FFFS 2013:1

Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om säkerställda obligationer

Finansinspektionens författningssamling

Utgivare: Finansinspektionen, Sverige, www.fi.se

ISSN 1102-7460

1

Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd

om säkerställda obligationer;

beslutade den 15 januari 2013.

Finansinspektionen föreskriver följande med stöd av 5 kap. 2 § 4 förordningen

(2004:329) om bank- och finansieringsrörelse och 1 § förordningen (2004:332) om

utgivning av säkerställda obligationer.

Efter de paragrafindelade föreskrifterna lämnar Finansinspektionen allmänna råd.

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

Tillämpningsområde

1 § Dessa föreskrifter och allmänna råd gäller för banker och kreditmarknads-

företag som enligt lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer

– ansöker om att få ge ut säkerställda obligationer,

– har fått tillstånd att ge ut säkerställda obligationer.

Föreskrifterna innehåller bestämmelser om

– ansökan om tillstånd att ge ut säkerställda obligationer (2 kap.),

– krav på säkerhetsmassan (3 kap.),

– villkor för derivatavtal samt beräkning av och villkor för riskexponering och

räntebetalningar (4 kap.),

– registret (5 kap.), och

– den oberoende granskaren (6 kap.).

Definitioner

2 § I dessa föreskrifter och allmänna råd betyder termer och uttryck detsamma som

i 1 kap. 2 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer.

2 kap. Ansökan om tillstånd att ge ut säkerställda obligationer

1 § Ett företag som ansöker om tillstånd att ge ut säkerställda obligationer ska till

Finansinspektionen lämna

1. en kopia av styrelseprotokollet där det framgår att företaget har beslutat om att

söka tillstånd,

2. en beskrivning av den planerade verksamheten som visar hur företaget kommer

att hantera säkerställda obligationer, säkerhetsmassan och det särskilda konto som

FFFS 2013:1

Utkom från trycket

den 21 januari 2013

FFFS 2013:1

2

anges i 3 kap. 9 § fjärde stycket lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda

obligationer,

3. i förekommande fall en särskild plan enligt vad som anges i 2 kap. 1 §

första stycket 3 lagen om utgivning av säkerställda obligationer, alternativt en

beskrivning av hur företaget planerar en omvandling,

4. en ekonomisk plan, enligt 2 kap. 1 § första stycket 4 lagen om utgivning av

säkerställda obligationer, för de tre närmast kommande verksamhetsåren som är

upprättad i linje med de prognoser som företaget gjort i sin interna

kapitalutvärdering,

5. en beskrivning av hur verksamheten med säkerställda obligationer ska organi-

seras för att företaget ska uppnå en god intern kontroll,

6. uppgifter om de it-system som företaget avser att använda i den planerade verk-

samheten.

3 kap. Krav på säkerhetsmassan

1 § Bestämmelser om till vilken del en hypotekskredit får ingå i säkerhetsmassan

finns i 3 kap. 3 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer. Ett

emittentinstitut ska när det tillämpar regeln fastställa till vilket ändamål pant-

objektet huvudsakligen är avsett för.

Allmänna råd

Emittentinstitutet bör när det prövar vilket ändamål ett pantobjekt huvudsak-

ligen är avsett för, hämta vägledning i Fastighetsregistrets typkoder för

taxeringsuppgifter. Om typkoderna inte är uppdaterade eller om de av andra

skäl inte visar fastigheters användningsområde på ett rättvisande sätt, kan

institutet i samråd med Finansinspektionen fastställa andra mer korrekta

grunder för sin bedömning.

Om en fastighet omfattar flera taxeringsenheter kan institutet bedöma den

huvudsakliga användningen med hjälp av delvärden i taxeringsvärdet.

Institutet bör även tillämpa dessa allmänna råd för utländska pantobjekt. I

dessa fall bör prövningen dokumenteras.

2 § Om en lånefordran som ingår i säkerhetsmassan har varit oreglerad i 60 dagar

eller mer får ett emittentinstitut inte räkna med dess värde i säkerhetsmassan vid de

prövningar som ska göras enligt 3 kap.8 och 9 §§ lagen (2003:1223) om utgivning

av säkerställda obligationer.

Hur värderingen ska utföras när kredit lämnas

3 § Den värderingsman som ska utföra en individuell värdering enligt 3 kap. 5 §

lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer, ska ha tillräcklig

teoretisk och praktisk kunskap om hur värderingen ska utföras samt i övrigt ha god

kunskap om den allmänna och lokala fastighetsmarknaden.

