NJA 2013 s. 209

En negativ fastställelsetalan ska, liksom en positiv, vara lämplig för att den ska få föras. En negativ fastställelsetalan har ansetts vara lämplig i ett fall där svaranden väckt en motsvarande positiv fastställelsetalan i en stat vars avgöranden inte erkänns i Sverige.

Gävle tingsrätt

If Skadeförsäkring AB väckte vid Gävle tingsrätt en fastställelsetalan mot Sandvik Aktiebolag och Sandvik Inc, Fair Lawn, New Jersey, USA.

Svarandebolagen yrkade i första hand att Ifs talan skulle avvisas.

I protokoll antecknade tingsrätten bl.a. följande.

Bakgrund

Sandvik Aktiebolag och Sandvik Inc var under tiden 1976-1986 globalt ansvarsförsäkrade genom, bl.a., If Skadeförsäkring AB (nedan kallat If). Försäkringarna har förnyats årligen och villkoren justerats med tiden. Försäkringarna innehåller ett miljöskadeundantag. Sedan ett antal år tillbaka pågår en rad rättsliga processer (Miljöprocesserna) i USA mot Sandvik Inc gällande skador som påstås ha uppstått genom utsläpp av kemikalier i bl.a. grundvatten vid Sandvik Incs anläggning i Clarks Summit, Pennsylvania, under åren 1968-1985. I processerna har riktats krav mot Sandvik Inc avseende saneringsåtgärder samt ersättning för påstådda person- och sakskador. Med anledning av detta har Sandvik Inc begärt att bl.a. If ska åta sig att svara för samtliga kostnader och eventuella skadestånd som uppstått eller kommer att uppstå. If har meddelat att man anser att försäkringsskydd inte föreligger. I november 2007 ingav Sandvik Inc en stämningsansökan, mot bl.a. If, till domstol i USA där man begärde att domstolen skulle fastställa att svarandena i det målet är skyldiga att betala alla Sandvik Incs kostnader i och med Miljöprocesserna. If har yrkat att domstolen i USA avvisar käromålet då domstolen saknar behörighet att pröva saken. Behörighetsfrågan har ännu inte prövats av domstolen (Den amerikanska domstolen avslog Ifs avvisningsyrkande i ett beslut den 22 juni 2011.)

Parternas talan

Kärandens yrkanden

1. If yrkar att tingsrätten fastställer att If varken mot Sandvik Aktiebolag eller Sandvik Inc är skyldigt

a) att betala ersättning för utredning, rättegång eller skadestånd, eller

b) att förhandla med den som kräver skadestånd eller att utreda om skadeståndsskyldighet föreligger

avseende de eventuella skador som har uppstått genom förorening av vattendrag och andra vattenområden, förorening av grundvatten eller markförorening som orsakats genom utsläpp i Sandvik Incs verksamhet i Clarks Summit, Pennsylvania, USA, under perioden 1968-1985.

If yrkar att tingsrätten genom mellandom enligt 17 kap. 5 § RB fastställer att undantaget för miljöskador (”Miljöskadeundantaget”) i försäkringsvillkoren medför att If inte har sådana skyldigheter som anges i punkten 1 ovan.

- - -

Kärandens grunder

Som grund för sin talan gör If gällande att

a) Miljöskadeundantaget är tillämpligt på miljöskador av nu aktuellt slag, varför If inte är skyldigt att tillhandahålla något försäkringsskydd för Sandvik Inc och/eller Sandvik Aktiebolag.

b) För det fall tingsrätten skulle finna att Miljöskadeundantaget inte är tillämpligt menar If att de krav som framförts mot Sandvik Inc i Miljöprocesserna inte hänför sig till sådana skador som omfattas av Försäkringarna.

c) Det har inte visats att några person- och/eller sakskador med anledning av påstådda utsläpp överhuvudtaget uppkommit varför If inte är skyldigt att utge någon försäkringsersättning.

d) Inga person- och/eller sakskador har i vart fall uppkommit under perioden 1976-1986 varför ersättning inte kan utgå från Försäkringarna.

