NFS 2009:1
Naturvårdsverkets allmänna råd om miljöbedömningar Utkom från trycket av planer och program [till 6 kap. miljöbalken samt den 13 januari 2009 förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar] beslutade den 6 november 2008.
Naturvårdsverkets författningssamling
ISSN 1403-8234
1
NFS 2009:1
Utkom från trycket
den 13 januari 2009
Naturvårdsverkets allmänna råd om miljöbedömningar
av planer och program [till 6 kap. miljöbalken samt
förordningen ( 1998:905 ) om miljökonsekvensbeskrivningar]
beslutade den 6 november 2008.
Vissa centrala begrepp i 6 kap. miljöbalken
I dessa allmänna råd används följande begrepp:
Miljöbedömning
Den process som innehåller vissa obligatoriska moment som t.ex. att utarbeta
en miljökonsekvensbeskrivning och hålla samråd och som i vissa fall krävs när
en myndighet eller kommun upprättar eller ändrar en plan eller ett program.
Miljökonsekvensbeskrivning
Den skriftliga redogörelse som den myndighet eller kommun som genomför
en miljöbedömning ska ta fram.
Miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar av planer
och program
Bedömning av om en plan eller ett program skall miljöbedömas
En behovsbedömning, det vill säga bedömning av om en plan eller ett program
ska miljöbedömas, bör genomföras så snart det utifrån arbetet med planen eller
programmet är möjligt. Det bör ske senast i samband med eventuellt samråd
om avgränsning eller åtminstone innan samråd om planen eller programmet.
Vid denna bedömning bör även andra dokument än de som benämns planer
och program omfattas av reglerna för miljöbedömning.
Även om en behovsbedömning resulterat i att en miljöbedömning inte
krävs bör i vissa fall en ny behovsbedömning genomföras. Det kan t.ex. bli
aktuellt när ny kunskap har tillkommit som har betydelse för bedömningen av
om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra
betydande miljöpåverkan.
En miljöbedömning bör också kunna avbrytas om förutsättningarna har för-
ändrats eller ny kunskap har tillkommit som har betydelse för bedömningen av
om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra
betydande miljöpåverkan. Innan miljöbedömningen avbryts bör samråd om
behovsbedömning genomföras.
2
NFS 2009:1
Om en miljöbedömning avbryts bör kommunen eller myndigheten meddela
detta till dem som deltagit i tidigare samråd samt göra beslutet tillgängligt åt-
minstone genom kommunens eller myndighetens hemsida och anslagstavla.
Miljöbedömning
Miljöbedömningen av en plan eller ett program bör påbörjas så snart behovs-
bedömningen är avslutad om slutsatsen av behovsbedömningen är att planen
eller programmet kan antas medföra betydande miljöpåverkan.
Miljöbedömningens olika moment bör bearbetas och kompletteras i takt med
planens eller programmets utarbetande. I vissa fall kan moment behöva göras
om. Det kan bli aktuellt t.ex. vid analys av nya alternativ eller om ny kunskap
framkommer under arbetet eller vid samråd.
Miljöbedömning vid ändring av delar av en plan eller ett program
Om en del av en plan eller ett program ändras och ändringen innebär att
genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra betydande
miljöpåverkan, bör den eller de delar av planen eller programmet som direkt
eller indirekt berörs av ändringen miljöbedömas. Berörs större delen av planen
eller programmet av ändringen, eller för hela planen eller programmet väsent-
liga delar, bör hela planen eller programmet miljöbedömas. De sammantagna
ändringarna över tid bör beaktas om planen eller programmet ändrats vid flera
tillfällen.
Miljökonsekvensbeskrivning
En miljökonsekvensbeskrivning bör antingen utgöra en egen handling eller ingå
som en tydligt urskiljbar och samlad del i plan- eller programdokumentet.
Arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen och integreringen med plan- och
programarbetet bör påbörjas så tidigt som möjligt.
