Naturvårdsverkets föreskrifter om ändring i föreskrifter (NFS 2005:6) om utsläppsrätter för koldioxid och ändring av allmänna råd (NFS 2005:6) till föreskrifter om utsläppsrätter för koldioxid

Tillstånd till utsläpp av koldioxid

Ansökans innehåll och utformning

NFS 2005:6

Handläggning av ansökan om tillstånd

NFS 2005:6 Anmälningsplikt vid förändring och utvidgning av verksamhet etc.

Tilldelning av utsläppsrätter

Ansökan om tilldelning av utsläppsrätter

Övervakning av utsläpp

NFS 2005:6

Överförd koldioxid m.m.

Krav på förbättringar NFS 2006:8

Byte av övervakningsmetod NFS 2006:8

Kvalitetssäkring och kvalitetskontroll

Årlig utsläppsrapport

Arkivering av uppgifter

Verifiering av utsläppsrapporter NFS 2005:6

Rapportering av verifieringen NFS 2005:6

NFS 2005:6 Notering och godkännande i registret

Bilaga 1

Allmänt om övervakning av utsläpp av koldioxid

1.1 Kvalitetssäkring och kvalitetskontroll

1.1.1 Allmänna krav

Inom ramen för de övervakningsmetoder som fastställts genom länsstyrelsens tillståndsbeslut skall verksamhetsutövaren löpande arbeta för att osäkerheter kvantifieras och minskas så långt det är praktiskt möjligt. Härvid skall de principer som anges i avsnitt 1.1 tillämpas. Det fastställda utsläppet skall, såvitt det går att bedöma, systematiskt varken ligga över eller under de verkliga utsläppen. Verksamhetsutövaren skall införa rutiner för kvalitetssäkrings- och kvalitetskontroll. Dessa skall omfatta följande:

• Ansvar och befogenheter.
• Identifiering av källor, och om massbalanser används: Materialflöden.
• Övervakningsmetoder inklusive metoder för beräkning och/eller kontinuerlig mätning i rökgaskanal.
• Hur övervakningsmetoder och rapporteringsprocesser samverkar.
• Använd mätutrustning (i förekommande fall).
• Intern granskning av såväl rapporterade uppgifter som kvalitetssystem.
• Korrigerande och förebyggande åtgärder.
• Rapportering och arkivering.

(stycke flyttat) Kalkylprogram och andra verktyg som används för behandling och lagring av övervakningsdata skall så långt som möjligt vara felfria. Övervakade och rapporterade utsläpp skall kunna jämföras över tiden. Antaganden, referenser, aktivitetsdata, emissionsfaktorer, oxidationsfaktorer och omvandlingsfaktorer och andra övervakningsdata, skall inhämtas, redovisas, sammanställas, analyseras och dokumenteras på ett sätt som gör det möjligt för den ackrediterade kontrollören och Naturvårdsverket att återge fastställandet av utsläppen.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 1

Om en verksamhetsutövare uppdrar åt någon annan att utföra processer som berör kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfaranden skall verksamhetsutövaren vidta de åtgärder som behövs för att

• säkerställa kontrollen över hur uppdragstagaren genomför processerna och
• försäkra sig om full insyn i processerna.

Om verksamhetsutövaren uppdrar åt någon oberoende part att utföra sådana mätningar där oberoende part använder egen mätutrustning skall denna part vara oberoende samt ackrediterad enligt SS-EN ISO17025: Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier (ISO 17025:2000). Bestämmelser om ackreditering enligt SS-EN ISO17025 finns också i avsnitt 3.1-3.4.

1.1.2 Mätutrustning vid såväl beräkning enligt avsnitt 1.2 som kontinuerlig mätning i rökgaskanal enligt avsnitt 1.3

Verksamhetsutövaren skall se till att mätutrustning som används för att fastställa utsläpp

• kalibreras, justeras och kontrolleras regelbundet, samt innan den tas i bruk,
• används på lämpligt sätt,
• regelbundet underhålls på lämpligt sätt och
• kontrolleras mot mätstandarder som är spårbara till internationella mätstandarder.

Om det vid en kalibrering eller (kvalitets)kontroll visar sig att mätutrustningen inte uppfyller leverantörens specifikationer eller kravet på spårbarhet skall verksamhetsutövaren

• bedöma i vilken utsträckning tidigare mätresultat varit giltiga,
• dokumentera denna bedömning,
• omedelbart vidta nödvändiga korrigerande åtgärder och
• arkivera protokoll över kalibreringar som visar att leverantörens specifikationer och kravet på spårbarhet åter är uppfyllda.

1.1.3 Hantering av data

De matematiska samband som används för fastställande av utsläpp skall utgöra goda matematiska beskrivningar under gällande driftförhållanden. Om man i efterhand upptäcker att ett värde är felaktigt skall detta korrigeras. Korrigering av mätdata skall också göras då det varit driftavbrott i mätutrustning eller dator. Korrigering skall göras på följande sätt.

• Efter korrigeringen skall det framgå när ändringen gjordes.
• Ursprungliga övervakningsdata skall lagras.
• Korrigering skall göras i enlighet med god yrkessed.
• Korrigering skall göras i enlighet med bestämmelserna i ”Reference Document on the General Principles on Monitoring” från juli 2003, framtagen enligt artikel 16(2) i IPPC-direktivet (direktivet 96/61/EG om samordnade

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar).

Bilaga 1 NFS 2005:6

Verksamhetsutövaren skall utföra kvalitetssäkrings- och kvalitetskontroll av hanteringen av data för att förhindra utelämnanden, missvisande uppgifter eller felaktigheter. Verksamhetsutövaren skall utforma dessa processer utifrån datauppsättningens komplexitet. Processerna skall dokumenteras skriftligt.

1.2 Övervakning genom beräkning

1.2.1 Osäkerhet vid beräkning

Vid övervakning genom beräkning skall verksamhetsutövaren ha kunskap om osäkerheten i de utsläppsdata som rapporteras.

För mätutrustning som används vid övervakning genom beräkning skall verksamhetsutövaren bedöma mätutrustningens mätosäkerhet för att kunna avgöra vilken övervakningsnivå som mätutrustningen uppfyller. Bedömningen av mätutrustningens mätosäkerhet skall omfatta:

• Osäkerheten hos alla komponenter i hela mätsystemet
• Osäkerhet i samband med kalibrering.
• Eventuell ytterligare osäkerhet beroende på hur mätutrustningen används i praktiken.

Vid dessa bedömningar skall mätosäkerhet uttryckas som kombinerad mätosäkerhet under ett kalenderår för hela mätsystemet uttryckt som den relativa mätosäkerheten i procent av mätvärdet vid en konfidensnivå av 95 %. Även de osäkerhetssiffror som anges i övervakningsnivåer i bilaga 2 - 11 avser kombinerad mätosäkerhet under ett kalenderår för hela mätsystemet uttryckt som den relativa mätosäkerheten i procent av mätvärdet vid en konfidensnivå av 95 %.

1.2.2 Fastställande av aktivitetsdata

Aktivitetsdata skall som huvudregel bestämmas enligt vad som anges i bilaga 2 - 11.

Undantag från huvudregeln kan göras för processutsläpp om aktivitetsdata inte kan mätas i direkt anslutning till att materialet matas in till processen och det i övrigt är förenligt med kraven i den aktuella övervakningsmetoden.

Den aktivitetsdata, här benämnd ”material C”, som inte kan mätas i direkt anslutning till processen skall då fastställas med följande massbalans:

Material C = Material P + (Material S - Material E) - Material O (1)

där:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 1

Material C: material som bearbetats under kalenderåret, Material P: material som inköpts under kalenderåret, Material S: materiallager i början av kalenderåret, Material E: materiallager i slutet av kalenderåret, Material O: material som används för andra ändamål (transport eller återförsäljning.)

De krav som anges i den aktuella övervakningsmetoden i bilaga 2 - 11 skall tillämpas för val av övervakningsnivå för ”Material P”, ”Material O”, emissionsfaktor, effektivt värmevärde, oxidationsfaktor och omvandlingsfaktor.

Om det är tekniskt ogenomförbart eller skulle leda till orimligt höga kostnader att fastställa lagerförändringen, dvs. ”Material S” och ”Material E”, på ett exakt sätt, t.ex. genom mätning, beräkning eller inventering av lager, kan verksamhetsutövaren uppskatta dessa två mängder ur uppgifter om årets årsproduktion samt lagernivåer och årsproduktion för tidigare år. Dessa uppskattningar skall kunna styrkas med dokumenterade beräkningar dokumenteras och genom jämförelse med de ekonomiska årsredovisningarna.

1.2.3 Fastställande av emissionsfaktorer

För omvandling av kol till koldioxid skall faktorn 3,664 ton CO2/ton C användas.

Alla uppgifter som kan bedömas vara av betydelse beträffande de använda emissionsfaktorerna, inklusive informationskällor och resultat av analyser av bränsle, insatsmaterial och producerat material, skall dokumenteras.

I avsnitt 2 anges icke-verksamhetsspecifika emissionsfaktorer.

I avsnitt 3 anges hur verksamhetsspecifika emissionsfaktorer skall fastställas.

För bränslen eller material som innehåller såväl fossilt kol som kol från biomassa skall en vägd emissionsfaktor på grundval av andelen fossilt kol tillämpas. Denna beräkning skall dokumenteras enligt bestämmelserna i avsnitt 3.

1.2.4 Fastställande av effektiva värmevärden

I avsnitt 2 anges icke-verksamhetsspecifika effektiva värmevärden.

I avsnitt 3 anges hur verksamhetsspecifika effektiva värmevärden skall fastställas.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 1 NFS 2005:6

1.2.5 Fastställande av oxidationsfaktor och omvandlingsfaktor

Om emissionsfaktorn inte beaktar huruvida delar av kolet omvandlas till koldioxid eller inte, skall en oxidationsfaktor eller omvandlingsfaktor användas.

Om olika bränslen eller material används vid en anläggning, och verksamhetsspecifika oxidationsfaktorer beräknas, kan verksamhetsutövaren fastställa en enda sammantagen oxidationsfaktor för verksamheten och tillämpa denna på samtliga bränslen eller material, eller hänföra ofullständig oxidation till ett enda större bränsle- eller materialflöde och använda värdet 1 för de övriga.

Alla uppgifter av betydelse beträffande de använda oxidations-/omvandlingsfaktorerna, inklusive informationskällor och resultat av analyser av bränsle, insatsmaterial och producerat material, skall dokumenteras.

I avsnitt 3 anges hur verksamhetsspecifika oxidationsfaktorer och omvandlingsfaktorer skall fastställas.

1.3 Övervakning genom kontinuerlig mätning i rökgaskanal

1.3.1 Särskild osäkerhetsanalys

Om verksamhetsutövaren avser att övervaka utsläppen med kontinuerlig mätning i rökgaskanal skall denne utföra en särskild osäkerhetsanalys. Resultatet av denna skall utgöra underlag för bedömningen enligt 18 § andra stycket av om kontinuerlig mätning i rökgaskanal ger en sammanlagd mindre osäkerhet än vad beräkning skulle ge vid tillämpning av en kombination av de högsta övervakningsnivåerna.

Den särskilda osäkerhetsanalysen skall utföras för såväl den kontinuerliga mätningen av utsläpp som för den bekräftande beräkningen och skall genomföras innan kontinuerlig mätning i rökgaskanal används för övervakning av utsläpp. Jämförelsen mellan beräkning och kontinuerlig mätning skall grundas på jämförelse av sammanlagda kombinerade mätosäkerheter under ett kalenderår uttryckt som den relativa mätosäkerheten i procent av mätvärdet vid en konfidensnivå av 95 %.

Den särskilda osäkerhetsanalysen skall ta hänsyn till följande osäkerhetskällor för både koncentrationsmätningarna och rökgasflödesmätningarna.

• Osäkerheten hos den kontinuerliga mätutrustning.
• Osäkerhet vid kalibreringen.
• Osäkerhet beroende på hur övervakningsutrustningen används i praktiken.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 1

Den särskilda osäkerhetsanalysen för den bekräftande beräkningen skall ta hänsyn till följande osäkerhetskällor vad gäller fastställandet av aktivitetsdata.

• Osäkerheten hos mätutrustning.
• Osäkerhet vid kalibreringen.
• Osäkerhet beroende på hur mätutrustningen används i praktiken.

Den särskilda osäkerhetsanalysen för den bekräftande beräkningen skall ta hänsyn till följande osäkerhetskällor vad gäller fastställandet av värmevärden, emissions- och oxidationsfaktorer eller uppgifter.

• Osäkerheten för varje tillämpad övervakningsnivå.
• Osäkerhet beroende på hur beräkningarna utförs i praktiken.

1.3.2 Krav på mätsystemet för kontinuerlig mätning i rökgaskanal och handhavandet av detta

Systemet för kontinuerlig mätning i rökgaskanal, samt de rutiner som är knutna till detta, skall uppfylla bestämmelserna i EN 14181 ”Stationary source emissions - Quality assurance of automated measuring systems” (Utsläpp till utomhusluft - Kvalitetssäkring för automatiska mätsystem) och SS- EN ISO 14956 "Luftkvalitet - Utvärdering av en mätprocedurs lämplighet genom att jämföra med en krävd mätosäkerhet".

Koldioxidhalt och rökgasflöde skall mätas i enlighet med relevanta CENstandarder där sådana finns. Om CEN-standarder inte finns skall ISOstandarder eller nationella standarder tillämpas. Om inga gällande standarder finns skall mätning göras i enlighet med standardförslag eller riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis.

Funktionalitet och prestanda för ett system för kontinuerlig mätning i rökgaskanal skall kontrolleras regelbundet, bl.a. med avseende på

• svarstid,
• linjäritet,
• interferens,
• nollpunkts- och spanpunktsdrift och
• kontroll mot referensmetod.

1.3.3 Årlig bekräftande beräkning

För varje kalenderår skall utsläpp som fastställs med hjälp av ett system för kontinuerlig mätning i rökgaskanal, CEMS, styrkas genom kompletterande beräkningar av utsläppen. Denna jämförelse mellan kontinuerlig mätning i rökgaskanal och kompletterande beräkning skall grundas på en identisk förteckning över källor och utsläpp. I de kompletterande beräkningar skall övervakningsnivåerna väljas enligt 20 §.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 1 NFS 2005:6

1.3.4 Koldioxid från biomassa

Mängden koldioxid från biomassa skall subtraheras från den kontinuerligt uppmätta mängden koldioxid. Fraktionen koldioxid från biomassa skall härvid beräknas enligt den aktuella övervakningsmetod som anges i bilaga 2 – 11.

2. Icke-verksamhetsspecifika emissionsfaktorer och värmevärden

2.1 Emissionsfaktorer

2.1.1 Icke koldioxidneutrala material

Om det i bilaga 2 - 11 för en övervakningsnivå för emissionsfaktorer hänvisas till bilaga 1 avsnitt 2 skall värdena i följande tabell användas. För koldioxid från biomassa som skall subtraheras från total mängd koldioxid som uppmätts genom kontinuerlig mätning i rökgaskanal skall som tabellvärde dock de emissionsfaktorer användas som anges i appendix 16 i den svenska nationella inventeringsrapport som den 15 april 2004 lämnades till sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.

Om ett bränsle inte anges i tabellen skall verksamhetsutövaren, med undantag för vad som sägs i föregående och i nästa stycke, använda sin sakkunskap för att hänföra det använda bränslet till en närstående bränslekategori.

För följande bränslen skall alltid specifika emissionsfaktorer beräknas enligt avsnitt 3.

• Avfallsbränslen som innehåller fossilt kol.
• Andra icke-kommersiella bränslen (t.ex. processgaser från industrianläggningar).

Emissionsfaktorer för bränslen och material med notnummer 1 och 3 - 6 anges i avsnitt 8 till bilaga 1 till Kommissionens övervaknings- och rapporteringsbeslut. I de emissionsfaktorerna ingår inte någon oxidationsfaktor. Det innebär att de gäller vid fullständig förbränning och att de normalt används tillsammans med en oxidationsfaktor som inte är exakt 1.

I emissionsfaktorerna för bränslen och material med notnummer 2 ingår oxidationsfaktorn. Det innebär att de normalt används tillsammans med en oxidationsfaktor som är exakt 1.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 1

Vid rapportering av utsläpp enligt 38 § skall de bränslebeteckningar som anges i följande tabell användas. Om aktuellt bränsle inte finns med i tabellen skall vid rapportering annan lämplig beteckning användas. Bränslen/material angivna med kursiv stil anger att bränslet/materialet inte används, eller endast används i liten utsträckning, i Sverige.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 1 NFS 2005:6

Bränslen och material Emissionsfaktor för koldioxid (ton CO2/TJ) Primära flytande fossila

Råolja 73,3 Orimulsion 80,7 Flytande naturgas (LNG) 63,1

Sekundära flytande fossila

Eldningsolja 1 74,3 Eldningsolja 2-5 76,2 WRD-olja 76,2 Dieselolja miljöklass 1 72,0 Dieselolja miljöklass 2 72,5 Dieselolja miljöklass 3 74,3 Fotogen 73,1 Flygbensin, Jetbensin 72,3 Fossil etanol 56,5 Bensin 72,6 Skifferolja 77,4 Gasolja vid raffinaderier 74,1 Återstodsolja 77,4 Nafta 73,3 Bitumen 80,7 Smörjmedel 73,3 Petroleumkoks 100,8 Raffinaderiråvara, annan än råolja 73,3 Annan olja 73,3

Primära fasta fossila

Kol för förbränning 90,7 Torv 107,3 Antracit 98,3 Kokskol 94,6

Subbituminöst kol 96,1 Brunkol 101,2 Oljeskiffer 106,7

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 1

Bränslen och material Emissionsfaktor för koldioxid (ton CO2/TJ) Sekundära fasta fossila

Koks 103 Petroleumkoks 103 BKB 94,6

Patent Fuel 94,6 Coke Oven Coke 108,2 Gas coke 108,2

Gasformiga fossila

Stadsgas 77,5 Naturgas 56,5 Koksugnsgas 46,35 Masugnsgas 299 LD-gas 187,2 Raffinaderigaser 66,73 Koloxid 155,2 Propan, butan och gasol 65,1 Metan 54,9 Etan 61,6 Vätgas 0

Noterna anger att emissionsfaktorn är hämtad från följande källa: IPCC:s reviderade riktlinjer från 1996 för förteckningar över nationella växthusgaser: Handbok, 1:13 Den svenska nationella inventeringsrapport som den 15 april 2004 lämnades till sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar. Uppgifter i appendix 16 eller i underlagsmaterial till rapporten. I dessa emissionsfaktorer ingår oxidationsfaktorn.

