RH 2020:13

En personbil har stått på en parkeringsplats under sju minuter utan att någon aktivitet runt bilen kunnat iakttas. Detta har ansetts medföra en presumtion för att det varit fråga om parkering. Hovrätten har funnit att undantaget för lastning måste ges en restriktiv tolkning och att packning av gods i en intilliggande byggnad inte utgjort en del av lastningen, vilken alltså inte skett kontinuerligt.

Stockholms tingsrätt

Q-Park AB yrkade att tingsrätten skulle förplikta M.B. att utge ett kapitalbelopp om 400 kr samt ersättning för inkasso- och rättegångskostnader.

M.B. bestred käromålet i dess helhet. Han vitsordade det yrkade kapitalbeloppet samt kostnaderna som skäliga i och för sig.

Under rubriken Grunder m.m. antecknade tingsrätten i huvudsak följande.

Q-Park AB

M.B:s fordon, med registreringsnummer – – –, har den 11 juni 2017 mellan kl. 15.01 och 15.07 olovligen uppställts på parkeringsområdet – – –. Området – som övervakas av Q-Park AB enligt avtal med markägaren – är skyltat med vägmärken i enlighet med 3 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering.

Vid kontrolltillfället har M.B:s fordon varit uppställt i strid med gällande parkeringsbestämmelser, då fordonet saknade ett synligt och giltigt P-tillstånd. Kontrollavgift har därför utfärdats.

Vid kontrolltillfället fastsattes kontrollavgiftsfakturan på fordonets vindruta. – – –

Någon kontinuerlig lastning eller lossning har inte skett under den tiden som avgiften avser och även om tingsrätten skulle finna att så har skett innebär detta inte att M.B. är undantagen från parkeringstillståndskravet. Platsen ifråga är fredad till följd av att platserna är uthyrda och lastning medger ej undantag från kravet på parkeringstillstånd.

Q-Park AB har inte nåtts av någon kommunikation från markägaren om att kontrollavgiften skulle ha tagits tillbaka.

M.B.

På den aktuella dagen befann sig M.B:s fru på platsen i samband med avslutningen av ett karateläger för att hämta upp deras dotter. Det vitsordas att det har fordrats parkeringstillstånd för att parkera på platsen samt att M.B. inte haft något parkeringstillstånd för att parkera på platsen, men det bestrids att bilen varit parkerad, då det pågått lastning. Den aktuella parkeringsvakten – – – utfärdade kontrollavgiften under ett fåtal minuters pågående lastning av utrustning, trots att hon svarade jakande på frågan huruvida allt var i sin ordning och att lastningen kunde avslutas, vilket skedde innan anmärkningen upptäcktes.

Q-Park AB har påstått att lastning inte är tillåtet på området, men har inte angett den lag eller skyltning som styrker detta. Markägaren – – – har uppgett att lastning är tillåtet på platsen samt att man meddelat Q-Park AB att de ska ta tillbaka avgiften. Markägaren har vidare bett Q-Park AB att förtydliga skyltarna på området. Transportstyrelsen har uppgett att det inte finns någon gräns för lastning uttryckt i minuter.

– – –

Båda parter åberopade såväl skriftlig som muntlig bevisning.

Domskäl

Tingsrätten (beredningsjuristen Georgios Eleftheriadis) anförde i dom den 21 december 2018 följande.

DOMSKÄL

Allmänna utgångspunkter

Det är ostridigt i målet att M.B:s bil har stått uppställd på aktuell parkeringsplats vid tillfället och att M.B. saknade parkeringstillstånd. M.B. har vitsordat att det rådde parkeringsförbud på platsen. Frågan som tingsrätten inledningsvis ska pröva är om M.B:s bil har varit parkerad.

Enligt 2 § förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner avses med parkering en uppställning av ett fordon av någon annan anledning än som 1) föranleds av trafikförhållandena, 2) sker för att undvika fara eller 3) sker för på- eller avstigning eller avlastning av gods. Det angivna parkeringsbegreppet är tillämpligt även i förhållande till privata parkeringsbolag, sålunda även i aktuellt fall (jfr NJA 1981 s. 323).

Någon definition av begreppet på- och avlastning av gods framgår inte av förordningen. I praxis har begreppet ansetts även innefatta att godset ska forslas från en fastighet (se NJA 2014 s. 929). Någon tillåten längsta tid för uppställning av bil för på- eller avlastning finns inte heller föreskriven utan godtagbar tid får i stället avgöras från fall till fall. Det måste dock vara fråga om att kontinuerligt och uteslutande lasta gods (se Svea hovrätts dom den 3 februari 2014 i mål FT 814-13, se även RH 1985:127).

