på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag

beräkna

till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar kronor 2 650 000

²

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

»

»

»

» Omkostnader »

850 000

» Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalter-

na: Avlöningar ...................................................................... »

9 500 000

» Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalter-

na: Omkostnader .................................................................. »

3 300 000

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Inledning.

Den 8 mars 1946 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst

sju sakkunniga att inom socialdepartementet verkställa utredning rörande

ett centralt organ inom statsförvaltningen för handhavande av arbetsmark­

nadsfrågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades ledamoten av riks­

dagens första kammare, dåvarande generaldirektören, numera landshöv­

dingen T. E. N. Bergquist, ledamoten av riksdagens andra kammare, om­

budsmannen P. H. Fagerholm, ledamoten av riksdagens första kammare, re­

daktören A. K. Gillström, ombudsmannen E. G. Grahn, direktören B. Kugel-

berg, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren G. Hj. Svens­

son samt landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, att såsom sak­

kunniga verkställa ifrågavarande utredning. De sakkunniga antogo benäm­

ningen utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan.

De sakkunniga — i det följande kallade utredningen — ha den 16 januari

1947 överlämnat betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan (SOU

1947: 24).

över betänkandet ha till följd av remiss eller därförutan utlåtanden avgi­

vits av statens arbetsmarknadskommission — vilken vid sitt utlåtande fogat

yttranden från kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbets­

kraft och från kommissionens personalförening — socialstyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna löne-

nämnden, statens sakrevision, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesut­

bildning, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, överbefälhavaren,

pensionsstyrelsen, statens utlänningskommisson, statens industrikommission,

statens livsmedelskommission, försvarets socialbyrå, överrevisorema vid statens

arbetsmarknadskommission, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stock­

holms, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands samt Västemorrlands

län, socialvårdskommittén, kommittén för partiellt arbetsföra, den sakkun­

nige för översyn av statens utlänningskommissions och statens flyktings­

nämnds verksamhet och organisation m. in., landsorganisationen i Sverige,

svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation (TCO),

de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, civila statsförvaltning­

ens tjänstemannaförbund, Sveriges yngre akademikers centralorganisation —

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

3

vilken bifogat yttrande från Sveriges yngre juristers förening — statsverkens

ingenjörsförbund och svenska teknologföreningen.

I sitt yttrande har arbetsmarknadskommissionen framlagt anslagsäskanden

beträffande de delar av kommissionens personalorganisation, som icke berö­

ras av utredningens förslag, m. m. Utlåtanden häröver ha efter remiss avgi­

vits av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Genom beslut den 26 januari 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt dåvarande

ordföranden i statens arbetsmarknadskommission, landshövdingen A. N.

Thomson och t. f. byråchefen i socialstyrelsen T. Jerneman att såsom sak­

kunniga inom socialdepartementet biträda med utredning rörande de åt­

gärder, som behövde vidtagas vid en överflyttning från socialstyrelsen till

arbetsmarknadskommissionen av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring,

samt att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag vartill utredningen kunde

föranleda. Tillika uppdrogs åt Thomson att såsom ordförande leda utred­

ningsarbetet. Sedan frågan om ett centralt statligt organ för handhavande av

arbetsmarknadsärenden enligt Kungl. Maj ds förenämnda beslut den 8 mars

1946 gjorts till föremål för särskild utredning, läto de sakkunniga det åt

dem anförtrodda utredningsarbetet vila i avbidan på det resultat, till vilket

den nytillsatta utredningen skulle komma. Efter det utredningen avgivit sitt

betänkande, ha nu ifrågavarande sakkunniga den 20 februari 1947 överläm­

nat en promemoria rörande vissa frågor i samband med förläggning till en

nyinrättad arbetsmarknadsstyrelse av socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 17 mars 1943 givna bemyndigande uppdrog

vidare chefen för finansdepartementet den 27 maj samma år åt statens ar­

betsmarknadskommission att verkställa utredningar beträffande vissa arbets­

marknadsfrågor, såsom arbetskraftens friställande, åtgärder för beredande av

sysselsättning, övriga hjälpåtgärder samt vissa arbetsmarknadsorganisato-

riska frågor. Till de senare hörde frågan om den offentliga arbetsförmed­

lingens organisation under övergångstiden efter ett fredsslut. Den 21 sep­

tember 1943 befriades arbetsmarknadskommissionen från utredningen av

sistnämnda spörsmål, vilken i stället uppdrogs åt särskilda sakkunniga, näm­

ligen landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, generaldirektören

K. J. Höjer, landsorganisationens ordförande A. Lindberg och svenska arbets­

givareföreningens ordförande G. Söderlund. Sedan generaldirektören Höjer

på därom gjord framställning den 22 augusti 1945 entledigats såsom sak­

kunnig, inträdde i hans ställe dåvarande generaldirektören, numera lands­

hövdingen T. E. N. Bergquist.

Åt dessa sakkunniga uppdrogs också genom beslut den 28 januari 1944 av

Kungl. Maj:t (socialdepartementet) att till övervägande upptaga frågan om

den offentliga arbetsförmedlingens organisation. Detta uppdrag hade tidigare

ålagts först (Kungl. Maj ds beslut den 3 december 1937) den dåvarande till­

synsmyndigheten för den offentliga arbetsförmedlingen, socialstyrelsen, och

därefter — sedan statens arbetsmarknadskommission från och med den 20

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

maj 1940 tills vidare inträtt såsom chefsmyndighet för arbetsförmedlingen —

kommissionen (Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1942).

De sakkunniga, som antogo benämningen sakkunniga angående arbetsför­

medlingens organisation, funno sig med hänsyn till de båda uppdragens nära

samband med varandra böra behandla dem i ett sammanhang, och de hava

avgivit två den 13 juni 1946 dagtecknade hetänkanden i ämnet: Den offent­

liga arbetsförmedlingen under krigsåren (SOU 1946: 44) och Den offentliga

arbetsförmedlingens framtida organisation, motiv och förslag (SOU 1946: 51).

Över betänkandet rörande den offentliga arbetsförmedlingens framtida

organisation ha utlåtanden avgivits av statens arbetsmarknadskommission

efter hörande av arbetsnämnden i Stockholm och samtliga länsarbetsnämn­

der, socialstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden, överstyrelsen för

yrkesutbildning, kommerskollegium, överståthållarämbetet, samtliga länssty­

relser efter hörande i den omfattning länsstyrelserna funne lämpligt av

kommuner inom länet, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, stadsfullmäktige i Stockholm, Göte­

borg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, samtliga läns landstings

förvaltningsutskott, utom förvaltningsutskotten i Södermanlands län, Kal­

mar läns södra landstingsområde, Gotlands, Värmlands, Örebro, Gävleborgs

och Västerbottens län, arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund, civil­

förvaltningens personalförbund, landsorganisationen i Sverige, svenska ar­

betsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges in­

dustriförbund, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation samt yr­

keskvinnors samarbetsförbund. Härjämte har Borlänge stads stadsfullmäk­

tige inkommit med en skrift i ärendet.

I det följande kommer jag att behandla först frågorna rörande organisa­

tionen m. m. av ett centralt arbetsmarknadsorgan, därefter motsvarande

frågor rörande den offentliga arbetsförmedlingen och slutligen anslagsfrå­

gorna.

I samband med organisationsfrågorna kommer jag att lämna summariska

redogörelser för innehållet i de förut angivna betänkandena och häröver av­

givna yttranden och får i övrigt hänvisa till handlingarna.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Under tiden härefter ha åtskilliga arbetsuppgifter, utöver de nyss angivna,

uppdragits åt kommissionen. De arbetsuppgifter, som för närvarande ankom­

ma på kommissionen, kunna uppdelas i följande huvudgrupper.

1) Ledningen av den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten.

2) Uppgifter avseende hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

3) Uppgifter betingade av brist på arbetskraft.

4) Uppgifter avseende dispositionen av arbetskraften under krig, mobili­

sering eller förstärkt försvarsberedskap.

5) Insamling och bearbetning av viss statistik.

Rörande dessa huvudgrupper må här lämnas följande kortfattade över­

sikt.

Ledningen av den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten. Rörande den

offentliga arbetsförmedlingens organisation och arbetssätt torde jag få hän­

visa till den redogörelse, som lämnas i det följande vid behandlingen av

den lokala organisation. Här må endast omnämnas, att till arbetsförmedling­

ens specialförmedling för ungdom är anknuten en omfattande yrkesvägle-

dande verksamhet samt att specialförmedlingen för partiellt arbetsföra icke

blott har att fullgöra arbetsberedande uppgifter utan även, i enlighet med

av Kungl. Maj:t den 25 maj 1945 och den 29 juni 1946 meddelade föreskrif­

ter, ombesörja i övrigt erforderlig verksamhet för att bereda under mili­

tärtjänstgöring skadade utkomst genom eget arbete (arbetsvärd).

Uppgifter avseende hjälpverksamhet vid arbetslöshet. De grundläggande be­

stämmelserna för ifrågavarande verksamhet ha meddelats i den s. k. hjälp-

kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434). Ehuru denna kungörelse vid upp­

repade tillfällen blivit föremål för ändring, ha i skilda sammanhang vid­

tagits betydelsefulla ändringar i principerna för hjälpverksamhetens bedri­

vande, vilka icke kommit till uttryck i kungörelsen. De hjälpformer, som för

närvarande faktiskt kunna anses ingå i hjälpsystemet, representera tre olika

linjer, nämligen dels arbetslinjen, dels understödslinjen, dels ock utbildnings-

och omskolningslinjen.

Beredskapsarbetena utgöra numera huvudformen för arbets­

linjen. De bedrivas på öppna marknadens löne- och arbetsvillkor och an­

ordnas såsom statliga eller statskommunala arbeten. Statligt beredskapsar­

bete utföres i arbetsmarknadskommissionens eller annan statlig myndighets

(i flertalet fall väg- och vattenbyggnadsstyrelsens) regi eller av entreprenör,

som antagits av vederbörande myndighet. Statskommunalt beredskapsarbete

bedrives med statsbidrag i landstings eller primärkommuns regi eller av

entreprenör, som antagits av landstinget respektive kommunen. De statliga

beredskapsarbetena avse att utfylla sysselsättningsmöjligheterna vid de stats­

kommunala arbetena, vilka i första hand böra reserveras för familjeförsör­

jare och äldre arbetslösa.

Beslut om igångsättande av statligt beredskapsarbete fattas av arbetsmark­

nadskommissionen, som även beviljar statsbidrag till statskommunala ar­

beten. Kommun, som hänvisar arbetslösa till statligt beredskapsarbete, har

Kungl Maj.ts proposition nr 239.

9

Beträffande jordbruksområdet må nämnas, att vintern 1939—40 en sär­

skild organisation, de s. k. a r b e t s b 1 o c k en, upprättades för att rationellt

utnyttja och fördela tillgänglig arbetskraft samt maskin- och redskapspark.

Organisationen fick de följande åren ökad fasthet. Blockorganisationens cen­

trala ledning utövas av riksblockmyndigheten, bestående av representanter

för livsmedelskommissionen och arbetsmarknadskommissionen, vilka utses

av Kungl. Maj:t. Riksblockmyndiglietens kansli ingår i arbetsmarknadskom­

missionens kansli.

Arbetsblockorganisationen har icke behövt träda i funktion tvångsvis. Fri­

villigt ha dess befattningshavare dock utnyttjats i viss utsträckning.

Den enda av arbetskraftsbrist betingade reglering, som nu kvarstår, är

byggnadsregleringen. Sedan denna reglerings införande 1942—1943

har arbetsmarknadskommissionen varit centralmyndighet för densamma.

Sedan hösten 1945 har arbetsmarknadskommissionen en rådgivande verk­

samhet i fråga om industriens lokalisering. För detta ändamål

förekommer regelbundet samarbete mellan kommissionen och industriens pro-

duktionsråd.

Uppgifter avseende dispositionen av arbetskraften ander krig, mobilise­

ring eller förstärkt försvarsberedskap. Från och med den 15 september 1940

överflyttades handläggningen av uppskovsärendena från rikskom-

missionen för ekonomisk försvarsberedskap till arbetsmarknadskommissio­

nen. Under krigsåren infördes såsom komplettering av uppskovssystemet ett

system med anstånd med respektive hem permittering från militär­

tjänstgöring. I anståndsärenden har arbetsmarknadskommissionen att avge

yttrande efter hörande av de lokala arbetsmarknadsorganen.

För erhållande av material för uttagning av olika personalkategorier, där­

est tjänstepliktslagen skulle behöva tillämpas i större omfattning, och för

uppläggning av särskilda register, avsedda för uttagning av personal till olika

beredskapsuppgifter, företogos under krigsåren olika s. k. beredskapsmönst-

ringar. På grundval av mönstringsmaterialet ha länsarbetsnämnderna efter

föreskrifter av arbetsmarknadskommissionen upplagt olika register

(mönstringsregister). Vidare ha upplagts beredskapsregister över personer,

som uttagits för olika beredskapsuppgifter, samt företagsregister över vissa

företag inom industri och hantverk.

Med utnyttjande av de registreringar, som sålunda ägt rum, upprätta ar­

betsmarknadsorganen planer för tillgodoseende av näringslivets med flera

behov av arbetskraft under krig.

Statistik. Inom arbetsmarknadskommissionen bearbetas bland annat sta­

tistik rörande arbetsförmedlingsverksamheten, antalet arbetslösa inom fack­

föreningarna och antalet hjälpsökande arbetslösa ävensom statistik rörande

byggnadsregleringen. Denna statistik publiceras tillsammans med viss inom

socialstyrelsen bearbetad statistik i Sociala meddelanden.

Socialstyrelsen. Alltsedan socialstyrelsen inrättades år 1913 har detta verk

hall att ta befattning med arbetsmarknadsfrågor. Redan vid styrelsens inrät­

10

Kungl Maj.ts proposition nr 239.

tande uppdrogs åt densamma att vara tillsynsmyndighet för den offentliga

arbetsförmedlingen. Såsom förut omnämnts, ha emellertid socialstyrelsens

uppgifter i denna del sedan år 1940 varit förlagda till arbetsmarknadskom­

missionen.

För närvarande är socialstyrelsen tillsynsmyndighet för de erkända arbets­

löshetskassorna, den privata arbetsförmedlingen och den sociala hemhjälpen.

Styrelsen har vidare att handlägga vissa ärenden rörande medling i arbets­

tvister samt förenings- och förhandlingsrätt. Slutligen har socialstyrelsen att

insamla och bearbeta viss arbetsmarknaden berörande statistik, främst sys-

selsättningsstatistiken och lönestatistiken.

Andra myndigheter. Även inom vissa andra myndigheter än de förut om­

nämnda handläggas ärenden, som avse arbetsmarknaden. Sålunda kan näm­

nas, att försvarets socialbyrå har att fullgöra uppgifter rörande rekrytering

av fast anställt manskap till försvarsväsendet samt beredande av civilanställ­

ning åt avgånget sådant manskap. Byrån har vidare sedan år 1946 från ar­

betsmarknadskommissionen övertagit uppgiften att vara tillsynsmyndighet

enligt familjebidragsförfattningama samt lånemyndighet enligt förordningen

om värnpliktslån. Överstyrelsen för yrkesutbildning anordnar numera i stäl­

let för såsom tidigare arbetsmarknadskommissionen yrkesutbildningskurser

för arbetslösa. Vidare har väg- och vattenbyggnadsstyrelseni, såsom framgår

av det förut sagda, att driva vissa beredskapsarbeten.

För utförligare uppgifter i de ämnen som behandlats i det föregående

torde hänvisning få ske till betänkandet rörande ett centralt arbetsmark-

nadsorgan, s. 7—58.

översikt av utredningens förslag.

Enligt det av utredningen framlagda förslaget skulle från och med den 1

juli 1947 inrättas en arbetsmarknadsstyrelse, vilken skulle överta samtliga

nu på statens arbetsmarknadskommission ankommande arbetsuppgifter samt

från socialstyrelsen tillsynen över de erkända arbetslöshetskassorna och den

privata arbetsförmedlingen. Styrelsen för verket skulle bestå av verkets ge­

neraldirektör och överdirektör samt sju av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter,

av vilka fem skulle företräda partsorganisationerna på arbetsmarknaden.

Särskilda ärendesgrupper skulle, i stället för att handläggas av denna sty­

relse, kunna uppdragas åt delegationer med delvis annan sammansättning.

En sådan delegation, innefattande en majoritet av företrädare för de erkän­

da arbetslöshetskassorna, skulle inrättas för handläggningen av ärenden rö­

rande arbetslöshetsförsäkring.

Arbetsmarknadsstyrelsens kansliorganisation skulle enligt förslaget bestå

av en permanent del, inom vilken ordinarie och extra ordinarie befattningar

skulle inrättas enligt inom statsförvaltningen vanliga regler, samt en krisdel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

11

Den permanenta delen av verket skulle bestå av sju byråer, nämligen två

arbetsförmedlingsbyråer, en försäkringsbyrå, en social byrå, en teknisk byrå,

en försvarsbyrå och en kanslibyrå. Försäkringsbyrån motsvarar socialsty­

relsens nuvarande arbetsmarknadsbyrå, vilken skulle överflyttas till arbets­

marknadsstyrelsen.

Utredningen har härjämte framlagt vissa förslag rörande övergångsför-

måner för personal hos arbetsmarknadskommissionen, rörande medelsför­

valtning och revision m. m.

Inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt dess

verksamhetsområde m. in.

Utredningen.

Utredningen har erinrat om den utveckling, som under senare tid ägt rum

i fråga om arbetsmarknadspolitiken, en utveckling, som utredningen sam­

manfattar under beteckningen arbetsmarknadspolitikens aktivisering. Härom

har utredningen i huvuddrag anfört följande.

De åtgärder från samhällets sida, som intill senare tid varit gängse på

arbetsmarknadsområdet, kunna — även när de varit mycket omfattande och

krävt stora kostnader — i viss mening karakteriseras som passiva. Detta

gäller såväl samhällets åtgärder för att befordra omsättningen på markna­

den, d. v. s. arbetsförmedlingen, som åtgärderna för att möta svårare rubb­

ningar, d. v. s. hjälpåtgärderna vid arbetslöshet. I nu nämnda hänseenden

håller en ny ordning på att arbeta sig fram. Denna utveckling är redan på

god väg och framförallt måste den hållas i sikte vid planläggningen av fram­

tidens organisation på området. Tendensen kan i korthet angivas så, att man

i båda de nu nämnda hänseendena — förmedlingsverksamheten och hjälp­

åtgärderna — icke nöjer sig med att vänta på utvecklingen utan söker kom­

ma den ett stycke i förväg och — i den mån det nu är möjligt — påverka

den.

Som grund för eu sådan mera aktiv arbetsmarknadspolitik söker man er­

hålla en kartläggning av olika geografiska områdens ekonomiska och demo­

grafiska struktur. På denna grund bygger man åtgärder av olika slag, på

kortare eller längre sikt. Bland dessa åtgärder kan nämnas en kunskapande

verksamhet för att i förväg få kännedom om större förändringar på mark­

naden. Vidare vill man finna former för att direkt påverka den utveckling,

som kan skönjas, t. ex. genom statsbeställningar eller subventioner, genom

vägledning rörande industriens lokalisering, genom rese-, flyttnings- och fa­

miljebidrag till arbetssökande, genom yrkesvägledning samt genom särskilda

åtgärder för partiellt arbetsföra.

Utredningen har härefter erinrat, att arbetsmarknadskommissionen år

1940 organiserades främst med tanke på de krav, som de av kriget betingade

utomordentliga förhållandena kunde befaras komma att ställa. I belysningen

av den förut nämnda utvecklingen framstode emellertid de riktlinjer, som

följdes vid sammanförande hos kommissionen av arbetsuppgifter från olika

håll, i det väsentliga såsom hållbara även för framliden. Kärnan i ett centralt

arbetsmarknadsorgans verksamhet måste vara ledningen av den offentliga

arbetsförmedlingen såsom samhällets främsta organ för utjämning av utbud

12

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 239.

av och efterfrågan på arbetskraft. Till denna kärna borde ansluta sig ledning­

en av de särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som betingas å ena sidan

av överflöd på arbetskraft och å andra sidan av brist på arbetskraft.

Då utredningen redan med hänsyn till arbetsmarknadsuppgiftemas omfatt­

ning funnit det uteslutet att uppgiften att vara centralt arbetsmarknadsorgan

uppdrages åt något annat verk — i vilket fall endast socialstyrelsen skulle

kunna komma i fråga — har utredningen föreslagit inrättande av ett fri­

stående verk, arbetsmarknadsstyrelsen, med uppgift att vara centralt arbets­

marknadsorgan.

Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsom­

råde skall innefatta samtliga de arbetsuppgifter, som nu tillkomma statens

arbetsmarknadskommission, ävensom vissa nu av socialstyrelsen handhavda

uppgifter. Till en början behandlar utredningen förstnämnda grupp av verk-

samhetsuppgifter.

Såsom förut nämnts måste enligt utredningens mening det centrala i ar­

betsmarknadsstyrelsens åligganden vara ledningen av den offentliga arbets­

förmedlingens verksamhet. Utredningen har utgått ifrån att det av sakkun­

niga angående arbetsförmedlingens organisation framlagda förslaget rörande

arbetsförmedlingens framtida organisation blir åtminstone i sina väsentliga

delar genomfört. Härigenom är.o, anför utredningen, det centrala arbetsmark-

nadsorganets uppgifter till stor del givna.

Utredningen har särskilt uttalat sig rörande två avsnitt av arbetsförmed­

lingsorganens verksamhet, nämligen den verksamhet, som berör de par­

tiellt arbetsföra, och yrkesvägledningen. Härom har ut­

redningen anfört följande.

Beträffande de partiellt arbetsföra erinras om att den särskilda kommittén

för frågor rörande nämnda klientel föreslagit, att arbetsmarknadsorganen

icke blott — i utbyggd omfattning — skola ha hand om den verksamhet för

arbetsberedning, som nu ombesörjes av dessa organ, utan även ta befattning

med den övriga arbetsvårdsverksamhet, som enligt kommittén bör organise­

ras för de partiellt arbetsföra och som skall omfatta bl. a. medicinsk behand­

ling i form av sysselsättnings- och arbetsterapi, yrkesvägledning, arbetspröv-

ning samt yrkesutbildning och arbetsträning. Arbetsmarknadskommissionen

skall eniigt förslaget leda och utöva tillsyn över arbetsvärden. Utredningen

finner för sin del kommitténs tankegång att arbetsvårdsverksamlieten bör or­

ganiseras med utgångspunkt från dess viktigaste del, den arbetsförmedlande

verksamheten, riktig. Arbetsvårdsverksamheten faller utan tvivel inom ramen

för den aktiviserade arbetsmarknadspolitiken. Det synes också sannolikt, att

både den lokala och den centrala organisationen för ifrågavarande uppgift

bör byggas ut. Då kommittén ännu ej närmare utformat innehållet i nämnda

arbetsvårdsverksamhet, finner sig utredningen dock icke kunna lägga den av

kommittén framlagda organisationsplanen till grund för sitt förslag i denna

del utan föreslår tills vidare i stort sett bibehållande av den nuvarande orga­

nisationen.

Verksamheten för yrkesvägledning är nu organisatoriskt sammankopplad

med arbetsförmedlingens specialförmedling för ungdom. En anknytning till

skolöverstyrelsen och möjligen även till överstyrelsen för yrkesutbildning kan

14

Kungl Maj ds proposition nr 239.

skulle ha kommit till användning vid ett normalt fullföljande av investerings­

verksamheten.

Såväl statliga myndigheter som kommuner anlita under normala förhållan­

den i stor utsträckning enskilda entreprenörer för sina arbeten. Någon anled­

ning att frångå detta förfarande torde icke föreligga när det gäller utförande

av arbeten tillhörande investeringsreserven. Investeringsutredningen har för

sin del förutsatt, att entreprenadfirmomas organisation skall tagas i anspråk

innan någon utbyggnad av den statliga byggnadsorganisationen företages

(SOU 1944: 12, s. 33). Visserligen erbjuda sig särskilda svårigheter när det

gäller att utföra arbetslöshetsbekämpande arbeten genom entreprenör, i det

att syftet med arbetenas igångsättande förutsätter, att arbetena skola kunna

avbrytas, då arbetslöshetssituationen icke längre påkallar deras drivande, att

de skola drivas med hänvisad arbetskraft även om denna icke är yrkeskunnig

eller eljest icke av sådan beskaffenhet, som arbetsgivaren önskar etc. Anför­

da omständigheter medföra, att man måste räkna med dyrare kostnader än

vid entreprenadarbeten under normala förhållanden. Erfarenheten bland an­

nat från vissa beredskapsarbeten, som av arbetsmarknadskommissionen ut­

lämnats på entreprenad, visa dock, att det är möjligt att träffa sådana an­

ordningar, att entreprenadsystemet kan komma till användning vid arbets­

löshetsbekämpande arbeten. Särskilda bestämmelser, som avse att reglera

ifrågavarande spörsmål, föreligga utarbetade för beredskapsarbeten inom

väg- och vattenbyggnadsfacket.

o Beträffande den huvuddel av investeringsarbeten under arbetslöshet, som

sålunda kommer till utförande genom de reguljärt byggande verken, kom­

muner eller enskilda, måste det ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen dels

att utöva viss kontroll och dels att företräda de sociala synpunkterna. Före­

trädandet av sistnämnda synpunkter innefattar bland annat, att styrelsen

skall ta initiativ till arbetenas igångsättande och nedläggande, meddela före­

skrifter rörande hänvisning av arbetskraft, angående eventuella särskilda av

sociala skäl betingade förmåner för arbetarna in. in. Detta förutsätter en nära

kontakt med de byggande organen, inspektion från arbetsmarknadsstyrelsens

sida o. s. v.

Den byggande verksamhet, som det kan ifrågasättas alt uppdra åt arbets-

marknadsstyrelsen, är den verksamhet, som erfordras för att möta mera till­

fälliga ökningar av arbetslösheten inom visst mera begränsat yrkesområde

eller geografiskt område. En given följd av att ett sådant uppdrag lämnas

styrelsen måste emellertid bli, att styrelsen även under tider med ringa arbets­

löshet alltid skall ha hand om arbeten i sådan omfattning, att minimiorga-

nisationen är fullt sysselsatt. För att organisationen skall kunna sysselsätta

kvalificerad personal och för att den skall vara i stånd att vid ökning av ar­

betslösheten svälla ut måste den ha eu viss minimiomfattning.

Erfarenheten torde få anses ha utvisat, att ett centralt arbetsmarknadsor-

gan med byggande funktion i nu angiven utsträckning — vilket motsvarar

nuvarande organisation inom arbetsmarknadskommissionen — utgör ett smi­

digt instrument för bemästrande av mindre kriser. Den omständigheten att

beslutanderätten i fråga om igångsättande och nedläggande av arbeten samt

drivandet av dessa tillkommer den myndighet, som har att bevaka arbets­

marknadens utveckling och ta initiativet till hjälpåtgärder, ger otvivelaktigt

den bästa möjliga garantien för ett snabbt och icke överdrivet formbundet

handlande. En organisation, som bygger på samarbete mellan olika centrala

myndigheter, kan — även om den bästa ömsesidiga samarbetsvilja råder —

icke bli lika effektiv som en organisation, där ärendena handläggas inom

samma verk. Tidsförlust och tyngande former torde icke helt kunna undvi­

kas, när ärendena skola behandlas inom olika verk. Det är också troligt, att

Kungl Maj:ts proposition nr 239.

15

ett organ, som är särskilt organiserat med tanke på att möta hastigt påkom­

mande kriser, har lättare att bemästra de svårigheter, som följa med en ut-

svällning av verksamheten, än ett organ, som till huvuduppgift har att be­

sörja normala, föga fluktuerande arbetsuppgifter. Av särskilt värde i krissi­

tuationer är under nuvarande förhållanden den erfarenhet, som samlats hos

arbetsmarknadskommissionens tekniska byrå under dess sysslande med ären­

den rörande reserv- och beredskapsarbeten.

