RH 2020:11

Artvärdet för sexuellt övergrepp mot barn vid straffmätningsvärden över tre månaders fängelse har normalt bedömts vara så högt att fängelse kan frångås endast om det föreligger alldeles särskilda omständigheter.

Solna tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot B.J. för följande brott.

Våldtäkt mot barn

B.J. har låtit Sekretess A genomföra ett oralt samlag med, alternativt onanera åt, B.J. Sekretess A var under 15 år. Det hände någon gång mellan den 1 oktober 2018 och den 31 mars 2019 – – –. B.J. begick gärningen med uppsåt. B.J. har i vart fall varit oaktsam beträffande omständigheten att Sekretess A var under 15 år.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Anu Rintala samt nämndemännen Petra Schagerholm Fahlander, Gun Ulla Susanna Risberg och Samir Sabri) anförde i dom den 4 februari 2020, såvitt nu är av intresse, följande.

DOMSKÄL

Skuld

– – –

Värderingen av den bevisning som har lagts fram till stöd för åtalet

Sekretess A har lämnat en klar, tydlig, detaljerad och sammanhängande berättelse om händelsen. Berättelsen sedd för sig framstår som trovärdig. Någon annan stödbevisning finns dock inte. I målet står därför ord mot ord om vad som inträffade i hallen hemma hos B.J. Även om B.J. i inledningsskedet av förundersökningen enbart nämnt oralsex i samband med kontakterna med Sekretess A är den omständigheten inte tillräcklig för att tingsrätten ska kunna bortse från de uppgifter som han lämnat vid huvudförhandlingen. Åklagarens bevisning är därmed inte tillräckligt stark för att det mot B.J:s bestridande ska kunna slås fast att det genom målsägandens uppgifter, i förening med övrig utredning, är ställt utom rimligt tvivel att B.J. låtit Sekretess A genomföra ett oralt samlag med honom. Åklagarens påstående i den delen är därmed inte styrkt.

Något annat är mot denna bakgrund inte utrett än att B.J., såsom han har berättat, låtit Sekretess A onanera åt honom samt att B.J. begått gärningen med uppsåt.

Rubricering

– – –

Tingsrätten finner inte att omständigheterna i det här fallet är sådana att den sexuella handling som B.J. gjort sig skyldig till med hänsyn till kränkningens allvar är att jämställa med samlag. Han ska därför inte dömas för våldtäkt mot barn. Gärningen är i stället att rubricera som sexuellt övergrepp mot barn.

Påföljd

Sekretess A var vid tidpunkten för gärningen 14 år gammal, vilket B.J. kände till. B.J. har gjort upp med Sekretess A om att de skulle ses hemma hos honom i anslutning till Sekretess A:s skola och det har inte rört sig om någon alltför kortvarig situation. Det ska dock också beaktas att B.J. angett sig själv till polisen.

Sammantaget finner tingsrätten att brottet har ett straffmätningsvärde motsvarande fängelse i fem månader. B.J. är tidigare ostraffad och har samtyckt till att utföra samhällstjänst för det fall han skulle dömas. Med hänsyn till brottets höga artvärde är det tingsrättens bedömning att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. Fängelsestraffets längd bestäms till fem månader.

– – –

DOMSLUT

Tingsrätten dömer B.J. för sexuellt övergrepp mot barn. Påföljden bestäms till fängelse 5 månader. B.J. ska betala skadestånd till Sekretess A med 22 500 kr jämte ränta.

Hovrätten

B.J. överklagade och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom i förening med samhällstjänst.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Målet avgjordes utan huvudförhandling.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig, Sven Johannisson och Charlotte Edvardsson, referent) anförde i dom den 1 juni 2020 följande.

DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens i skuldfrågan inte överklagade dom ska B.J. dömas för den gärning som tingsrätten funnit att han gjort sig skyldig till. Denna ska rubriceras som tingsrätten har gjort, dvs. som sexuellt övergrepp mot barn.

Som Högsta domstolen angav i rättsfallet NJA 2006 s. 221 finns en presumtion för ett fängelsestraff när någon döms för sexuellt övergrepp mot barn. I NJA 2014 s. 990 anges vidare att villkorlig dom och böter kan komma ifråga endast om brottsligheten har ett så lågt straffvärde att den inte ligger långt ifrån att den särskilda ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § brottsbalken är tillämplig. I sistnämnda fall motsvarade straffvärdet fyra månaders fängelse och straffmätningsvärdet tre månaders fängelse. Högsta domstolen fann då att påföljden kunde stanna vid villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Några refererade avgöranden från Högsta domstolen med straffmätningsvärden mellan tre och sex månader finns inte.

Enligt hovrättens mening är normalt artvärdet för brott av det slag som B.J. nu döms för så högt att fängelse kan frångås vid straffmätningsvärden över tre månader endast om det föreligger alldeles särskilda omständigheter. Tingsrätten har funnit att straffmätningsvärdet för det brott som B.J. gjort sig skyldig till motsvarar fem månaders fängelse och hovrätten saknar anledning att gå under detta värde. Några särskilda omständigheter för att frångå fängelsepresumtionen har inte framkommit.

Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.