Svarandenas yrkanden

Sandvik Aktiebolag och Sandvik Inc yrkar, i första hand, att käromålet ska avvisas.

Sandvik Aktiebolag och Sandvik Inc yrkar, i andra hand, att målet ska vilandeförklaras till dess domstolen i den amerikanska delstaten New Jersey slutligt har avgjort frågan om jurisdiktion över If.

- - -

Sandvik Aktiebolag och Sandvik Inc framför tre olika grunder för att Ifs stämningsansökning ska avvisas.

a) Stämningsansökningen är så bristfällig att den ska avvisas med stöd av 42 kap. 4 § RB.

b) Ifs talan uppfyller inte rekvisiten för en tillåten fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § RB och ska därför avvisas.

c) Talerätten enligt 13 kap. 2 § RB är fakultativ och Ifs talan ska avvisas eftersom det inte är lämpligt att målen prövas.

Kärandens inställning i avvisningsfrågan

If bestrider samtliga Sandvik Aktiebolags och Sandvik Incs avvisningsgrunder och anser att Gävle tingsrätt ska pröva målet.

- - -

Tingsrätten (lagmannen Karl-Axel Bladh, rådmannen Erland Hesslow och tingsnotarien Klas Säve-Söderbergh) anförde i slutligt beslut den 1 februari 2010:

Skäl

Sandvik Aktiebolag och Sandvik Inc (fortsättningsvis Sandvik) har i första hand yrkat att Ifs talan ska avvisas med stöd av 42 kap. 4 § RB eftersom stämningsansökningen är behäftad med så allvarliga brister att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för rättegång. Sandvik har därvid anfört bl.a. att If måste presentera en utförlig redogörelse för de händelseförlopp och de skador som If gör gällande inte omfattas av deras ansvar. If har förklarat att man inte anser att yrkanden och grunder är oklara och uttalat att man har intresse av att få fastställt att ingen ersättningsskyldighet för skador orsakade av Sandvik Incs påstådda utsläpp i Clarks Summit föreligger.

Tingsrätten anser att det finns brister och oklarheter i de yrkanden och grunder som If anfört och att det inte finns förutsättningar för att pröva Ifs talan utan att åtskilliga kompletteringar görs. Dessa kompletteringar och förtydliganden borde emellertid kunna göras inom ramen för tingsrättens materiella processledning genom kompletteringsförelägganden och ytterligare klarlägganden under förberedelsen. Skäl för att avvisa målet på grund av bestämmelsen i 42 kap. 4 § RB föreligger därmed inte.

Även om tingsrätten således anser att det finns oklarheter som behöver utredas innan slutlig ställning skulle kunna tas till Ifs yrkanden och grunder, är Ifs talan inte så oklar att det inte går att pröva frågan om tillåtligheten av en fastställelsetalan. Tingsrätten övergår därför till den frågan.

Enligt 13 kap. 2 § RB får talan om fastställelse huruvida ett visst rättsförhållande består tas upp till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och denna länder käranden till förfång. Utöver de i paragrafen angivna förutsättningarna krävs att rätten finner att den ifrågavarande fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna framstår som lämplig (se t.ex. NJA 2005 s. 517 och 2007 s. 108).

Det står klart att den fastställelsetalan som If vill föra avser ett rättsförhållande och att det råder ovisshet om rättsförhållandet. Den fråga som tingsrätten då har att pröva är om ovissheten länder If till förfång.

När det gäller den frågan har If påstått att förfång föreligger eftersom If har svårt att planera sin ekonomiska verksamhet särskilt vad avser reservsättning. Sandvik har invänt att en svensk dom inte skulle leda till att den ovisshet eller det förfång som If har åberopat skulle undanröjas. Inte heller i övrigt skulle en dom i svensk domstol, enligt Sandvik, leda till att ett eventuellt förfång undanröjs.

