NJA 1999 s. 269

Allmän åklagare yrkade vid Gotlands TR ansvar å J.P., född 1978, för misshandel enligt följande gärningsbeskrivning: J.P. har d 16 aug 1997 utanför restaurang Grå Gåsen i Burgsvik, inom Gotlands kommun, misshandlat J.L. genom att med ett ölglas eller en ölsejdel i sin hand tilldela honom ett slag i ansiktet alternativt att J.P. har kastat ölsejdeln i ansiktet på J.L.. Av våldet har målsäganden bl a åsamkats - förutom smärta - en ca 4 cm lång sårskada över vänster ögonbryn, sårskada på underläppen och blånad under vänster öga.

J.L. yrkade skadestånd.

TR:n (ordf tingsfiskalen Trost och tre nämndemän; skiljaktighet se nedan) anförde i dom d 1 april 1998: Domskäl. Skuld. J.P. har vitsordat de faktiska omständigheterna och underkastat sig ansvar för vållande till kroppsskada i det att han av oaktsamhet vållat J.L. de påstådda kroppsskadorna. Oaktsamheten har bestått i att J.P. kastat en ölsejdel ifrån sig, vilken träffat J.L. i ansiktet.

På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med J.L. och vittnesförhör hållits med A.Å. och M.E. Åklagaren har åberopat ett rättsintyg av d 26 aug 1997 utfärdat av distriktsläkaren T.L. samt förevisat ett fotografi taget d 18 aug 1997 föreställande J.L:s skador i ansiktet.

J.L. har uppgett bland annat följande. Han besökte en vinkällare tillsammans med en kamrat. Han hade druckit fem eller sex starköl under kvällen och kände sig berusad. Han var emellertid inte kraftigt berusad. När han skulle gå ut i trädgården försökte en ung man tränga sig före honom. Då han upplevde mannen väl berusad sade han åt denne att "ta det lite lugnt med ölen". Han sade detta i all välmening eftersom han fick intrycket att mannen var mycket ung. Han gick ut i trädgården och mannen gick efter honom. Mannen bar en gul munkjacka. I trädgården stod ett par män, vilka han frågade var de kom ifrån. Ingen av dem svarade. Han såg att mannen i gul munkjacka gick in. Han tyckte att det var märkligt att männen inte svarade honom och han fick en konstig känsla av att något var fel. Plötsligt kom mannen i gul munkjacka springande emot honom med en ölsejdel i handen. Mannen svingade med stor kraft högerhanden bakåt för att sedan antingen slå honom i ansiktet med sejdeln eller kasta sejdeln i hans ansikte. Sejdeln träffade honom över vänster öga. Det hela gick mycket fort. Sejdeln krossades i hans ansikte och blodet forsade till följd av de skador som uppstått. Det gjorde mycket ont och han höll på att svimma. Från det att mannen i guljacka hade försökt tränga sig före honom vid utgången till den aktuella händelsen var det cirka fem minuter. Han tror att det var en ölsejdel som mannen slog honom med, men det kan också ha varit ett ölglas. Ute i trådgården var det relativt mörkt. Han år säker på att mannen slog honom avsiktligen. Han känner inte igen J.P. till 100 procent i dag.

J.P. har uppgett bland annat följande. Han besökte vinkällaren tillsammans med en kamrat. Han hade druckit en hel del öl och sprit under kvällen och var därför kraftigt berusad. Han lade inte märke till J.L. den aktuella kvällen. Han gick ut i trädgården för att urinera. Han småsprang nog. Han hade med sig ett tomt ölglas som han kastade ifrån sig. Han märkte inte förrän senare att glaset hade träffat J.L. i ansiktet. Han minns inte vilka kläder han bar den aktuella kvällen.

Eftersom J.P. i dag inte minns vad han hade på sig den aktuella kvällen har åklagaren med rättens tillstånd åberopat och föredragit vad J.P. uppgett vid polisförhör d 22 okt 1997: "På förfrågan uppger J. att han vid tillfället bar en gul munktröja."

