RH 2018:30

Södertälje tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot D.D. och yrkade ansvar för olovlig körning enligt följande gärningsbeskrivning.

D.D. har kört personbil (registreringsnumret här utelämnat) utan att ha rätt till det. Det hände den 6 mars 2018 på Järnavägen, Nykvarn, Nykvarns kommun. D.D. begick gärningen med uppsåt.

D.D. ifrågasatte inte att han kört bil den aktuella dagen, men förnekade brott på den grunden att han trott att han varit behörig att göra det.

D.D. hördes över åtalet. Åklagaren åberopade utdrag från körkortsregistret och folkbokföringsinformation avseende D.D.

Tingsrätten (tingsfiskalen Olle Högman samt nämndemännen Bo Selander, Kjell Bohman och Gunilla Ejenäs) ogillade åtalet i dom den 25 april 2018 och anförde följande.

DOMSKÄL

Genom den åberopade bevisningen är det utrett att D.D. objektivt sett saknat behörighet att framföra fordon i Sverige (jfr 6 kap. 2 § andra stycket körkortslagen,1998:488). Olovlig körning är ett brott som bara kan begås genom uppsåt. Uppsåtet ska därmed täcka bland annat rekvisitet "utan att vara berättigad". Åklagaren har bevisbördan för också den subjektiva sidan av ett brott. Tingsrätten har inga skäl att ifrågasätta det som D.D. berättat. Utredningen, som i denna del endast består av D.D:s egna uppgifter, ger inte tillräckligt stöd för att D.D. ens misstänkt att han saknat behörighet att framföra fordonet, särskilt med beaktande av vad D.D. berättat om att han tidigare stoppats av polisen, att han då inte lagförts för olovlig körning och att han vid dessa tillfällen inte heller upplysts om ettårsregelns innebörd. Det saknar därmed betydelse att han inte företagit några kontrollåtgärder angående behörigheten. Detta innebär att åklagaren inte lyckats ställa bortom rimligt tvivel att D.D. haft uppsåt till att han inte var berättigad att framföra fordonet. Åtalet ska därför ogillas.

DOMSLUT

D.D. frikänns från ansvar för olovlig körning.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle döma D.D. för olovlig körning i enlighet med åtalet och bestämma påföljden till böter.

D.D. hördes inte av i hovrätten.

Hovrätten (hovrättslagmannen Cecilia Bergman, hovrättsrådet Christer Lundh och tf. hovrättsassessorn Rezanne Marouf, referent) dömde D.D. i enlighet med åtalet och anförde följande.

DOMSKÄL

Utredningen är densamma i hovrätten som i tingsrätten. D.D:s förhör har spelats upp.

Genom utredningen är klarlagt att D.D. har kört bil på den tid och plats som åklagaren angivit i gärningsbeskrivningen. Det är även klarlagt att D.D. saknade svenskt körkort och att hans körkort från Makedonien inte var giltigt eftersom körningen skedde mer än ett år från det att han folkbokfördes i Sverige (se 6 kap. 1 § andra stycket och 2 § andra stycketkörkortslagen, 1998:488). De objektiva förutsättningarna för olovlig körning är alltså uppfyllda. Frågan i målet är om D.D. har haft uppsåt till att han inte hade rätt att köra bil.

D.D. har uppgett att han trodde att han fick köra bil med sitt körkort från Makedonien. Han har även uppgett att han bott i Sverige sedan 2014 och att han inte kontrollerat vilka regler som gäller för att köra bil här, men att han tidigare stannats av polis och inte informerats om att han inte fick köra.

För att D.D:s påstående om att han trodde att han fick köra bil ska förtjäna tilltro måste särskilda omständigheter föreligga (se NJA 1986 s. 392). Några sådana omständigheter har inte framkommit. D.D. har under tiden han bott i Sverige inte vidtagit några åtgärder för att förvissa sig om han hade rätt att köra bil. Detta trots att han måste ha insett risken för att han inte hade rätt att köra bil i Sverige med sitt körkort från Makedonien utan någon begränsning i tid. Genom att ändå köra bil har han förhållit sig likgiltig inför risken att han inte hade rätt att göra det (se bl.a. Svea hovrätts domar från den 6 februari 2018 i mål nr B 6594-17, den 17 april 2018 i mål nr B 4011-17, den 24 april 2018 i mål nr B 9241-17 och den 31 maj 2018 i mål nr B 3629-18, som alla avser prövning av uppsåtsfrågor i den här typen av mål). Tingsrättens dom ska därför ändras och D.D. dömas för olovlig körning i enlighet med åtalet. Påföljden ska bestämmas till 30 dagsböter.

DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömde D.D. för olovlig körning och bestämde påföljden till 30 dagsböter à 130 kr.