Rimliga alternativ
Med rimliga alternativ bör avses både alternativa planer och program och olika
alternativ inom ramen för en plan eller ett program.
Syftet med planen, programmet eller ändringen av planen eller programmet
bör inte vara så snävt formulerat att det bara finns ett rimligt alternativ eller att
möjligheten att utveckla alternativ är kraftigt begränsad.
Alternativ som innebär att syftet med planen eller programmet inte kan nås
kan ej anses rimliga.
De rimliga alternativ som tas fram bör uppvisa sådana skillnader i utförande
och lösningar för att nå syftet med planen eller programmet att det är menings-
fullt att göra jämförelser mellan alternativen.
Den betydande miljöpåverkan som olika alternativ kan antas medföra bör
beskrivas på ett likvärdigt sätt för att alternativen ska kunna jämföras.
Vid framtagandet av rimliga alternativ bör syftet med miljöbedömning av pla-
ner och program, d.v.s. att integrera miljöaspekter i planen eller programmet så
att en hållbar utveckling främjas, särskilt uppmärksammas. En strävan bör vara
att hitta vägar för att minska eller undvika betydande negativ miljöpåverkan.
3
NFS 2009:1
Till 6 kap. 13 § första stycket miljöbalken
Bedömningsmetoder
De verktyg och metoder som bedöms mest lämpliga för ändamålet bör an-
vändas.
Aktuell kunskap
Med aktuell kunskap bör avses den samlade kunskap som finns i samhället
inom ett visst område. Kommunen eller myndigheten bör i arbetet med miljö-
konsekvensbeskrivningen kunna använda all befintlig relevant kunskap, även
sådan som är framtagen för andra syften.
Innehåll och detaljeringsgrad
En plan eller ett program bör konsekvensbeskrivas med den precision som
planen eller programmet medger. Ju mer detaljerad planen eller programmet
är, desto mer preciserad kan miljökonsekvensbeskrivningen göras. Oprecisa
planer och program som t.ex. medger många möjliga utvecklingsvägar kan,
beroende på de osäkerheter i effekter de medför, behöva en mer omfattande
miljökonsekvensbeskrivning för att bedöma effekterna av genomförandet.
Miljökonsekvensbeskrivningen kan vid sådana planer och program t.ex. be-
höva baseras på jämförelsealternativ som grundas på alternativa prognoser
eller scenarier.
Till 6 kap. 13 § andra stycket miljöbalken
Den kommun eller myndighet som genomför en miljöbedömning bör ge rim-
lig tid för samråd om avgränsningen av miljökonsekvensbeskrivningen dock
minst tre veckor. Beroende på typ av plan eller program kan avgränsningen
och samrådet om avgränsningen behöva vara mer eller mindre utsträckt i tiden.
Plan- eller programärendets omfattning och komplexitet bör beaktas då tiden
för att senast yttra sig bestäms. Vid begäran om förlängd tid för yttrande bör
sådan begäran tillmötesgås om den inte kan anses vara oskälig. På motsvarande
sätt kan tiden för att yttra sig förkortas om berörda kommuner, länsstyrelser
och myndigheter är överens om detta.
Bedömningen av om de aspekter som anges i 6 kap. 12 § andra stycket 6
är relevanta eller inte för den aktuella planen eller programmet och om det är
fråga om betydande miljöpåverkan bör redovisas och motiveras. Redovisningen
bör dock kunna göras kortfattad om skälen för att inte inkludera aspekten i
miljökonsekvensbeskrivningen är uppenbara.
Myndighetens eller kommunens förslag till avgränsning av miljökonsekvens-
beskrivningen bör framgå av underlaget till samrådet om avgränsningen. Det
bör även framgå vilka skäl som ligger bakom förslaget till avgränsning samt
hur myndigheten eller kommunen har resonerat med beaktande av det som står
Vid förändring av miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning bör samråds-
kretsen informeras om förändringen inte är försumbar. Vid betydande förändring
av avgränsningen bör samrådet göras om.
