RH 2020:4
Grov narkotikasmuggling avseende kokain hade mängdmässigt ett straffvärde om två år och fyra månader. Fråga om renhetsgraden var så hög att den borde inverka i skärpande riktning vid straffvärdebedömningen. En aktiv substans om 90 procent ansågs skilja sig så tydligt från vad som är vanligt att den skulle få genomslag vid straffvärdebedömningen, varför straffvärdet bedömdes uppgå till två år och tio månader.
Nyköpings tingsrätt
Åklagaren väckte talan mot A.S. för grov narkotikasmuggling enligt följande gärningsbeskrivning.
A.S. har inte anmält 144 gram kokain, som är narkotika, till tullbehandling i samband med införsel till landet. Genom detta bröt han mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln. Det hände den 8 september 2019 på Skavsta flygplats i Nyköpings kommun.
Brottet bör bedömas som grovt med hänsyn till att det avsett en särskilt stor mängd narkotika.
A.S. begick gärningen med uppsåt.
Åklagaren yrkade vidare att A.S. skulle utvisas.
A.S. erkände gärningen, men bestred yrkandet om utvisning.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Stefan Jansson samt nämndemännen Jan Ekström, Göran Hammarlund och Ella Niia) anförde i dom den 7 oktober 2019 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Skuld
A.S. har erkänt gärningen.
Följande har inledningsvis framgått av utredningen. Den 8 september 2019 ankom A.S. till Skavsta flygplats med flyg från Bryssel. Han reste ensam och stoppades av tulltjänstemän när han valde det tullfilter som betyder att man inte har någonting att förtulla. Under den efterföljande kontrollen uppstod misstanke om att A.S. hade svalt narkotika och det togs beslut om kroppsbesiktning. Vid en röntgenundersökning framkom att han hade omkring 20 främmande föremål i kroppen. Det visade sig så småningom vara 18 kapslar innehållande sammanlagt 144 gram kokain. En analys har visat att kokainets renhetsgrad var 90 procent. Enligt Nationellt forensiskt centrum är en renhetsgrad över 88 procent speciellt hög. I gatuled är renhetsgraden vanligen mellan 20–30 procent.
– – –
A.S:s erkännande får stöd av hans egna uppgifter och utredningen i övrigt. Åtalet är därmed styrkt i enlighet med åklagarens gärningspåstående och han ska dömas för grov narkotikasmuggling.
Påföljd
A.S. är såvitt framgått tidigare ostraffad. Han döms nu för grov narkotikasmuggling. Straffskalan för det brottet är fängelse i lägst två och högst sju år. Tingsrättens bedömning är att gärningens straffvärde, med beaktande av mängden narkotika och att det är kokain, motsvarar fängelse två år och fyra månader. Något alternativ till en fängelsepåföljd finns inte.
Några särskilda förmildrande eller försvårande omständigheter föreligger inte. Narkotikan har visserligen haft en sällsynt hög renhetsgrad, men tingsrätten anser att det mot bakgrund av vad som är utrett om gärningen inte bör påverka straffvärdet i skärpande riktning. A.S. saknar anknytning till Sverige. Hans anknytning till övriga stater i Schengenområdet, och då särskilt Italien, är inte så stark att det utgör skäl för att vid straffmätningen beakta konsekvenserna av en utvisning. Fängelsestraffets längd ska därför bestämmas i överensstämmelse med straffvärdet.
Utvisning
– – –
Tingsrätten finner att A.S., som saknar anknytning till Sverige, på grund av brottslighetens svårhet bör utvisas från Sverige. Hans anknytning till Italien är inte sådan att den påverkar den bedömningen. Utvisningen ska förenas med ett förbud att återvända till Sverige. Förbudet kan med beaktande av att A.S. är tidigare ostraffad och brottslighetens straffvärde begränsas till tio år.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer A.S. för grov narkotikasmuggling till fängelse 2 år och 4 månader samt förbjuder honom att återvända till Sverige före den 7 oktober 2029.
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma A.S. till ett längre fängelsestraff än det som tingsrätten hade bestämt.
A.S. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Målet avgjordes utan huvudförhandling.
Hovrätten (hovrättslagmannen Cecilia Bergman, hovrättsrådet Christer Lundh, referent, och adjungerade ledamoten Johan Svahn anförde i dom den 20 december 2019 bl.a. följande.