Härtill kommer, att vissa arbetsobjekt icke ha någon företrädare bland de

statliga byggande verken och icke heller lämpligen kunna byggas av kom­

munala organ (mindre kommuner ha ju vanligen icke egen byggande^ orga­

nisation). Skola sådana arbetsobjekt komma till utförande, är man sålunda

hänvisad till entreprenadförfarande. Det torde emellertid få anses i hög grad

önskvärt, att staten har möjligheten att, om entreprenadavtal icke kan träf­

fas på fördelaktiga villkor, utföra även dylika arbeten i egen regi.

Slutligen kan anföras, att den tekniska personal, som under alla förhållan­

den torde erfordras hos arbetsmarknadsstyrelsen, får bättre möjligheter att

följa den tekniska utvecklingen om styrelsen driver arbeten i egen regi.

Mot den nu behandlade organisationsformen kan främst invändas, att den­

samma kan innebära en onödig dubbelorganisation. Gränsdragningen mot de

reguljärt byggande verken, främst väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, blir

oklar. Om arbetslösheten under en längre tidsperiod blir liten är det icke sä­

kert, att beredskapsarbeten behöva anordnas i sådan omfattning, att de med­

föra ett rationellt utnyttjande av den kvalificerade tekniska personalen. Det

kan vidare befaras, att arbetsmarknadsstyrelsens byggande organisation blir

mindre skickad än de reguljärt byggande organen, som ha större kontinuer­

lig verksamhet, att vid behov svälla ut och åtaga sig arbeten i större utsträck­

ning. Då, såsom förut framhållits, huvuddelen av arbetena vid en större ar­

betslöshetskris böra utföras i samma ordning, som om arbetena kommit till

utförande vid normal tidpunkt, måste även de reguljärt byggande verken —

främst väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, inom vars område huvuddelen av

anläggningsarbetena i investeringsreserven faller — organiseras så att en rela­

tivt snabb utsvällning av verksamheten vid behov blir möjlig.

Vid övervägande av nu anförda skäl för och emot att arbetsmarknadssty­

relsen organiseras för att driva arbetsföretag i egen regi har utredningen kom­

mit till den uppfattningen, att skälen för nämnda organisationsform över­

väga. Utredningen finner det sålunda icke tillrådligt att avskaffa arbetsmark­

nadskommissionens nuvarande organisation för detta ändamål. Utredningen

finner det emellertid angeläget, att organisationen erhåller en begränsad om­

fattning och utformas så att densamma kan nedbringas och upphöra, om

utvecklingen skulle föranleda därtill.

Då utredningen sålunda räknar med att arbetsmarknadsstyrelsen skall vara

ett byggande verk, synes det utredningen naturligt, att styrelsen — på samma

sätt som arbetsmarknadskommissionen under nuvarande förhållanden — ut­

nyttjas för hållande av beredskapslager av arbetsmaskiner och arbetsredskap

m. m. för anläggningsarbeten.

Beträffande arbetslöshetshjälp enligt understödslinjen har utredningen

hänvisat till de förslag i ämnet, som socialvårdskommittén torde komma att

framlägga. Något definitivt förslag rörande organisationen i denna del har

utredningen därför icke ansett sig kunna framlägga. Tillsvidare bör enligt

utredningen den nuvarande organisationen bestå.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Utredningen har i detta sammanhang ytterligare anfört följande.

Det må anmärkas, att om de särskilda kontantunderstöden till oförvållat

arbetslösa såsom ett resultat av socialvårdskommitténs förslag komma att av­

skaffas och ersättas av den av kommittén föreslagna allmänna socialhjälpen

under central ledning av socialstyrelsen, detta kommer att innebära ett av­

steg från en princip, som tidigare tillmätts stor vikt. Det har nämligen ansetts

angeläget, att samma myndighet har ledningen av arbetslöshetshjälpen såväl

enligt arbetslinjen som enligt understödslinjen. Nämnda omläggning skulle

innebära, att arbetsmarknadsstyrelsen skulle bli centralmyndighet för åtgär­

der enligt arbetslinjen och socialstyrelsen för åtgärder enligt understödslin-

jen. Då något förslag från socialvårdskommittén ännu icke föreligger beträf­

fande förevarande område, finner sig utredningen emellertid icke böra ingå

på något närmare övervägande rörande konsekvenserna av en dylik anord­

ning.

Även ledningen av de sambällsåtgärder, som betingas av brist på arbets­

kraft, bör enligt förslaget i princip handhas av arbetsmarknadsstyrelsen. Den

enda av de under krigsåren införda regleringarna av denna art som nu be­

står är, anför utredningen, byggnadsregleringen. Åt särskilda sakkunniga har

uppdragits att utreda frågan om eventuellt ersättande av även denna regle­

ring med andra åtgärder för säsongutjämning inom byggnadsfacket. Därest

byggnadsregleringen består, då arbetsmarknadsstyrelsen träder i verksam­

het, bör styrelsen enligt förslaget vara centralmyndighet för densamma.

På arbetsmarknadsstyrelsen bör enligt förslaget vidare ankomma att ge

vägledning i fråga om industrilokalisering.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör enligt utredningens mening handha de plan-

läggningsuppgifter, som avse arbetsmarknaden vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga förhållanden. Detta innebär, att nämnda organ skulle ombe­

sörja den nu på arbetsmarknadskommissionen ankommande handläggningen

av ärenden rörande uppskov och anstånd (hempermittering) samt planlägg­

ning för tillämpning av tjänsteplikt och annan planläggning för att till­

godose behovet av arbetskraft inom näringsgrenar av särskild betydelse för

försvaret och folkförsörjningen. Arbetsmarknadsstyrelsen borde vara riksar-

betsstyrelse enligt tjänstepliktslagen.

I den mån arbetsblockorganisationen finnes böra upprätthållas under freds­

tid, borde ledningen av planläggningsarbetet tillkomma arbetsmarknadssty­

relsen. Denna borde alltså träda i riksblockmyndighetens ställe som cen­

tralorgan för blockorganisationen.

Utredningen har härefter behandlat frågan om gränsdragningen mellan

arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen. Utredningen föreslår, att till ar­

betsmarknadsstyrelsen överflyttas de nu å socialstyrelsens arbetsmarknads-

byrå handlagda ärendena rörande tillsynen över den privata

arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshets­

kassorna. Härom har utredningen anfört följande.

Skälet för att överföra ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen

är, att arbetsmarknadsstyrelsen otvivelaktigt kommer att vara den i fråga om

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

Vidare har utredningen omnämnt de nu å socialstyrelsens förlikningsman-

naexpedition handlagda ärendena rörande förhållandet mellan ar­

betsgivare och arbetare (föreningsrätt, förhandlingsväsen, arbets­

avtal m. m.). Utredningen har härom anfört, att det då ett permanent central­

organ för arbetsmarknadsfrågor upprättas kunde synas naturligt, att även

uppgifter av ifrågavarande slag förlädes till detta verk. Utredningen åberopar

emellertid, att enligt en allmän uppfattning bland de berörda parterna det

nuvarande förlikningsmannaväsendet är i behov av förstärkning och erinrar

om att frågan härom upptagits av 1945 års riksdag, vilken hemställt om ut­

redning i ämnet. I avbidan på den begärda omprövningen av förliknings-

mannaväsendets organisation, vilken utredningen finner synnerligen angelä­

gen, anser utredningen någon förändring i nuvarande centrala organisation

på förevarande område icke böra vidtagas.

Utredningen har även upptagit frågan om en eventuell överflyttning till ar­

betsmarknadsstyrelsen av den arbetsmarknaden avseende statistik, vil­

ken nu bearbetas inom socialstyrelsen. Vissa fördelar skulle, anför utredning­

en, otvivelaktigt vara förenade med att hos arbetsmarknadsstyrelsen sam­

manföra all arbetsmarknadsstatistik. Ej heller i detta hänseende finnas emel­

lertid enligt utredningens mening ännu förutsättningar för ett mera definitivt

ställningstagande. Såväl frågan om organisationen av det statistiska arbetet

inom statsförvaltningen i stort som frågan om den framtida utformningen av

arbetsmarknadsstatistiken i dess helhet syntes vara i behov av omprövning

i särskild ordning. Innan en sådan omprövning kommit till stånd, borde nå­

gon överflyttning av statistik från socialstyrelsen till arbetsmarknadsstyrel­

sen icke äga rum, särskilt som en överflyttning skulle kunna innebära ganska

vittgående förändringar i socialstyrelsens organisation.

Vad angår försvarets socialbyrås ställning och uppgifter finner utredningen

icke anledning föreslå någon ändring.

Utredningen har i förevarande sammanhang berört frågan om arbetsmark­

nadsstyrelsens ställning i förhållande till Kungl. Maj:t. Härvid har utred­

ningen erinrat om att såväl arbetslöshetskommissionen som arbetsmarknads­

kommissionen i olika hänseenden tillerkänts vidsträckta befogenheter. Moti­

veringen för dessa befogenheter hade varit omöjligheten att i detalj förutse

utvecklingen å arbetsmarknaden och därmed att i förväg meddela annat än

mycket allmänna föreskrifter för arbetsmarknadsorganens handlande samt

vikten av snabbhet vid ställningstagandet till uppkommande spörsmål. De

vidsträckta befogenheterna hade under krigsåren kompletterats av ett nära

och föga formbundet samarbete mellan arbetsmarknadskommissionen och

Kungl. Maj:ts kansli i enlighet med den praxis, som i regel följts när det

gällt de centrala krisorganen.

Utredningen har vidare anfört, att vissa delar av den verksamhet, som en­

ligt utredningens förslag skall tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen, äro av

den karaktären, att någon undantagsställning för styrelsen i nu ifrågavaran­

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

nadsorganet ifrågasatt, om icke, utan ett åsidosättande av verksamhetens

syfte, en betydande förenkling av verksamheten och därmed även av orga­

nisationen bör kunna ske. I varje fall synes, anför styrelsen, denna fråga

böra ytterligax-e prövas innan förslaget lägges till grund för vidare åtgärder.

Pensionsstyrelsen har emellertid icke närmare motiverat denna sin upp­

fattning.

Utredningens förslag, att arbetsmarknadsstyrelsen skall

överta samtliga nu på statens arbetsmarknadsko in­

ni ission ankommande arbetsuppgifter, har behandlats i

vissa remissyttranden.

I vad angår ledningen av den offentliga arbetsförmed­

lingens verksamhet har förslaget icke mött erinran. Socialstyrel­

sen har i denna del uttalat följande.

I sitt yttrande över en inom socialdepartementet i början av år 1940 upp­

rättad promemoria angående utbyggnad och omorganisation av arbetsmark­

nadskommissionen framhöll socialstyrelsen, att tillsynen över den offentliga

arbetsförmedlingen normalt tillhörde socialstyrelsen såsom en av dess vikti­

gaste arbetsuppgifter. Styrelsen ansåg emellertid, att betänkligheterna mot

en överflyttning från styrelsen av den offentliga arbetsförmedlingen under då­

varande exceptionella förhållanden måste vika. Det förutsattes, att ärendena

rörande arbetsförmedlingen skulle återföras till styrelsen så snart en krisor­

ganisation ej längre vore av behovet påkallad.

Socialstyrelsen vill emellertid numera framhålla följande synpunkter. Med

hänsyn till den omfattning, som arbetsmarknads- och socialvårdsfrågorna

fått, måste en rationell klyvning i den centrala ledningen för dessa frågor

äga rum. Socialstyrelsen bör därvid tillföras ärenden, beträffande vilka so-

cialvårdsaspekten överväger, medan frågor, som övervägande ha arbetsmark-

nadskaraktär, hänföras till det nya ämbetsverket. Med en sådan principiell

uppdelning mellan de båda verken, vilken icke bör utesluta modifikationer

av praktiska och andra skäl, synes det självfallet, att det speciella arbets-

marknadsinstrumentet, arbetsförmedlingen, skall sortera under arbetsmark­

nadsverket.

Någon invändning har icke heller riktats mot att arbetsmarknadsstyrelsen

skall vara centralmyndighet i fråga om yrkesvägledning och verk­

samhet avseende partiellt arbetsföra. Beträffande yrkesvägled­

ningen har skolöverstyrelsen förklarat sig förutsätta, att den medicinska yr-

kesrådgivningen, som nu uteslutande sker genom skolläkarnas försorg, även

framdeles blir organiserad på detta sätt. Den bör enligt överstyrelsens me­

ning såsom en integrerande del av det skolhygieniska arbetet ledas av skol­

överläkaren.

Såvitt angår de arbetsuppgifter, som avse arbetslöshetsspörsmål,

ha olika meningar framförts angående frågan huruvida arbetsmarknadssty­

relsen bör ha en byggande verksamhet samt hålla beredskaps-

lager av arbetsmaskiner och arbetsredskap in. m. för

arbetsföretag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

21

Statskontoret säger sig icke ha blivit övertygat om att utredningens förslag

i denna del innebär en lämplig lösning samt anför.

Det förefaller ämbetsverket som om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vars

organisation erhållit en viss elasticitet och vid behov kan bedriva en långt in­

tensivare verksamhet än normalt, måste ha såväl större tekniska som organi­

satoriska förutsättningar att handhava jämväl de statliga hjälpåtgärder en­

ligt arbetslinjen, som utredningen avsett för arbetsmarknadsstyrelsen. Alt

märka är, att även enligt förslaget väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall

i mycket stor utsträckning svara för statliga arbetslöshetsarbeten. En uppdel­

ning av denna verksamhet på föreslaget sätt mellan två myndigheter, vilket

kommer att medföra mycket dubbelarbete, synes knappast rationell. Icke hel­

ler kan det vara lämpligt, att statsverket har två delvis parallellt bedrivna

förrådsrörelser för i viss utsträckning samma ändamål. Väg- och vatten-

byggnadsstyrelsen, som har en fortlöpande omfattande byggnadsverksamhet,

torde jämväl äga avsevärt större möjligheter än arbetsmarknadsstyrelsen,

som normalt skulle bedriva jämförelsevis begränsade arbeten, att förnya och

hålla förråden i ett tekniskt tillfredsställande skick utan allt för stora kost­

nader. Med hänsyn till vad sålunda anförts kan statskontoret för sin del icke

tillstyrka, att det centrala arbetsmarknadsorganet förses med en byggande

avdelning och förråd. I den mån planeringsverksamheten och arbetslöshets-

bekämpandet erfordrar medverkan av ett byggande organ, synes ett intimt

samarbete böra komma till stånd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Stockholms lön anser av skäl, som utredningen själv anfört,

viss tvekan kunna råda om arbetsmarknadsstyrelsen behöver tilläggas be­

fattning med och utrustas för byggande verksamhet.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation uttalar betänkligheter

mot att arbetsförmedlings- och arbetsgivaruppgifter förenas. En grundprin­

cip i den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet vore nämligen dess neu­

trala ställning på arbetsmarknaden. Om arbetsförmedlingsmyndigheterna i

vissa fall uppträdde som arbetsgivare, kunde arbetsförmedlaren, enligt vad

erfarenheten visat, falla för frestelsen att i första har.d hänvisa arbetssökan­

de till platser hos sådan arbetsgivare.

Däremot tillstyrkes förslaget av statens arbetsmarknadskommission, som

finner den föreslagna anordningen utan tvivel komma att möjliggöra, att den

statliga arbetsmarknadsberedskapen kan hållas på en högre nivå. Även över-

revisorerna vid kommissionen ansluta sig i princip till förslaget men rikta

invändningar mot vad utredningen anfört rörande användning av entrepre­

nadsystemet för beredskapsarbeten. Överrevisorema förklara sig icke vara

övertygade om lämpligheten av alt större beredskapsarbeten överhuvud taget

utlämnas på entreprenad.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har icke ansett sig ha anledning att i

princip framställa någon erinran mot förslaget i nu ifrågavarande del men

har gjort följande uttalande.

I vad avser bland annat vägbyggande och annan anläggningsverksamhet,

som ankommer på väg- och vattenbyggnadsverket, torde det i första hand

åligga verket att bedriva denna verksamhet på el t tekniskt och ekonomiskt

riktigt sätt, så att de intressen, som äro beroende av densamma, bliva veder­

börligen tillgodosedda och de medel, som anvisas för ändamålet, väl utnytt­

jade.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

I likhet med vad som gäller på de flesta andra områden kräva väg- och

vattenbyggnadverkets arbeten yrkesskicklighet hos såväl tjänstemän som ar­

betare, och vägbyggandet fordrar i ständigt ökad omfattning maskinell drift.

En för normala förhållanden avpassad yrkesskicklig kår av tjänstemän och

arbetare samt en däremot avvägd maskinpark äro därför de grundläggande

förutsättningarna för att väg- och vattenbyggnadsverket skali kunna driva

sinaj arbeten på angivet sätt.

I den mån verket inkopplas på arbeten i arbetsmarknadsreglerande syfte

kan detta, såsom erfarenheten visat, försvåra för verket att fullgöra sin upp­

gift på det sätt som är avsett. Den hänvisade arbetskraften har av naturliga

skäl icke samma yrkesskicklighet som den ordinarie arbetarkåren och möj­

ligheten att använda arbetsbesparande maskiner blir beskuren. Detta jämte

de avbrott i arbetenas bedrivande som av arbetsmarknadsskäl förekomma

medför att arbetenas färdigställande fördröjes och att kostnaderna ökas. Vi­

dare är att märka, alt, om väg- och vattenbyggnadsverket för mötande av en

arbetslöshetskris nödgas hålla en större maskinpark och större förråd än som

eljest erfordras ävensom en beredskapsorganisation av arbetsledare och an­

nat befäl, kostnaderna härför kunna drabba för verkets ordinarie uppgifter

avsedda medel.

Det synes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vara en angelägenhet av

stor vikt att fördelningen av uppgifter mellan arbetsmarknadsstyrelsen och

väg- och vattenbyggnadsverket sker så, att vartdera verkets medel i möjli­

gaste mån utnyttjas allenast för därför avsedda ändamål och att dubbelor­

ganisation undvikes. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordar att fördel­

ningen sker efter följande linjer.

Väg- och vattenbyggnadsverkets maskinpark och förrådshållning hålles

avpassad för verkets normala arbetsuppgifter.

I den mån en beredskapsorganisation av maskiner, redskap m. m. erford­

ras av arbetsmarknadspolitiska skäl skall det åligga arbetsmarknadsstyrelsen

att helt svara härför.

De båda verken träffa på ett tidigt stadium överenskommelse om vilka

geografiska områden, som det ena eller det andra verket i första hand skall

svara för, ävensom rörande de övriga problem som behöva regleras.

Svenska teknologf öreningen har i nu ifrågavarande spörsmål anfört i hu­

vudsak följande.

Otvivelaktigt kommer en stor del av de krisarbeten, som kunna bli erfor­

derliga, att ligga inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsområde. Det

kunde då ligga nära till hands att åt detta ämbetsverk anförtro även sådana

byggnadsuppgifter, som följa med en arbetsmarknadskris. Enligt förening­

ens uppfattning bör man emellertid icke belasta ämbetsverket härmed utan

i stället anförtro dessa uppgifter åt ett särskilt krisorgan, som till sin om­

fattning lättare kan anpassas efter de växlande förhållandena på arbetsmark­

naden.

Så fort iakttagelser gjorts, som tyda på en annalkande kris, måste åtgär­

der snabbt vidtagas. Det synes då lämpligast, att arbetsmarknadsorganet upp­

rätthåller en förstaberedskap och har möjligheter att i egen regi och med

utnyttjande av entreprenörer igångsätta arbeten.

Föreningen kommer sålunda fram till följande principiella uppläggning av

motåtgärderna. Arbetsmarknadsstyrelsens förstaberedskap träder in och på-

börjar arbeten med exempelvis röjning, uppsättande av bodar, ordnande av

baracker och liknande. Under tiden slutföras entreprenadförhandlingama och

så fort entreprenör är antagen kan arbetsmarknadsstyrelsens förstaberedskap

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

I samband med behandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens ämbetsområde

beröra de sakkunniga även det av kommittén förebådade förslaget om infö­

rande av en ny hjälpform, socialhjälpen, vilken är avsedd att ersätta den

nuvarande fattigvården och den kontanta unders tödsverksamheten för ar­

betslösa. De sakkunniga påpeka, att om detta förslag realiseras det förhål­

landet skulle inträffa, att kontanthjälpen för arbetslösa icke skulle komma

att organisatoriskt bli samordnad med arbetslinjen. Kommittén vill framhålla,

att, då den framförde förslaget om den nuvarande kontantunderstödsverk-

samhetens införande i socialhjälpen, detta skedde under förutsättning att

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införes. Denna kommer att täcka den

allra största delen av det hjälpbehov, som icke tillgodoses genom anordnade

arbeten. Socialhjälpen skulle alltså bli en hjälpform, som endast undantags­

vis skulle utnyttjas av arbetslösa. Skulle obligatorisk försäkring icke införas,

kan detta problem komma i ett annat läge. Till denna fråga återkommer

kommittén emellertid i samband med förslaget till den förestående fattig-

vårdsreformen.

I fråga om de arbetsuppgifter, som avse dispositionen av arbets­

kraften under krig, mobilisering eller förstärkt för­

svarsberedskap, ha uttalanden gjorts av riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap och livsmedelskommissionen.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att nämndens

uppgift att »leda, (ivervaka och samordna landets försvarsförberedelser på

det ekonomiska området» (riksnämndens instruktion § 1) icke är inskränkt

till någon viss del av det ekonomiska området utan omfattar detsamma i

dess helhet, alltså även arbetsmarknadsområdet. Däremot borde den egent­

liga planeringsverksamheten åvila den tilltänkta arbetsmarknadsstyrelsen.

Den närmare gränsdragningen mellan riksnämndens och arbetsmarknad sorga­

nets funktioner i denna del har, anför nämnden, ännu icke klarlagts men kom­

mer att inom den närmaste tiden bli föremål för överläggningar mellan

nämnden och arbetsmarknadskommissionen.

Rörande arbetsblockorganisationen anför riksnämnden bland annat, att det

måhända kan ifrågasättas, huruvida icke organisationen bör ha ett mera

vidsträckt verksamhetsfält än för närvarande är fallet. Såsom ett betydelse­

fullt avsnitt kunde däri ingå åtgärder i syfte att begränsa den aktuella efter­

frågan på arbetskraft inom jordbruket, vilket även detta i och för sig är en

beredskapsfråga. Denna verksamhet kunde bestå i organisations- och ratio-

naliseringsåtgärder av skilda slag. Härutöver gör riksnämnden följande ut­

talande i ämnet.

Frågorna om blockorganisationens vidare bestånd, om omfattningen av

dess arbetsuppgifter och om organiseringen av dess högsta ledning böra en­

ligt nämndens mening göras till föremål för vidare överväganden. Nämnden

har för avsikt att gemensamt med livsmedels- och arbetsmarknadskommis­

sionerna upptaga dessa frågor till överläggning och kommer, i den mån

överläggningarna leda till förslag om åtgärd av beskaffenhet att böra under­

ställas Kungl. Maj:ts prövning, att avgiva sådant förslag. Vid dessa överlägg­

ningar komma självfallet andra av frågorna berörda myndigheter att be­

redas tillfälle framföra sina synpunkter.

Såvitt nämnden kunnat finna har i betänkandet icke berörts frågan om de

särskilda sociala stödåtgärder, som må erfordras i krig. Så torde t. ex. må­

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

mellan arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen, i allmänhet bero­

ende på missförstånd och felaktig tolkning av stadgar och bestämmelser för

försäkring och förmedling — det må sedan vara från kassamedlemmarnas

eller förmedlingstjänstemännens sida. Detta motsatsförhållande borde till

stor del kunna överbyggas, om de båda verksamhetsgrenarna förenades inom

ett och samma ämbetsverk.

Även socialvård skommittén finner det naturligt, att arbetslöshetsförsäk­

ringen förlägges till det verk, under vilket arbetsförmedlingen sorterar. Sam­

bandet mellan arbetsförmedlingarnas och kassornas verksamhet vore så in­

timt, att det framstode som angeläget att inom den centrala instansen skapa

en fast organisatorisk anknytning. Därest en lagstiftning om obligatorisk ar­

betslöshetsförsäkring kommer att genomföras, bör denna enligt kommitténs

mening sortera under arbetsmarknadsstyrelsen.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation tillstyrker överflytt­

ningen under förutsättning, att samtliga till försäkringen hörande ärenden

— således även administrations- och personalfrågor — komma att sortera

under den för handläggning av försäkringsärenden föreslagna delegationen,

vilken närmare omförmäles i det följande.

Landsorganisationen har i denna del yttrat följande.

Bland medlemmarna i de inom fackförbunden verksamma arbetslöshets­

kassorna hyses en viss oro för en ordning enligt vilken arbetsförmedling och

arbetslöshetsförsäkring skola komma under en och samma centrala ledning.

Varje arbetsvägransfall, som föranleder avstängning från arbetslöshetsun­

derstöd, innebär i viss mån en konflikt mellan den arbetslöse och arbetsför­

medlingen och man hyser farhågor för att vid avgörandet om huruvida ar­

betsvägran skall godkännas eller ej bedömningen ej skall bli fullt opartisk

ifall den skall skötas av arbetsförmedlingens chefsmyndighet. Landsorganisa­

tionen inser å andra sidan värdet av att arbetsförmedling och arbetslöshets­

försäkring kommer under ledning av en och samma centrala myndighet, som

skall ha att följa arbetsmarknadens utveckling och snabbt ingripa för att

uppnå en smidig anpassning och effektiv arbetsanskaffning då så erfordras.

Landsorganisationen får därför tillstyrka förslaget även i denna del under

förutsättning att de sakkunnigas förslag om upprättande av en särskild dele­

gation för handläggning av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring förverk­

ligas i den föreslagna formen med en majoritet av representanter för kas­

sorna.

Liknande synpunkter anföras av tjänstemännens centralorganisation.

Arbetsgivareföreningen finner det uppenbart, att arbetslöshetskassornas och

arbetsförmedlingens verksamhet måste samordnas, och tillstyrker för sin del

den föreslagna överflyttningen.

Arbetsmarknadskommissionen har förklarat, att kommissionen icke mot­

sätter sig att arbetsmarknadsstyrelsen också göres till tillsynsmyndighet för

arbetslöshetsförsäkringen.

Mot förlaget om överflyttning från socialstyrelsen till arbetsmarknadssty­

relsen av tillsynen över den privata arbetsförmedlingen

har i remissyttrandena icke riktats någon erinran. Socialstyrelsen har emel­

lertid i denna del yttrat bland annat följande.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

handläggning av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkringen, har nära tillgång

till kollektivavtal och lönestatistiska uppgifter, men att å andra sidan vissa

statistiskt-tekniska skäl uppenbarligen tala för en centralisering av arbets­

marknadsstatistiken hos socialstyrelsen. Dessa olika synpunkter borde beaktas

vid en kommande omprövning av arbetsmarknadsstatistikens uppläggning

och administration.

Socialvårdskommittén har uttalat, att det vill synas som om ett rationellt

tillgodogörande av arbetsmarknadsstatistiken förutsatte, att den omhänder-

hades av arbetsmarknadsstyrelsen. Då detta spörsmål emellertid torde kom­

ma att omprövas i annat sammanhang, framlägger kommittén icke något för­

slag på denna punkt. Landsorganisationen har framhållit önskvärdheten av

att den synnerligen välbehövliga översynen av arbetsmarknadsstatistiken sna­

rast kommer till stånd. Med hänsyn till att socialstyrelsen i framtiden kom-

me att ha föga direkt kontakt med arbetsmarknadsfrågorna i övrigt förefölle

det lämpligast, att även statistiken ställdes under arbetsmarknadsstyrelsens

ledning.

Något yrkande om inordnande av försvarets socialbyrå i arbets­

marknadsstyrelsen har icke framställts i remissutlåtandena. Socialbyrån själv

har sålunda ansett, att skäl icke föreligga för en dylik åtgärd. — Överbefäl­

havaren har visserligen anfört, att lämpligheten av att denna byrå skall ut­

göra ett självständigt organ, direkt underställt Kungl. Maj:t, synes tveksam.