Tingsrätten ifrågasätter inte att det innebär ett visst förfång för Ifs del att det råder ovisshet t.ex. i fråga om reservsättning för de ekonomiska åtaganden som kan komma att åläggas bolaget. Men detta är inte tillräckligt för att en fastställelsetalan ska tillåtas. Det krävs nämligen att en fastställelsetalan har sådana fördelar att nackdelarna med att tvisten inte blir slutligen avgjord uppvägs. Vidare ska fördelarna uppväga de nackdelar som det innebär med parallella processer. Dessa frågor ska prövas inom ramen för den lämplighetsprövning som tingsrätten har att göra.

Flera rättegångar om själva huvudsaken - skadeståndsskyldighet för Sandvik - förs vid domstolar i USA. Vid amerikansk domstol förs också en av Sandvik väckt positiv fastställelsetalan och den rättegången avser, enligt Sandvik, även till viss del en fullgörelsetalan. Det pågår alltså parallella rättegångar och den negativa fastställelsetalan som If vill ha prövad vid tingsrätten synes till stora delar vara en spegelbild av den positiva talan som förs vid amerikansk domstol. Övertygande skäl talar för att, som Sandvik anfört, amerikansk rätt är tillämplig på det materiella rättsförhållandet. För att pröva fastställelsetalan torde det vara nödvändigt att även se till det bakomliggande rättsförhållandet, som alltså ska bedömas enligt amerikansk rätt. Den bevisning som kan bli aktuell torde till alldeles övervägande del finnas i USA. Även om en dom i amerikansk domstol inte har rättskraft här i landet, skulle en sådan dom undanröja den ovisshet som råder och det kan också antas att If skulle följa en sådan dom.

De omständigheter som tingsrätten nu har pekat på talar för att det skulle medföra betydande nackdelar, främst genom förhöjda rättegångskostnader men också t.ex. med svårigheter att förebringa bevisning, att tillåta den fastställelsetalan som If har väckt och att därmed acceptera flera parallella rättegångar. Jämfört med dessa nackdelar framstår de fördelar som en prövning i svensk domstol skulle kunna medföra för Ifs del som svaga. Vid en samlad prövning av förfångs- och lämplighetsrekvisiten finner tingsrätten att Ifs negativa fastställelsetalan inte ska tas upp till prövning. Den ska alltså avvisas.

Slut

If Skadeförsäkring AB:s talan avvisas.

Hovrätten för Nedre Norrland

If överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens avvisningsbeslut och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Svarandebolagen motsatte sig Ifs ändringsyrkande.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Sten Andersson, hovrättsråden Rikard Ebbing och Per-Anders Svensson, referent, samt adjungerade ledamoten Göran Kvist) anförde i beslut den 22 december 2010:

Hovrättens skäl

Uppfyller Ifs talan rekvisiten för en tillåten fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § RB?

Som förutsättningar för att en fastställelsetalan ska få föras gäller enligt 13 kap. 2 § RB att talan avser ett rättsförhållande, att det råder ovisshet om rättsförhållandet och att ovissheten är käranden till förfång.

I målet är det klart att de frågor som If vill få prövade avser ett rättsförhållande. Det är emellertid inte tillräckligt att talan avser vilket rättsförhållande som helst. En fastställelsetalan får inte föras om det rättsförhållande som käranden vill ha prövat är så opreciserat att verkan av att rättsförhållandet fastställs inte kan överblickas (se NJA 1985 s. 172). En dom i enlighet med det framställda yrkandet måste vara så klar och tydlig att den undanröjer de oklarheter som finns.

Det yrkande som If har framställt går ut på att bolaget inte är skyldigt att betala ersättning för, förhandla eller utreda eventuella skador som uppstått genom förorening av vissa slag genom utsläpp i Sandvik Incs verksamhet i Clarks Summit under åren 1968-1985. Sandvik har hävdat att såväl skador som händelseförlopp är alltför opreciserade för att utgöra grund för en fastställelsetalan.

