RH 2020:32

En part ansökte om verkställighet av en tingsrätts interimistiska beslut om barns boende. Parten återkallade sin ansökan sedan motparten, utan att yttra sig över ansökan, återlämnat barnet dagen före ett planerat sammanträde vid tingsrätten, varefter ärendet avskrevs. Eftersom det inte framkommit något skäl för motparten att inte omedelbart rätta sig efter det interimistiska beslutet, bedömdes ansökningen om verkställighet ha varit befogad. Sådana särskilda omständigheter ansågs föreligga att motparten skulle förpliktas att med stöd av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken ersätta sökandens rättegångskostnad.

Kristianstads tingsrätt

Genom interimistiskt beslut den 29 maj 2020 förordnade Kristianstads tingsrätt att E.A. och C.H.S. skulle ha fortsatt gemensam vårdnad om sina barn D.H.A. och N.H.A. samt att barnen även fortsättningsvis skulle vara bosatta tillsammans med E.A. Barnen tillerkändes visst umgänge med C.H.S.

E.A. ansökte den 5 juni 2020 om verkställighet av det interimistiska beslutet den 29 maj 2020. Hon yrkade att C.H.S. omedelbart skulle överlämna D.H.A. till henne vid äventyr av vite. Vidare yrkade hon att C.H.S. skulle ersätta henne för hennes rättegångskostnad.

Tingsrätten förelade C.H.S. att yttra sig över ansökningen samt kallade till sammanträde. Dagen före sammanträdet, den 25 juni 2020, skrev C.H.S. genom sitt ombud till tingsrätten och upplyste att D.H.A. hade återlämnats till E.A. C.H.S. begärde att tingsrätten skulle ställa in sammanträdet samt avskriva ärendet från fortsatt handläggning.

E.A. bekräftade att D.H.A. hade återlämnats den 25 juni 2020 och återkallade sin ansökan om verkställighet. Hon vidhöll yrkandet om ersättning för rättegångskostnad.

C.H.S motsatte sig E.A.:s yrkande om ersättning och yrkade för egen del att tingsrätten skulle förplikta E.A. att ersätta honom för rättegångskostnad eller, i andra hand, att tingsrätten skulle förordna att vardera parten skulle bära sin kostnad.

Tingsrätten (tingsfiskalen Jonas Hanspers) avskrev ärendet i beslut den 3 juli 2020 samt fastställde ersättning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) åt E.A:s rättshjälpsbiträde och förpliktade C.H.S. att ersätta E.A:s rättshjälpskostnad med den fördelning som Rättshjälpsmyndigheten bestämmer. Tingsrätten anförde i frågan om ansvaret för rättegångskostnaderna följande.

SKÄL

– – –

C.H.S. har återlämnat det aktuella barnet (dvs. rättat sig efter det avgörande som ansökan om verkställighet avsåg) först efter att E.A. lämnat in sin ansökan i ärendet, varefter E.A. återkallat sin ansökan. E.A. förefaller ha haft befogad anledning att ansöka om verkställighet på grund av att C.H.S. tidigare vägrat rätta sig efter tingsrättens interimistiska beslut. Han har alltså först efter E.A:s ansökan fullgjort det anspråk som hon gjort gällande. Sammantaget föreligger sådana omständigheter som föranleder att ersättningsskyldigheten bestäms på annat sätt än att den återkallande parten ska stå kostnaderna i ärendet. I stället finns skäl för att C.H.S. ska svara för E.A:s kostnader.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

