RH 2017:49

Stockholms tingsrätt

Dellcron AB (Dellcron) ansökte om stämning mot Husqvarna Aktiebolag (Husqvarna) och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att Dellcron hade bättre rätt till uppfinningar specificerade i vissa angivna patentkrav i en internationell s.k. PCT-ansökan samt motsvarande uppfinningar i en amerikansk och en svensk patentansökan som var prioritetsgrundande till PCT-ansökan samt samtliga patentansökningar eller patent som under detta yrkande angivna uppfinningar i PCT-ansökningen må resultera i.

Sedan stämning utfärdats framställde Husqvarna ett avvisningsyrkande grundat på bl.a. en invändning om tingsrättens bristande internationella behörighet. Därefter förekom viss fortsatt skriftväxling under vilken Dellcron framställde ett andrahandsyrkande om fastställelse av att Dellcron hade bättre rätt till uppfinningar specificerade i vissa angivna patentkrav i den avskrivna svenska patentansökan.

Sedan Husqvarna fått den inlaga som innefattade andrahandsyrkandet för kännedom meddelade tingsrätten det överklagade beslutet i avvisningsfrågan. I detta prövade tingsrätten såväl invändningen om bristande internationell behörighet som tillåtligheten av fastställelsetalan.

Tingsrätten (rådmannen Caroline Hindmarsh) lämnade i beslut den 12 april 2013 avvisningsyrkandet utan bifall.

Husqvarna överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle avvisa den av Dellcron vid tingsrätten förda talan.

Dellcron motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.

Parterna anförde i huvudsak samma omständigheter och argumenterade på samma sätt som i tingsrätten. Husqvarna gjorde därtill till stöd för sitt yrkande om avvisning gällande att Stockholms tingsrätt under alla förhållanden inte var rätt forum såvitt avsåg en prövning av Dellcrons talan i den del som avsåg uppfinningar enligt den svenska patentansökningen, eftersom forumregeln i 65 § patentlagen (1967:837) inte var tillämplig på en sådan talan.

Svea hovrätt (hovrättsråden Ulrika Beergrehn, Ulrika Ihrfelt, referent, och Kajsa Bergkvist) anförde i beslut den 9 maj 2014 bl.a. följande.

SKÄL

Innebörden av Dellcrons talan

Dellcrons talan innefattar ett yrkande om fastställelse att bolaget har bättre rätt till vissa angivna uppfinningar, vilka Husqvarna har ansökt om patent för i Sverige, i USA och inom PCT-systemet (Patent Cooperation Treaty). Husqvarnas svenska ansökan skrevs emellertid av innan den prövades i sak.

Dellcron har enligt egen uppgift ansökt om patent på samma uppfinningar inom PCT-systemet.

Dellcrons förstahandsyrkande kan uppfattas på det sättet att det avser uppfinningar enligt PCT-ansökan. Hänvisningen till ansökningarna i Sverige och USA har med den tolkningen av yrkandet ingen självständig innebörd utan upplyser endast att prioritet för PCT-ansökan är grundad på dessa ansökningar. Den omständigheten att yrkandet omfattar fastställelse av att Dellcron har bättre rätt till samtliga patentansökningar eller patent som uppfinningarna i PCT-ansökningen må resultera i talar för en sådan tolkning. Yrkandet kan emellertid också uppfattas på det sättet att det avser uppfinningar dels i PCT-ansökan, dels i ansökan i USA (US-ansökan) och dels i den svenska ansökan.

