NFS 2008:16
Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 §§ viltskadeförordningen (2001:724)
Naturvårdsverkets författningssamling
ISSN 1403-8234
1
NFS 2008:16
Utkom från trycket
den 29 december 2008
Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om
bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 §§
viltskadeförordningen (2001:724) ;
beslutade den 20 november 2008.
Med stöd av 13 § viltskadeförordningen (2001:724) föreskriver Naturvårdsverket
följande.
Definitioner
1 §
Följande begrepp har i denna författning följande betydelse:
Vilt: vilda däggdjur och fåglar enligt 2 § jaktlagen (1987:259).
Fredat vilt: vilt som inte får jagas med stöd av bestämmelserna i bilagorna 1–4
i jaktförordningen (1987:905) eller med särskilt tillstånd från länsstyrelsen.
Näringsverksamhet: verksamhet för vilken inkomster och utgifter ska deklareras
för skattemyndigheten på särskild näringsbilaga
Viltskada: skada på egendom som orsakas av vilt.
Tamdjur: Andra tamdjur än ren.
2 §
Medel som Naturvårdsverket årligen anvisar länsstyrelserna för användning
enligt 11 § viltskadeförordningen (2001:724) får endast användas för att lämna
bidrag och ersättningar enligt dessa föreskrifter. Medlen ska i första hand
användas för att lämna bidrag för
1. genomförande eller utveckling av åtgärder som är avsedda att förebygga
viltskador orsakade av fredat vilt,
2. information och utbildning om åtgärder som avses i 1.,
3. utvärdering av effekter av insatser som avses i 1. och 2.,
4. besiktningsmännens verksamhet.
För ersättning till personer som skadats eller dödats av björn disponerar
länsstyrelsen de medel som Naturvårdsverket särskilt anvisar länsstyrelsen i
det enskilda fallet.
Kartläggning
3 §
Länsstyrelsen ska kartlägga förekomsten av fredade, skadegörande viltarter av
betydelse i länet med avseende på beståndsstorlek och geografisk utbredning.
Kartläggningen ska utgöra grund för planering av användningen av de medel
som länsstyrelsen årligen tilldelas för bidrag och ersättningar för viltskador.
2
NFS 2008:16
4 §
Ansökan om bidrag för genomförande av åtgärder som är avsedda att förebygga
viltskador ska inges till länsstyrelsen i det län i vilket åtgärderna ska genomföras.
Om länsstyrelsen inte beslutar annat, ska ansökan vara inkommen senast tre
månader före den tidpunkt vid vilken åtgärderna ska påbörjas. Till akuta åtgärder
och vid särskilda fall får länsstyrelsen betala ut bidrag omedelbart.
Ansökan ska göras på blankett Ansökan om bidrag för förebyggande av vilt-
skada som Naturvårdsverket fastställer och som länsstyrelsen tillhandahåller.
5 §
Länsstyrelsen beslutar om bidrag och om bidragets storlek. Sådana beslut får
fattas efter ansökan eller på länsstyrelsens eget initiativ. Bidrag får dock inte
lämnas till mervärdesskatt.
6 §
Bidrag får endast lämnas för
1. genomförande av åtgärder som har dokumenterad skadeförebyggande
effekt.
2. utveckling av åtgärder som på sannolika skäl bedöms kunna ge tillräckliga
skadeförebyggande effekter.
7 §
Bidrag får inte lämnas för åtgärder som avser skydd av egendom som
1. genom sin koncentrerade eller övriga karaktär är särskilt skadeexponerad
och därför kräver att skadeförebyggande åtgärder alltid genomförs för att inte
drabbas av viltskador.
2. är avsedd för annan användning än i näringsverksamhet.
Trots det som föreskrivs i 1:a stycket får länsstyrelsen medge visst bidrag
till skadeförebyggande åtgärder om särskilda skäl föreligger.
8 §
Länsstyrelsen får på eget initiativ besluta om utveckling av åtgärder för att
förebygga viltskador orsakade av fredat vilt.