Ifs talan kan enligt hovrättens mening uppfattas så att alla redan konstaterade och framtida skador faller under det s.k. miljöskadeundantaget i försäkringsvillkoren och att även alla möjliga händelseförlopp faller under undantaget; om talan ges den innebörden kan det synas som att någon precisering till enskilda skador och händelseförlopp inte behövs och att prövningen av talan kan begränsas till att avse en tolkning av miljöskadeundantaget. Enligt hovrättens mening måste också en fastställelsetalan som generellt tar sikte på en tolkning av ett avtalsvillkor i många fall kunna godtas som en tillåten fastställelsetalan om prövningen av talan leder till att tvisten mellan parterna kommer närmare en lösning. Det skulle i det aktuella fallet innebära att miljöskadeundantagets omfattning inte skulle behöva preciseras till enskilda skador och enskilda händelseförlopp.

Det är emellertid inte orimligt att det avtalsvillkor som If vill få prövat får olika betydelse beroende av vilket händelseförlopp som är aktuellt eller vilka skador som prövas. Sandvik måste också i rimlig utsträckning få möjlighet att kunna överblicka vilka skador och händelseförlopp som omfattas av Ifs fastställelsetalan (jfr NJA 1985 s. 172). Mot den bakgrunden kan Ifs talan inte anses vara tillräckligt preciserad för att utgöra föremål för en fastställelseprocess.

Det innebär att Ifs fastställelsetalan, såsom den idag är utformad, ska avvisas redan på den grunden att det rättsförhållande som den avser är alltför opreciserat. Det är tveksamt om det överhuvudtaget är möjligt att precisera talan så att den blir godtagbar. Talan bör dock inte avvisas på grund av sin opreciserade utformning innan If har fått möjlighet att justera den. Om Ifs talan inte ska avvisas på någon annan grund - vilket hovrätten återkommer till i det följande - bör det därför åligga tingsrätten att genom materiell processledning verka för att en nödvändig precisering kommer till stånd.

Hovrätten förutsätter i det följande att det råder ovisshet om ett framtida preciserat rättsförhållande. Det s.k. förfångsrekvisitet har nära samband med frågan om en fastställelsetalan lämpligen bör få föras och behandlas av hovrätten i det sammanhanget.

Är det lämpligt att fastställelsetalan förs?

För att en fastställelsetalan ska få föras krävs, utöver vad som uttryckligen anges i 13 kap. 2 § RB, att talan med hänsyn till omständigheterna är lämplig (se exempelvis NJA 2005 s. 517). Lämplighetsfrågan kan dock inte i det aktuella fallet avgöras fristående från frågan om vilket eventuellt förfång det skulle innebära för If att inte få föra talan.

If har gjort gällande att någon lämplighetsprövning inte ska göras, eftersom det här är fråga om en negativ fastställelsetalan. Hovrätten kan dock inte se att en lämplighetsprövning bara skulle vara aktuell vid en positiv fastställelsetalan.

Som skäl för att få föra en fastställelsetalan har If anfört att ersättningskraven i USA gör det svårt för bolaget att planera sin verksamhet, särskilt vad gäller reservsättning. If har även framhållit att ovissheten om det s.k. miljöskadeundantagets tillämplighet gör det ovisst om If ska delta aktivt i utredningar, processer och skaderegleringar i USA och om hur bolaget ska agera i förhållande till återförsäkringsgivare. Den omständigheten att en part i ett rättsförhållande har svårt att planera sin ekonomiska verksamhet kan innebära att parten ska anses ha förfång i den mening som avses i 13 kap. 2 § RB (se Ekelöf, Rättegång II, 8 uppl., s. 113). Det står också klart att det utgör ett förfång om en part inte vet hur han eller hon ska agera i olika situationer. Det som If har anfört får därmed anses innebära att bolaget har ett visst förfång av den oklarhet som synes råda om hur miljöskadeundantaget ska tillämpas i det rättsförhållande som talan avser.