Det av Dellcron framställda förstahandsyrkandet avser under alla förhållanden anspråk på bättre rätt till uppfinningar som är föremål för patentansökningar eller meddelade patent i de länder där Husqvarnas internationella patentansökan har nationaliserats och i USA. Som också tingsrätten har konstaterat är talan formulerad som ett anspråk på bättre rätt till uppfinningarna som sådana och inte som ett yrkande om överföring av någon patentansökan eller meddelat patent. En rätt till en uppfinning - en uppfinnarrätt - utgör ett civilrättsligt anspråk som får anses innefatta rätten att söka patent på en viss uppfinning, en presumtiv ensamrätt (jfr NJA 2009 s. 695 och Domeij, Patentavtalsrätt, s. 46 f.). När patent har sökts, övergår uppfinnarrätten följaktligen till att bli ett anspråk på rättigheterna enligt ansökan eller ett sedermera meddelat patent (jfr 17, 18 och 53 §§patentlagen). Mot bakgrund av detta måste enligt hovrätten ett yrkande om bättre rätt till en uppfinning som är föremål för en patentansökan eller ett meddelat patent i realiteten uppfattas som ett anspråk på fastställelse av ett rättsförhållande vars rättsföljd är överföring av ansökan eller patentet. Enligt hovrätten är därför den mest närliggande rättsföljden av Dellcrons förstahandsyrkande att en överföring av ansökningar eller registrerade patent i andra länder ska kunna ske. Ett bifall till yrkandet skulle alltså innebära ett prejudiciellt avgörande avseende att Dellcron har bättre rätt än Husqvarna till de uppfinningar som dessa ansökningar och patent avser.

Dellcron har i sin rättsliga argumentation i hovrätten också anfört att en fastställelse av det rättsförhållande som görs gällande även skulle få annan rätts- eller bevisverkan. Till stöd för påståendet om bättre rätt har Dellcron gjort gällande att Husqvarna, genom att ge in ansökningarna om registrering av patent, gjort sig skyldigt till ett missbruk - en "stöld" - i förhållande till Dellcron. Hovrätten uppfattar att Dellcron därvid gör gällande att talan i målet anknyter även till den rättsföljden att Husqvarnas äldre ansökningar inte ska beaktas som en del av teknikens ståndpunkt vid utländska patentmyndigheters prövning av om Dellcrons patentansökningar uppfyller kravet på nyhet (jfr 2 § femte stycket 1 patentlagen och artikel 55 i den Europeiska patentkonventionen, EPC). Om Husqvarna genom sina patentansökningar har gjort en uppfinning allmänt känd och Husqvarnas agerande innefattat ett uppenbart missbruk i förhållande till Dellcrons berättigade anspråk på ensamrätt till uppfinningen, kan detta förhållande ha betydelse vid nyhetsprövningen av Dellcrons senare patentansökningar. Prövningen av om sådant uppenbart missbruk föreligger som medför att patent kan meddelas även om uppfinningen blivit allmänt tillgänglig ska emellertid göras i de registreringsärenden som avser Dellcrons egna patentansökningar och saknar relevans för detta mål, eftersom en sådan fråga om missbruk i sig inte angår ett rättsförhållande mellan parterna.

Med hänsyn till det ovan anförda tolkar hovrätten innebörden av Dellcrons talan på det sättet den avser frågan om att Husqvarnas rättigheter enligt vissa patentansökningar och patent rätteligen tillkommer Dellcron.

Det av Dellcron under handläggningen i tingsrätten framställda andrahandsyrkandet avser bättre rätt till uppfinningar enligt Husqvarnas numera avskrivna svenska patentansökan. Hovrätten uppfattar yrkandet som ett förtydligande av att Dellcron, om tingsrätten skulle finna att svensk domstol saknar internationell behörighet att pröva talan såvitt avser de utländska patentansökningarna, ändå vidhåller sin talan avseende de eventuella rättigheter som anknyter till den svenska, avskrivna patentansökningen.

