NJA 1994 s. 81

Vid Stockholms TR handläggs ett mål (T 7-133-93) mellan Nordic Water Products AB, kärande, och S.H., svarande, angående bättre rätt till patentsökt uppfinning enligt svensk patentansökan. Vid Handens TR handläggs ett mål (T 1187/93) mellan samma parter angående bättre rätt till utländska patentansökningar avseende samma uppfinning.

Handens TR anmälde, efter hemställan av Nordic Water Products AB, till HD att målen borde förenas i en rättegång vid Stockholms TR. S.H. förklarade att han inte hade någon erinran mot att målen förenades.

Ärendet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Tor Olsson, hemställde i betänkande om följande beslut: Ett förordnande enligt 14 kap 7 a § RB om att två eller flera mål som är anhängiga vid olika domstolar skall förenas i en rättegång vid en av domstolarna får meddelas endast om samma rättegångsform är tillämplig för målen (se NJA 1989 s 643 1).

Patentlagen reglerar rätten att erhålla patent på uppfinning här i riket samt verkningarna av svenska patent och patentansökningar, 1-10 kap.

Härjämte innehåller lagen bestämmelser om patent som meddelas av det europeiska patentverket enligt den i Munchen d 5 okt 1973 avslutade europeiska patentkonventionen, 11 kap. Vad gäller tvister om patenträttigheter som handläggs vid allmän domstol gäller för sådana mål allmänna processrättsliga regler i den mån särskilda bestämmelser inte har meddelats i patentlagen.

Stockholms TR är enligt 65 § patentlagen exklusivt forum i patentmål av fem olika slag, däribland mål som gäller bättre rätt till patentsökt uppfinning. De mål som anges i 65 § avgörs av TR:n i särskild sammansättning (66 §). I rätten ingår sålunda förutom lagfarna domare tekniskt sakkunniga ledamöter. Som skäl för att tekniska ledamöter skall ingå i rätten har anförts att det i patentmålen oftast gäller att klarlägga invecklade och omtvistade tekniska förhållanden.

Nu aktuella mål gäller en tvist om en av S.H. i hans tjänst hos bolaget här i riket upprättad skiss visar på den patentsökta uppfinningen eller om denna gjorts först efter det att anställningen upphört. Målet vid Stockholms TR handläggs enligt de angivna särreglerna i patentlagen, medan målet vid Handens TR, vari stämning inte utfärdats, handläggs som allmänt tvistemål. I det senare målet är inte upplyst om i eller för vilka främmande länder patent sökts för uppfinningen.

En första fråga som uppkommer är om svensk domstol skall anses behörig att pröva tvisten såvitt avser de utländska patentansökningarna. Frågan om svensk domstols behörighet i mål om rätten till en i utlandet gjord ansökan om patent, liksom till ett utländskt patent, är inte generellt reglerad i svensk internationell privaträttslig lagstiftning. Däremot finns på detta område vissa av Sverige tillträdda konventioner och därav betingad lagstiftning.

Det s k erkännandeprotokollet till den europeiska patentkonventionen (se prop 1977/78:1 del G, s 393 i innehåller sålunda bestämmelser om behörig domstol i mål i vilka talan om rätt till europeiskt patent förs mot den som söker sådant patent. Dessa bestämmelser bygger på huvudprincipen att tvister av detta slag skall väckas vid domstol i det land där patentsökanden har sitt hemvist och avgöras av sådan domstol med verkan för samtliga designerade länder. Protokollets principer har införlivats med svensk rätt genom lagen (1987:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område.

I konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, upprättad i Lugano d 16 sept 1988 (Luganokonventionen), föreskrivs enligt artikel 16.4 som med vissa undantag av speciell natur tar över den europeiska patentkonventionens behörighetsregler, exklusivt forum i registreringslandet avseende frågor om registrering eller giltighet av bl a patent. Konventionen, som får anses ge uttryck för vad som är internationellt vedertagna principer i fråga om kompetenskonflikter mellan domstolar i olika länder, har införlivats med svensk rätt genom s k inkorporering, lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen.

Luganokonventionen utgör en parallell till den s k Brysselkonventionen från år 1968, som mellan EG-länderna reglerar motsvarande frågor, och som i fråga om forum i patentmål har samma regler som Luganokonventionen. Bestämmelser i Luganokonventionen som överensstämmer med Brysselkonventionen skall förstås på det sätt EG-domstolen tolkat dem fram till konventionens undertecknande, dvs d 16 sept 1988. I ett avgörande d 15 nov 1983 (mål nr 288/82, Duijnstee v Goderbauer) har domstolen i fråga om domstols behörighet i en tvist om vem som är berättigad till ett patent uttalat att reglerna om exklusiv behörighet för domstol i registreringslandet ej gällde en sådan tvist mellan en arbetsgivare och en arbetstagare. Av motiveringen till avgörandet framgår att de nyssnämnda reglerna om exklusiv behörighet bör tolkas restriktivt. För tvister som faller utanför reglernas tillämpningsområde gäller konventionens vanliga behörighetsregler, främst då huvudregeln i artikel 2 att talan skall väckas vid domstol i den stat där svaranden har sitt hemvist.