Då emellertid socialbyrån nyligen organiserats, anser sig överbefälhavaren

icke — i avvaktan på ytterligare erfarenhet — för närvarande böra yrka på

förändring i byråns lydnadsställning.

Vad slutligen angår utredningens uttalanden beträffande arbetsmark­

nadsstyrelsens ställning i förhållande till Kungl. Maj:t

ha dessa icke föranlett erinran i yttrandena.

Föredraganden.

De centrala arbetsmarknadsuppgifterna äro för närvarande väsentligen

fördelade mellan två myndigheter, statens arbetsmarknadskommission och

socialstyrelsen. Arbetsmarknadskommissionen, vilken i sin nuvarande form

tillkom år 1940, har de mest omfattande uppgifterna av ifrågavarande slag.

Kommissionen har att utöva den ledning av den offentliga arbetsförmedling­

ens verksamhet, vilken grundas på det nämnda år med stöd av tjänsteplikts­

lagen företagna provisoriska förstatligandet av de kommunala arbetsförmed­

lingarna. Kommissionen har vidare att fullgöra den verksamhet för bekäm­

pande och lindrande av arbetslöshet, vilken tidigare ankommit på statens

arbetslöshetskommission, samt den förebyggande och planerande arbetslös-

hetsverksamhet, som under de senaste åren upptagits. Även handhavandet

av de regleringar, vilka nödvändiggjorts av den under krigsåren och därefter

rådande bristen på arbetskraft, har uppdragits åt kommissionen. Av dessa

regleringar återstår nu endast den av såväl arbetskrafts- som materialsvårig­

heter föranledda byggnadsregleringen. Under krigsåren däremot var denna

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

Vad jag sålunda anfört har icke föranlett erinran från något håll. Då be­

hovet av ett permanent centralt statsorgan för arbetsmarknadsfrågor sålun­

da får anses oomtvistligt, torde jag icke behöva närmare uppehålla mig vid

frågan härom.

På utredningen har ankommit att klarlägga, vilka uppgifter som lämpli­

gast kunna uppdragas åt ett centralt arbetsmarknadsorgan för att erforder­

liga krav på organisatorisk och administrativ samordning i olika avseenden

skola kunna tillgodoses. Utredningen har härom uttalat, att de riktlinjer,

som följts vid sammanförandet hos arbetsmarknadskommissionen av arbets-

marknadsuppgifter från olika håll, enligt utredningens uppfattning i det vä­

sentliga äro hållbara även för framtiden. Kärnan i det centrala arbetsmark-

nadsorganets verksamhet måste, anför utredningen, vara ledningen av den

offentliga arbetsförmedlingen såsom samhällets främsta instrument för ut­

jämning av utbud av och efterfrågan på arbetskraft. Till denna kärna bör

ansluta sig ledningen av de särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som

betingas å ena sidan av överflöd på arbetskraft och å andra sidan av brist

på arbetskraft. I enlighet härmed kan utredningens förslag i stort sett sägas

innebära, att arbetsmarknadskommissionen skall ombildas till ett centralt

verk. Utredningen finner vidare lämpligt, att till detta verk förläggas vissa

arbetsuppgifter, som nu icke tillhöra arbetsmarknadskommissionen men nä­

ra sammanhänga med dess verksamhet. För det nya ämbetsverket föreslår

utredningen namnet arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag ansluter mig till de principiella synpunkter angående verksamhetsom­

rådet för det centrala arbetsmarknadsorganet, varåt utredningen givit uttryck.

Utredningens förslag till benämning å det nya centralorganet finner jag mig

även böra godtaga.

Jag övergår härefter till att behandla de olika verksamhetsgrenar, som böra

ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.

Vid behandlingen i det följande av den lokala arbetsförmedlingsorganisa-

tionen föreslår jag, att den offentliga arbetsförmedlingen skall definitivt för­

statligas. Ledningen av denna organisations verksamhet bör vara arbetsmark­

nadsstyrelsens främsta uppgift.

Utredningen har gjort särskilda uttalanden rörande två grenar av arbets­

förmedlingsorganens verksamhet, nämligen verksamheten för de partiellt ar­

betsföra och yrkesvägledningen.

Inom den offentliga arbetsförmedlingen har organiserats en specialförmed­

ling för partiellt arbetsföra, vars uppgift är att bereda personer

tillhörande nämnda grupp arbete. Denna organisation har beträffande per­

soner, som skadats under militärtjänstgöring, tagits i anspråk för en arbets-

vårdande verksamhet, vilken förutom arbetsberedning innefattar yrkesväg­

ledning, yrkesutbildning, lämnande av understöd m. in. För nu angivna verk­

samhet är sålunda arbetsmarknadskommissionen centralorgan.

Jämlikt bemyndigande den 15 oktober 1943 tillkallade chefen för social­

departementet nio sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.

31

den partiellt arbetsföra arbetskraften. De sakkunniga, vilka antagit benäm­

ningen kommittén för partiellt arbetsföra, ha den 13 mars 1946 avgivit be­

tänkande med förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverk­

samhet för partiellt arbetsföra m. in. (SOU 1946: 24). Kommittén har i detta

betänkande föreslagit, att arbetsförmedlingsorganen skola ombesörja icke

blott arbetsberedningsverksamhet för de partiellt arbetsföra utan även viss

arbetsvårdsverksamliet i övrigt, som erfordras för ifrågavarande kategori.

Arbetsmarknadskommissionen skall enligt förslaget vara central arbetsvårds-

myndighet. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. Sedermera ha

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 mars 1947 handlingarna i ärendet över­

lämnats till arbetsmarknadskommissionen för att av kommissionen beaktas

vid den effektivisering och utbyggnad av arbetsvärden för partiellt arbets­

föra, varom kommissionen kunde komma att föranstalta.

Kommittén har numera även avgivit betänkande (SOU 1947: 18) med för­

slag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra

m. in. Detta betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Utredningen har anslutit sig till kommitténs förslag, att arbetsvårdsverk-

samheten skall organiseras med utgångspunkt från dess viktigaste del, den

arbetsförmedlande verksamheten, och har sålunda räknat med att arbetsmark­

nadsstyrelsen skall vara central arbetsvårdsmyndighet. Mot denna uppfatt­

ning har någon principiell erinran icke gjorts i remissutlåtandena. Även jag

är i princip av samma mening. Till frågan om arbetsvårdsverksamhetens

iimehåll —- utöver vad som nu åligger arbetsmarknadskommissionen -—- samt

den närmare gränsdragningen i förhållande till pensionsstyrelsen in. fl. verk

torde ställning få tagas i annat sammanhang.

I den offentliga arbetsförmedlingens arbetsuppgifter ingår för närvarande

en omfattande yrkesvägledande verksamhet, vilken är anknuten till

specialförmedlingen för ungdom men utnyttjas även i arbetsförmedlingens

verksamhet beträffande vuxna arbetssökande. Enligt utredningens förslag bör

ledningen av denna yrkesvägledningsverksamhet ankomma på arbetsmark­

nadsstyrelsen. Utredningen har emellertid ansett, alt det pågående utrednings­

arbetet på skolväsendets område bör beaktas vid utformande av organisationen

för ifrågavarande ändamål. Någon annan mening har icke framkommit vid

remissbehandlingen. Skolöverstyrelsen har emellertid i sitt yttrande anfört,

att den medicinska yrkesrådgivuingen liksom för närvarande är fallet även i

framtiden bör helt ankomma på skolläkarna under skolöverläkarens ledning.

Jag delar för min del utredningens uppfattning rörande yrkesvägledningens

administration. Till vad skolöverstyrelsen anfört kan jag icke för närvarande

ta definitiv ställning. Tills vidare bör den nuvarande fördelningen av arbets­

uppgifterna mellan det centrala arbetsmarknadsorganet och skolöverstyrelsen

bestå.

Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta samt­

liga de uppgifter för bekämpande och lindrande av arbetslöshet, vilka nu an­

komma på arbetsmarknadskommissionen. Detta innebär bland annat, att sty­

32

Kungi. Maj. ts proposition nr 239.

relsen skall organiseras för att i egen regi driva arbeten, samt att

styrelsen skall svara för den nu av arbetsmarknadskommissionen ornhän-

d erhavda beredskap slag r in gen av materiel för bygg­

nads- och anläggningsarbeten. Utredningen föreslår, att den byg­

gande verksamhet, som alltså enligt utredningens mening bör ombesörjas av

arbetsmarknadsstyrelsen, skall ha begränsad omfattning och främst avse mö­

tande av mera tillfälliga ökningar av arbetslösheten inom visst begränsat yr­

kesområde eller geografiskt område. Styrelsen skall dock alltid ha hand om

arbeten i sådan omfattning, att den ur beredskapssynpunkt erforderliga mini-

miorganisationen blir fullt sysselsatt.

Utredningens förslag att nämnda uppgifter skola tillkomma arbetsmark­

nadsstyrelsen har under remissbehandlingen föranlett erinringar ur två syn­

punkter. Statskontoret har sålunda ansett, att väg- och vattenbyggnadssty­

relsen bör ha bättre förutsättningar att fullgöra ifrågavarande uppgifter än

arbetsmarknadsstyrelsen samt att förslagets genomförande kommer att med­

föra en icke rationell dubbelorganisation. Med anledning härav har stats­

kontoret föreslagit, att den byggande verksamheten och beredskapslagringen

skola uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De erkända arbetslös­

hetskassornas samorganisation har liksom två reservanter i socialstyrelsen

ansett det oförenligt med arbetsförmedlingens neutrala ställning att dess

chefsmyndighet jämväl skall fullgöra arbetsgivamppgifter.

För egen del vill jag med anledning av statskontorets uttalande anföra

följande. Den av utredningen föreslagna anordningen medför visserligen en

dubbelorganisation, vilken kan synas mindre rationell. Såsom utredningen

framhållit, äro emellertid avsevärda fördelar ur arbetsmarknadspolitisk syn­

punkt förenade med densamma. En organisation, där centralorganet för ar-

betslöshetsfrågor kan i egen regi driva arbeten, har, enligt vad erfarenheten

utvisar, goda möjligheter till att ingripa snabbt och effektivt. Detta torde

icke vara fallet om centralorganet är helt beroende av andra myndigheter,

kommuner in. fl. för anordnande av arbeten. Ehuru arbetslösheten för när­

varande är förhållandevis ringa, är en effektiv beredskap på förevarande

område ur samhällsekonomisk och social synpunkt alltjämt av den största

betydelse. Härtill kommer, att enligt vad som framgår av väg- och vatten-

byggnadsstyrelsens yttrande icke oväsentliga svårigheter för väg- och vat­

tenbyggnadsverkets del äro förknippade med verkets sysslande med arbeten,

som anordnas för arbetslösa. I verkets normala verksamhet måste strängt

ekonomiska synpunkter vara avgörande. När det gäller arbeten, som anord­

nas av sysselsättningspolitiska skäl, måste de sociala synpunkterna i vissa

hänseenden få en utslagsgivande betydelse. Detta betingas av att sistnämnda

arbeten ofta måste drivas med icke yrkeskunnig och ibland icke fullgod ar­

betskraft, av att arbetena med hänsyn till arbetslösheten kunna behöva dri­

vas under olämplig årstid o. s. v. Upprätthållandet av den beredskapsorga-

nisation, som under alla förhållanden måste finnas för att arbeten skola

kunna snabbt ordnas vid ökande arbetslöshet, kan vidare vara svårt att

samordna med väg- och vattenbyggnadsverkets normala verksamhet. Under

34

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

seende får jag erinra om att statsrådet Ericsson jämlikt bemyndigande den

14 februari 1947 tillkallat särskilda sakkunniga för utredning rörande nä­

ringslivets lokalisering. I den mån resultatet av detta utredningsarbete ger

anledning därtill, torde frågan om industrilokaliseringen senare få upptagas

till förnyad prövning.

Arbetsmarknadskommissionen handhar för närvarande den planläggande

verksamheten rörande dispositionen av arbetskraften under krig och därmed

jämställda förhållanden, i vilken verksamhet bland annat uppskovsväsendet

ingår. Kommissionen håller vidare kansli åt den av representanter för ar­

betsmarknadskommissionen och livsmedelskommissionen bestående riks-

blockmyndigheten, vilken är centralmyndighet för arbetsblockorganisatio-

nen. Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta ar­

betsmarknadskommissionens nuvarande uppgifter på förevarande område

samt att styrelsen skall träda i riksblockmyndighetens ställe såsom cen­

tralorgan för arbetsblockorganisationen. I sistnämnda del har utredningens

förslag avstyrkts av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och livs­

medelskommissionen, vilka föreslå att frågan om arbetsblockorganisationens

fortsatta utformning och uppgifter skall bli föremål för utredning innan frå­

gan om centralmyndigheten för densamma löses. Riksnämnden har härjämte

anfört, att det ur nämndens synpunkt vore synnerligen önskvärt om de frågor,

som sammanhänga med de olika beredskapsproblemen på hithörande om­

råde, ej nu slutgiltigt lösas utan att därmed får anstå till dess riksnämnden är

i stånd att framlägga ett utformat förslag rörande den ekonomiska försvars-

beredskapens framtida organisation.

Jag finner de i fråga om riksblockmyndigheten framförda erinringarna mot

utredningens förslag värda beaktande och föreslår därför, att nämnda myn­

dighet får bestå i avbidan på resultatet av den av riksnämnden omnämnda

utredningen rörande arbetsblockorganisationen. Däremot bör arbetsmark­

nadsstyrelsen såsom utredningen föreslagit överta arbetsmarknadskommis­

sionens befattning med uppskovsväsendet och därmed sammanhängande frå­

gor ävensom den av kommissionen bedrivna allmänt planläggande verksam­

heten rörande arbetskraftsdispositionen under krigsförhållanden. Frågan om

den närmare gränsdragningen mellan riksnämnden för ekonomisk försvars­

beredskap och arbetsmarknadsstyrelsen torde icke påverka detta principiella

ställningstagande. I vilken utsträckning tidigare upprättad planläggning i

framtiden skall upprätthållas, torde få avgöras i annat sammanhang.

Jag övergår härefter till frågan om gränsdragningen mellan arbetsmark­

nadsstyrelsen och socialstyrelsen. I denna del har utredningen föreslagit, att

tillsynen över den privata arbetsförmedlingen samt de erkända arbetslöshets­

kassorna skall överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen, medan tillsynen över

den sociala hemhjälpen och förlikningsmannaväsendet samt den av social­

styrelsen handhavda arbetsmarknadsstatistiken tills vidare skola kvarstanna

hos socialstyrelsen. Beträffande förlikningsmannaväsendet och statistiken har

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

35

utredningen förutsatt, att frågan om den centrala organisationen upptages

till prövning efter det särskilda utredningar rörande ifrågavarande båda

områden verkställts.

Utredningens förslag om överflyttning av tillsynen över de er­

kända arbetslöshetskassorna har vid remissbehandlingen av­

styrkts endast av statskontoret, vilket till stöd härför åberopat pågående ut­

redningsarbete rörande socialvårdens framtida utformning. Förslaget i denna

del har däremot tillstyrkts av bland andra socialstyrelsen, socialvårdskommit-

tén, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, landsorganisationen,

arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation. För egen del

finner jag det naturligt, att ärendena rörande arbetslöshetsförsäkringen, vilka

nära sammanhänga med de arbetsförmedlings- och arbetslöshetsuppgifter

som enligt förslaget skola fullgöras av arbetsmarknadsstyrelsen, böra över­

flyttas till denna. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag i denna del.

Mot förslaget om överflyttande av tillsynen över den privata

arbetsförmedlingen har någon erinran icke framställts. Ehuru otvi­

velaktigt ett visst konkurrensförhållande består mellan den offentliga och

den privata arbetsförmedlingen, synes det mig icke vara lämpligt, att tillsynen

över den senare kvarligger hos socialstyrelsen, vilken vid bifall till den av

mig föreslagna organisationen i övrigt i framtiden kommer att ha endast

ringa kontakt med arbetsförmedlingsspörsmål. Tillsynen bör därför över­

flyttas till den centrala arbetsförmedlingsmyndigheten, arbetsmarknadssty­

relsen. Jag vill emellertid påpeka, att jag vid behandlingen i det följande av

frågan om ärendenas fördelning mellan de olika byråerna inom arbetsmark­

nadsstyrelsen kommer att förorda, att ärenden rörande den privata och den

offentliga arbetsförmedlingen handläggas på skilda byråer. Härigenom torde

eventuella farhågor undanröjas för att icke den objektivitet, som självfallet

skall prägla handläggningen av förstnämnda ärendesgrupp, upprätthålles.

Frågan om tillsynen över den sociala hemhjälpen har i

remissyttrandena varit föremål för delade meningar, i det att socialstyrelsen

tillstyrkt utredningens förslag att tillsynen skall kvarligga hos styrelsen,

medan bland andra arbetsmarknadskommissionen och två länsstyrelser ifråga­

satt överflyttning av tillsynen till arbetsmarknadsstyrelsen. I detta samman­

hang torde även böra erinras, att 1941 års befolkningsutredning i det förslag,

som ligger till grund för nu gällande bestämmelser rörande den sociala hem-

hjälpsverksamheten, förordade förläggning av tillsynen till socialstyrelsen

endast såsom ett provisorium, samt att utredningen i sitt betänkande om

befolkningspolitikens organisation (SOU 1946: 53) förutskickat, att utredning­

en i ett senare betänkande kommer att föreslå överflyttning av tillsynen till

arbetsmarknadskommissionen.

För egen del har jag i propositionen nr 71/1947 angående anslag till den

.sociala hemhjälpsverksamheten för budgetåret 1947/48 anfört, att då verksam­

heten med den av mig i nämnda sammanhang förordade utbyggnaden kommer

att närma sig den av befolkningsutredningen på sin tid angivna ramen, be­

hovet av och riktlinjerna för eu ytterligare utbyggnad borde bli föremål för

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

utredning. Denna utredning skulle verkställas i så god tid, att förslag i ämnet

kan föreläggas 1948 års riksdag. Det synes mig lämpligt, att med ett definitivt

ställningstagande till frågan om tillsynsmyndigheten för verksamheten får

anstå till dess resultatet av nämnda utredning föreligger. Jag tillstyrker så­

lunda förslaget, att socialstyrelsen tills vidare skall vara tillsynsmyndighet för

den sociala hemhjälpsverksamheten.

Vad angår förlikningsmannaväsendet vill jag erinra, att 1945

års riksdag i skrivelse nr 240 hemställt om utredning rörande förstärkning

av detsamma. Kungl. Maj:t har den 12 juli 1946 uppdragit åt socialstyrelsen

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. I avbidan på resultatet

härav och av den ytterligare utredning, som eventuellt kan föranledas av

landsorganisationens bebådade framställning i ämnet, torde frågan om den

framtida centrala organisationen på förevarande område icke böra uppta­

gas till närmare prövning. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag att

ärendena rörande förlikningsmannaväsendet tills vidare skola såsom hittills

handhas av socialstyrelsen.

Arbetsmarknadsstatistikens organisation och utformning i öv­

rigt torde få göras till föremål för översyn i särskild ordning. Tills vidare

bör, såsom utredningen föreslagit, den hittills mellan det centrala arbets-

marknadsorganet och socialstyrelsen tillämpade fördelningen av det statistiska

arbetet bestå.

I detta sammanhang torde jag få omnämna, att jag med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 15 november 1946 tillkallat ordföranden i statens

utlänningskommission N. Hagelin att inom socialdepartementet verkställa

översyn av statens utlänningskommissions och statens flyktingsnämnds verk­

samhet och organisation. Denna översyn syftar till att skapa en efter freds-

mässiga förhållanden anpassad ordning för handläggningen av de frågor, som

hittills ankommit på nämnda organ. Utredningsmannen, som numera fullgjort

sitt uppdrag, har härvid bland annat föreslagit, att vissa delar av den nu på

utlänningskommissionen och flyktingsnämnden ankommande verksamheten

skall överflyttas till arbetsmarknadskommissionen. I särskild proposition till

riksdagen biträder jag i huvudsak utredningsmannens förslag i denna del.

Såsom utredningen anfört synes i förevarande sammanhang icke finnas an­

ledning att föreslå ändring i försvarets socialbyrås ställning.

Utredningen har rörande arbetsmarknadsstyrelsens ställning i förhållande

till Kungl. Maj:t uttalat, att i den mån styrelsen får att syssla med verksamhet

av kriskaraktär den kommer att vara i behov av samma befogenhet till själv­

ständigt handlande, som tidigare tillkommit arbetslöshetskommissionen och

nu tillkommer arbetsmarknadskommissionen. Utredningen har särskilt pekat

på frågan om befogenheten att besluta om igångsättande av arbetsföretag vid

arbetslöshet. Det är enligt min mening ofrånkomligt, att det centrala arbets-

marknadsorganet, även om detsamma organiseras såsom ett centralt verk,

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

drar åt arbetsmarknadskommissionen att verkställa. Delegationen utgöres av

kommissionens ordförande och chef, tillika ordförande i delegationen, samt

fyra andra medlemmar, en av dem tillika vice ordförande, jämte två supple­

anter. Till ledamöter ha utsetts landshövdingen i Göteborgs och Bohus län,

tillika vice ordförande, en företrädare för arbetsgivarna och en företrädare för

arbetarna inom stenindustrien samt förrådsdirektören i väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen. Sistnämnda myndighet har att verkställa delegationens beslut

rörande inköp av sten.

Under tiden 12 september 1940—30 juni 1946 fanns även en delegation för

ärenden angående värnpliktslån m. m. Ordförande i delegationen var kom­

missionens ordförande och chef. Härjämte ingingo först två och sedermera

tre ledamöter i delegationen.

Ordförande och ledamöter i delegationer förordnas av Kungl. Maj:t. För­

ordnande gäller tills vidare.

Vid kommissionens sida är såsom rådgivande församling ställt kommissio­

nens råd. Detta utses av Kungl. Maj:t och skall bestå av det antal ledamöter

Kungl. Maj:t bestämmer. Antalet ledamöter uppgår för närvarande till ett

30-tal. Flertalet ledamöter representera arbetsgivare och arbetare inom nä­

ringslivets olika delar.

Utredningen.

Utredningen föreslår, att arbetsmarknadsstyrelsen skall stå under chefskap

av en generaldirektör. Särskilt viktiga ärenden böra dock enligt förslaget bli

föremål för kollegial handläggning av generaldirektören och styrelsens leda­

möter.

Beträffande de olika organisationsformer, som kunna tänkas i fråga om

ledamöterna, har utredningen anfört följande.

Regeln kan i fråga om de centrala verken sägas vara den, att ledamöterna

utgöras av verkets byråchefer och eventuellt andra med dem likställda be­

fattningshavare. I vissa myndigheter äro emellertid ledamöterna av Kungl.

Maj:t särskilt för detta uppdrag utsedda personer, medan byråchefer och

likställda befattningshavare hos verket i princip icke ingå bland ledamö­

terna. Vanligen är dock åtminstone någon av ledamöterna förutom chefen

(ordföranden) befattningshavare hos myndigheten. På detta sätt äro flerta­

let centrala krismyndigheter — däribland statens arbetsmarknadskommis­

sion — organiserade. Även bland de ordinarie myndigheterna finns denna or­

ganisationstyp företrädd. Exempel härpå äro vattenfallsstyrelsen och skogs­

styrelsen, i vilka verk samtliga ledamöter förutom chefen äro av Kungl. Maj:t

utsedda personer, vilka icke äro befattningshavare hos verken. På senare tid

har också en blandad organisationsform kommit till användning bland de

oidinarie verken. Så är fallet beträffande överstyrelsen för yrkesutbildning,

vars ledamöter utgöras av, förutom chefen, verkets tre byråchefer samt nio

av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöter.

Rörande representation för arbetsmarknadens partsorganisationer har ut­

redningen anfört följande.

Det är givetvis nödvändigt, att en nära kontakt upprätthålles mellan ar­

betsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadens parter. Detta kan underlättas

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

presentanterna icke delta i handläggningen av ärenden, som avse försäkring­

en. Däremot borde särskilda företrädare för arbetslöshetskassorna ingå i ar­

betsmarknadsstyrelsen vid handläggningen av ifrågavarande ärenden. På

grund av att ärendena rörande arbetslöshetsförsäkring i stor utsträckning

kunde komma att avse lagtillämpning, borde härjämte under alla förhållan­

den en jurist ingå bland ledamöterna vid handläggningen av dessa ärenden.

Under sådana förhållanden har utredningen ansett det vara lämpligast, att

särskilda ledamöter utses att jämte generaldirektören och överdirektören del­

ta vid nehandlingen av försäkringsärenden.

Antalet företrädare för kassorna föreslås till fyra, vilka böra utses av

Kungl. Maj:t efter förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorga-

nisation.

Såsom ledamöter i styrelsen vid behandlingen av försäkringsärenden skul­

le sålunda enligt utredningens förslag ingå generaldirektören, överdirektören

samt fem av Kungl. Maj:t utsedda särskilda ledamöter.

Rörande innebörden av förslaget har utredningen anfört följande.

Den föreslagna sammansättningen av delegationen innebär, att kassornas

företrädare få majoritet inom delegationen. Ur principiell synpunkt kunna

onekligen invändningar resas mot att kassorna på detta sätt få ett utslagsgi­

vande inflytande inom tillsynsmyndigheten. Utredningen har icke förbisett

detta men anser icke någon risk för missbruk av denna ställning föreligga

från kassornas sida.

Utredningens förslag rörande ifrågavarande delegations sammansättning är

icke enhälligt, i det att två ledamöter reserverat sig i detta hänseende.

Ledamoten Kugelberg har sålunda anfört följande.

Det synes mig onödigt att anordna en särskild delegation för behandling

av ärenden, som röra arbetslöshetsförsäkringen, och jag kan i varje fall icke

ansluta mig till utredningens förslag beträffande sammansättningen av denna

delegation. Enligt förslaget skulle arbetslöshetskassornas representanter få

majoritet inom delegationen. Detta skulle innebära, att kassorna själva er-

hölle beslutanderätt beträffande sina egna ärenden inom det statliga organ,

som hade att utöva tillsyn över deras verksamhet. En sådan konstruktion

finner jag ur principiell synpunkt mycket betänklig, och motsvarighet här­

till torde icke kunna återfinnas på något annat håll inom svensk statsförvalt­

ning.

Ledamoten Fagerholm har i denna del anfört följande.

Enligt utredningens förslag få företrädarna för arbetslöshetskassorna ma­

joritet inom delegationen för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring. Av

principieila skäl anser jag vid sådant förhållande en möjlighet böra finnas

för generaldirektören att, om han icke kan godtaga ett av kassarepresentan­

terna dikterat beslut i visst ärende, hänskjuta ärendet till behandling av en

församling, där kassarepresentantema icke ha majoritet. Denna församling

bör vara arbetsmarknadsstyrelsen i dess ordinarie sammansättning, förstärkt

med de fem särskilda ledamöterna i delegationen för ärenden rörande ar­

betslöshetsförsäkring.

För de av Kungl. Maj:t särskilt utsedda styrelse- och delegationsledamöter-

na böra enligt utredningens förslag ersättare utses.

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

har vidare uttalat, att det i fortsättningen liksom hittills måste anses önsk­

värt, att bland ledamöterna i det centrala arbetsmarknadsorganet även finns

en representant för jordbruksnäringen.

Mot utredningens förslag, att nu gällande föreskrift angående överbefälha­

varens representation i vissa fall i arbetsmarknadskommissionen icke skall

givas motsvarande tillämpning beträffande arbetsmarknadsstyrelsen, har

överbefälhavaren förklarat sig icke ha något att invända vad beträffar för­

hållandena i fred. Däremot motsätter sig överbefälhavaren ändring i gällande

föreskrifter angående hans representation i krig.

Utredningens förslag beträffande en särskild delegation för ären­

den rörande arbetslöshetsförsäkring och dess sammansättning

har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen. Ledamöterna Brodén och

Saemund ha dock reserverat sig häremot och anslutit sig till den av utred-

ningsledamoten Kugelberg avgivna reservationen till utredningens förslag. Vi­

dare har utredningsförslaget tillstyrkts av landsorganisationen, de erkända ar­

betslöshetskassornas samorganisation och tjänstemännens centralorganisation.