FFFS 2013:1

3

4 § Ett emittentinstitut ska se till att erkända och accepterade värderingsmetoder

används vid värderingen.

Allmänna råd

Emittentinstitutet bör dokumentera underlag för värderingar som grundas på

generella prisnivåer.

Hur kontrollen av marknadsvärdet ska utföras

5 § Bestämmelser om att ett emittentinstitut löpande ska kontrollera marknads-

värdet för egendom som utgör säkerhet för hypotekskrediter finns i 3 kap. 7 § lagen

(2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer.

Institutet ska om prisnivåerna sjunker på jämförbara objekt kontrollera om den

egendom som utgör säkerhet för hypotekskrediter har samma värde som vid den

ursprungliga eller senaste värderingen. Om marknadsförhållandena för jämförbara

objekt på orten eller i regionen allvarligt försämras ska värderingen omprövas.

Institutet ska särskilt kontrollera priserna i regioner eller inom de kategorier där

prisfallen, eller riskerna för prisfall, är som störst.

Allmänna råd

Emittentinstitutet kan välja att ompröva värderingar av säkerheter i registret

utöver det som anges i 5 §. Om institutet väljer att registrera värdeökningar

bör det i motsvarande mån registrera värdeminskningar. Indexbaserade

uppvärderingar bör, i förekommande fall, endast göras på fast egendom,

tomträtter och bostadsrätter som är avsedda för bostadsändamål. För övriga

säkerheter bör institutet endast göra en uppvärdering efter en individuell

värdering som motsvarar den som anges i 3 kap. 5 § lagen om utgivning av

säkerställda obligationer. Institutet bör åtminstone årligen dokumentera

ställningstaganden som rör omvärderingar.

Känslighetsanalys

6 § Ett emittentinstitut ska testa och analysera hur framtida förändringar i

marknadsvärden kan påverka belåningsgraderna och säkerhetsmassans värde.

Institutet ska regelbundet och åtminstone årligen genomföra tester av samtlig

egendom som utgör säkerhet för hypotekskrediter i säkerhetsmassan. Testerna ska

vara ändamålsenliga och baserade på konservativa antaganden.

Testerna ska omfatta den påverkan sjunkande priser på minst 5, 10, 15, 20, 25 och

30 procent har på belåningsgraderna, säkerhetsmassans värde samt matchnings-

kraven.

Redogörelsen för en sådan känslighetsanalys ska inkludera åtgärder som visar hur

institutet kan förbättra matchningen vid sjunkande priser.

Institutet ska lämna redogörelsen till den oberoende granskaren.

FFFS 2013:1

4

4 kap. Villkor för derivatavtal samt beräkning av och villkor för

riskexponering och räntebetalningar

Matchningsregler

1 § Bestämmelser om matchning av säkerhetsmassan mot värdet av de fordringar

som kan göras gällande mot ett emittentinstitut på grund av säkerställda obliga-

tioner finns i 3 kap. 8 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda

obligationer.

Allmänna råd

Emittentinstitutet bör när det beräknar matchningen enligt 3 kap. 8 § lagen

(2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer ta hänsyn till såväl

eventuella valutakursdifferenser som det bokförda värdet av förekommande

derivatavtal.

Nuvärdesberäkning

2 § Bestämmelser om nuvärdesberäkning av tillgångar och skulder i säkerhets-

massan finns i 3 kap. 9 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obliga-

tioner.

Nuvärdet av tillgångarna i säkerhetsmassan ska vid en daglig beräkning överstiga

nuvärdet av skulderna som avser säkerställda obligationer. Vid beräkningen ska

även nuvärdet av derivatavtal beaktas. Den räntekurva för diskontering av framtida

kassaflöden (diskonteringsräntekurva) som används ska härledas från swapränte-

kurvan för respektive valuta.

Ränterisk

3 § Kravet enligt 2 § ska vara uppfyllt också efter en parallellförflyttning av

swapräntekurvan med en procentenhet i ofördelaktig riktning.

Allmänna råd

Ett emittentinstitut bör utöver nuvärdesberäkningarna även regelbundet göra

andra för institutet relevanta beräkningar som grundas på antagna ränte-

förändringar. I sådana beräkningar kan institutet exempelvis göra uträk-

ningar med antaganden om vridningar av swapräntekurvan.