Det är emellertid inte tillräckligt att den som vill föra en fastställelsetalan har ett visst förfång. Därutöver krävs att en fastställelsetalan medför sådana fördelar att det uppväger olägenheterna av att en tvist inte blir slutligt avgjord genom en sådan talan (se NJA 2007 s. 108). Vilka fördelar som kan vinnas av en fastställelsetalan i Sverige har inte närmare belysts i Ifs skrifter i målet. Det är osäkert om den väckta fastställelsetalan kommer att undanröja ovissheten i rättsförhållandet mellan parterna, eftersom en dom i Sverige sannolikt kommer att sakna betydelse i USA. Några omständigheter som talar för att If skulle få bättre möjligheter att planera sin ekonomiska verksamhet eller bättre möjligheter att ta ställning till hur bolaget ska agera i processerna i USA och mot sina återförsäkringsgivare efter en fastställelsedom har inte presenterats i målet. Ifs förfång skulle med andra ord, såvitt kan bedömas, bestå även efter en fastställelsedom. I målet har det således inte kommit fram omständigheter som innebär att Ifs fastställelsetalan är lämplig.

Ifs överklagande ska därför lämnas utan bifall.

Hovrättens slut

Hovrätten fastställer tingsrättens beslut i huvudsaken.

Högsta domstolen

If överklagade och yrkade att HD skulle med ändring av hovrättens beslut undanröja tingsrättens avvisningsbeslut och visa målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

Sandvik Aktiebolag och Sandvik Inc (Sandvikbolagen) bestred Ifs yrkanden.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Marie Göransson, föreslog i betänkande följande beslut:

Domskäl

Skäl

I USA pågår processer mot Sandvik Inc gällande ansvar för miljöskador. Med anledning av de processerna har Sandvikbolagen väckt talan i USA mot If och andra försäkringsbolag med yrkande bl.a. om fastställelse av vissa förhållanden rörande Ifs skyldighet att utge försäkringsersättning. If har därefter, i den förevarande svenska processen, väckt en negativ fastställelsetalan som går ut på att det ska fastställas att If inte är skyldigt att utge försäkringsersättning.

Sandvikbolagen har yrkat att Ifs talan ska avvisas. Såväl tingsrätten som hovrätten har bifallit avvisningsyrkandet och har som skäl för detta angett att fastställelsetalan, mot bakgrund av den process om samma sak som pågår i USA, inte är lämplig.

Enligt 13 kap. 2 § RB får talan om fastställelse huruvida ett visst rättsförhållande består eller inte tas upp till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och detta länder käranden till förfång. Rättsförhållandet som talan gäller måste vara så preciserat att verkan av att det fastställs kan överblickas. Om så inte är fallet åligger det rätten att genom förelägganden och förberedande åtgärder i övrigt vara verksam för att käranden ska göra nödvändiga preciseringar av sin talan, innan det kan bli aktuellt att avvisa talan (se NJA 1985 s. 172).

If har lämnat knapphändiga uppgifter om de skador och skadeorsaker som målet rör. Så som Ifs talan i nuläget är formulerad är det nödvändigt att skadorna och skadeorsakerna beskrivs på ett mer utförligt sätt än vad som hittills har skett för att målet ska kunna tas upp till prövning. Bristerna i denna del utgör emellertid inte i nuläget skäl för avvisning, eftersom det ännu inte har vidtagits några åtgärder från domstolarnas sida för att få till stånd de preciseringar som krävs.

Utöver de förutsättningar som anges i 13 kap. 2 § RB krävs för att en fastställelsetalan ska tas upp till prövning att talan med hänsyn till omständigheterna framstår som lämplig (se NJA 2005 s. 517 och NJA 2007 s. 108). Detta gäller oavsett om den förda talan är en positiv eller en negativ fastställelsetalan.

Ett avgörande i den process som pågår mellan parterna i USA erkänns inte i Sverige. Det föreligger således inte skäl att avvisa Ifs talan enligt reglerna om lis pendens i 13 kap. 6 § RB. Frågan är då om den process som pågår i USA bör tillmätas betydelse vid lämplighetsprövningen. Härvid måste rätten till rättegång, som har kommit till uttryck i Europakonventionens art. 6, beaktas.

