RH 2019:48

Domskäl

Tingsrätten (tf. rådmannen Elin Sehlström) anförde i beslut den 13 maj 2019 följande.

SKÄL

Enligt 12 kap. 16 § föräldrabalken har förordnade gode män rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. Beslut om arvode och ersättning fattas av överförmyndaren. Överförmyndaren beslutar även i vad mån arvode och ersättning för utgifter ska betalas med medel som tillhör den enskilde. Om det inte finns särskilda skäl för något annat ska arvodet betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs överstiger 2,65 gånger prisbasbeloppet eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet.

Av utredningen framgår att H.T. hade en inkomst som översteg 2,65 gånger prisbasbeloppet under 2018. Den totala ersättningen till den gode mannen ryms inom den del av H.T:s inkomst som överstiger det angivna gränsbeloppet. Några särskilda skäl för att H.T. trots detta inte med egna medel ska betala kostnaderna för sin gode man har inte framkommit. Vad som anförts avseende pågående skuldsanering utan betalningsplan förändrar, med beaktande av H.T:s inkomst, inte tingsrättens bedömning. H.T:s överklagande ska därför lämnas utan bifall.

BESLUT

Överklagandet lämnas utan bifall.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, hovrättsrådet Lina Sandin, referent, och tf. hovrättsassessorn Maria Karlströms) anförde i beslut den 16 oktober 2019 följande.

SKÄL

Arvode och utgiftsersättning till god man ska, om det inte finns särskilda skäl för något annat, betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under året när uppdraget utförs överstiger 2,65 prisbasbelopp eller tillgångarna under samma år överstiger två prisbasbelopp (12 kap. 16 § tredje stycket föräldrabalken). Den enskilde kan således, om hans eller hennes inkomster och tillgångar överskrider de angivna gränserna och det inte finns särskilda skäl för annat, få stå för arvode och kostnadsersättning, men då högst med det överskjutande beloppet. I förarbetena anges att med beräknad inkomst avses den enskildes nettoinkomster och nettotillgångar, dvs. belopp efter medgivna avdrag enligt skattelagstiftningen (se prop. 1993/94:251 s. 221).

Av utredningen framgår att H.T:s inkomster under år 2018 väl översteg 2,65 prisbasbelopp. Eftersom H.T:s inkomst översteg gränsvärdet krävs att det finns särskilda skäl för att frångå huvudregeln att han ska betala den gode mannens arvode. I förarbetena nämns som exempel på sådana skäl att den enskilde har stora vårdkostnader som tar inkomsterna i anspråk eller att tillgångarna utgörs av en fastighet som den enskilde själv behöver eller som är svår att sälja på rimliga villkor (a. prop. och sida).

H.T. har bl.a. anfört att han har en pågående skuldsanering utan betalningsplan. Frågan om skuldsanering kan vara ett särskilt skäl att frångå huvudregeln om huvudmannens betalningsansvar har i praxis från hovrätterna bedömts på olika sätt.

I ett avgörande där den enskilde haft skuldsanering utan betalningskrav enligt betalningsplanen, beroende på att personen har ansetts sakna betalningsförmåga under de fem år som skuldsaneringen löpte, har domstolen ansett att detta utgjort ett särskilt skäl att befria den enskilde från betalningsansvar för arvode till god man. I bedömningen synes även ha beaktats att inkomsterna översteg 2,65 gånger prisbasbeloppet endast med omkring 867 kr per månad (se Svea hovrätts avgörande i RH 2010:1). I ett annat avgörande där den enskilde hade skuldsanering med betalningskrav enligt betalningsplanen menade samma hovrätt att detta inte utgjorde ett särskilt skäl att frångå huvudregeln eftersom den enskilde kunde förbehållas kost-naden för arvodet i skuldsaneringen (se Svea hovrätts beslut den 28 augusti 2009 i mål ÖÄ 6059-09). I andra avgöranden har den bedömningen gjorts, att en pågående skuldsanering inte i något fall bör utgöra ett särskilt skäl att frångå huvudregeln om huvudmannens betalningsansvar. Finns betalningsplan kan huvudmannen i skuldsaneringen förbehållas kostnaden och saknas betalningsplan påverkar inte skuldsaneringen huvudmannens möjligheter att betala arvodet (se Hovrätten för Övre Norrlands avgöranden den 26 november 2014 i mål ÖÄ 611-14 och ÖÄ 612-14 samt Hovrätten för Nedre Norrlands avgörande den 9 januari 2019 i mål ÖÄ 635-18).

Hovrätten delar den uppfattningen att enbart det förhållandet att en skuldsanering pågår i sig inte utgör ett särskilt skäl att frångå huvudregeln om huvudmannens betalningsansvar för arvode till god man enligt föräldrabalken. Huruvida en skuldsaneringsgäldenär saknar betalningsutrymme eller inte avgörs utifrån andra kriterier än de som uppställs för frågan om en huvudman ska betala arvode enligt föräldrabalken. Vid beräkning av en gäldenärs eventuella betalningsutrymme i en skuldsanering finns därtill möjlighet att få arvodeskostnaden förbehållen (se 33 § skuldsaneringslagen, 2016:675, och detta även under en pågående skuldsanering (se 48 §). Förbehållsbeloppet bestäms av Kronofogdemyndigheten med vägledning av reglerna i 7 kap.4 och 5 §§utsökningsbalken. Av Kronofogdemyndighetens meddelande (KFM M 2018:1) framgår att tillägg för kostnader för god man och förvaltare bör medges avseende den del som enligt 12 kap. 16 § föräldrabalken ska belöpa på den enskilde.

Enligt hovrättens mening medför det förhållandet att H.T. är beviljad skuldsanering utan betalningskrav alltså i sig inte att det redan därmed föreligger särskilda skäl att frångå huvudregeln att han ska betala den gode mannens arvode. Inte heller vad som i övrigt framkommit om H.T:s ekonomiska situation utgör särskilda skäl för att sätta ned hans betalningsskyldighet för arvodet till god man. Han ska därför betala hela arvodet. Tingsrättens beslut ska därmed inte ändras, varvid H.T:s överklagande ska avslås.

BESLUT

Hovrätten avslår överklagandet.