9 §
Beslutar länsstyrelsen att lämna bidrag till skadeförebyggande åtgärder, ska
beslutet innehålla villkor för användning av medel, villkor om att en skriftlig
uppgift ska lämnas till länsstyrelsen om hur bidraget använts och om vilka resul-
tat som erhållits av åtgärderna. Länsstyrelsen får även begära att andra uppgifter
ska lämnas. Kopia av beslutet ska överlämnas till utsedd besiktningsman som
ska kontrollera om åtgärderna genomförts på det beslutade sättet.
Länsstyrelsen får betala ut bidrag i förskott. I de fall där länsstyrelsen betalar
ut bidraget i förskott ska en skriftlig redovisning lämnas om hur bidraget får
användas.
3
NFS 2008:16
10 §
Den som drabbats av viltskada som orsakats av annat fredat vilt än säl och som
avser att ansöka om ersättning för skadan ska utan dröjsmål efter det att skadan
upptäckts anmäla skadan till länsstyrelsen.
11 §
Viltskador som orsakats av annat fredat vilt än säl ska snarast besiktigas av
besiktningsman.
12 §
Vid varje besiktning ska ett besiktningsintyg utfärdas på blankett Besiktning av
viltskada på gröda, Besiktningsintyg för tamdjur eller Besiktning av hund som
Naturvårdsverket fastställer och som länsstyrelsen tillhandahåller. Den som fått
egendom besiktigad ska erhålla en kopia av besiktningsintyget.
13 §
Ansökan om ersättning för tamdjur som skadats eller dödats av varg, björn,
järv, lo eller kungsörn ska göras på blankett Ansökan om ersättning som
Naturvårdsverket fastställer och som länsstyrelsen tillhandahåller. Ansökan
ska vara inkommen inom tre månader efter det att den skada upptäckts för
vilken ersättning begärs om inte särskilda skäl föreligger. Till ansökan ska
fogas eventuella kvitton avseende kostnader för veterinärvård och andra styrkta
kostnader som skadan föranlett.
14 §
Ansökan om ersättning för viltskada som orsakats av säl ska göras på blankett
som länsstyrelsen tillhandahåller. Om länsstyrelsen inte beslutar annat, ska
ansökan vara inkommen senast den 31 maj året efter det år under vilket skadan
inträffat. Till ansökan ska fogas de handlingar som länsstyrelsen särskilt beslutar
om samt de övriga handlingar som sökanden önskar åberopa.
15 §
Ansökan om ersättning för andra skador än som avses i 13 och 14 §§ ska göras
på blankett Ansökan om ersättning på gröda som Naturvårdsverket faststäl-
ler och som länsstyrelsen tillhandahåller. Ansökan ska vara inkommen inom
3 månader efter det att den skada upptäckts för vilken ersättning begärs om inte
särskilda skäl föreligger. Till ansökan ska fogas de handlingar som sökanden
önskar åberopa
16 §
Länsstyrelsen beslutar om ersättning enligt 13–15 §§ och om ersättningens
storlek. Ersättningen ska grundas på egendomens värde vid skadetillfället om
inte särskilda skäl föreligger.
17 §
Ersättning får endast lämnas för viltskada som anmälts till länsstyrelsen enligt
10 § och besiktigats enligt 11 §, om inte särskilda skäl föranleder annat. Läns-
4
NFS 2008:16
styrelsen kan lämna ersättning för sekundära skador som inte kunnat konstateras
vid besiktningstillfället.
18 §
Ersättning får lämnas för skador på egendom under förutsättning att det inte
varit praktiskt möjligt att förebygga eller förutse skadan eller om särskilda
skäl föreligger.
19 §
Ersättning får inte lämnas för
1. hund som skadats eller dödats vid jakt, jaktträning, jaktprov eller mot-
svarande om skadan är orsakad av den djurart som jakten avsåg,
2. skada på vilt eller andra vilda djur, utom fisk och kräftdjur som fångats i
fiskeredskap och som skadats av säl,
3. skada på egendom som är avsedd för annan användning än i närings-
verksamhet.