Rätten till rättegång innebär inte enbart att det ska vara möjligt att utverka ett domstolsavgörande. Avgörandet måste också respekteras och leda till efterrättelse i konventionsstaten (se exempelvis Hornsby v. Greece, no 18357/91, 19 mars 1997, p. 40). Ifs rätt till rättegång kan inte anses bli fullt ut tillgodosedd genom en rättegång i en utländsk domstol, vars avgörande inte erkänns i Sverige. Mot den bakgrunden bör den amerikanska processen inte beaktas vid den lämplighetsprövning som ska göras av Ifs talan i målet. Det har inte framkommit att Ifs talan av andra skäl skulle vara olämplig att ta upp till prövning. I nuläget föreligger således inte skäl att avvisa Ifs talan.

Den utredande handläggning som krävs med anledning av de brister i Ifs talan som har påtalats ovan bör inte lämpligen ske i HD. Med hänsyn härtill och till att det inte föreligger skäl att för närvarande avvisa Ifs talan bör hovrättens och tingsrättens beslut undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.

Domslut

HD:s avgörande

Med undanröjande av hovrättens och tingsrättens beslut återförvisar HD målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

Domskäl

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, referent, Lena Moore och Svante O. Johansson) meddelade den 28 mars 2013 följande slutliga beslut:

Skäl

Bakgrund

I USA pågår processer mot Sandvik Inc gällande ansvar för miljöskador. Med anledning av dessa processer har Sandvikbolagen väckt talan i USA mot If och andra försäkringsbolag med yrkande bl.a. att det ska fastställas att If är skyldigt att ge försäkringsskydd för skadorna. If har därefter, i den förevarande svenska processen, väckt en motsvarande negativ fastställelsetalan mot Sandvikbolagen som går ut på att det ska fastställas att If inte är skyldigt att ge försäkringsskydd.

If har yrkat att tingsrätten fastställer att If varken mot Sandvik Aktiebolag eller Sandvik Inc är skyldigt att betala ersättning för utredning, rättegång eller skadestånd, eller att förhandla med den som kräver skadestånd eller utreda om skadeståndsskyldighet föreligger avseende de eventuella skador som har uppstått genom förorening av vattendrag och andra vattenområden, förorening av grundvatten eller markförorening som orsakats genom utsläpp i Sandvik Incs verksamhet i Clarks Summit i Pennsylvania, USA, under perioden 1968-1985.

Som grund för sin talan har If i första hand anfört att undantaget för miljöskador i försäkringsvillkoren medför att If inte är skyldigt att tillhandahålla Sandvikbolagen något försäkringsskydd. If har i andra hand anfört att de krav som framförts mot Sandvik Inc i miljöprocesserna inte hänför sig till sådana skador som omfattas av försäkringarna, att det inte visats att några person- och/eller sakskador över huvud taget uppkommit med anledning av påstådda utsläpp och att i vart fall inga person- och/eller sakskador uppkommit under perioden 1976-1986.

Sandvikbolagen har yrkat att Ifs talan ska avvisas. Bolagen har som grund för detta anfört att stämningsansökan är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för rättegång (42 kap. 4 § RB), att talan inte uppfyller rekvisiten i 13 kap. 2 § RB och att det inte är lämpligt att talan prövas. If har å sin sida argumenterat för att någon lämplighetsprövning inte ska göras när det är fråga om en negativ fastställelsetalan.

Såväl tingsrätten som hovrätten har bifallit avvisningsyrkandet och har som skäl för detta angett att fastställelsetalan, mot bakgrund av den process mellan parterna som pågår i USA, inte är lämplig.

