NJA 2017 s. 741

Skuldsanering. Frågor rörande betydelsen av gäldenärens brottslighet.

Kronofogdemyndigheten beslutade den 19 februari 2016 om skuldsanering utan betalningsplan för G.H.

Malmö tingsrätt

Brottsoffermyndigheten överklagade i Malmö tingsrätt och yrkade att tingsrätten skulle upphäva Kronofogdemyndighetens beslut.

Tingsrätten antecknade i protokoll följande.

Kronofogdemyndigheten har i det överklagade beslutet i huvudsak anfört följande.

G.H. bedöms inte kunna betala sina skulder inom överskådlig tid. Han uppfyller följaktligen kravet på kvalificerad insolvens. Avseende det allmänna skälighetsrekvisitet gör Kronofogdemyndigheten följande bedömning. G.H. har vid två tillfällen dömts till fängelsestraff samt att utge skadestånd till de skadelidande. Den 2 juli 2007 dömdes han för mordbrand och olaga hot till fängelse i fyra år samt att utge skadestånd om totalt 153 825 kr jämte ränta. Den 27 augusti 2009 dömdes han på nytt för våld mot tjänsteman samt hot mot tjänsteman till fängelse i tre månader samt att utge skadestånd om totalt 15 000 kr jämte ränta.

G.H. har alltså gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, vilket är en omständighet som talar emot att skuldsanering beviljas. Kronofogdemyndigheten anser dock att det förflutit lång tid sedan brotten begicks och han har haft löneutmätning när utrymme har funnits och han har ett stort behov av ekonomisk rehabilitering. Vid en sammantagen bedömning är det skäligt att bevilja honom skuldsanering. Den omständigheten att skulderna hänförliga till skadestånd utgör en stor del av totalskuldbördan föranleder inte någon annan bedömning.

Brottsoffermyndigheten har i sitt överklagande sammanfattningsvis anfört följande.

G.H. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet i form av mordbrand och dömdes 2007 till fyra års fängelse för dessa gärningar. Han har därefter ådragit sig ytterligare skadeståndsskulder genom brott som begicks i februari 2009. Av förarbetena framgår att skuldernas ålder är en omständighet som medför att skuldsanering bör kunna beviljas trots förekomsten av skadestånd. Enligt Brottsoffermyndigheten bör en bedömning av brottslighetens betydelse inte endast ta fasta på skuldens ålder utan i minst lika hög grad beakta brottens allvar. Skulderna hänförliga till de brott som G.H. har begått uppgår vidare till drygt 45 procent av hans skuldbörda. Skuldbördan utgörs därmed till stor del av skulder på grund av brott. G.H. har endast betalat tillbaka en mycket liten del av det skadestånd han dömts att betala, Brottsoffermyndigheten har erhållit 493 kr. Detta talar emot att bevilja G.H. skuldsanering. Sammanfattningsvis är G.H. inte ett av de undantagsfall när skuldsanering kan beviljas trots att gäldenären har skadeståndsskulder på grund av brott.

Övriga borgenärer har beretts tillfälle att yttra sig men har inte hörts av.

Tingsrätten (tingsfiskalen Lovisa Cronstedt) anförde i beslut den 31 augusti 2016 följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

Av 4 § skuldsaneringslagen (2006:548) följer att skuldsanering får beviljas om (i) gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid (s.k. kvalificerad insolvens) och (ii) det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas (det allmänna skälighetskravet). Båda kraven måste vara uppfyllda för att skuldsanering·ska beviljas. Skälighetsprövningen ska göras utifrån en samlad bedömning där samtliga omständigheter som rör gäldenärens ekonomi och dennes personliga förhållanden ska beaktas (prop. 1993/94:123, s. 96). Av bestämmelsens·tredje stycke framgår vidare att vid skälighetsprövningen särskilt ska beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

G.H. uppfyller kravet på kvalificerad insolvens. Vad tingsrätten har att ta ställning till är om det allmänna skälighetskravet är uppfyllt.

I motiven till den ursprungliga skuldsaneringslagen anges att skadeståndsfordringar som grundar sig på brott normalt bör hindra en skuldsanering. Departementschefen menade att det vore stötande om den som har dömts för allvarlig brottslighet och då har ålagts att betala skadestånd skulle kunna få skadeståndet nedsatt genom skuldsanering. Skadeståndsfordringar bör dock inte generellt undantas från skuldsaneringslagens tillämpningsområde och det kan tänkas undantagsfall där skuldsanering bör kunna beviljas trots att en sådan fordran ingår bland gäldenärens skulder. Exempel på sådana fall är när ett skadestånd av äldre datum föreligger där gäldenären fullgjort en del av sin betalningsförpliktelse eller där den skadelidande är positivt inställd till en skuldsanering för gäldenären eller där skadeståndet utgör endast en mindre del av gäldenärens samtliga skulder. Över huvud taget bör här skuldens ålder tillmätas en avgörande betydelse. Ju äldre skadeståndsfordran är desto större bör möjligheterna vara för gäldenären att erhålla skuldsanering. Som regel bör dock förekomsten av en skadeståndsfordran på grund av brott vid den allmänna skälighetsbedömningen verka hindrande för skuldsanering (prop. 1993/94:123, s. 101–102). I förarbetena till den nu gällande skuldsaneringslagen framhålls vidare vikten av en nyanserad skälighetsbedömning och att kraven på skälighet inte bör ställas alltför högt (prop. 2005/06:124, s. 40–41).