Nationellt meddelande, Estland, 2002 Baserat på ett effektivt värmevärde på 10.12 TJ/ton Baserat på ett effektiv värmevärde på 50,01 TJ/ton Kolfritt

2.1.2 Koldioxidneutral biomassa

Torv skall inte räknas som biomassa.

Nedanstående material skall räknas som biomassa. Emissionsfaktorn för dessa skall vara 0. Uppräkningen är inte uttömmande.

I de fall nedanstående material innehåller fossila fraktioner skall dessa fraktioner inte räknas som biomassa.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 1 NFS 2005:6

1) Växter och växtdelar, bland annat:

• Halm.
• Hö och gräs.
• Löv, ved, rötter, stubbar, bark.
• Grödor, t.ex. majs och rågvete.

2) Avfall, produkter och biprodukter av biomassa, bland annat:

• Industriellt träavfall (träavfall från träbearbetnings- och träförädlings
• verksamheter och träavfall från verksamheter inom trämaterialindustrin).
• Använt trä (använda träprodukter, trämaterial) och produkter och biprodukter från träförädlingsverksamheter).
• Träbaserat avfall från pappers- och massaindustrin, t.ex. svartlut.
• Spill från skogsbruk.
• Kött- och benmjöl, fiskmjöl och fodermjöl, fett, olja och talg.
• Primära restprodukter från livsmedels- och dryckesframställning.
• Gödsel.
• Växtrester från jordbruk.
• Avloppsslam.
• Biogas som framställts genom rötning, jäsning eller förgasning av biomassa.
• Slam från hamnar och slam och sediment från andra vattenområden.
• Deponigas.

3) Biomassafraktioner av olika material, bland annat följande:

• Biomassafraktion av avfall från förvaltning av vattenområden.
• Biomassafraktion av blandade restprodukter från livsmedels- och dryckesframställning.
• Biomassafraktion av blandmaterial innehållande trä.
• Biomassafraktion av textilavfall.
• Biomassafraktion av papper, papp, kartong.
• Biomassafraktion av hushållsavfall och verksamhetsavfall.
• Biomassafraktion av biodiesel.

4) Bränslen i vilka samtliga beståndsdelar och mellanprodukter har framställts av biomassa, bland annat:

• Bioetanol. (flyttat till punkt 3)
• Företrad bioetanol.
• Biometanol.
• Biodimetyleter.
• Bioolja (ett pyrolysoljebränsle) och biogas.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 1

2.2 Effektiva värmevärden

Om det i bilaga 2-11 för en övervakningsnivå för effektiva värmevärden hänvisas till bilaga 1 avsnitt 2 skall värdena i följande tabell användas.

Om ett bränsle saknas i tabellen skall verksamhetsspecifika värden användas.

• Enheten GJ/ton för flytande och fasta bränslen avser GJ per ton totalbränsle. Med andra ord gäller värmevärdet vid det man brukar kalla bränslets "aktuella tillstånd", alltså med eventuell fukt kvar i bränslet.
• Enheten GJ/ton TS för fasta biobränslen avser GJ per ton torrsubstans bränsle. Med andra ord gäller värmevärdet för torkat bränsle, alltså utan någon fukt kvar i bränslet.
• Enheten GJ/m för flytande bränslen gäller vid 15°C.
• Enheten m (n) för gasformiga bränslen anger normalkubikmeter, dvs. vid lufttrycket 101,3 kPa och temperaturen 0°C.
• Kursiv stil anger att bränslet/materialet inte används, eller endast används i liten utsträckning, i Sverige.

Bränslen och material Effektivt värmevärde Enhet Primära flytande fossila

Råolja 42,75 GJ/ton Raffinaderiråvara 42,50 GJ/ton

Sekundära flytande fossila

2 3

2

Primära fasta fossila

Kol för förbränning 27,21 GJ/ton Brunkol 8,37 GJ/ton

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 1 NFS 2005:6

Sekundära fasta fossila

Koks 28,05 GJ/ton Petroleumkoks 28,05 GJ/ton BKB 20,10 GJ/ton Coke Oven Coke 28,05 GJ/ton

Gasformiga fossila

2 3

Flytande biobränsle

2 3

RME 35,59 GJ/m

2 3

Tallbeckolja, tallolja 38.94 GJ/m Annan bioolja

Fast biobränsle

Fast biobränsle av trä 19,1 GJ/ton TS

Gasformigt biobränsle

2 3

Biogas 0,0350 GJ/m (n)

________________________________________________________________

Noterna anger att det effektiva värmevärdet är hämtat från följande källa: Sverige landspecifika effektiva värmevärden för bränslen enligt förteckningen på sidan 35 i Appendix 2.1 A.3 i Chapter 2 ”1990 års landspecifika effektiva värmevärden” i IPCC:s ”Good Practice Guidance and Uncertainty Management in National Greenhouse Gas Inventories”. Den svenska nationella inventeringsrapport som den 15 april 2004 lämnades till sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar. Uppgifter i appendix 16 eller i underlagsmaterial till rapporten. Sammanställning av bränsledata, halter och bränslenyckeltal, Naturvårdsverket Rapport 5401, december 2004.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 1

3. Verksamhetsspecifika emissionsfaktorer, effektiva värmevärden, oxidationsfaktorer, biomassafraktioner och uppgifter om sammansättning av material

3.1 Fastställande av emissionsfaktorer, kolinnehåll och effektiva värmevärden för bränslen

De metoder som tillämpas för att ta prov på bränslet och fastställa dess effektiva värmevärde, kolinnehåll och emissionsfaktor skall utgå från relevanta CEN-standarder (t.ex. för provtagningsfrekvens, provtagningsmetoder, fastställande av kalorimetriskt och effektivt värmevärde samt kolinnehåll för de olika bränsletyperna) där sådana finns. Om CEN-standarder inte finns skall ISO-standarder eller nationella standarder tillämpas. Om även sådana saknas kan förfarandena om möjligt genomföras i enlighet med standardförslag eller riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis.

Ett laboratorium som används för att fastställa emissionsfaktorer, kolinnehåll eller effektiva värmevärden skall vara ackrediterat enligt EN ISO 17025 (Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier).

Vid fastställande av effektiva värmevärden, kolinnehåll och emissionsfaktorer för partier av bränsle skall provtagning utföras enligt vedertagen praxis. Verksamhetsutövaren skall visa att de erhållna värdena är representativa och utan systematiska fel.

Varje emissionsfaktor skall endast användas för det bränsleparti som den är avsedd att representera.

Fullständig dokumentation av de metoder som varje laboratorium använt för att fastställa emissionsfaktorn och alla resultat skall arkiveras och ställas till förfogande för den kontrollör som kontrollerar utsläppsrapporten.

3.2 Fastställande av verksamhetsspecifika oxidationsfaktorer och omvandlingsfaktorer

De metoder som tillämpas för att fastställa representativa verksamhetsspecifika oxidationsfaktorer (t.ex. via kolinnehållet hos sot, aska, avloppsvatten och annat avfall eller biprodukter) för en särskild verksamhet skall utgå från relevanta CEN-standarder där sådana finns. Om CEN-standarder inte finns skall ISO-standarder eller nationella standarder tillämpas. Då även sådana saknas kan förfarandena om möjligt genomföras i enlighet med standardförslag eller riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis.

Ett laboratorium som används för att fastställa oxidationsfaktor eller bakomliggande uppgifter skall vara ackrediterat enligt EN ISO 17025 (Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier).

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 1 NFS 2005:6

Vid fastställande av verksamhetsspecifika oxidationsfaktorer från partier av material skall provtagning utföras enligt vedertagen praxis.

Verksamhetsutövaren skall visa att de erhållna oxidationsfaktorerna är representativa och utan systematiska fel.

Fullständig dokumentation av de metoder som organisationen använt för att fastställa oxidationsfaktorn och alla resultat skall arkiveras och ställas till förfogande för den kontrollör som kontrollerar utsläppsrapporten.

3.3 Fastställande av emissionsfaktorer och uppgifter om sammansättning av material för en process

De metoder som tillämpas för att ta prov på och fastställa det berörda materialets sammansättning eller erhålla en emissionsfaktor för en process skall utgå från relevanta CEN-standarder där sådana finns. Om CEN-standarder inte finns skall ISO-standarder eller nationella standarder tillämpas. Om även sådana saknas kan förfarandena om möjligt genomföras i enlighet med standardförslag eller riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis.

Ett laboratorium som används för att fastställa sammansättning av material eller emissionsfaktor skall vara ackrediterat enligt EN ISO 17025 (Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier).

Vid fastställande av emissionsfaktorer för processer och uppgifter om sammansättning för partier av material skall provtagning utföras enligt vedertagen praxis.

Verksamhetsutövaren skall visa att de erhållna värdena är representativa och utan systematiska fel.

Varje värde skall endast användas för det materialparti som det var avsett att representera.

Fullständig dokumentation av de metoder som organisationen använt för att fastställa emissionsfaktorn eller uppgifterna om sammansättning av material och alla resultat skall arkiveras och ställas till förfogande för den kontrollör som kontrollerar utsläppsrapporten.

3.4 Fastställande av en biomassafraktion

Med termen ”biomassafraktion” avses andelen brännbart kol från biomassa enligt definitionen av biomassa (se avsnitt 2.1.2 i den här bilagan) av den totala mängden brännbart kol i en bränsleblandning.

De metoder som tillämpas för att ta prov på bränslet och fastställa biomassafraktionen skall utgå från relevanta CEN-standarder där sådana finns. Om

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

CEN-standarder inte finns skall ISO-standarder eller nationella standarder

NFS 2005:6 Bilaga 1

tillämpas. Om även sådana saknas kan förfarandena om möjligt genomföras i enlighet med standardförslag eller riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis.

Ett laboratorium som används för att fastställa biomassafraktion skall vara ackrediterat enligt EN ISO 17025 (Allmänna kompetenskrav för provningsoch kalibreringslaboratorier).

Vid fastställandet av biomassafraktionen i partier av material skall provtagning utföras enligt vedertagen praxis. Verksamhetsutövaren skall visa att de erhållna värdena är representativa och utan systematiska fel.

Varje värde skall endast användas för det materialparti som det var avsett att representera.

Fullständig dokumentation av de metoder som varje laboratorium använt för att fastställa biomassafraktionen och alla resultat skall arkiveras och ställas till förfogande för den kontrollör som kontrollerar utsläppsrapporten.

Om det är tekniskt ogenomförbart att fastställa biomassafraktionen i ett blandat bränsle eller om det skulle leda till orimligt höga kostnader skall verksamhetsutövaren antingen anta att andelen biomassa är noll, (dvs. att allt kol i just det blandade bränslet har fossilt ursprung) eller föreslå en uppskattningsmetod som skall godkännas av länsstyrelsen.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6

Bilaga 2

Beräkning av utsläpp från förbränning och skrubber

1. Förbränningsutsläpp

1.1 Vanliga förbränningsprocesser

Utsläppen skall beräknas för varje bränsle för sig.

För förbränningsutsläpp skall utsläppet för ett bränsle beräknas genom följande formel:

Utsläpp [ton CO2] = (1) förbrukat bränsle [ton bränsle] * bränslets effektiva värmevärde [TJ/ton bränsle] * emissionsfaktor [ton CO2/TJ] * oxidationsfaktor

Förbrukat bränsle får bestämmas genom volymmätning om verksamhetsutövaren utför temperatur- och tryckkorrigering av bränslevolymen till de standardvillkor som det effektiva värmevärdet gäller för. Dessa korrigeringar skall, då det är tekniskt motiverat, baseras på mätningar av tryck och temperatur. Då skall följande formel användas:

Utsläpp [ton CO2] = (2) förbrukat bränsle [m3 bränsle] * bränslets effektiva värmevärde [TJ/m bränsle] * emissionsfaktor [ton CO2/TJ] * oxidationsfaktor

Om beräkning med emissionsfaktorn uttryckt som kolinnehåll per massa [ton CO2/ton] ger en permanent mindre sammanlagd osäkerhet än användning av emissionsfaktor uttryckt som kolinnehåll per energimängd [ton CO2/TJ] får beräkningen av utsläppet göras enligt följande formel:

Utsläpp [ton CO2] = (3) förbrukat bränsle [ton bränsle] * emissionsfaktor [ton CO2/ton bränsle] * oxidationsfaktor

Om förutsättningarna för att använda både formel (2) och formel (3) är uppfyllda kan utsläppet för ett bränsle beräknas genom följande:

Utsläpp [ton CO2] = (4) 3 3 förbrukat bränsle [m bränsle] * emissionsfaktor [ton CO2/m bränsle] * oxidationsfaktor

Om förutsättningar för att använda respektive formel är uppfyllda kan utsläppen bestämmas genom en kombination av formlerna (1) - (4).

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 2

Om formel (3) eller formel (4) används skall verksamhetsutövaren tillämpa det som anges nedan om effektivt värmevärde endast för att fastställa det värmevärde som skall redovisas i den årliga utsläppsrapporten.

1.1.1 Förbrukat bränsle

Förbrukat bränsle är aktivitetsdata och skall bestämmas med Metod a eller Metod b. Dessa är likvärdiga.

Metod a - Förbrukat bränsle mäts i anslutning till förbränning

Förbrukat bränsle skall mätas i anslutning till förbränningen (utan mellanlagring mellan mätning och förbränning) varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1a: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2a: ± 5,0 % Övervakningsnivå 3 a: ± 2,5 % Övervakningsnivå 4 a: ± 1,5 % För övervakningsnivå 2a, 3a och 4a skall mätning ske med mätutrustning.

Metod b - Förbrukat bränsle mäts genom massbalans

Förbrukat bränsle skall beräknas enligt följande massbalansmetod:

Bränsle C = Bränsle P + (Bränsle S - Bränsle E) - Bränsle O (5)

där: Bränsle C: bränsle som förbränts under kalenderåret Bränsle P: bränsle som köpts in under kalenderåret Bränsle S: bränsle i lager vid början av kalenderåret Bränsle E: bränsle i lager vid slutet av kalenderåret Bränsle O: bränsle som använts för andra ändamål (transport eller återförsäljning.)

Härvid skall Bränsle P mätas direkt med mätutrustning som resulterar i följande största tillåtna mätosäkerhet för hela mätsystemet: Övervakningsnivå 2b: ± 4,5 %. Övervakningsnivå 3b: ± 2,0 % Övervakningsnivå 4b: ± 1,0 % För lagerförändringar och för bränsle O anges inga övervakningsnivåer.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 2 NFS 2005:6

1.1.2 Effektivt värmevärde

Övervakningsnivå 2

Verksamhetsutövaren skall tillämpa effektiva värmevärden för varje bränsle enligt bilaga 1 avsnitt 2.

Övervakningsnivå

Det effektiva värmevärde som är representativt för varje bränsleparti vid en anläggning skall mätas av verksamhetsutövaren, ett kontrakterat laboratorium eller bränsleleverantören i enlighet med bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.1.3 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 2a och 2b är likvärdiga.

Övervakningsnivå 2a

Verksamhetsutövaren skall tillämpa emissionsfaktorer för varje bränsle enligt bilaga 1 avsnitt 2.

Övervakningsnivå 2b

Denna övervakningsnivå får användas för kol, olja och gas. Verksamhetsutövaren skall beräkna emissionsfaktorer för varje bränsleparti genom en empirisk korrelation som fastställts av ett externt laboratorium enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3. Korrelationen skall endast tillämpas inom den domän (parameterintervall) för vilket den fastställts och i övrigt utföras enligt god branschpraxis.

• För kol skall korrelationen utgå från det effektiva värmevärdet för det aktuella partiet kol.
• För olja och gas skall korrelationen utgå från densitet uppmätt för det aktuella partiet olja eller gas.

Övervakningsnivå 3

Verksamhetsspecifika emissionsfaktorer som är representativa för varje bränsleparti skall fastställas av verksamhetsutövaren, ett externt laboratorium eller bränsleleverantören i enlighet med bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 2

1.1.4 Oxidationsfaktor

Övervakningsnivå 1

För fasta bränslen skall 0,99 användas som värde för oxidationsfaktorn. För övriga bränslen skall 0,995 användas som värde för oxidationsfaktorn.

Övervakningsnivå 2

Denna övervakningsnivå skall tillämpas endast för fasta bränslen. Verksamhetsutövaren skall bestämma verksamhetsspecifika oxidationsfaktorer på grundval av kolinnehållet i aska, avloppsvatten, avfall, biprodukter och andra icke helt oxiderade flöden och emissioner. Härvid skall bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 följas.