Förutsättningar för fastställelsetalan

Enligt 13 kap. 2 § RB får talan om fastställelse huruvida ett visst rättsförhållande består eller inte består (positiv respektive negativ fastställelsetalan) tas upp till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och detta är till förfång för käranden. Kravet på att det ska vara fråga om ett rättsförhållande innebär att det ska röra ett konkret rättsligt förhållande (eller icke-förhållande) mellan parterna och att talan inte får avse rena sakförhållanden. Kravet innebär vidare att talan måste anknyta till minst en rättsföljd och att yrkandet om en viss rättsföljd måste ha en tillräckligt tydlig koppling till konkreta omständigheter som åberopas som grund. Rättsförhållandet som talan gäller måste således vara så preciserat att verkan av att det fastställs att förhållandet består eller inte består kan överblickas. En negativ fastställelsetalan kan vara ett sätt att värja sig mot en förutsedd fullgörelsetalan och fastställelsedomen får sitt värde genom rättskraften.

Bestämmelsen i 13 kap. 2 § RB är fakultativ. I det ligger ett krav på att en fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna framstår som lämplig för att den ska tas upp till prövning (se NJA 2005 s. 517 och NJA 2007 s. 108). Detta gäller oavsett om den förda talan är en positiv eller negativ fastställelsetalan, även om den lämplighetsprövning som ska göras kan behöva ske utifrån olika kriterier och med olika hänsynstaganden beroende på vilket slags talan det är fråga om.

Oavsett om det är fråga om en positiv eller negativ fastställelsetalan ska vid lämplighetsbedömningen kärandens intresse av att föra talan vägas mot de olägenheter som en fastställelsetalan kan medföra för svaranden. Sannolikheten för att ett avgörande i fastställelsemålet kommer att följas av ytterligare processer är av betydelse i det sammanhanget. Av betydelse är också svarandens intresse av att kunna prestera ett adekvat försvar.

Under alla förhållanden ska beaktas i vilken utsträckning den talan som väckts är ägnad att undanröja ovissheten och det förfång som följer av ovissheten.

HD:s bedömning

10.

If vill få fastställt att de mellan If och Sandvikbolagen gällande försäkringarna inte omfattar eventuella skador som uppstått till följd av utsläpp från Sandvik Incs verksamhet i USA under en viss angiven tidsperiod. Talan gäller därmed ett rättsförhållande i den mening som avses i 13 kap. 2 § RB. Rättsförhållandet är tillräckligt preciserat för att kunna läggas till grund för en fastställelsetalan. En annan sak är att talan kan behöva förtydligas och justeras. Det är frågor som inte behöver klargöras på detta stadium utan som, om talan tas upp till prövning, kan hanteras under förberedelsen inom ramen för rättens materiella processledning när Sandvikbolagen angett sin inställning till käromålet och grunderna för denna. Det står klart att det råder ovisshet om rättsförhållandet och att If har förfång av ovissheten.

11.

Ifs talan syftar alltså till att få fastställt att If inte är skyldigt att tillhandahålla något försäkringsskydd med anledning av miljöprocesserna i USA, samtidigt som amerikansk domstol prövar samma fråga i den process som Sandvikbolagen för där. Processen i USA utgör inte i sig något hinder mot Ifs talan; ett avgörande i den amerikanska processen erkänns inte i Sverige. Att det samtidigt pågår en process i USA om samma sak ska likväl beaktas och vägas in vid bedömningen av om Ifs talan ska tillåtas.

12.

Ifs talan är ägnad att undanröja den ovisshet som råder i det aktuella rättsförhållandet mellan parterna. En svensk dom kommer att rättskraftigt avgöra vad som gäller mellan parterna, oavsett om Ifs talan bifalls eller ogillas. Eftersom ett avgörande i den process som pågår i USA inte har rättskraft i Sverige kommer det fortfarande efter ett sådant avgörande, med de ståndpunkter parterna nu intar, att vara en öppen fråga vad som gäller mellan dem; den amerikanska fastställelseprocessen kommer alltså inte att undanröja den ovisshet som råder mellan parterna och det förfång som If har därav.

13.

