RH 2018:12

Åklagaren åtalade V.G. för djurplågeri enligt följande gärningsbeskrivning.

V.G. har utsatt sin hund B., av rasen Kavkazskaja ovtjarka, för lidande utan att det fanns godtagbara skäl. V.G. har härvid upprepade gånger sparkat och slagit mot i vart fall hundens huvud. V.G. har utdelat slagen med knuten hand samt med tillhygge i form av en flaska och en trädgren. Gärningen har orsakat hunden smärta. Det hände den 21 december 2015 på - - -, Lund, Lunds kommun.

V.G. begick gärningen med uppsåt eller av grov oaktsamhet.

Lagrum: 16 kap. 13 § brottsbalken.

I andra hand yrkades ansvar för brott mot djurskyddslagen enligt följande gärningsbeskrivning.

V.G. har på sätt som anges ovan utsatt sin hund för aga. Det hände den 21 december 2015 på - - -, Lund, Lunds kommun.

V.G. begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.

Lagrum: 36 § första stycket 1 djurskyddslagen (1988:534), jämförd med 5 § djurskyddslagen.

Lunds tingsrätt (rådmannen Lena Nowak samt nämndemännen Ola Jönsson, Pia Lang Olsson och Carl Ling) dömde V.G. för djurplågeri och anförde i huvudsak följande i dom den 21 september 2017.

DOMSKÄL

Gärningen

Genom filmklippen samt de uppgifter B.B.L. och P.R. lämnat är det styrkt att följande ägt rum. V.G. har den 21 december 2015 intill en cykelstig vid - - - i Lund utdelat flera slag och sparkar mot sin hund B. som träffade hunden. V.G. slog därefter B. med en tjockare pinne och en stor Coca Cola-flaska. I vart fall några av slagen utdelades med knuten hand och träffade B. i huvudet. B. reagerade på slagen och sparkarna genom att lägga sig ner och skrika till. B. var fastbunden under i vart fall en del av händelseförloppet.

V.G. har uppgett att de av åklagaren åberopade filmklippen är manipulerade. Det finns ingenting som tyder på att filmklippen skulle vara manipulerade och tingsrätten bedömer därför filmklippen som riktiga.

Vittnet B.B.L. har på ett sammanhängande och trovärdigt sätt berättat om ovan nämnda händelseförlopp. B.B.L:s uppgifter får stöd av vad P.R. har berättat. Både B.B.L. och P.R. har på ett återhållsamt sätt berättat om sina iakttagelser. Uppgifterna stämmer även överens med vad som framgår av filmklippen. Det har inte framkommit några omständigheter som tyder på att de skulle ha misstagit sig eller som i övrigt ger anledning att ifrågasätta deras uppgifter. Det finns därför anledning att sätta större tilltro till deras uppgifter än vad V.G. har berättat. Vad gäller L.M.N:s uppgifter ska det beaktas att hon inte har avlagt ed och att hon är nära vän med V.G. Oavsett detta utesluter inte L.M.N:s uppgifter att V.G. misshandlat B. vid ett annat tillfälle än det hon berättat om. Tingsrätten finner därför att det är B.B.L:s och P.R:s uppgifter som ska ligga till grund för tingsrättens bedömning i målet.

Att händelsen inträffade just den 21 december 2015 stödjs av B.B.L:s brottsanmälan samt de stillbilder som tagits på filmklippen. Det är således styrkt att händelsen ägde rum den 21 december 2015.

Är gärningen brottslig?

De slag och sparkar som V.G. utdelat mot B. är att bedöma som misshandel. Det rör sig om ett någorlunda varaktigt händelseförlopp, gärningen innebar flertalet slag och sparkar, och åtminstone en del av våldet utövades mot B:s huvud. I samband med misshandeln skrek B. så pass mycket att det hördes inifrån bostäder på åttonde våningen. Detta styrker att B. i samband med misshandeln utsatts för lidande.

Den påtalade incidenten med en annan rottweiler innebär inte att V.G:s gärning var påkallad av legitima intressen. Tingsrätten ifrågasätter inte att ett möte med en rottweiler skedde i anslutning till den aktuella händelsen. När V.G. utdelade de slag och sparkar som bevittnats och filmats var någon rottweiler dock inte i närheten. B. var dessutom fastbunden. V.G:s agerande kan därför inte betraktas som ett ingripande. Även om det hade rört sig om ett ingripande hade flertalet slag och sparkar mot B. inte varit påkallade, vilket sakkunnige P.H. har förtydligat. V.G. har således otillbörligen utsatt B. för lidande.

V.G. har i vart fall förhållit sig likgiltig inför att han utsatte B. för lidande när han sparkade och slog hunden ett flertal gånger. V.G. har således handlat med uppsåt.

Eftersom djurplågeri är styrkt ska frågan om brott mot djurskyddslagen inte prövas.

Påföljd m.m.

Djurplågeri utgör inte något brott av sådant slag att det finns en presumtion för fängelse som påföljd. Det föreligger inga försvårande omständigheter, B. har inte visats få några fysiska men av misshandeln och V.G. är inte tidigare straffad för liknande brott. Påföljden kan stanna vid ett bötesstraff.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer V.G. för djurplågeri till dagsböter 60 å 50 kr.

Åklagaren och V.G. överklagade. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom i förening med dagsböter. V.G. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.