1.2 Fackling

Med utsläpp från fackling avses utsläpp från rutinfackling, driftfackling (drift, start och avstängning) och fackling vid akuta händelser.

Utsläppet från fackling skall göras enligt följande formel för såväl fackling från förbränning som för fackling från processer, såvida inte massbalans används:

Utsläpp [ton CO2] = (6) 3 3 volym facklad gas [m ] * emissionsfaktor [ton CO2/m ] * oxidationsfaktor

1.2.1 Volym facklad gas

Volymen facklad gas i m under kalenderåret är aktivitetsdata och skall bestämmas genom mätning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 12,5 % Övervakningsnivå 2: ± 7,5 % Övervakningsnivå 3: ± 2,5 %

1.2.2 Emissionsfaktor

Emissionsfaktorn skall inkludera eventuellt oorganiskt kol.

Övervakningsnivå 1

Emissionsfaktor = 0,00785 ton CO2/m (normalkubikmeter) skall tillämpas för all gas, oavsett gasens verkliga sammansättning.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 2 NFS 2005:6

Övervakningsnivå 2

Emissionsfaktor uttryckt som ton CO2/m facklad gas skall beräknas utgående från den facklade gasens kolinnehåll med tillämpning av bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.2.3 Oxidationsfaktor

Som oxidationsfaktor skall värdet 0,995 användas.

2. Processutsläpp - skrubber

Utsläpp från användningen av karbonater i skrubber skall beräknas på grundval av förbrukad mängd karbonater (Beräkningsmetod A) eller framställd gips (Beräkningsmetod B). Dessa två beräkningsmetoder är likvärdiga.

2.1 Beräkningsmetod A ”karbonatbaserad”

Utsläppet från skrubber skall beräknas med följande formel: Utsläpp [ton CO2] = (7) förbrukad mängd torrt karbonat [ton TS karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton TS karbonat]

2.1.1 Förbrukad mängd

Den förbrukade mängden torrt karbonat, i ton, är aktivitetsdata och skall mätas av verksamhetsutövaren eller leverantören med en största tillåten mätosäkerhet av ± 7,5 % för hela mätsystemet.

2.1.2 Emissionsfaktor

Emissionsfaktorn skall beräknas ur de stökiometriska förhållanden i ton CO2/ton torrt karbonat som anges i tabellen nedan genom justering för karbonatmaterialets innehåll av fukt och gångarter.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 2

Karbonat Emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg- eller annan karbonat]

CaCO3 0,440 MgCO3 0,522

Allmänt: XYCO3 Emissionsfaktor = [MCO2] / {Y * [MX] +[MCO3]} där X = alkalisk jordartsmetall eller alkalimetall M = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] 2- MCO3 = molvikt för CO3 = 60 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

2.2 Beräkningsmetod B ”gipsbaserad”

Utsläppet från skrubber skall beräknas med följande formel:

Utsläpp [ton CO2] = (8) producerad mängd torrt gips [ton TS gips] * emissionsfaktor [ton CO2/ton TS gips]

2.2.1 Producerad mängd

Den producerade mängden torr gips (CaSO4 · 2H2O), i ton, är aktivitetsdata och skall mätas av verksamhetsutövaren eller gipsberedaren med en största tillåten mätosäkerhet av ± 7,5 % för hela mätsystemet.

2.2.2 Emissionsfaktor

Emissionsfaktorn 0,2558 ton CO2/ton TS gips skall användas. Det är det stökiometriska förhållandet mellan kalcinerad gips (CaSO4 · 2H2O) och bildad CO2.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 3 NFS 2005:6

Beräkning av utsläpp från mineraloljeraffinaderier

Verksamhetsutövaren skall som huvudregel beräkna utsläppen för varje bränsletyp och process i anläggningen för sig. Beräkningen skall utföras i enlighet med bilaga 2 och avsnitt 1 nedan.

Om verksamhetsutövaren kan visa att den sammanlagda osäkerheten för anläggningens samlade utsläpp blir mindre får beräkning istället för enligt huvudregeln göras enligt en av följande metoder:

• Med massbalans för hela anläggningen.
• Med massbalans på en delmängd av bränsletyper eller processer och individuella beräkningar för de övriga bränsletyperna och processerna i anläggningen. Beräkning med massbalans skall utföras enligt avsnitt 2 nedan.

1 Processutsläpp

1.1 Processutsläpp från regenerering av katalysatorer

Utsläpp från koks som förbränns vid regenerering av katalysatorer skall beräknas enligt formeln:

Utsläpp [ton CO2] = (1) massan förbränd koks [ton] * emissionsfaktor [ton CO2/ton koks]

1.1.1 Massan förbränd koks

Massan förbränd koks är aktivitetsdata.

Övervakningsnivå 1

Massan förbränd koks, i ton, skall baseras på riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis för den angivna processen.

Övervakningsnivå 2

Massan förbränd koks, i ton, skall bestämmas genom energi- och materialbalans över katalysatorn.

1.1.2 Emissionsfaktor

En verksamhetsspecifik emissionsfaktor skall beräknas ur koksens kolinnehåll enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 3

1.2 Processutsläpp från cokers

Utsläpp från koksbrännare i vätskecokers och flexicokers skall beräknas på följande sätt:

Utsläpp [ton CO2] = (2) massa producerad koks [ton] * emissionsfaktor [ton CO2/ton koks]

1.2.1 Massa producerad koks

Massa producerad koks, i ton, är aktivitetsdata och skall bestämmas genom vägning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 5,0 % Övervakningsnivå 2: ± 2,5 %

1.2.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1 Emissionsfaktor uttryckt i ton CO2/ton koks hämtas från, eller baseras på, riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis för den aktuella processen.

Övervakningsnivå 2

Emissionsfaktor uttryckt i ton CO2/ton koks bestäms genom mätning av koldioxidinnehållet i rökgaserna enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.3 Processutsläpp från vätgasproduktion

Utsläpp från vätgasproduktion i raffinaderier skall beräknas på följande sätt:

Utsläpp [ton CO2] = (3) massa tillfört kolväte [ton] * emissionsfaktor [ton CO2/ton tillfört kolväte]

1.3.1 Massa tillfört kolväte

Massa tillfört kolväte, i ton, är aktivitetsdata och skall bestämmas genom volymmätning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2: ± 2,5 %

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 3 NFS 2005:6

1.3.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1

Emissionsfaktor = 2,9 ton CO2 per ton tillfört kolväte skall användas.

Övervakningsnivå 2

Emissionsfaktor uttryckt i ton CO2/ton tillfört kolväte skall bestämmas genom mätning av kolinnehållet hos gastillförseln enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

2. Massbalansmetoden

Massbalansens gränser skall sammanfalla med anläggningens gränser. I massbalansen skall allt kol som förs in i respektive ut från anläggningen samt lagerförändringar tas med.

Beräkning skall ske enligt följande formel:

Utsläpp [ton CO2] = (4) (∑ (aktivitetsdataINFÖRSEL * kolinnehållINFÖRSEL) - ∑ (aktivitetsdataPRODUKTER * kolinnehållPRODUKTER) - ∑ (aktivitetsdataUTFÖRSEL * kolinnehållUTFÖRSEL) - ∑ (aktivitetsdataLAGERFÖRÄNDRINGAR * kolinnehållLAGERFÖRÄNDRINGAR) ) * 3,664 [ton CO2/ ton C]

Här avser:

• Aktivitetsdata = massa för material som innehåller kol, uttryckt i ton
• Kolinnehåll = innehåll av kol i materialet, uttryckt som andel

Indexen anger:

• Införsel: Allt material som innehåller kol som tillförs anläggningen.
• Produkter: Alla produkter och material, inklusive biprodukter, som innehåller kol som lämnar anläggningen.
• Utförsel: Allt annat material som innehåller kol som lämnar anläggningen. Här ingår bl.a. avfall, förluster, utförsel med avloppsvatten och deponering i avfallsupplag. Utsläpp av koldioxid till atmosfären ingår inte.
• Lagerförändringar: Ökning av lager av material som innehåller kol.

Summatecknen i formeln betyder att massflöden och lagerförändringar skall analyseras, bestämmas och rapporteras separat för att sedan summeras enligt formeln.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 3

2.1 Aktivitetsdata

För lagerförändringar anges inga övervakningsnivåer.

Övervakningsnivå

För en delmängd av bränslen och material skall massflödena till och från anläggningen fastställas, i ton, med hjälp av mätutrustning som ger en största tillåten mätosäkerhet av ± 7,5 % för hela mätsystemet. Övriga massflöden av bränslen och material till och från anläggningen skall fastställas med hjälp av mätutrustning som ger en största tillåten mätosäkerhet av ± 2,5 % för hela mätsystemet.

Övervakningsnivå 2

För en delmängd av bränslen och material skall massflödena till och från anläggningen fastställas, i ton, med hjälp av mätutrustning som ger en största tillåten mätosäkerhet av ± 5,0 % för hela mätsystemet. Övriga massflöden av bränslen och material till och från anläggningen skall fastställas med hjälp av mätutrustning som ger en största tillåten mätosäkerhet av ± 2,5 % för hela mätsystemet.

Övervakningsnivå 3

Massflöden till och från anläggningen skall fastställas, i ton, med hjälp av mätutrustning som ger en största tillåten mätosäkerhet på mindre än ± 2,5 % för hela mätsystemet.

Övervakningsnivå 4

Massflöden till och från anläggningen skall fastställas, i ton, med hjälp av mätutrustning som ger en största tillåten mätosäkerhet på mindre än ± 1,0 % för hela mätsystemet.

2.2 Kolinnehåll och värmevärden

Vid bestämning av kolinnehållet skall vad som anges i bilaga 1 avsnitt 3 följas vad gäller representativ provtagning av bränslen, produkter och biprodukter och fastställande av deras kolinnehåll och biomassafraktion.

För rapporteringen skall de effektiva värmevärden för varje bränsle- och materialflöde bestämmas genom mätning eller beräkning.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 4 NFS 2005:6

Beräkning av utsläpp från koksverk

Verksamhetsutövaren skall beräkna utsläppen från koksverket på ett av följande sätt:

• För varje källa enligt övervakningsmetoderna i bilaga 2 och enligt avsnitt 1 nedan.
• Med massbalans enligt bilaga 3, avsnitt 2.

Om anläggningens tillstånd till utsläpp av koldioxid omfattar ett helt stålverk får utsläppen också beräknas med massbalans för det integrerade stålverket i sin helhet enligt bilaga 3, avsnitt 2.

Om skrubber finns på anläggningen och massbalansmetoden inte används skall utsläppen från skrubber beräknas enligt bilaga 2, avsnitt 2.

1. Processutsläpp

Utsläppet från koksugnar skall beräknas på ett av följande sätt, eller genom en kombination av dessa:

Utsläpp [ton CO2] = (1) ∑ (aktivitetsdataINFÖRSEL [ton]* effektivt värmevärdeINFÖRSEL [TJ/ton] * emissionsfaktorINFÖRSEL [ton CO2/TJ]) - ∑ (aktivitetsdataPRODUKTER [ton]* effektivt värmevärdePRODUKTER [TJ/ton] * emissionsfaktorPRODUKTER [ton CO2/TJ])

Utsläpp [ton CO2] = (2) ∑ (aktivitetsdataINFÖRSEL [ton]* emissionsfaktorINFÖRSEL [ton CO2 /ton]) - ∑ (aktivitetsdataPRODUKTER [ton]* emissionsfaktorPRODUKTER [ton CO2 /ton])

Vid användning av formel (2) skall det som anges om effektivt värmevärde nedan inte tillämpas för övervakningen som sådan utan endast för fastställande av värmevärde som skall redovisas i den årliga utsläppsrapporten.

Indexen anger:

• Införsel: Allt material, t.ex. kol, kolstybb, petroleumkoks, olja, masugnsgas, koksugnsgas och liknande, som innehåller kol som tillförs processen
• Produkter: Allt material, t.ex. koks, tjära, lättolja, koksugnsgas och liknande, som innehåller kol förs ut ur processen.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 4

1.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är massflödet av material som innehåller kol.

Aktivitetsdata skall övervakas med hjälp av mätutrustning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2: ± 5,0 % Övervakningsnivå 3: ± 2,5 % Övervakningsnivå 4: ± 1,0 %

1.2 Effektivt värmevärde

Övervakningsnivå 2

Verksamhetsutövaren skall tillämpa effektiva värmevärden för varje bränsle enligt bilaga 1 avsnitt 2.

Övervakningsnivå 3

Det effektiva värmevärde som är representativt för varje bränsleparti skall mätas av verksamhetsutövaren, ett kontrakterat laboratorium eller bränsleleverantören i enlighet med bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.3 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå

Som emissionsfaktor skall användas värden enligt bilaga 1 avsnitt 2.

Övervakningsnivå 2

Specifika emissionsfaktorer skall fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 5 NFS 2005:6

Beräkning av utsläpp från rostning och sintring av metallhaltig malm

Verksamhetsutövaren skall beräkna utsläppen från rostning och sintring av metallhaltig malm på ett av följande sätt:

• För varje källa enligt övervakningsmetoderna i bilaga 2 och enligt avsnitt 1 nedan.
• Med massbalans enligt bilaga 3, avsnitt 2.

Om anläggningens tillstånd till utsläpp av koldioxid omfattar ett helt stålverk får utsläppen också beräknas med massbalans för det integrerade stålverket i sin helhet enligt bilaga 3, avsnitt 2.

Om skrubber finns på anläggningen och massbalansmetoden inte används skall utsläppen från skrubber beräknas enligt bilaga 2, avsnitt 2.

1. Processutsläpp

För varje typ av använt insatsmaterial skall koldioxidmängden beräknas på följande sätt:

Utsläpp [ton CO2] = (1) ∑ (aktivitetsdata [ton]* emissionsfaktor [ton CO2/ton]* omvandlingsfaktor)

1.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är här

• dels de förbrukade mängderna karbonatmaterial [ton CaCO3, ton MgCO3 eller ton CaCO3-MgCO3],
• dels processrester som återanvänds i processen som insatsmaterial.

Både karbonatmaterial och processrester skall fastställas genom vägning som utförs antingen av verksamhetsutövaren eller av leverantören. Hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 5,0 % Övervakningsnivå 2: ± 2,5 %

1.2 Emissionsfaktor

Emissionsfaktorn för karbonater skall beräknas ur de stökiometriska förhållanden i ton CO2/ton torrt karbonat som anges i tabellen nedan genom justering för karbonatmaterialets innehåll av fukt och gångarter.

Karbonat Stökiometrisk emissionsfaktor

CaCO3 0,440 [ton CO2/ton CaCO3] MgCO3 0,522 [ton CO2/ton CaCO3]

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 5

För processrester skall verksamhetsspecifika emissionsfaktorer fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.3 Omvandlingsfaktor

Övervakningsnivå 1

Omvandlingsfaktor = 1,0 skall användas.

Övervakningsnivå 2

Verksamhetsspecifika omvandlingsfaktorer som anger kolmängden i framställd sinter och filtrerat stoft skall fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3. Om filtrerat stoft återanvänds i processen skall den ingående kolmängden för att undvika dubbel beräkning, inte redovisas.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 6 NFS 2005:6

Beräkning av utsläpp från tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning

Verksamhetsutövaren skall beräkna utsläppen från tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning på ett av följande sätt:

• För varje källa enligt övervakningsmetoderna i bilaga 2 och enligt avsnitt 1 nedan.
• Med massbalans enligt bilaga 3, avsnitt 2.

Om anläggningens tillstånd till utsläpp av koldioxid omfattar ett helt stålverk får utsläppen också beräknas med massbalans för det integrerade stålverket i sin helhet enligt avsnitt 2 i bilaga 3.

Om skrubber finns på anläggningen och massbalansmetoden inte används skall utsläppen från skrubber beräknas enligt bilaga 2.

Förbränningsprocesser som sker i anläggningar för tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning, där bränslena (t.ex. koks, kol och naturgas) inte används som reduktionsmedel eller inte uppstår ur metallurgiska reaktioner skall övervakas och rapporteras i enlighet med bilaga 2.

1. Processutsläpp

Utsläppen från anläggningar för tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning skall beräknas på ett av följande sätt, eller genom en kombination av dessa:

Utsläpp [ton CO2] = (1) ∑ (aktivitetsdataINFÖRSEL [ton]* effektivt värmevärdeINFÖRSEL [TJ/ton] * emissionsfaktorINFÖRSEL [ton CO2/TJ]) - ∑ (aktivitetsdataPRODUKTER [ton]* effektivt värmevärdePRODUKTER [TJ/ton] * emissionsfaktorPRODUKTER [ton CO2/TJ])

Utsläpp [ton CO2] = (2) ∑ (aktivitetsdataINFÖRSEL [ton]* emissionsfaktorINFÖRSEL [ton CO2 /ton] - ∑ (aktivitetsdataPRODUKTER [ton]* emissionsfaktorPRODUKTER [ton CO2 /ton]

Vid användning av formel (2) skall det som anges om effektivt värmevärde nedan inte tillämpas för övervakningen som sådan utan endast för fastställande av värmevärde som skall redovisas i den årliga utsläppsrapporten.

Indexen anger:

• Införsel: Allt kolinnehållande material som tillförs processen.
• Produkter: Allt kolinnehållande material som förs ut ur processen.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

NFS 2005:6 Bilaga 6

1.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är massflödet av material som innehåller kol.

