RH 2021:28

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Nikolaj Jeric) anförde i beslut den 4 februari 2020 följande.

SKÄL

Av 13 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken följer att väckt talan inte får ändras. Käranden får dock enligt tredje punkten kräva ränta eller annan tilläggsförpliktelse och i övrigt framställa nytt yrkande om det stöder sig på väsentligen samma grund. Detta äger enligt motiven tillämpning på fall där en talan om utfående av flera periodiska prestationer utvidgas till att även omfatta senare förfallna. Som exempel kan nämns situationer där en hyresvärd som yrkat ersättning för hyra under en viss tidsperiod utökar sitt yrkade till att även omfatta en senare tidsperiod med tillkommande hyror. Båda yrkandena stöder sig på väsentligen samma grund eftersom de bygger på samma hyresavtal med endast olika förfallodatum, se Ekelöf, Rättegång II, s. 137 f.

Högsta domstolen har i avgörandet NJA 1992 s. 55 konstaterat att återvinning är ett rättsmedel och att en gäldenär genom att ansöka om återvinning av en tredskodom inte ska behöva löpa risken att borgenären utnyttjar denna åtgärd för att framställa nya yrkanden som avses i 13 kap. 3 § första stycket 3. Förbudet grundar sig på en tillämpning av förbudet i 3 § andra stycket andra meningen mot att i högre rätt framställa nya yrkanden enligt punkterna 2 och 3. se Nordh och Lindblom, Kommentar till RB, häfte 2, s. 183 f.

I doktrinen har det dock framförts kritik mot detta synsätt. Återvinning av en tredskodom leder inte till någon prövning i högre rätt varför den andra meningen inte kan bli direkt tillämplig. Förhållandet att svaranden kan försätta sig i ett bättre processuellt läge genom att underlåta att svara på rättens föreläggande talar också emot en analog tillämpning av andra meningen, se Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., kommentaren till 13:3. Högsta domstolens avgörande NJA 1992 s. 55 handlade om en enskild som genom en tredskodom ålagts betala en skatteskuld, hänförlig till ett upplöst bolag, till staten. Då svaranden ansökte om återvinning och målet togs upp på nytt yrkade staten att denne skulle åläggas att betala ytterlige ett belopp avseende arbetsgivaravgifter och restavgifter.

Omständigheterna i det målet skiljer sig enligt tingsrättens mening i inte oväsentlig mån från omständigheterna i förevarande fall. Även om kravet på betalning av den tillkommande skatteskulden i Högsta domstolens avgörande ansågs vila på väsentligen samma grund var det ändå fråga om två olika skulder. Omständigheterna i avgörandet kan därför inte till fullo likställas med omständigheten i nu aktuellt mål, dvs. att en hyresvärd utvidgar sitt yrkade till att omfatta senare förfallna hyror.

Rättegångsbalkens regler om återvinning i 44 kap. 10 § måste också beaktas. I paragrafen anges att vid återvinning av en tredskodom ska handläggningen av målet, i den del återvinning har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om tredskodom togs upp. Om tredskodom inte hade meddelats hade N.G. otvivelaktigt haft rätt att justera sitt yrkande i det ursprungliga målet på sätt som han nu gjort. Mot denna bakgrund skulle det te sig både motstridigt och processekonomiskt ofördelaktigt att avskilja N.G:s tilläggsyrkande för att i stället hänvisa honom till att väcka en ny talan härom eftersom en sådan talan med stor sannolikhet hade återinförts i målet med stöd av reglerna i 14 kap.rättegångsbalken.

Sammantaget är det tingsrättens uppfattning att det inte föreligger tillräckliga skäl för att avvisa N.G:s tilläggsyrkande. G.B:s yrkande om avvisning ska därför avslås.

BESLUT

Tingsrätten avslår G.B:s yrkande om avvisning.

Vid huvudförhandlingen i tingsrätten framställde N.G. ytterligare ett tilläggsyrkande avseende hyra som förfallit under processen. G.B. yrkade åter att tilläggsyrkandet skulle avvisas.

Tingsrätten (tingsfiskalen Dan Arvidsson Boij) anförde i beslut den 16 september 2020 följande.

SKÄL

Tingsrätten bedömer att tilläggsyrkandet om tillkommande hyra stöder sig på väsentligen samma grund som väckt talan (jfr tingsrättens beslut den 28 januari 2020). Yrkandet kan utan olägenhet prövas i målet och ska därför tillåtas. – – –

BESLUT

Tingsrätten beslutar att tillåta N.G:s yrkande om 36 000 kr avseende tillkommande hyra.

– – –

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, referent, hovrättsrådet Thobias Wilhelmsson och tf. hovrättsassessorn Karin Fogelström) anförde i dom den 16 april 2021 följande.

SKÄL

– – –

Enligt rättspraxis (se rättsfallen NJA 1982 s. 95, NJA 1989 s. 47 och NJA 1992 s. 55) anses käranden inte ha rätt att framställa nya yrkanden efter att en tredskodom återvunnits av svaranden trots att det nya yrkandet stöder sig på väsentligen samma grund och följaktligen hade fått framställas om det inte hade meddelats en tredskodom. Anledningen till det är att återvinning är ett rättsmedel som aktualiserar principen om förbud mot reformatio in pejus. Av denna princip följer att en gäldenär genom att ansöka om återvinning inte ska löpa risk att denna åtgärd utnyttjas av borgenären för framställande av nya yrkanden. Högsta domstolen har uttalat att bestämmelsen i 13 kap. 3 § andra stycket andra meningen rättegångsbalken, av vilken bl.a. framgår att tilläggsyrkanden som stöder sig på väsentligen samma grund inte får framställas i högre rätt, ska tillämpas analogt när en tredskodom har återvunnits.

Tingsrättens skäl för att inte avvisa tilläggsyrkandena framstår i och för sig som rationella, men med beaktande av den praxis som redogjorts för ovan anser hovrätten att tilläggsyrkandena skulle ha avvisats. Det innebär att N.G. inte haft rätt att i det aktuella målet yrka ersättning för uteblivna hyror i tiden efter den 31 mars 2019. Tingsrättens beslut under rättegång ska därför ändras på sätt som framgår av domslutet.

– – –

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens beslut under rättegång den 4 februari 2020 och den 16 september 2020 avvisar hovrätten N.G:s tilläggsyrkanden avseende hyra för tiden efter den 31 mars 2019.

– – –