Brottsoffermyndigheten har, genom att utge brottsskadeersättning till målsäganden, övertagit skadelidandes rätt till skadestånd. I motiven till brottsskadelagen framgår avseende i vilken utsträckning staten bör utöva sin regressrätt bl.a. följande. Regeringens utgångspunkt är att gärningsmannen inte ska hamna i ett bättre läge när Brottsoffermyndigheten betalar brottsskadeersättning till brottsoffret. Gärningsmannens skyldighet att betala för den skada han eller hon har orsakat ska alltså inte upphöra av den anledningen. En motsatt ordning riskerar att leda till att gärningsmän i större utsträckning medvetet håller sig undan att betala skadeståndet i syfte att lättare och snabbare komma ifrån sin betalningsskyldighet. Utövandet av regress mot gärningsmannen är viktigt, både ur ett ekonomiskt perspektiv och av rättviseskäl. Indrivning ska emellertid inte ske om detta framstår som utsiktslöst eller skulle drabba gäldenären särskilt hårt. En väl avvägd regressverksamhet kan bidra till att minska utanförskapet för de personer som efter avtjänat straff vill komma bort från kriminalitet (prop. 2013/14:94, s. 49–50).

G.H. har behov av ekonomisk rehabilitering. Vidare ligger de brottsliga gärningarna förhållandevis långt tillbaka i tiden. Dessa omständigheter talar för att bevilja G.H. skuldsanering.

Den brottsliga gärning, mordbrand, till vilken den största delen av G.H:s skadeståndsskyldighet hänför sig är dock mycket allvarlig. Skadeståndsdelen utgör även en stor del av hans totala skuldbörda, drygt 45 procent. G.H. har endast betalat en mycket liten del av de skadestånd han dömts att betala. Därtill har det enligt tingsrättens mening inte förflutit tillräckligt lång tid sedan de brottsliga gärningarna begicks ställt i relation till brottslighetens allvar.

Sammantaget anser tingsrätten att det inte är skäligt att nu bevilja G.H. skuldsanering. Kronofogdemyndighetens beslut ska därför upphävas.

BESLUT

Tingsrätten upphäver Kronofogdemyndighetens beslut att bevilja G.H. skuldsanering.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

G.H. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle bevilja honom skuldsanering.

Hovrätten (hovrättslagmannen Cecilia Gilljam samt hovrättsråden Bob Nilsson Hjorth, referent, och Anna Graninger) anförde i beslut den 5 oktober 2016 följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

På av tingsrätten anförda skäl ska överklagandet avslås.

BESLUT

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

G.H. överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle bevilja honom skuldsanering.

Brottsoffermyndigheten och två andra borgenärer motsatte sig att hovrättens beslut ändrades. Övriga borgenärer yttrade sig inte eller förklarade att de inte hade något att anföra.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Cecilia Andgren, föreslog i betänkande följande beslut.

SKÄL

Frågan i målet

1. Frågan i målet är om det är skäligt att bevilja G.H. skuldsanering, då nästan hälften av hans skulder avser skadestånd på grund av brott.

Om G.H:s brottslighet

2. G.H. dömdes den 20 december 2007 för mordbrand och olaga hot, grovt brott, till fängelse i fyra år. Han förpliktades även att betala drygt 150 000 kr i skadestånd. Merparten av detta skadestånd avsåg kränkningsersättning till de två målsägande som utsattes för det grova olaga hotet. Övriga målsägande tillerkändes skadestånd för bl.a. inkomstförlust och sakskada.

3. Den 9 november 2009 dömdes G.H. för våld och hot mot tjänsteman till fängelse i tre månader. Han förpliktades att betala kränkningsersättning till tre målsägande med totalt 15 000 kr.

Allmän bakgrund

4. G.H. är född 1965 och ensamstående. Han ansökte i mars 2014 om skuldsanering. Av ansökan och utredningen hos Kronofogdemyndigheten framgår bl.a. följande. Han hyr en bostad av kommunen och han har därutöver kostnader på grund av sjukdom. Han är sjukpensionär och uppbär sjukersättning sedan 2004. Han har även bostadstillägg. Han saknar utmätningsbara tillgångar och har haft utmätning på sin inkomst under perioder då utrymme funnits.

