HSLF-FS 2021:36
Socialstyrelsens föreskrifter om ändring i föreskrifterna och allmänna råden (SOSFS 2008:18) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård
HSLF-FS
2021:36
Utkom från trycket
den 21 maj 2021
Gemensamma författningssamlingen
avseende hälso- och sjukvård,
socialtjänst, läkemedel, folkhälsa m.m.
ISSN 2002-1054, Artikelnummer 2021-5-7378
Utgivare: Chefsjurist Pär Ödman, Socialstyrelsen
Socialstyrelsens föreskrifter
om ändring i föreskrifterna och allmänna råden
(SOSFS 2008:18) om psykiatrisk tvångsvård och
rättspsykiatrisk vård;
beslutade den 4 maj 2021.
Socialstyrelsen föreskriver med stöd av 19 § första stycket förordningen
(1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård, 8 kap.
1 § hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) samt 7 kap. 4 § patient-
säkerhetsförordningen (2010:1369) i fråga om Socialstyrelsens före-
skrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:18) om psykiatrisk tvångsvård
och rättspsykiatrisk vård
dels att rubriken närmast före 3 kap. 1 § ska utgå,
dels att 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 3 kap. 2 a–2 c §§, samt
närmast före 3 kap. 2 § en ny rubrik av följande lydelse,
dels att det närmast före 3 kap. 1 § ska införas en ny rubrik som ska
lyda ”Depåläkemedel”.
3 kap.
Läkarundersökning vid fastspänning och avskiljning
2 § En patient som är fastspänd med bälte eller liknande anordning,
enligt 19 § andra stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
eller 8 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, ska minst var fjär-
de timme undersökas på vårdinrättningen av en läkare som får fatta
beslut om fastspänning.
En patient under 18 år som är fastspänd med bälte, enligt 19 a §
andra stycket lagen om psykiatrisk tvångsvård eller 8 § lagen om rätts-
psykiatrisk vård, ska minst en gång per timme undersökas på vårdin-
rättningen innan ett beslut fattas om förlängning av fastspänningen.
Undersökningen ska göras av den läkare som ska fatta beslut om
förlängningen. Innan det första beslutet om förlängning av fastspän-
ningen tas får undersökningen på vårdinrättningen i stället göras av en
HSLF-FS
2021:36
legitimerad läkare som inte är den beslutande läkaren. Efter läkarun-
dersökningen ska den legitimerade läkaren överföra information om
undersökningen till den beslutande läkaren.
2 a § En patient som är avskild från andra patienter, enligt 20 § för-
sta stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller 8 § lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, ska minst var åttonde timme
undersökas på vårdinrättningen innan ett beslut fattas om förlängning
av avskiljningen. Undersökningen ska göras av den läkare som ska
fatta beslut om förlängningen.
Innan ett beslut fattas om avskiljning för en bestämd tid över åtta
timmar, enligt 20 § andra stycket lagen om psykiatrisk tvångsvård
eller 8 § lagen om rättspsykiatrisk vård, ska den beslutande läkaren
undersöka patienten på vårdinrättningen. Därefter ska en läkare som
får fatta beslut om sådan avskiljning undersöka patienten på vårdin-
rättningen minst var 24:e timme.
En patient under 18 år som är avskild från andra patienter, enligt
20 a § andra stycket lagen om psykiatrisk tvångsvård eller 8 § lagen
om rättspsykiatrisk vård, ska minst varannan timme undersökas på
vårdinrättningen innan ett beslut fattas om förlängning av avskilj-
ningen. Undersökningen ska göras av den läkare som ska fatta beslut
om förlängningen. Innan det första beslutet om förlängning av avskilj-
ningen tas får undersökningen på vårdinrättningen i stället göras av en
legitimerad läkare som inte är den beslutande läkaren. Efter läkarun-
dersökningen ska den legitimerade läkaren överföra information om
undersökningen till den beslutande läkaren.
2 b § Vid fastspänning och avskiljning av en patient under kvar-
hållning, enligt 6 a § tredje stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård eller 5 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykia-
trisk vård, ska bestämmelserna om läkarundersökning i 3 kap. 2 och
2 a §§ gälla.
2 c § Vid den undersökning som ska göras av den läkare som får
besluta om fastspänning respektive avskiljning ska han eller hon
bedöma om
1. kriterierna för tvångsåtgärden är uppfyllda, och
2. det finns medicinska risker med tvångsåtgärden.
Om undersökningen i stället görs av en legitimerad läkare som inte är
den beslutande läkaren, ska den ge sådan information som den beslu-
tande läkaren behöver för att kunna göra bedömningen enligt första
stycket.
2