RH 2017:39

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Anders Carlbaum och Olof Johnson, referent, samt tingsfiskalen Jon Karlsson) anförde i dom den 24 mars 2016 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Bakgrund och förhållanden som det inte råder tvist om

J-E.L. skadades den 7 mars 2003 vid färd med snöskoter. Vid olyckstillfället framförde han snöskotern i ett tillstånd av berusning av alkohol. J-E.L. har på grund av den skada han lidit till följd av den nämnda olyckan fått trafikskadeersättning från Länsförsäkringar Västerbotten, i det följande Länsförsäkringar. Länsförsäkringar har vid skaderegleringen jämkat trafikskadeersättningen med 50 procent på grund av att J-E.L. var berusad vid olyckstillfället och därför anses ha medverkat till skadan på grund av vårdslöshet. Tvisten gäller huruvida jämkning av trafikskadeersättningen ska ske samt, om så är fallet, till vilken beloppsmässig nivå ersättningen ska bestämmas.

Grunderna för vardera parts talan

J-E.L.:

Den snöskoter J-E.L. körde vid olyckstillfället var trafikförsäkrad hos Länsförsäkringar som därigenom är skyldigt att utge trafikskadeersättning för den skada han lidit till följd av trafikolyckan. Det finns inte några omständigheter som talar för att J-E.L. medverkat till den skada han lidit varför någon jämkning av trafikskadeersättningen inte ska ske. Bortsett från J-E.L:s berusning saknas utredning om vad som kan ha orsakat trafikolyckan, exempelvis om det kommit ett vilt djur i vägen för den skoter J-E.L. körde eller om det blivit något fel på skotern. J-E.L. har till följd av de skador han ådrog sig genom olycksfallet inte heller själv några minnesbilder av omständigheterna i samband med olyckan. Hans uppfattning är vidare att hans alkoholintag inte har påverkat hans förmåga att framföra skotern vid tillfället. Yrkat belopp är den summa med vilken trafikskadeersättningen jämkats.

Länsförsäkringar:

Den omständigheten att J-E.L. var berusad då han framförde skotern vid olyckstillfället medför att han därmed genom vårdslöshet har medverkat till den skada han ådragit sig. Rätt till jämkning av trafikskadeersättningen föreligger således för Länsförsäkringar enligt 12 § trafikskadelagen (1975:1410) samt 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott (1951:649). Det är skäligt att jämka ersättningen till femtio procent av det belopp som annars skulle ha utgetts. Full ersättning för skadan har således redan lämnats.

Hur parterna var och en utvecklat sin talan

J-E.L.:

Den polisutredning som följde efter olyckan visar visserligen att J-E.L. var påverkad av alkohol vid olyckstillfället, men det har, såsom angivits till grund för talan, inte gjorts någon utredning rörande alternativa orsaker till olyckan än den omständigheten att J-E.L. var alkoholpåverkad vid tillfället. Vidare ska också beaktas att den skoter som han förde vid tillfället var 23 år gammal och det finns inte någon utredning rörande i vilket skick skotern var vid tidpunkten för olyckshändelsen. I det sammanhanget ska också beaktas att snöskotrar inte är föremål för kontrollbesiktning på samma sätt som t.ex. bilar, utan det är upp till ägaren att bestämma om sådan kontroll ska ske.

På grund av sitt handlande dömdes J-E.L. sedermera för rattfylleri genom dom meddelad av Umeå tingsrätt den 24 oktober 2003. Något åtal väcktes dock inte för vårdslöshet i trafik. J-E.L. har på grund av den allvarliga skada han ådrog sig genom olyckshändelsen inte några minnesbilder överhuvudtaget av händelseförloppet i samband med olyckan. J-E.L:s trafikskadeersättning har jämkats med femtio procent. Det jämkade beloppet är detsamma som yrkat belopp. Av det yrkade beloppet avser 170 500 kr slutlig ersättning för lyte och men, 122 822 kr dröjsmålsränta för ideell ersättning, 281 300 kr inkomstförlust för perioden 7 mars 2003 till den 31 december 2012 samt 50 032 kr dröjsmålsränta för inkomstförlust. Skadeärendet har prövats av Trafikskadenämnden. Nämnden har bedömt att någon jämkning inte ska ske på grund av att den aktuella påverkansgraden inte varit tillräckligt hög för att vårdslöshet enligt nämndens praxis ska kunna presumeras.