5. Av utredningen framgår vidare att G.H:s skulder har uppkommit åren 1993–2011. Enligt G.H. rör det sig om konsumentkrediter, hyresskulder, sjukhuskostnader och skadestånd på grund av brott. Den totala skuldbördan uppgick vid tidpunkten för upprättandet av det sista skuldsaneringsförslaget till 423 088 kr. Vid samma tidpunkt avsåg närmare hälften av skulderna skadestånd på grund av brott.

6. Av handlingarna framgår även att målsägandena som utsattes för det grova olaga hotet har fått merparten av sina skadeståndsanspråk ersatta av Brottsoffermyndigheten. Vad gäller övriga målsägande framgår av handlingarna att alla utom en har godtagit att G.H. beviljas skuldsanering hos Kronofogdemyndigheten.

7. Kronofogdemyndigheten beslutade den 24 april 2014 att inleda skuldsanering. Den 19 februari 2016 beslutade Kronofogdemyndigheten att bevilja G.H. skuldsanering utan betalningsplan.

8. Brottsoffermyndigheten överklagade skuldsaneringsbeslutet. Tingsrätten upphävde den 31 augusti 2016 beslutet att bevilja skuldsanering. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut den 5 oktober 2016.

Den rättsliga regleringen

9. Den 1 november 2016 trädde en ny skuldsaneringslag i kraft (2016:675). Den ersätter den tidigare skuldsaneringslagen (2006:548) och är tillämplig i målet.

10. Skuldsanering får enligt 7 § skuldsaneringslagen beviljas om gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och denna oförmåga med hänsyn till samtliga omständigheter kan antas bestå under överskådlig tid. Av 9 § följer att skuldsanering får beviljas om det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar som gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat under ärendet om skuldsanering.

Skuldsaneringslagens syfte och utveckling

11. Skuldsaneringsinstitutet infördes i svensk rätt genom skuldsaneringslagen (1994:334). I förarbetena till den lagen angavs att det huvudsakliga syftet med skuldsaneringsinstitutet var att skapa ett system för rehabilitering av svårt skuldsatta personer, som därigenom skulle ges en ny chans till ett drägligare och mer samhällsnyttigt liv. Samtidigt betonades vikten av att systemet inte fick skada den allmänna betalningsmoralen. Inte heller fick systemet verka stötande ur allmän synpunkt. (Se prop. 1993/94:123 s. 73 f.)

12. När det gäller den allmänna skälighetsprövningen betonades i motiven vikten av gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering. Detta behov ansågs tydligast framgå vid missförhållande mellan å ena sidan gäldenärens totala skuldbörda och å andra sidan hans tillgångar och förvärvsförmåga. För att skuldsaneringsinstitutet skulle uppfylla sitt rehabiliterande syfte framhölls att avvägningarna i tillämpningen skulle göras på ett verkligt nyanserat sätt, så att skuldsanering kom till stånd i de fall som uppfyller kraven. (Se a. prop. s. 96.)

13. Något behov av att ändra skälighetsbestämmelsen ansågs inte föreligga vid införandet av den nya skuldsaneringslagen (se prop. 2015/16:125 s. 52). Bestämmelsen i 9 § skuldsaneringslagen motsvarar således i huvudsak den i 1994 års skuldsaneringslag. I syfte att utvidga möjligheterna för skuldsanering har dock vissa ändringar av bestämmelsen gjorts under åren. Bl.a. har skuldernas ålder tagits bort från den uppräkning av särskilda omständigheter som är att beakta vid skälighetsprövningen. (Se prop. 2010/11:31 s. 23.)

14. Vid skuldsaneringslagens införande var skuldsaneringsinstitutet helt oprövat och det fanns farhågor om att skuldsanering skulle beviljas i situationer som kunde anses stötande. Dessa farhågor om ett överutnyttjande av skuldsaneringsinstitutet har inte besannats. I stället har lagstiftningsarbetet kommit att inrikta sig på att utvidga möjligheterna för skuldsanering. HD har i rättsfallet NJA 2014 s. 621 konstaterat att de uttalanden om skälighets-rekvisitet som gjordes vid lagens införande bör ses mot denna bakgrund.

Närmare om skälighetsprövningen när gäldenären begått brott

15. Vid skälighetsprövningen ska samtliga relevanta förhållanden beaktas, däribland att gäldenären tidigare gjort sig skyldig till brott och att en eventuell skuldsanering omfattar skadeståndsfordringar till följd därav.