Jurisdiktion

Husqvarna har i målet invänt att svenska domstolar saknar internationell behörighet med avseende på de delar av Dellcrons talan som rör de i utlandet sökta patenten. Husqvarna uppgav när svaromålet gavs in till tingsrätten att bolagets internationella patentansökan hade nationaliserats i nio länder av vilka några är medlemmar i EU. Ingen av parterna har berört frågan om hur det förhåller sig med US-ansökan. Enligt artikel 22.4 i Bryssel I-förordningen och motsvarande bestämmelse i Luganokonventionen har registreringslandet en exklusiv behörighet att pröva frågor om registrering och giltighet av patent. Artikel 22.4 är ett undantag från de allmänna behörighetsreglerna och bör därför tolkas restriktivt, dvs. möjligheterna att tolkningsvis utvidga dess tillämpningsområde är små (se Pålsson, Bryssel I-förordningen jämte Bryssel- och Luganokonventionerna, 2008, s. 200 f.) Regleringen får också anses ge uttryck för internationellt vedertagna jurisdiktionsprinciper (se NJA 1994 s. 81). Den exklusiva behörigheten för registreringslandets domstolar har inte ansetts omfatta tvister om arbetstagares uppfinningar, när patent sökts i andra länder än hemlandet (se ovan nämnda avgörande och EU-domstolens dom den 15 november 1983 i mål C-288/82). I linje härmed har det gjorts gällande att reglerna om exklusiv jurisdiktion inte är tillämpliga om anspråket på patent grundar sig på något annat civilrättsligt förhållande än vad som följer av patenträtten och dess uppfinnarbegrepp (se Lundstedt, "Transborder patent Entitlement and Ownership Disputes: Which Forum has Jurisdiction?" i NIR 2012, s. 6 ff.). En talan om bättre rätt till en registrerad immaterialrätt kan således vara av sådant slag att den inte omfattas av de exklusiva bestämmelsernas tillämpningsområde (se även Maunsbach i NIR 2007 s. 240-254). När det gäller en talan som avser rätten till ett patent grundad på den materiella patenträtten - t.ex. när det görs gällande meduppfinnarskap - synes rättsläget vara oklart (Lundstedt, a.a.).

Som nyss framgått avser Dellcrons talan bl.a. ett anspråk på bättre rätt än Husqvarna till de rättigheter som är förenade med Husqvarnas PCT-ansökan och US-ansökan. Denna talan avser emellertid en fråga som endast är prejudiciell i förhållande till en prövning av om ansökningar eller patent ska överföras på Dellcron. Med andra ord skulle ett bifall till Dellcrons talan inte få någon direkt rättslig effekt annat än parterna emellan. EU-domstolen har klargjort att den exklusiva jurisdiktionen för registreringslandet gäller även om ett påstående som rör giltigheten av ett patent görs gällande endast prejudiciellt i en tvist. Att den rättsliga effekten av en domstols bedömning av ett patents giltighet begränsas till förhållandet mellan parterna, och således inte medför några ändrade registreringsförhållanden, kan alltså inte anses motivera domsrätt för andra stater än registreringslandet (EU-domstolens dom den 13 juli 2006 i mål C-4/03, Gesselschaft für Antriebstechnik mbH & Co KG ./. Lamellen und Kupplungsbau Beteilgungs KG, "GAT").

Den fråga som Dellcron har väckt talan om vid svensk domstol avser i sig inte registrering eller giltighet, men den är prejudiciell i förhållande till sådana frågor som kan komma att bli föremål för prövning vid myndigheter och domstolar i andra länder. Även med beaktande av att rättsläget i fråga om räckvidden av registeringslandets exklusiva behörighet måste bedömas som oklart, gör sig enligt hovrättens mening liknande överväganden som i GAT-målet gällande vid prövningen av svensk domstols internationella behörighet i detta mål.

Sammantaget bedömer hovrätten, på grund av det som anförts ovan, att Dellcrons talan såvitt den avser PCT-ansökan och US-ansökan har ett sådant samband med frågor om registrering och giltighet av patent att svensk domstol inte kan anses vara behörig att ta upp talan avseende dessa patentansökningar till prövning.

Beträffande Dellcrons talan i övrigt saknas internationell anknytning. Något hinder för svensk domstol att ta upp Dellcrons talan i denna del finns därför inte.

När det gäller Dellcrons talan såvitt den avser uppfinningar enligt den svenska patentansökan kan hovrätten konstatera att tingsrätten inte lät Husqvarna yttra sig över andrahandsyrkandet innan avvisningsfrågan prövades. Den foruminvändning som har framställts i hovrätten hade alltså inte gjorts i tingsrätten. Husqvarna hade emellertid redan tidigare under handläggningen i tingsrätten framfört invändningar mot tillåtligheten av fastställelsetalan såvitt avser uppfinningar enligt den avskrivna svenska patentansökan. Detta måste enligt hovrätten innebära att Husqvarna hade uppfattat Dellcrons talan på det sättet att den innefattade även det som Dellcron sedermera kom att beteckna som ett andrahandsyrkande. Hovrätten kan mot den bakgrunden konstatera att Husqvarnas foruminvändning har framställts för sent. I denna del fanns det alltså inte något hinder med avseende på den nationella behörigheten för Stockholms tingsrätt.

