RH 2018:36

K.H. anmälde jäv mot en domare i tingsrätten. I beslut den 29 juni 2018 lämnades hans invändning om jäv utan bifall. K.H. anmälde genom sitt ombud L.B. missnöje mot beslutet. I beslut den 4 juli 2018 förordnade tingsrätten att beslutet fick överklagas särskilt och att sista dag för överklagande var den 20 juli 2018.

Tingsrätten översände dagboksbladet inklusive beslutet om att tillåta överklagande samma dag till parterna genom respektive ombud, via e-post. Den 17 augusti 2018 överklagade K.H. beslutet av den 29 juni 2018. Tingsrätten avvisade överklagandet eftersom det inkommit för sent.

K.H. ansökte om återställande av försutten tid för överklagande av beslutet och anförde bl.a. följande. Den 29 juni 2018 anmälde hans ombud L.B. missnöje och meddelade tingsrätten att han var på semester på en båt och därmed hade ytterst begränsade möjligheter att kommunicera ytterligare i ärendet. Det stod därmed klart att L.B:s mejladress inte skulle bevakas. Trots det skickade tingsrätten beslutet om att tillåta ett överklagande till mejladressen. L.B. hade ordnat så att post till kontoret bevakades under semestern, men tingsrätten skickade inte några handlingar dit. Den fullmakt som har utfärdats i målet ger inte heller ombudet rätt att motta handlingar där tidsfrister meddelas. Beslutet och fristen för överklagande har inte tillkommit i laga ordning. K.H. hade därför laga förfall för sin underlåtenhet att överklaga tingsrättens beslut i rätt tid.

Svea hovrätt (hovrättsråden Kazimir Åberg och Lina Forzelius, referent, samt tf. hovrättsassessorn Linnéa Sundqvist Kahles) anförde i beslut den 20 september 2018 följande.

SKÄL

Den som inte har överklagat ett beslut i rätt tid kan få den försuttna tiden återställd, om han eller hon hade laga förfall (58 kap. 11 § rättegångsbalken). Med laga förfall avses att personen haft giltig ursäkt att inte fullgöra det som ålegat honom eller henne på grund av en omständighet som han eller hon inte bort förutse. Laga förfall för ombud gäller som laga förfall för parten, om inte annat ombud kunnat ställas i tid. (Se 32 kap. 8 § rättegångsbalken.) Fel och försummelser hos ombud tillräknas parten när det gäller bl.a. underlåtenhet att överklaga tvistemålsdomar i tid (se bl.a. NJA 1952 s. 427 och NJA 2018 s. 285).

Ett ombud har en principiell skyldighet att hålla tingsrätten underrättad om var han eller hon kan anträffas (33 kap. 1 § sista stycket rättegångsbalken). Av detta följer att ett ombud som t.ex. under sommarsemestern inte kan nås på vanliga kontaktvägar har att vidta åtgärder för att försäkra sig om att han eller hon får del av handlingar från domstolen. Underlåter ombudet att vidta sådana åtgärder får ombudet stå risken för att han eller hon inte får del av handlingar från domstolen (se NJA 2004 s. 468).

Av tingsrättens handlingar framgår att L.B. tog del av beslutet i vilket jävsinvändning lämnades utan bifall samma dag som det meddelades, dvs. den 29 juni 2018, och att han samma dag mejlade tingsrätten en missnöjesanmälan. I missnöjesanmälan angav han följande: "Jag är nu på semester (på en båt) och har därmed ytterst begränsade möjligheter att kommunicera i ärendet vidare. Jag är åter den 6 augusti 2018." Genom uppgiften på tingsrättens dagboksblad är det vidare klarlagt att beslutet den 4 juli 2018 endast expedierades till parternas ombud via mejl. Det finns inte något skäl att ifrågasätta att L.B. mottog beslutet först när han återkom från semestern. Den fråga som hovrätten har att ta ställning till är om K.H. utifrån dessa omständigheter ska anses ha haft giltig ursäkt för att inte överklaga beslutet i rätt tid.

L.B:s uppgift till tingsrätten kan inte uppfattas som att all kommunikation med honom via mejl var utesluten under semesterperioden. Han lämnade inte heller uppgift om någon annan adress där han kunde nås. Enligt hovrätten var det därmed inte fel av tingsrätten att skicka beslutet till L.B. på den mejladress som tidigare använts. Av tingsrättens överklagandehänvisning till beslutet av den 29 juni 2018 framgick dessutom att tings-rätten skulle ta ställning till om beslutet fick överklagas särskilt om en missnöjesanmälan kom in. För det fall tingsrätten skulle tillåta ett överklagande skulle överklagandefristen räknas från den 29 juni 2018, dvs. från delfåendet av det beslutet (se 52 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken). L.B. kunde alltså påräkna ett beslut från tingsrätten i anslutning till att han anmälde missnöje och även att överklagandetiden skulle löpa ut den 20 juli 2018, om tingsrätten tillät ett överklagande. Mot den bakgrunden har det enligt hovrätten ålegat L.B. att vidta åtgärder för att förvissa sig om att få del av handlingar från tingsrätten. När han inte gjort det får han stå risken för att han inte fått del av tingsrättens beslut. Hovrättens bedömning innebär att K.H. inte haft laga förfall för sin underlåtenhet att överklaga beslutet i rätt tid. Vad K.H. anfört om att L.B. inte varit behörig att motta beslutet påverkar inte bedömningen eftersom det inte finns någon möjlighet att, med giltig verkan, inskränka ett rättegångsombuds fullmakt på det sätt som gjorts gällande (se 12 kap. 15 § första stycket rättegångsbalken). K.H:s ansökan om återställande av försutten tid ska därför avslås.

BESLUT

Hovrätten avslår ansökan om återställande av försutten tid.