Länsstyrelsen får dock om särskilda skäl föreligger besluta om ersättning för
skador som avses i första stycket.
20 §
Ersättning för hund som skadats av varg, björn, järv, lo eller kungsörn får läm-
nas med maximalt 5.000 kronor för självrisk i försäkring, eller om hunden är
oförsäkrad, för veterinärvård eller andra styrkta kostnader som skadan föranlett.
Därutöver får ersättning lämnas med högst 5.000 kronor. Ersättning för hund
som dödats eller avlider eller avlivas efter att ha skadats av varg, björn, järv,
lo eller kungsörn får lämnas med högst 20.000 kronor.
21 §
Ersättning för skada som orsakats av säl får endast lämnas till licensierad
yrkesfiskare. Sådan ersättning ska beräknas på det sätt som länsstyrelsen
särskilt beslutar.
22 §
Har någon skadats av björn och avser att ansöka om ersättning, ska skadan
anmälas till länsstyrelsen utan dröjsmål efter det att skadan inträffat. Har
person dödats eller dött efter att ha angripits av björn och avser den avlidnes
efterlevande att ansöka om ersättning för dödsfallet, ska skadan anmälas till
länsstyrelsen.
23 §
Har länsstyrelsen mottagit anmälan som avses i 22 § ska länsstyrelsen besluta
om den utredning som anmälan föranleder. Länsstyrelsen kan fatta beslut om
utredning på eget initiativ.
24 §
Ansökan om ersättning till person som skadats eller för person som dödats eller
dött efter att ha angripits av björn ska ha inkommit till länsstyrelsen senast tre år
5
NFS 2008:16
efter det år under vilket skadan eller dödsfallet inträffat. Till ansökan ska fogas
de handlingar som länsstyrelsen särskilt beslutar om samt de övriga handlingar
som sökanden önskar åberopa.
25 §
Ersättning för personskada eller dödsfall ska beräknas enligt 5 kap. 1–5 §§
26 §
Länsstyrelsen svarar för att ett med hänsyn till viltskadornas omfattning till-
räckligt antal besiktningsmän för viltskador utses i länet.
Som besiktningsman får endast utses person som genomgått den grundutbild-
ning för besiktningsmän som Naturvårdsverket särskilt fastställt eller person som
har dokumenterade kunskaper som motsvarar kraven i utbildningen. Utsedda
besiktningsmän ska inneha relevanta kunskaper och regelbundet genomgå
den vidareutbildning som Naturvårdsverket också tillhandahåller. Personer
som ges i uppdrag att besiktiga viltskador ska ha genomgått utbildningen med
godkänt resultat.
27 §
Ersättning (arvode) till besiktningsman för viltskador ska lämnas av läns-
styrelsen med ett av länsstyrelsen fastställt belopp, räknat från tidpunkten
för när utresan påbörjades till tidpunkten för återkomsten till utgångspunkten
för utresan. Ersättning för resa till och från platsen för förrättningen ska av
länsstyrelsen lämnas med den sammanlagda skattefria och skattepliktiga
ersättning som utgår till länsstyrelsens tjänstemän för användning av egen
bil i tjänsten.
28 §
Uppgifter, som enligt 12 § ska lämnas av besiktningsmannen på besiktnings-
intyg, ska snarast registreras av besiktningsmannen eller länsstyrelsen direkt i
Rovdjursforum. Länsstyrelsen ska även fortlöpande registrera ansökningar om
bidrag och ersättning, övriga handlingar som hör till sådana ansökningar samt
därav föranledda beslut. Registrering i Rovdjursforum gäller alla viltskador
utom skador som orsakas av sälar.
Övergångsbestämmelser
Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2009 varvid de gamla föreskrifterna
i NFS 2002:13 upphör att gälla.
För skador inträffade före den 1 januari 2009 ska bestämmelserna i
NFS 2002:13 tillämpas.