16. I förarbetena till 1994 års skuldsaneringslag uttalades att den omständigheten att gäldenären tidigare hade gjort sig skyldig till brott i sig inte utgjorde ett absolut hinder mot att bevilja gäldenären skuldsanering. Att gäldenären hade gjort sig skyldig till brottslighet, kanske svår och omfattande sådan, ansågs dock vara något som skulle vägas in i den totalbedömning som bör göras i ett skuldsaneringsärende. Vidare uttalades att det förhållandet att gäldenären hade ett brottsligt förflutet, särskilt om det avsåg s.k. ekonomisk brottslighet, var en omständighet som starkt talade mot skuldsanering. (Se prop. 1993/94:123 s. 90.)

17. När det gäller betydelsen av skadeståndsfordringar på grund av brott uttalades vid den ursprungliga skuldsaneringslagens tillkomst att sådana fordringar normalt borde hindra skuldsanering. Det kunde dock enligt förarbetena finnas undantagsfall vid skadeståndsfordringar av äldre datum där gäldenären fullgjort en del av sin betalningsförpliktelse, där den skadelidande ställt sig positiv till skuldsanering eller där skadeståndet endast utgjorde en mindre del av gäldenärens samtliga skulder. Vidare uttalades att skuldernas ålder skulle tillmätas en avgörande betydelse. (Se a. prop. s. 101 f.)

18. Även uttalandena om betydelsen av gäldenärens tidigare brottslighet vid skälighetsprövningen i de ursprungliga förarbetena bör ses mot den rättsutveckling som har skett (se p. 14). Samtidigt bör utgångspunkten fortfarande vara att gäldenärens tidigare brottslighet i många fall kan innebära att det inte är skäligt att bevilja skuldsanering. Ett beviljande av skuldsanering, särskilt om gäldenären gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och därigenom ådragit sig stora skulder, kan framstå som stötande. Ett beviljande av skuldsanering i sådana fall måste därför ske med försiktighet och utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Bedömningen i detta fall

19. G.H. är kvalificerat insolvent och uppfyller även i övrigt kraven för att kunna beviljas skuldsanering. Vid skälighetsprövningen är följande att beakta.

20. G.H. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och närmare hälften av hans skulder består av skadeståndsskulder till följd därav. Detta talar mot att bevilja G.H. skuldsanering. För G.H:s del föreligger dock flera omständigheter som talar för att det ändå är skäligt att bevilja honom skuldsanering.

21. G.H. har under en mycket lång period levt med överskuldsättning och under små ekonomiska förhållanden och han saknar förvärvsförmåga på grund av sjukdom. Den brottslighet som G.H. har gjort sig skyldig till ligger förhållandevis långt tillbaka i tiden och G.H. har inte fortsatt att begå brott efter att han frigavs 2010. Han har inte heller ådragit sig fler skulder sedan 2011. Det är uppenbart att G.H. har ett stort behov av ekonomisk rehabilitering och det framstår som angeläget för G.H:s återanpassning i samhället att han befrias från den skuldbörda han saknar varje möjlighet att betala.

22. Därtill framstår de gärningar som G.H. dömts för varken som planerade eller genomtänkta. Av utredningen i målet framgår även att i vart fall gärningarna från 2009 är begångna under en tid då G.H. led av psykisk ohälsa.

23. Merparten av de skulder som G.H. har ådragit sig till följd av sitt brottsliga agerande är över tio år gamla. Borgenärerna med de största fordringarna enligt brottmålsdomarna har vidare erhållit ersättning från Brottsoffermyndigheten. Vad gäller övriga målsägande har alla utom en förklarat att de godtar att G.H. beviljas skuldsanering.

24. Vid en samlad bedömning finner HD att det, trots G.H:s tidigare brottslighet och skulder till följd därav, är skäligt att bevilja honom skuldsanering. G.H. saknar betalningsförmåga och ska därför beviljas skuldsanering utan betalningsplan. Hovrättens beslut bör därför ändras på så sätt att Kronofogdemyndighetens beslut fastställs.

HD:S AVGÖRANDE

Med ändring av hovrättens beslut fastställer HD Kronofogdemyndighetens beslut.

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ingemar Persson, Petter Asp och Malin Bonthron) meddelade den 19 oktober 2017 följande slutliga beslut.

SKÄL

Vad målet gäller

1. G.H. har ansökt om skuldsanering och målet gäller om hans ansökning ska beviljas. Prejudikatintresset rör frågan vilken betydelse det har att en del av hans skulder har sin grund i brottslighet.

Tillämpliga lagbestämmelser

2. Skuldsanering får enligt 7 § skuldsaneringslagen (2016:675) beviljas om gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och denna oförmåga med hänsyn till samtliga omständigheter kan antas bestå under överskådlig tid. Det brukar beskrivas så, att gäldenären ska vara kvalificerat insolvent.

