RH 2017:15

Eksjö tingsrätt

Åklagaren åtalade B.L. för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning.

B.L. har kört motorcykel efter att ha druckit alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 1,09 promille. Det hände den 8 september 2015 på Karlegatan, Aneby, Aneby kommun. Brottet bör bedömas som grovt eftersom alkoholkoncentrationen uppgick till minst 1,0 promille i blodet och körningen innebar påtaglig fara för trafiksäkerheten genom att B.L. ramlade med motorcykeln. B.L. begick gärningen med uppsåt.

B.L. förnekade brott.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Elisabeth Ljungdahl samt nämndemännen Helena Bergman, Ulla Erazim och Lars-Inge Lundgren) anförde i dom den 24 november 2016 bl.a. följande.

DOMSKÄL

-- --

Eftersom tingsrätten finner att det är styrkt att B.L. körde motorcykeln, ska han dömas för rattfylleribrott. Eftersom B.L. tappade kontrollen över sitt fordon, har körningen inneburit en konkret trafikfara. Riskerna med att i alkoholpåverkat tillstånd köra en motorcykel är normalt, för andra än föraren själv, påtagligt mindre än när fordonet är exempelvis en bil. I detta fall skedde dock körningen vid åttatiden på kvällen i ett tätbebyggt område där fotgängare och cyklister kunde tänkas komma till skada. Med hänsyn till detta och till promillehalten ska brottet bedömas som grovt rattfylleri.

Brottet har ett straffvärde om fängelse i en månad och det finns en presumtion för att döma till fängelse på grund av att grovt rattfylleri är ett allvarligt brott. B.L. är dock inte tidigare dömd för rattfylleribrott, och artvärdet är inte högre än att påföljden kan stanna vid en villkorlig dom under förutsättning av att den kombineras med samhällstjänst. B.L. är lämplig för samhällstjänst och har förklarat sig villig att göra detta. Han ska därför dömas till villkorlig dom i förening med 50 timmars samhällstjänst, med ett alternativstraff om fängelse i en månad.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde B.L. för grovt rattfylleri enligt 4 § första stycket och 4 a §trafikbrottslagen (1951:649) till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse en månad ha dömts ut.

B.L. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom eller, i annat fall, bedöma gärningen som rattfylleri och bestämma påföljden till böter.

Åklagaren motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Carl-Gustav Ohlson, Helen Svensson och Ulrik Lönnmyr, referent), som avgjorde målet utan huvudförhandling, anförde i dom den 30 januari 2017 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Hovrätten finner i likhet med tingsrätten utrett att B.L., på det sätt som anges i åtalet, har kört motorcykel efter att ha druckit alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgått till 1,09 promille. De frågor som återstår att pröva är hur brottet ska rubriceras och vilken påföljd som ska bestämmas.

Vid bedömande av om ett rattfylleribrott är att anse som grovt ska enligt 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, såvitt nu är av intresse, särskilt beaktas om föraren haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet, eller om framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Det förhållandet att föraren haft en alkoholkoncentration i blodet som varit högre än det ovan angivna gränsvärdet utesluter visserligen inte att brottet ändå i det enskilda fallet kan bedömas som icke grovt. I praxis har t.ex. rattfylleribrott med moped ansetts vara av normalgraden, om det inte utöver alkoholkoncentrationen, förelegat försvårande omständigheter av betydelse för trafiksäkerheten (se prop. 1993/94:44 s. 15 och 31 samt rättsfallen NJA 1995 s. 232 och NJA 2012 s. 191). När det gäller rattfylleribrott med motorcyklar finns det dock i allmänhet inte skäl att tillämpa andra principer för brottsrubriceringen än vad som görs beträffande rattfylleribrott med bilar. Har föraren haft en alkoholkoncentration i blodet som överstigit gränsvärdet ska brottet alltså bedömas som grovt rattfylleri utom i undantagsfall, väsentligen i fall där föraren ”påtagit sig en strängt begränsad trafikuppgift, t.ex. omparkering eller flyttning av fordonet en mycket kort sträcka på en plats där ingen annan trafik förekommit” (a. prop. s. 31; jfr rättsfallet NJA 2003 s. 67).

Av utredningen framgår att B.L. förflyttat sin motorcykel en kortare sträcka från sitt garage och ut på en gata inom tätbebyggt område där han, vid en vägkorsning, av någon anledning vält med motorcykeln så att den delvis hamnat över honom. Enligt hovrättens mening ger utredningen inte stöd för att körningen har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Omständigheterna kring körningen kan emellertid inte anses vara i sådan grad mildrande att brottet - trots den höga alkoholkoncentrationen - kan bedömas som rattfylleri av normalgraden. Som tingsrätten har funnit ska B.L. således dömas för grovt rattfylleri.

Hovrätten ansluter sig till den bedömning som tingsrätten har gjort i fråga om påföljd. Tingsrättens dom ska därför fastställas.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 30 januari 2017.

Mål nr: B 3379-16.

Lagrum: 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Rättsfall: NJA 1995 s. 232; NJA 2003 s. 67; NJA 2012 s. 191.

Litteratur: prop. 1993/94:44 s. 15 och 31.