Bedömning av om Dellcrons fastställelsetalan, såvitt avser uppfinningar enligt den svenska patentansökan, ska tillåtas

Hovrätten övergår nu till att pröva om den av Dellcron förda talan såvitt avser uppfinningar enligt den svenska patentansökan uppfyller förutsättningarna för att en fastställelsetalan ska tillåtas.

Som tingsrätten har konstaterat, får en talan om fastställelse enligt 13 kap. 2 § rättegångsbalken tas upp till prövning om det råder ovisshet om ett rättsförhållande och detta är till förfång, dvs. nackdel, för käranden. Talan ska därtill framstå som lämplig.

Kravet på att det ska vara frågan om ett rättsförhållande innebär, såvitt nu är relevant, att det ska röra ett konkret rättsligt förhållande mellan parterna. Talan får inte avse rena sakförhållanden och får inte gå ut på ett konstaterande av att en viss händelse faktiskt har ägt rum, även om den eventuella existensen av denna händelse ostridigt leder till att ett visst rättsförhållande anses föreligga. Som framgått ovan innebär kravet vidare att talan måste anknyta till minst en rättsföljd och att yrkandet om en viss rättsföljd måste ha en tillräckligt tydlig koppling till konkreta omständigheter som åberopas som grund. Det rättsförhållande som talan gäller måste, följaktligen, vara så preciserat att verkan av att det fastställs kan överblickas (jfr NJA 2013 s. 209).

Frågan om bättre rätt till en förmögenhetstillgång rör ett konkret rättsligt förhållande med en överblickbar rättsföljd. En sådan fråga uppfyller alltså de tidigare nämnda kriterierna för en tillåten fastställelsetalan. Om de uppfinningar som Dellcron hävdar bättre rätt till är att betrakta som förmögenhetstillgångar, rör tvisten följaktligen ett rättsförhållande i den mening som avses i 13 kap. 2 § rättegångsbalken.

Ett patent utgör ett förmögenhetsobjekt som är avsett att omsättas och exempelvis kan överlåtas, upplåtas eller pantsättas. Detsamma gäller de uppgifter som kommer till uttryck i en ingiven ansökan om patent (jfr 18 § patentlagen). Ett meddelat patent eller en patentsökt uppfinning utgör således en förmögenhetstillgång och ett anspråk på en sådan kan bli föremål för en fastställelsetalan. I patentlagen specialregleras en ordning för hur kolliderande anspråk på ensamrätt till en uppfinning ska prövas rättsligt. Enligt 18 § patentlagen ska patentmyndigheten, om någon inför denna visar att han äger bättre rätt till en uppfinning än sökanden, överföra ansökningen på honom om han yrkar det. Av 53 § patentlagen följer att för det fall ett patent har meddelats för annan än den som är berättigad till patentet ska rätten på talan av den berättigade överföra patentet på denne.

Vad beträffar den i målet aktuella svenska patentansökan är det ostridigt att den har getts in för registrering men att den därefter har skrivits av. De aktuella uppfinningarna är således varken föremål för någon ansökan eller något meddelat patent här i landet. Frågan om Dellcrons fastställelsetalan ska tillåtas kan därför inte lösas med tillämpning av patentlagens regler om hur talan om bättre rätt till en uppfinning får föras.

Frågan blir då om anspråk på bättre rätt till en uppfinning som inte är föremål för någon reell eller potentiell ensamrätt här i landet utgör ett sådant rättsförhållande om vilket fastställelsetalan får föras enligt allmänna regler.

En idé utgör i sig inte något förmögenhetsrättsligt anspråk eller annat förhållande till vilket någon rättsföljd kan knytas. För att en uppfinning ska kunna anses utgöra en förmögenhetstillgång krävs enligt hovrättens bedömning därför att den är föremål för ett anspråk på ensamrätt. Sedan Husqvarnas svenska patentansökan återkallats, kan i vart fall inte Husqvarna anses hävda någon ensamrätt till uppfinningarna här i landet.