Såsom tidigare omnämnts ha förstnämnda båda organisationer ansett inrättan­

det av en delegation med den föreslagna sammansättningen vara en förut­

sättning för överförande av tillsynen över de erkända arbetslöshetskassorna

till arbetsmarknadsstyrelsen.

Svenska arbetsgivareföreningen däremot har anslutit sig till den av utred-

ningsledamoten Kugelberg avgivna reservationen och härom anfört följande.

Föreningen vill för sin del bestämt avstyrka den ordning för avgörande av

försäkringsfrågor, som utredningens majoritet föreslagit. Även om det nu gö-

res gällande, att kassornas representanter icke komma att missbruka sin ställ­

ning inom delegationen, måste det dock ur principiella synpunkter anses full­

komligt förkastligt, att kassarepresentanterna erhålla en sådan faktisk makt­

ställning, att de kunna diktera den kontrollerande myndighetens beslut. Om

man, såsom föreningen gör, utgår från den självklara förutsättningen, att ar­

betsmarknadsstyrelsens chefsmyndighet kommer att behandla försäkrings-

frågorna med samma opartiskhet som övriga frågor, vilka komma under

chefsmyndighetens bedömande, föreligga inga som helst skäl för ett genom­

förande av den föreslagna ordningen. Försäkringsfrågorna torde kunna be­

handlas på samma sätt som övriga ärenden; självklart måste det härvid vara

angeläget för försäkringsbyrån inom arbetsmarknadsstyrelsen att hålla nära

kontakt med den sakkunskap, som finnes representerad inom de erkända

arbetslöshetskassorna.

Socialstyrelsen har i denna del anfört följande.

Socialstyrelsen kan för sin del icke finna det enda av utredningen anförda

motivet för anordnande av en särskild delegation för arbetslöshetsförsäk­

ringen vara bärande. Därest bland arbetsmarknadsstyrelsens ledamöter in-

ginge en representant för arbetslöshetskassorna, synes styrelsen vara väl läm­

pad att omhänderhava tillsynen över försäkringen. Då emellertid de erkända

kassorna fästa stort avseende vid att den särskilda delegationen tillsättes, vill

styrelsen icke motsätta sig, att så sker. Styrelsen vill emellertid av principiella

skäl avråda från att kassorna själva erhålla majoritet i den delegation, som

har att besluta om tillsynen över försäkringen.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ledamoten Fagerholm reservationsvis framlagda förslaget ur principiell syn­

punkt synes böra äga företräde framför sakkunnigmajoritetens förslag.

Mot utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen icke skall ha någon

motsvarighet till det nu vid arbetsmarknadskommissionens sida ställda rådet

har under remissbehandlingen icke framställts erinran. Däremot har i några

yttranden behandlats den sakkunnigdelegation i frågor rörande

kvinnlig arbetskraft, vilken för närvarande är anknuten till arbets­

marknadskommissionen.

Nämnda sakkunnigdelegation —■ vilken utgöres av ett antal kvinnor under

ordförandeskap av den kvinnliga ledamoten i kommissionen — har sålunda

föreslagit, att delegationen skall fortbestå såsom ett arbetsmarknadsstyrelsens

rådgivande organ.

Arbetsmarknadskommissionen har i denna del framhållit, att frågorna om

den kvinnliga arbetskraftens utnyttjande i nuvarande arbetsmarknadsläge

äro av synnerlig betydelse samt att kommissionen haft god nytta av den sak­

kunskap, som kommissionens kvinnosakkunniga representerat. Kommissionen

har hänvisat till att utredningen förutsatt, att arbetsmarknadsstyrelsen liksom

kommissionen skall kunna tillkalla experter vid handläggningen av vissa ären­

den och alltså även anlita en särskild sakkunnigdelegation för ärenden rö­

rande det kvinnliga arbetsmarknadsområdet. Det bör enligt kommissionens

mening överlåtas åt arbetsmarknadsstyrelsen att avgöra, i vilken form denna

liksom annan sakkunskap bör tillgodogöras.

Landsorganisationen har förklarat sig finna det önskvärt, att fortfarande

en särskild instans för central bevakning av frågor rörande kvinnlig arbets­

kraft upprätthålles. Denna kunde lämpligen ha formen av en rådgivande de­

legation med möjlighet att ta egna initiativ.

Kommittén för partiellt arbetsföra har erinrat om att kommittén i sitt be­

tänkande med förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlings­

verksamhet för partiellt arbetsföra m. m. (SOU 1946:24) föreslagit, att till

arbetsmarknadskommissionen skall knytas en delegation för arbets­

värd sfrågor, bestående av representanter för vissa statliga myndigheter

samt för de partiellt arbetsföra. Kommittén anser det vara nödvändigt, att

former finnas för en kontinuerlig samverkan mellan berörda myndigheter

m. fl. i nämnda frågor.

Vissa frågor rörande handläggningen inom arbetsmarknadsstyrelsen av

ärenden om arbetslöshetsförsäkring.

De av mig inledningsvis omnämnda sakkunniga för utredning angående de

åtgärder, som behöva vidtagas vid en överflyttning från socialstyrelsen till

arbetsmarknadskommissionen av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring,

ha i den av de sakkunniga avgivna promemorian behandlat vissa frågor rö­

rande handläggningen av försäkringsärendena vid bifall till det i betänkandet

rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan framlagda förslaget om inrättande

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ketter och annat arbetsmaterial avseende kassornas bokföring, samarbete

med den offentliga arbetsförmedlingen och övriga verksamhet; samt

5) frågor angående anordnande av och program vid upplysningskurser för

den offentliga arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshetskassorna.

Man torde kunna utgå ifrån, att den sålunda praktiserade ordningen i hu­

vudsak bör kunna tillämpas även efter arbetslöshetsförsäkringens överflytt­

ning till arbetsmarknadsstyrelsen. Nämnas må särskilt, att ärenden som avse

registrering av erkänd arbetslöshetskassas beslut rörande ändring av kassa­

styrelsens sammansättning eller utseende av firmatecknare o. d. icke torde

behöva underställas delegationen.

I yttranden över det betänkande som avgivits av utredningen rörande ett

centralt arbetsmarknadsorgan har socialstyrelsen anfört i huvudsak samma

synpunkter som berörda sakkunniga, medan t. f. byråchefen Jerneman i so­

cialstyrelsen, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation och Sveri­

ges yngre akademikers centralorganisation uttalat, att även ärenden gällande

administrativa spörsmål och personalfrågor i samband med försäkringsverk -

samheten böra handläggas av delegationen för försäkringsärenden och icke

av styrelsen i dess allmänna sammansättning.

Slutligen ha ifrågavarande sakkunniga och socialstyrelsen framhållit, att

den nu befintliga rådgivande nämnden för den statsunderstödda arbetslös­

hetsförsäkringen efter tillkomsten av delegationen för försäkringsärenden icke

längre torde erfordras.

Föredraganden.

Utredningen har föreslagit, att ledamöterna i arbetsmark­

nadsstyrelsen skola vara verkets generaldirektör och överdirektör

samt sju andra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Av sistnämnda sju leda­

möter skola enligt förslaget två representera arbetsgivarna, två arbetarna

och en tjänstemännen, medan återstående två ledamöter icke skola företräda

vissa bestämda intressen. Förslaget kan sägas innebära, att arbetsmarknads­

styrelsen skulle få samma sammansättning som arbetsmarknadskommis­

sionen nu har med det undantaget, att antalet ledamöter skulle minskas med

en. Styrelsens byråchefer skola enligt förslaget icke vara ledamöter men —•

liksom andra tjänstemän hos styreisen — ha skyldighet att om de såsom

föredragande hysa från styrelsens beslut avvikande mening låta anteckna

denna till protokollet.

Mot förslaget att arbetsmarknadens partsorganisationer skola vara före­

trädda bland styrelsens ledamöter har erinran icke riktats under remissbe­

handlingen. Jag finner också för min del självfallet, att en dylik representa­

tion måste finnas i arbetsmarknadsstyrelsen liksom den nu finns i arbets­

marknadskommissionen.

Däremot ha i flera yttranden invändningar gjorts mot att byråcheferna

icke skulle erhålla ledamotsställning. I några yttranden har föreslagits, att

byråchef i vart fall skall vara ledamot vid handläggningen av ärenden, som

tillhöra hans byrå, eller i ärenden, där han är föredragande.

Jag delar i viss mån betänkligheterna mot att byråcheferna helt uteslutas

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

47

ur den beslutande församlingen. Emellertid är jag liksom utredningen av den

uppfattningen, att de praktiska synpunkterna böra vara avgörande i detta

fall. Det synes mig angeläget, alt den beslutande församlingen erhåller ett

relativt begränsat antal ledamöter. Då jag i det följande föreslår inrättande

av åtta byråer inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation, lå­

ter sig nämnda synpunkt icke förena med att byråcheferna erhålla ledamots-

ställning. De böra emellertid regelmässigt vara närvarande vid styrelsens

sammanträden och därvid äga deltaga i överläggningarna. För att bereda

byråcheferna möjlighet att bringa en från styrelsens beslut avvikande me­

ning till uttryck föreslår jag härjämte, att byråchef skall vara berättigad att

låta till prokollet anteckna sådan avvikande mening, oavsett om han är

föredragande i ärendet eller om detta tillhör hans byrå. Föredragande byrå­

chef bör liksom annan tjänsteman, vilken är föredragande, vara skyldig att

anmäla avvikande mening.

Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag att ledamöterna i sty­

relsen skola vara generaldirektören, överdirektören och ett antal av Kungl.

Maj:t särskilt utsedda ledamöter. Med hänsyn till det önskemål om begräns­

ning av den beslutande församlingens storlek, varom jag förut talat, har

jag icke något att erinra mot att antalet särskilt utsedda ledamöter begrän­

sas till sju. Av dessa böra, såsom utredningen föreslagit, fem företräda ar­

betsmarknadens partsorganisatiorier.

De särskilt utsedda ledamöterna i styrelsen torde böra förordnas för högst

tre år i sänder. För var och en av ifrågavarande ledamöter bör finnas er­

sättare.

Generaldirektören bör vara ordförande i styrelsen. Vid förfall för honom

bör överdirektören inträda såsom ordförande.

Såsom utredningen föreslagit anser jag, att den nu beträffande arbets­

marknadskommissionen gällande föreskriften om överbefälhavarens repre­

sentation bland ledamöterna vid behandling av uppskovsärenden bör upp­

höra. Samarbetet mellan arbetsmarknadsstyrelsen och de militära myndighe­

terna samt de senares möjlighet att göra sin uppfattning i arbetsmarknads­

frågor gällande bör tillgodoses i annan ordning, som närmare ansluter till nu­

mera tillämpad praxis.

Utredningen har föreslagit, att delegationer skola kunna inrättas

för särskilda ärendesgrnpper, d. v. s. att styrelsens beslutande församling i

vissa ärendesgrupper skall kunna ges en annan sammansättning än den van­

liga. En sådan delegation föreslås för ärenden rörande steninköp och en an­

nan för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring. Beträffande sistnämnda de­

legation ha olika åsikter kommit till uttryck.

En ledamot i utredningen har liksom bland remissinstanserna arbetsgi­

vareföreningen ansett delegationen överflödig. Flertalet myndigheter m. fl.,

vilka uttalat sig i denna fråga, har emellertid tillstyrkt delegationens inrät­

tande. För min del ansluter jag mig till förslaget härom.

Enligt utredningens förslag skall nu ifrågavarande delegation bestå av

generaldirektören, överdirektören, en av Kungl. Maj:t utsedd jurist samt fyra

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för de erkända arbetslöshetskassorna.

De sistnämnda skulle sålunda få majoritet i delegationen. Utredningen har

förklarat sig medveten om att ur principiell synpunkt invändningar kunna

resas mot en dylik anordning men har ansett, att någon risk för missbruk

från kassornas sida icke föreligger. Förenämnde reservant inom utredningen

har emellertid förklarat sig i varje fall icke kunna ansluta sig till majorite­

tens förslag rörande delegationens sammansättning. En annan ledamot har

biträtt förslaget i denna del men förordat, att om generaldirektören icke kan

godta ett av kassarepresentanterna dikterat beslut i visst ärende, han skall

ha befogenhet att hänskjuta ärendet till avgörande av styrelsen i dess ordi­

narie sammansättning, förstärkt med de fem särskilda ledamöterna i delega­

tionen.

I flera yttranden har den föreslagna majoritetsställningen för arbetslös­

hetskassornas företrädare avstyrkts under åberopande av principiella skäl.

I några yttranden har även framhållits önskvärdheten av att i delegationen

ingår en ledamot med matematisk eller statistisk utbildning.

De åberopade principiella skälen mot att de erkända arbetslöshetskassor­

nas företrädare tillförsäkras majoritetsställning inom delegationen synas

mig icke vara av utslagsgivande art. Erfarenheterna av kassornas sätt att

hittills handha verksamheten synas ge vid handen, att något starkare stat­

ligt grepp över densamma icke erfordras. Det förefaller tvärtom lämpligt,

att kassorna erhålla det mårt av självstyrelse inom ramen för de av stats­

makterna uppdragna riktlinjerna för verksamheten, som en majoritetsställ­

ning inom tillsynsmyndigheten skulle innebära. Jag anser mig sålunda böra

tillstyrka utredningens förslag i princip.

Jag är emellertid av den uppfattningen, att behovet av försäkringsteknisk-

matematisk sakkunskap vid handläggningen av försäkringsärendena är lika

framträdande som behovet av juridisk sakkunskap. Enligt utredningens för­

slag skulle behovet av sistnämnda men icke av förstnämnda sakkunskap

säkerställas inom delegationen. Om även en ledamot med försäkringsteknisk-

mätematisk sakkunskap skulle ingå i delegationen skulle, för bibehållande

av majoritetsställningen för kassarepresentanterna, antalet ledamöter i dele­

gationen bli större än jag kan finna lämpligt. Jag förordar därför, att såväl

den juridiska som den försäkringstekniskt-matematiska expertisen skall före­

trädas av tjänstemän, som närvara vid delegationens sammanträden. Försäk-

ringsteknisk-matematisk sakkunskap måste under alla förhållanden vara

företrädd inom den byrå, försäkringsbyrån, inom vilken försäkringsärendena

enligt mitt i det följande utvecklade förslag skola beredas. Juridisk exper­

tis torde kunna erhållas antingen från försäkringsbyrån eller från någon av

styrelsens andra byråer. Under dessa förhållanden synes det sammanlagda

antalet ledamöter i delegationen kunna minskas till fem, nämligen general­

direktören, överdirektören och tre företrädare för de erkända arbetslöshets­

kassorna. Sistnämnda tre ledamöter böra utses av Kungl. Maj:t för tre år

i sänder.

Vid förfall för generaldirektören bör överdirektören i hans ställe vara ord­

Kunyl. Maj.ts proposition nr 239.

49

förande i delegationen. Vid förfall för generaldirektören eller överdirektören

synes chefen för försäkringsbyrån böra inträda som ledamot i delegationen.

För kassarepresentanterna böra ersättare finnas utsedda.

Den närmare avgränsningen av delegationens befogenheter dels gentemot

styrelsen i dess allmänna sammansättning och dels gentemot generaldirektö­

ren har behandlats — förutom i vissa yttranden över utredningens förslag —

av de sakkunniga, vilka på sin tid tillkallades för att inom socialdepartemen­

tet biträda med utredning rörande de åtgärder som behövde vidtagas vid en

överflyttning från socialstyrelsen till arbetsmarknadskommissionen av ären­

den rörande arbetslöshetsförsäkring. Såvitt angår avgränsningen gentemot

styrelsen i dess allmänna sammansättning innebär vad som anförts i nämnda

sakkunnigas promemoria, att ärenden, i vilka det försäkringsmässiga ele­

mentet icke är dominerande, skola handläggas av styrelsen i dess allmänna

sammansättning. Detta skulle sålunda ske beträffande bland annat personal­

ärenden rörande försäkringsbyrån och lagstiftningsfrågor av större vikt och

räckvidd. De sakkunniga förutsätta, att delegationen skall ha yttranderätt

i ärenden av sistnämnda art. Några remissinstanser, däribland de erkända

arbetslöshetskassornas samorganisation, ha däremot framhållit, att delega­

tionen bör ha avgörandet även i personalärenden och andra rent administra­

tiva ärenden i samband med försäkringsverksamheten.

I förevarande fråga ansluter jag mig till den principiella inställning, som

kommit till uttryck i nämnda sakkunnigas uttalande. Vad jag i det föregående

anfört rörande lämpligheten av en viss självstyrelse för arbetslöshetskassor­

na hänför sig i stort sett till ärenden av mera utpräglat försäkringsmässig

karaktär. Beträffande ärenden, i vilka det rent administrativa elementet över­

väger, gör sig icke samma intresse av självstyrelse gällande. Tvärtom fordrar

samordningen av de olika grenarna av styrelsens verksamhet, att vissa dylika

administrativa ärenden åtminstone formellt handläggas av styrelsen i dess

allmänna sammansättning. Delegationen bör emellertid i samtliga sådana

ärenden av större vikt ha möjlighet att avge yttrande. Jag förordar därför,

att på delegationen skola ankomma ärenden rörande erkända arbetslöshets­

kassor samt deras verksamhet, dock att frågor rörande framställningar om

anslag, lagstiftningsfrågor av större vikt samt andra frågor av större bety­

delse för den allmänna arbetsmarknadspolitiken skola handläggas av styrel­

sen i dess ordinarie sammansättning. Även frågor rörande försäkringsbyråns

personal och organisation böra handläggas i sistnämnda ordning. Delega­

tionen bör ha rätt att yttra sig i frågor, som skola avgöras av styrelsen i dess

allmänna sammansättning men som beröra delegationens verksamhetsom­

råde. Vid tvekan i vilken ordning visst ärende skall handläggas, bör general­

direktören ha att fatta beslut härom.

Beträffande gränsdragningen mellan delegationens och generaldirektörens

befogenheter måste uppenbarligen tillämpas den principen, all ärenden av

större vikt skola hänskjutas till delegationen, medan ärenden av mera rutin­

mässig karaktär skola avgöras av generaldirektören eller, efter hans bemyn­

digande, av överdirektören eller befattningshavare tillhörande försäkrings-

Ilihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 239.

4

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

byrån. Gränsdragningen i förevarande hänseende torde icke behöva behandlas

närmare i detta sammanhang.

Såsom utredningen framhållit, synes någon anledning icke finnas att bibe­

hålla det råd, som nu finns vid arbetsmarknadskommissionens sida. Icke

heller den nu i anslutning till socialstyrelsen verksamma rådgivande

nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsför­

säkringen synes erforderlig efter införande av delegationen för försäk­

rings ärendena. Slopandet av denna nämnd förutsätter viss ändring av förord­

ningen om erkända arbetslöshetskassor, vilken jag anmäler i annat samman­

hang denna dag.

Å andra sidan finner jag angeläget, att arbetsmarknadsstyrelsen beredes

möjlighet att i mån av behov anlita experter och sakkunniga. Såsom i vissa

yttranden framhållits, synes behov bland annat föreligga för styrelsen att äga

tillgång till sakkunskap i frågor rörande kvinnlig arbets-

k r a f t. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom inrättande

av en särskild sakkunnigdelegation för nänmda frågor. Den smidigaste an­

ordningen synes härvid vara, att arbetsmarknadsstyrelsen tillkallar de sak­

kunniga.

Vad nu anförts synes böra äga motsvarande tillämpning i fråga om den av

kommittén för partiellt arbetsföra föreslagna delegationen för arbets-

vårdsfrågor. Om behov anses föreligga av ett särskilt organ för under­

lättande av samarbetet mellan de myndigheter, vilka ha befattning med frå­

gor rörande nämnda klientel, synes i avbidan på vidare erfarenhet en samar-

betsdelegation böra inrättas genom överenskommelse mellan de berörda myn­

digheterna.

Byråindelningen.

Nuvarande organisation.

Arbetsmarknadskommissionens kansli består sedan den 1 augusti 1946 av

sex byråer samt fem fristående sektioner. Kansliet är fördelat på två avdel­

ningar. Till första avdelningen höra arbetsförmedlingsbyrån, sektionen för

ungdomsförmedling och yrkesvägledning, sektionen för administrativa ären­

den rörande länsarbetsnämnderna, kanslisektionen samt militära beredskaps-

byrån. Till andra avdelningen höra socialhjälpsbyrån, tekniska byrån, soci­

ala beredskapssektionen, tekniska beredskapssektionen, kameral- och för-

rådsbyrån samt byrån för ärenden angående byggnadstillstånd.

De olika byråerna och sektionerna ha i huvudsak de arbetsuppgifter som

framgå av följande redogörelse.

På arbetsförmedlingsbyrån ankommer att planlägga och övervaka den of­

fentliga arbetsförmedlingens verksamhet. Ärenden rörande specialförmedling­

en för ungdom — samt rörande den av nämnda specialförmedling hand­

havda yrkesvägledningsverksamheten — handläggas dock av den fristående

sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Från arbetsförmed-

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

51

lingsbyråns handläggning äro vidare undantagna personal-, lokal- och vissa

andra administrativa ärenden, vilka handläggas av den fristående sektionen

för administrativa ärenden rörande länsarbetsnämnderna.

På arbetsförmedlingsbyrån ankomma även ärenden rörande vissa delar av

den verksamhet, som utöver det egentliga förmedlingsarbetet ålagts länsar­

betsnämnderna och de lokala arbetsförmedlingsorganen. Arbetsförmedlings­

byrån har sålunda att handlägga

1) ärenden rörande arbetsvärd åt under militärtjänstgöring skadade per­

soner;

2) på arbetsmarknadskommissionen ankommande ärenden rörande ut­

ländsk arbetskrafts utnyttjande inom landet; samt

3) vissa andra ärenden rörande flyktingars omhändertagande inom landet,

vilka ärenden betingas av att arbetsförmedlingsorganen i vissa hänseenden ut­

nyttjas såsom lokala företrädare för utlänningskommissionen och flyktings­

nämnden.

Inom arbetsförmedlingsbyrån finns organiserad en särskild utlänningssek-

tion med relativt fristående ställning. Inom byrån i övrigt ha organiserats

särskilda underavdelningar dels för tjänstemannaförmedlingen (tjänsteman­

naförmedlingens huvudcentral) dels ock för arbetsvärd åt under militärtjänst­

göring skadade samt arbetsberedning åt partiellt arbetsföra i övrigt.

Sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning inrättades den 1

januari 1944 för handläggning av ärenden rörande nämnda verksamhetsgre­

nar. Dessa ärenden handlades tidigare å arbetsförmedlingsbyrån.

De ärenden, som handläggas å sektionen för administrativa ärenden röran­

de länsarbetsnämnderna, kunna indelas i två huvudgrupper nämligen.

1) ärenden rörande länsarbetsnämndernas och de lokala arbetsförmedlings­

organens personal; samt

2) ärenden rörande länsarbetsnämndernas och de lokala arbetsförmedlings­

organens lokal- och materielbehov samt omkostnader.

Å kanslisektionen handläggas

1) ärenden rörande kommissionens kanslipersonal och byggnadskontrol-

lanter;

2) ärenden rörande kansliets inre organisation samt ordningsföreskrifter

m. m. för kansliet;

3) vissa juridiska ärenden (rörande lagsökningar, målsägandetalan, verk­

ställighet av dom m. m.);

4) ärenden rörande viss statistik;

5) ärenden rörande den för kansliet gemensamma registreringen av in- och

utgående post samt angående bibliotek och arkiv;

6) ärenden rörande kommissionens anslagsäskanden; samt

7) remisser och andra ärenden, som icke beröra någon annan byrå eller

sektion.

A sektionen ankommer även en allmänt rådgivande verksamhet inom kans­

liet i juridiska angelägenheter.

Militära beredskapsbgrån bildades den 1 augusti 1946 genom sammanslag­

ning av kommissionens förutvarande utrednings-, uppskovs- och arbetsblocks-

byråer, av vilka arbetsblocksbyrån tillika var riksblockmyndighetens kansli.

Sådana ärenden rörande frivillig arbetskraft till jordbruket under nuvarande

förhållanden, vilka förut tillhört arbetsblocksbyrån, ha dock överförts till ar­

betsförmedlingsbyrån .

A militära beredskapsbyrån handläggas

1) ärenden angående förberedelser för arbetsmarknadens reglering under

krigsförhållanden (t. ex. ärenden rörande företags-, mönstrings- och bered-

skapsregistren, anskaffande av reservarbetskraft till den krigsviktiga indu­

52

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.

strien och jordbruket, anskaffande av beredskapspersonal i övrigt samt plan­

läggning för tillämpning av tjänsteplikt);

2) ärenden angående jordbrukets blockorganisation, varvid byrån även är

kansli för riksblockmyndigheten;

3) ärenden angående uppskov jämlikt uppskovskungörelsen;

4) ärenden angående förberedelser för anstånd med eller hempermittering

från värnpliktstjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen (beredskapstjänst-

göring) beträffande vissa kategorier värnpliktiga; samt

5) ärenden angående anstånd med eller angående övningsuppehåll under

värnpliktstjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen (fredstjänstgöring).

Socialhjälpsbyrån har att handlägga ärenden rörande olika slag av arbets-

löshetshjälp.

Byrån är organiserad på två sektioner, vilka här benämnas A-sektionen och

B-sektionen.

Å A-sektionen handläggas ärenden angående

1) arkivarbeten och musikerhjälp (även för flyktingar);

2) kurser i allmänbildande ämnen; samt

3) understöd åt vissa f. d. tobaksarbetare.

Handläggningen av ärenden rörande arkivarbeten utgör sektionens huvud­

sakliga arbetsuppgift.

Å B-sektionen handläggas ärenden rörande

1) hänvisning, överflyttning och utbyte av arbetskraft vid beredskapsarbe­

ten;

2) kontantunderstöd och hyreshjälp;

3) arbetslösas deltagande i yrkesutbildningskurser; samt

4) de statliga gatstenstillverkningarna.

Ä tekniska byrån ankommer handläggningen av ärenden rörande

1) statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens eller annan

myndighets regi samt statskommunala beredskapsarbeten;

2) statsbidrag till detaljplanering av kommunala och enskilda investerings­

objekt;

3) generalplaneutredningar för vattenförsörjning och avlopp; sand

4) vissa vägbyggnadsarbeten (de s. k. 15-miljonersarbetena).

Byrån har under de senaste åren dessutom haft att handlägga ärenden av­

seende vissa tillfälliga uppdrag av teknisk natur, som lämnats kommissionen.

Bland dessa uppdrag kunna nämnas uppförande av barackläger för flyk­

tingar, nedtagning av baracker och överförande av dessa till Norge, Danmark

och Polen, uppförande av baracker för fångvårdsstyrelsens räkning samt ut­

förande av vissa fornvårdsarbeten.

Sociala beredskapssektionen trädde i verksamhet under mars månad år

1945. Dess arbetsuppgifter avsågos främst skola bli utarbetande av prognoser

över utvecklingen på arbetsmarknaden, kontaktverksamhet med arbetsgivar-

och arbetarorganisationer samt planering av åtgärder för förebyggande av

arbetslöshet vid väntade permitteringar eller avskedanden inom näringslivets

olika områden. Vid sin planering av arbetslöshetsförebyggande åtgärder skulle

sektionen i första hand undersöka och föreslå andra åtgärder än beredskaps­

arbeten.

Utöver nu nämnda från början förutsedda arbetsuppgifter har sektionen

tilldelats en råd andra uppdrag, främst i samband med byggnadsregleringen.

Sektionen handhar vidare ärenden rörande industrilokalisering.

Tekniska beredskapssektionen trädde i verksamhet under mars månad

1945. Sektionens arbetsuppgifter utgöras av

1) ärenden rörande upprättande av investeringsreserv; samt

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

ningsförhållanden i större eller mindre utsträckning måste komma till an­

vändning inom krisdelen. Utredningens förslag omfattar endast vad utred­

ningen hänfört till den permanenta delen av organisationen.