Aktivitetsdata är massflöde till och från anläggningen av material som innehåller kol. Aktivitetsdata skall övervakas med hjälp av mätutrustning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2: ± 5,0 % Övervakningsnivå 3: ± 2,5 % Övervakningsnivå 4: ± 1,0 %

1.2 Effektivt värmevärde

Övervakningsnivå 2

Verksamhetsutövaren skall tillämpa effektiva värmevärden för varje bränsle enligt bilaga 1 avsnitt 2.

Övervakningsnivå 3

Det effektiva värmevärde som är representativt för varje bränsleparti vid en anläggning skall mätas av verksamhetsutövaren, ett kontrakterat laboratorium eller bränsleleverantören i enlighet med bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.3 Emissionsfaktor

EmissionsfaktorPRODUKTER avser mängden kvarvarande kol i det material som förs ut ur processen.

Övervakningsnivå 1

Som emissionsfaktor för insatsmaterial och producerat material skall i första hand värden i bilaga 1 avsnitt 2 användas. Om insatsmaterialet/materialet inte återfinns i bilaga 1 avsnitt 2 skall värden i tabellerna 1 och 2 nedan användas.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 6

Tabell 1 NFS 2005:6

Material Emissionsfaktor [ton CO2/ton] NFS 2006:8

Grafitelektroder 3,60 ton CO2/ton elektrod PET 2,24 ton CO2/ton PET PE 2,85 ton CO2/ton PE CaCO3 0,44 ton CO2/ton CaCO3 CaCO3-MgCO3 0,477 ton CO2/ton CaCO3-MgCO3

Emissionsfaktorerna anges i bilaga 6 till Kommissionens övervaknings- och rapporteringsbeslut. Noterna anger att emissionsfaktorn är hämtad från följande källa: IPCC WBCSD/WRI Stökiometriskt förhållande

Tabell 2

Material: Emissionsfaktor [ton CO2/ton] NFS 2006:8

Malm 0 Tackjärn, råjärnsskrot, järnprodukter 0,1467 Stålskrot, stålprodukter 0,0147

Dessa emissionsfaktorer baseras på kolinnehåll och anges, med hänvisning till IPCC, i bilaga 6 till Kommissionens övervaknings- och rapporteringsbeslut.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

Bilaga 7 NFS 2005:6

Beräkning av utsläpp från produktion av cementklinker

Utsläpp från användningen av karbonater i skrubber skall beräknas enligt bilaga 2.

Förbränningsprocesser som äger rum i anläggningar för produktion av cementklinker skall, i enlighet med 19 §, övervakas i enlighet med bilaga 2. För förbränning i cementugn skall dock oxidationsfaktorn = 1 användas.

Utsläpp från förbränningen av det organiska innehållet i råmaterial skall beräknas enligt bilaga 2.

1. Processutsläpp

Processutsläpp utgörs av koldioxid från klinkerproduktion. Dessa utsläpp skall bestämmas ur mängden producerad klinker och CaO- och MgOinnehållet hos klinker. Emissionsfaktorn skall korrigeras för redan bränd Ca och Mg som kommer in i ugnen, exempelvis via flygaska eller alternativa bränslen och råmaterial med relevant CaO-innehåll (t.ex. avloppsslam).

Utsläppen skall beräknas på karbonatinnehållet i processens insatsmaterial (beräkningsmetod A) eller mängden producerad klinker (beräkningsmetod B). Dessa metoder är likvärdiga.

1.1 Beräkningsmetod A: karbonater i insatsmaterial

Beräkningen skall grundas på karbonatinnehållet i processens insatsmaterial och beräknas med följande formel:

Utsläpp [ton CO2] = (1) aktivitetsdata [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]

1.1.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är massan rena karbonater (t.ex. kalksten), i ton, som finns i det obearbetade kalkstensmjöl som används som insatsmaterial i processen.

Aktivitetsdata [ton] = massa obearbetat kalkstensmjöl [ton] * andel karbonater

Massa obearbetat kalkstensmjöl, i ton, skall fastställas genom vägning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 5,0 %. Övervakningsnivå 2: ± 2,5 %.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

50 49

NFS 2005:6 Bilaga 7

Andel karbonater skall fastställas på följande sätt: Övervakningsnivå 1: enligt riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis Övervakningsnivå 2: av verksamhetsutövaren enligt bilaga 1 avsnitt 3.3.

1.1.2 Emissionsfaktor

Som emissionsfaktor skall användas de stökiometriska förhållanden för karbonater som visas i tabellen nedan.

Karbonattyp Emissionsfaktor

CaCO3 0,440 [ton CO2/ton CaCO3] Na2CO3 0,415 [ton CO2/ton Na2CO3]

1.2 Beräkningsmetod B: klinkerproduktion

Om uppskattningarna av utsläpp grundas på klinkerproduktion skall frigjord koldioxid från förbränningen av cementugnsstoft inräknas för anläggningar där sådant stoft kasseras. Utsläpp från klinkerproduktion och från cementugnsstoft skall beräknas separat och summeras ihop med det totala utsläppet:

UtsläppTOTAL [ton CO2] = (2) UtsläppKLINKER [ton CO2] + UtsläppSTOFT [ton CO2]

1.2.1 Utsläpp relaterat till klinkerproduktion

Koldioxid från mängden producerad klinker skall beräknas med följande formel:

UtsläppKLINKER [ton CO2] = (3) aktivitetsdata [ton klinker] * emissionsfaktor [ton CO2/ton klinker]

1.2.1.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är mängden producerad klinker och skall bestämmas med Klinkermetod a eller Klinkermetod b. Övervakningsnivå 2a och 2b är likvärdiga.

Klinkermetod a - producerad klinker bestäms genom vägning

Mängden producerad klinker under kalenderåret skall bestämmas, i ton, genom vägning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1a ± 5 % Övervakningsnivå 2a ± 2,5 %

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

50

Bilaga 7 NFS 2005:6

Klinkermetod b - producerad klinker bestäms genom massbalans

Mängden producerad klinker under kalenderåret skall beräknas, i ton, ur en massbalans enligt följande formel:

producerad klinker [ton] = (4) producerad cement [ton cement] * klinker-/cementförhållande [ton klinker/ ton cement] - klinker som förs in [ton] + levererad klinker [ton] + lagerförändringar [ton]

Här är lagerförändringar = klinkerlager i slutet av året - klinkerlager i början av året

Övervakningsnivå 2b

Övervakningsnivå 2b innebär att samtliga följande villkor skall vara uppfyllda:

• Den producerade cementen skall bestämmas genom vägning med en största tillåten mätosäkerhet av ± 1,5 % för hela mätsystemet.
• Klinker-/cementförhållandet skall beräknas och tillämpas separat för de olika cementtyper som produceras i anläggningen.
• Mängden klinker som förs in och mängden levererad klinker skall fastställas med en största tillåten mätosäkerhet av ± 2,5 % för hela mätsystemet.
• Lagerförändringar skall fastställas med en mätosäkerhet på mindre än ± 10 %.

1.2.1.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1

Emissionsfaktor = 0,525 ton CO2/ton klinker.

Övervakningsnivå 2

Emissionsfaktorn skall beräknas utifrån en CaO- och MgO-balans med hjälp av följande ekvation under antagande att en del CaO eller MgO inte härrör från omvandlingen av karbonater utan ingår i processens insatsmaterial.

Emissionsfaktor [ton CO2/ton klinker] = (5) 0,785 * (produktionCaO [ton CaO/ton klinker] – insatsCaO [ton CaO/ton insatsmaterial]) + 1,092 * (produktionMgO [ton MgO/ton klinker] – insatsMgO [ton MgO/ton insatsmaterial])

I denna ekvation är faktorerna 0,785 och 1,092 [ton CO2/CaO] det stökiometriska förhållandet för CO2/CaO och CO2/MgO.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

51

NFS 2005:6 Bilaga 7

Sammansättningen av klinkern och de berörda insatsmaterialen skall fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.2.2 Utsläpp relaterat till kasserat stoft

Koldioxid från kasserat bypass-stoft eller cementugnsstoft skall beräknas på kasserade stoftmängder och klinkers emissionsfaktor, korrigerat för delvis förbränt cementugnsstoft. I motsats till cementugnsstoft anses bypass-stoft helt bränt. Utsläppen skall beräknas enligt följande:

UtsläppSTOFT [ton CO2] = (6) ∑ ( aktivitetsdata [ton stoft] * emissionsfaktor [ton CO2/ ton stoft] )

1.2.2.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är massa kasserat cementugnsstoft eller bypass-stoft, i ton, under kalenderåret, och skall övervakas genom vägning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 10 % Övervakningsnivå 2: ± 5,0 %

1.2.2.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1

En emissionsfaktor = 0,525 ton CO2/ton klinker skall användas även för stoft.

Övervakningsnivå 2

En emissionsfaktor [ton CO2/ton stoft] skall beräknas på förbränningsgraden för cementugnsstoft. Det olinjära förhållandet mellan förbränningsgraden för cementugnsstoft och utsläpp per ton cementugnsstoft skall approximeras med följande formel:

EFSTOFT [ton CO2/ton klinker ] = (7) (d * EFKLINKER / (1 + EFKLINKER) ) / ( 1 - d * (EFKLINKER / (1 + EFKLINKER) )

Här avser:

• EFSTOFT = emissionsfaktor för delvis bränt cementugnsstoft [ton CO2/ton stoft]
• EFKLINKER = anläggningsspecifik emissionsfaktor för klinker ([ton CO2/ton klinker]
• d= förbränningsgrad för cementugnsstoft (kvoten mellan frigjord koldioxid och total koldioxid från karbonater i den obearbetade blandningen)

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

52

Bilaga 8 NFS 2005:6

Beräkning av utsläpp från produktion av bränd kalk och bränd dolomit

Om skrubber finns i anläggningen och utsläppen inte inräknas i anläggningens processutsläpp, skall de beräknas enligt bilaga 2, avsnitt 2.

Förbränningsprocesser som innefattar olika typer av bränslen (t.ex. kol, petroleumkoks, brännolja, naturgas och många olika avfallsbränslen) och äger rum i anläggningar för produktion av bränd kalk och bränd dolomit skall övervakas och rapporteras i enlighet med bilaga 2. Utsläpp från förbränningen av det organiska innehållet i (alternativa) råmaterial skall också beräknas enligt bilaga 2.

1. Processutsläpp

Koldioxid som frigörs från karbonater vid tillverkning av bränd kalk och bränd dolomit skall för anläggningen i sin helhet beräknas på ett av följande två sätt:

• Beräkningsmetod A: Baserad på mängden karbonater från råmaterialet (främst kalksten, dolomit) som konverteras vid processen.
• Beräkningsmetod B: Baserad på mängden alkalioxider i den framställda kalken. Dessa metoder anses likvärdiga.

1.1 Beräkningsmetod A: karbonater

Beräkningen skall grundas på mängden förbrukade karbonater. Följande formel skall användas:

Utsläpp [ton CO2]= (1) ∑ {( AktivitetsdataKARBONAT-IN [ton karbonat] - aktivitetsdataKARBONAT-UT [ton karbonat]) * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]}

1.1.1 Aktivitetsdata

AktivitetsdataKARBONAT-IN och aktivitetsdataKARBONAT-UT är massan, i ton, av CaCO3, MgCO3 eller andra karbonater av alkaliska jordartsmetaller eller alkalimetaller som tillförts respektive producerats under kalenderåret.

Övervakningsnivå 1

Massan rena karbonater (t.ex. kalksten), i ton, i insatsmaterial och produkt under kalenderåret, skall fastställas genom vägning med en största tillåten mätosäkerhet av ± 5,0 % (av råmaterialets vikt) för hela mätsystemet. Sammansättningen av råmaterial och produkt skall fastställas genom riktlinjer för

branschstandarder för bästa praxis. Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

53

NFS 2005:6 Bilaga 8

Övervakningsnivå 2

Massan rena karbonater (t.ex. kalksten), i ton, i insatsmaterial och produkt under kalenderåret, skall fastställas genom vägning med en största tillåten mätosäkerhet av ± 2,5 % (av råmaterialets vikt) för hela mätsystemet. Sammansättningen av råmaterial och produkt fastställs av verksamhetsutövaren enligt bilaga 1 avsnitt 3.

1.1.2 Emissionsfaktor

Som emissionsfaktor skall användas de stökiometriska förhållanden för karbonater som anges i tabellen nedan.

Karbonat Stökiometrisk emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg- eller annan karbonat]

CaCO3 0,440 MgCO3 0,522

Allmänt: XYCO3 Emissionsfaktor = [MCO2] / {Y * [MX] + [MCO3]} där X = alkalisk jordartsmetall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] 2- MCO3 = molvikt för CO3 = 60 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

1.2 Beräkningsmetod B: alkaliska jordartsmetalloxider

Utsläppen skall beräknas på mängden CaO, MgO och innehållet av andra oxider av alkaliska jordartsmetaller eller alkalimetaller i den framställda brända kalken. Redan bränd Ca och Mg som kommer in i ugnen, exempelvis via flygaska eller alternativa bränslen och råmaterial med relevant CaO- eller MgO-innehåll, skall beaktas. Följande formel skall användas:

Utsläpp [ton CO2] = (2) ∑ {[(aktivitetsdataALKALIOXIDER PROD –[ton oxid] aktivitetsdataALKALIOXIDER IN [ton oxid]) * emissionsfaktor [ton CO2/ton oxid]}

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

54

Bilaga 8 NFS 2005:6

1.2.1 Aktivitetsdata

Uttrycket ”aktivitetsdataALKALIOXIDER PROD – aktivitetsdataALKALIOXIDER IN” står för den totala mängden, i ton, av CaO, MgO eller andra alkaliska jordartsmetaller eller alkalioxider som omvandlats ur respektive karbonater under kalenderåret.

Övervakningsnivå 1

Massan av CaO, MgO eller andra alkaliska jordartsmetaller eller alkalioxider, i ton, i produkter och insatsmaterial under kalenderåret skall beräknas genom verksamhetsutövarens vägning med en största tillåten mätosäkerhet på ± 5,0 % för mätsystemet. Sammansättningen av produkter och insatsmaterial fastställs genom riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis.

Övervakningsnivå 2

Massan av CaO, MgO eller andra alkaliska jordartsmetaller eller alkalioxider, i ton, i produkten och processens insatsmaterial under kalenderåret skall beräknas genom verksamhetsutövarens vägning med en största tillåten mätosäkerhet på ± 2,5 % för mätsystemet. Sammansättningen av produkter och insatsmaterial skall fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.2.2 Emissionsfaktor

Som emissionsfaktor skall användas de stökiometriska förhållanden för oxider som visas i tabellen nedan.

Oxider Stökiometrisk emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg- eller annan oxid]

CaO 0,785 MgO 1,092

Allmänt: XYO Emissionsfaktor = [MCO2] / {Y * [MX] + [M0]} där X = alkalisk jordartsmetall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] M0 = molvikt för O (syre) = 16 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

56 55

NFS 2005:6 Bilaga 9

Beräkning av utsläpp från produktion av glas

Om skrubber finns i anläggningen och utsläppen inte inräknas i anläggningens processutsläpp, skall de beräknas enligt bilaga 2, avsnitt 2.

1. Processutsläpp

Koldioxid frigörs från karbonater som finns i råmaterialen under smältningen i ugnen samt från neutralisering av HF, HCl och SO2 i rökgaser med kalksten eller andra karbonater. Både utsläpp från sönderdelning av karbonater under smältningsprocessen och från skrubber skall ingå i anläggningens utsläpp. De skall läggas till de totala utsläppen, men om möjligt rapporteras separat.

Koldioxid som frigjorts vid smältning av råmaterial i ugnen är direkt knuten till glasproduktionen och skall beräknas på ett av följande två sätt:

• Beräkningsmetod A som baseras på den tillförda mängden karbonater från råmaterial - huvudsakligen soda, kalk/kalksten, dolomit och andra karbonater av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller kompletterat med återvinningsglas (krossglas).
• Beräkningsmetod B som baseras på mängden alkalioxider i producerat glas. De anses likvärdiga.

1.1 Beräkningsmetod A: karbonater

Följande formel skall användas:

Utsläpp [ton CO2] = (1) = ∑ { AktivitetsdataKARBONAT [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]} + ∑ { AktivitetsdataTILLSATS [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]}

1.1.1 Aktivitetsdata

AktivitetsdataKARBONAT är mängden, i ton, CaCO3, MgCO3, Na2CO3, BaCO3 eller andra karbonater av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller i råmaterialen (soda, kalk/kalksten, dolomit) som tillförts under kalenderåret.

AktivitetsdataTILLSATS är mängden, i ton, av kolhaltiga tillsatser.

AktivitetsdataKARBONAT , dvs. massan av CaCO3, MgCO3, Na2CO3, BaCO3 eller andra karbonater av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller, liksom AktivitetsdataTILLSATS dvs. massan av kolinnehållande tillsatser, i ton, i processens insatsmaterial under kalenderåret, skall fastställas genom vägning

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

56 57

Bilaga 9 NFS 2005:6

utförd av verksamhetsutövaren varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1 ± 2,5 % Övervakningsnivå 2± 1,0 % Sammansättningen av karbonathaltigt råmaterial och kolhaltiga tillsatser skall hämtas enligt följande: Övervakningsnivå 1: uppgifter om sammansättning enligt riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis för den berörda produktkategorin. Övervakningsnivå 2 sammansättningsanalyser utförs enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.1.2 Emissionsfaktor

Emissionsfaktorn för karbonater skall beräknas ur de stökiometriska förhållanden i ton CO2/ton torrt karbonat som anges i tabellen nedan genom justering för karbonatmaterialets innehåll av fukt och gångarter.