Naturvårdsverket
EVA SMITH
Per Risberg
(Viltförvaltningsenheten)
NFS 2008:16
Allmänna råd
Skyddsjakt
Länsstyrelsen bör ta ett samlat ansvar för viltskadorna i länet. Enligt principen
att viltskador ska förebyggas genom jakt, bör länsstyrelserna i första hand
motverka viltskador genom att lämna tillstånd att bedriva skyddsjakt. Om inte
skyddsjakt är möjlig eller skyddsjakten inte ger avsedd effekt kan bidrag och
ersättning lämnas.
Skyddsjakt som bedrivs på säl, varg, björn, järv eller lo med stöd av särskilt
tillstånd från Naturvårdsverket eller länsstyrelsen bör inte utgöra hinder för att
bevilja bidrag eller ersättning.
Gåsbetesåkrar m.m.
Viltskademedel bör generellt inte användas för att lösa problem med vilt-
skador som uppstår inom områden som skyddats med stöd av bestämmelser
i miljöbalkens 7 kap. Sådana skador bör förebyggas eller ersättas med andra
medel. Viltskador som inträffar i direkt anslutning till sådana områden bör
hanteras enligt de regler och principer som generellt gäller för viltskador. Det
gäller särskilt skador som orsakas av gäss för vilka jakttider är fastställda i
Viltskadeanslaget (till 2 §)
Syftet med viltskadeanslaget är att förebygga och ersätta skador orsakade av
vilda djur som i huvudsak inte får jagas.
Medel för ersättning till person som skadats av björn eller för person som
dödats eller avlider efter angrepp av björn, fördelas från viltskadeanslaget till
länsstyrelsen av Naturvårdsverket i varje enskilt fall.
Kartläggning och utvärdering (till 3 §)
Utgångspunkten för planeringen av hur medlen ska användas bör främst vara
den av riksdagen uttalade grundprincipen, att medlen i första hand ska användas
för skadeförebyggande åtgärder (bidrag). Länsstyrelsen ska därför kartlägga
vilka skadetyper som förekommer i länet och även vilka viltarter som orsakar
dessa skador. Kartläggningen bör även omfatta verksamheter som kan vara
särskilt utsatta för viltskador. Kartläggningen bör också vara framåtsyftande,
vilket innebär att en prognos för utvecklingen inom de närmaste 3–5 åren
bör göras samtidigt. Kartläggningen bör avse vilka nya skadetyper som kan
förväntas uppträda samt vilka viltarter som kan antas komma att etablera sig
i länet under perioden.
Med utgångspunkt från resultaten av kartläggningen bör en handlingsplan
upprättas som anger de kort- och långsiktiga målen för de tilldelade medlens
användning. Handlingsplanen bör upprättas i samråd med berörda organisa-
tioner. Länsstyrelsen bör översända en kopia av handlingsplanen till Natur-
vårdsverket.
Åtgärder som länsstyrelsen lämnat bidrag till bör utvärderas. Det gäller
särskilt åtgärder som är under utveckling.
7
NFS 2008:16
Bidragets storlek (till 5 §)
Länsstyrelsen bör i sina förvaltnings- och handläggningsplaner efter samråd
med berörda näringar fastställa kriterier för när bidrag ska ges. Länsstyrelsen
bör beakta den skyldighet som anses åligga envar att själv vidta rimliga före-
byggande åtgärder mot viltskador. Länsstyrelserna bör gemensamt fastställa
enhetliga bidragsnivåer. Vissa åtgärder kan också vara av sådan natur att bidraget
för dessa bör vara högre än för andra, exempelvis på grund av de skadegörande
viltarternas olika skyddsvärde eller värdet på den skadeutsatta egendomen.
Beslut om bidrag bör föregås av en ekonomisk kalkyl som bygger på att
ett bidrag ska vara en långsiktig investering. Inom ett område kan exempelvis
en viss viltskada förväntas inträffa så sällan att investeringar genom bidrag
inledningsvis kan vara tveksamma.
Om kostnaderna för förebyggande åtgärder avsevärt överstiger förväntade
ersättningsanspråk bör länsstyrelsen överväga att inte lämna bidrag.
