FFFS 2009:2

Finansinspektionens författningssamling

Utgivare: Finansinspektionen, Sverige, www.fi.se

ISSN 1102-7460

1

Föreskrifter

om ändring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna

råd (FFFS 2005:11) om försäkringsförmedling;

beslutade den 20 april 2009.

Finansinspektionen föreskriver¹ med stöd av 7 kap. förordningen (2005:411) om

försäkringsförmedling i fråga om Finansinspektionens föreskrifter och allmänna

råd (FFFS 2005:11) om försäkringsförmedling att 2 kap. 6, 7, 9 och 14 §§ samt

5 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

2 kap.

6 § Den som ska förmedla försäkringar i andra fall än de som anges i 3 § ska ha

kunskap om

1. Försäkringsförmedlarens roll och ansvar

a) Lagen om försäkringsförmedling

b) Förordningen om försäkringsförmedling

c) Relevanta föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen

d) Finansinspektionens roll och tillsyn

e) God försäkringsförmedlingssed

f) Etik och moral

2. Juridik, exempelvis

a) Försäkringsrörelselagstiftning

b) Försäkringsavtalsrätt

c) Allmän avtalsrätt

d) Konsumenträtt

e) Mellanmansrätt

f) Skadeståndsrätt

g) Bolagsrätt

h) Insiderlagstiftning

i) Skatterätt

3. Ekonomi, exempelvis

a) Privatekonomi

b) Företagsekonomi

c) Försäkringsekonomi

¹ Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om

försäkringsförmedling (EGT L9, 15.01.2003 s. 3, Celex 32002L0092).

FFFS 2009:2

Utkom från trycket

den 27 april 2009

FFFS 2009:2

2

4. Internationell försäkring, exempelvis

a) EG-rätt

b) Internationell försäkringsmarknad

7 § Den som ska förmedla livförsäkringar i andra fall än de som anges i 4 § ska,

utöver det som anges i 6 §, ha kunskap om

1. Lagen om finansiell rådgivning till konsumenter samt relevanta föreskrifter och

allmänna råd från Finansinspektionen.

2. Lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

samt relevanta föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen.

3. Juridik, exempelvis

a) Äktenskapsbalken

b) Sambolagstiftning

c) Föräldrabalken

d) Ärvdabalken

e) Skatterätt

4. Finansiell ekonomi, exempelvis

a) Kapitalmarknaden

b) Finansiella instrument

c) Placeringsstrategier

d) Portföljlära

e) Avkastning och risk

5. Lagstadgad försäkring

6. Försäkring enligt avtal, exempelvis

a) Individuell personförsäkring

b) Gruppersonförsäkring

c) Kollektivavtalsgrundad personförsäkring

7. Försäkringsformer, exempelvis

a) Traditionell försäkring

b) Fondförsäkring

c) Tjänstepensionsförsäkring

8. Livförsäkringsteknik, exempelvis

a) Premieberäkning

b) Återköp och flytträtt

c) Återbäring

d) Solvens och kollektiv konsolidering

9. Associationsformer

10. Riskbedömning, exempelvis

a) Karenstider

FFFS 2009:2

3

b) Oriktiga uppgifter

c) Andra begränsningar av försäkringsbolagets ansvar

d) Återförsäkring

9 § Den som ska förmedla fondandelar eller lämna investeringsrådgivning om

fondandelar ska ha kunskap om

1. 8 kap. 1, 12, 15–19 och 22–27 §§ lagen om värdepappersmarknaden,

2. 2, 7 och 12 kap., 13 kap. 1–5 §§, 14 kap. och 21 kap. Finansinspektionens före-

skrifter om värdepappersrörelse i tillämpliga delar,

3. 1–6, 8 och 9 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder i tillämpliga delar, och

4. 17 och 18 kap. Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2008:11) om investe-

ringsfonder i tillämpliga delar.

14 § Den som ska förmedla försäkringar eller fondandelar eller lämna investe-

ringsrådgivning om fondandelar ska ha gjort ett test som visar att han eller hon har

den kunskap som krävs enligt 2

12 §§. Testet ska ha tillhandahållits eller godkänts

av någon med kunskap om de ämnesområden som testet avser och av någon med

kunskap om hur test utformas enligt vedertagna metoder för testutveckling.

Dessutom ska testet genomföras på ett säkert och tillförlitligt sätt som garanterar

den testades kunskaper.

För den som ska lämna investeringsrådgivning om fondandelar till konsumenter

gäller bestämmelserna i 16 kap. 6 § Finansinspektionens föreskrifter om värdepap-

persrörelse.

När det gäller försäkringsförmedling kan Finansinspektionen, efter ansökan av

försäkringsförmedlaren, besluta om undantag från kravet på kunskapstest, om det

finns särskilda skäl och kunskapen kan visas på annat sätt.

Allmänna

råd

Testet bör vara utformat på ett sätt som säkerställer dess validitet, det vill

säga att testet mäter det som det är avsett att mäta, och dess reliabilitet, det

vill säga att testet är tillförlitligt och fritt från slumpens inverkan.

5 kap.

1 § För ansvarsförsäkring vid förmedling av försäkringar gäller utöver det som an-

ges i 4 kap. 1 § förordningen om försäkringsförmedling följande.

Den högsta ersättning som kan betalas för en skada ska uppgå till ett belopp som

motsvarar minst en miljon euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i

det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommis-

sion tillkännager vart femte år med början den 15 januari 2003.

Den högsta ersättning som sammanlagt kan betalas under ett år ska uppgå till ett

belopp som motsvarar något av följande, eller det högre belopp, grundat på förän-

dringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas

kommission tillkännager vart femte år med början den 15 januari 2003.

1.

minst två miljoner euro om antalet fysiska personer som omfattas av

försäkringen vid försäkringstidens början uppgår till högst 10,

2.

minst tre miljoner euro om antalet fysiska personer som omfattas av

försäkringen vid försäkringstidens början uppgår till mellan 11 och 20, och

FFFS 2009:2

4

3.

minst fyra miljoner euro om antalet fysiska personer som omfattas av

försäkringen vid försäkringstidens början överstiger 20.

_______________

Dessa föreskrifter träder i kraft den 15 maj 2009.

MARTIN ANDERSSON

Ann-Katrine

Sjölund