Karbonat Stökiometrisk emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg-, Na-, Ba- eller annan karbonat]

CaCO3 0,440 MgCO3 0,522 Na2CO3 0,415 BaCO3 0,223

Allmänt: XYCO3 Emissionsfaktor =[MCO2] / {Y *[MX] + [MCO3]} där X = alkalisk jordarts metall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] 2- MCO3 = molvikt för CO3 = 60 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

För kolhaltiga tillsatser skall verksamhetsspecifika emissionsfaktorer fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.3

1.2 Beräkningsmetod B: alkalimetalloxider

Utsläppen skall beräknas på mängden producerat glas och glasets innehåll av CaO, MgO, Na2O, BaO och andra oxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller (aktivitetsdataO UT). Emissionsfaktorn skall korrigeras för Ca, Mg, Na och Ba och andra alkaliska jordmetaller/alkalier som inte kommer in i ugnen som karbonater, utan t.ex. genom återvinningsglas eller alternativa bränslen och råmaterial med relevant innehåll av CaO, MgO, Na2O eller BaO eller oxider av andra alkaliska jordartsmetaller eller alkalimetaller (aktivi-

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

tetsdataO IN). 57

NFS 2005:6 Bilaga 9

Följande formel skall användas för beräkning

Utsläpp [ton CO2] = (2) ∑ {(aktivitetsdataO UT [ton CO2/ton karbonat] - aktivitetsdataO IN [ton CO2/ton karbonat]) * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]} + ∑ {aktivitetsdataTILLSATS [ton karbonat]* emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]}

1.2.1 Aktivitetsdata

Uttrycket ”aktivitetsdataO UT – aktivitetsdataO IN” står för massan i ton av CaO, MgO, Na2O, BaO eller andra oxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller som omvandlats från karbonater .

AktivitetsdataO UT– aktivitetsdataO IN dvs. massan i ton av CaO, MgO, Na2O, BaO eller andra oxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller i processens insatsmaterial och i produkterna, liksom aktivitetsdataTILLSATS, dvs. massan av kolinnehållande tillsatser, fastställs genom vägning av insatsmaterial och produkter på anläggningsnivå varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1 ± 2,5 % Övervakningsnivå 2± 1,0 %

Sammansättningen av insatsmaterial, produkter och kolhaltiga tillsatser skall hämtas enligt följande: Övervakningsnivå 1: branschstandarder för bästa praxis för den berörda produktkategorin och råmaterialen. Övervakningsnivå 2 sammansättningsanalyser utförda enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.2.2 Emissionsfaktor

Som emissionsfaktor för oxider skall användas de stökiometriska förhållanden för karbonater som visas i tabellen nedan.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

58

Bilaga 9 NFS 2005:6

Karbonat Emissionsfaktor [ton CO2/ ton Ca-, Mg-, Na-, Ba- eller annan oxid]

CaO 0,785 MgO 1,092 Na2O 0,710 BaO 0,287

Allmänt: XYO Emissionsfaktor = [MCO2] / {Y * [MX] + [M0]} där X = alkalisk jordarts metall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] M0 = molvikt för O (syre) = 16 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

För kolhaltiga tillsatser skall verksamhetsspecifika emissionsfaktorer fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

59

NFS 2005:6 Bilaga 10

Beräkning av utsläpp från tillverkning av keramiska produkter

1. Processutsläpp

Koldioxid frigörs från karbonater som finns råmaterialens under dess kalcinering i ugnen, och från neutralisering av HF, HCl och SO2 i rökgaser med kalksten eller andra karbonater. Utsläpp från sönderdelning av karbonater under kalcineringsprocessen och från skrubber skall ingå i anläggningens utsläpp. De skall läggas till de totala utsläppen, men om möjligt rapporteras separat. Beräkning skall ske enligt följande:

UtsläppTOTALT [ton] = (1) utsläppINSATSMATERIAL [ton] + utsläppSKRUBBER [ton] UtsläppINSATSMATERIAL skall beräknas enligt avsnitt 1.1 nedan

UtsläppSKRUBBER skall beräknas enligt avsnitt 2 nedan.

1.1 Koldioxid från insatsmaterial

Koldioxid från karbonater och från kolinnehåll i andra insatsmaterial skall beräknas på ett av följande två sätt:

• Beräkningsmetod A: som utgår från mängden karbonater från råmaterialet (främst kalksten eller dolomit) som konverteras vid processen
• Beräkningsmetod B: som utgår från alkalioxiderna i den framställda keramiken Dessa metoder anses likvärdiga.

1.1.1 Beräkningsmetod A: karbonater

Beräkningen grundas på tillförd karbonat, inklusive den mängd kalksten som använts för neutralisering av HF, HCl och SO2, samt från kol som finns i kolinnehållande tillsatser. Dubbel beräkning på grund av intern återanvändning av stoft skall undvikas. Följande formel skall användas för beräkning:

Utsläpp [ton CO2] = (2) ∑ {aktivitetsdataKARBONAT [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]} + ∑ {aktivitetsdataTILLSATSER [ton] * emissionsfaktor [ton CO2/ton]}

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

60

Bilaga 10 NFS 2005:6

1.1.1.1 Aktivitetsdata

AktivitetsdataKARBONAT är mängden, i ton, av CaCO3, MgCO3 eller andra karbonater av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller vilka använts under kalenderåret.

AktivitetsdataTILLSATS är mängden, i ton, av kolhaltiga tillsatser.

AktivitetsdataKARBONAT liksom AktivitetsdataTILLSATS skall fastställas genom vägning utförd av verksamhetsutövaren eller leverantören varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1 ± 2,5 % Övervakningsnivå 2 ± 1,0 % Sammansättningen av karbonathaltigt råmaterial, och kolhaltiga tillsatser skall hämtas enligt följande: Övervakningsnivå 1: Uppgifter om sammansättning enligt riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis för den berörda produktkategorin. Övervakningsnivå 2 Sammansättningsanalyser utförda enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.1.1.2 Emissionsfaktor

Emissionsfaktorn för karbonater skall beräknas ur de stökiometriska förhållanden i ton CO2/ton torrt karbonat som anges i tabellen nedan genom justering för karbonatmaterialets innehåll av fukt och gångarter.

Karbonat Emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg-, Na-, Ba- eller annan karbonat]

CaCO3 0,440 MgCO3 0,522

Allmänt: XYCO3 Emissionsfaktor = [MCO2] / {Y * [MX] + [MCO3]} där X = alkalisk jordartsmetall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] 2- MCO3 = molvikt för CO3 = 60 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

För kolhaltiga tillsatser skall verksamhetsspecifika emissionsfaktorer fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

61

NFS 2005:6 Bilaga 10

1.1.2 Beräkningsmetod B: alkalimetalloxider

Koldioxid från kalcinering skall beräknas ur mängden framställd keramik och keramikens innehåll av CaO, MgO och andra oxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller (aktivitetsdataO PRODUKTION). Emissionsfaktorn skall korrigeras för redan bränd Ca och Mg och andra alkaliska jordartsmetaller/alkalier som kommer in i ugnen (aktivitetsdataO INSATS), exempelvis alternativa bränslen och råmaterial med relevant CaO- eller MgO-innehåll. Utsläpp från reducering av HF, HCl eller SO2 skall beräknas på tillfört karbonat enligt beräkningsmetod A.

Följande formel skall användas:

Utsläpp [ton CO2]= (3) ∑ {(aktivitetsdataO PRODUKTION [ton oxid] - aktivitetsdataO INSATS [ton oxid] * emissionsfaktor [ton CO2/ton oxid]} + (utsläpp från reducering av HF, HCl eller SO2)

1.1.2.1 Aktivitetsdata

Uttrycket ”aktivitetsdataO PRODUKTION - aktivitetsdataO INSATS” står för massan i ton av CaO, MgO eller andra oxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller som omvandlats från karbonater under kalenderåret.

AktivitetsdataO PRODUKTION – aktivitetsdataO INSATS dvs. massan i ton av CaO, MgO eller andra oxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller i produkterna och i processens insatsmaterial fastställs genom vägning av verksamhetsutövarens varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1 ± 2,5 % Övervakningsnivå 2 ± 1,0 % Sammansättningen av insatsmaterial, produkter och kolhaltiga tillsatser skall hämtas enligt följande: Övervakningsnivå 1: branschstandarder för bästa praxis för respektive produkttyper och råmaterial Övervakningsnivå 2 sammansättningsanalyser utförda enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3.

1.1.2.2 Emissionsfaktor

Som emissionsfaktor för oxider skall användas de stökiometriska förhållanden för karbonater som visas i tabellen nedan.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

62

Bilaga 10 NFS 2005:6

Karbonat Stökiometrisk emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg-, eller annan oxid]

CaO 0,785 MgO 1,092

Allmänt: XYO Emissionsfaktor = [MCO2] /{Y * [MX] + [M0]} där X = alkalisk jordartsmetall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] M0 = molvikt för O (syre) = 16 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

2. Koldioxid från skrubber

Utsläpp från skrubber skall beräknas ur mängden tillfört CaCO3. Följande formel skall användas för beräkning

Utsläpp [ton CO2] = (4) Aktivitetsdata [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]

Aktivitetsdata är mängden, i ton, av torr CaCO3 som använts under kalenderåret, och skall fastställas genom verksamhetsutövarens eller leverantörens vägning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1 ± 2,5 %. Övervakningsnivå 2 ± 1,0 %

Som emissionsfaktorn för CaCO3 skall användas det stökiometriska förhållandet 0,440 ton CO2/ton torrt karbonat.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

63

Bilaga 11 NFS 2005:6

Beräkning av utsläpp från framställning av pappersmassa och papper

Utsläpp från användningen av skrubber skall beräknas enligt bilaga 2.

1. Processutsläpp Utsläpp från ickebiologiska karbonater i mesaugn skall beräknas enligt följande:

Utsläpp [ton CO2] = (1) ∑ (aktivitetsdataKARBONAT [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat] )

1.1 Aktivitetsdata AktivitetsdataKARBONAT är de mängder av fossilt CaCO3 och Na2CO3 som tillförs processen. Dessa skall fastställas, i ton, genom vägning, endera utförd av verksamhetsutövaren eller av leverantören, varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 2,5 % för mätsystemet. Övervakningsnivå 2: ± 1,0 % för mätsystemet.

1.2 Emissionsfaktor

Emissionsfaktorn för karbonater som inte kommer från biomassa skall beräknas ur de stökiometriska förhållanden, [ton CO2/ton torrt CaCO3] och [ton CO2/ton torrt Na2CO3] som anges i tabellen nedan genom justering för karbonatmaterialets innehåll av fukt och gångarter.

För karbonater från biomassa skall emissionsfaktor = 0 användas.

Karbonattyp Emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]

CaCO3 för make-up i massafabriker 0,440 Na2CO3 för make-up i massafabriker 0,415

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

51

NFS 2005:6 Bilaga 12

Rapporteringskategorier

Verksamhetskategorier NFS 2006:8

Verksamhetskategorier enligt Handelsdirektivet bilaga 1.

Energisektorn NFS 2006:8

E1 Förbränningsanläggningar med en tillförd effekt på mer än 20 MW (med undantag för anläggningar för hantering av farligt avfall och kommunalt avfall). E2 Mineraloljeraffinaderier. E3 Koksverk.

Produktion och bearbetning av järnmetaller

F1 Anläggningar för rostning och sintring av metallhaltig malm (inklusive svavelhaltig malm). F2 Anläggningar för tackjärns- eller ståltillverkning (primär- eller sekundärsmältning) inklusive stränggjutning, med en kapacitet som överstiger 2,5 ton per timme.

Mineralindustrin

M1 Anläggningar för produktion av cementklinker i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 500 ton per dag, eller av kalk i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dag eller i andra typer av ugnar med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dag. M2 Anläggningar för produktion av glas, inklusive sådana som är avsedda för tillverkning av glasfibrer, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dag. M3 Anläggningar för tillverkning av keramiska produkter genom bränning, i synnerhet takpannor, tegel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin med en produktionskapacitet som överstiger 75 ton per dygn och/eller en ugnskapacitet som överstiger 4 m och med en satsningsdensitet på mer än 300 kg/m per ugn.

Annan verksamhet

O1 Industriella anläggningar för framställning av pappersmassa av trä eller andra fibermaterial. O2 Industriella anläggningar för framställning av papper och papp, där produktionskapaciteten överstiger 20 ton per dag.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

52

Bilaga 12 NFS 2005:6

IPCC:s rapporteringsformat

Vid rapportering skall någon av nedanstående CRF-koder anges. Till exempel är koden för järn- och stålproduktion 1.A.2.a

1. Områdesrapport för energi

A. Verksamheter med förbränning av bränslen (sektorer)

1. Energibranschen a. Offentlig el. och värmeproduktion b. Raffinering av petroleum c. Framställning av fasta bränslen och annan energiindustri 2. Tillverknings- och byggindustri a. Järn och stål b. Icke-järnmetaller c. Kemiska produkter d. Pappers-, massa- och tryckeribranschen e. Livsmedelsberedning, drycker och tobak f. Övrigt (specificera) 4. Övriga sektorer a. Kommersiell/institutionell b. Bostadssektorn c. Jordbruk/skogsbruk/fiske 5. Övrigt (specificera) a. Stationär b. Rörlig

B. Flyktiga utsläpp från bränslen

1. Fasta bränslen a. Kolbrytning b. Överföring av fasta bränslen c. Övrigt (specificera) 2. Olja och naturgas a. Olja b. Naturgas c. Utluftning och fackling Utluftning Fackling d. Övrigt (specificera)

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

53

NFS 2005:6 Bilaga 12

2. Områdesrapport för industriprocesser

A. Mineralprodukter

1. Cementframställning 2. Kalkframställning 3. Användning av kalksten och dolomit 4. Framställning och användning av kristallsoda 5. Takbeläggningar och asfalt 6. Vägbeläggning med asfalt 7. Övrigt (specificera)

B. Kemisk industri

1. Framställning av ammoniak 2. Framställning av salpetersyra 3. Framställning av adipinsyra 4. Framställning av karbid 5. Övrigt (specificera)

C. Metallproduktion

1. Framställning av järn och stål 2. Framställning av ferrolegeringar 3. Framställning av aluminium 4. SF6 som används i aluminium och magnesiumgjuterier

IPPC-kod

Vid rapportering skall någon av nedanstående IPPC-koder användas. 1 Branscher inom energisektorn 1.1 Förbränningsanläggningar med installerad tillförd effekt av mer än 50 MW 1.2 Olje- och gasraffinaderier 1.3 Koksverk 1.4 Anläggningar för överföring av kol till gas- och vätskeformiga produkter. 2. Produktion och omvandling av metaller. 2.1 Anläggning för rostning och sintring av metallhaltig malm, inbegripet svavelhaltig malm. 2.2 Anläggning för produktion av råjärn eller stål (primär eller sekundär smältning), inklusive utrustning för kontinuerlig gjutning, med en kapacitet som överstiger 2,5 ton per timme. 2.3 Anläggning för behandling av järnbaserade metaller a) genom varmvalsning med en kapacitet som överstiger 20 bruttoton stål per timme, b) genom hammarsmide där slagkraften per hammare överstiger 50 kJ och när den använda värmeeffekten överstiger 20 MW, c) genom anbringande av skyddsbeläggningar av smält metall med en inmatning som överstiger 2 bruttoton stål per timme. 2.4 Järn- och stålgjuterier med en produktionskapacitet som överstiger 20 ton per dygn.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

54

Bilaga 12 NFS 2005:6

2.5 Anläggningar a) för en produktion av icke-järnmetaller utifrån malmer, slig eller sekundärt råmaterial genom metallurgiska, kemiska eller elektrolytiska processer, b) för smältning, inklusive framställning av legeringsmetaller, av icke-järnmetaller inklusive återvinningsprodukter, (färskning, formgjutning etc.) med en smältningskapacitet som överstiger 4 ton per dygn för bly och kadmium eller 20 ton per dygn för övriga metaller. 2.6 Anläggning för ytbehandling av metaller och plaster som använder en elektrolytisk eller kemisk process där behandlingsbaden har en volym som överstiger 30 m . 3. Mineralindustri 3.1 Anläggningar för produktion av klinker (cement) i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 500 ton per dygn, eller av kalk i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn, eller i andra typer av ugnar med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn. 3.2 Anläggningar för produktion av asbest eller tillverkning av asbestbaserade produkter. 3.3 Anläggningar för produktion av glas inklusive sådana som är avsedda för tillverkning av glasfibrer, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dygn. 3.4 Anläggningar för smältning av mineraler, inklusive sådana för tillverkning av mineralull, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dygn. 3.5 Anläggningar för tillverkning av keramiska produkter genom bränning, i synnerhet takpannor, tegel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin med en produktionskapacitet som överstiger 75 ton per dygn, och/eller en ugnskapacitet som överstiger 4 m³ och med en satsningsdensitet på mer än 300 kg per m³. 4. Kemisk industri för framställning av 4.1 Kemiska, organiska produkter som t.ex. a) kolväten, (linjära eller cykliska, mättade eller omättade, alifatiska eller aromatiska), b) syre innehållande organiska föreningar, särskilt alkoholer, aldehyder, ketoner, karboxylsyror, estrar, acetater, etrar, peroxider, epoxihartser, c) svavelinnehållande organiska föreningar, d) kväveinnehållande organiska föreningar, särskilt aminer, amider, nitronyl- och nitroföreningar, nitraföreningar, nitriler, cyanater, isocyanater, e) fosfororganiska föreningar, f) halogenerade kolväten, g) metallorganiska föreningar, h) basplaster och andra polymerer (polymerer, syntetfibrer, regenererad cellulosa), i) syntetgummi, j) färgämnen och pigment, k) ytaktiva ämnen och tensider. 4.2 Oorganiska baskemikalier och andra organiska ämnen såsom a) gaser, som t.ex. ammoniak, klor eller klorväte, fluor eller fluorväte, koloxider, svavelföreningar, kväveoxider, väte, svaveldioxid, karbonylklorid (fosgen), b) syror, kromtrioxid, fluorvätesyra, fosforsyra, salpetersyra, saltsyra, svavelsyra, oleum, svavelsyrlighet,