J.P. har genmält att det kan stämma att han bar en gul munktröja den aktuella kvällen eftersom han äger en dylik tröja.

A.Å. har uppgett bland annat följande. Hon besökte vinkällaren tillsammans med sina barn för att lyssna på sin man som spelade. Hon satt i trädgården med sitt yngsta barn som hon hade i en vagn. Det var "halvskumt" ute, men i trädgården var ljusförhållandena goda eftersom där fanns ljus, lyktor och marschaller. Allt var lugnt. Fyra till fem meter från där hon satt stod J.P. och J.L. mittemot varandra. J.P. stod med ryggen mot ingången och J.L. stod med ryggen mot trädgården. Hon hörde någon säga något och såg sedan att J.P. med full kraft slängde sitt ölglas rakt i ansiktet på J.L. sa att glaset "exploderade". Glaset träffade J.L. i pannan mot vänster öga. När J.P. kastade glaset stod han två eller tre meter från J.L. och böjde sig framåt med utsträckt arm allt medan han kastade glaset rätt i ansiktet på J.L.. Han släppte glaset när det var cirka tre decimeter från J.L:s ansikte. Det syntes att han riktade glaset mot J.L. när han kastade det. När J.P. hade kastat glaset gick han fram till en kamrat. J.P. bar en klargul " luvjacka". Efter det inträffade hörde hon att J.P. nekade till vad som hänt, vilket gjorde henne arg. J.P. var berusad rasen talade klart och tydligt, varför han inte kan ha varit kraftigt berusad. Hon är säker på att J.P. avsiktligen kastade glaset i J.L:s ansikte.

M.E har uppgett bland annat följande. Han arbetade på vinkällaren och cirka tio minuter efter det inträffade talade han med J.P.. Denne verkade inte så berusad och denne förnekade att han hade kastat ett ölglas på J.L.. Denne frågade vad som skulle hända om det var han som hade förövat misshandeln.

TR:n gör följande bedömning.

De av J.L. lämnade uppgifterna stöds i viss mån av J.P:s egna uppgifter, av rättsintyget, av åberopat fotografi samt av vittnet A.Å:s uppgifter. Härigenom finner TR:n det till en början utrett att J.P. kastat ett ölglas i ansiktet på J.L. samt att J.L. härigenom åsamkats smärta, en fyra centimeter lång sårskada över vänster ögonbryn, sårskada på underläppen och blånad under vänster öga. Skadorna har således uppstått genom J.P:s handlande. Fråga är om J.P. uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakade J.L. aktuella skador. J.P. har med emfas hävdat att han inte avsiktligen kastade ölglaset på J.L. utan att hans avsikt endast var att kasta glaset ifrån sig. Han har vidare uppgett att han överhuvudtaget inte lade märke till J.L. i trädgården förrän efter det att han kastat glaset. A.Å., som inte är bekant med vare sig J.P. eller J.L., har på ett detaljerat och nyanserat sätt berättat om det inträffade. Hon har sammanfattningsvis givit ett mycket trovärdigt intryck. Hon var inte berusad, ljusförhållandena var goda och hon satt endast fyra till fem meter från det ställe där aktuell händelse utspelade sig. Till följd av dessa omständigheter finner TR:n också att hennes uppgifter är tillförlitliga. Mot bakgrund av hennes uppgifter samt i viss mån J.L:s uppgifter står det enligt TR:ns mening klart att J.P. måste ha kastat glaset på J.L. uppsåtligen i syfte att åsamka denne smärta och skada samt att han måste haft i vart fall eventuellt uppsåt i förhållande till de skador som J.L. åsamkades. J.P:s version av händelsen kan till följd av vad som genom åberopad bevisning framkommit i målet lämnas utan avseende. Mot bakgrund av vad som ovan anförts finner TR:n att åtalet är styrkt. J.P. skall därför dömas för misshandel som inte är att bedöma som ringa.