Utredningen har till en början behandlat frågan om vilka delar av arbets­

marknadsstyrelsens verksamhet, som kunna anses tillhöra den permanenta

delen av styrelsens uppgifter, och vilka som falla utanför denna del. Utred­

ningen bär härvid anfört, att flertalet av de arbetsuppgifter, som enligt ut­

redningens förslag skola tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen, måste anses

vara av bestående natur. Endast utlänningsärendena och ärendena rörande

byggnadsregleringen anses av utredningen böra lämnas utanför den perma­

nenta organisationen. Därjämte har utredningen, med hänsyn till att arkiv­

arbetssystemet enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 februari 1946 vore föremål

för översyn, icke ansett sig kunna framlägga förslag till personalorganisation

för denna gren av verksamheten.

Såvitt angår utlänningsärendena har utredningen anfört, att huvuddelen

av de arbetsuppgifter, som nu ankomma på arbetsförmedlingsbyråns utlän-

ningssektion, icke torde vara att betrakta som krisuppgifter utan vara av

den beskaffenheten, att de komma att kvarstå under överskådlig tid. Organi­

sationen på ifrågavarande område är emellertid enligt utredningens uppfatt­

ning så nära beroende av hela den för utlänningsverksamheten uppbyggda

krisorganisationens framtida ställning, att arbetsmarknadsstyrelsens befatt­

ning med utlänningsärendena icke kunnat av utredningen bedömas.

Rörande den nu på arbetsmarknadskommissionen ankommande arbets-

löshetsverksamheten har utredningen åberopat, att enligt vad erfarenheterna

utvisar denna verksamhet innefattar en bestående arbetsuppgift. Utredningen

bar härom anfört följande.

Såvitt angår planeringsarbetet föreligga goda möjligheter att uppskatta per­

sonalbehovet. Däremot är det uppenbarligen omöjligt att närmare bedöma

behovet av personal för ledningen av själva hjälpverksamheten i framtiden.

Endast det minimibehov av personal, som erfordras för upprätthållande av

nödig beredskap på området, kan nu bedömas. Osäkerheten i fråga om det

faktiska framtida personalbehovet synes — bortsett från verksamheten rö­

rande arkivarbetena, vilken verksamhet är under utredning i särskild ord­

ning — icke böra föranleda till att det nuvarande provisoriet förlänges såvitt

angår denna minimiorganisation. Däremot bör givetvis all försiktighet iakt­

tagas vid fastställande av minimiorganisationen. Den omständigheten att

arbetslösheten för närvarande är mycket liten i förhållande till vad tidigare

varit fallet, synes lämna goda förutsättningar att avgöra hur långt minimi­

organisationen kan nedpressas.

Vidare har utredningen i detta sammanhang berört beredskapssynpunk-

tcmas betydelse i fråga om organisationen, ytredningen har härvid anfört,

att det nuvarande arbetsmarknadsläget i förhållande till vad tidigare varit

fallet ställer relativt små krav på den centrala organisationen för bekämpande

av arbetslöshet och för hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Man borde emel­

lertid vara beredd på att det nuvarande tillståndet med knapphet på arbets­

kraft kunde komma att på nytt övergå i en arbetslöshetsperiod. Den allmänt

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.

55

förändrade inställningen till spörsmålen i samband med sysselsättningspoli­

tiken medförde, att man borde räkna med samhälleliga ingripanden på ett

tidigare stadium och med större målmedvetenhet än fallet varit vid före­

gående arbetslöshetskriser. I ett sådant läge komme mycket stora krav att

ställas på det centrala arbetsmarknadsorganet. Detta borde enligt utred­

ningens uppfattning organiseras med tanke på dessa krav. En stomme till

den utbyggda organisationen borde finnas redan i ett läge sådant som det nu

rådande.

1 fråga om byråindelningens utformning ur beredskapssynpunkt har utred­

ningen anfört följande.

Denna kan i huvudsak ske på två olika sätt. Det ena innebär, att för visst

ändamål, som under nuvarande förhållanden endast fordrar en fåtalig per­

sonalkader, upprättas en särskild byrå under en chef, vilken svarar för plan­

läggningen av den verksamhet, som erfordras vid större påfrestning. Inträder

en situation, då planerna måste sättas i verket, förstärkes byrån med tillfällig

personal på underordnade poster. Det andra sättet är att inom en byrå sam­

manföra olika arbetsuppgifter, som under nuvarande förhållanden endast

fordra relativt fåtalig personal, samt inom byrån organisera underavdelning­

ar, vilka vid behov kunna tillfälligt brytas ut och erhålla ställningen av fri­

stående byråer eller därmed likställda enheter. Härvid kan ehefsskapet för

den utbrutna enheten antingen ordnas så, att chefen för densamma behåller

denna ställning och alltså eventuellt tillfälligt förordnas som byråchef, eller

också kan någon utanför verket stående för ändamålet lämplig person till­

fälligt knytas till verket såsom chef för den fristående enheten. Intet av dessa

olika förfaringssätt kan i princip tillerkännas företräde framför de övriga.

Valet måste bli beroende på förutsättningarna i det särskilda fallet. Båda

de nämnda huvudformerna ha använts i utredningens förslag.

Arbetsför medling särendena — i vilket begrepp utredningen icke inräknar

personalärenden och andra ärenden av administrativ natur — handläggas

inom arbetsmarknadskommissionen av arbetsförmedlingsbyrån samt sektio­

nen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Utredningen upplyser, att

arbetsförmedlingsbyrån med undantag av utlänningssektionen den 1 de­

cember 1946 hade en tjänstemannapersonal — varmed utredningen i detta

sammanhang avser befattningshavare i lägst kanslists (kansliskrivares) löne-

ställning — om 31 personer samt en biträdespersonal om 21 personer. För

utlänningssektionen voro motsvarande siffror 12 och 11, varjämte 7 personer

voro utlånade från sektionen till olika länsarbetsnämnder. Sektionen för

ungdomsförmedling och yrkesvägledning hade vid nämnda tidpunkt en tjäns­

temannapersonal om 18 personer och en biträdespersonal om 9 personer.

Såvitt utvecklingen nu kan bedömas, finner utredningen mera sannolikt

all arbetsförmedlingsbyråns storlek kommer att ytterligare ökas än att den­

samma kommer att minskas. Däremot beräknar utredningen att personal­

styrkan inom sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning kan

efter slutförande av vissa arbetsuppgifter av engångskaraktär minskas något.

Utredningen anser uppdelningen av arbetsförmedlingsärendena mellan ar­

betsförmedlingsbyrån samt sektionen för ungdomsförmedling och yrkesväg­

ledning förenad med vissa olägenheter därigenom att en enhetlig ledning

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-39.

av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet försvåras, risk för dubbel­

arbete uppkommer o. s. v. Utredningen har därför övervägt möjligheterna

att sammanföra ifrågavarande ärenden inom en enda byrå. Redan den storlek

en sammanslagen byrå skulle få är emellertid enligt utredningens mening

ett bestämt hinder för ett sammanförande. Arbetsförmedlingsärendenas hand­

läggning föreslås därför av utredningen fördelad på två byråer.

Utredningen har härefter övervägt olika möjligheter till fördelning av

ärendena mellan de båda byråerna. Härvid har utredningen bl. a. anfört, att

ett genomförande av det av kommittén för partiellt arbetsföra framlagda för­

slaget om inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå skulle innebära en upp­

delning av det slag utredningen åsyftar. Av tidigare anförda skäl är utred­

ningen emellertid icke beredd att förorda genomförandet under nuvarande

förhållanden av förslaget om en särskild arbetsvårdsbyrå.

Utredningen har stannat för att föreslå, att sektionen för ungdomsförmed-

ling och yrkesvägledning samt ärendena rörande partiellt arbetsföra samman­

föras inom den ena av byråerna. Härom har utredningen anfört följande.

Ärendena rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning böra utgöra

en huvuduppgift för denna byrå. Ur arbetsutjämningssynpunkt synes det

lämpligt, att hit överflyttas även eu del av de ärenden, som nu handläggas å

arbetsförmedlingsbyrån. Härvid böra i första hand ärendena rörande par­

tiellt arbetsföra komma i fråga. Dessa ärenden ha ett visst samband med

yrkesvägledningen, vilken är ett viktigt hjälpmedel när det gäller åtgärder

rörande partiellt arbetsföra. Vidare vinnes genom angivna kombination, att

man inom en byrå får samlade viktiga ärendesgrupper, beträffande vilkas

framtida handläggning viss osäkerhet råder på grund av att utredningsarbete

av betydelse för den blivande organisationen pågår. Denna byrå bör organi­

seras på sådant sätt att en eventuell omorganisation efter slutförandet av

nämnda utredningsarbete icke försvåras.

Utredningen föreslår för de två nu ifrågavarande byråerna benämningarna

första arbetsförmedlingsbyrån och andra arbetsför­

medlingsbyrån samt sammanfattar de båda byråernas arbetsuppgifter

på följande sätt.

Första arbetsförmedlingsbyrån bör ha i stort sett samma uppgifter som

den nuvarande arbetsförmedlingsbyrån med undantag för att ärendena rö­

rande partiellt arbetsföra bortfalla. Härjämte böra två mindre förändringar

beträffande arbetsuppgifterna genomföras. Till första arbetsförmedlings­

byrån böra sålunda föras de nu på socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå an­

kommande ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen. A andra sidan

bör statistiken över arbetslösheten inom fackförbunden sammanföras med

huvuddelen av den övriga statistik, vars bearbetning ankommer på det centrala

arbetsmarknadsorganet. Ingendera av nämnda förändringar är av den karak­

tären, att den inverkar på personalbehovet.

Andra arbetsförmedlingsbyråns arbetsuppgifter bli dels ärenden rörande

ungdomsförmedling och yrkesvägledning, dels ärenden rörande arbetsvärd

åt under militärtjänstgöring skadade personer samt arbetsberedning åt partiellt

arbetsföra i övrigt.

I fråga om cirbetslöshetsärendena föreslår utredningen till en början, att

socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå överllyttas till arbetsmarknadsstyrelsen

57

och där bildar en byrå, för vilken utredningen föreslår benämningen för-

säkringsbyrån. Denna byrås arbetsuppgifter böra enligt förslaget vara

desamma, som nu ankomma på socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå, med

undantag för att ärenden rörande den privata arbetsförmedlingen, såsom

nyss anförts, böra överflyttas till första arbetsförmedlingsbyrån samt att de

allmänna arbetsmarknadsärenden, vilka nu handläggas å arbetsmarknads-

byrån, i stort sett bortfalla.

Rörande arbetslöshetsärendena i övrigt anför utredningen, att en teknisk

byrå under alla förhållanden erfordras inom arbetsmarknadsstyrelsen med

hänsyn till de arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag skola tillkom­

ma styrelsen. Vidare fordras eu byrå för de uppgifter, som nu ankomma på

socialhjälpsbyrån. Organisationen för de ärenden, som handläggas av de

nuvarande sociala och tekniska beredskapssektionerna, synes däremot utred­

ningen i hög grad tveksam. Utredningen har tagit i betraktande följande två

olika alternativ.

1) De båda byråerna sammanföras till en planläggningsbyrå. Organisatio­

nen skulle alltså bli en planläggningsbyrå, en socialhjälpsbyrå och en tek­

nisk byrå.

2) De båda sektionerna fördelas på socialhjälpsbyrån (sociala beredskaps-

sektionen) och tekniska byrån (tekniska beredskapssektionen).

Utredningen anför, att vissa skäl otvivelaktigt kunna åberopas för det först­

nämnda alternativet. Utredningen förordar emellertid det andra alternativet

och anför till stöd härför följande.

Det synes med hänsyn till arbetsu t jämn ingen på längre sikt och ur bered-

skapssynpunkt principiellt lämpligt att sammanföra de planläggande och

verkställande uppgifterna inom samma byråer. Under nuvarande förhållan­

den ha verkställighetsåtgärderna relativt ringa omfattning och huvudvikten

kan sägas ligga på planläggningsarbetet. Även om ett fortsatt planläggnings-

arbete icke får försummas under en arbetslöshetskris, måste under en sådan

tyngdpunkten förflyttas till verkställighetsskedet. Det är då lämpligt att för

verkställighetsarbetet kunna utnyttja personal, som är förtrogen med plan­

läggningen.

För ett sammanförande av planläggning och verkställighet talar vidare den

omständigheten, att det under en kris torde komma att visa sig mycket svårt

att skilja mellan dessa båda moment.

Behovet av samarbete mellan den sociala och den tekniska sidan av verk­

samheten är icke begränsat till planläggningsstadiet. Samarbete fordras också

när arbetslöshet är för handen och man skall besluta om arbeten skola an­

ordnas eller annan åtgärd tillgripas. Under sådana förhållanden förefaller

det olämpligt att dela på den tekniska personalen mellan olika byråer. Om

denna personal sammanföres till tekniska byrån synes detta innebära en viss

garanti för att det nödvändiga samarbetet blir lika mycket beaktat på alla

stadier i arbetet.

Det måste slutligen framstå som ett önskemål, att antalet byråer inom

arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation begränsas så långt möj­

ligt är. Även denna omständighet talar för en organisation utan planlägg­

ningsbyrå.

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Utredningen föreslår sålunda, att nu ifrågavarande arbelslöshetsärenden

uppdelas på en social byrå, bildad genom sammanförande av social-

hjälpsbyrån och sociala beredskapssektionen, samt en teknisk byrå,

bildad genom sammanförande av den nuvarande tekniska byrån och tek­

niska beredskapssektionen. Utredningen sammanfattar de föreslagna båda

byråernas arbetsuppgifter på följande sätt.

Sociala byråns huvuduppgifter böra vara

att följa utvecklingen i fråga om arbetslöshet;

att svara för planläggningen av åtgärder vid arbetslöshet i den mån denna

planläggning icke åligger tekniska byrån;

att medverka vid upprättande av förslag till investeringsreserv;

att vid arbetslöshet utreda vilka möjligheter till ingripande, som stå öppna,

samt framlägga förslag beträffande den hjälplinje, som bör användas;

att handlägga ärenden rörande hänvisning av arbetslösa till beredskaps­

arbeten ;

att handlägga ärenden rörande arkivarbeten, musikerhjälp, arbetslösas

deltagande i utbildningskurser, kontantunderstöd till arbetslösa, understöd

åt f. d. tobaksarbetare samt de statliga stenbeställningarna.

Härjämte bör sociala byrån handlägga de av rådande arbetskraftsbrist

betingade ärenden rörande industrilokalisering m. m., som nu ankomma

på sociala beredskapssektionen.

Tekniska byråns huvuduppgifter böra — bortsett från intendenturärenden,

vilka behandlas i det följande — vara

att handlägga ärenden rörande investeringsreserven;

att utöva tillsyn över planeringen av allmänna arbeten inom andra stat­

liga verk samt kommunerna ävensom att ombesörja utförandet av plane­

ringsarbetet i vissa fall;

att handlägga ärenden rörande utväljande och igångsättande av bered­

skapsarbeten;

att driva vissa beredskapsarbeten;

att utöva kontroll över andra beredskapsarbeten; samt

att handlägga ärenden rörande statsbidrag till beredskapsarbeten.

I fråga om intendenturärendena har utredningen erinrat om att dessa ären­

den tidigare handlagts inom tekniska byrån. De utbrötos sedermera från

tekniska byran främst pa grund av att materielfrågornas omfattning under

krigsåren starkt ökades. Omfånget av materielärendena har dock numera

åter minskat. Utredningen anser sig böra räkna med att inköpsverksamheten

i framtiden kommer att ha samma karaktär som nu är fallet, d. v. s. avse

materiel för arbetsföretag i arbetsmarknadsstyrelsens regi samt för verkets

kontorsorganisation. Utredningen förutsätter, att arbetsmarknadsstyrelsen

skall halla förråd av materiel för beredskapsarbeten i stort sett i samma om­

fattning som nu. Vidare räknar utredningen med att förrådshållningen av-

annan än för beredskapsarbeten avsedd materiel kommer att bli relativt

liten.

I detta sammanhang må återges följande av utredningen lämnade uppgif­

ter rörande arbetsmarknadskommissionens förrådsverksamhet.

Materielinnehavet fördelade sig vid ingången av budgetåret 1946/47 på föl­

jande olika grupper.

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Denna byrå skall enligt förslaget handlägga samtliga personalärenden. Inom

arbetsmarknadskommissionens kansli ankomma dessa ärenden främst på

k.anslisektionen och sektionen för administrativa ärenden rörande länsarbets­

nämnderna men även på tekniska byrån samt kameral- och förrådsbyrån.

Vidare föreslår utredningen, att inom kanslibyrån skola handläggas de öv­

riga ärenden, som nu handläggas inom kanslisektionen och länsarbetsnämnds-

sektionen. Endast beträffande statistiken anser utredningen möjligen tvekan

kunna råda. Det skulle sålunda, anför utredningen, kunna tänkas, att ifråga­

varande statistikärenden förlädes till försäkringsbyrån, vilken byrå under alla

förhållanden måste ha statistiskt utbildad personal och i stor utsträckning

syssla med statistiskt arbete. Med hänsyn till vad utredningen tidigare anfört

rörande arbetsmarknadsstatistikens nuvarande läge och behovet av utredning

rörande densammas framtida ordnande anser utredningen dock icke lämpligt

att nu föreslå någon nyorganisation beträffande de statistiska arbetsuppgif­

terna. Utredningen föreslår därför, att den statistikdelalj, som för närvarande

finns inom kanslisektionen, överflyttas till kanslibyrån. Hit böra också enligt

utredningens förslag föras ärenden rörande fackförbundens arbetslöshetssta­

tistik, vilka nu handläggas inom arbetsförmedlingsbyrån.

Utredningen föreslår, att även de kamerala ärendena skola handläggas inom

kanslibyrån. Härför åberopar utredningen följande skäl.

Enligt utredningens uppfattning är dessa ärendens samband med kansli­

ärendena mera framträdande än sambandet med intendenturärendena. På

kanslibyrån bör sålunda ankomma den nu av kanslisektionen handhavda upp­

giften att framlägga verkets medelsäskanden. Med de osäkra premisser, som

även i framtiden torde komma att ligga till grund för anslagsberäkningen,

fordras att ständig kontroll hålles över medelsåtgången och medelsbehovet.

Detta torde underlättas om kameralärendena handläggas inom kanslibyrån.

Vidare uppkomma i samband med den kamerala verksamheten från tid till

annan spörsmål av juridisk natur, vilkas lösande underlättas genom en dylik

organisation.

Slutligen föreslår utredningen, att de ärenden rörande verkets lokaler samt

tryckning av blanketter, vilka omnämnts vid behandlingen av intendentur­

ärendena, skola ankomma på kanslibyrån.

Utredningen sammanfattar sitt förslag beträffande kanslibyrån på följande

sätt.

A kanslibyrån skulle således ankomma följande ärenden:

ombudsmannaärenden och andra juridiska ärenden;

personalärenden;

organisationsärenden (rörande byråindelning och ärendenas fördelning på

byråer, registrering och arkivering, bibliotek, arbetstid m. m.);

anslagsärenden;

kamerala ärenden;

ärenden rörande viss statistik;

ärenden rörande lokaler för styrelsen och arbetsför medlingsorganen;

ärenden rörande tryckning av blanketter; samt

allmänna ärenden (remisser och andra ärenden, som icke höra till annan

byrå).

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

(31

Utredningen påpekar, att kanslibyrån i den av utredningen föreslagna ut­

formningen får en betydande omfattning. Enligt utredningens mening blir

dock arbetsbelastningen för byråns chef icke fullt så stor som kan synas av

arbetsuppgifternas stora antal och personalstyrkans storlek. Vissa ärendes­

grupper — t. ex. kameralärendena och statistiken — torde nämligen påkalla

relativt ringa ingripande från byråchefens sida.

Beträffande revisionsårendena har utredningen av skäl, som omnämnas

vid behandlingen i det följande av frågorna om medelsförvaltning och revi­

sion, föreslagit, att den nuvarande revisionssektionen inom kameral- och

förrådsbvrån skall avskaffas samt att huvuddelen av de på nämnda sektion

ankommande uppgifterna skola handläggas inom överrevisorernas kansli, vil

ket med anledning härav skulle utbyggas.

Slutligen föreslår utredningen, att den nuvarande militära beredskapsbyrån

under benämningen försvarsbyrån bibehålies med oförändrade upp­

gifter. Härom anför utredningen följande.

Till omfattningen är den föreslagna byrån relativt liten. Den nuvarande

byrån omfattade nämligen den 1 december 1946 endast 26 befattningshavare,

varav 7 i tjänstemanna- och 19 i biträdesställning. Av dessa tjänstgöra 6

respektive fl hela året å byrån. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke

byrån bör inordnas i någon annan byrå. Avgörande för organisationsfrågan i

denna del måste emellertid bli den vikt, som tillmätes planeringen på arbets­

marknadsområdet för krig och därmed jämförliga förhallanden. Därest dessa

uppgifter anses kunna anförtros åt en befattningshavare med lägre tjänste­

ställning än byråchef erfordras tydligen icke någon särskild byrå för de­

samma. Det må dock erinras om att arbetsmarknadsområdet enligt det före­

liggande förslaget till den ekonomiska försvarsberedskapens ordnande icke

skall tillhöra det ekonomiska försvarsberedskapsorganets verksamhetsområde.

Krigsplaneringsarbetet för arbetsmarknaden skall sålunda enligt förslaget helt

vila på det centrala arbetsmarknadsorganet. Erfarenheten torde vidare utvisa,

att under fredstid planering för krigsförhållanden lätt kommer i skymundan

för mera aktuella arbetsuppgifter, om planeringsarbetet icke erhåller särskilda

högt kvalificerade företrädare. Av dessa skäl har utredningen icke ansett sig

kunna förorda byråns inordnande i någon annan byrå.

Utredningen föreslår sålunda för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta or­

ganisation följande sju byråer:

Första arbetsförmedlingsbyrån

Andra arbetsförmedlingsbyrån

Försäkringsbyrån

Sociala byrån

Tekniska byrån

Försvarsbyrån

Kanslibyrån.

Yttrandena.

I fråga om gränsdragningen

relsens permanenta de! och

mellan arbetsmarknadssty-

d e s s k r i s d e 1 har någon erinran

(32

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

icke riktats mot att den personalorganisation, som erfordras för byggnads-

regleringens handhavande, hänföres till krisdelen.

Däremot ha utlänningskommissionen och den sakkunnige för översyn av

nämnda kommissions och statens flyktingsnämnds verksamhet och organi­

sation m. m. föreslagit, att viss personal för utlänningsärenden bör beräknas

inom den permanenta organisationen. Härvid har åberopats, att — såsom ock­

så utredningen anfört —- en huvuddel av de nu på arbetsmarknadskommis­

sionen ankommande arbetsuppgifterna rörande utlänningar måste beräknas

komma att bestå under överskådlig tid framåt. Vidare har anförts, att läget

beträffande organisationen för utlänningsärendena numera är ett annat än

när utredningen behandlade spörsmålet, i det att förenämnda sakkunnige

sedan dess avgivit förslag rörande den framtida organisationen inom om­

rådet.

Arbetsmarknadskommissionen har härjämte föreslagit, att personal för ar­

kivarbetenas administration skall beräknas inom den permanenta delen, och

till stöd härför åberopat, att den av utredningen omnämnda omprövningen

av arkivarbetenas organisation m. in. numera föranlett förslag i ämnet.

Rörande beredskapssynpunkternas betydelse vid utform­

ningen av byråindelningen har arbetsmarknadskommissionen delvis en annan

uppfattning än utredningen. Kommissionen har härom i huvudsak anfört

följande.

Kommissionen anser, att utredningen gått för långt i sin strävan att be­

gränsa antalet byråer och därigenom icke i erforderlig mån tillgodosett det

numera allmänt omfattade kravet på hög statlig arbetsmarknadsberedskap.

Beredskapen måste utan tvekan bliva mindre, därest vid en arbetslöshetskris

en omorganisation skall behöva ske av det centrala verk, som i första hand

skall vara rustat att ingripa och bereda försörjning åt de arbetslösa. Detta

förutsättes emellertid av de sakkunniga, då de vilja åstadkomma den med

hänsyn till arbetsmarknadens växlande sysselsättningsnivå erforderliga elas-

ticiteten i det centrala verkets organisation genom att under tid, då arbets-

löshetsåtgärder erfordras i mycket ringa utsträckning, i större byråer inlem­

ma delar av verket, vilka under arbetslöshetsperioder beräknas skola be­

höva brytas ut ur dessa större byråer för att de nöjaktigt skola kunna hand­

ha sina uppgifter.

Enligt kommissionens uppfattning bör elasticiteten i verkets personalorga­

nisation skapas inom de byråer, som beräknas vara erforderliga vid en tid­

punkt, då verket skall vara skickat att utveckla den största effektiviteten.

Kommissionen anser, att befattningshavarna i byråchefsställning måste sko­

las för sina mera krävande uppgifter under en arbetslöshetskris genom att

redan under lugnare tider på arbetsmarknaden uppehålla sina befattningar

och alltså då få erfarenhet och vana att taga det ansvar, som framför allt un­

der en kris måste krävas av dem. Denna principiella uppfattning föranleder

kommissionen till att föreslå en ändrad byråindelning i förhållande till de

sakkunnigas förslag.

Beträffande arbetsförmedlingsärendena ha statskontoret och

överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen förordat, att dessa ärenden

skola sammanföras inom en byrå i stället för såsom utredningen föreslagit

inom två. Statskontoret finner det nämligen tveksamt huruvida den föreslagna

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

kommissionens personalförening föreslå, att ärendena rörande partiellt ar­

betsföra skola handläggas inom första arbetsförmedlingsbyrån.

Socialstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke tillsynen över den privata

arbetsförmedlingen borde läggas på annan byrå än någon av de

båda arbetsförmedlingsbyråerna, vilka direkt ha att utöva chefsskapet över

den offentliga förmedlingen.

Den av utredningen föreslagna byråorganisationen för arbetslös hets­

ärenden har föranlett erinringar huvudsakligen i vad avser planlägg-

ningsuppgifternas placering.

Arbetsmarknadskommissionen har erinrat om att erfarenheterna från ar-

betslöshetskriserna 1921—1923 och 1931—1934 klart givit vid handen, att de

konstaterade svårigheterna att då snabbt komma igång med lämpliga arbe­

ten främst bottnade i bristande planläggning. Dessa erfarenheter peka, anför

kommissionen, på vikten av att planläggningsverksamheten ägnas särskild

uppmärksamhet. Ett genomförande av utredningens förslag säkerställer en­

ligt kommissionens uppfattning icke att planläggningsarbetet blir effektivt.

Kommissionen föreslår därför inrättandet av en särskild planläggningsbyrå.

Till stöd härför åberopar kommissionen ytterligare följande.

Av principiella skäl bör samma person ha ansvaret för såväl bedömningen

av planeringsbehovet som ock för planeringens genomförande. Erfarenhe­

terna hittills tala också för nödvändigheten av en ständig kontakt mellan so­

ciala och tekniska beredskapssektionerna. Detta gäller icke minst i fråga om

investeringsreserven och dess lämpliga avvägning med hänsyn till olika orters

konjunkturkänslighet och arbetsmarknadsförhållanden i övrigt. Planerings­

arbetet i vad gäller investeringsreserven är ingalunda färdigt eller tillräckligt

omfattande i fråga om objekt. Efterhand som i reserven upptagna arbeten

komma till utförande i öppna marknaden eller som beredskapsarbeten, måste

nya arbetsobjekt tillföras. Planeringsarbetet behöver också kombineras med

en upplysningsverksamhet, som når ut i första hand till de ansvariga kommu­

nalmännen och för dem klargör de brister, som vidlåda den nuvarande plane­

ringen, så att de i tid kunna lämna sin medverkan till deras avhjälpande. När

det gäller de konjunkturkänsliga orterna, är det nödvändigt att kommun för

kommun i samverkan med de berörda myndigheterna åstadkomma en investe-

ringsreserv, som håller måttet i de krissituationer, vilka kunna uppkomma.