En uppfinning som inte är föremål för något anspråk på ensamrätt kan i och för sig utgöra en företagshemlighet, men immaterialrättsligt skydd kan i regel bara uppnås om företagshemligheten har formen av en patenterbar uppfinning och företaget väljer att söka patent på denna (jfr Bernitz, Ulf, Immaterialrätt och otillbörlig konkurrens, 13:e uppl., s. 378). En företagshemlighet utgör därmed inte en immateriell rättighet som ger den berättigade ensamrätt till användningen av denna. Trots det ekonomiska värde som företagshemligheter representerar i det praktiska affärslivet utgör de alltså inte förmögenhetsrättsligt skyddade omsättningstillgångar.

Hovrätten finner på grund av det som anförts ovan att Dellcrons talan, formulerad enligt det i andra hand framställda yrkandet, inte avser något påstående om att det finns ett rättsförhållande mellan parterna avseende ett här i landet konkurrerande anspråk på en ensamrätt eller någon annan förmögenhetstillgång.

I den mån Dellcrons talan också avser fastställelse av vem av parterna som hade bättre rätt till uppfinningarna när patentansökan gavs in, dvs. i en situation då det fanns konkurrerande anspråk på en ensamrätt, får talan anses innefatta ett påstående om ett rättsförhållande. Den ovisshet som må gälla rörande rättsförhållandet innebär, i vart fall inte längre, något förfång för Dellcron eftersom Husqvarna efter återkallelsen inte hävdar någon ensamrätt till uppfinningen i Sverige. En dom om bättre rätt för Dellcron skulle inte heller undanröja någon ovisshet om det omtvistade rättsförhållandet såvitt avser PCT-ansökan. Den exklusiva jurisdiktionen för registreringslandet innebär - i enlighet med hovrättens ovan redovisade bedömningar med avseende på dessa patentansökningar - att en sådan dom inte skulle erkännas vare sig i länder som är bundna av Bryssel I-förordningen eller i länder som är anslutna till PCT. Inte heller i andra länder kan en sådan dom antas få någon rättslig betydelse.

Sammanfattande bedömning

Svensk domstol saknar internationell behörighet att pröva Dellcrons talan såvitt avser uppfinningar enligt Husqvarnas PCT-ansökan och US-ansökan. Dellcrons talan avseende uppfinningar enligt en avskriven svensk patentansökan avser inte en ensamrätt eller någon annan förmögenhetstillgång som Dellcron skulle kunna ha bättre rätt till framför Husqvarna. En fastställelsetalan i frågan om Dellcron hade bättre rätt än Husqvarna till uppfinningarna när den svenska ansökningen gjordes är inte tillåten eftersom den inte skulle undanröja den ovisshet som Dellcron påstår utgör förfång för bolaget.

Hovrätten finner alltså att den av Dellcron vid tingsrätten förda talan ska avvisas. Tingsrättens beslut ska ändras i enlighet härmed.

SLUT

1. Med ändring av tingsrättens beslut av den 12 april 2013 avvisar hovrätten den av Dellcron AB förda talan.

Hovrättens beslut meddelat: den 9 maj 2014.

Mål nr: Ö 4374-13.

Lagrum: Art. 22.4 Bryssel I-förordningen; 13 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken; 2 § femte stycket 1, 17, 18, 53 och 65 §§patentlagen (1967:837); art. 55 Europeiska patentkonventionen.

Rättsfall: NJA 1994 s. 81; NJA 2009 s. 695; NJA 2013 s. 209; EU-domstolens dom den 15 november 1983 i mål C-288/82; EU-domstolens dom den 13 juli 2006 i mål C-4/03.

Litteratur: Domeij, Patentavtalsrätt s. 46 f.; Pålsson, Bryssel I-förordningen jämte Bryssel- och Luganokonventionerna, 2008, s. 200 f.; Lundstedt, Transborder patent Entitlement and Ownership Disputes: Which Forum has Jurisdiction?, NIR 2012, s. 6 ff.; Maunsbach, NIR 2007 s. 240-254; Bernitz, Immaterialrätt och otillbörlig konkurrens, 13:e uppl., s. 378.