RH 2016:77

Södertörns tingsrätt

Åklagaren begärde hos tingsrätten att en särskild företrädare skulle förordnas för barnet C och anförde samtidigt bl.a. att förordnandet behövde ske utan att vårdnadshavarna hördes. Som grund för sin begäran anförde åklagaren följande. A och B är vårdnadshavare för C. De kan misstänkas för misshandel av C under okänd tid till och med en viss i ansökan angiven tidpunkt. Anmälan har gjorts av socialtjänsten där det framgår att C har utsatts för våld av A och B.

Den 10 oktober 2016 beslutade tingsrätten (tingsfiskalen Anna Olsson) att för tiden till dess ärendet avgjordes eller annat beslutades förordna en särskild företrädare för C att ensam tillvarata C:s rätt under förundersökningen och eventuell efterföljande rättegång. Det angavs i beslutet att brottsmisstanken gällde misshandel och den av åklagaren angivna brottstiden.

A och B överklagade beslutet och yrkade att beslutet skulle upphävas. De anförde att de aldrig slagit barnet och att anklagelserna mot dem inte var riktiga.

Efter föreläggande att svara på överklagandet samt att specificera brottsmisstankarna och ange vilka uppgifter som låg till grund för dessa, anförde åklagaren i huvudsak följande. Misstankarna gäller att båda vårdnadshavarna misshandlat C under den angivna tidsperioden. Detta ska ha skett på den adress där de är bosatta. C har för personal i skolan berättat om upprepat våld i hemmet av både A och B genom bl.a. slag med öppen hand på kroppen. Socialtjänsten har därefter gjort polisanmälan. C har inte i tid närmare preciserat när våldet ska ha utövats, men av anmälan från socialtjänsten får förstås att det rör sig om tillfällen som inte är preskriberade.

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig, referent, och Charlotte Edvardsson samt tf. hovrättsassessorn Olof Zachrisson) avslog A:s och B:s överklagande i beslut den 31 oktober 2016.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Enligt 1 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn ska en särskild företrädare förordnas bl.a. om en förundersökning har inletts eller återupptagits i fråga om ett brott som kan leda till fängelse och har begåtts mot någon som är under 18 år, om barnets vårdnadshavare kan misstänkas för brottet. Paragrafen fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 2013. Förordnandet kom då att knytas till inledandet eller återupptagandet av en förundersökning.

Enligt tidigare lagreglering skulle, såvitt nu är ifråga, en särskild företrädare utses när det fanns anledning att anta att ett brott som kunde föranleda fängelse begåtts mot någon som var under 18 år, om barnets vårdnadshavare kunde misstänkas för brottet. Syftet med lagändringen år 2013 var att åstadkomma en möjlighet att utse en särskild företrädare för barn även i de situationer då en förundersökning hade återupptagits i samband med resning. Vid formuleringen av nuvarande bestämmelse beaktades att en förundersökning enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken ska inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats och någon saklig ändring av bestämmelsen i lagen om särskild företrädare för barn var inte avsedd (prop. 2011/12:156 s. 47 och 62).

Skälet till att prövningen om förordnande av särskild företrädare för barn har lagts på domstol är att beslutet är av stor vikt för enskilda och rör deras rättssäkerhet och integritet (se prop. 1998/99:133 s. 35). Att en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet uttrycker i och för sig ett lågt ställt beviskrav och kan omfatta fall där det rör sig om mycket svag bevisning. Emellertid har uttalats att misstankarna bör ha en viss tyngd och konkretion för att en särskild företrädare ska kunna förordnas. I förarbetena till lagen angavs som exempel att det kan röra sig om att en skolsköterska i en anmälan till polismyndigheten lämnar konkreta och graverande uppgifter om sina iakttagelser eller om uppgifter som barnet har lämnat. Om anmälaren inte har angett några sådana omständigheter har det ansetts ligga inom ramen för domstolens utredningsskyldighet att inhämta komplettering i det avseendet (a. prop. s. 25 och 40 och NJA 2011 s. 381).

Eftersom någon saklig skillnad inte var avsedd vid lagändringen år 2013 anser hovrätten att tidigare uttalanden i förarbeten och rättspraxis om prövningen fortfarande måste anses gälla. Domstolen har därför alltjämt att pröva om det har framkommit uppgifter som med tillräcklig tyngd och konkretion pekar ut vårdnadshavaren som misstänkt för brott, som kan föranleda ett fängelsestraff, mot barnet.

I åklagarens ansökan om förordnande av särskild företrädare för barn angavs att barnets vårdnadshavare kunde misstänkas för misshandel av honom under en viss angiven tidsperiod i Huddinge kommun. Vidare angavs att anmälan gjorts av socialtjänsten samt att det av anmälan framgår att barnet utsatts för våld av sina vårdnadshavare. Några ytterligare uppgifter om vad som föranlett åklagarens ansökan lämnades inte. Enligt hovrättens uppfattning har tingsrätten inte utifrån de lämnade uppgifterna haft ett tillräckligt underlag för att pröva påståendet om att barnets vårdnadshavare kan misstänkas för ett sådant brott mot barnet som nu är ifråga.

Åklagaren har i hovrätten kompletterat sin ansökan med uppgifter om vad som ligger till grund för de misstankar som har föranlett ansökan. Hovrätten anser att den information som nu har lämnats är tillräcklig för att kunna ta ställning till ansökan och finner att det finns förutsättningar för att en särskild företrädare för C ska utses interimistiskt. A:s och B:s överklagande ska därför avslås.

Hovrättens beslut meddelat: den 31 oktober 2016.

Mål nr: ÖÄ 9027-16.

Litteratur: Prop. 1998/99:133 s. 25 och 35; prop. 2011/12:156 s. 47 och 62 samt NJA 2011 s. 381.