Länsförsäkringar:

Den aktuella olyckan ägde närmare bestämt rum under natten mot lördagen den 8 mars 2003 mellan klockan 00.30 och 00.45. Vid tillfället provkörde J-E.L. en skoter som han lånat. Den provtagning som ägde rum efter trafikolyckan visade att J-E.L. hade en alkoholhalt om 0,91 promille i blodet. Olyckan gick till på så sätt att J-E.L. körde av vägen i en kurva varefter han med skotern kolliderade med ett träd. Det förhållandet, att den förundersökning som ledde till åtal och sedermera prövning av Umeå tingsrätt inom ramen för det omnämnda målet, inte innehåller någon utredning rörande misstänkt vårdslöshet i trafik, har inte den innebörden att vårdslöshet inte förelegat vid färden med skotern. Slutligen ska beaktas att Trafikskadenämndens uttalande inte är vare sig vägledande eller bindande för allmän domstol. Det ligger inte inom Trafikskadenämndens kompetensområde, och är inte förenligt med dess reglemente, att göra en bedömning huruvida vårdslöshet föreligger i ett fall som det förevarande.

DOMSKÄL

Själva huvudsaken i målet

Av 12 § 1 st. trafikskadelagen (1975:1410) jämförd med 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott följer att ersättning till förare av motordrivet fordon kan jämkas om föraren genom rattfylleribrott har medverkat till skadan. J-E.L. har som grund för sin talan åberopat att det inte är visat att han genom vårdslöshet har medverkat till sina skador.

J-E.L. har fällts till ansvar för rattfylleri för den körning då olyckan inträffade. För att trafikskadeersättningen till honom ska kunna jämkas enligt trafikskadelagen krävs alltså, utöver det förhållandet att han fällts till ansvar för rattfylleri, att han genom vårdslöshet har medverkat till sina skador.

Det ankommer i första hand på Länsförsäkringar att lägga fram sådan utredning som visar att det finns förutsättningar för jämkning.

Det har i förevarande fall varit fråga om en s.k. singelolycka och det finns således inte någon annan person som iakttagit eller på annat sätt varit involverad i den konkreta händelsen. J-E.L. har för sin del inte kunnat bidra till utredningen på denna punkt, eftersom han förklarat att han inte har något minne alls av olyckan eller av omständigheterna kring den; dock att han hållit öppet för att han kan ha druckit vin under den aktuella kvällen i för honom okänd mängd.

Det är väl känt att alkohol i allmänhet har negativa effekter på människan, bl.a. när det gäller reaktionsförmågan och förmågan att agera med omdöme. När ett fordon förs av vägen och föraren därvid har en hög alkoholkoncentration i blodet kan man därför ofta utgå från att föraren varit vårdslös; detta under förutsättning att de närmare omständigheterna inte tyder på att det inte finns någon annan förklaring till olyckan.

De nyssnämnda negativa effekterna av alkohol har närmare belysts genom förhöret med A.L., som är legitimerad läkare och specialist i psykiatri, och som i sin långa yrkesverksamhet förvärvat särskild sakkunskap bl.a. när det gäller det sagda ämnet.

Genom A.L:s uppgifter är det till att börja med visat, att det är uteslutet att J-E.L. - vilket i och för sig inte ens påståtts i målet, men som ändå förtjänar viss uppmärksamhet eftersom de närmare omständigheterna kring hans alkoholintag före körningen inte närmare belysts - under en mycket kort tidsrymd omedelbart före körningen kan ha förtärt en större mängd alkohol som inte hunnit medföra nämnvärd påverkan på honom då olyckan inträffade.

Genom A.L;s uppgifter får det vidare anses föreligga övervägande sannolikhet för att J-E.L. vid olyckstillfället haft en högre alkoholhalt i blodet än den som angivits i åtalet mot honom och som tingsrätten i brottmålet också funnit styrkt. A.L. har nämligen med utgångspunkt i den bedömda tidpunkten för olyckan och den tidpunkt flera timmar senare då blodprovstagning genomfördes på J-E.L., med tillämpning av en s.k. tillbakaräkningsmetod som är allmänt accepterad, bedömt att J-E.L. torde ha haft en alkoholhalt i blodet om 1,5 promille. Hon har vidare berättat att en sådan hög alkoholhalt i blodet medför starkt negativ inverkan på en persons kognitiva förmågor på en lång rad områden som har betydelse för förmågan att framföra ett fordon på ett trafiksäkert sätt.