Vid genomförande av detta program måste sociala och tekniska beredskaps-

sektionerna intimt samverka. Detta kan ske effektivare, om de äro sam­

manförda i en särskild byrå. Uppdelas sektionerna enligt de sakkunnigas för­

slag på skilda byråer föreligger däremot viss risk för att planeringsuppgif-

terna komma att bliva eftersatta för de dagsaktuella verkställighetsuppgift-

terna inom respektive byråer. Det må vidare framhållas, att planeringsorga­

net självfallet får en starkare ställning i förhållande till utomstående myn­

digheter, om det organiseras såsom en särskild byrå. Byråställning blir också

till nytta vid utövande av den rådgivande verksamheten i industriella lokali-

seringsfrågor.

Även i en akut arbetslöshetssituation skulle den samordning av planeringen,

som inrättandet av en planläggningsbyrå komrne att innebära, vara ända­

målsenlig. Det skulle därigenom bli möjligt att inom samma byrå icke blott

bedöma, huruvida i den föreliggande krissituationen andra möjligheter än an­

ordnande av beredskapsarbeten stå till buds, utan även pröva, huruvida pla-

lierade arbeten äro lämpliga att tillgripas och i så fall, vilket arbete som bör

sättas igång.

På den förordade planeringsbyrån bör därjämte ankomma att handlägga

ärenden rörande planeringsbidrag till kommuner, vilka ärenden nu handläg­

gas inom tekniska byrån. Vid bedömande av frågor om planeringsbidrag till

kommuner fordras nämligen kännedom om arbetslöshetsriskerna inom olika

orter, och på detta område bör sociala beredskapssektionen kunna utan om­

gång tillliandagå tekniska beredskapssektionen med erforderliga upplysningar.

Vid risker för lokala sysselsättningskriser, exempelvis vid omställning av

viss industri, blir sociala beredskapssektionen underrättad genom det s. k. var­

selsystemet, som numera tillämpas, och har att verkställa utredning rörande

möjligheterna att eliminera krisen. Härvid har sektionen också behov av tek­

nisk expertis, som finns att tillgå inom tekniska beredskapssektionen. Vid

handläggning av ärenden rörande industrilokalisering måste samarbete äga

rum mellan de båda sektionerna; sociala beredskapssektionen behöver tek­

niska beredskapssektionens biträde för att kunna lämna tekniska uppgifter åt

industriföretagen, t. ex. rörande tillgänglig tomtmarks lämplighet, hamnför­

hållanden och landkommunikationer.

Ett sammanförande av tekniska och sociala beredskapssektionerna möjlig­

gör också ett rationellt utnyttjande av sektionernas arbetskraft. Tekniska be­

redskapssektionens arbetsuppgifter äro mest omfattande under tiden för pro-

positionsarbetet inom Kungl. Maj :ts kansli, och dess större personalbehov kan

då tillgodoses genom anlitande av sociala beredskapssektionens personal. Sist­

nämnda sektions utredningsuppdrag m. m. kunna då i viss omfattning upp­

skjutas och arbetet med dessa koncentreras till tider under året, då tekniska

beredskapssektionens personal kan lämna biträde.

Slutligen åberopar kommissionen, att vid bifall till dess förslag en klar an­

svarsfördelning vinnes beträffande olika slag av ärenden. Planläggningsbyrån

får ansvara för alt arbetsmarknadsberedskapen blir tekniskt god och ur ar-

betsmarknadssynpunkt riktigt avvägd. Sociala byrån och tekniska byrån få

var för sig att svara för verkställighetsåtgärdernas snabba genomförande. —

Arbetsmarknadskommissionens förslag om inrättande av en planläggnings-

byrå är icke enhälligt, i det att ledamoten Brodén anslutit sig till utredningens

förslag i denna del.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, svenska teknologföreningen, civila stats­

förvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens per­

sonalförening förorda likaledes inrättande av en planläggningsbyrå, bildad

genom sammanslagning av de nuvarande sociala och tekniska beredskaps­

sektionerna.

Statens sakrevision och överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen

anse, att en planläggningsbyrå bör inrättas genom sammanförande av nyss­

nämnda båda sektioner samt dessutom den av utredningen föreslagna för-

svarsbyrån.

Statskontoret — vilket såsom förut omnämnts är av den uppfattningen att

arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde bör vara avsevärt mera be­

gränsat än utredningen föreslagit — anser, att de av utredningen föreslagna

sociala och tekniska byråerna samt försvarsbyrån böra sammanslås lill eu

social- och planeringsbyrå.

liihang till riksdagens protokoll 19i 7. 1 samt. Nr 239.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

65

r>

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Utredningens förslag att den nuvarande kameral- och förråds-

byrån inom arbetsmarknadskommissionens kansli skall uppdelas på tek­

niska byrån och kanslibyrån har mött gensagor i åtskilliga yttranden.

Arbetsmarknadskommissionen har rörande förslaget i denna del bland an­

nat anfört följande.

Förslaget skulle innebära en återgång till vad som tidigare tillämpats inom

kommissionen men då befunnits olämpligt. Visserligen är intendenturverk -

samheten numera av mindre omfattning än vid tidpunkten för denna verk­

samhets utbrytning ur tekniska byrån, men med hänsyn till arbetsmarknads-

beredskapen är det icke lämpligt att förlägga intendenturärendena till tek­

niska byrån. Beträffande förrådsverksamheten finner kommissionen direkt

olämpligt att samma byrå har hand om arbeten och förrådsverksamheten för

dessa, då ansvarsfördelningen därigenom blir oklar.

De sakkunnigas skäl för att hänföra de kamerala ärendena till kansli-

byrån synas kommissionen heller icke tillräckligt grundade, helst som kans­

libyrån därigenom kommer att bli så stor, att dess effektivitet måste komma

att minskas. De sakkunnigas uttalande därom, att kameralärendenas natur

torde påkalla relativt ringa ingripande från kanslibyråchefens sida, synes

innebära en undervärdering av de kamerala göromålens betydelse. Det kan

icke vara lämpligt att, för att avlasta byråchefen, delegera utanordningsrät-

ten till kamreraren. Arbetsmarknadsstyrelsen får en så omfattande medels­

förvaltning, att denna fordrar ständig tillsyn av byråchefen, helst som an­

slagsredovisning m. m. vid kommissionens förändring till vanligt ämbetsverk

måste komma att ställa samma krav på detta verk som på andra.

Kamerala och intendenturärenden äga direkt samband med varandra. Man

torde i detta sammanhang endast behöva framhålla det ständiga sambandet

mellan å ena sidan inköpande och försäljande eller uthyrande verksamhet

samt å andra sidan kassa och bokföring i vad angår betalningsterminer,

kassarabatt, kreditgivning, säkerheter, fordringar och bokslut. Det måste

även anses principiellt riktigt, att materielbokföringen handhaves av samma

byrå, som svarar för centralbokföringen.

Under åberopande av anförda skäl föreslår kommissionen, att den nuvaran­

de kameral- och förrådsbyrån bibehålies under benämningen kameralbyrån.

Härvid borde dock ärendena rörande avlöningsuträkning överföras till kans­

libyrån.

Kommissionens förslag i denna del vinner stöd i de yttranden, som avgi­

vits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket, överreviso­

rerna vid arbetsmarknadskommissionen, civila statsförvaltningens tjänste­

mannaförbund och arbetsmarknadskommissionens personalförening.

Sålunda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.

Enligt förslaget skulle de kamerala ärendena hänföras till kanslibyrån och

förrådsärendena till tekniska byrån. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan

med erfarenheter från sin motsvarande organisation icke tillstyrka förslaget

i denna del. Såvitt styrelsen kan finna kommer kanslibyrån att få en till­

räckligt stor belastning redan genom personal-, juridiskt-administrativa och

statistikärenden. Att dit hänföra även hela den kamerala verksamheten kan

knappast vara ägnat att medföra en snabb och smidig handläggning och

kommer otvivelaktigt att bli en allt för stor arbetsbörda för byråns chef. Ge­

nom att inordna förrådsverksamheten under tekniska byrån berövas för-

rådsrörelsen den självständighet gent emot den tekniska ledningen, som är

en viktig faktor för upprätthållande av en effektiv kontroll över medelsan­

vändningen.

Riksräkenskapsverket har i denna del yttrat bland annat följande.

Därest arbetsmarknadsstyrelsen efter omorganisationen skall kunna på ett

tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter i avseende å medelsförvaltning­

en, är det oundgängligen erforderligt, att verket utrustas med en effektiv ka­

meral organisation. Det torde näppeligen kunna förväntas, att chefen för

kanslibyrån vid sidan av sina övriga maktpåliggande arbetsuppgifter skall

kunna ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de arbetsuppgifter, som samman­

hänga med arbetsmarknadsstyrelsens omfattande medelsförvaltning. Riksrä­

kenskapsverket finner det därför nödvändigt, att de kamerala arbetsuppgif­

terna företrädas av en särskild byrå inom arbetsmarknadsstyrelsen.

Enligt ämbetsverkets mening böra jämväl de s. k. intendenturärendena så­

som hittills handläggas inom kameralbyrån. De arbetsuppgifter, som falla

inom denna verksamhetsgren, äro till sin natur övervägande av ekonomisk

och redovisningsmässig natur och stå i intimt samband med den kamerala

bokföringen.

Statens sakrevision har ifrågasatt, att kanslibyrån skall uppdelas på en

kanslibyrå och en kameralbyrå.

För yttrandena rörande revisionsärendenas handläggning redo-

göres vid behandlingen i det följande av frågorna om medelsförvaltning och

revision.

Såsom förut nämnts ha statskontoret, statens sakrevision och överrevisorer­

na vid arbetsmarknadskommissionen ansett, att den av utredningen föreslag­

na försvarsbyrån bör sammanföras med andra delar av arbetsmark­

nadsstyrelsens kansliorganisation och sålunda icke utgöra någon särskild

byrå. Även allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida de arbetsuppgifter,

som avsetts för försvarsbyrån, äro av den art, att en särskild byrå påfordras

för uppgifternas handhavande.

Arbetsmarknadskommissionen däremot har tillstyrkt, att ifrågavarande

byrå får bestå, men kommissionen har föreslagit, att nuvarande namnet mi­

litära beredskapsbyrån bibehålies.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att enligt

nämndens instruktion även arbetsmarknaden tillhör dess verksamhetsområ­

de, men att den egentliga planeringsverksamheten bör ankomma på arbets­

marknadsstyrelsen. Nämnden har vidare rörande försvarsbyrån anfört föl­

jande.

Ur de synpunkter riksnämnden har att beakta är det i hög grad önskvärt

att inom varje myndighet med uppgifter på den ekonomiska försvarsbered-

skapens område de befattningshavare, som äro sysselsatta med dylika upp­

gifter, sammanföras till en särskild avdelning eller byrå samt ställas under

ledning av ansvarig person. Angeläget är vidare att inom ämbetsverk med

särskild styrelse beredskapssynpunktema bliva på ett betryggande sätt före­

trädda inom styrelsen. Ur denna synpunkt framstår i förevarande fall som

önskvärt, att arbetsmarknadsstyrelsens försvarsbyrå knytes till styrelsens ge­

neraldirektör eller överdirektör på sådant sätt, att det klart framgår att en av

dessa personer är särskilt ansvarig för byråns arbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

67

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Överbefälhavaren framhåller, att planeringen på arbetsmarknadsområdet

för krig och därmed jämförliga förhållanden är ett beredskapsarbete av

mycket stor betydelse för rikets försvar. Inordnad i en annan byrå förelig­

ger —- anför överbefälhavaren vidare -—- allvarlig risk för att den organisa­

tion, som har att handlägga försvarsärenden, icke skulle kunna helt kon­

centrera sig på sin huvuduppgift. I likhet med riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap finner överbefälhavaren därför betydelsefullt, att försvars-

byrån direkt anknytes till styrelsens generaldirektör eller överdirektör. Här­

igenom skulle säkerhet ernås för att försvarssynpunkterna tillräckligt beak­

tades inom arbetsmarknadsstyrelsen.

Även statens livsmedelskommission har förordat en fristående försvars-

byrå.

Rörande arbetsmarknadsstyrelsens statistiska verksamhet har

sakrevisionen anfört i huvudsak följande.

Av betänkandet framgår, att utredningen förutsatt, att insamlandet och

bearbetandet av statistiska uppgifter skall fördelas — i enlighet med inom

arbetsmarknadskommissionen tillämpat förfarande —• å de byråer och sek­

tioner, som närmast ha bruk för uppgifterna, dock att viss s. k. ordinarie

statistik skall ombesörjas av en särskild sektion inom den föreslagna kansli­

byrån. Enligt sakrevisionenis mening är det ur olika synpunkter mera ratio­

nellt att hela statistikverksamheten koncentreras till ett organ, försett med

för ändamålet lämpad personal- och maskinutrustning. Vidare bör den av

utredningen föreslagna statistiksektionen förläggas icke till kanslibyrån utan

till försäkringsbyrån. Härigenom skulle ernås dels en bättre balans i fråga

om storleksordningen mellan arbetsmarknadsstyrelsens olika byråer, dels

ett bättre utnyttjande av den allmänna sakkunskap i statistiska spörsmål,

som chefen för försäkringsbyrån förutsättes besitta.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen ha givit uttryck åt en

liknande uppfattning.

Föredraganden.

I direktiven för utredningen anförde jag, att med hänsyn till de från tid

till annan ytterst skiftande förhållandena på arbetsmarknaden, som i sista

hand måste komma att bestämma omfattningen och utformningen av ett

centralt arbetsmarknadsorgans verksamhet, särskild uppmärksamhet av ut­

redningen borde ägnas åt frågan hur rimliga anspråk på organisationens

elasticitet skola kunna låta sig förena med kravet på nödig stadga och kon­

tinuitet i fråga om verksamhetens bedrivande. Angivna synpunkt har be­

aktats av utredningen bland annat på det sätt, att utredningen i sitt förslag

uppdelat arbetsmarknadsstyrelsens kansliorganisation i en permanent

del och en kris de 1. Till den permanenta delen hänför utredningen

personalorganisationen för de arbetsuppgifter, vilka kunna anses vara av be­

stående natur och för vilka personalbehovet kan fastställas med rimlig sä­

kerhet. Inom denna del avses ordinarie och extra ordinarie befattningar kom­

ma till användning i den utsträckning, som är vanlig inom den icke krisbe-

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

69

tonade statsförvaltningen. Inom krisdelen däremot beräknas lösligare an­

ställningsförhållanden få komma till användning i större eller mindre om­

fattning. Ehuru gränsen mellan den permanenta delen och krisdelen under

vissa förhållanden torde komma att te sig flytande, synes mig den av utred­

ningen gjorda uppdelningen ur praktisk synpunkt lämplig. I betydligt större

omfattning än vad gäller de centrala verken i allmänhet, torde man beträf­

fande arbetsmarknadsstyrelsen få räkna med att den för permanenta arbets­

uppgifter avsedda organisationen måste kompletteras med en till omfatt­

ningen varierande men under vissa förhållanden sannolikt mycket omfat­

tande organisation för krisuppgifter. Oavsett vilka anställningsvillkor, som

komma att bli gällande för personalen inom sistnämnda del av organisatio­

nen — till frågan härom återkommer jag i det följande vid behandlingen

av krisorganisationen — måste otvivelaktigt i olika sammanhang skillnad

göras mellan ifrågavarande båda delar av personalorganisationen.

Utredningens förslag avser endast den permanenta delen av arbetsmark­

nadsstyrelsens kansliorganisation. Utanför denna del har utredningen läm­

nat den personalorganisation, som erfordras för handhavande av de nu på

arbetsmarknadskommissionen ankommande ärendena rörande byggnadsreg-

leringen samt utlännings- och arkivarbetsärendena. Såvitt angår byggnadsreg-

leringen har denna uppfattning icke mött gensaga. Det isynes också själv­

fallet, att ett tillskapande i nuvarande läge av en permanent organisation

för denna reglering icke kan komma i fråga.

Utredningen har motiverat sitt ställningstagande till utlänningsärendena

därmed, att det centrala arbetsmarknadsorganets befattning med nämnda

ärenden är beroende av hela den för utlänningsverksamheten uppbyggda

krisorganisationens framtida ställning, vilken fråga icke är löst. Under re­

missbehandlingen ha utlänningskommissionen samt den sakkunnige, som till­

kallats för översyn av nämnda kommissions och statens flyktingsnämnds

verksamhet och organisation in. m., föreslagit, att viss personal för utlän­

ningsärendena bör beräknas inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta or­

ganisation. För egen del är jag ännu icke beredd att förorda ett mera stadig­

varande inordnande i arbetsmarknadsstyrelsen av en organisation för utlän­

ningsärendena. Jag behandlar därför organisationen i denna del i samband

med min behandling i det följande av organisationen för byggnadstillstånds-

ärendena.

Till frågan om organisationen för arkivarbetena återkommer jag vid be­

handlingen av personalorganisationen för sociala byrån.

Utredningens förslag innebär bland annat, att inom den permanenta or­

ganisationen skall beräknas viss personal för arbetslöshet.särenden. Utred­

ningen har motiverat detta med erfarenheten av det stadigvarande behovet

av personal för dessa ärenden samt med beredskapssynpunkter. Jag vill sär­

skilt uttala min principiella anslutning till utredningens förslag i denna del.

Visserligen måste man räkna med att behovet av personal för detta ända­

mål kommer alt vara i hög grad avhängigt av konjunkturutvecklingen, men

det synes mig riktigt, att den minimiorganisation, som kan beräknas vara

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

erforderlig även under goda konjunkturer, erhåller plats inom den perma­

nenta organisationen.

Såsom utredningen anfört måste beredskapssynpunkterna till­

mätas avsevärd betydelse vid utformandet av arbetsmarknadsstyrelsens

kansliorganisation. När det gäller byråindelningen kunna dessa synpunkter

enligt utredningens mening tillgodoses antingen genom att för viss bered-

skapsuppgift inrättas en särskild byrå, vilken vid behov kompletteras genom

ökning av personalen, eller också genom att för ändamålet inom en byrå

organiseras en underavdelning, vilken vid behov tillfälligt brytes ut till själv­

ständig byrå. Arbetsmarknadskommissionen har i sitt yttrande ännu star­

kare än utredningen framhållit beredskapssynpunkterna och företräder den

uppfattningen, att samtliga byråer, vilka kunna beräknas bli erforderliga un­

der en arbetslöshetskris, också böra ingå i den permanenta organisationen.

Häremot vill jag anföra, att beredskapssynpunkterna givetvis måste vägas

mot ekonomiska hänsyn samt uppfattningen om den organisation som kan

anses behövlig under tider, då kris icke råder. Man synes sålunda icke böra

utesluta en organisationsform, där man räknar med utflyttning under kris­

förhållanden av större eller mindre delar av permanenta byråer. Härför ta­

lar även den omständigheten, att en bedömning i förväg av den lämpliga

organisationen under en kristid alltid måste innefatta vissa osäkerhets­

moment.

Jag övergår härefter till att behandla byråorganisationen för de olika grup­

perna av ärenden och upptar därvid först frågan om organisationen för a r-

betsförmedlingisärendena.

Utredningen har för handläggningen av dessa ärenden föreslagit inrättan­

de av två byråer, benämnda första och andra arbetsförmedlingsbyråema. På

andra arbetsförmedlingsbyrån skulle enligt förslaget ankomma ärenden rö­

rande ungdomsförmedling och yrkesvägledning samt partiellt arbetsföra,

medan övriga arbetsförmedlingsärenden skulle handläggas innan första ar­

betsförmedlingsbyrån. I remissutlåtandena ha statskontoret och överreviso-

rema vid arbetsmarknadskommissionen ifrågasatt, huruvida icke de av ut­

redningen föreslagna båda byråerna böra sammanföras till en byrå. Kommit­

tén för partiellt arbetsföra har förklarat sig vidhålla ett av kommittén tidi­

gare framfört förslag, att en särskild arbetsvårdsbyrå skall inrättas för

ärenden rörande partiellt arbetsföra. Arbetsmarknadskommissionen har i

likhet med ytterligare några remissinstanser föreslagit, att ärendena rörande

partiellt arbetsföra skola handläggas inom första arbetsförmedlingsbyrån och

att sålunda endast ärenden rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning

skola ankomma på den av utredningen föreslagna andra arbetsförmedlings­

byrån. Slutligen har socialstyrelsen ifrågasatt, att ärenden rörande den pri­

vata arbetsförmedlingen skola handläggas å annan byrå än någon av arbets­

förmedlingsbyråema.

För egen del anser jag med hänsyn till arbetsförmedlingsärendenas om­

fattning uteslutet, att dessa ärenden skola kunna sammanföras inom endast

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

71

en byrå. En sådan organisation skulle enligt min mening sannolikt icke kunna

undgå att medföra ogynnsamma återverkningar på effektiviteten i ledningen

av arbetsförmedlingsverksamheten. Jag ansluter mig därför till förslaget om

uppdelning av ifrågavarande ärenden på två byråer. Härvid kan jag i nuva­

rande läge icke förorda inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå. Frågan

härom torde böra anstå i vart fall till dess principiell ställning tagits till

frågan om arbetsvärd för partiellt arbetsföra i allmänhet. Å andra sidan de­

lar jag icke de betänkligheter, som framförts mot förslaget att sammanföra

ärendena rörande de partiellt arbetsföra med ärendena rörande ungdomsför-

medling och yrkesvägledning inom den föreslagna andra arbetsförmedlings-

byrån. Ärendena rörande partiellt arbetsföra äga utan tvivel ett nära sam­

band icke enbart med yrkesvägledningen utan även med arbetsförmedlings-

ärendena i övrigt. Med hänsyn till sin omfattning och vikt torde de emellertid

under alla förhållanden böra tillförsäkras en relativt fristående ställning i or­

ganisatoriskt hänseende. Detta synes lämpligen kunna ske genom att de för­

läggas till en särskild sektion inom den byrå, där ärenden rörande ungdoms-

förmedling och yrkesvägledning handläggas. Jag biträder sålunda utredning­

ens förslag till fördelning av ärendena mellan de två arbetsförmedlings-

byråema. Av praktiska skäl och med hänsyn till att yrkesvägledningen torde

få betraktas som huvuduppgiften för den byrå, som av utredningen be­

nämnts andra arbetsförmedlingsbyrån, anser jag dock att denna byrå bör

erhålla benämningen yrkesvägledningsbyrån. Den av utredningen föreslagna

första arbetsförmedlingsbyrån bör härvid benämnas endast arbetsförmed­

lingsbyrån.

På ytterligare en punkt vill jag förorda avvikelse från utredningens för­

slag. I likhet med socialstyrelsen finner jag således mindre lämpligt, att

ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen förläggas till någon av de

nu nämnda byråerna. Ifrågavarande ärenden torde i stället böra handläg­

gas inom kanslibyrån.

Utredningen har föreslagit inrättande av tre byråer med huvudsaklig uppgift

att handlägga arbetslöshetsärenden, nämligen en försäkringsbyrå,

en social byrå och en teknisk byrå. Försäkringsbyrån motsvarar socialstyrel­

sens nuvarande arbetsmarknadsbyrå, vilken föreslås överflyttad till arbets­

marknadsstyrelsen. Inom denna byrå skulle dock i framtiden endast ärenden

rörande arbetslöshetsförsäkring handläggas. Någon erinran mot förslaget i

denna del har icke framförts under remissbehandlingen. Även jag ansluter

mig till förslaget såvitt angår försäkringsbyrån.

Utredningen har i sitt betänkande diskuterat lämpligheten av en organisa­

tion, där arbetslöshetsärendena i övrigt skulle fördelas på tre byråer, näm­

ligen en planläggningsbyrå, en social byrå och en teknisk byrå. På skäl, för

vilka redogörelse lämnats i det föregående, har utredningen emellertid avvi­

sat alternativet med en särskild planläggningsbyrå och förordat planlägg-

ningsarbetets uppdelning på sociala och tekniska byråerna. I remissyttran­

dena har arbetsmarknadskommissionen liksom åtskilliga andra myndigheter

och organisationer föreslagit, att en planläggningsbyrå skall ingå i byrå­

organisationen.

Jag vill för min del helt biträda den uppfattning om planläggningsarbetets

stora betydelse, som kommit till uttryck i sistnämnda remissyttranden. Det

synes mig därför vara en angelägenhet av största vikt, att förutsättningar

skapas för att planläggningsarbetet skall kunna bedrivas effektivt. Detta för­

utsätter emellertid enligt min mening icke inrättande av en särskild plan­

läggningsbyrå. Såsom utredningen anfört bör under nuvarande förhållanden

planläggningsarbetet vara en huvuduppgift för båda de av utredningen före­

slagna byråerna, sociala byrån och tekniska byrån. Dessa byråer böra, i nära

samverkan med varandra, svara för var sin sida av planläggningsarbetet.

Härigenom undvikes att planläggning och verkställighet skiljas åt, vilket —

åtminstone under nuvarande förhållanden, då verkställighetsuppgifterna ha

en begränsad omfattning — torde främja beredskapen. Vidare synes genom

denna anordning förutsättningar skapas för ett effektivt utnyttjande av so­

ciala och tekniska byråernas personal.

Vad jag nu anfört utesluter icke att under en arbetslöshetskris, då verk­

ställighetsuppgifternas omfattning avsevärt ökar, en utflyttning av planlägg­

nings verksamheten helt eller delvis till en eller flera särskilda byråer kan

befinnas lämplig. Vidare synes det tänkbart, att det utredningsarbete rörande

näringslivets lokalisering, som igångsatts jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14

februari 1947, kan ge anledning till omprövning av frågan om en planlägg­

ningsbyrå.

Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag, att för näi-varande en­

dast två byråer skola inrättas för ifrågavarande ärenden.

Vad angår kameral - och intendenturärendena, för vilka inom

arbetsmarknadskommissionens kansli finns en särskild byrå, kameral- och

förrådsbyrån, har utredningen föreslagit, att kameralärendena skola hand­

läggas inom kanslibyrån och att intendenturärendena skola föras till tekniska

byrån. Såväl arbetsmarknadskommissionen som flera andra myndigheter

och organisationer ha föreslagit, att den nuvarande kameral- och förråds­

byrån skall bibehållas såsom särskild byrå. Av vad som anförts i remiss­

utlåtandena har jag blivit övertygad om att utredningens förslag i denna

del icke innebär en tillfredsställande lösning. Ett genomförande av förslaget

skulle innebära en återgång till en organisation, som tidigare tillämpats

inom arbetsmarknadskommissionens kansli men befunnits mindre lämplig.

De arbetsuppgifter, som enligt utredningsförslaget skola ankomma på kans­

libyrån — förutom de kamerala ärendena i huvudsak personalärenden, ju-

ridiskt-administrativa ärenden och statistikärenden — äro nämligen alltför

omfattande för en enda byrå. Ett genomförande av förslaget torde därför

innebära risk för att i första hand kameralärendena icke komma att kunna

ägnas den omsorgsfulla handläggning dessa ärenden kräva. Även tekniska

byrån skulle få en relativt stor omfattning i den föreslagna utformningen,

vilket torde medföra en viss risk för eftersättande av intendenturärendena.

Såsom i ett par remissutlåtanden framhålles, synes det vidare önskvärt, att

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

73

.

förrådsverksamheten erhåller eu från den byggande verksamheten mera

självständig ställning än följden skulle bli vid ett genomförande av utred­

ningens förslag. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till det av ar­

betsmarknadskommissionen m. fl. framförda förslaget om inrättande av

en särskild kameralbyrå, till vilken även handläggningen av intendentur-

ärendena föres. Inom kameralbyrån bör vidare, av skäl som åberopas vid

behandlingen i det följande av frågor rörande medelsförvaltning och revi­

sion, inrättas en specialrevision för granskning av vissa arbetsmarknads­

styrelsen underlydande organs räkenskaper.

Arbetsmarknadskommissionen bar föreslagit, att den nu till kameral-

och förrådsbyrån hörande avlöningsdetaljen skall övei flyttas till kansliby­

rån. Mot en sådan omplacering har jag icke något att erinra.