Valutarisk

4 § Om det i ett emittentinstituts säkerhetsmassa ingår tillgångar som är de-

nominerade i en annan valuta än de säkerställda obligationerna ska institutet, om

inte valutarisken är helt säkrad, uppfylla följande villkor:

– Nuvärdet av emittentinstitutets säkerhetsmassa ska vid en daglig beräkning över-

stiga nuvärdet av skulderna som avser säkerställda obligationer vid en tioprocentig

FFFS 2013:1

5

förändring av relationen mellan obligationsvalutorna och tillgångsvalutorna i

ofördelaktig riktning.

– Vid beräkningen ska även nuvärdet av derivatavtal beaktas.

5 § Ett emittentinstitut ska dokumentera och spara resultatet av de dagliga beräk-

ningarna av nuvärden, ränterisk och valutarisk på ett betryggande sätt i minst fem

år.

Villkor för derivatavtal och det särskilda kontot

6 § Ett derivatavtal som ett emittentinstitut har valt att ingå för sin riskhantering

enligt matchningsreglerna i 3 kap.8 och 9 §§ lagen (2003:1223) om utgivning av

säkerställda obligationer får enbart avse säkerställda obligationer och tillgångar i

säkerhetsmassan.

7 § Ett derivatavtal får inte utformas så att det upphör när motparten påkallar det

eller automatiskt upphör om emittentinstitutet går i konkurs.

8 § Ett emittentinstitut får endast ingå derivatavtal med en motpart som vid

avtalets ingående har en offentligt känd kreditvärdering från kvalificerade kredit-

värderingsinstitut minst i nivå med vad som anges i tabellen nedan.

Kreditvärderingsinstitut

Moody’s

Standard & Poor’s

Fitch

A-

Lägsta kreditvärdering

Långfristig

A3

A-

Om en motpart har en kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut som inte

uppfyller minimikravet enligt tabellen ovan, får derivatavtal med motparten endast

ingås om motparten uppfyller kraven avseende kreditvärdering från de två andra

kreditvärderingsinstituten.

Om något av de kreditvärderingsinstitut som anges i tabellen ändrar beteckningarna

i sina bedömningsskalor, ska kravet på den lägsta kreditvärderingen justeras i

motsvarande mån.

9 § Ett emittentinstitut ska genast informera Finansinspektionen och den

oberoende granskaren om en motparts kreditvärdering sänks under den nivå som

anges i 8 §. Inga nya derivatavtal får ingås med den motparten utan

Finansinspektionens samtycke. En redogörelse för vilka utestående derivatavtal

institutet har ingått med motparten samt en plan för hur institutet avser hantera

utestående derivatavtal ska upprättas inom 90 kalenderdagar.

10 § Derivatavtal med motparter som inte uppfyller kraven enligt 6–8 §§ kan

godkännas av Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl.

Det särskilda kontot

11 § Bestämmelser om att ett emittentinstituts medel från vissa betalningsflöden

ska hållas avskilda från dess övriga medel på ett särskilt konto finns i 3 kap. 9 §

fjärde stycket lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer.

FFFS 2013:1

6

Allmänna råd

Dessa medel bör även gå att särskilja i den löpande redovisningen.

Emittentinstitutet bör se till att det har en sådan organisation och sådana it-

system, så att det uppfyller kraven avseende det särskilda kontot om insti-

tutet försätts i konkurs.

5 kap. Registret

Säkerhetskrav

1 § Det register som avses i 3 kap. 10 § lagen (2003:1223) om utgivning av säker-

ställda obligationer ska förvaras på ett betryggande och överskådligt sätt.

Hur registret ska föras

2 § De uppgifter som enligt 3 kap. 11 § lagen (2003:1223) om utgivning av säker-

ställda obligationer ska ingå i registret och som avser säkerställda obligationer och

derivatavtal ska föras in i registret senast på avtalsdagen. Uppgifter som ska ingå i

registret och som avser krediter och fyllnadssäkerheter ska föras in i registret på

den dag från vilken aktuell kredit respektive fyllnadssäkerhet inräknas i säkerhets-

massan. Därefter ska de uppgifter som avser amorteringar, aktuella räntesatser och

villkorsperioder dagligen uppdateras.

3 § Om en hypotekskredit vid kreditens lämnande översteg de belåningsgränser

som anges i 3 kap. 3 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda

obligationer, ska uppgifter om det belopp med vilket krediten får tillgodoräknas

säkerhetsmassan föras in i registret.