Forskning och Utveckling (till 6 § 2)
Länsstyrelsen får lämna bidrag till projekt för utveckling av medel eller metoder
avsedda att minska eller eliminera viltskador. Projekten bör ha varit föremål
för vetenskaplig eller motsvarande granskning.
Särskilda skäl m.m. (till 7 § 1)
Vissa verksamheter är betydligt mer skadeutsatta än andra. Det gäller bland annat
fiskodlingar, vilthägn, trädgårdsodlingar, kräftodlingar och energiskogsodlingar.
En grundförutsättning för att bedriva verksamhet av sådant slag är därför att
anläggningen redan från början är byggd så att viltskador inte kan uppkomma.
Bidrag bör därför inte lämnas för åtgärder som avser sådana anläggningar.
Undantag kan göras för anläggningar som etablerades före 1999.
Särskilda skäl (till 8 §)
Trots att hållande av tamdjur på fritt skogsbete och biodling är mera skade-
utsatta bör sådana verksamheter kunna vara bidrags- och ersättningsberättigade
av naturvårdsskäl.
Värdering (till 11 §)
Värdering bör utföras enligt riktlinjer som Viltskadecenter utarbetar på uppdrag
av Naturvårdsverket. Vid besiktning av viltskador på gröda bör den skadade
eller förlorade egendomen värderas.
Länsstyrelserna bör använda avräkningspriser för grödor och priser på får
som Naturvårdsverket låter ta fram. För andra tamdjur än får och hundar bör
Viltskadecenter tillfrågas om värdering.
Besiktningen ska registreras i Rovdjursforum snarast.
Besiktningsman bör inte besiktiga skada hos personer eller företag till vilka
han eller hon har ett jävsförhållande.
Skador orsakade av säl (till 14 §)
Ersättning för skador av säl bör endast betalas ut till licensierade yrkesfiskare.
Som villkor för ersättning bör länsstyrelsen kräva att uppgifter om fisket lämnats
i loggbok eller motsvarande.
8
NFS 2008:16
Ersättningens storlek (till 16 §)
Av 11 § viltskadeförordningen (2001:724) framgår att ersättning endast får
lämnas om det är uppenbart oskäligt att den skadedrabbade själv ska svara för
kostnaderna för skadan. Länsstyrelsen bör därför i varje enskilt fall göra en
skönsmässig bedömning av värdet av skadan i förhållande till det drabbade
företagets förmåga att själv stå för skadan.
Sekundära skador (till 17 §)
Sekundära skador kan till exempel vara tamdjur som inte kan återfinnas efter
ett besiktigat rovdjursangrepp.
Genomförda åtgärder (till 18 §)
Principen gäller att varje näringsidkare är skyldig att själv genomföra åtgärder
för att förebygga viltskador. För att ersättning ska kunna lämnas krävs därför,
att den skadedrabbade har genomfört åtgärder som verkligen (dokumenterat)
haft förutsättningar att förhindra eller minska en viss viltskada.
Självfallet bör dock detta krav vägas mot den skadedrabbades möjligheter att
bedöma om en viss viltskada skulle inträffa eller inte. Länsstyrelsen bör därför
exempelvis inte kräva att skadeförebyggande åtgärder genomförs till skydd för
en viss viltart, om denna inte har en fast förekomst i området. Däremot bör
ett sådant krav övervägas efter det att viltarten börjat uppträda regelmässigt i
regionen.
Viss egendom är inte möjlig att skydda mot viltskador av ekonomiska eller
praktiska skäl. Länsstyrelsen bör därför själv avgöra i vilka fall det är rimligt
att kräva att skadeförebyggande åtgärder ska ha vidtagits.
Krav på att skadeförebyggande åtgärder ska ha genomförts bör generellt inte
ställas på hundägare som fått sin hund skadad eller dödad av varg, björn, järv,
lo eller kungsörn. Däremot bör länsstyrelsen inte lämna ersättning för skador
på hundar som använts eller hållits på ett sätt som uppenbarligen exponerat
hundarna för skador. Det gäller exempelvis skador eller dödsfall som inträffar
vid jakt med hund efter exempelvis björn och lo. Jaktträning, jaktprov eller
motsvarande som avser dessa arter bör härvid likställas med jakt.