3. En gäldenär som är kvalificerat insolvent får enligt 9 § skuldsaneringslagen beviljas skuldsanering endast om det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar som gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

Kravet på kvalificerad insolvens är uppfyllt i detta fall

4. G.H. är född år 1965, sjukpensionär och ensamstående. Han uppbär sjukersättning och bostadstillägg. Utöver hyres- och andra levnadskostnader har han kostnader på grund av sjukdom. Hans skulder uppgår till drygt 420 000 kr. Det rör sig om konsumentkrediter, hyresskulder, sjukhuskostnader samt skadestånd på grund av brott om cirka 190 000 kr. Han saknar utmätningsbara tillgångar och har haft utmätning på sin inkomst under perioder då utrymme för det har funnits.

5. Kronofogdemyndigheten och domstolarna har gjort bedömningen att G.H. är kvalificerat insolvent. HD gör samma bedömning.

Om G.H:s brottslighet

6. Frågan är därefter om skälighetsrekvisitet i 9 § är uppfyllt och vilken betydelse G.H:s tidigare brottslighet har för den bedömningen. I den frågan kom Kronofogdemyndigheten fram till att det var skäligt att bevilja skuldsanering och beslutade om sådan utan betalningsplan. Domstolarna har ansett att skälighetskravet inte är uppfyllt och därvid hänfört sig till främst det förhållandet att G.H:s skuldbörda delvis har sin grund i brottslighet vid två tillfällen.

7. Till en början har G.H. för gärningar begångna vid ett tillfälle år 2007 dömts för mordbrand och olaga hot, grovt brott, till fängelse i fyra år. Han förpliktades även att betala drygt 150 000 kr i skadestånd. Merparten av detta skadestånd avsåg kränkningsersättning till de två målsägande som utsattes för det grova olaga hotet. Brottsoffermyndigheten har i allt väsentligt betalat kränkningsersättningen och tagit över kravet mot G.H. Övriga målsägande tillerkändes skadestånd för bl.a. inkomstförlust och sakskada.

8. Vidare har G.H. för gärningar begångna vid ett tillfälle år 2009 dömts för våld och hot mot tjänsteman till fängelse i tre månader. Han förpliktades att betala kränkningsersättning till tre målsägande med totalt 15 000 kr.

Allmänt om skälighetsbedömningen

9. Skuldsaneringsinstitutet infördes genom skuldsaneringslagen (1994:334). Den lagen ersattes av skuldsaneringslagen (2006:548), som i sin tur ersattes av 2016 års lag.

10. Redan enligt 1994 års lag gällde ett krav på skälighet. Det kravet har sedan upptagits i efterföljande lagar. Bestämmelsen i 9 § skuldsaneringslagen motsvarar således vad som föreskrevs i 4 § första stycket 2 och tredje stycket i 1994 års skuldsaneringslag (jfr prop. 2015/16:125 s. 52 och 208). I syfte att utvidga möjligheterna till skuldsanering har dock vissa ändringar av regleringen gjorts under åren. Bland annat har skuldernas ålder tagits bort från den uppräkning av särskilda omständigheter som är att beakta vid skälighetsprövningen (se prop. 2010/11:31 s. 23).

11. Rörande skälighetsprövningen finns det mer ingående uttalanden i endast förarbetena till 1994 års lag. Dessa uttalanden är alltjämt vägledande men bör ses mot bakgrund av hur förhållandena var då. Skuldsaneringsinstitutet var oprövat, och det fanns farhågor om att skuldsanering skulle beviljas i situationer där det kunde anses vara stötande. Farhågorna om ett överutnyttjande av skuldsaneringsinstitutet kan emellertid inte anses ha blivit besannade. I stället har lagstiftningsarbetet kommit att inrikta sig på att utvidga möjligheterna för skuldsanering. Det har viss betydelse för vilken vikt som i olika hänseenden bör tillmätas förarbetena till 1994 års lag (jfr NJA 2014 s. 621).

12. Skälighetskravet har utformats positivt. Skuldsanering får beviljas endast om det är skäligt; att ett beviljande inte kan sägas vara oskäligt är otillräckligt. Enligt förarbetena är det emellertid inte avsikten att den positiva konstruktionen av skälighetsrekvisitet ska få någon större betydelse för den praktiska tillämpningen (se prop. 1993/94:123 s. 96). Som en konsekvens bör i allmänhet skälighetsrekvisitet vara uppfyllt om en kvalificerat insolvent gäldenär under några år har varit oförmögen att fullgöra sina betalningsförpliktelser och det inte finns några särskilda skäl mot skuldsanering.