Påföljd. J.P. är 20 år gammal men var endast 19 år gammal när brottet begicks. Han är tidigare ostraffad. Av inhämtat yttrande från frivårdsmyndigheten framgår att J.P. lever under socialt välordnade förhållanden och inte har något behov av övervakning.

TR:n gör följande bedömning.

Det misshandelsbrott som J.P. nu dömts för är av sådan art att normalpåföljden är ett fängelsestraff. Enligt 30 kap 5 § 2 st BrB får emellertid den som har begått brott efter det att han fyllt 18 år men innan han fyllt 21 år dömas till fängelse endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det. J.P. har utan föregående provokation misshandlat J.L. genom att i hans ansikte krossa ett ölglas, vilket är att betrakta som ett farligt tillhygge. Våldet har därför varit tämligen allvarligt och att skadorna inte blev svårare kan endast tillskrivas lyckliga omständigheter. Vad som ovan anförts är försvårande vid straffvärdebedömningen. I mildrande riktning beaktas att det varit fråga om ett mycket hastigt händelseförlopp och att misshandeln synes ha varit en impulshandling. Oaktat brottet är av allvarlig art och har ett högt straffvärde finner TR:n med hänsyn till vad som har upplysts om J.P:s personliga förhållanden att en frihetsberövande påföljd inte är oundgängligen påkallad vare sig med hänsyn till allmän laglydnad eller med hänsyn till individualpreventiva synpunkter. Eftersom det saknas särskild anledning att befara att J.P. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet bestämmer TR:n påföljden till villkorlig dom, som med hänsyn till brottets art skall förenas med ett kraftigt bötesstraff.

HovR:n (hovrättslagmannen Ewerlöf, fd hovrättsrådet Andersson, tf hovrättsassessorn Ekelund, referent, samt nämndemännen Ahlgren och Lindström) anförde i dom d 1 dec 1998: Domskäl. HovR:n har vid huvudförhandlingen hört J.L. och J.P.. På åklagarens begäran har förnyat vittnesförhör hållits med A.Å.. Rättsintyg och fotografier har åberopats.

De hörda personerna har berättat i huvudsak detsamma som TR:n har antecknat i sin dom. J.L. har emellertid här sagt att han inte uppfattade vad det var för ett föremål som kastades och träffade honom. A.Å. har i HovR:n uppskattat avståndet mellan henne och de båda männen när glaset kastades till kanske tio meter. Det kastades avsiktligt.

HovR:n gör följande prövning.

Utredningen visar att J.P. vid tillfället avsiktligen kastade ett ölglas eller ölsejdel mot J.L:s ansikte. Det måste därvid ha stått klart för J.P. att handlingen innebar en påtaglig risk för att J.L. kunde åsamkas allvarliga skador och det förefaller närmast ha berott på tillfälligheter att skadorna inte blev svåra.

I enlighet med det anförda finner HovR:n J.P. skyldig till misshandel. Den har varit av förhållandevis allvarlig art.

Vad påföljdsfrågan beträffar kan HovR:n i huvudsak ansluta sig till vad TR:n anfört inledningsvis, till och med övervägandena om straffvärde. Brottets art talar för fängelse som påföljd. Varken omständigheter hänförliga till J.P:s ålder eller personliga förhållanden i övrigt eller till gärningen kan föranleda frångående av den påföljden. Vid straffmätningen beaktar HovR:n J.P:s ungdom och att han är förut ostraffad samt det faktum att han, efter vad som upplysts i målet, betalat skadestånd till J.L..

TR:ns dom skall ändras i enlighet med det sagda.

J.P. (offentlig försvarare advokaten B.L.) överklagade och yrkade att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom i förening med i första hand dagsböter och i andra hand föreskrift om samhällstjänst.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Astrid Eklund).