Tingsrättens bedömning

I aktuellt fall har det, enligt vittnet M.B.R:s uppgifter, varit fråga om att hämta upp hennes och M.B:s dotter samt utrustning från ett nyligen avslutat karateläger. Dottern hade med sig en madrass, kudde, en bag med skydd och en ryggsäck. Hon gick in i byggnaden, tog av sig sina skor och packade ihop sakerna. Hon har vidare förklarat att hon kom fram till platsen vid ungefär kl. 15.00 och att hon, när hon var på väg tillbaka till bilen med utrustningen och sin dotter efter fem till sex minuter, såg parkeringsvakten och påkallade hennes uppmärksamhet för att förklara att det pågick lastning. Parkeringsvakten svarade men M.B.R. hörde inte vad som sades. Hon såg dock att parkeringsvakten nickade och uppfattade det som att lastning var tillåten. När hon satte sig i bilen såg hon dock kontrollavgiften. Hon har vidare uppgett att bilen var parkerad åtta meter från ingången till byggnaden.

M.B.R:s uppgifter om att lastning i och för sig pågick får även stöd av vittnet K.B., som har berättat att även hon var på platsen vid tillfället för att hämta sin dotter från karatelägret. Bilen stod 20 meter från ingången och hon såg en parkeringsvakt som stod intill M.B.R:s bil och strax därefter såg hon M.B.R. och hennes dotter, som hade mycket att bära. M.B.R. ropade något till parkeringsvakten, som verkade svara något, och åkte sedan därifrån. Hon uppfattade det som att kontrollavgiften redan var utfärdad vid tillfället. Det finns platser där som är förhyrda och hon känner inte till att det lämnats någon information från karateklubben om att lastning är tillåten.

K.M. har uppgett att hon inte kommer ihåg händelsen ifråga men har redogjort för vilken rutin hon som parkeringsvakt brukar följa. Hon har vidare uppgett att det framgår att det råder generellt parkeringsförbud på platsen för omarkerad plats och att det fordras parkeringstillstånd för att parkera på markerad plats. Hon har berättat att hon åker in till området, kontrollerar bilar på platsen samt att om hon hittar en bil utan tillstånd väntar hon i sex minuter innan hon lappar. Hon brukar alltid befinna sig på parkeringen men om parkeringstillstånd fordras behöver man inte befinna sig på plats. Det stod ingen person vid bilen när hon var där. Det är tillåtet med tio minuters på- och avlastning på område där det råder parkeringsförbud. Hon kommer inte ihåg att det pågick någon lastning av fordonet. Om någon person hade kommit fram till henne under de pågående sex minuterna hade hon inte utfärdat kontrollavgift.

Såväl M.B.R. som K.B. har uppgett att M.B.R. ropade till parkeringsvakten då M.B.R. och hennes dotter gick mot bilen samt att hon fick något svar tillbaka. Varken M.B.R. eller K.B. har dock uppfattat vad som sades av parkeringsvakten. Härigenom kan således inte anses visat att K.M. på något sätt svarat jakande på att lastningen var tillåten. Tvärtom framgår av K.B:s förhör, samt av åberopade fotografier, att kontrollavgiften vid tillfället redan var utfärdad.

Av den av M.B. åberopade e-postkorrespondensen med markägaren framgår att på- och avlastning är tillåten på plats där det råder parkeringsförbud i upp till tio minuter, vilket för övrigt även vittnet K.M. har uppgett. Ett parkeringsförbud är emellertid inte detsamma som en plats där parkering i och för sig är tillåten, men fordrar parkeringstillstånd. Detta framgår även av att det används olika typer av skyltar för att markera parkeringsförbud å ena sidan, och plats där parkeringstillstånd erfordras å den andra (se exempelvis TSVFS 1984:32). I målet har käranden gjort gällande att parkering visserligen är tillåten på platsen men att det fordrar parkeringstillstånd, vilket även framgår av de av käranden åberopade fotografierna. Genom e-postkorrespondensen med markägaren – – – är sålunda inte visat att tio minuters tid är tillåten för på- och avlastning på den aktuella platsen.