Såväl erkännandeprotokollet till den europeiska patentkonventionen som Luganokonventionen innehåller regler om att avgöranden av domstol i ett land skall erkännas i andra konventionsstater. När det gäller länder som inte genom konventionsförpliktelser åtagit sig att godta svenska avgöranden finns det likväl skäl att utgå ifrån att ett avgörande av svensk domstol kan förväntas få en betydande bevisverkan vid en tvist som den förevarande.

På grund av det anförda finner HD att svensk domstol skall anses behörig att pröva tvisten även såvitt avser de utländska patentansökningarna.

Vad så gäller själva frågan om målen skall förenas i en rättegång ger patentlagen som angivits ovan - med de undantag som följer av 11 kap - endast bestämmelser för rätt att erhålla patent på uppfinning i Sverige och kan forumreglerna i 65 § patentlagen därför endast gälla mål som rör svenska patent och patentansökningar. Den förevarande tvisten får emellertid anses vara av den tekniska natur att den även såvitt avser de utländska patentansökningarna bör lämpligen handläggas som patentmål. Samma rättegångsform är alltså tillämplig för målen.

HD förordnar enligt 14 kap 7 a § RB att Stockholms TR:s mål T 7-13393 och Handens TR:s mål T 1187/93 skall förenas i en rättegång vid Stockholms TR och där handläggas som patentmål.

HD (JustR:n Magnusson, Lars K Beckman, fd JustR Bengtsson, JustR:n Törnell och Lennander, referent) fattade följande slutliga beslut: Enligt 14 kap 7 a § RB får HD förordna att mål som handläggs vid två eller flera tingsrätter skall förenas i en rättegång vid en av dem. Detta förutsätter bl a att den tingsrätt där målen skall förenas är behörig och att samma rättegångsform är tillämplig för målen (jfr 14 kap 7 § RB och NJA 1989 s 643 1).

Båda de nu aktuella målen gäller en tvist mellan förutvarande arbetsgivare och arbetstagare om bättre rätt till en patentsökt uppfinning av arbetstagaren. Det ena målet avser den svenska patentansökan och handläggs enligt reglerna i 65 och 66 §§patentlagen (1967:837) vid Stockholms TR, som är exklusivt forum. Det andra målet, vari stämning inte utfärdats, avser de utländska patentansökningarna och handläggs vid Handens TR som allmänt tvistemål. Det är inte upplyst i eller för vilka främmande länder patent sökts för uppfinningen.

Frågan om svensk domstols behörighet i mål om rätten till en i utlandet gjord ansökan om patent är inte generellt reglerad i svensk internationell processrättslig lagstiftning. Däremot finns på detta område vissa av Sverige tillträdda konventioner och därav betingad lagstiftning. Av intresse är bl a lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område mm, som knyter an till den europeiska patentkonventionen d 5 okt 1973. Enligt den angivna lagen kan svensk domstol vara behörig att pröva en tvist mellan arbetsgivare och arbetstagare angående bättre rätt till en patentsökt uppfinning, då patent har sökts i en konventionsstat. Motsvarande gäller enligt den i Lugano d 16 sept 1988 antagna konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Luganokonventionen), som har införlivats med svensk lag genom lagen 1992:794. Av Luganokonventionen framgår att talan i en sådan tvist skall väckas vid domstol i den stat där svaranden har hemvist (se artikel 2, jämförd med artikel 16.4, samt härtill EG-domstolens avgörande d 15 nov 1983 i mål nr 288/82, Duijnstee v Goderbauer, och t ex prop 1991/92:128 s 126).

Luganokonventionen får anses ge uttryck för vad som numera är internationellt vedertagna principer i fråga om kompetenskonflikter mellan domstolar i olika länder. Svensk domstols behörighet bör därför kunna utsträckas till att omfatta en tvist av här aktuellt slag även om den gäller en patentansökan i en icke konventionsansluten stat.

Med hänsyn till det anförda får svensk domstol anses behörig att pröva tvisten även såvitt avser de utländska patentansökningarna. I fall då svensk domsrätt sålunda föreligger bör också de särskilda forum- och handläggningsreglerna i 65 och 66 § § patentlagen tillämpas analogt.

En tillämpning av 65 § patentlagen medför att Stockholms TR är exklusivt forum även då det gäller tvisten rörande de i utlandet sökta patenten. Stämningsansökningen skulle alltså rätteligen ha avvisats av Handens TR.

I förevarande mål, som avser överflyttning av det vid Handens TR anhängiga målet till annan domstol, är emellertid parterna överens om att målen bör förenas i en rättegång vid Stockholms TR. I detta läge bör hinder inte möta att - oavsett Handens TR:s bristande behörighet - meddela beslut om sådan förening.

HD förordnar enligt 14 kap 7 a § RB att Stockholms TR:s mål T 7133-93 och Handens TR:s mål T 1187/93 skall förenas i en rättegång vid Stockholms TR.

HD:s beslut meddelades d 23 febr 1994 (nr SÖ 48).