Hund m. m. (till 19 § 1)
Ersättning för hund som skadas eller dödas av varg, björn, järv, lo eller kungs-
örn bör lämnas, om hunden skadats eller dödats av annan viltart än den som
jakten avser.
Fisk- och kräftodlingar (till 19 § 2)
För exempelvis fisk i fiskodlingar, kräftor och liknande, bör inte ersättningar
lämnas, eftersom uppfödning av sådana djur sker så koncentrerat och skade-
exponerat att viltskador alltid måste påräknas.
Näringsverksamhet (till 19 § andra stycket)
För häst, hund eller utrotningshotade lantrasdjur och nordiskt bi som skadats
eller dödats av varg, björn, järv, lo eller kungsörn kan undantag göras från
kravet på näringsverksamhet.
9
NFS 2008:16
Hundar (till 20 §)
Ersättning för hund som skadats av varg, björn, järv, lo eller kungsörn och som
sedan avlider eller avlivas på grund av skadan, bör lämnas i enlighet med vad
som föreskrivits både i första och andra stycket. Det innebär att ersättning kan
lämnas både för veterinärvård m.m. av den skadade hunden och för den avlidna
eller avlivade hunden.
Ansökan (till 22 §)
Avser ansökan ersättning för annat än dödsfall, får ansökan successivt kom-
pletteras med de ytterligare skadeståndsanspråk som skadans utveckling
föranlett.
Besiktningsmän (till 26 §)
Det bör inte utses fler besiktningsmän i länet än att varje besiktningsman årligen
besiktigar minst fem skador för att upprätthålla kompetensen.
Samarbete bör också generellt ske med besiktningsmän i angränsande
län.
Länsstyrelsen bör kräva att person som utses till besiktningsman med godkänt
resultat har genomgått den grundutbildning för besiktningsmän för viltskador
som Naturvårdsverket tillhandahåller. Utbildningskravet innebär vidare att be-
siktningsmannen regelbundet ska genomgå vidareutbildning. Naturvårdsverket
tillhandahåller även sådan utbildning.
Utbildningens organisation
Länsstyrelsen bör bekosta utbildning av lämpligt antal besiktningsmän för
viltskador.
Naturvårdsverket tillhandahåller grundutbildning och vidareutbildning för
länsstyrelserna beträffande besiktningsverksamheten och ansvarar även för
kunskapsproven.
Länsstyrelserna bör se till att besiktningsmännen vidareutbildas.
Utbildningens innehåll
Grundutbildningen bör innehålla relevant information om:
• relevant lagstiftning med särskilt fokus på gällande föreskrifter
• deltagande aktörers roller och ansvar
• besiktningsmetodik
• relevant spårningskunskap
• dokumentation på blanketter och kartor
• registrering och uttag i Rovdjursforum
• förebyggande åtgärder i olika situationer
• information och kommunikation.
Vidareutbildningen bör främst omfatta eventuella förändringar och för-
djupning i ovan nämnda punkter. Viss distansinläsning bör kunna ske inför
utbildningarna.
10
NFS 2008:16
Kunskapsprov
Kunskapsprovet bör styrka att person som genomgått utbildningen med godkänt
resultat inte bara besitter relevanta kunskaper om besiktningsmetodik utan
också har god kännedom om relevant lagstiftning. Personen bör även vara väl
förtrogen med Rovdjursforum.
I Rovdjursforum förs genom Naturvårdsverkets försorg en förteckning över
personer som genomgått utbildningen och vilka som avlagt skriftligt prov med
godkänt resultat.
Naturvårdsverket informerar berörd länsstyrelse om provresultaten för
personer knutna till länet.
Ersättning till besiktningsmän (till 27 §)
Länsstyrelserna bör tillämpa gemensamt framtagna ersättningsnivåer för be-
siktningsmännen.
Elanders i Vällingby 2008 222494