Av K.M:s förhör framgår att någon aktivitet runt bilen inte observerats under tiden kl. 15.01–15.07. Det är M.B. som har att göra sannolikt att det pågick på- eller avlastning av gods till fordonet kontinuerligt även fast parkeringsvakten inte observerade någon aktivitet under aktuella sex minuter. Tingsrätten ifrågasätter inte att M.B.R. och hennes dotter i och för sig packade ihop saker som de sedan forslade till bilen från karatelägret. Av de av käranden åberopade fotografierna framgår emellertid att parkeringsvakten fotograferade bilen kl. 15.08, sålunda även efter att kontrollavgiften utfärdades. Av bilderna, som har tagits såväl framför som bakom bilen, framgår alltjämt inte någon aktivitet runt bilen. Varken M.B.R. eller hennes dotter syns på bilderna. Sex minuter får mot bakgrund av omständigheterna anses vara tillräckligt för att observera om aktivitet har skett kring en bil för att kunna bedöma om bilen har varit parkerad och inte att exempelvis pålastning pågår.

Mot bakgrund härav finner tingsrätten att det inte har gjorts sannolikt att lastning pågått kontinuerligt. Tingsrätten finner således att bilen i lagens mening har varit parkerad och att Q-Park AB hade rätt att ta ut kontrollavgift vid det aktuella tillfället. Käromålet ska därmed bifallas.

DOMSLUT

M.B. ska till Q-Park AB betala 400 kr avseende kontrollavgift.

Hovrätten

M.B. överklagade domen och yrkade att Q-Park AB:s talan skulle ogillas. Q-Park AB (namnbytt till Aimo Park Sweden AB) motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Parterna åberopade samma omständigheter och bevis som i tingsrätten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig och Sven Johannisson, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Henrik Starfelt) anförde i dom den 26 juni 2020 följande.

DOMSKÄL

Av 1 § första stycket lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering framgår att en kontrollavgift får tas ut om ett fordon har parkerats i strid med förbud eller villkor som har beslutats av markägaren (olovlig parkering), förutsatt att parkeringsförbudet eller parkeringsvillkoren har tillkännagetts enligt 3 § samma lag.

Det är ostridigt att M.B:s bil vid tillfället har stått uppställd på aktuell plats utan parkeringstillstånd. Frågan i målet är om bilen har varit parkerad eller om den har ställts upp för pålastning av gods.

I regel ska begreppet parkering förstås i enlighet med hur begreppet har definierats i 2 § förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. Där anges att med parkering avses uppställning av ett fordon med eller utan förare av någon annan anledning än som 1) föranleds av trafikförhållandena, 2) sker för att undvika fara eller 3) sker för på- eller avstigning eller på- eller avlastning av gods.

På- eller avlastning av gods omfattar inte bara att godset lastas i eller ur en bil utan även att det forslas till, från eller inom en fastighet (NJA 2014 s. 929 p. 8). Det har inte föreskrivits någon längsta tid för uppställning av ett fordon för på- eller avlastning av gods, utan den godtagbara tiden får avgöras från fall till fall (se RH 1986:168). Det ska dock vara fråga om kontinuerligt pågående lastning för att ett uppställt fordon inte ska anses vara parkerat (se t.ex. Svea hovrätts dom den 3 februari 2014 i mål FT 814-13); i undantagsfall kan avsteg göras när omständigheter utanför på- eller avlastarens kontroll påverkar förfarandet (se NJA 1959 s. 349, se även RH 1983:26).

Hovrätten konstaterar i likhet med tingsrätten att skyltningen på platsen utvisat att markägaren haft rätt att ta ut en kontrollavgift om ett fordon parkerats utan tillstånd på den aktuella uppställningsplatsen. Vidare instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att någon aktivitet runt bilen inte observerats under tiden kl. 15.01–15.08. Bilen har stått så lång tid på platsen att det föreligger en presumtion för att det har varit fråga om parkering. M.B. måste därför göra sannolikt att föraren av bilen i stället har ägnat sig åt lastning och att den skett kontinuerligt.

Vittnet K.B:s uppgifter ger stöd för att M.B.R. – som var förare till bilen – i och för sig kom med packning till bilen, men utvisar inte om lastning har skett kontinuerligt eller inte. I den senare frågan finns bara M.B.R.:s uppgifter. Vid bedömningen av hennes uppgifter måste beaktas att hon är närstående till M.B. och får anses ha ett visst egenintresse av att dennes talan vinner bifall.

Redan av M.B.R:s egna uppgifter framgår emellertid att hon inte enbart har ägnat sig åt lastning. Hon har själv berättat att en del av tiden ägnades åt att packa ihop förhållandevis skrymmande föremål. Undantaget för lastning måste ges en restriktiv tolkning och den packning som hon berättat om är enligt hovrättens mening inte jämförlig med ett sådant oväntat iordningsställande av gods av annan person som var aktuellt i rättsfallet NJA 1959 s. 349.

M.B. har mot denna bakgrund inte gjort sannolikt att det har varit fråga om pålastning och inte parkering. Tingsrättens dom ska därför stå fast.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.