RH 2019:8

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Katrin Hallsten) anförde i beslut den 18 september 2018 följande.

SKÄL

Av utredningen framgår att hovrätten upphävde tidigare avslagsbeslut och återförvisade ärendet till Kronofogdemyndigheten för vidare handläggning, med motiveringen att det inte fanns fog för bedömningen att det inte skulle vara skäligt att A.S. beviljas skuldsanering. Vidare framgår att Högsta domstolen inte meddelade prövningstillstånd i ärendet.

Vad S.A. nu har anfört föranleder inte någon annan bedömning än den som Kronofogdemyndigheten har gjort. Skäl att ändra beslutet om skuldsanering saknas således och överklagandet ska därför lämnas utan bifall.

BESLUT

Överklagandet lämnas utan bifall.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, hovrättsrådet Ann Ganelind, referent, och tf. hovrättsassessorn Linn Sederström) anförde i beslut den 13 december 2018 följande.

SKÄL

Av 7 § skuldsaneringslagen (2016:675) framgår att skuldsanering får beviljas om gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och denna oförmåga med hänsyn till samtliga omständigheter kan antas bestå under överskådlig tid. Detta innebär att gäldenären ska vara kvalificerat insolvent. Med hänsyn till A.S:s skulders storlek och vad som framkommit om bl.a. hans ålder, hälsa, arbetsförmåga, inkomst och utgifter finner hovrätten, i likhet med Kronofogdemyndigheten och tingsrätten, att A.S. är kvalificerat insolvent.

Vidare följer av 9 § skuldsaneringslagen att skuldsanering enbart får beviljas om det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid skälighetsbedömningen ska, enligt bestämmelsen, särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

Av den skuldförteckning som finns bifogat Kronofogdemyndighetens beslut om skuldsanering framgår att A.S:s skulder uppgår till sammanlagt 485 289 kr, varav 42 915 kr avser en skuld till Brottsoffermyndigheten och 194 840 kr avser skulder till S.A. Resterande belopp avser skulder till övriga borgenärer. Av utredningen i ärendet framgår att skulden till Brottsoffermyndigheten avser brottsskadeersättning som Brottsoffermyndigheten utbetalat med anledning av den ovan nämnda brottmålsdomen. Skulden till S.A. avser dels det skadestånd hon fick rätt till när A.S. dömdes för försök till mord mot henne, dels det skadestånd som den andra målsäganden fick rätt till när A.S. dömdes för försök till dråp mot honom, då denna målsägande senare blev S.A:s make. Hon har vid makens frånfälle övertagit hans fordran mot A.S.

Den fråga som hovrätten främst har att ta ställning till är vilken betydelse det har för skälighetsbedömningen att en stor del av A.S:s skulder härrör från brott. Denna fråga har Högsta domstolen prövat i avgörandet NJA 2017 s. 741, se punkterna 15-23.

I det följande hänvisas särskilt till punkterna 16, 17, 20, 22 och 23 i Högsta domstolens avgörande.

I Högsta domstolens avgörande var gäldenären en ensamstående sjukpensionär som hade dömts år 2007 för mordbrand och olaga hot, grovt brott, till fängelse i fyra år, och år 2009 för våld och hot mot tjänsteman till fängelse i tre månader. Gäldenärens skulder uppgick till drygt 420 000 kr, varav ca 190 000 kr avsåg skadestånd på grund av brottsligheten. Högsta domstolen ansåg att brottsligheten från år 2009 inte varit av det allvarligare slaget och att den inte hade inneburit någon svårare kränkning av brottsoffren. Högsta domstolen fann mot bakgrund av detta och den tid som förflutit att det inte skulle tillmätas någon betydelse vid skälighetsbedömningen att vissa av gäldenärens skulder härrörde från den brottsligheten. Däremot konstaterade Högsta domstolen att brottsligheten från år 2007 var av betydligt allvarligare slag och att detta talade för en lång tids hinder mot skuldsanering. Högsta domstolen beaktade emellertid även att den brottsliga gärningen inte framstått som planerad eller genomtänkt, utan snarare som en följd av gäldenärens psykiska ohälsa. Högsta domstolen tog också hänsyn till bl.a. att gäldenären levt med överskuldsättning under en mycket lång period, att gäldenären saknade förvärvsförmåga på grund av sjukdom och att gäldenären inte ådragit sig nya skulder sedan år 2011 samt att det var angeläget för gäldenärens återanpassning i samhället att denne befriades från den skuldbörda som han saknade varje möjlighet att betala. Högsta domstolen fann vid en samlad bedömning att det var skäligt att be-vilja gäldenären skuldsanering.

