RH 2018:5

Skaraborgs tingsrätt

M.L. ansökte vid tingsrätten om att godmanskap skulle anordnas för henne och att tingsrätten skulle ge en god man i uppdrag att bevaka hen-nes rätt och sörja för hennes person.

Överförmyndare i samverkan i Skövde, som var motpart vid tingsrätten, motsatte sig att godmanskap anordnades för M.L.

Tingsrätten (lagmannen Anna-Karin Lundberg) lämnade i beslut den 1 mars 2016 ansökan om godmanskap utan bifall.

M.L. överklagade tingsrättens beslut och begärde att hovrätten skulle bifalla hennes ansökan om godmanskap.

Stockholms överförmyndarförvaltning, som var motpart under ärendets handläggning i hovrätten, motsatte sig ändring av tingsrättens beslut. I nu relevant fråga anförde överförmyndaren att myndigheten hade till-frågat ca 600 personer om de var villiga att åta sig ställföreträdarskapet och att en person hade anmält sitt intresse men att denne sedan hade ångrat sig. Överförmyndaren framhöll att det i Stockholm rådde stor brist på ställföreträdare och att det därför kunde förväntas ta lång tid att hitta en god man, i synnerhet i ärenden som kunde betraktas som "svåra".

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, hovrättsrådet Martina Rifve, referent, och tf. hovrättsassessorn Petter Selberg) fann i beslut den 9 januari 2017 att godmanskap skulle anordnas för M.L. och anförde i fråga om överförmyndarens skyldighet att lämna förslag på god man följande.

SKÄL

Det vilar ett tungt ansvar på överförmyndaren att se till att ett behov av ställföreträdarskap tillgodoses. Myndigheten måste vidta alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget. I de långtgående ansträngningar som överförmyndaren förväntas göra, ligger att myndigheten i varje enskilt fall ska göra aktiva efterforskningar och i princip uttömma de möjligheter som finns att hitta en ställföreträdare. Det krävs alltså i regel att överförmyndaren tillfrågar samtliga personer som har anmält intresse för ställföreträdaruppdrag. (Se prop. 2013/14:225 s. 47 f. samt rättsfallet NJA 2012 s. 715 p. 18.)

Överförmyndaren har uppgett att ca 600 personer tillfrågats men att inte någon av dessa har varit villig att åta sig uppdraget som god man för M.L. Det framgår inte av ingivna yttranden om myndigheten har tillfrågat någon av de tjänstemän vars arbetsuppgifter består i att åta sig uppdrag som bedöms olämpliga för personer som står utanför förvaltningen. Det framgår inte heller om ställföreträdare har sökts utanför den egna kommunen eller bland personer som inte tidigare har tillfrågats om deras intresse av att vara ställföreträdare, eller om man har vänt sig till något av de företag på marknaden som åtar sig ställföreträdarskap (jfr skiljaktig mening av justitieråden Göran Lambertz och Martin Borgeke i det förutnämnda rättsfallet). Enligt överförmyndaren råder det i Stockholm stor brist på personer som åtar sig ställföreträdarskap och handläggningstiden är därför lång.

Hovrätten anser att överförmyndarens yttranden inte ger stöd för antagandet att bristen på ställföreträdare inte kommer att ändras inom överskådlig tid eller att det är helt utsiktslöst att finna en god man för M.L. Med hänsyn härtill och med beaktande av M.L:s uttalade behov av godmanskap, anser hovrätten att det ankommer på överförmyndaren att göra ytterligare ansträngningar för att finna en ställföreträdare. Eftersom hovrätten inte har något förslag på ställföreträdare att ta ställning till, bör ärendet hänvisas till tingsrätten, som har att utse en god man åt M.L. efter att överförmyndaren funnit någon som är lämplig och villig att åta sig uppdraget. Ärendet ska, enligt den princip som för tvistemålens del kommer till uttryck i 10 kap. 20 § första stycket rättegångsbalken, hänvi-sas till Stockholms tingsrätt för fortsatt handläggning enligt det nyss sagda.

BESLUT

Med ändring av tingsrättens beslut anordnar hovrätten godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken för M.L. Den gode mannen ska bevaka M.L:s rätt och sörja för hennes person.

Hovrätten hänvisar ärendet till Stockholms tingsrätt som ska utse en god man.

Hovrättens beslut meddelat: den 9 januari 2017.

Mål nr: ÖÄ 609-16.

Lagrum: 11 kap. 4 § och 17 a §föräldrabalken.

Rättsfall: NJA 2012 s. 715.

Litteratur: Prop. 2013/14:225 s. 47 f.