13. I förarbetena understryks att frågan om det är skäligt att bevilja skuldsanering ska avgöras efter en helhetsbedömning (se t.ex. prop. 1993/94:123 s. 96 och prop. 2005/06:124 s. 41 f.). Den bedömningen måste dock göras i enlighet med vad som föreskrivs i 9 § skuldsaneringslagen. Av första stycket framgår att bedömningen ska knytas till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Med det sätts en ram för vilka omständigheter som ska ingå i helhetsbedömningen. I andra stycket anges vissa omständigheter som inom denna ram ska beaktas särskilt.

14. I förarbetena till 1994 års lag anges att det huvudsakliga syftet med skuldsaneringsinstitutet är att skapa ett system för rehabilitering av svårt skuldsatta personer, som därigenom ska ges en ny chans till ett drägligare och mer samhällsnyttigt liv. Samtidigt betonas vikten av att systemet inte skadar den allmänna betalningsmoralen. Inte heller får beviljande av skuldsanering verka stötande från allmän synpunkt. (Se prop. 1993/94:123 s. 73 f.) Dessa uttalanden ger stöd för att skälighetsbedömningen ska göras ur ett samhälleligt perspektiv. Bedömningen av vad som kan anses stötande kan alltså inte direkt återföras på hur borgenärer och andra kan tänkas reagera i det enskilda fallet. I stället får bedömningen ta sikte på vad som med hänsyn till relevanta intressen – häribland den skadelidandes intressen – kan anses godtagbart från samhällets synpunkt.

Närmare om skälighetsprövningen när gäldenären har begått brott

15. Kriminell livsföring ska naturligtvis beaktas vid skälighetsprövningen. Skuldsanering bör dock inte nekas som ett slags sanktion med anledning av brottslig verksamhet. I stället bör en efter omständigheterna rimligt ordnad livsföring i allmänhet vara en förutsättning för att gäldenären på ett erforderligt sätt ska anses ha ansträngt sig för att fullgöra sina förpliktelser. Av det följer att tidigare kriminalitet vanligen inte i sig bör väga särskilt tungt som argument mot skuldsanering (jfr dock prop. 1993/94:123 s. 90 beträffande ekonomisk brottslighet). Bedömningen blir emellertid en annan, om de skulder som skulle omfattas av en skuldsanering till någon del är en följd av den brottsliga verksamheten.

16. Ett brott sanktioneras inte bara genom det straffrättsliga påföljdssystemet utan också på så sätt att gärningsmannen har att ersätta dem som har drabbats av brottsligheten. Det rör sig om en samlad samhällelig reaktion som ska innefatta såväl ett klander av gärningsmannen i form av en straffrättslig påföljd som en upprättelse av brottsoffren genom bl.a. ekonomisk ersättning. Den ekonomiska sidan av reaktionen har betydelse även om gärningsmannen saknar betalningsförmåga. Om gärningsmannen inte kan betala sina skulder bör han ändå ha att under rimlig tid bära den skuldbörda som han genom sin brottslighet har ådragit sig.

17. Att gäldenären har en skuld på grund av brottsligt handlande utgör dock inte ett absolut och slutligt hinder mot skuldsanering. En mindre skuld på grund av brottsligt handlande bör inte tillmätas någon större betydelse, i allt fall inte om brottsligheten saknar samband med gäldenärens ekonomiska problem. Och även om det rör sig om en mer beaktansvärd skuld på grund av grövre brottslighet bör detta inte utgöra ett evigt hinder mot skuldsanering (jfr t.ex. det förhållandet att också ett ådömt fängelsestraff, enligt 35 kap. 8 § BrB, bortfaller efter viss tid). Behovet av att upprätthålla gäldenärens ansvar för en skuld som tillkommit genom brott bör så småningom kunna ställas efter rehabiliteringsintresset.

18. Det kan här tilläggas att det i ett lagstiftningsärende rörande Brottsoffermyndigheten uttalas att myndigheten bör utnyttja regress­möjligheten i betydande utsträckning och vara återhållsam med att befria gärningsmannen från betalningsskyldighet (se prop. 2013/14:94 s. 48 ff. och 53 f.). Uttalandet ligger väl i linje med det anförda. Det framstår som naturligt att frågan ifall gärningsmannens skuldansvar ska reduceras eller falla bort på grund av bristande betalningsförmåga i de flesta fall prövas enligt skuldsaneringslagen.

19. När det gäller hur lång tid det förhållandet att en skuld har sin grund i brott ska hindra skuldsanering gör sig olika överväganden gällande. En utgångspunkt bör vara att åtminstone när det rör sig om en mer beaktansvärd skuld bör hindret under en viss inledande tid vara absolut. Beroende på omständigheterna kan det handla om några år men många gånger bör tiden vara avsevärt längre (jfr prop. 1993/94:123 s. 101 f.). Så småningom måste dock andra omständigheter kunna vägas in. Och efter en i förhållande till omständigheterna rimlig ytterligare tid, som kan vara betydande, bör man kunna se bort från att en skuld har brottslig grund.