I flera yttranden har uttalats, att den av utredningen föreslagna för-

svarsbyrån, vilken motsvarar den nu inom arbetsmarknadskommissio­

nens kansli befintliga militära beredskapsbyrån, bör inordnas i någon annan

byrå, varvid främst ifrågasatts dess inordnande i en planläggningsbyrå. I

andra yttranden har utredningens förslag om bibehållande av en särskild

byrå för ifrågavarande ärenden tillstyrkts. För egen del far jag i föreva­

rande spörsmål anföra följande.

För handhavande av uppskovsväsendet och frågorna i övrigt rörande dis­

positionen av arbetskraften under krigsförhållanden erfordrades under

krigsåren icke mindre än tre byråer inom arbetsmarknadskommissionens

kansli. Efter krigets slut har denna omfattande organisation kraftigt redu­

cerats. Numera återstår endast militära beredskapsbyrån, vilken till sin

personalstyrka är relativt liten. Det planläggningsarbete, som ankommer

på denna byrå, är emellertid av vital betydelse för saväl försvarets som

folkförsörjningens funktionsduglighet i en beredskapssituation. Byråns chef

intar en betydelsefull mellanställning mellan å ena sidan de militära myn­

digheterna och å andra sidan företrädare för produktionen. Då härtill kom­

mer att ifrågavarande verksamhet är artskild från den verksamhet, som i

övrigt kommer att åligga arbetsmarknadsstyrelsen, finner jag övervägande

skäl tala för att den för ändamålet inom arbetsmarknadskommissionen

inrättade särskilda byrån tills vidare bibehålies inom arbetsmarknadssty­

relsen. I avbidan på närmare erfarenhet rörande den lämpliga organisatio­

nen av den ekonomiska försvarsberedskapen, i vilken ifrågavarande byrå

utgör ett viktigt led, torde dock byråns chef böra erhålla eu i viss mån annan

ställning än övriga byråchefer. Härtill återkommer jag i det följande.

Arbetsmarknadskommissionens förslag, att det nuvarande namnet militära

beredskapsbyrån skall bibehållas för ifragavarande hyra finner jag icke

lämpligt. Den av utredningen föreslagna benämningen försvarsbyrån synes

mig bättre ange byråns arbetsuppgifter.

Utredningen bar vidare föreslagit, alt den för arbetsmarknadsstyrelsen ge­

mensamma statistiska personalen, vilken inom arbetsmarknadskom­

missionen tillhör kanslisektionen, skall hänföras till kanslibyrån i avbidan

på att närmare klarhet vinnes rörande arbetsmarknadsstatistikens framtida

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

utformning och organisation och i samband härmed frågan om den statistis­

ka organisationen inom styrelsen kan tas upp till definitiv prövning. Statens

sakrevision och överrevisorema vid arbetsmarknadskommissionen ha där­

emot förordat inordnande av nämnda personal i försäkringsbyrån och en

större koncentration av statistikverksamheten inom styrelsen.

Med hänsyn till rådande läge beträffande arbetsmarknadsstatistiken synes

mig den av utredningen förordade lösningen tills vidare vara lämplig. Jag för­

utsätter, att frågorna om den statistiska personalens placering samt om ett

sammanförande i större utsträckning än hittills av statistikärendena få upp­

tas till prövning sedan ställning tagits till den framtida utformningen av den­

na statistikgren.

De delar av förslaget till byråindelning, som icke särskilt upptagits till be­

handling i det föregående, föranleda ingen erinran från min sida. Jag före­

slår alltså, att inom arbetsmarknadsstyrelsen inrättas följande åtta perma­

nenta byråer:

Arbetsförmedlingsbyrån

Yrkesvägledningsbyrån

F ör säkringsbyrån

Sociala byrån

Tekniska byrån

Försvarsbyrån

Kanslibyrån

Kameralbyrån

Arbetsmarknadsstyrelsens befattning med uppgifter av kriskaraktär torde

kunna medföra, att även i fråga om den permanenta delen av organisationen

jämkningar i fördelningen av ärendena mellan byråerna kunna befinnas er­

forderliga. Jag förutsätter, att dylika jämkningar skola kunna vidtagas.

Chefsbefattningarna m. in.

Utredningen.

Utredningen har föreslagit, att befattningen som generaldirektör och

chef för arbetsmarknadsstyrelsen skall placeras i lönegrad C 15. Till stöd

härför har utredningen anfört följande.

Arbetsmarknadsstyrelsen kommer att bli ett till personalorganisationen

betydande verk med en stor lokalorganisation. Styrelsens arbetsuppgifter bli

icke blott omfattande utan även av osedvanligt svårbemästrad karaktär. De

skiftande förhållandena på arbetsmarknaden torde komma att medföra, att

uppgifterna bli av ytterst växlande art. I stor omfattning komma de att avse

verksamhet, som är endast ofullständigt författningsreglerad och där kraven

på verkets initiativ och självständiga handlande följaktligen bli stora. Van­

ligen kommer stor snabbhet att fordras vid vidtagande av de på styrelsen

ankommande åtgärderna. Utvecklingen på arbetsmarknaden är alltid av

vital betydelse för samhällslivet. Vid en krisartad utveckling komma där­

75

för arbetsmarknadsfrågorna att stå i centrum för samhällsintresset. \id ar­

betslöshet i större omfattning har man att räkna med att samhällets investe­

ringspolitik kan nödvändiggöra ekonomiska engagemang av utomordentlig

storleksordning. Det centrala arbetsmarknadsorganets verksamhet maste un­

der dylika förhållanden bli särskilt betydelsefull ur statsfinansiell synpunkt.

De antydda omständigheterna ge klart vid handen, att mycket stora krav

måste ställas på arbetsmarknadsstyrelsens ledning och främst pa general­

direktören. Befattningen som chef för styrelsen bör därför i lönehänseende

erhålla sådan placering, att eni tillfredsställande rekrytering säkerställes.

Härvid synes icke böra ifrågakomma lägre placering än i G 15, i vilken

lönegrad bland andra cheferna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap placerats.

Utredningens förslag i denna del är icke enhälligt, i det att ledamöterna

Bergquist, Kugelberg och Svensson ansett, att chefen för arbetsmarknads­

styrelsen med hänsyn till löneställningen för cheferna vid de med styrelsen

närmast jämförliga centrala ämbetsverken och i avbidan på en allmän över­

syn över verkschefernas löneplacering bör hänföras till lönegrad C 12.

Utredningen finner vidare ofrånkomligt att inom arbetsmarknadsstyrelsen

inrättas en befattning som överdirektör och souschef. Detta nöd-

vändiggöres enligt utredningens mening av omfattningen och karaktären

av styrelsens arbetsuppgifter. Utredningen hänvisar till vad härom anförts

vid behandlingen av generaldirektörens löneställning samt framhåller ytter­

ligare, att med hänsyn till arbetsuppgifternas art behovet av att samordna

de olika byråernas verksamhet torde bli större inom arbetsmarknadsstyrel­

sen än som är regel inom de centrala verken. Rörande överdirektörens ar­

betsuppgifter har utredningen anfört följande.

Överdirektören bör främst vara generaldirektörens ställföreträdare och

vid förfall för denne tjänstgöra som ordförande i styrelsen. För att kunna

fullgöra dessa uppgifter måste han följa styrelsens verksamhet i dess helhet.

Därutöver bör han avlasta generaldirektören mera rutinmässiga arbetsupp­

gifter för att generaldirektören skall få större möjlighet att ägna sig åt de

allmänna spörsmålen. Utredningen anser det icke lämpligt att i instruktio­

nen angives en bestämd kompetensfördelning mellan generaldirektören och

överdirektören, då denna fördelning torde kunna röna inverkan av växlande

förhållanden inom styrelsens verksamhetsområde. Sålunda bli överdirek­

törens arbetsuppgifter uppenbarligen beroende av huruvida den i det föl­

jande omnämnda posten såsom överingenjör är besatt eller icke. Det vill dock

synas, som om överdirektören bland annat bör ägna uppmärksamhet åt sam­

ordningen av de olika grenarna av arbetsförmedlingens verksamhet sins­

emellan samt med arbetslöshetsförsäkring m. in.

Rörande överdirektörstjänstens lönegradsplacering har utredningen anfört

att lägre placering än i C 9 icke bör ifrågakomma med hänsyn till arbetsupp­

gifternas omfattning och art.

Såsom chef för en avdelning inom arbetsmarknadskommissionens kansli

bar till för kort tid sedan tjänstgjort en tekniker. Befattningen är för när­

varande vakant. Utredningen har icke ansett sig böra föreslå, att någon mot­

svarande befattning skall ingå i arbetsmarknadsstyrelsens permanenta orga­

Iiungl. Maj:ts proposition nr 239.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

nisation. Under tider, då mera omfattande krisregleringar icke existera, bör

det enligt utredningens uppfattning vara tillräckligt med en generaldirektör

och en överdirektör i ledningen av styrelsen. Utredningen anser däremot

sannolikt, att det under en arbetslöshetskris kommer att framträda ett starkt

behov av att, om ingen av nämnda båda befattningshavare är tekniker, vid

sidan av dem äga tillgång till en högt kvalificerad befattningshavare med

teknisk utbildning och erfarenhet. Detta gäller enligt utredningens mening

även ett läge sådant som det nuvarande, då en omfattande reglering av

byggnadsverksamheten upprätthålles. Utredningen anser därför, att Kungl.

Maj:t bör äga möjlighet att vid behov tillsätta en överingenjör inom

arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. Befattningen borde vara arvodesavlönad

och arvodet bestämmas från fall till fall.

I fråga om byråchefsbefattningarna har utredningen föreslagit,

att chefen för tekniska byrån skall avlönas enligt C-planen i enlighet med

vad som tillämpas för flertalet liknande tjänster i andra verk. Befattningen

borde placeras i C 7 med hänsyn till de krav, som måste ställas på inne­

havaren, och de löneförmåner, som eljest inom statsförvaltningen och det

privata näringslivet erbjudas kvalificerade tekniker.

Befattningen som chef för kanslibyrån bör enligt förslaget i enlighet med

eljest för dylika befattningar tillämpade regler tillhöra lönegraden A 30.

Även i fråga om försäkringsbyrån anser utredningen, att chefstjänsten i lik­

het med den motsvarande befattningen som chef för socialstyrelsens arbets-

marknadsbyrå bör vara placerad i A 30.

I fråga om återstående fyra av utredningen föreslagna byråer bär utred­

ningen funnit chefsbefattningarnas karaktär mera tveksam. Utredningen

har emellertid funnit övervägande skäl tala för att dessa befattningar er­

hålla karaktären av förordnandetjänster. De borde därvid placeras i C 6. Till

stöd för sitt förslag i denna del har utredningen anfört följande.

Förordnandetjänster tillgodose bäst kravet på elasticitet i organisationen,

i det att användningen av sådana tjänster ökar möjligheterna att vid behov

vidtaga ändringar i styrelsens organisation. Såsom framgår av vad tidigare

anförts räknar utredningen med att dylika förändringar bland annat skola

kunna äga rum genom att tillfälliga byråer — antingen bildade genom ut­

brytning av ärenden från de permanenta byråerna eller helt nybildade __

inrättas. Med hänsyn till svårigheterna att förutse utvecklingen å arbets­

marknaden kan icke uteslutas, att en av omständigheterna framtvingad ny-

inriktning av verksamheten på visst område kan framkalla behov av att före­

ta förändringar, som i än högre grad påverka den permanenta organisatio­

nen.

Särskilda skäl för anlitande av förordnandetjänster föreligga i fråga om

arbetsformedlingsbyraerna. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens orga­

nisation ha nämligen föreslagit, att befattningarna som länsarbetsdirektör

skola tillsättas på förordnande och avlönas enligt C-planen. Arbetsförmed-

hngsbyråernas chefsbefattningar böra då ha samma karaktär.

Utredningen föreslår sålunda följande placering för byråchefstjänsterna.

C 7: chefen för tekniska byrån;

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

77

C 6: cheferna för första och andra arbetsförmedlingsbyråerna, sociala by­

rån och försvarsbyrån; samt

A 30: cheferna för kanslibyrån och försäkringsbyrån.

I samtliga fall då placering å C-planen föreslås, avser utredningen, att be­

fattningarna skola tillsättas med förordnande på viss tid.

I förevarande sammanhang har utredningen framlagt förslag rörande er­

sättningar till särskilt förordnade ledamöter i arbets­

marknadsstyrelsen m. fl. Utredningen har härvid upplyst, att de le­

damöter i arbetsmarknadskommissionen, som ej samtidigt tjänstgöra inom

kommissionens kansli, äga uppbära arvode av 200 kronor för månad. Ersät­

tare för ledamot äger för varje dag sådan ersättare deltar i kommissionens

sammanträden eller eljest i angiven egenskap utför arbete för kommissionens

räkning åtnjuta dagarvode med 20 kronor. Samma dagarvode utgår till de

ledamöter, som tillsammans med kommissionens ordförande och chef samt

förrådsdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgöra delegationen för

ärenden angående inköp av gatsten för statens räkning, samt ersättarna för

ifrågavarande ledamöter.

Utredningen föreslår, att till varje ledamot i arbetsmarknadsstyrelsen med

undantag av generaldirektören och överdirektören skall utgå ett arvode av

2 400 kronor för år. Ersättare för ledamöterna borde erhålla dagarvode med

20 kronor för dag, då de deltaga i sammanträde eller eljest utföra arbete för

styrelsens räkning.

De särskilt utsedda ledamöterna i delegationen för ärenden rörande arbets­

löshetsförsäkring föreslås erhålla dels ett arvode av 600 kronor för år, dels

dagarvode med 20 kronor för sammanträdesdag. Ersättare borde erhålla dag­

arvode enligt nyssnämnda regel för ersättare för styrelseledamot.

De särskilt utsedda ledamöterna i delegationen för ärenden angående inköp

av gatsten för statens räkning samt ersättarna för dessa borde erhålla er­

sättning enligt nu gällande regler.

Yttrandena.

Den av utredningen för generaldirektören föreslagna placeringen i

C 15 har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen och civila statsförvalt­

ningens tjänstemannaförbund. Statskontoret och allmänna lönenämnden där­

emot ha anslutit sig till det av minoriteten inom utredningen framförda för­

slaget om placering i C 12.

Förslaget om inrättande av en befattning som överdirektör och

souschef har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen, vilken på i hu­

vudsak de av utredningen anförda skälen finner en dylik befattning ound­

gängligen erforderlig. Kommissionen anser emellertid, att den av utredningen

föreslagna löneställningen är otillfredsställande, och föreslår, att befattningen

placeras i C 11. Rörande detta förslag har kommissionen anfört följande.

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Härför talar, dels att överdirektören och souschefen i vissa fall beräknas

komma att övertaga verkschefens befogenheter i fråga om ärendens avgö­

rande, dels ock att souschefer i andra verk hava högre löneställning än den

av de sakkunniga föreslagna. Överhuvudtaget finnes för närvarande inom

statsförvaltningen icke någon souschef placerad i lägre lönegrad än C 11.

Det må ock erinras om att antalet chefsbefattningar inom arbetsmark­

nadsstyrelsen vid bifall till utredningens förslag kommer att bli mindre än

inom arbetsmarknadskommissionens nuvarande organisation, och detta mås­

te komma att ställa ökade krav på styrelsens överdirektör.

Även civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har förordat place­

ring i C 11.

Allmänna lönenämnden har förklarat sig icke vilja motsätta sig utred­

ningens förslag att överdirektörstjänsten placeras i C 9.

Statskontoret har, med hänvisning till sitt förslag om begränsning av verk-

samhetsuppgifterna och därmed av kansliorganisationen för arbetsmark­

nadsstyrelsen, ansett, att särskild överdirektör icke erfordras.

Beträffande den av utredningen omnämnde överingenjören har ar­

betsmarknadskommissionen anslutit sig till utredningens uppfattning angå­

ende behovet av en dylik befattningshavare under vissa förhållanden. Kom­

missionen har vidare — dock utan att framföra förslag därom — påpekat,

att vissa skäl kunna tala för att låta överingenjören ingå i arbetsmarknads­

styrelsens permanenta organisation.

Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att överingenjören skall

fungera som chef för tekniska byrån och befattningen placeras i C 9. Civila

statsförvaltningens tjänstemannaförbund har likaledes ifrågasatt, huruvida

icke ifrågavarande befattning borde göras permanent såsom en överingenjörs-

befattning i lönegrad C 9.

Utredningens förslag till lönegradsplacering för byråchefstjänster-

n a har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen. Av cheferna för de av

kommissionen föreslagna planläggnings- och kameralbyråerna föreslås den

förre placerad i lönegrad C 6 och den senare i lönegrad A 30.

Allmänna lönenämnden har i och för sig icke haft något att erinra mot

att byråchefstjänsterna hänföras till de av utredningen föreslagna lönegra­

derna.

Statskontoret däremot har förklarat sig icke finna de av utredningen an­

förda motiven för att vissa byråchefstjänster skulle vara förordnandetjänster

bärande. De skäl, som föranlett begagnande av C-planen vid t. ex. väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och vissa affärsdrivande verk, äro enligt statskon­

torets mening icke tillämpliga å arbetsmarknadsstyrelsen, allra minst om,

såsom statskontoret föreslagit, styrelsen icke skulle driva arbeten i egen regi.

Icke heller företedde byråchefernas arbetsuppgifter sådan artskillnad vare

sig inbördes eller i jämförelse med motsvarande tjänster inom andra centrala

ämbetsverk, att en differentiering av löneställningen mellan olika byråchefs­

tjänster eller skilda anställningsformer borde tillgripas. Samtliga byråchefer

79

inom styrelsens permanenta del böra enligt statskontorets mening placeras

som ordinarie befattningshavare i lönegrad A 30.

Riksräkenskapsverket har anfört, att de på respektive byråer fallande ar­

betsuppgifterna synas vara av den karaktär, att någon differentiering av

byråchefstjänstema med avseende på anställningsform och löneställning ej

synes motiverad. Med hänsyn härtill föreslår ämbetsverket, att samtliga

byråchefer placeras å C-planen, förslagsvis i lönegrad C 6.

Socialstyrelsen har erinrat om att byråchefstjänstema i statsförvaltningen

i allmänhet icke äro differentierade och att det visat sig förenat med stora

svårigheter att företa en sådan differentiering. I vart fall borde icke chefen

för försäkringsbyrån placeras lägre än byråcheferna i allmänhet inom verket.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har anfört, att befatt­

ningen som chef för försäkringsbyrån av utredningen felaktigt nedvärderats.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har föreslagit, att chefen

för tekniska byrån skall placeras i C 8, chefen för kanslibyrån i A 34 och

cheferna för övriga av förbundet föreslagna sju byråer i C 7.

Utredningens förslag till arvodesbestämmelser för de särskilt för­

ordnade ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. har icke för­

anlett någon erinran i remissyttrandena.

Föredraganden.

Enligt utredningsmajoritetens förslag skulle befattningen som general­

direktör och chef för arbetsmarknadsstyrelsen placeras i lönegrad C 15,

vilken lönegrad chefsbefattningarna vid generalpoststyrelsen, telegrafstyrel­

sen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt riksnämnden för ekonomisk för­

svarsberedskap tillhöra. Tre ledamöter ha emellertid ansett befattningen böra

uppföras i C 12 liksom flertalet generaldirektörsbefattningar. Såväl allmänna

lönenämnden som statskontoret ha anslutit sig till sistnämnda förslag, me­

dan utredningsmajoritetens förslag vunnit anslutning från arbetsmarknads­

kommissionen.

Jag vill för min del understryka, alt arbetsmarknadsstyrelsens verksam-

hetsuppgifter i den föreslagna utformningen bli till omfattningen och fram­

för allt till sin karaktär sådana, att synnerligen stora krav måste ställas

på handlingskraften och dugligheten hos styrelsens chef. Arbetsuppgifterna

för styrelsen måste förutses bli starkt växlande allt efter de pa arbetsmark­

naden rådande förhållandena. Under kristider bli de i både socialt och eko­

nomiskt hänseende av utomordentlig betydelse. Såsom jag i det föregående

framhållit, torde det bli nödvändigt att i dylika lägen tillägga arbetsmark­

nadsstyrelsen omfattande befogenheter och sålunda en självständighet gent­

emot Kungl. Maj.t, vilken som regel icke tillkommer de centrala verken.

Det är mig emellertid icke möjligt att förorda utredningsmajoritetens för­

slag. Jag förordar istället, att befattningen placeras i den lönegrad som

är den för generaldirektör vanliga eller C 12.

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Utredningen har under åberopande av arbetsuppgifternas omfattning och

art föreslagit, att även en befattning som överdirektör och souschef

skall inrättas i arbetsmarknadsstyrelsen. Till detta förslag lämnar jag min

anslutning. Jag vill erinra om att arbetsmarknadskommissionens kansli un­

der en period varit uppdelad i tre avdelningar under var sin avdelningschef.

Det synes mig icke kunna råda tvekan om att under alla förhållanden vid

chefens sida erfordras åtminstone en befattningshavare i överdirektörs ställ­

ning. Mot vad utredningen anfört rörande överdirektörens arbetsuppgifter har

jag icke något att erinra.

Utredningen har föreslagit, att överdirektörsbefattningen skall placeras i

lönegrad C 9, medan arbetsmarknadskommissionen förordat dess placering i

C 11. För egen del finner jag de arbetsuppgifter som äro avsedda att an­

komma på överdirektören motivera att befattningen hänföres till C 10. Jag

förordar därför denna placering.

Mot vad utredningen anfört rörande befattningen som överingenjör,

har jag i stort sett icke något att erinra. Jag finner sålunda icke skäl att upp­

taga denna befattning inom den permanenta organisationen. Å andra sidan

synes uppenbart, att Kungl. Maj:t måste äga möjlighet att om krisuppgif-

tema det påfordra förstärka styrelsens ledning på det sätt som med hän­

syn till omständigheterna befinnes mest lämpligt.

Utredningen har i fråga om byråcheferna föreslagit, att cheferna för

fem av de av utredningen föreslagna sju byråerna (med de av mig förordade

benämningarna arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån, sociala by­

rån, tekniska byrån och försvarsbyrån) skola uppföras å C-planen, varvid

chefen för tekniska byrån skulle tillhöra C 7 och de övriga fyra C 6. För de

två återstående byråerna (försäkringsbyrån och kanslibyrån) bär utredningen

föreslagit chefstjänsternas placering i A 30. Under remissbehandlingen ha

erinringar framställts dels mot användningen av C-planen, för nu ifrågava­

rande tjänster, dels mot differentieringen av tjänsterna. I viss utsträckning

delar jag de härvid framförda synpunkterna. Jag finner sålunda skäligt att

endast befattningen som chef för tekniska byrån uppföres på C-planen och

att denna befattning i likhet med flertalet förordnandetjänster såsom byrå­

chef placeras i C 6. Cheferna för arbetsförmedlingsbyrån, försäkringsbyrån,

sociala byrån, kanslibyrån och kamerala byrån anser jag böra placeras i A 30.

På grund av den ovisshet som råder rörande den framtida organisationen av

yrkesvägledningen och verksamheten för de partiellt arbetsföra, torde che­

fen för yrkesvägledningsbyrån tills vidare böra placeras å extra ordinarie

stat. Jag föreslår sålunda för denna befattning placering i Eo 30.

Såsom torde framgå av vad jag anfört vid behandlingen av byråindelningen

anser jag, att ett definitivt ställningstagande till försvarsbyråns organisation

bör göras beroende av lösningen av organisationsfrågan för den ekonomiska

försvarsberedskapen i stort. Med hänsyn härtill och till det förhållandet att

såsom chef för motsvarande byrå i arbetsmarknadskommissionen är för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

81

ordnad en pensionsavgången officer föreslår jag, att i avbidan på ytterli­

gare erfarenhet befattningen som chef för försvarsbyrån icke uppföres å

löneplan utan förenas med arvode. Detta torde med visst hänsynstagande

till utgående pension få högst motsvara lönen i 30:e lönegraden.

I samtliga fall, då jag i det föregående förordat inrättande av C-tjänster,

avser jag, att befattningarna skola tillsättas medelst förordnande för viss tid,

i regel sex år.

Mot utredningens förslag till ersättning till de särskilt av Kungl. Maj:t

förordnade ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. har jag icke

något att erinra.

Allmänt rörande personalorganisationen inom

byråerna.

Anställningsvillkoren inom arbetsmarknads­

kommissionen.

Vid överförandet år 1940 av ärenden rörande den offentliga arbetsförmed­

lingen från socialstyrelsen till arbetsmarknadskommissionen föreskrev

Kungl. Maj:t, att vissa befattningshavare hos socialstyrelsen skulle tills vi­

dare fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet hos arbetsmarknadskommissionen.

De befattningar, som härigenom provisoriskt överfördes till kommissionen,

voro följande.

1 byrådirektör

1 byråinspektör

1 byråsekreterare

1 amanuens

1 kansliskrivare .

1 kanslibiträde .

3 kontorsbiträden

Eo 28

A 24

Eo 21

Eo 17

Eo 11

Eo 7

Eo 4

Av personalen i övrigt åtnjuter en del ersättning för mistade avlöningsför­

måner av annan statlig eller kommunal tjänst, i regel jämte ett tilläggsarvo-

de, medan en annan del är helt arvodesavlönad. För ett fåtal högre befatt­

ningshavare har Kungl. Maj:t fastställt arvodesbeloppen. För flertalet äro

dessa bestämda av kommissionen.

Kungl. Maj:t har för kommissionen fastställt en löneplan, vilken med de

från och med den 1 juli 1946 gällande maximilönerna har följande utseende.

Lön

per mån a d

Lönegrupp

Lägst

H ö g s t

Minst 9 års

statstjänst

Övriga

Kr.

Kr.

Kr.

skrivbiträde ....................... ........ 175

350

350

kontorsvakt

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239.

6

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Lön

per mån a d

Lägst

Hög s t

Lönegrupp

Minst 9 års

statstjänst

Övriga

Kr.

Kr.

Kr.

II

kontorsbiträde.....................

expeditionsvakt

....

225

435

400

in

kanslibiträde.........................

förste expeditionsvakt

.... 275

500

475

IV

kanslist ................................

.... 325

650

625

registrator

bokhållare

v

amanuens.............................

assistent

förste bokhållare

.... 400

825

800

VI

notarie .................................

aktuarie

.... 550

1000

950

inspektör

konsulent

ingenjör

revisor

VII

sekreterare............................

.... 700

1200

1150

förste inspektör

förste konsulent

förste ingenjör

kamrer

Inom ramen för denna löneplan har arbetsmarknadskommissionen med­

delat vissa avlöningsbestämmelser i ett av kommissionen antaget avlönings-

reglemente. I detta finns intagen en löneplan, vilken med införda ändringar

har följande utseende.

Lönegrupper

Lön

e k 1 a

s s e r

a

b

C

d

e

f

g

I.................

175

200

225

250

275

—

—

II.................

225

250

275

300

325

—

—

III.................

275

300

325

350

375

—

—

IV.................

325

350

400

450

500

—

—

V.................

400

450

500

550

600

650

—

VI.................

550

600

650

700

750

800

— I

VII.................

700

750

800

850

900

950

1000

I reglementet skiljes mellan tjänstemän och extra befattningshavare.

Båda dessa kategorier åtnjuta lön enligt nämnda löneplan. Å de i lönepla-

nen upptagna beloppen utgå vissa tillägg. Sålunda utgår dyrtidstillägg enligt

bestämmelser, som i stort sett innebära, att befattningshavare, vilken inne­

haft statstjänst i minst nio år, erhåller en dyrtidskompensation ungefärligen

mosvarande den andra statstjänstemän för närvarande tillkommande kom­

pensationen (rörligt tillägg + kristillägg). Härvid har hänsyn tagits till att viss

dyrtidskompensation anses inräknad i de i förenämnda löneplaner upptagna

Kungl. Mctj:ts proposition nr 239.

83

grundlönerna. Befattningshavare med mindre än nio års statstjänst erhåller

något lägre kompensation. Både tjänstemän och extra befattningshavare er­

hålla innevarande budgetår provisoriskt lönetillägg.

Förutom tjänstemän och extra befattningshavare finnas bland kansliper­

sonalen tillfälligt anställda och sakkunniga, å vilka avlöningsreglementet

icke är tillämpligt.