Hovrättens överväganden.

Enligt hovrättens bedömning är A.S. i behov av ekonomisk rehabilitering, vilket talar för att bevilja honom skuldsanering. Den brottslighet som han är dömd för är emellertid betydligt allvarligare än de brott som var aktuella i det ovan refererade rättsfallet (NJA 2017 s. 741). Dessutom föregicks de gärningar som A.S. utförde av viss planering, vilket är en försvårande omständighet. Vidare utgör mordförsök och dråpförsök sådana brott som typiskt sett innebär en mycket allvarlig kränkning av målsägandens personliga integritet och trygghet. Det kan uppfattas som stötande om en person som dömts för sådan brottslighet beviljas skuldsanering (jfr prop. 1993/94:123 s. 101 och NJA 2017 s. 741 p. 20). Den omständigheten att ca hälften av A.S:s skulder härrör från allvarlig brottslighet medför alltså en mycket lång tids hinder mot att bevilja honom skuldsanering. Frågan är om det har förflutit tillräckligt med tid sedan brotten begicks.

I förevarande fall har det förflutit ca 16 år sedan brotten begicks, vilket visserligen är en längre tid än den som hade förflutit i Högsta domstolens avgörande. Samtidigt måste det beaktas att A.S. dömdes till åtta års fängelse och att han därefter har avtjänat fängelsestraffet innan han blev villkorligt frigiven. Under tiden på anstalt har han av naturliga skäl inte kunnat betala av sina skulder i någon större utsträckning och inte heller ådragit sig nya skulder. Efter sin villkorliga frigivning har han bl.a. genom en konkurs betalat av en del av skulderna. Enligt A.S:s egen uppgift har konkursen inbringat ca 400 000 kr. Hovrätten noterar att en väsentlig del av A.S:s skulder kvarstår, särskilt till S.A. men även till Brottsoffermyndigheten. Enligt Brottsoffermyndigheten har A.S. inte betalat huvuddelen av det skadeståndsbelopp som han är skyldig enligt brottmålsdomen. Som Högsta domstolen har anfört har det betydelse att en skuldsanering påverkar S.A:s rätt till skadestånd och inte enbart Brottsoffermyndighetens regressmöjligheter för utbetald brottsskadeersättning. Dessa omständigheter talar emot att bevilja A.S. skuldsanering.

Vid en sammantagen bedömning av A.S:s behov av ekonomisk rehabilitering, den tid som förflutit sedan brottmålsdomen och de ansträngningar som A.S. har gjort för att betala sina skulder finner hovrätten att det för närvarande inte är skäligt att bevilja honom skuldsanering. A.S:s ålder och hälsoproblem samt att han är fri från sitt tidigare missbruk föranleder ingen annan bedömning. A.S. uppfyller följaktligen inte villkoren för att bli beviljad skuldsanering och hans ansökan ska därför avslås, vilket följer av 16 § första stycket skuldsaneringslagen.

HOVRÄTTENS BESLUT

Med ändring av tingsrättens beslut upphäver hovrätten Kronofogdemyndig-hetens beslut den 26 juli 2018 om skuldsanering - - - och avslår A.S:s an-sökan om skuldsanering.