När det är lämpligt bör samrådet om avgränsningen kunna ske samtidigt
4
NFS 2009:1
med samrådet om behovsbedömningen enligt 6 § förordningen (1998:905) om
miljökonsekvensbeskrivningar.
Till 6 kap. 13 § andra stycket miljöbalken och 6 § förordningen
( 1998:905 ) om miljökonsekvensbeskrivningar
Med planer och program på nationell nivå bör avses sådana planer och program
som geografiskt berör hela eller väsentliga delar av landet eller är av nationellt
intresse av andra skäl.
Till 6 kap. 14 § miljöbalken och 8 § första stycket förordningen
( 1998:905 ) om miljökonsekvensbeskrivningar
Skälig tid och tidsram
Tiden för att yttra sig över upprättad miljökonsekvensbeskrivning bör vara minst
lika lång som tiden för samrådet om planen eller programmet, dock minst tre
veckor. Ju mer omfattande och komplext plan- eller programärendet är, desto
längre bör tiden för yttrande över miljökonsekvensbeskrivningen vara. Särskilda
omständigheter såsom jul- och sommarledigheter bör beaktas då tiden för att
yttra sig anges. Vid begäran om förlängd tid för att yttra sig bör sådan begäran
tillmötesgås om den inte kan anses vara oskälig.
Tillgängliggöra information
Hur miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller program ska
göras tillgängliga bör avgöras från fall till fall med beaktande av syftet med
samrådet. I många fall är det lämpligt att annonsera om samrådet i media. Infor-
mation om samrådet bör åtminstone ske genom kommunens eller myndighetens
hemsida och anslagstavla.
Till 6 kap. 16 § tredje stycket miljöbalken
För de planer eller program där samråd skett med annan stat bör beslutet och
underlaget för beslutet om att planen eller programmet antagits sändas till
Naturvårdsverket som ska informera berörd stat om beslutet.
Samordning
Det underlag som tagits fram vid en miljöbedömning av en plan eller ett program
bör när det är lämpligt även användas i arbetet med miljökonsekvensbedöm-
ningen av en verksamhet eller en åtgärd inom det område som planen eller
programmet omfattar. På motsvarande sätt bör underlag framtaget i samband
med en miljökonsekvensbedömning av en verksamhet eller en åtgärd användas
i miljöbedömningen av en plan eller ett program när planen eller programmet
omfattar denna verksamhet eller åtgärd.
5
NFS 2009:1
Till 4 § första stycket 2 och 5 § 1 förordningen ( 1998:905 ) om
miljökonsekvensbeskrivningar
Tillstånd
Begreppet tillstånd bör omfatta tillstånd oavsett på vilken nivå tillståndskravet
föreskrivits, t.ex. omfattas även tillstånd föreskrivet av kommunen med stöd av
9 kap.miljöbalken. Begreppet tillstånd bör även t.ex. omfatta bygglov, marklov
och dispenser, d.v.s. motsvarigheter till tillstånd även om de inte innehåller
ordet tillstånd.
Till 5 § 1 förordningen ( 1998:905 ) om miljökonsekvensbeskrivningar
Verksamheter eller åtgärder som kan påverka miljön
Med verksamheter eller åtgärder som kan påverka miljön bör avses alla
verksamheter och åtgärder som kan medföra miljöpåverkan, även ringa miljö-
påverkan.
Till 4 § andra stycket och 5 § 2 förordningen ( 1998:905 ) om
miljökonsekvensbeskrivningar
Behovsbedömning med beaktande av kriterierna i bilaga 4 till förordningen
( 1998:905 ) om miljökonsekvensbeskrivningar
Vid beaktande av kriterierna i bilaga 4 till förordningen bör det räcka med att
ett av kriterierna visar att planen eller programmet kan antas medföra betydande
miljöpåverkan för att så ska anses vara fallet. En fullständig genomgång av kri-
terierna bör dock göras för att på ett tidigt stadium klargöra på vilka grunder pla-
nen, programmet eller ändringen kan antas medföra betydande miljöpåverkan.
