RH 2021:44

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Maria Malm) anförde i dom den 12 augusti 2021 bl.a. följande.

DOMSKÄL

– – –

Av 14 kap. 15 § föräldrabalken följer att förordnad förmyndare före den 1 mars varje år i en årsräkning ska redogöra för förvaltningen under föregående år av egendom som stått under ställföreträdares förvaltning.

Av 16 kap. 13 § föräldrabalken följer att överförmyndaren får vid vite förelägga en förvaltare att fullgöra sina skyldigheter enligt 14 kap. 15 § föräldrabalken. A.Y. har inte följt överförmyndarens påminnelser och föreläggande. Han har inte lämnat någon förklaring till sitt agerande. Inte heller när han av tingsrätten beretts möjlighet att yttra sig har han angett något skäl till att inte inkomma med årsredovisning efter uppdraget som särskild förordnad vårdnadshavare för N.Y. Tingsrätten anser att A.Y. har fått skälig tid på sig att inkomma med årsredovisning innan vitesföreläggandet. Det finns ingenting som tyder på att ändamålet med vitet skulle vara förfallet. Överförmyndarens yrkande om att det förelagda vitet ska dömas ut ska därför bifallas.

DOMSLUT

A.Y. förpliktas att betala vite om 8 000 kr.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, hovrättsrådet Susanne Nilhammer och tf. hovrättsassessorn Carolin Tengroth, referent) anförde i dom den 2 december 2021 följande.

DOMSKÄL

Av 14 kap. 15 § föräldrabalken följer att en förordnad förmyndare före den 1 mars varje år i en årsräkning till överförmyndaren ska redogöra för förvaltningen under föregående år av egendom som stått under dennes förvaltning. Om så inte sker får överförmyndaren enligt 16 kap. 13 § föräldrabalken förelägga förmyndaren att vid vite fullgöra sina skyldigheter. Innan överförmyndaren fattar beslut om vitesföreläggande ska överförmyndaren skriftligen erinra förmyndaren om de skyldigheter och de bestämmelser som finns samt ge denne skälig tid att vidta rättelse.

Överförmyndaren har i brev den 8 mars 2021 påmint A.Y. om hans skyldighet att inkomma med årsräkning och anmodat honom att senast den 19 mars 2021 komma in med efterfrågade handlingar. Härefter har överförmyndaren den 23 april 2021 förelagt A.Y. att vid vite om 8 000 kr senast tio dagar efter det att han tagit del av föreläggandet inkomma med efterfrågad årsräkning. A.Y. delgavs föreläggandet den 22 juni 2021. Överförmyndaren har slutligen den 6 juli 2021 hos tingsrätten begärt att förelagt vite ska dömas ut. Tingsrätten meddelade dom den 12 augusti 2021 och förpliktade A.Y. att betala vite om 8 000 kr. Samma dag meddelade överförmyndaren tingsrätten att A.Y. efterkommit föreläggandet och att syftet med vitet, i överförmyndarens mening, var förfallet.

Domslut

Överförmyndaren har överklagat domen och anfört i huvudsak att överförmyndaren återkallat sin ansökan innan överförmyndaren tagit del av tingsrättens avgörande.

Har överförmyndaren rätt att överklaga tingsrättens dom?

För att en part ska ha rätt att överklaga ett avgörande krävs som huvudregel att parten har ett rättsligt intresse av att avgörandet ändras (klagointresse). Klagointresse brukar typiskt sett hanteras utifrån att klaganden inte vunnit bifall i underrätt och att överrätten i stället ska kunna bifalla det ursprungliga yrkandet. Underrättsavgörandet måste således ha varit till nackdel för den som överklagat avgörandet (jfr rättsfallet NJA 1995 s. 152). I annat fall ska överklagandet avvisas. I vissa fall har kravet på klagointresse åsidosatts genom lag (jfr 20 kap. 2 § tredje stycket rättegångsbalken).

Det saknas tydlig vägledning i frågan om överförmyndares rätt att överklaga utdömt vite när överförmyndaren vunnit fullt bifall i tingsrätten. Av hovrättsavgöranden framgår att frågan både behandlats som att överförmyndaren haft ett klagointresse och att så inte varit fallet (jfr Göta hovrätts dom den 5 mars 2020 i mål B 2837-19, Svea hovrätts dom den 25 juli 2019 i mål B 7582-19 samt Göta hovrätts beslut den 21 september 2017 i mål B 2146-17).

Frågan är då om överförmyndaren har klagointresse i förevarande fall. A.Y. har fullgjort sin förpliktelse att ge in årsräkningen till överförmyndaren, men först efter den förelagda tidens utgång. Av utredningen framgår vidare att årsräkningen lämnades in till överförmyndaren innan tingsrätten avgjorde målet och att överförmyndaren haft för avsikt att återkalla sin talan hos tingsrätten men inte hunnit göra detta innan domen meddelades. Bedömningen av överförmyndarens klagointresse bör i en sådan situation göras till förmån för den enskilde. För att fullgöra sin skyldighet har den enskilde haft att ge in årsräkningen till överförmyndaren, inte till tingsrätten. Även om den enskilde hade kunnat informera tingsrätten om att årsräkningen lämnats in får intresset i den frågan anses delas med överförmyndaren. Det torde vara så att överförmyndaren inte vill att vite döms ut till huvudmän som följer de förelägganden överförmyndaren skickat ut. Utifrån den enskildes perspektiv framstår det dessutom som rimligt att beslutsmyndigheten, när denna inte återkallat sin talan i tid, har möjlighet att åtgärda detta i högre instans när det är till den enskildes fördel. Hovrättens bedömning är därför att överförmyndaren i förevarande fall har ett sådant intresse av att överklaga tingsrättens dom att klagointresse föreligger. Överförmyndarens överklagande ska därför prövas.

Ska A.Y. befrias från skyldigheten att betala försuttet vite?

Av 9 § lagen (1985:206) om viten följer bl.a. att om ändamålet med vitet har förlorat sin betydelse ska vitet inte dömas ut. Vidare framgår att vitet får jämkas om det finns särskilda skäl. Syftet med det aktuella vitet har varit att A.Y. ska ge in den årsräkning han enligt lag varit skyldig att upprätta. Eftersom A.Y. trots påminnelse och föreläggande inte inkommit med årsräkningen kan syftet med vitet inte ha förlorat sin betydelse. Tvärtom har det förelagda vitet haft avsedd effekt eftersom det lett till att årsräkning upprättats och getts in till överförmyndaren. Detta talar för att vitet alltjämt ska gälla. Av utredningen framgår dock att överförmyndaren inte längre står fast vid sin begäran om vite. Hade överförmyndaren hunnit meddela tingsrätten att talan på grund av A.Y. fullgörande skulle återkallas hade målet skrivits av från fortsatt handläggning och vitet hade inte dömts ut. Härvid noterar hovrätten särskilt att överförmyndaren meddelat tingsrätten begäran om återkallelse mycket kort tid efter att domen meddelats. Mot denna bakgrund finner hovrätten att vitet ska jämkas på så sätt att A.Y. i sin helhet befrias från skyldigheten att betala vitet.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens domslut befriar hovrätten A.Y. från skyldigheten att betala vite.

– – –