RH 2021:37

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Ida Damgaard samt nämndemännen Lena Granström, Jaan Kaber och Rolf Vestman) anförde i beslut den 2 september 2021 följande.

SKÄL

– – –

Tingsrättens bedömning

Av 28 kap.8 och 9 §§brottsbalken följer att en domstol kan undanröja en skyddstillsyn om den dömde allvarligt åsidosatt sina åliggande och det kan antas att han eller hon inte kommer att rätta sig genom att andra åtgärder vidtas. Tingsrätten ska vid bestämmandet av påföljd ta skälig hänsyn till vad den dömde undergått till följd av domen.

– – – Det finns – – – förutsättningar att undanröja den tidigare utdömda påföljden.

Frågan är vilken påföljd som ska väljas i stället. Tingsrätten har då att utgå från de allmänna bestämmelserna om val av påföljd. De brott A.D. dömdes för i den tidigare domen begicks den 4 och 14 november 2019. A.D. fyllde arton år den – – – november 2019. Eftersom brotten begicks innan dess krävs enligt 30 kap. 5 § brottsbalken synnerliga skäl för att döma honom till fängelse. I den delen konstaterar tingsrätten följande. A.D. dömdes bl.a. för rån. Av domen framkommer att han tillsammans med flera andra personer sparkat omkull målsäganden, slagit honom i huvudet, sparkat honom mot benen, hållit knivar mot hans hals och kropp, uttalat dödshot och sedan tvingat honom att ta ut 14 200 kr från en bankomat. Det är alltså fråga om ett mycket allvarligt brott. Det begicks mindre än två veckor innan A.D:s artonårsdag. Det samlade straffvärdet bedömdes till drygt sexton månaders fängelse för en vuxen, och mot bakgrund av A.D:s ungdom bedömdes straffmätningsvärdet motsvara sex månaders fängelse. A.D. gavs då i stället förmånen av en skyddstillsyn med samhällstjänst, som han nu misskött. Tingsrätten anser att omständigheterna sammantaget är sådana att det föreligger synnerliga skäl för fängelse.

Av 32 kap. 5 § brottsbalken framgår att om någon begått brott innan han eller hon fyllt arton år och rätten med tillämpning av 30 kap. finner att påföljden bör bestämmas till fängelse, ska den i stället bestämma påföljden till sluten ungdomsvård under viss tid. Detta gäller dock inte om det, med hänsyn till den tilltalades ålder vid lagföringen eller annan omständighet, finns särskilda skäl däremot. Av kommentaren framgår att den som är över tjugoett år normalt inte bör dömas till sluten ungdomsvård.

Tingsrätten anser att det inte finns några särskilda skäl mot att bestämma påföljden till sluten ungdomsvård och påföljden för A.D. ska alltså i stället bestämmas till sluten ungdomsvård. Vid bestämmandet av längden på den slutna ungdomsvården ska tas hänsyn till vad han undergått genom domen på skyddstillsyn med samhällstjänst, då främst det antal timmar samhällstjänst han utfört, samt också att det inte medges villkorlig frigivning från sluten ungdomsvård. Han ska därför dömas till tre månaders sluten ungdomsvård.

SLUT

Tingsrätten undanröjde tidigare utdömd skyddstillsyn och bestämde påföljden för A.D. till sluten ungdomsvård i tre månader.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Roy Johansson, Mia Schenck Blomqvist och Sara Norman) anförde följande i beslut den 25 oktober 2021.

SKÄL

– – –

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att förutsättningar föreligger att undanröja den skyddstillsyn som A.D. har dömts till. Hovrätten ska då bestämma en annan påföljd för brottet (se 28 kap. 9 § första stycket brottsbalken).

När det gäller vilken påföljd som A.D. i stället ska dömas till gör hovrätten följande överväganden.

Som tingsrätten har angett ska de allmänna bestämmelserna om val av påföljd tillämpas vid påföljdsbestämningen. Om ett alternativt fängelsestraff har angetts i den dom som föranlett skyddstillsynen, ska detta vid undanröjande utgöra utgångspunkten för straffmätningen, om inte goda skäl talar för att ta ett lägre straffvärde som utgångspunkt (se Borgeke/Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, fjärde upplagan, 2021, s. 158 f.).

I domen där A.D. dömdes till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst angav tingsrätten ett alternativt fängelsestraff om sex månader. Det alternativa fängelsestraffet motsvarade det straffmätningsvärde som tingsrätten kom fram till med beaktande av dels straffvärdet för de brott som A.D. dömdes för, dels att han hade begått brotten strax innan han fyllde arton år. Vid den påföljdsbestämning som nu ska göras, saknas det enligt hovrätten skäl att frångå den straffmätning som tingsrätten gjorde då.

När en dom till skyddstillsyn med ett alternativt fängelsestraff undanröjs blir det oftast fråga om att döma ut fängelse för de brott som har föranlett skyddstillsynen. I A.D:s fall gäller dock att han, eftersom han begick de aktuella brotten innan han fyllde arton år, bara får dömas till en frihetsberövande påföljd om det finns synnerliga skäl för det (se 30 kap. 5 § första stycket brottsbalken). Frågan är om sådana synnerliga skäl föreligger.

Vad som utgör synnerliga skäl för att välja en frihetsberövande påföljd är i första hand ett mycket högt straffvärde. Synnerliga skäl anses i allmänhet föreligga om straffmätningsvärdet överstiger ett år. Så är inte fallet vad gäller A.D:s brottslighet.

Rån och misshandel, som A.D. dömts för, utgör visserligen brott av så allvarlig art att det i sig talar för att bestämma påföljden till fängelse. Men i detta fall utgör det inte ett tillräcklig starkt skäl för en frihetsberövande påföljd (se prop. 1987/88:120 s. 103 och jämför t.ex. rättsfallet NJA 2005 s. 690). A.D. är dessutom tidigare ostraffad. Att han var nära att fylla arton år när han begick brotten kan inte heller ges någon avgörande betydelse för frågan om synnerliga skäl för en frihetsberövande påföljd föreligger. Att han nu har misskött den skyddstillsynspåföljd som han dömts till är inte heller något som inverkar på den bedömningen.

Det föreligger alltså inga sådana omständigheter som kan utgöra synnerliga skäl att döma A.D. till fängelse. Någon annan påföljd måste därför väljas.

Det är nu inte aktuellt att döma A.D. till någon av de särskilda icke-frihetsberövande ungdomspåföljderna. Med hänsyn till detta, och till det som har kommit fram gällande A.D:s personliga förhållanden, framstår skyddstillsyn alltjämt som den lämpligaste påföljden för honom. Hovrätten anser också att detta är en sådan speciell undantagssituation där det kan komma i fråga att, vid undanröjande av en skyddstillsynspåföljd, döma till en ny skyddstillsyn (se kommentaren till 28 kap. 9 § brottsbalken, JUNO, version 18).

Påföljden för A.D. ska mot den ovan angivna bakgrunden på nytt bestämmas till skyddstillsyn. Med hänsyn till de allvarliga brott som han har begått, finns det samtidigt skäl att skärpa skyddstillsynen på så sätt han även åläggs ett förhållandevis kännbart bötesstraff.

SLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten upphäver förordnandet om undanröjande av tidigare utdömd skyddstillsyn samt dömer A.D. till en ny skyddstillsyn och 100 dagsböter om 50 kr.