Denna fullständiga genomgång kan vara värdefull om det senare visar sig att det
först utpekade kriteriet inte längre kan antas medföra betydande miljöpåverkan
eller inte längre är aktuellt. En väl utförd och dokumenterad behovsbedömning
kan vara en bra utgångspunkt för arbetet med, och samrådet om, avgränsningen
av en eventuell miljökonsekvensbeskrivning. Behovsbedömningen av detalj-
planer har ett värde för arbetet med planbeskrivningen oavsett om planens
genomförande bedöms medföra betydande miljöpåverkan eller inte.
Till Bilaga 4, bedömningskriterier
1. Planens eller programmets karaktäristiska egenskaper
a) Vid beaktande av om planen eller programmet anger förutsättningar för
verksamheter eller åtgärder när det gäller plats, art, storlek och driftsförhål-
landen eller genom att fördela resurser bör särskilt uppmärksammas:
• Hur noggrant förutsättningarna anges.
• Om planen eller programmet är rättsligt bindande, vilket indikerar hur
hårt styrande planen eller programmet är för kommande genomförande
och därmed för den sannolika miljöpåverkan planen eller programmet kan
antas få.
• Om planens eller programmets syfte huvudsakligen är att ange förutsätt-
ningar för verksamheter eller åtgärder.
6
NFS 2009:1
b) Vid beaktande av planens eller programmets betydelse för andra planers
eller programs miljöpåverkan bör särskilt uppmärksammas:
• Planens eller programmets styrande effekt eller påverkan på befintliga och
kommande planer eller program. Här bör sådant som såväl förstärker som
motverkar andra planers eller programs miljöpåverkan beaktas.
• Om planerna eller programmen kan ge upphov till kumulativa effekter.
c) Vid beaktande av planens eller programmets betydelse för integrering av
miljöaspekter särskilt för att främja hållbar utveckling bör särskilt uppmärk-
sammas:
• Om planen eller programmet har sådan betydelse eller har potential att ha
sådan betydelse t.ex. genom att påtagligt förbättra miljön. Begreppet hållbar
utveckling bör här ha samma betydelse som i 1 kap. 1 § miljöbalken.
d) Vid beaktande av om planen eller programmet innebär miljöproblem som är
relevanta för planen eller programmet bör särskilt uppmärksammas:
• De miljöproblem, både förväntade och möjliga, som genomförandet av
planen eller programmet kan förorsaka eller förvärra.
e) Vid beaktande av planens eller programmets betydelse för genomförandet
av gemenskapens miljölagstiftning bör särskilt uppmärksammas:
• Om planen eller programmet underlättar eller försvårar genomförandet av
EG:s miljölagstiftning i Sverige eller i svensk rätt.
2. Typen av påverkan och det område som kan antas bli påverkat
b) Vid beaktande av påverkans totaleffekt bör särskilt uppmärksammas:
• Att positiva och negativa miljöeffekter ej bör kvittas mot varandra.
• Sekundära, kumulativa, samverkande, permanenta och tillfälliga effekter
på kort, medellång och lång sikt.
• Vad som kan tänkas bli berört av miljöeffekterna och på vilket sätt. Dessa
effekter bör bedömas såväl var och en för sig som sammantaget. Exempel
på vad som kan påverkas är sådant som framgår av 6 kap. 12 § andra
stycket 5–6 miljöbalken d.v.s. relevanta miljökvalitetsmål, biologisk
mångfald, befolkning, människors hälsa, djurliv, växtliv, mark, vatten,
luft, klimatfaktorer, materiella tillgångar, landskap, bebyggelse, forn- och
kulturlämningar och annat kulturarv samt det inbördes förhållandet mellan
dessa miljöaspekter.
c) Vid bedömningen av påverkans gränsöverskridande art bör:
• Beaktas vilken eventuell miljöpåverkan som genomförandet av planen eller
programmet kan antas få utanför Sveriges gränser.
d) Vid bedömningen av riskerna för människors hälsa eller för miljön bör:
• Både sannolikheten för att olika effekter på människors hälsa eller på miljön
inträffar bedömas liksom konsekvenserna om de inträffar. Förutom hög san-
nolikhet i kombination med allvarlig konsekvens bör även låg sannolikhet
och allvarlig konsekvens liksom hög sannolikhet och måttlig konsekvens
värderas högt.