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

55

NFS 2005:6 Bilaga 12

c) baser, som t.ex. ammoniumhydroxid, kaliumhydroxid, natriumhydroxid, d) salter, som t.ex. ammoniumklorid, kaliumklorat, kaliumkarbonat, natriumkarbonat, perborat, silvernitrat, e) icke-metaller, metalloxider eller andra oorganiska föreningar som t.ex. kalciumkarbid, kisel, kiselkarbid. 4.3 Gödselmedel baserade på fosfor, kväve eller kalium. 4.4 Bekämpningsmedel 4.5 Läkemedel 4.6 Sprängämnen 5. Avfallshantering 5.1 Anläggningar för omhändertagande eller återvinning av farligt avfall som avses i artikel 1.4 i direktiv 91/689/EEG såsom dessa definieras i bilagorna II A och II B (operationerna R 1, R 5, R 6, R 8 och R 9) i direktiv 75/442/EEG och i rådets direktiv 75/439/EEG, av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor (3) med en kapacitet som överstiger 10 ton per dygn. 5.2 Anläggningar för förbränning av kommunalt avfall som det definieras genom rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om minskning av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar (4) och rådets direktiv 89/429/EEG om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar (5), med en kapacitet som överstiger 3 ton per timme. 5.3 Anläggningar för omhändertagande av icke-farligt avfall som det definieras i bilaga II A i direktiv 75/442/EEG under rubrikerna D8, D9, med en kapacitet som överstiger 50 ton per dygn. 5.4 Avfallsdeponier som tar emot mer än 10 ton per dygn eller med en totalkapacitet på mer än 25 000 ton, med undantag för avfallsdeponier för inert avfall. 6. Annan verksamhet 6.1 Industriella anläggningar för a) framställning av pappersmassa av trä eller andra fibrösa material, b) framställning av papper och papp där produktionskapaciteten överstiger 20 ton per dygn. 6.2 Anläggningar för förbehandling (tvättning, blekning och mercerisering) eller för färgning av fibrer eller textilier där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton per dygn. 6.3 Garverier för en produktion av mer än 12 ton produkter per dygn. 6.4 a) Slakterier för en produktion baserad på en slaktvikt som överstiger 50 ton per dygn, b) Framställning av livsmedel med beredning och behandling av - animaliska råvaror (förutom mjölk) för en produktion av mer än 75 ton produkter per dygn, - vegetabiliska råvaror för en produktion av mer än 300 ton produkter per dygn (kvartalsmedelvärde), c) Framställning av mjölkprodukter baserad på en invägning av mer än 200 ton per dygn (kvartalsmedelvärde). 6.5 Anläggningar för animaliskt avfall för en produktion baserad på mer än 10 ton råvara per dygn

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

56

Bilaga 12 NFS 2005:6

6.6 Anläggningar för djurhållning av fjäderfä eller svin, vilka anläggningar förfogar över mer än a) 40 000 platser för fjäderfä, b) 2 000 platser för slaktsvin avsedda för produktion (> 30 kg) eller c) 750 platser för suggor. 6.7 Anläggningar som är avsedda för ytbehandling av material, föremål eller produkter och som använder organiska lösningsmedel, i synnerhet för appretering, tryckning, bestrykning, avfettning, vattenskyddsimpregnering, limning, målning, rengöring eller impregnering med en förbrukning 6.8 Anläggningar för framställning av kol (hårt kol) eller av grafitelektroder genom bränning eller grafitisering.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

57

NFS 2005:6 Bilaga 13

Följande tabell skall endast tillämpas vad gäller innehåll i utsläppsrapport i enlighet med 38 § andra stycket 15.

Aktivitetsdata Effektivt värme- Emissionsfaktor Oxidationsfaktor värde

Förmodat framtida årligt utsläpp <50 50- >500 <50 50- >500 <50 50- >500 <50 50- >500 från hela anläggningen i tusentals 500 500 500 500 ton

Bilaga 2 Förbränning

Förbränningsutsläpp / Utsläpp 2a/ 3a/ 4a/ 2a/ 2a/ från förbränning - gasformiga 2b 3b 4b 2 2 3 2b 2b 3 1 1 1 eller flytande bränslen Förbränningsutsläpp / Utsläpp 2a/ 3a/ 2a/ från förbränning - fasta bränslen 1a 2b 3b 2 3 3 2b 3 3 1 2 2 Fackling 2 3 3 1 2 2

Omvandlingsfaktor Bilaga 3 Mineraloljeraffinaderier

Regenerering av katalysatorer 1 2 2 Cokers 1 2 2 1 2 2 Produktion av vätgas 1 2 2 1 2 2 Massbalans mineraloljeraffinaderier 4 4 4

Bilaga 4 Koksverk

Processutsläpp 2 2 3 2 2 3 1 2 2 Massbalansmetoden 3 3 3

Bilaga 5 Rostning och sintring

Processutsläpp från karbonatmaterial och återanvända process- 1 1 2 1 1 1 rester Massbalansmetoden 2 2 3

Bilaga 6 Tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning

Processutsläpp 2 2 3 2 2 3 1 2 2 Massbalansmetoden 2 2 3

Bilaga 7 Cement

Beräkningsmetod A: karbonater i insatsmaterial 1 2 2 Beräkningsmetod B: klinker- 1a 2a/ 2a/ produktion - från klinker 2b 2b 1 2 2 Beräkningsmetod B: klinkerproduktion - från stoft 1 2 2 1 2 2

Bilaga 8 Kalk

Beräkningsmetod A: karbonater 1 1 2 Beräkningsmetod B: alkaliska jordartsmetalloxide 1 1 2

Bilaga 9 Glas

Beräkningsmetod A: karbonater 1 2 2 Beräkningsmetod B: alkalioxider 1 2 2

Bilaga 10 Keramiska metoder

Insatsmaterial: Beräkningsmetod A: karbonater 1 2 2 Insatsmaterial: Beräkningsmetod B: alkalioxider 1 2 2 skrubber 1 2 2

Bilaga 11 Pappersmassa och papper

Processutsläpp karbonater 1 2 2

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

70

NFS 2005:6 Bilaga 14

Utförande av verifiering av utsläppsrapporter

Allmänna principer

Verifiering av utsläppsrapporter skall omfatta granskning av både utsläppsrapporten och av övervakningen under året. Det skall också omfatta en granskning av tillförlitlighet, trovärdighet och korrekthet hos

• de system som används för övervakning och
• de uppgifter och den information om utsläppen som rapporteras.

Verifieringen skall bl.a. omfatta granskning av

• de aktivitetsdata som rapporteras samt de mätningar och beräkningar som ligger till grund för dessa,
• val och användning av emissionsfaktorer, effektiva värmevärden, oxidationsfaktorer och omvandlingsfaktorer,
• de beräkningar som görs för att fastställa årsutsläppet och
• om kontinuerlig mätning i rökgaskanal tillämpas, de valda mätmetodernas lämplighet och användning.

Under verifieringsprocessen skall den ackrediterade kontrollören samla in uppgifter och med stöd av dessa bedöma om det går att fastställa klara och objektiva bevis för att det finns felaktigheter.

Den ackrediterade kontrollören skall bedöma om de övervakningsmetoder som verksamhetsutövaren tillämpat överensstämmer med

• de övervakningsmetoder som används vid anläggningen och som fastställts av länsstyrelsen i tillståndsbeslut,
• de principer för kvalitetssäkrings- och kvalitetskontroll som anges i avsnitt 1.1 bilaga 1,
• vad som anges om årlig utsläppsrapport i 36 - 39 §§ och
• andra krav som framgår av denna föreskrift.

På grundval av dessa bedömningar skall den ackrediterade kontrollören avgöra om uppgifterna i utsläppsrapporten innehåller utelämnanden, missvisande uppgifter eller felaktigheter som medför väsentliga felaktigheter i den rapporterade informationen.

Rapporterade utsläpp får endast verifieras, om det är möjligt att med hjälp av tillförlitliga och trovärdiga uppgifter fastställa utsläppen med en hög grad av visshet. Detta innebär att verksamhetsutövaren skall kunna visa följande.

• Att de rapporterade uppgifterna inte är sinsemellan motstridiga.
• Att uppgifterna har samlats in i enlighet med tillämpliga vetenskapliga normer.
• Att utsläppsrapportens redovisning av anläggningen är komplett och samstämmig.

Den ackrediterade kontrollören skall undersöka om de övervakningsmetoder

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

som anges i tillståndsbeslutet har tillämpats korrekt. Den ackrediterade 58

Bilaga 14 NFS 2005:6

kontrollören skall bedöma huruvida verksamhetsutövaren hanterat och minskat återstående osäkerheter genom kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfaranden på det sätt som anges i bilaga 1 avsnitt 1.1.1 första stycket.

Den ackrediterade kontrollören skall beakta huruvida anläggningen är registrerad enligt EMAS-förordningen .

Metodik

Strategisk analys

Verifieringen skall utgå från en strategisk analys av de verksamheter som bedrivs inom anläggningen. Detta förutsätter att den ackrediterade kontrollören har god kunskap om och förståelse för alla verksamheter som bedrivs vid anläggningen och deras betydelse för utsläppen.

Den ackrediterade kontrollören skall känna till

• alla verksamheter som utförs vid anläggningen,
• utsläppskällorna inom anläggningen,
• den mätutrustning som används för att övervaka aktivitetsdata,
• emissionsfaktorers, oxidationsfaktorers och omvandlingsfaktorers ursprung och användning och
• den omgivning inom vilken anläggningen drivs.

Den ackrediterade kontrollören skall förstå verksamhetsutövarens övergripande organisation med avseende på övervakning och rapportering. Den ackrediterade kontrollören skall förstå verksamhetsutövarens system för hantering av data samt skaffa sig tillgång till, analysera och kontrollera de uppgifter som finns i systemet.

Den ackrediterade kontrollören skall fastställa den väsentlighetsgräns som skall tillämpas vid verifieringen. Väsentlighetsgränsen skall fastställas med utgångspunkt i karaktären och komplexiteten hos verksamheter och källor vid anläggningen.

Riskanalys

Den ackrediterade kontrollören skall verifiera uppgifternas tillförlitlighet för alla utsläppskällor.

På grundval av den strategiska analysen skall den ackrediterade kontrollören fastställa vilka källor där fastställandet av utsläppet uppvisar en hög felrisk samt vilka andra aspekter av övervaknings- och rapporteringsförfarandet som kan medföra fel i fastställandet av årsutsläppet. Dessa andra aspekter omfattar i synnerhet valet av emissionsfaktorer och värmevärden samt beräkningarna för att fastställa utsläppen. Såväl de källor där fastställandet av utsläppet uppvisar en hög felrisk, som de nämnda andra aspekterna skall ägnas särskild

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

uppmärksamhet. 74 59

NFS 2005:6 Bilaga 14

På grundval av sin yrkeskunskap och den information som verksamhetsutövaren lagt fram skall den ackrediterade kontrollören analysera riskerna hos mätningar och i hanteringen av data och fastställa vad som kan leda till väsentlig felaktighet i årsutsläppet.

Den ackrediterade kontrollören skall beakta eventuella effektiva riskkontrollmetoder som verksamhetsutövaren tillämpar för att minimera graden av osäkerhet i årsutsläppet.

Verifieringsplan

Den ackrediterade kontrollören skall upprätta en verifieringsplan, vars omfattning och komplexitet avgörs av utfallet av riskanalysen och av omfattningen och komplexiteten hos verksamheter och källor. Verifieringsplanen skall definiera metoder för hur och var stickprov ska tas.

Processanalys

I förekommande fall skall verifieringen av rapporterade uppgifter genomföras på plats inom anläggningen. Den ackrediterade kontrollören skall tillämpa stickprov inom anläggningen för att fastställa huruvida de rapporterade uppgifterna är tillförlitliga.

Den ackrediterade kontrollören skall genomföra verifieringsplanen genom att samla in uppgifter. Uppgifterna skall samlas in enligt de metoder för insamling av uppgifter som definierats. Uppgifterna skall samlas in för att samla alla de bevis av betydelse som den ackrediterade kontrollören avser att stödja sina slutsatser på.

Den ackrediterade kontrollören skall kontrollera att tillämpningen av de övervakningsmetoder som specificeras i tillståndet verkligen medfört osäkerheter som inte överskrider de fastställda övervakningsnivåerna.

Innan den ackrediterade kontrollören lägger fram sina definitiva slutsatser skall den ackrediterade kontrollören begära att verksamhetsutövaren tillhandahåller uppgifter som saknas, kompletterar saknade delar av verifieringskedjor som saknas och vid behov förklarar variationer i utsläppsdata och reviderar beräkningar.

Bedömning

Den ackrediterade kontrollören skall bedöma hur väsentliga både individuella okorrigerade felaktigheter och de sammanlagda okorrigerade felaktigheterna är. Den ackrediterade kontrollören skall härvid ta hänsyn till alla utelämnanden, missvisande uppgifter eller fel som kan leda till felaktigheter i utsläppsrapporten.

I slutet av verifieringsprocessen skall den ackrediterade kontrollören göra en bedömning av om utsläppsrapporten innehåller några väsentliga felaktighe-

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

ter. Om den ackrediterade kontrollören bedömer att utsläppsrapporten inte

60

Bilaga 14 NFS 2005:6

innehåller några väsentliga felaktigheter kan verksamhetsutövaren lämna in utsläppsrapporten till Naturvårdsverket. Om den ackrediterade kontrollören bedömer att utsläppsrapporten innehåller felaktigheter som sammantagna är väsentliga har utsläppsrapporten inte befunnits vara tillfredsställande.

Rapportering

Den ackrediterade kontrollören skall sammanställa en verifieringsrapport och ett verifieringsutlåtande om verifieringsprocessen. Sammantagna skall dessa två rapporter beskriva huruvida utsläppsrapporten är tillfredsställande. I verifieringsrapporten skall alla frågor som har med det utförda arbetet att göra tas upp. I verifieringsutlåtande skall utsläppsrapporten anges vara tillfredsställande, om den ackrediterade kontrollören finner att uppgifterna om årsutsläppet inte är väsentligt felaktiga.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

61

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44!

Ifylles av Naturvårdsverket Löpnummer: Ansökan skickas i tre exemplar till: Tilldelning, Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm Kopia av ansökan kan skickas med e-post till: tilldelning@naturvardsverket.se

!NSÚKANOMTILLDELNINGAVUTSLÊPPSRÊTTERFÚR

Anläggningens nummer Anläggningens namn: enligt miljörapport: Gatuadress Tillståndsnummer (el. motsv.): enligt Handelslagen: Postnummer: Postort: Verksamhetsutövare: Fastighetsbeteckning: (sökande) Anläggningens ägare, Ägarens moderbolag: om annan än sökande:

Kontaktperson hos Telefon: sökanden:

!NSÚKANSINNEHÌLL

Följande bilagor bifogas (kryssa för aktuella alternativ)[1]: Se vägledning för att fylla i ansökan ® Blankett B1. Beskrivning av befintlig anläggning och verksamheter samt miljötillstånd ® Blankett B2. Bränslerelaterade utsläpp fördelningsgrundande år ® Blankett B3. Råvarurelaterade utsläpp fördelningsgrundande år ® Blankett B4. Totala utsläpp fördelningsgrundande år – exceptionell händelse ® Blankett B5. Prognos för ökat kapacitetsutnyttjande i befintlig anläggning ® Blankett C1. Beskrivning av ny, förändrad eller utvidgad anläggning ® Blankett C2. Historisk och prognostiserad produktion och utsläpp ®✓ Registerutdrag från PRV/Bolagsverket om behörig firmatecknare. Obligatorisk uppgift ® Fullmakt från behörig firmatecknare åt annan person att teckna firma vid korrespondens i samband med ansökan om tilldelning av utsläppsrätter ® Behörigt undertecknat avtal mellan verksamhetsutövare enligt 18 § st 2 förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter.

Härmed intygas att de uppgifter som med denna ansökan inlämnas som grund för beslut om tilldelning av utsläppsrätter är riktiga och följer de definitioner och krav som anges i lagen (SFS 2004:1199) och förordningen (SFS 2004:1205) om handel med utsläppsrätter, samt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2005:6) om utsläppsrätter för koldioxid.