Vad sedan rör frågan hur J-E.L. uppträtt omedelbart före olyckan har vittnet A.E., som sagt sig väl känna J-E.L. sedan mycket lång tid tillbaka, berättat att han lånat ut sin snöskoter till J-E.L. eftersom han inte lyckades hjälpa denne att reparera motorn i hans skoter, och att han inte kunde se några tecken alls på att J-E.L. var alkoholpåverkad då han inledde skoterfärden. A.E:s uppgifter på denna punkt måste visserligen bedömas med viss försiktighet eftersom det kunnat vara besvärande för honom att tillstå att han lånat ut sin skoter till en alkoholpåverkad person. Värdet av A.E:s uppgifter kan emellertid av sagda skäl inte anses så försvagade att de kan lämnas obeaktade. Eftersom hans uppgifter inte motsägs av annan utredning måste tingsrätten därför ta uppgiften om att J-E.L. före färden inte föreföll berusad tas för god. Det sagda oaktat, måste hans kognitiva förmåga likväl anses ha varit i väsentlig mån nedsatt vid körningen. Enligt tingsrättens mening har A.L. - då hon närmare tillfrågats härom - inte lämnat uppgifter som medför att man kan utesluta att en person som har en blodalkoholhalt om 1,5 promille, trots den klara försämring av de kognitiva förmågorna som en sådan hög alkoholhalt medför, men som inte företer tecken på berusning, likväl kan ha bättre förutsättningar att framföra ett fordon än en person som uppnått samma alkoholhalt och som företer starka tecken på berusning.

Länsförsäkringar har, vid sidan av den omständigheten att J-E.L. varit berusad vid olyckstillfället, inte pekat på någon eller några konkreta omständigheter som enligt försäkringsbolagets mening visar att han genom vårdslöshet medverkat till den skada han ådragit sig.

Mot bakgrund av det sagda blir tingsrättens uppgift främst att bedöma om det i målet kommit fram uppgifter som kan tyda på att det finns andra förklaringar till olyckan än att J-E.L. var alkoholpåverkad vid körningen.

Såvitt är av intresse för den nyssnämnda bedömningen kan då följande antecknas. Genom hållna förhör och på grund av övrig utredning är det utrett, att den väg på vilken J-E.L. körde, svänger av i tämligen betydande mån åt höger i förhållande till den färdriktning han hade. J-E.L. har berättat att han är väl förtrogen med det förhållandet, eftersom han vistats i området i stor omfattning, vilket kan tala för att han i sitt berusade tillstånd försummat att ta hänsyn till detta faktum då han körde skotern. Samtidigt ska konstateras att det genom vittnesmålet med A.E. måste anses utrett att det vid tillfället rådde mörker på platsen eftersom där inte fanns någon belysning. A.E. har också berättat att skoterns helljusfunktion inte fungerade vid tillfället. Det finns vidare inte något som tyder på att J-E.L. förde skotern i för hög hastighet i förhållande till omständigheterna på platsen och att han på det sättet varit oaktsam. Det är också utrett att den aktuella skotern var av äldre modell och att den inte genomgått några kontrollbesiktningar, låt vara att den undergått sedvanligt underhåll. Det nyss sagda medför - särskilt som det av förundersökningsmaterialet i brottmålet och genom övrig utredning har framkommit att någon teknisk undersökning av skotern inte har genomförts i anledning av olyckan - att det är tänkbart att det uppstått något mekaniskt fel på skotern som kunnat medföra att det inte gick att manövrera den. Det är enligt tingsrättens mening heller inte uteslutet att en förare av skoter, som inte är påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, under helt identiska förhållanden i övrigt, skulle kunna råka ut för en olycka av det slag som J-E.L. råkade ut för.

Vid en samlad bedömning av vad som nu anförts finner tingsrätten att det inte visats i målet att J-E.L. genom vårdslöshet har medverkat till sina skador. Någon jämkning av trafikskadeersättningen ska därför inte ske. På grund härav, och då det yrkade beloppet i sig inte är omtvistat, ska J-E.L:s talan vinna fullt bifall.

DOMSLUT

Tingsrätten förpliktade Länsförsäkringar att till J-E.L. betala det yrkade beloppet jämte ränta och att ersätta J-E.L. för hans rättegångskostnader vid tingsrätten.