NFS 2009:1
e) Vid bedömningen av påverkans storlek och fysiska omfattning bör:
• Uppmärksammas att planen eller programmet kan ha effekter på andra
områden än planens eller programmets geografiska omfattning.
• Uppmärksammas den påverkan planens genomförande kan medföra be-
roende av förhållanden som råder utanför den aktuella planen. Det kan
exempelvis gälla effekter på människors hälsa för de som kommer att
vistas i det aktuella planområdet där påverkan kommer från omgivande
områden.
f) Vid bedömningen av vilken betydelse och sårbarhet som det påverkade
området har på grund av intensiv markanvändning, överskridna miljökvali-
tetsnormer, kulturarvet eller speciella särdrag i naturen bör:
• Beaktas om planen eller programmet kan komma att påverka områden eller
intressen som är värdefulla eller känsliga men som inte har ett formellt
skydd i lagstiftningen.
g) Vid bedömningen av påverkan på områden eller natur som har erkänd
nationell, gemenskaps- eller internationell skyddsstatus bör:
• Beaktas intressen och områden som uppbär ett skydd genom lagstiftning,
såsom t.ex. riksintresseområden enligt 3 och 4 kap.miljöbalken, områden
skyddade enligt kap. miljöbalken och områden skyddade enligt lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m.
Till 6 § förordningen ( 1998:905 ) om miljökonsekvensbeskrivningar
Tillfälle att yttra sig
En myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en plan eller ett program
bör ge berörda länsstyrelser, kommuner och andra myndigheter rimlig tid, i
regel minst tre veckor, att yttra sig över om en plan eller ett program kan antas
medföra betydande miljöpåverkan. Plan- eller programärendets omfattning och
komplexitet bör beaktas då tiden för att senast yttra sig bestäms. Vid begäran
om förlängd tid för yttrande bör sådan begäran tillmötesgås om den inte kan
anses vara oskälig. På motsvarande sätt kan tiden för att yttra sig förkortas om
berörda kommuner, länsstyrelser och myndigheter är överens om detta.
När det är lämpligt bör samrådet om behovsbedömningen kunna ske samti-
digt med samrådet om avgränsningen av miljökonsekvensbeskrivningen enligt
6 kap. 13 § andra stycket miljöbalken.
Redovisning av bedömning om betydande miljöpåverkan
När en myndighet eller en kommun redovisar sin bedömning i fråga om en plan
eller ett program kan antas medföra betydande miljöpåverkan, bör den ange
både resultatet av bedömningen och skälen för bedömningen. Detta gäller både
när myndigheten eller kommunen bedömer att en miljöbedömning krävs och
inte krävs. Myndigheten eller kommunen bör så snart som möjligt göra denna
redovisning tillgänglig för allmänheten.
Hur beslutet ska offentliggöras bör avgöras från fall till fall. Det bör dock
åtminstone göras tillgängligt för allmänheten genom myndighetens eller kom-
munens hemsida och anslagstavla.
NFS 2009:1
8
Elanders i Vällingby 2009 222490
Till 11 § andra stycket förordningen ( 1998:905 ) om
miljökonsekvensbeskrivningar
Underrättelse till Naturvårdsverket bör ske så snart som möjligt, senast vid
samråd om avgränsning, så att den berörda staten kan underrättas av Naturvårds-
verket före eller åtminstone senast i samband med att förslaget till plan eller
program görs tillgängligt för allmänheten enligt 6 kap. 14 § miljöbalken.
Naturvårdsverket
EVA SMITH
Egon Enocksson
(Enheten för markanvändning
och vattenverksamhet)