshandel som riktat sig mot en gärningsmannen närstående kvinna - får utrymmet för en inte frihetsberövande påföljd anses vara mindre än som annars är fallet.

Den nya lagstiftning som trädde i kraft d 1 jan 1999 innebar att systemet med samhällstjänst blev permanent och utvidgades. Enligt de nya reglerna kan rätten som särskilt skäl för villkorlig dom i stället för fängelse beakta om den tilltalade samtycker till att domen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter.

Avsikten med den nya lagstiftningen var att skapa förutsättningar för att ge den villkorliga domen en större skärpa och den tillkom i uttalat syfte att erbjuda alternativ för bl a den grupp av lagöverträdare som tidigare med hänsyn till brottslighetens art brukat dömas till korta fängelsestraff från fjorton dagar till några få månader (prop. 1997/98:96 s. 96 f). Detta innebär emellertid inte att villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst mer eller mindre generellt skall ersätta fängelse i de fall då förutsättningar för villkorlig dom i övrigt föreligger.

En följd av den nya lagstiftningen är att domstolen vid misshandel som inte är ringa måste göra en bedömning i det enskilda fallet av om förutsättningar föreligger för att bestämma påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. Vid denna bedömning är det normalt främst omständigheterna vid brottet som kommer att bli av avgörande betydelse.

Av utredningen i målet framgår att NN i ett upprört tillstånd utövat våld mot sin flickvän i deras gemensamma bostad. Skadorna har blivit måttliga och misshandeln är, som HovR:n funnit, inte av alltför allvarlig beskaffenhet. Omständigheterna är sådana att förutsättningar för villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst i och för sig föreligger.

Det saknas särskild anledning att befara att NN kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Han har samtyckt till att en villkorlig dom förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift får bedömas vara lämplig med hänsyn till hans person och övriga omständigheter.

NN skall således dömas till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. Om fängelse valts som påföljd skulle strafftiden ha bestämts till en månad. Tiden för samhällstjänst bör, med hänsyn till att villkorlig dom är mindre ingripande än skyddstillsyn, bestämmas till femtio timmar. Den villkorliga domen bör inte förenas med böter.

Bedömningen i detta fall

Här är det fråga om angrepp på en politiskt verksam person men där våldet orsakat relativt blygsamma skador. I jämförelse med det relaterade rättsfallet är omständigheterna i det här fallet i vart fall inte sådana att brottet framstår som allvarligare än i HD-fallet.

G.H. är inte tidigare straffad. Det saknas särskild anledning att befara att hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Han har samtyckt till samhällstjänst och frivården har funnit henne lämplig att kunna utföra sådan tjänst.

G.H. ska alltså dömas till villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Med hänsyn till att straffvärdet bedömts motsvara fängelse en månad ska antalet timmar bestämmas till 50.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde G.H. för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar och angav att om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 1 månad ha dömts ut.

Göta hovrätt

T.A. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till ett fängelsestraff.

G.H. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten (hovrättspresidenten Charlotte Brokelind samt hovrättsråden Carl-Gustav Ohlson och Charlotta Schelvander , referent) anförde i dom den 31 augusti 2016 bland annat följande.

DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens dom, som inte har överklagats i denna del, har G.H. gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Denna ska rubriceras som misshandel, som inte kan bedömas som ringa. Frågan som hovrätten därmed ska avgöra är vilken påföljd G.H. ska dömas till. Hovrätten gör följande bedömning.

Det är klarlagt att T.A. är förtroendevald politiker, invald i kommunfullmäktige i Kalmar. Därutöver har han uppdrag som ledamot i kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att det är uppenbart att G.H:s misshandel av T.A. skedde eftersom hon tyckte illa om honom på grund av hans politiska uppfattning och gärning. Ett sådant angrepp på en förtroendevald politiker måste i förlängningen anses innebära ett angrepp även på demokratin. Detta gäller särskilt när angreppet har skett mot en politiker i T.A;s ställning. Även med beaktande av att den misshandel av T. A. som G.H. har gjort sig skyldig till har medfört endast måttlig smärta finns det därför anledning att se allvarligt på gärningen. Mot den bakgrunden bedömer hovrätten att brottets svårhet, det s.k. straffvärdet, är högre än det tingsrätten har kommit fram till och motsvarar fängelse i två månader.

Enligt 30 kap. 4 § brottsbalken ska rätten vid val av påföljd fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än ett fängelsestraff. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det saknas anledning att befara att G.H. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Det finns därmed i och för sig skäl för att bestämma påföljden till villkorlig dom i stället för ett fängelsestraff. Som tingsrätten har konstaterat följer dock av praxis att misshandel är ett brott av sådan art att den normala påföljden ska vara ett fängelsestraff. Detta innebär att det måste finnas särskilda skäl för att välja en annan påföljd. I 30 kap. 7 § brottsbalken anges att rätten som särskilda skäl för att välja villkorlig dom i stället för fängelse får beakta om den tilltalade samtycker till att domen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter. I detta fall har G.H. bedömts lämplig att utföra samhällstjänst och hon har även samtyckt till detta. Varken brottets art eller straffvärde utgör något hinder mot att G.H. istället för fängelse döms till villkorlig dom med en föreskrift om samhällstjänst. Tingsrättens dom i fråga om val av påföljd ska därför stå fast. Utifrån att hovrätten har funnit att brottets straffvärde är högre än vad tingsrätten har kommit fram till, bestämmer dock hovrätten antalet timmar samhällstjänst till 75 och det fängelsestraff som hade dömts ut om en sådan påföljd hade valts till två månader. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på det sättet att hovrätten bestämde antalet timmar samhällstjänst som den villkorliga domen ska förenas med till 75 och det fängelsestraff som hade dömts ut om fängelse i stället hade valts som påföljd till två månader.

Hovrättens dom meddelad : den 31 augusti 2016.

Mål nr: B 1388-16.

Lagrum: 3 kap. 5 § samt 30 kap. 4 § och 7 § brottsbalken.

Metadata

Domstol
Göta hovrätt
Avgörandedatum
2016-08-31
Målnummer
B1388-16
Lagrum
3 kap. 5 § samt 30 kap. 4 § och 7 § brottsbalken (1962:700)
Litteratur
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation