RH 2021:34
Tingsrätten har avslagit en begäran om undanröjande av ungdomsvård. Beslutet har inte medfört hinder mot en förnyad prövning av frågan när talan, i förhållande till den tidigare prövningen, grundat sig på ett påstående om fortsatt misskötsamhet av påföljden.
Örebro tingsrätt
O.A. dömdes den 11 december 2019 av Örebro tingsrätt till ungdomsvård med skyldighet att följa ett ungdomskontrakt som upprättats av socialnämnden (Ungdomsvård Mini, 10 träffar, samt skyldighet att lämna urinprov). Domen vann laga kraft.
Tingsrätten avslog den 25 mars 2021 åklagarens begäran om att ungdomsvården skulle undanröjas på grund av misskötsamhet. Som skäl för beslutet angavs bl.a. att det var oklart hur många samtal O.A. hade genomfört.
Den 7 maj 2021 väckte åklagaren på nytt talan om att ungdomsvården skulle undanröjas. Till stöd för talan angavs att O.A. i väsentlig grad underlåtit att genomföra det som ålagts honom enligt föreskrift för ungdomsvård, genom att endast delta i fyra av tio träffar med socialtjänsten, lämna positiva urinprov vid tre tillfällen samt i kontakt med socialtjänsten meddela att han inte vill ha någon kontakt med den.
O.A. motsatte sig åklagarens begäran.
Domskäl
Tingsrätten (chefsrådmannen Marinette Gustafsson samt nämndemännen Henrik Asplund, Linda Brunzell och Jari Kurtio) anförde i beslut den 27 maj 2021 bl.a. följande.
SKÄL
Av 32 kap. 4 § brottsbalken följer att en domstol kan undanröja en ungdomsvård om den dömde i väsentlig grad underlåter att göra vad som åligger honom enligt en föreskrift vid ungdomsvård om att han eller hon ska följa ett ungdomskontrakt. Endast allvarlig misskötsamhet ska leda till en så ingripande reaktion som undanröjande.
– – –
Enligt tingsrättens bedömning kan det inte uteslutas att O.A., på det sätt som han själv anfört, genomfört betydligt fler samtal än de av åklagaren angivna fyra stycken, om än att han inte genomfört hela serien. Det är också klarlagt att O.A. lämnat urinprov, vilket är vad som ålåg honom enligt vad som kan utläsas av domen. Med hänsyn till det sagda anser tingsrätten inte att det är visat att O.A. i sådan grad åsidosatt vad som åligger honom i anledning av den ådömda ungdomsvården att ungdomsvården ska undanröjas.
BESLUT
Talan om undanröjande av påföljd avslås.
Hovrätten
Åklagaren överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja ungdomsvården och bestämma annan påföljd för brottsligheten.
O.A. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Ulrik Lönnmyr och Mattias Henriksson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Annika Oskarson) anförde i beslut den 5 oktober 2021 följande.
SKÄL
Av handlingarna i målet framgår att tingsrätten den 25 mars 2021 avslog åklagarens talan om undanröjande av den utdömda ungdomsvården. Beslutet vann laga kraft. Fråga uppkommer om det beslutet medfört sådan rättskraft som utgör hinder mot en förnyad prövning av frågan.
Enligt 30 kap. 9 § rättegångsbalken vinner frågan om ansvar för en gärning som prövats genom en lagakraftvunnen brottmålsdom rättskraft. Brottmålsdomens rättskraft omfattar i princip alla straffrättsliga sanktioner som kan följa på den genom domen prövade gärningen. Att påföljdsbestämningen kan förändras i efterhand utan anlitande av extraordinära rättsmedel, t.ex. genom undanröjande på grund av misskötsamhet, framgår dock genom uttrycklig hänvisning i bestämmelsens andra stycke. Däremot innehåller varken lagtexten eller lagmotiven några allmänna uttalanden huruvida även beslut i brottmål vinner rättskraft. För många situationer finns särskilda bestämmelser om detta (se t.ex. 20 kap. 9 och 12 §§ angående det fallet att åtal läggs ned). I övrigt torde man i viss utsträckning när det gäller beslut i brottmål kunna falla tillbaka på samma principer om rättskraft som gäller i tvistemål (se Fitger m.fl. Rättegångsbalken, version 90, JUNO, kommentaren till 30 kap. 9 § rättegångsbalken).
Det saknas sålunda uttryckliga bestämmelser för den situation som nu är aktuell. Ur den dömdes perspektiv och befogade krav på rättstrygghet framstår det emellertid som rimligt att inte behöva utsättas för upprepade prövningar rörande samma sak. I vad mån ett beslut att avslå en talan om undanröjande av ungdomsvård har rättskraft får avgöras utifrån vilka omständigheter som lagts till grund för talan om att påföljden ska undanröjas. Talan bör alltså inte kunna väckas på nytt rörande misskötsamhet som redan varit föremål för prövning. Något hinder mot förnyad prövning kan däremot inte anses föreligga när talan – i förhållande till den tidigare prövningen – grundar sig på ett påstående om ny eller fortsatt misskötsamhet.
Tingsrätten har tidigare avslagit åklagarens talan om att ungdomsvården ska undanröjas. Liksom i det tidigare målet har åklagaren till grund för talan gjort gällande att O.A. endast genomfört fyra av de tio samtal med socialtjänsten som han enligt ungdomskontraktet ska delta i. Det som lagts till grund för talan i detta mål får dock anses innefatta ett påstående om en perdurerande misskötsamhet; i detta fall att O.A. efter tingsrättens tidigare prövning fortfarande inte har fullföljt samtalsserien. Under sådana förhållanden har det inte förelegat hinder för tingsrätten att på nytt pröva talan om undanröjande av påföljden.
Utredningen visar att O.A. endast deltagit i fyra samtal med handläggaren A.K. I den mån O.A. deltagit i samtal även under den tid han vistades på ett HVB-hem under år 2020 står det genom handläggaren K.T:s uppgifter klart att dessa aldrig varit avsedda att ingå som ett led i påföljden. Det har också framkommit att O.A., någon gång efter HVB-hemsvistelsen, klargjort för socialtjänsten att han varken vill eller har behov av några fortsatta samtal med socialtjänsten. Emellertid har det inte framkommit någon omständighet som visar att han, efter tingsrättens tidigare prövning, har kallats till samtal hos socialtjänsten eller att han aktivt undandragit sig att fullfölja ungdomsvården. Överklagandet ska därför avslås.
BESLUT
Hovrätten avslår överklagandet.