Vilken betydelse en svensk dom kommer att tillmätas i USA är oklart och ska därmed inte vägas in vid lämplighetsbedömningen. Detsamma gäller frågan hur parterna kan förväntas förhålla sig till utgången i den amerikanska fastställelseprocessen.

14.

Sandvikbolagens intresse av att kunna överblicka konsekvenserna av Ifs talan och av att kunna prestera ett adekvat försvar får anses vara tillgodosett genom att bolagen för en motsvarande positiv fastställelsetalan mot If i USA.

15.

I lämplighetsbedömningen ska vägas in att parterna tvingas agera i två parallella processer om samma sak. If har motsatt sig att en positiv fastställelseprocess förs i USA och Sandvikbolagen att en negativ fastställelseprocess förs i Sverige. Med hänsyn till att det amerikanska avgörandet inte erkänns i Sverige kan den omständigheten att det pågår en fastställelseprocess i USA, och att Sandvikbolagen väckte den talan först, inte tillmätas någon självständig betydelse. De parallella processerna är en nackdel, men de drabbar båda parter lika och bör inte föranleda att Ifs talan ska anses som olämplig.

16.

Att de bakomliggande processerna om påstådda miljöskador äger rum i USA och att bevisning finns där föranleder inte heller att talan ska anses olämplig.

17.

Med hänsyn till det sagda och vid en samlad bedömning framstår Ifs talan som lämplig. Ifs talan ska alltså tas upp till prövning. Tingsrättens beslut ska därför undanröjas och målet visas åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut undanröjer HD tingsrättens beslut och visar målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

Skiljaktig

Justitieråden Marianne Lundius och Agneta Bäcklund var skiljaktiga på det sätt som framgår av följande yttrande.

Vi är ense med majoriteten fram till och med punkten 9 i skälen. Därefter bör dessa enligt vår mening ha följande lydelse.

10.

If vill få fastställt att If, trots att ett försäkringsförhållande råder mellan parterna, inte är skyldigt att vidta några åtgärder eller utge ersättning med anledning av skador som må ha uppstått till följd av utsläpp från Sandvik Incs verksamhet i USA under en viss tidsperiod.

11.

Som hovrätten har konstaterat kan Ifs talan uppfattas så att bolaget gör gällande att alla tänkbara händelseförlopp faller under miljöskadeundantaget. En sådan talan måste i många fall kunna godtas förutsatt att en prövning leder till att den ovisshet och det förfång som föreligger kommer att undanröjas genom domen.

12.

För att kunna besvara frågan om If är skyldigt att tillhandahålla försäkringsskydd krävs emellertid, förutom en prövning av olika händelseförlopp för avgörande av bl.a. frågan om miljöundantagets tillämplighet, dessutom en prövning av olika konkreta skador och orsaken till dessa.

13.

Ett bifall till Ifs talan innebär att rättskraften kommer att omfatta alla tänkbara skador som kan ha orsakats till följd av utsläpp under de angivna åren oavsett om utsläppen eller skadorna i dagsläget är kända för parterna i målet. Även om de pågående processerna i USA avser vissa påstådda skador som orsakats av utsläpp av vissa kemiska ämnen så är det inte möjligt att överblicka verkan av ett bifall till Ifs talan.

14.

För att det ska vara möjligt att avgränsa avgörandets rättskraft så att den blir överblickbar och för att svaranden ska ges möjlighet att prestera ett adekvat försvar krävs att rättsförhållandet preciseras. Talan bör dock inte avvisas på grund av sin utformning innan If har fått möjlighet att justera den. Det åligger tingsrätten att genom materiell processledning verka för att en nödvändig precisering kommer till stånd.

15.

Innan en sådan precisering har skett saknas förutsättningar för att göra någon prövning av talans lämplighet. Tingsrättens beslut ska därför undanröjas och målet visas åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

HD:s beslut meddelat: den 28 mars 2013.

Mål nr: Ö 371-11.

Lagrum: 13 kap. 2 § RB.

Rättsfall: NJA 2005 s. 517 och NJA 2007 s. 108.