DOMSKÄL
I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom ska A.S. dömas för grov narkotikasmuggling.
Hovrätten har tagit del av samma bevisning som tingsrätten. Ljud- och bildupptagningen av förhöret vid tingsrätten med A.S. har spelats upp.
Åklagaren har som grund för straffskärpning åberopat att det kokain som A.S.fört in i landet haft en speciellt hög renhetsgrad. Enligt åklagaren motsvarar straffvärdet för den grova narkotikasmugglingen fängelse i tre år.
A.S. har invänt att han inte haft uppsåt till kokainets renhetsgrad.
I målet är utrett att det aktuella kokainet hade en halt aktiv substans (kokainhydroklorid) som uppgick till cirka 90 procent. Utredningen ger inte stöd för att A.S. närmare kände till vilken renhetsgrad kokainpartiet hade. Med beaktande av hur han smugglade in kokainet och att avsikten var att senare sälja kokainet i vinningssyfte måste han enligt hovrättens mening i vart fall ha insett att det fanns en avsevärd risk för att kokainet hade en renhetsgrad som var betydligt högre än vad som är normalt i missbrukarledet. Han har trots detta tagit befattning med narkotikan. En hög renhetsgrad har alltså inte utgjort ett för A.S. relevant skäl att avstå från gärningen. Han får därför anses ha haft uppsåt även i förhållande till den höga renhetsgraden.
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2013 s. 321 (p. 10) uttalat sig om betydelsen av att narkotikan har en särskilt låg eller hög renhetsgrad: Det finns visserligen, som Högsta domstolen konstaterade i rättsfallet NJA 1998 s. 512, ofta anledning att vid brottslig hantering av narkotika utgå från att narkotikan har haft en relativt ”normal” renhetsgrad. Mindre variationer i fråga om renhetsgraden är inte heller ägnade att påverka den straffrättsliga bedömningen i någon mera påtaglig utsträckning. Om ett preparat har en halt verksam substans som tydligt skiljer sig från vad som är vanligt, förutsätter emellertid de bedömningar som Högsta domstolen har gjort beträffande betydelsen av sort och mängd att hänsyn tas till denna omständighet. En bedömning av detta slag har av naturliga skäl störst betydelse vid allvarligare brottslighet. Men även vid ringa brott måste renhetsgraden kunna påverka straffvärdebedömningen.
Utgångspunkten för vad som i sammanhanget är en normal renhetsgrad måste utgå från den renhetsgrad som förekommer i missbruksdoser, som är den enhet Högsta domstolen relaterar till i sina vägledande uttalanden om straffvärde utifrån sort och mängd narkotika (se t.ex. rättsfallet NJA 2012 s. 528 som avser kokain). Renhetsgraden i kokain är normalt 20–30 procent i gatuledet (se Borgeke, Studier rörande påföljdspraxis med mera, 6 uppl. 2018, s. 1127). För att få en överblick över förekommande narkotikahalter av aktiv substans kan de sammanställningar som Nationellt forensiskt centrum (NFC) har gjort av sådana halter i polisbeslag av bl.a. kokain ge viss vägledning. För kokain har hög halt angetts till mer än 92 procent och speciellt hög halt mer än 95 procent (predikativa värden 2019). För 2016 var motsvarande värden 76 procent respektive 88 procent. Med hänsyn till att underlaget är ofullständigt och att halterna avviker så tydligt från år till år står det klart att NFC:s gränsvärden måste användas med försiktighet och endast kan utgöra en indikation vid bedömningen om halten avviker så tydligt att detta bör påverka straffvärdebedömningen.
En halt aktiv substans om 90 procent skiljer sig enligt hovrätten så tydligt från vad som är vanligt att den bör få genomslag vid straffvärdebedömningen. Hovrätten, som inte har någon invändning mot hur tingsrätten har bedömt straffvärdet enbart utifrån mängden kokain, anser att påslaget i ett fall som detta motsvarar sex månaders fängelse. Det innebär att straffvärdet motsvarar fängelse i två år och tio månader. Någon annan påföljd än fängelse kan därför inte komma ifråga. Hovrätten delar också tingsrättens bedömning att det vid straffmätningen inte finns skäl att avvika från straffvärdet. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens domslut endast på så sätt att hovrätten bestämmer fängelsestraffets längd till 2 år och 10 månader.