C.H.S. överklagade tingsrättens beslut om fördelningen av rättegångskostnaderna och yrkade att hovrätten skulle förordna att vardera parten skulle bära sin egen rättegångskostnad. Till stöd för sitt överklagande anförde han sammanfattningsvis följande. I och med att C.H.S. överlämnade pojken till E.A. har parterna nått en samförståndslösning och parterna ska således bära sina egna rättegångskostnader. Att föräldrarna ska bära sina egna rättegångskostnader vid en samförståndslösning framgår dels av 21 kap. 13 § föräldrabalken, dels av 18 kap. 5 § rättegångsbalken. Tingsrätten har felaktigt förpliktat C.H.S. att betala E.A:s rättegångskostnader då tingsrätten ansett att E.A. haft befogad anledning att ansöka om verkställighet. Även om E.A. skulle ha haft befogad anledning att ansöka om verkställighet ska, när ansökan blir ändamålslös, tingsrätten förordna att vardera parten ska bära sin egen rättegångskostnad (se RH 2019:46).

E.A. motsatte sig att beslutet ändrades och anförde i huvudsak följande. E.A. har inte återkallat sin ansökan om verkställighet för att ansökan blev ändamålslös i anledning av ett nytt tingsrättsbeslut. Situationen är således en helt annan än den i RH 2019:46. Ansökan om verkställighet grundar sig på tingsrättens beslut den 29 maj 2020 och C.H.S:s vägran att i anledning av beslutet återlämna sonen. Ansökan återkallades av henne dagen före sammanträdet i anledning av att C.H.S. först samma dag valde att återlämna sonen. Det vore helt orimligt om man skulle kunna behålla sina barn i strid med domstolens avgörande för att sedan orsaka rättegångskostnader för andra parten genom att precis före sammanträdet i domstolen återlämna barnen.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Lennart Johansson samt hovrättsråden Bob Nilsson Hjorth och Per Olsson, referent) anförde följande i beslut den 13 november 2020.

SKÄL

Ersättning för rättegångskostnader i ärenden om verkställighet ska enligt 21 kap. 13 § föräldrabalken bestämmas utifrån reglerna i 18 kap.rättegångsbalken. Det gäller dock inte om ärendet skrivs av på grund av att parterna nått en samförståndslösning. Då får rätten i stället besluta att vardera parten ska bära sin egen kostnad. Denna bestämmelse har tillkommit mot bakgrund av att lagstiftaren dels velat underlätta frivilliga överenskommelser, dels velat undanröja tvekan kring hur bestämmelsen i 18 kap. 5 § tredje stycket rättegångsbalken angående förlikning kan komma att tillämpas efter det att parterna nått en samförståndslösning (se prop. 2005/06:99 s. 77).

I 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken anges att den part som återkallar sin talan ska ses som tappande part och ersätta motpartens kostnader, om det inte föreligger särskilda omständigheter som motiverar avsteg från detta. I förarbetena uttalas att en sådan särskild omständighet är att käranden återkallat sin talan till följd av att svaranden har fullgjort det anspråk som käranden gjort gällande i rättegången. I ett sådant fall har käranden i sak vunnit målet, och käranden bör i regel erhålla gottgörelse för sina kostnader (se NJA II 1943 s. 231).

Parterna kan inte anses ha nått en samförståndslösning. Kristianstad tingsrätts interimistiska beslut den 29 maj 2020 innebar nämligen att parternas gemensamma barn skulle bo hos E.A. Överlämnande från C.H.S. av ett av barnen kom emellertid att ske först den 25 juni 2020, dvs. dagen innan sammanträdet vid tingsrätten skulle ha hållits med anledning av att E.A. hade ansökt om verkställighet den 5 juni 2020. Det har inte framkommit något skäl för C.H.S. inom ramen för verkställighetsärendet att inte omedelbart rätta sig efter tingsrättens interimistiska beslut. E.A:s ansökan om verkställighet får därför anses ha varit befogad. Mot denna bakgrund delar hovrätten tingsrättens uppfattning att C.H.S. ska ersätta E.A:s rättshjälpskostnad vid tingsrätten trots att E.A. återkallat sin ansökan. Överklagandet ska därför avslås.

– – –

BESLUT

1. Hovrätten avslår överklagandet.

– – –