4 § Om marknadsvärdet av en tillgång som utgör säkerhet för en hypotekskredit

har förändrats så att ett nytt värde måste bestämmas i enlighet med 3 kap. 7 § lagen

(2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer, ska det nya värdet snarast

möjligt föras in i registret.

5 § Ett emittentinstitut ska föra separata register över obligationer som är utgivna

med förmånsrätt i olika säkerhetsmassor. Kraven på matchning i 3 kap. 8 och 9 §§

lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer ska uppfyllas för

tillgångar och skulder i varje register.

Tillgänglighet

6 § Ett emittentinstitut ska se till att registret vid varje tidpunkt hålls tillgängligt

för Finansinspektionen och den oberoende granskaren.

6 kap. Den oberoende granskaren

Krav på oberoende

1 § En oberoende granskare enligt lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda

obligationer får inte ha andra uppdrag i emittentinstitutet eller i andra företag inom

den koncern i vilken institutet ingår. Den oberoende granskaren ska, i de fall

FFFS 2013:1

7

institutets externrevision utförs av revisorer från samma företag som granskaren,

för Finansinspektionen kunna visa att det inte finns några intressekonflikter mellan

den oberoende granskningen och externrevisionen.

Granskarens uppgifter

2 § Den oberoende granskaren ska övervaka att registret enligt 3 kap. 10 § lagen

(2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer förs på ett korrekt sätt och

ska särskilt kontrollera att

1. obligationer och derivatavtal registreras enligt 3 kap. 11 § lagen om utgivning av

säkerställda obligationer,

2. endast krediter och fyllnadssäkerheter som uppfyller kvalifikationskraven tillförs

säkerhetsmassan och att de registreras på ett korrekt sätt,

3. värderingen av de underliggande säkerheterna överensstämmer med lagens och

dessa föreskrifters krav på hur en värdering ska utföras,

4. hypotekskrediter vars underliggande säkerhet har minskat avsevärt i värde vid

matchningen endast räknas in i säkerhetsmassan till ett belopp som ryms inom de

nya reducerade belåningsgränserna, och att

5. matchningsreglerna upprätthålls.

3 § Den oberoende granskaren ska granska de omvärderingar av underliggande

säkerheter som emittentinstitutet har genomfört under året.

4 § Den oberoende granskningen ska vara riskbaserad. Granskningen av

säkerheternas värde ska exempelvis fokusera på geografiska områden och typer av

säkerheter där riskerna för prisfall kan bedömas som särskilt stora samt där

prisfallen har varit som störst. It- och systemrisker ska granskas mer utförligt efter

allvarliga incidentfall eller större systemuppdateringar.

Skyldighet att rapportera

5 § Den oberoende granskaren ska innan han eller hon utför den årliga gransk-

ningen lämna en granskningsplan till Finansinspektionen.

6 § Den oberoende granskaren ska en gång per år lämna en rapport över

granskningen till Finansinspektionen. Rapporten ska ha kommit in till

Finansinspektionen senast 60 kalenderdagar efter kalenderårets utgång.

7 § Den årliga rapporten enligt 6 § ska åtminstone innehålla

1.

en övergripande redogörelse för hur granskningsarbetet organiserats och

genomförts,

2. en redogörelse för gjorda iakttagelser som avser emittentinstitutets verksamhet

vad gäller säkerställda obligationer,

3. en redogörelse för de omvärderingar av underliggande säkerheter som har

genomförts av institutet, och

4. en redogörelse för institutets känslighetsanalyser av egendom som utgör säkerhet

för hypotekskrediter i registret enligt 3 kap. 6 §.

FFFS 2013:1

8

8 § Den oberoende granskaren ska utöver det som anges i 6 § informera

Finansinspektionen så snart han eller hon får kännedom om förhållanden som avser

emittentinstitutets säkerställda obligationer och som kan vara av betydelse för

myndigheten i dess tillsyn över institutet.

9 § Den oberoende granskaren ska varje år till Finansinspektionen lämna uppgifter

om det antal timmar som han eller hon lagt ned på granskningen och dess

fördelning på huvudsakliga arbetsmoment samt debiterat arvode.

_______________

Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 juli 2013, då Finansinspek-

tionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2004:11) om säkerställda obligationer

ska upphöra att gälla.

MARTIN ANDERSSON

Martin

Liljeblad