HD (JustR:n Magnusson, Munck, Thorsson, Regner, referent, och Lundius) beslöt följande dom: Domskäl. Enligt HovR:ns dom har J.P. gjort sig skyldig till misshandel. Denna har bestått i att han kastat ett ölglas eller en ölsejdel mot J.L:s ansikte. Enligt den medicinska utredningen i målet har J.L. tillfogats ett cirka 4 cm långt sår i vänster ögonbryn samt mindre sårskador och svullnad vid munnen. Brottet får med hänsyn till angivna förhållanden anses vara förhållandevis allvarligt, även om omständigheterna kring det inte har blivit helt klarlagda.

HD har vid flera tillfällen uttalat att utgångspunkten vid påföljdsvalet för misshandelsbrott av normalgraden är att ett sådant brott medför fängelse (se bl a NJA 1990 s 84 I och II samt 521, 1991 s 438 och 507, 1994 s 468 och 1996 s 741). Brottslighetens art talar för att - oaktat J.P. vid brottets begående var endast 19 år (jfr 30 kap 5 § 2 st BrB) - fängelse väljs som påföljd för brottet. Omständigheterna är inte sådana att det kan anses att villkorlig dom, enbart eller i förening med böter, skulle vara en tillräckligt ingripande påföljd. Eftersom det saknas förutsättningar att döma J.P. till skyddstillsyn, är frågan då om de regler om möjlighet att döma till villkorlig dom i förening med föreskrift om samhällstjänst, som trätt i kraft d 1 jan 1999, bör tillämpas i hans fall.

Enligt 30 kap 7 § 2 st BrB kan rätten såsom särskilda skäl för villkorlig dom i stället för fängelse beakta, om den tilltalade samtycker till att domen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter (jfr 27 kap 2 a § samma balk).

Den permanentning och utvidgning av systemet med samhällstjänst som skett genom de nya reglerna bygger på den tidigare ordningen med samhällstjänst i kombination med skyddstillsyn och den praxis som utvecklats kring denna. Enligt motiven ger möjligheten att förena villkorlig dom med en föreskrift om samhällstjänst tillräcklig skärpa åt påföljden för att denna på ett trovärdigt sätt skall kunna ersätta ett fängelsestraff också i vissa fall där en villkorlig dom i förening med böter inte medför tillräcklig grad av ingripande. Det framhålls vidare i förarbetena att ett viktigt syfte med att införa samhällstjänst i påföljdssystemet är att minska antalet fängelsestraff och därmed den skadliga inverkan ett sådant frihetsberövande kan ha, särskilt för unga lagöverträdare. Skälen att välja sådan påföljd måste dock vägas mot de skäl som enligt 30 kap 4 § 2 st BrB föreligger för att välja fängelse. (Prop 1997/98:96 s 86 ff och 197.)

J.P. har lämnat samtycke till samhällstjänst. Kriminalvårdsmyndigheten Visby har i ett kompletterande yttrande till HD funnit honom lämplig för sådan föreskrift i förening med villkorlig dom. J.P. lever under ordnade förhållanden och söker arbete. Han är, såvitt känt, tidigare ostraffad. Han har betalat skadeståndet.

Med hänsyn till det anförda framstår villkorlig dom förenad med föreskrift om samhällstjänst som en lämplig påföljd för brottet. Omständigheterna i förevarande fall är inte sådana att brottslighetens straffvärde eller dess art utesluter att påföljden bestäms på detta sätt.

HD finner därför att J.P. skall ådömas villkorlig dom i förening med föreskrift att utföra oavlönat arbete under en tid som med hänsyn till gärningens straffvärde bör bestämmas till 60 timmar. Skulle fängelse ha ådömts, hade strafftiden bestämts till 2 månaders fängelse. Vid dessa överväganden har J.P:s ungdom beaktats.

Anledning saknas att förena den villkorliga domen med ett bötesstraff.