20. En annan given utgångspunkt är att ju grövre brottet är, desto längre tid bör förhållandet inverka på bedömningen. Vidare bör särskild betydelse tillmätas det förhållandet att brottet allvarligt kränkt en individs personliga integritet (jfr a. prop. s. 101 beträffande våldtäkt).

21. Ett av grunddragen i skuldsaneringssystemet är att det innefattar en möjlighet för en gäldenär att bli skuldfri även om en eller flera av borgenärerna motsätter sig skuldsanering. Det förhållandet att en borgenär har en fordran avseende skadestånd på grund av brott bör inte medföra att det krävs att just den borgenären tillstyrker eller förklarar sig inte ha någon erinran mot skuldsanering, om ett beslut om skuldsanering i övrigt framstår som skäligt. En annan sak är att en positiv inställning från en borgenär åtminstone i vissa fall bör kunna medföra att skuldsanering kan beviljas i situationer när det annars inte skulle framstå som skäligt med hänsyn till den skadelidandes fordran (jfr a. prop. s. 102). Ett tillstyrkande kan ju ses som ett villkorat medgivande av att fordringen sätts ned eller faller bort.

22. Vid skälighetsbedömningen bör vidare en brottsrelaterad skuld tillmätas större betydelse om ett skuldsaneringsbeslut direkt kommer att drabba den skadelidandes rätt till skadestånd än om det påverkar Brottsoffermyndighetens möjligheter att regressvis återkräva utgiven brottsskadeersättning. Ur samhällelig synvinkel måste den skadelidandes intresse av att få ersättning anses ha större vikt än dennes intresse av vem som, efter att skadeståndsskyldighet ålagts, slutligt kommer att stå för den utgivna ersättningen.

23. När grunden för skulden inte utgör ett absolut hinder mot skuldsanering, typiskt sett därför att tid har förflutit, bör särskilt avseende fästas vid behovet av rehabilitering sammantaget med de ansträngningar som gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser.

Skälighetskravet är uppfyllt i detta fall

24. Brottsligheten år 2009 är jämförelsevis inte av det allvarligare slaget och innebar inte någon svårare kränkning av brottsoffren. Att vissa av G.H:s skulder härrör från denna brottslighet kan mot den bakgrunden sammantaget med främst den tid som har förflutit sedan gärningen inte tillmätas någon betydelse vid skälighetsbedömningen.

25. Brottsligheten år 2007 är av betydligt allvarligare slag. Genom mordbranden har G.H. utsatt andra människors liv och hälsa men även egendom för stora risker. En mordbrand av det aktuella slaget innefattar i allmänhet sådana av hänsynslöshet eller likgiltighet präglade kränkningar av andras rätt till trygghet och välbefinnande att det talar för en lång tids absolut hinder mot skuldsanering. I samma riktning om än inte lika tungt talar det förhållandet att G.H. i samband med mordbranden gjorde sig skyldig till olaga hot, grovt brott, riktat mot två personer som bodde i den aktuella fastigheten. I detta fall framstår dock inte handlandet som vare sig planerat eller genomtänkt utan snarare som en följd av att G.H. led av psykisk ohälsa, låt vara inte av sådant slag att det fick betydelse vid påföljdsvalet. Fastän de skulder som följde med brottsligheten svarar för en förhållandevis stor del av den skuldbörda som han nu har, så bör de angivna omständigheterna sammantaget med att tio år har förflutit sedan gärningen begicks föranleda att bakgrunden till skulderna nu endast i viss mån talar emot skuldsanering.

26. Beträffande omständigheterna i övrigt ger utredningen vid handen att G.H. under en mycket lång period levt med överskuldsättning och under små ekonomiska förhållanden. Han saknar förvärvsförmåga på grund av sjukdom. Han har inte ådragit sig nya skulder efter år 2011. Det är uppenbart att G.H. har ett stort behov av ekonomisk rehabilitering. Det framstår som angeläget för hans återanpassning i samhället att han befrias från den skuldbörda som han saknar varje möjlighet att betala.

27. Vid en samlad bedömning finner HD att det är skäligt att bevilja G.H. skuldsanering.

Slutsats

28. G.H. är alltså kvalificerat insolvent och det är skäligt att bevilja honom skuldsanering. Han saknar betalningsförmåga och ska därför beviljas skuldsanering utan betalningsplan. Hovrättens beslut ska följaktligen ändras på så sätt att Kronofogdemyndighetens beslut fastställs.

HD:S AVGÖRANDE

Med ändring av hovrättens beslut fastställer HD Kronofogdemyndighetens beslut.

Referenten justitierådet Lars Edlund var skiljaktig och anförde.