……………………………………………… ………………………………………………………… Ort och datum Underskrift (behörig firmatecknare för sökanden)

……………………………………………………… Namnförtydligande

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 772007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

21

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44"

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning: [2] Se vägledning för att fylla i ansökan

"ESKRIVNINGAVBElNTLIGANLÊGGNINGOCHVERKSAMHETER

® Ytterligare information ges i Datum för driftstart: separat bilaga med beteckningen:

"ESKRIVNINGAVGÊLLANDETILLSTÌNDENLIGTMILJÚBALKENELLERMOTSVARANDEFÚRBElNTLIGANLÊGGNING[3]

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

2278

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44"

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning: [4] Se vägledning för att fylla i ansökan

"RÊNSLERELATERADEUTSLÊPPUNDERFÚRDELNINGSGRUNDANDEÌR

1998 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 1998 Fossilt Förbrukad Enhet Värmevärde[6] Emissionsfaktor [6] Utsläpp

[5] 3

bränsle mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) (ton CO2/år)

Summa:

1999 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 1999 Fossilt Förbrukad Enhet Värmevärde [6] Emissionsfaktor [6] Utsläpp

[5] 3

bränsle mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) (ton CO2/år)

Summa:

2000 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2000 Fossilt Förbrukad Enhet Värmevärde [6] Emissionsfaktor [6] Utsläpp

[5] 3

bränsle mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet (ton CO2/TJ) (ton CO2/år)

Summa:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

7923

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44"

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

2001 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2001 Förbrukad [6] [6] Fossilt Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Utsläpp

[5] 3

bränsle mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) (ton CO2/år)

Summa:

2002 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2002 Fossilt Förbrukad Enhet Värmevärde[6] Emissionsfaktor [6] Utsläpp

[5] 3

bränsle mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) (ton CO2/år)

Summa:

2003 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2002 Förbrukad [6] [6] Fossilt Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Utsläpp

[5] 3

bränsle mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) (ton CO2/år)

Summa:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

2480

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44"

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

2004 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2002 Förbrukad [6] [6] Fossilt Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Utsläpp

[5] 3

bränsle mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) (ton CO2/år)

Summa:

2005 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2002 Fossilt Förbrukad Enhet Värmevärde[6] Emissionsfaktor [6] Utsläpp

[5] 3

bränsle mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) (ton CO2/år)

Summa:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

2

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44"

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

[7]Se vägledning för att fylla i ansökan

2ÌVARURELATERADEUTSLÊPPUNDERFÚRDELNINGSGRUNDANDEÌR

1998 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 1998

b b

Fossil Förbrukad Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Utsläpp

råvara a [8] (ton alt. m3) (TJ/enhet) [9] (ton CO /år)

mängd (ton CO2/enhet) 2

Summa:

1999 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 1999

Förbrukad b Emissionsfaktor b

Fossil Enhet Värmevärde Utsläpp

a [8] 3 [9]

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) (ton CO2/år)

Summa:

2000 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2000

Förbrukad b b

Fossil Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Utsläpp

a [8] 3 [9]

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) (ton CO2/år)

Summa: B.FESÌWBSBBWTFTNBUFSJBMTPNHFSVQQIPWUJMMSÌWBSVSFMBUFSBEFVUTMÊQQBWLPMEJPYJE*EFGBMMFNJTTJPOFSCFSÊLOBTQÌCBTJTBWPVUQVU QSPEVDFSBEWPMZNNÊOHE JTUÊMMFUGÚSJOQVU GÚSCSVLBENÊOHESÌWBSBLBOQSPEVLUFOPDIQSPEVDFSBENÊOHEBOHFT C &ĊFLUJWUWÊSNFWÊSEFBOHFTCBSBGÚSNBTVHOTHBTPDI-%HBT%ÌBOHFTÊWFOFNJTTJPOTGBLUPSTPNSFMBUFSBSVUTMÊQQBWLPMEJPYJEUJMMFOFSHJNÊOHE UPO$05+

82 Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

2

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44"

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

2001 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2001

Förbrukad b Emissionsfaktor b

Fossil Enhet Värmevärde Utsläpp

a [8] 3 [9]

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) (ton CO2/år)

Summa:

2002 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2002

Förbrukad b Emissionsfaktor b

Fossil Enhet Värmevärde Utsläpp

a [8] 3 [9]

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) (ton CO2/år)

Summa:

2003 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2002

Förbrukad b b

Fossil Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Utsläpp

a [8] 3 [9]

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) (ton CO2/år)

Summa:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

832

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44"

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

2004 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2002

Förbrukad b Emissionsfaktor b

Fossil Enhet Värmevärde Utsläpp

a [8] 3 [9]

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) (ton CO2/år)

Summa:

2005 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2002

Förbrukad b Emissionsfaktor b

Fossil Enhet Värmevärde Utsläpp

a [8] 3 [9]

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) (ton CO2/år)

Summa: B.FESÌWBSBBWTFTNBUFSJBMTPNHFSVQQIPWUJMMSÌWBSVSFMBUFSBEFVUTMÊQQBWLPMEJPYJE*EFGBMMFNJTTJPOFSCFSÊLOBTQÌCBTJTBWPVUQVU QSPEVDFSBEWPMZNNÊOHE JTUÊMMFUGÚSJOQVU GÚSCSVLBENÊOHESÌWBSBLBOQSPEVLUFOPDIQSPEVDFSBENÊOHEBOHFT C &ĊFLUJWUWÊSNFWÊSEFBOHFTCBSBGÚSNBTVHOTHBTPDI-%HBT%ÌBOHFTÊWFOFNJTTJPOTGBLUPSTPNSFMBUFSBSVUTMÊQQBWLPMEJPYJEUJMMFOFSHJNÊOHE UPO$0 5+

84 Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

28

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44" !.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44"

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ anläggning: Swedish Environmental Protection Agency anläggning: Swedish Environmental Protection Agency

2004 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2002 4OTALAUTSLÊPPOCHEXCEPTIONELLAHÊNDELSERUNDERFÚRDELNINGSGRUNDANDEÌR

[10] Se vägledning för att fylla i ansökan Förbrukad b Emissionsfaktor b

Fossil Enhet Värmevärde Utsläpp

a [8] 3 [9]

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) (ton CO2/år)

Utsläpp Bränslerelaterade utsläpp Råvarurelaterade utsläpp Summan av bränslerelaterade (ton CO2/år) (ton CO2/år) och råvarurelaterade utsläpp År (ton CO2/år)

1998 1999 2000 2001 2002 2003

Summa: 2004

2005

2005 Fylls i för anläggningar som togs i drift före 1 januari 2002

Förbrukad b Emissionsfaktor b

Fossil Enhet Värmevärde Utsläpp

a [8] 3 [9] [11] råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) (ton CO2/år) %XCEPTIONELLAHÊNDELSERUNDERFÚRDELNINGSGRUNDANDEÌR Se vägledning för att fylla i ansökan

OBS! Exceptionell händelse bedöms per kalenderår.

Summa: B.FESÌWBSBBWTFTNBUFSJBMTPNHFSVQQIPWUJMMSÌWBSVSFMBUFSBEFVUTMÊQQBWLPMEJPYJE*EFGBMMFNJTTJPOFSCFSÊLOBTQÌCBTJTBWPVUQVU QSPEVDFSBEWPMZNNÊOHE JTUÊMMFUGÚSJOQVU GÚSCSVLBENÊOHESÌWBSBLBOQSPEVLUFOPDIQSPEVDFSBENÊOHEBOHFT C &ĊFLUJWUWÊSNFWÊSEFBOHFTCBSBGÚSNBTVHOTHBTPDI-%HBT%ÌBOHFTÊWFOFNJTTJPOTGBLUPSTPNSFMBUFSBSVUTMÊQQBWLPMEJPYJEUJMMFOFSHJNÊOHE UPO$05+

® Ytterligare information ges i separat bilaga med beteckningen:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

2

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44"

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

0ROGNOSFÚRÌRLIGPRODUKTIONSVOLYMTILLFÚLJDAVÚKAT KAPACITETSUTNYTTJANDEVIDBElNTLIGANLÊGGNINGMEDRÌVARURELATERADEUTSLÊPP

[12]

Se vägledning för att fylla i ansökan

Produkt Enhet Produktion 2008 Produktion 2009 Produktion 2010

Produkt Enhet Produktion 2011 Produktion 2012

'RUNDERFÚRPROGNOS[13]

Se vägledning för att fylla i ansökan

® Ytterligare information ges i separat bilaga med beteckningen:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

8630

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44"

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

¯RLIGPRODUKTIONSVOLYMÌR[14]

Se vägledning för att fylla i ansökan

Produkt Enhet Produktion 1998 Produktion 1999 Produktion 2000 Produktion 2001

Produkt Enhet Produktion 2002 Produktion 2003 Produktion 2004 Produktion 2005

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

31

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44#

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning: [15] Se vägledning för att fylla i ansökan

"ESKRIVNINGAVNYFÚRÊNDRADELLERUTVIDGADANLÊGGNING

Obs! Ny deltagare skall inte ansöka om tilldelning förrän tidigast våren 2007.

Med ny deltagare avses anläggning som ej tagits i drift före den 1 juli 2006 eller befintlig anläggning som ändrats och där förändringen inte var tagen i drift före den 1 juli 2006 (SFS 2004:1205 8 §).

Byggs eller förändras anläggningen alternativt ökas produktionen till följd av direktiv 2003/17/EG om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen? Ja ® Nej ®

88 Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

32

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44#

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

0ROGNOSFÚRÌRLIGPRODUKTIONSVOLYM FÚRNYDELTAGAREOCHBElNTLIG ANLÊGGNINGSOMTAGITSIDRIFTBYGGTSUTELLERFÚRÊNDRATSEFTERDENJANUARI

[17] Se vägledning för att fylla i ansökan

Obs! Ny deltagare skall inte ansöka om tilldelning förrän tidigast våren 2007.

Med ny deltagare avses anläggning som ej tagits i drift före den 1 juli 2006 eller befintlig anläggning som ändrats och där förändringen inte var tagen i drift före den 1 juli 2006 (SFS 2004:1205 8 §).

Produkt Enhet Produktion 2008 Produktion 2009 Produktion 2010

Produkt Enhet Produktion 2011 Produktion 2012

'RUNDERFÚRPROGNOS[19]

® Ytterligare information ges i separat bilaga med beteckningen:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

33 89

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44#

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/

Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

¯RLIGPRODUKTIONSVOLYMÌR[20] Se vägledning för att fylla i ansökan

Produkt Enhet Produktion 1998 Produktion 1999 Produktion 2000 Produktion 2001

Produkt Enhet Produktion 2002 Produktion 2003 Produktion 2004 Produktion 2005

5BCFMMFOGZMMFTJPNBOTÚLBOBWTFSFOCFmOUMJHGÚSCSÊOOJOHTBOMÊHHOJOHTPNUPHTJESJGUGÚSFEFOKBOVBSJPDITPNIBSCZHHUTVUFMMFSGÚSÊOESBUTFGUFSEFO KBOVBSJFMMFSFOCFmOUMJHBOMÊHHOJOHTPNUPHTJESJGUGÚSFEFOKBOVBSJPDIEÊSFOGÚSÊOESJOHBWBOMÊHHOJOHFOTBSUFMMFSGVOLUJPOLPNNFSBUUTLF TFOBTUÌS ¯RLIGFÚRBRUKNINGAVBIOBRÊNSLENÌR[21] Se vägledning för att fylla i ansökan

Biobränsle 1998 1999 2000 2001

Biobränsle 2002 2003 2004 2005

5BCFMMFOGZMMFTJPNBOTÚLBOBWTFSFOCFmOUMJHGÚSCSÊOOJOHTBOMÊHHOJOHTPNUPHTJESJGUGÚSFEFOKBOVBSJPDITPNIBSCZHHUTVUFMMFSGÚSÊOESBUTFGUFSEFO KBOVBSJFMMFSFOCFmOUMJHBOMÊHHOJOHTPNUPHTJESJGUGÚSFEFOKBOVBSJPDIEÊSFOGÚSÊOESJOHBWBOMÊHHOJOHFOTBSUFMMFSGVOLUJPOLPNNFSBUUTLF TFOBTUÌS

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

3490

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44#

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

5TSLÊPPSPROGNOSFÚRNYADELTAGARESAMTBElNTLIGANLÊGGNINGSOMTAGITSIDRIFTBYGGTS

UTELLERFÚRÊNDRATSEFTERDENJANUARI[22] Se vägledning för att fylla i ansökan

"RÊNSLE

Obs! Samma värmevärde resp. emissionsfaktor används som vid rapportering av 2005 års utsläpp. 2008 [23] Förbrukad Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Bränslerelaterade ut-

Bränsle 3 [24] [23], [24] [23]

mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) släpp (ton CO2/år)

Summa:

2009 [23] Förbrukad Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Bränslerelaterade ut-

Bränsle 3 [24] [23], [24] [23]

mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) släpp (ton CO2/år)

Summa:

2010 [23] Förbrukad Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Bränslerelaterade ut-

Bränsle 3 [24] [23], [24] [23]

mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) släpp (ton CO2/år)

Summa:

2011 [23] Förbrukad Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Bränslerelaterade ut-

Bränsle 3 [24] [23], [24] [23]

mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) släpp (ton CO2/år)

Summa:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

3

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44#

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

2012 [23] Förbrukad Enhet Värmevärde Emissionsfaktor Bränslerelaterade ut-

Bränsle 3 [24] [23], [24] [23]

mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/TJ) släpp (ton CO2/år)

Summa:

&OSSILRÌVARA

Obs! Samma värmevärde resp. emissionsfaktor används som vid rapportering av 2005 års utsläpp. 2008

Fossil b b Råvarurelaterade

Förbrukad Enhet Värmevärde Emissionsfaktor

[25] a 3 [26] utsläpp (ton CO /år)

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) 2

Summa:

2009

Fossil Förbrukad Enhet Värmevärde b Emissionsfaktor b Råvarurelaterade [25] a 3 [26]

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) utsläpp (ton CO2/år)

Summa:

2010

b b Råvarurelaterade

Fossil Förbrukad Enhet Värmevärde Emissionsfaktor

[25] a 3 [26] utsläpp (ton CO /år)

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) 2

Summa:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

392

NFS 2005:6

Bilaga 15

!.3½+!./-4),,$%,.).'!6543,003244%2n",!.+%44#

NATURVÅRDSVERKET Verksamhetsutövare/ Swedish Environmental Protection Agency anläggning:

2011

Fossil Förbrukad Enhet Värmevärde b Emissionsfaktor b Råvarurelaterade [25] a 3 [26] utsläpp (ton CO/år)

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) 2

Summa:

2012

Fossil Förbrukad Enhet Värmevärde b Emissionsfaktor b Råvarurelaterade [25] a 3 [26] utsläpp (ton CO/år)

råvara mängd (ton alt. m ) (TJ/enhet) (ton CO2/enhet) 2

Summa: C.FESÌWBSBBWTFTNBUFSJBMTPNHFSVQQIPWUJMMSÌWBSVSFMBUFSBEFVUTMÊQQBWLPMEJPYJE*EFGBMMFNJTTJPOFSCFSÊLOBTQÌCBTJTBWPVUQVU QSPEVDFSBEWPMZNNÊOHE JTUÊMMFUGÚSJOQVU GÚSCSVLBENÊOHESÌWBSBLBOQSPEVLUFOPDIQSPEVDFSBENÊOHEBOHFT D&ĊFLUJWUWÊSNFWÊSEFBOHFTCBSBGÚSNBTVHOTHBTPDI-%HBT%ÌBOHFTÊWFOFNJTTJPOTGBLUPSTPNSFMBUFSBSVUTMÊQQBWLPMEJPYJEUJMMFOFSHJNÊOHE UPO$0 5+.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

3

NFS 2005:6 Allmänna råd till Naturvårdsverkets föreskrifter om utsläppsrätter för koldioxid

Ändringar beslutade den 17 augusti 2006.

Naturvårdsverket har beslutat att ändra allmänna råd (NFS 2005:6) till 6-7, 21a, 22, 25, 26, 40, 42, 44, 49, 52, 53 §§ samt till bilaga 1 avsnitt 1.1.1 och avsnitt 3 Naturvårdsverkets föreskrifter om utsläppsrätter om koldioxid.

Till 6 § p. 6

Redovisning av erforderliga miljötillstånd bör begränsas till de verksamheter inom anläggningen som omfattas av lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Beskrivningen bör omfatta datum för beslut, beslutande myndighet, vad tillståndet i korthet innebär samt eventuellt maximalt tillåten produktion. Om verksamheten har dispens eller på annat sätt inte omfattas av kravet på miljötillstånd bör detta anges.

Till 6 § p. 7

Redovisning av anläggningen och de verksamheter som skall övervakas bör fokusera på vad som produceras, produktionskapacitet samt vilka processer som ingår. Till denna beskrivning bör ett flödesschema följa som visar aktuella källor och bränsleflöden till dessa.

Till 6a § NFS 2006:8

Vid ändringar av övervakningsmetod eller övervakningsnivå bör ett nytt övervakningsprogram upprättas.

Till 6a § p. 5 NFS 2006:8

Med typ och specifikation bör avses mätprincip, leverantör eller tillverkare samt instrumentbeteckning eller motsvarande uppgifter.

Till 7 § p.3 NFS 2006:8

Övervakningsprogrammet bör ingå direkt i tillståndet eller som bilaga till detta.

Till 9 § Allmänna rådet upphävs.

Till 20 §

Termen tekniskt genomförbar bör innebära kommersiellt tillgänglig. Vid avvägningen av vad som är rimliga eller orimliga kostnader för att uppnå en viss övervakningsnivå bör följande beaktas:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

62

1. eventuell merkostnad för kompletterande investeringar och rutiner samt NFS 2005:6 avskrivningstiden för investeringarna, 2. den totala osäkerheten för anläggningens sammanlagda utsläpp satt i relation till den kostnad som är förknippad med en viss uppsättning övervakningsnivåer, 3. om övervakningsnivån kan uppfyllas genom användning av befintlig utrustning och/eller befintliga rutiner för mätning, insamling och hantering av data, 4. om en större del av utsläppet kan övervakas med låg osäkerhet samtidigt som en mindre del av utsläppet övervakas med högre osäkerhet och 5. möjligheterna att uppnå vissa övervakningsnivåer på ett eller två års sikt genom att sprida ut investeringar över tiden.