Jag anser att G.H:s ansökan om skuldsanering bör avslås. Skälen bör fr.o.m. punkten 15 ha följande lydelse.

Närmare om skälighetsprövningen när gäldenären begått brott

15. I förarbetena till 1994 års skuldsaneringslag uttalades att den omständigheten att gäldenären tidigare hade gjort sig skyldig till brott i sig inte utgjorde ett absolut hinder mot att bevilja gäldenären skuldsanering. Att gäldenären hade gjort sig skyldig till brottslighet ansågs dock vara något som skulle vägas in i den totalbedömning som bör göras i ett skuldsaneringsärende. Att gäldenären hade ett brottsligt förflutet, särskilt om det avsåg s.k. ekonomisk brottslighet, var en omständighet som starkt talade mot skuldsanering. Det angavs vidare att det förhållandet att det är fråga om allvarlig brottslighet, t.ex. våldtäkt, kan medföra att en nedsättning av skadeståndet genom skuldsanering är stötande. (Se prop. 1993/94:123 s. 90 och s. 101 f.)

16. Det kunde dock enligt förarbetena finnas undantagsfall vid skadeståndsfordringar av äldre datum där gäldenären fullgjort en del av sin betalningsförpliktelse, där den skadelidande ställt sig positiv till skuldsanering eller där skadeståndet endast utgjorde en mindre del av gäldenärens samtliga skulder. Skuldernas ålder skulle tillmätas en avgörande betydelse. (Se a. prop. s. 102.)

17. Uttalandena om betydelsen av gäldenärens tidigare brottslighet vid skälighetsprövningen i de ursprungliga förarbetena bör tolkas mot den rättsutveckling som har skett (se p. 11). Visserligen får det alltjämt anses föreligga en hög tröskel för att bevilja skuldsanering när det är fråga om brottsskadestånd. Samtidigt står det klart att det i princip inte finns något absolut hinder mot skuldsanering på grund av tidigare brottslighet. Utrymmet för skuldsanering får i stället bedömas mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet.

18. Skuldernas ålder får fortfarande anses vara en viktig faktor vid prövningen när det gäller brottsskadestånd. Om skuldernas tillkomst ligger långt tillbaka i tiden bör skälen mot skuldsanering tillmätas mindre vikt, och vid någon tidpunkt bör det förhållandet att lång tid förflutit kunna få genomslag även i fall då det rör sig om mycket allvarliga brott. Bedömningen i detta hänseende blir i hög grad beroende av brottslighetens karaktär och huruvida det skulle vara stötande att bevilja skuldsanering.

19. Att det är fråga om brott som skett i vinningssyfte eller som utgjort en del av gäldenärens livsstil torde i många fall tala mot skuldsanering, fastän skulderna är av äldre datum.

20. Även i sådana fall när det är fråga om allvarlig brottslighet kan det framstå som stötande att bevilja skuldsanering trots att det rör sig om gamla skulder. Vid sidan av straffvärdet bör då arten och graden av den kränkning som brottsoffret har varit utsatt för beaktas. Det finns anledning att se allvarligare på intrång i den personliga integriteten än på ekonomisk skada. Hänsynslöshet liksom likgiltighet i förhållande till brottets effekter för andra bör väga tungt. I tveksamma fall kan en omständighet som talar för skuldsanering vara att de skadelidande, eller Brottsoffermyndigheten som ny fordringsägare, ställer sig positiva till detta (se p. 16).

Bedömningen i detta fall

21. G.H. har under en lång period levt med överskuldsättning och under små ekonomiska förhållanden. Han saknar förvärvsförmåga på grund av sjukdom. Han har ett stort behov av ekonomisk rehabilitering.

22. Skulderna avseende brottsskadestånd är åtta–tio år gamla, och övriga skulder är äldre. Skuldernas ålder i sig gör att det finns förutsättningar att överväga en skuldsanering.

23. Vid bedömningen måste dock omständigheterna vid tillkomsten av skulderna avseende brottsskadestånd vägas in. G.H. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet genom mordbranden. Han har utsatt flera människor för livsfara, och det framgår av utredningen att det grova olaga hotet var starkt traumatiserande för målsägandena. Vidare är brottsligheten år 2009 av relativt allvarligt slag. Till detta kommer att närmare hälften av G.H:s skulder består av skadeståndsskulder till följd av brott, och den största delen av dessa skulder avser kränkningsersättning till brottsoffer. Det anförda talar starkt mot att nu bevilja skuldsanering.

24. Det föreligger inte några särskilda omständigheter av det slag som kan tala för en generösare bedömning av skuldsaneringsfrågan (jfr p. 16).

25. Mot bakgrund av det anförda kan det inte anses skäligt att nu bevilja skuldsanering. G.H:s överklagande ska därför avslås.