När det för aktivitetsdata, emissionsfaktorer, värmevärden eller oxidationsfaktorer anges flera övervakningsnivåer i bilagorna 2 - 11 bör under perioden 2005 - 2007 som lägst tillämpas de övervakningsnivåer som anges i tabell 1. I tabellen anges olika verksamheter/processer och olika förmodade framtida utsläpp. Kolumnrubrikerna avser totala utsläpp, alltså fossil och biogen koldioxid. För anläggningar med stor biobränsleandel bör dock den kolumn tillämpas som svarar mot anläggningens fossila utsläpp.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

63

NFS 2005:6

Tabell 1 De övervakningsnivåer som lägst bör tillämpas under perioden 2005 – 2007

Aktivitetsdata Effektivt värme- Emissionsfaktor Oxidationsfaktor värde

Förmodat framtida årligt utsläpp <50 50- >500 <50 50- >500 <50 50- >500 <50 50- >500 från hela anläggningen i tusentals 500 500 500 500 ton koldioxid

Bilaga 2 Förbränning

Förbränningsutsläpp / Utsläpp 2a/ 3a/ 4a/ 2a/ 2a/ från förbränning - gasformiga 2b 3b 4b 2 2 3 2b 2b 3 1 1 1 eller flytande bränslen Förbränningsutsläpp / Utsläpp 2a/ 3a/ 2a/ från förbränning - fasta bränslen 1a 2b 3b 2 3 3 2b 3 3 1 2 2 Fackling 2 3 3 1 2 2

Omvandlingsfaktor Bilaga 3 Mineraloljeraffinaderier

Regenerering av katalysatorer 1 2 2 Cokers 1 2 2 1 2 2 Produktion av vätgas 1 2 2 1 2 2 Massbalans mineraloljeraffinaderier 4 4 4

Bilaga 4 Koksverk

Processutsläpp 2 2 3 2 2 3 1 2 2 Massbalansmetoden 3 3 3

Bilaga 5 Rostning och sintring

Processutsläpp från karbonatmaterial och återanvända process- 1 1 2 1 1 1 rester Massbalansmetoden 2 2 3

Bilaga 6 Tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning

Processutsläpp 2 2 3 2 2 3 1 2 2 Massbalansmetoden 2 2 3

Bilaga 7 Cement

Beräkningsmetod A: karbonater i insatsmaterial 1 2 2 Beräkningsmetod B: klinker- 1a 2a/ 2a/ produktion - från klinker 2b 2b 1 2 2 Beräkningsmetod B: klinkerproduktion - från stoft 1 2 2 1 2 2

Bilaga 8 Kalk

Beräkningsmetod A: karbonater 1 1 2 Beräkningsmetod B: alkaliska jordartsmetalloxide 1 1 2

Bilaga 9 Glas

Beräkningsmetod A: karbonater 1 2 2 Beräkningsmetod B: alkalioxider 1 2 2

Bilaga 10 Keramiska metoder

Insatsmaterial: Beräkningsmetod A: karbonater 1 2 2 Insatsmaterial: Beräkningsmetod B: alkalioxider 1 2 2 skrubber 1 2 2

Bilaga 11 Pappersmassa och papper

Processutsläpp karbonater 1 2 2

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

64

Till 21 och 21a §§ NFS 2006:8 NFS 2005:6

Reglerna i 21 § om källor och flöden mindre än 2500 ton eller 5 % respektive 500 ton eller 1 % kan även tillämpas i kombination med övervakning med massbalans i enlighet med bilaga 2-11.

Till 22 § och bilaga 2 avsnitt 1.1

Att övervakningsnivå 1a för förbrukat bränsle i bilaga 2 avsnitt 1.1.1 kan utföras ”utan mätutrustning” bör innebära att bränsleflöde för biobränslen kan bestämmas genom beräkning med energibalansmetoden baserad på indirekt bestämning av biobränsleflödet, t.ex. ur energiproduktion, förluster och tillfört icke-biobränsle. Detta gäller under förutsättning att kraven enligt 22 § och bilaga 2 avsnitt 1.1.1 andra stycket (Metod a) är uppfyllda. NFS

2006:8

Till 23 §

Koldioxid som överförs från en anläggning till bland andra följande ändamål är att anse som överförd koldioxid. 1. Ren koldioxid som används för kolsyrning av drycker. 2. Ren koldioxid som används för torris för kylning. 3. Ren koldioxid som används som brandsläckningsmedel, kylmedel eller laboratoriegas. 4. Ren koldioxid som används för bekämpning av skadedjursangrepp på spannmål. 5. Ren koldioxid som används som lösningsmedel i livsmedelsindustrin och den kemiska industrin. 6. Koldioxid som används som insatsvara i den kemiska industrin och massaindustrin (t ex för urea eller karbonater). 7. Koldioxid som ingår i ett bränsle som förs ut från anläggningen.

Till 25 §

För att kunna uppfylla kravet i 25 § bör verksamhetsutövaren löpande följa utvecklingen av teknik och metoder för övervakning av utsläpp.

Ett byte till en övervakningsmetod med lägre osäkerhet kan innebära ett byte av enbart övervakningsnivån. Det kan också innebära ett byte till en annan övervakningsmetod med lägre inbyggd osäkerhet.

Till 26 §

Uttrycket ”i god tid” bör uppfattas som minst sex veckor.

Till 34 §

Systemet för hantering av data kan utgöras av olika delsystem som är datoriserade eller manuella.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

65

NFS 2005:6 Till 38 § fjärde stycket

Fjärde stycket gäller generellt, såväl vid övervakning av en källa som vid övervakning med massbalans. Exempel: Ett värde som uppvisar en osäkerhet på +- 0,1 % rapporteras med fyra gällande siffror (t.ex. 1,234 eller 1 234 000).

Till 40 § andra stycket 6

Denna dokumentation bör inkludera bl.a. instrumentbeskrivningar. NFS

2006:8

Till 42 § första stycket

Det som anges i SS-EN 45011 avsnitt 4.2 punkt o) bör innefatta att leverantör som verksamhetsutövaren anlitar är oberoende av den ackrediterade kontrollören. Oberoendet gäller främst för att förhindra kontrollören att verifiera något den själv levererat gällande service, tjänster eller produkter, som t.ex. analys av bränsledata från ett ackrediterat laboratorium.

Till 42 § andra stycket

Det som anges i EA Guidance Verification Annex F bör vara en utgångspunkt för fastställande av ackrediteringens omfattning.

Till 43 § 4

Granskningen av den information som nämns i fjärde punkten (vilka åtgärder som genomförts med anledning av avvikelser noterade i tidigare års verifieringsrapporter) bör utöver granskning av dokumentation även kunna utgöras av granskning i en vidare bemärkelse, t.ex. granskning av muntliga uppgifter eller granskning genom okulärbesiktning av faktiskt utförda åtgärder.

Till 43 § 6

Annan dokumentation i sjätte punkten bör innefatta rutiner för övervakning och rapportering, ifyllda driftjournaler för övervakning samt journaler eller protokoll för service och underhåll av utrustning för övervakning. Annan dokumentation bör också innefatta leverantörs tekniska specifikationer avseende mätinstrument och annan utrustning för övervakning, särskilt vad gäller utrustningens bidrag till osäkerheten i de övervakade utsläppen.

Till 44 § tredje stycket 1, 44 § tredje stycket 2 första strecksatsen och 49 § 6

Vid verifieringen av om det årsutsläpp som anges i utsläppsrapporten överensstämmer med anläggningens faktiska årsutsläpp skall den ackrediterade kontrollören, enligt bilaga 14 fjärde stycket första punkten och enligt EA Guidance Verification avsnitt 3.1 sjätte stycket, utgå från de övervakningsmetoder som anges i tillståndsbeslutet.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

66

Till 3 § 26, 44 § tredje stycket 1, 44 § tredje stycket 2 första NFS 2005:6

strecksatsen och 49 § 5 Allmänna rådet upphävs.

Till 49 § första stycket 9

Begreppet "förteckning över avvikelser" i punkt 9 bör innebära en kort sammanfattande lista utan utvecklande text.

Till 50 § 6

Begreppet "redogörelse för avvikelser" i punkt 6 bör innebära en precisering av vilken av punkterna i 44 § avvikelsen gäller, en beskrivning av avvikelserna inklusive en beskrivning av var de belagts samt vid behov ytterligare preciseringar.

Till 52 §

Verksamhetsutövarens anmälan av vilken person hos den ackrediterade kontrollören som anlitas bör göras direkt i registret.

Till 53 §

Årsutsläppet kan också noteras i registret av den person hos den ackrediterade kontrollören som anlitats för verifieringen.

Till bilaga 1 avsnitt 1.1.1 första stycket

Verksamhetsutövarens arbete med att kvantifiera och minska osäkerheter bör bland annat innefatta att utsläppsdata kontrolleras genom att: 1. jämföra utsläppsdata för olika år med varandra och 2. jämföra värden för samma storheter framtagna på olika sätt med varandra.

Vid jämförelse av utsläppsdata för olika år jämförs utsläppsdata som övervakats för samma anläggning under olika år. Ett övervakningsfel är troligt om skillnaderna mellan de åren inte kan förklaras av något av följande: - Förändringar i verksamhetens omfattning. - Förändringar av bränslen eller material. - Förändringar i de processer som orsakar utsläpp (t.ex. energieffektivitetsåtgärder).

Jämförelse av värden för samma storheter som tagits fram på olika sätt bör, i förekommande fall, åtminstone innefatta följande: - Förbrukat bränsle eller material som uppmätts vid källan eller källorna eller registrerats på annat sätt jämförs med uppgifter om bränsleinköp och lagerförändringar. - Emissionsfaktorer som har beräknats eller erhållits från bränsleleverantören jämförs med nationella eller internationella referensemissionsfaktorer

för jämförbara bränslen. Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

- Emissionsfaktorer baserade på bränsleanalyser jämförs med nationella 67

NFS 2005:6 eller internationella referensemissionsfaktorer för jämförbara bränslen. - Utsläpp uppmätta med ett system för kontinuerlig mätning i rökgaskanal jämförs med beräknade utsläpp.

Till bilaga 1 avsnitt 1.1.1 sista stycket och bilaga 1 avsnitt 3

Bestämmelserna i avsnitt 3.1, 3.2, 3.3 och 3.4 med lydelsen: " Ett laboratorium som används för att fastställa … skall vara ackrediterat enligt EN ISO 17025 …" bör innebära att kravet på ackreditering skall uppfyllas då det är en extern uppdragstagare eller anläggningens eget laboratorium som fastställer värdena , men att det inte behöver uppfyllas då fastställandet sker on-line, t.ex. på gasledning.

Bestämmelserna i avsnitt 3.1, 3.2, 3.3 och 3.4 med lydelsen: " Ett laboratorium som används för att fastställa … skall vara ackrediterat enligt EN ISO 17025 …" bör även anses vara uppfyllda om följande förutsättningar är uppfyllda. 1. För varje typ av analys (t.ex. kolhalten i visst bränsleslag) utförs minst en analys per år av ett ackrediterat laboratorium. 2. Övriga analyser utförs i eget laboratorium i enlighet med de rutiner för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll som krävs i föreskriftens bilaga 1 avsnitt 1.1.1. 3. Analyserna vid det egna laboratoriet är kvalitetssäkrade på följande sätt. a. Kontrollprover som säkerställer kvaliteten på det egna laboratoriets analyser körs tillsammans med ordinarie analyser, s.k. internkontroll. Kontrollproverna utgörs av referensmaterial eller egenproducerade stabila kontrollprover. b. Om de interna kontrollproverna visar avvikande resultat ska verksamhetsutövaren vidta korrigerande åtgärder utan dröjsmål. c. Minst var tionde analys jämförs genom dubbelprov. Härvid analyseras det ena provet i det egna laboratoriet och det andra vid ett ackrediterat laboratorium. Resultatet som erhållits i det egna laboratoriet och det som erhållits vid ett ackrediterat laboratorium jämförs med varandra. Om jämförbara resultat inte uppnåtts och skillnaden mellan proven inte kan förklaras med vad som är känt om de använda analysmetodernas inneboende osäkerheter undersöker verksamhetsutövaren orsaken till den uppkomna skillnaden. Om orsaken till skillnaden kan knytas till verksamhetsutövarens laboratorium vidtar verksamhetsutövaren korrigerande åtgärder utan dröjsmål. d. En årlig utvärdering görs av de metoder som används. Denna utvärdering används som underlag för förbättring av förfarandet vid de analyser som utförs vid det egna laboratoriet.

Den provtagningsfrekvens som verksamhetsutövaren tillämpar bör vara en viktig del av det underlag som verksamhetsutövaren enligt avsnitt 3.1 - 3.4 skall ta fram för att visa att värdena är representativa och utan systemetiska fel.

Vid bedömning av vad som är rimlig provtagningsfrekvens bör följande beaktas:

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

68

• hur den aktuella parametern (kolhalt, emissionsfaktor, värmevärde, bio- NFS 2005:6 massefraktion, oxidationsfaktor) varierar över tiden, mellan olika leverantörer eller på grund av påverkan av omgivningsfaktor såsom t.ex. regn och
• hur en parameters osäkerhet bidrar till den totala osäkerheten hos utsläpp från anläggningen.

Till bilaga 1 avsnitt 1.1.3 Hantering av data

Att bortfall ska behandlas enligt god yrkessed bör innebära följande:

• Bortfall av data eller driftavbrott i mät/beräkningsdator skall dokumenteras och arkiveras. Uppgifterna lagras antingen i datorn, på papper eller på annat lämpligt sätt.
• Utsläpp under bortfallstiden beräknas eller uppskattas ur andra parametrar så att ett tillförlitligt resultat erhålls.

Till bilaga 2 avsnitt 1.1 Vanliga förbränningsprocesser formel (2) och (4)

Om förbrukat bränsle uttrycks i m och bränslets effektiva värmevärde uttrycks i TJ/m bör det av verksamhetsutövarens dokumentation och i den årliga utsläppsrapporten tydligt framgå vilket standardtillstånd som avses, t.ex. normalkubikmeter, m (n), vid 0º C och 101.3 kP.

Till bilaga 2 avsnitt 1.1.1 Förbrukat bränsle

Att övervakningsnivå 1a för förbrukat bränsle kan utföras "utan mätutrustning" bör, under förutsättning att kravet på en mätosäkerhet om högst ± 7,5 % uppfylls, innebära att indirekt bestämning av förbrukat bränsle är tillåten, t.ex. ur energiproduktion och förluster.

Till bilaga 2 avsnitt 2.1 Beräkningsmetod A "karbonatbaserad"

I beräkningsmetod A (karbonatbaserad) preciseras inte med vilken tillåten osäkerhet karbonatinnehållet i insatsmaterialet ska bestämmas. Av texten framgår dock att aktivitetsdata skall mätas av verksamhetsutövaren eller leverantören med en största tillåten osäkerhet på mindre än ± 7,5 % för hela mätsystemet. Det bör innebära att denna osäkerhet, i förekommande fall, gäller för hela bestämningen: aktivitetsdata [ton] = insatt karbonat [ton] = insatsmaterial [ton] * karbonatinnehållet i insatsmaterial [uttryckt som dimensionslös faktor]

Till Bilaga 14 avsnitt "Allmänna principer" sista stycket

Den ackrediterade kontrollören bör även beakta huruvida anläggningen infört annat jämförbart ledningssystem för kvalitet eller miljö och fått det godkänt av tredje part.

Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 101beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.

69

NFS 2005:6 Att den ackrediterade kontrollören skall beakta EMAS-registrering och bör beakta annat jämförbart tredjepartsgodkänt ledningssystem bör tolkas i enlighet med vad som anges i EA Guidance Verification

• om control risk i avsnitt 3.3,
• om data management system i avsnitt 5.4.1 och
• i avsnittet The installation´s control environment" i Annex C.

Till Bilaga 14 avsnittet Processanalys tredje stycket

Den bedömning av den verkliga osäkerheten som den ackrediterade kontrollören skall göra enligt tredje stycket i avsnittet Processanalys bör göras på ett professionellt sätt men bör inte gå så långt som en fullständig beräkning av mätosäkerheter enligt "ISO Guide to the Expression of Uncertainty in Measurement" utgiven av International Organisation for Standardization, Geneva, Switzerland, First edition 1995 (ofta förkortad GUM).

Till Bilaga 14 avsnittet Processanalys fjärde stycket

Med variationer i utsläppsdata bör förstås sådana variationer mellan år respektive mellan värden för samma storhet som bestämts på olika sätt som beskrivs i det allmänna rådet till bilaga 1 avsnitt 1.1.1 första stycket. __________

Dessa allmänna råd träder i kraft den 15 maj 2005, varvid Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2004:9) om tillstånd till utsläpp av koldioxid, tilldelning av utsläppsrätter samt om övervakning och rapportering av koldioxidutsläpp skall upphöra att gälla.

__________

Dessa allmänna råd träder i kraft den 1 september 2006.

Naturvårdsverket

LARS-ERIK LILJELUND

Fredrik Zetterlund

(Enheten för klimatfrågor)

70 Föreskrifterna och allmänna rådet är upphävda genom NFS 2007:5 beslutade den 11 oktober 2007. För övervakning och rapportering och verifiering av 2007 års utsläpp gäller dock dessa (NFS 2005:6) föreskrifter och allmänna råd.