Utöver vad jag sålunda anfört, torde jag beträffande avlöningsbestämmel-

serna för arbetsmarknadskommissionens personal få hänvisa till den i be­

tänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan å s 81—87 lämnade re­

dogörelsen.

Utredningen.

Utredningen har anfört, att huvuddelen av arbetsmarknadsstyrelsens per­

sonal med hänsyn till anställningsvillkoren intar en mellanställning mellan

de reguljära verkens och de egentliga krisorganens personal. På grund av

otryggheten i anställningen och avsaknaden av pensionsrätt står kommis­

sionens ifrågavarande personal emellertid avgjort närmast den egentliga kris­

personalen. De nu tillämpade anställningsformerna äro enligt utredningens

mening såväl ur verkets som personalens synpunkt uppenbart otillfredsstäl­

lande. Alldeles särskilt framträda olägenheterna i fråga om de befattnings­

havare, som anställdes redan under arbetslöshetskommissionens tid och av

vilka vissa ha en mycket lång sammanlagd tjänstetid hos de båda kommis­

sionerna. Tydligt är därför, anför utredningen, att arbetsmarknadsstyrelsen

så långt möjligt är bör organiseras på samma sätt som övriga permanenta

statliga verk, d. v. s. att vanliga tryggade statliga anställningsformer böra

komma till användning enligt de principer, som tillämpas inom andra verk.

Vad utredningen sålunda anfört gäller den permanenta delen av arbets­

marknadsstyrelsen. För denna del har utredningen föreslagit inrättande av

sammanlagt 127 ordinarie och 127 icke-ordinarie befattningar förutom arvo-

desbefattningar. Befattningarna i högre lönegrad än 11 fördela sig enligt ut­

redningens förslag på 50 ordinarie och 32 icke-ordinarie befattningar. Mot­

svarande tal för befattningar i lönegrad 11 och lägre lönegrader äro 77 och 95.

Yttrandena.

I detta sammanhang torde få återges vissa i remissutlåtandena gjorda u t-

talanden av mera allmän innebörd rörande den av utredning­

en föreslagna kansliorganisationen.

Sålunda har arbetsmarknadskommissionen anfört följande.

Den av utredningen föreslagna personalorganisationen för arbetsmarknads­

styrelsens byråer har vid den granskning, som den underkastats av kommis­

sionens chefer för byråer och självständiga sektioner, uppgivits vara i vissa

fall väl knappt beräknad, och sagda chefer hava därför till kommissionens

ledning överlämnat förslag om i vissa fall icke obetydliga personalökningar.

Kommissionen har emellertid funnit sig endast i de fall, då detta är ound­

gängligen erforderligt, böra framlägga förslag om utökningar av antalet

ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i förhållande till de sak­

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

kunnigas förslag. Kommissionen förutsätter att det i stället under nästa

budgetår skall beredas arbetsmarknadsstyrelsen möjligheter, att i erforderlig

omfattning anställa i särskilda fall extra-ordinarie befattningshavare i vad

gäller lönegrader under 21 och i övrigt extra befattningshavare. Medel för

beredande av möjligheter härtill böra alltså beräknas under styrelsens avlö-

ningsanslag.

Allmänna lönenämnden framhåller, alt försiktighet torde böra iakttagas

vid användning av den ordinarie anställningsformen innan närmare erfa­

renheter vunnits beträffande omfattningen av de arbetsuppgifter, som av-

setts för den permanenta delen av arbetsmarknadsstyrelsen.

Statens sakrevision har förklarat, att det synes sakrevisionen mindre väl­

betänkt att redan vid arbetsmarknadsstyrelsens bildande inrätta ordinarie

befattningar i den omfattning, som utredningen föreslagit. Härigenom kunde

organisationen från början bli »låst» i sådan grad, att de efterjusteringar,

som enligt erfarenheten i regel bli erforderliga efter någon tid, icke kunna

företagas utan betydande svårigheter och dröjsmål.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen ha givit uttryck åt

samma synpunkt som sakrevisionen och tillagt, att löneställningen icke på

förhand bör fixeras i fråga om vissa befattningar, till vilka direkt mot'-

svarighet icke finns inom den nuvarande organisationen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, om icke den fasta

minimiorganisationen i förslaget givits för stor omfattning och om icke ar-

vodesanställning därför bör förekomma i viss utsträckning även inom sådana

delar av verket, där detta icke avses i förslaget.

Statskontoret, som förklarat sig icke ha haft möjlighet att ingå å en detalj-

granskning av personalorganisationen, har uttalat, alt det förefaller som om

ett väl högt antal kvalificerade tjänster föreslagits på åtskilliga byråer. Så­

lunda torde det icke vara uteslutet, att möjligheter föreligga till en begräns­

ning av antalet tjänster i byråinspektörsgraden. Även en jämkning nedåt å

en del befattningars löneställning förefaller statskontoret möjlig. För den

lägre personalens del borde någon minskning kunna ske av antalet kontors-

skrivare, kansliskrivare och kontorister.

Statsverkens ingenjörs förbund anser, att teknisk sakkunskap i större om­

fattning än utredningen föreslagit bör tillföras arbetsmarknadsstyrelsen och

härvid bland annat ledningen av arbetsförmedlingen. Förbundet åberopar

till stöd härför, att mellan 75 och 80 procent av förekommande yrken äro

att hänföra till det tekniska arbetsområdet.

Landsorganisationen har förklarat sig vilja understryka ett par mycket

betydelsefulla synpunkter. Löneställningen för tjänstemännen vid det nya

ämbetsverket måste sålunda hållas på sådan nivå, att det effektivt kunde

konkurrera med den privata arbetsmarknaden om kvalificerad personal. Dess­

utom borde antalet befattningshavare i ansvarig ställning i detta ämbetsverk

vara relativt större än i andra, detta med tanke på att det skall kunna

snabbt expandera i en krissituation.

I detta sammanhang torde jag få omnämna, att arbetsmarknadskommissio­

nen föreslagit, att vid sidan av byråorganisationen och direkt underställd

Kungl. Moj:ts proposition nr 239.

85

verkschefen skall finnas en befattningshavare med uppgift att ägna sig åt

organisations- och rationaliseringsfrågor. Kommissio­

nen åberopar till stöd härför, att med hänsyn till verkets och dess lokalorgans

omfattning ständiga rationaliseringsundersökningar böra pågå i syfte att

hålla nere antalet befattningshavare och övervaka, att arbetet bedrives på

möjligast rationella sätt. Ifrågavarande befattningshavare bör enligt kom­

missionens mening icke placeras lägre än i 26 lönegraden.

Statskontoret har avstyrkt detta förslag och yttrat, att uppgifter av ifråga­

varande slag normalt böra åvila den befattningshavare inom verket, som

eljest omhänderhar ärenden rörande verkets personal och ekonomi.

Föredraganden.

Jag delar den av utredningen uttalade uppfattningen, att inom arbetsmark­

nadsstyrelsens permanenta del vanliga tryggade statliga anställningsformer

böra komma till användning enligt de principer, som tillämpas inom andra

verk. Såsom i vissa yttranden över utredningsförslaget framhållits, torde

emellertid en viss återhållsamhet böra iakttagas beträffande inrättande av

ordinarie befattningar redan från början. Jag torde beti-äffande detta spörs­

mål samt övriga av remissinstanserna i detta sammanhang berörda frågor få

hänvisa till den följande behandlingen av kansliorganisationen och anslags­

frågorna.

Här vill jag dock uttala, att jag icke anser mig kunna tillstyrka arbets­

marknadskommissionens förslag om inrättande av en särskild befattning för

organisations- och rationaliseringsfrågor. Såsom statskontoret anfört böra

dylika frågor ankomma på den befattningshavare, som normalt har att

handlägga ärenden rörande verkets personal och ekonomi. Det bör givetvis

för verkets ledning vara eu angelägen uppgift att tillse, att ralionaliserings-

synpunktema beaktas. I den mån undersökningar av större omfattning be­

höva företagas torde vid behov särskild personal för ändamålet böra tillfälligt

anlitas.

I det följande behandlar jag personalorganisationen — bortsett från byrå­

chefsbefattningarna — inom de för arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna by­

råerna. De i samband härmed lämnade uppgifterna rörande nuvarande orga­

nisation avse förhållandena den 1 december 1946. För befattningshavare,

som äro inplacerade i arbetsmarknadskommissionens löneplan, lämnas upp­

gift om lönegrupp och löneklass enligt planen. För tillfälliga befattningsha­

vare angives månadsarvodet. Härjämte angives i regel vilken löneklass enligt

löneplan Ko, som den utgående sammanlagda lönen (inberäknat samtliga

tillägg) respektive det utgående arvodet närmast motsvarar. Vid jämförelsen

har räknats med nettolönen under sista kvartalet 1946 för extra ordinarie be­

fattningshavare, d. v. s. med inräknande av rörligt tillägg, kristillägg och

provisoriskt lönetillägg men efter fråndragande av pensionsavgifter. Endast

lägsta löneklassen i varje lönegrad har tagits i betraktande. Exempelvis inne­

bär sålunda beteckningen (24—25), att befattningens lön ligger emellan Eo

25: 24 och Eo 26: 25, beräknade på det sätt som nyss sagts.

86

Kunq.1. Maj:ts proposition nr 239.

Redogörelse lämnas under varje byrå jämväl för nu befintlig och av ut­

redningen föreslagen biträ despersonal. I övrigt behandlas emellertid frågor

avseende biträdespersonal i 11 lönegraden och lägre löneställning i ett sam­

manhang efter behandlingen av byråernas personalorganisation.

Arbets fö rm e (lli n "sb y rån.

Nuvarande organisation.

Beträffande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till den å

s. 133—138 i betänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan lämnade

redogörelsen.

Utredningen.

Rörande arbetsförmedlingsbyråns (av utredningen benämnd första arbets-

förmedlingsbyrån) organisation har utredningen anfört följande allmänna

synpunkter.

Arbetsförmedlingsbyråns verksamhet har alltsedan byråns tillkomst i sam­

band med arbetsmarknadskommissionens inrättande 1940 främst präglats av

de av krisförhållandena betingade åtgärderna. Dessa ha ofta varit omfattan­

de och svårlösta samt i regel av brådskande natur. Självfallet har det under

sådana förhållanden mött stora svårigheter att inom byrån skapa en fast

organisation. Personalrekrytering och personalfördelning ha bestämts av de

vid varje tillfälle mest framträdande behoven. Under de senaste åren har den

offentliga arbetsförmedlingens utbyggnad även för fredsuppgifter föranlett

motsvarande åtgärder inom arbetsförmedlingsbyrån, men det är naturligt,

att dessa åtgärder under rådande förhållanden icke ännu i allo funnit en

definitiv form.

I samband med arbetsmarknadsstyrelsens inrättande bör eftersträvas att

för arbetsförmedlingsärendenas centrala handläggning skapa en organisation,

som är avpassad för de uppgifter arbetsförmedlingen kan förväntas erhålla

under fredstid. Oaktat första arbetsförmedlingsbyrån, bortsett från ärendena

rörande partiellt arbetsföra, enligt utredningens uppfattning bör ha i stort

sett samma verksamhetsområde som den nuvarande arbetsförmedlingsbyrån,

medföra angivna omständigheter, alt en omorganisation av byrån bör kom­

ma till stånd.

Arbetsförmedlingsbyrån är till sin omfattning stor. Även om fortfarande en

del av personalen sysslar med arbetsuppgifter av övervägande krisnatur, tor­

de någon mera betydande minskning av personalstyrkan icke vara möjlig.

Den alltjämt pågående utbyggnaden av den lokala arbetsförmedlingsorgani-

sationen kommer säkerligen att medföra alltmer ökade uppgifter för arbets­

förmedlingens centrala ledning. Omfattningen av verksamhetsområdet gör

det nödvändigt, att byråchefen till sitt biträde erhåller kvalificerade befatt­

ningshavare, vilka äro i stånd att relativt självständigt svara för särskilda

avsnitt av verksamheten. Utredningen föreslår därför, att arbetet inom första

arbetsförmedlingsbyrån uppdelas på särskilda sektioner.

Det är sannolikt, att ledningen av arbetsförmedlingens verksamhet även i

framtiden kommer att medföra växlingar i arbetsuppgifternas omfattning

inom olika delar av byrån. Arbetsmarknadsstyrelsen måste ha full frihet

att omplacera personalen mellan de olika sektionerna samt att flytta arbets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

87

uppgifter från en sektion till en annan. Sektionsindelningen synes därför

icke böra fastlåsas i verkets instruktion. En indelning av denna art synes

dock nödvändig för att skänka erforderlig stadga åt organisationen. Den upp­

delning av arbetsuppgifterna mellan sektionerna, som utredningen räknar

med, synes i stort sett böra vara lämplig för den närmaste framtiden.

Utredningen har föreslagit, att inom nu ifrågavarande byrå skola finnas

tre sektioner inom ramen för den permanenta organisationen.

Första sektionen. Denna sektion bör enligt förslaget svara för mera all­

männa uppgifter såsom utredningar avseende flera grenar av förmedlings­

verksamheten, allmän inspektion av den lokala arbetsförmedlingsorganisa-

tionen, utbildning av denna organisations personal, frågor rörande arbets­

metodik, sammanställningen av uppgifter till riksvakanslistan eller den tid­

ning, som enligt av arbetsmarknadskommissionen uppgjorda planer avses

komm;t att ersätta denna lista, samt press- och radioverksamhet. Denna sek­

tions uppgifter komma sålunda, anför utredningen, delvis att avse även om­

rådet för yrkesvägledningsbyråns verksamhet.

Rörande inspektionsverksamheten har utredningen anfört följande.

Under krigsåren ha arbetsförmedlingsbyråns tjänstemän ofta besökt läns­

arbetsnämnderna och de nämnderna underställda förmedlingsorganen för in­

spektion och information. Härvid ha emellertid i regel endast behandlats

speciella frågor, i de flesta fall sammanhängande med krisregleringarna, vil­

ka för ögonblicket varit av särskild vikt. En kontinuerlig inspektionsverk­

samhet av mera allmän art har icke medhunnits. En dylik verksamhet synes

för framtiden vara av stor betydelse. Den bör ta sikte främst på förmedlings­

verksamhetens allmänna utformning, arbetsmetoderna på kontor och expe­

ditioner samt samarbetet mellan de olika arbetsförmedlingsorganen. Vid in­

spektionerna bör givetvis huvudvikten läggas på att ge befattningshavarna

inom de lokala organen vägledning för deras framtida handlande.

De av utredningen för sektionen föreslagna befattningarna samt närmast

jämförliga nu befintliga befattningar framgå av följande sammanställning.

Nuvarande organisation

1 byråsekreterare . . Eo 21

1 konsulent............. . VI: b (18—19)

1 amanuens............. . V: f

(19—20)

2 amanuenser........ . V: b

(13—14)

1 e. amanuens......... . V: b

(13-14)

6

Föreslagen organisation

1 byrådirektör............................ A 28

1 förste byråsekreterare .... A 24

1 byråinspektör ....................... A 24

1 redaktör ................................ Eo 23

2 byråsekreterare ................... A 21

1 assistent ................................ A 18

2 amanuenser

Andra sektionen.

Denna sektion skall enligt förslaget handlägga ärenden

rörande tjänstemannaförmedlingen och sålunda motsvara den nuvarande

tjänstemannaförmedlingens huvudcentral.

Sektionens personal enligt förslaget jämfört med nuvarande organisation

framgår av följande uppställning.

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

1 förste inspektör.. VII: d (24—25)

1 byrådirektör ............. ........ A

26

1 notarie................... VI: d (21)

1 konsulent ................. ......... A

24

1 inspektör............... VI: b (18—19)

2 konsulenter................. ......... Eo 22

1 förste assistent vid

1 byråsekreteräre......... ........ A

21

länsarbetsnämnd

Arvode motsv.

1 amanuens

Eo 18:17

6

1 amanuens ........... V: c (15—16)

1 tillf, änst................ 455 kr./mån. (8)

•

1 expert...................

500

»

7

Tredje sektionen. Inom denna sektion böra enligt förslaget handläggas frå­

gor rörande arbetsförmedling för de grupper av arbetskraft, som icke falla

under andra sektionen eller under yrkesvägledningsbyrån. Med hänsyn till

mångfalden av yrkesgrupper och omfattningen i övrigt av sektionens arbets­

uppgifter föreslår utredningen, att sektionens arbete organiseras efter tre olika

huvudområden, för vilka utredningen räknar med särskilda detaljer. En de­

talj föreslås handha ärenden rörande arbetsförmedling för jordbruk, torv-

hantering, skogsbruk, trä- och pappers- samt kemisk-teknisk industri. En

andra detalj avses främst för ärenden rörande yrken inom hälso- och sjuk­

vård, husligt arbete samt hotell- och restaurangarbete. Inom en tredje detalj

skulle handläggas ärenden rörande i det föregående ej nämnda yrkesgrupper,

vilket innebär, att hit skulle höra ärenden rörande industrien och hantverket

i praktiskt taget hela deras omfattning samt dessutom sådana yrkesområden

som sjöfart, landtransport, lagerarbete m. m.

För tredje sektionen föreslår utredningen följande befattningar. Nuvarande

befattningar anges för jämförelse.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

1 från domänstyrel-

1 byrådirektör ..................... . A

26

sen tjänstledig bitr.

3 byråinspektörer................. . A

24

jägmästare ...........

Mistade avi.-

1 byråinspektör ................. . A

22

förmåner enl.

1 byråsekreterare................. . A

21

A 22:25 + 200

1 » ................. . Eo 21

kr./mån.

3 amanuenser

1 inspektör ............... VI: d (21)

10

1 inspektör vid läns­

arbetsnämnd .... Arvode motsv.

Eo 21: 20

2 konsulenter ........... VI: c (19—20)

1 notarie ................... VI: b (18—19)

1 assistent ............... V: e (18—19)

1

»

............... V: c (15—16)

1 e. assistent ........... V: c (15—16)

1 tillf, anst.................. 605 kr./mån.

(14—15)

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

89

Rörande utredningens närmare motivering för sitt förslag till personalor­

ganisation för arbetsförmedlingsbyrån får jag i övrigt hänvisa till s. 139—145

i betänkandet.

Sammanlagt föreslår utredningen sålunda för arbetsförmedlingsbyrån —■

bortsett från biträdespersonal — följande befattningar.

1 byrådirektör.......................................................................................................... A

28

2 byrådirektörer .................................................................................................... A

26

1 förste byråsekreterare........................................................................................ A 24

4 byråinspektörer.................................................................................................... A 24

1 konsulent ............................................................................................................... A

24

1 redaktör................................................................................................................. Eo 23

1 byråinspektör ...................................................................................................... A 22

2 konsulenter ......... ................................................................................................ Eo 22

4 byråsekreterare................................................................ .................................. A 21

1 byråsekreterare ................................................................................................. Eo 21

1 assistent.................................................................................................................. A

18

6 amanuenser

Dén byråinspektörsbefattning i A 24, som för närvarande finns uppförd på

socialstyrelsens stat, bör enligt utredningens förslag överföras till arbetsmark­

nadsstyrelsen och ingå bland de i det föregående upptagna befattningarna av

nämnda slag.

I fråga om biträdespersonalen föreslår utredningen inrättande av följande

ordinarie befattningar.

1 kansliskrivare .

3 kanslibiträden .

5 kontorsbiträden

Härjämte räknar utredningen med ett behov av sex extra ordinarie och

extra befattningshavare i biträdesställning.

Yttrandena.

Mot utredningens användning av byrådirektörstiteln har invänd­

ning gjorts av allmänna lönenämnden, som uttalat, att det knappast är lämp­

ligt att använda samma tjänstetitel för så vitt skilda lönegradsplaceringar som

utredningen föreslagit (A respektive Eo 26, A respektive Eo 28, G 5 och C 6).

En ledamot har dock förklarat sig icke vilja framföra någon erinran mot an­

vändandet av byrådirektörstiteln på sätt utredningen förordat. Statskontoret

har liksom Sveriges yngre juristers förening ansett, att tjänstetiteln byrå­

direktör icke bör användas för befattningar i lägre lönegrad än 28.

I detta sammanhang må även omnämnas, att statskontoret ansett byrå-

inspektörs tjänsterna lämpligen kunna uppdelas i två grupper efter

kvalifikationer och arbetsuppgifter i respektive 24 och 21 lönegraderna. En

A 11

A 7

A 4

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

lönegradsserie upptagande 24, 23, 22 och 21 lönegraderna motsätter sig

statskontoret av såväl principiella som praktiska skäl.

Beträffande de å första sektionen föreslagna tjänsterna ha erin­

ringar framställts i följande hänseenden.

Allmänna lönenämnden ställer sig tveksam till den föreslagna byrådirektörs-

befattningen i A 28. Beträffande den redaktörsbefattning i Eo 23, som före­

slagits för samarbete med press och radio samt som redaktör för den publi­

kation, vilken skulle ersätta riksvakanslistan, förklarar nämnden, att den icke

blivit övertygad om nödvändigheten av att för ifrågavarande arbetsuppgifter

omedelbart inrätta en befattning å extra ordinarie stat.

Statskontoret har beträffande nämnda redaktörsbefattning anfört, att äm­

betsverket icke kan föreställa sig att särskilda kvalifikationer på det publi­

cistiska området kunna erfordras för de avsedda arbetsuppgifterna, som i

varje fall icke torde motivera så hög löneställning som den föreslagna.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att en för utformningen av

blanketter m. m. avsedd amanuensbefattning skall utbytas mot en sluttjänst

som förste assistent i lönegrad 18.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom­

missionens personalförening ha anslutit sig till arbetsmarknadskommissio­

nens nyssnämnda förslag. Organisationerna ha vidare föreslagit, att såsom

biräde åt den för ärenden rörande utbildning samt arbetsmetodik föreslagna

förste byråsekreteraren skall finnas en byråsekreterare i Eo 21 samt att för

ärenden rörande press-, radio- och reklamverksamhet skall inrättas en befatt­

ning i 21 lönegraden utöver den av utredningen föreslagna redaktörsbefatt-

ningen.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att tjänstetiteln för de å

andra sektionen upptagna konsulentbefattningarna skall utbytas mot

förste byråingenjör för 24-gradstjänsten och byråinspektör för 22-grads-

tjänstema. Med hänsyn till beräknade rekryteringsförhållanden borde be­

fattningen som förste byråingenjör uppföras såsom extra ordinarie medan

av de två byråinspektörsbefattningarna den ena borde uppföras såsom

ordinarie och den andra såsom extra ordinarie. Vidare har kommissionen

föreslagit, att den å andra sektionen upptagna amanuensbefattningen utby­

tes mot en befattning såsom förste assistent i lönegrad 18.

Statsverkens ingenjörsförbund anser, att 24-gradstjänsten i huvudsak har

karaktären av sluttjänst. Då sluttjänster för högskoleingenjörer i statsförvalt­

ningen i övrigt äro placerade i A 27 eller A 28 borde ifrågavarande befatt­

ning tills vidare placeras som en byråingenjörstjänst i lägst A 26, om den­

samma skall kunna besättas med en tillräckligt kvalificerad kraft.

Statskontoret har uttalat, att tjänstetiteln konsulent borde utbytas mot

byråinspektör.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom­

missionens personalförening ha förordat, att den för sektionen föreslagna

byråsekreterartjänsten skall utbytas mot en befattning som förste byråsek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

91

reterare i A 24 samt att den för teknikerförmedlingen föreslagna konsulent­

tjänsten skall uppföras på (Vplanen. Vidare anse organisationerna, att eu

särskild befattning såsom konsulent i Eo 22 bör inrättas för ärenden röran­

de förmedlingsverksamheten inom folkskoleväsendets område. Det av arbets­

marknadskommissionen framförda förslaget om utbyte av amanuenstjänsten

å sektionen mot en förste assistenttjänst biträdes av organisationerna.

I fråga om tredje sektionen ha civila statsförvaltningens tjänste­

mannaförbund och arbetsmarknadskommissionens personalförening föresla­

git inrättande av ytterligare en befattning som byråinspektör i Eo 22 å detal­

jen för industriyrkena m. m., en amanuensbefattning å detaljen för hälso­

vårds- och sjuk vårdsyrkena m. m. och en befattning som förste assistent i

A 18 (för lägerverksamheten) å detaljen för jordbruks- och skogsbruksyr-

kena m. m.

Statsverkens ingenjörs förbund föreslår i första hand, att området för trä-

och pappers- samt kemisk industri skall hänföras till tredje detaljen inom

ifrågavarande sektion och att denna detalj, som nästan uteslutande avser

tekniska yrken, skall bestå av följande kvalificerade befattningshavare, näm­

ligen av en förste byråingenjör i A 26 i utbyte mot en föreslagen byråinspek­

tör i A 24 och av en byråingenjör i Eo 22. Därest förstnämnda yrkesom­

råde i enlighet med utredningsförslaget behålles inom första detaljen, måste

denna enligt förbundets uppfattning förstärkas med en byråingenjör i A 24,

medan alltjämt en byråinspektör i A 24 å den tredje detaljen borde utbytas

mot en förste byråingenjör i A 26.

Föredraganden.

Utredningen har föreslagit, att arbetsförmedlingsbyrån skall organiseras på

tre sektioner, av vilka den första skall handha vissa allmänna upp­

gifter, den andra skall handlägga ärenden rörande tjänstemannaförmedlingen

och den tredje skall ombesörja ärenden rörande arbetsförmedling inom

samtliga de yrkesgrupper, vilka icke skola tillhöra andra sektionens eller

yrkesvägledningsbyråns verksamhetsområden. Förslaget innebär, främst i

fråga om första sektionen, en icke oväsentlig förstärkning av den nuvarande

arbetsförmedlingsbyrån inom arbetsmarknadskommissionens kansli. Jag de­

lar utredningens uppfattning rörande behovet av den föreslagna förstärk­

ningen. Det synes mig vara en angelägenhet av betydande vikt, att i samband

med den lokala arbetsförmedlingsorganisationens definitiva förstatligande

dess chefsmyndighet utrustas med en sådan personalorganisation, att en

effektiv ledning av verksamheten möjliggöres. Särskilt betydelsefullt synes

vara, att den allmänna inspektionsverksamhet samt den verksamhet med

avseende å utbildning och arbetsmetodik, som enligt utredningens förslag

skall ankomma på arbetsförmedlingsbyråns första sektion, bli i erforderlig

utsträckning tillgodosedda. Såsom utredningen anfört, bör emellertid sek-

tionsindelningen icke fastlåsas, utan möjlighet bör finnas att göra de änd­

ringar, som kunna visa sig lämpliga på grund av arbetsuppgifternas utveck­

ling.

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Enligt utredningsförslaget skall första sektionen stå under ledning av en

byrådirektör i A 2 8, vilken även skall fungera som byråchefens ställ-

företrädare. Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av byråns arbets­

uppgifter finner jag det nödvändigt med en ställföreträdare för byråchefen

1 nämnda löneställning. Denne bör samtidigt vara chef för första sektionen.

Enligt vad jag inhämtat har avsaknaden av en kvalificerad ställföreträdare

inom den nuvarande arbetsförmedlingsbyrån föranlett till att olika länsar­

betsdirektörer under långa perioder måst inkallas för tjänstgöring inom

byrån.

Såsom chefer för andra och tredje sektionerna har utredningen föreslagit

byrådirektörer i A 2 6. Under remissbehandlingen har anmärkts mot

användningen av tjänstetiteln byrådirektör för befattningar i 26 lönegraden.

•lag delar de i detta hänseende anförda betänkligheterna och föreslår för nu

ifrågavarande båda befattningar benämningen förste byråinspektör. Med hän­

syn till att tjänstemannaförmedlingen ännu icke stabiliserats förordar jag,

att den ena av dessa befattningar tills vidare uppföres på extra ordinarie stat.

I detta sammanhang torde jag få beröra de erinringar, som av statskontoret

framställts mot att utredningen föreslagit befattningar icke blott i 24

och 21 lönegraderna utan även i lönegraderna 23 och

2 2. Jag delar statskontorets principiella uppfattning angående det mindre

lämpliga i en dylik anordning. Såsom framgår av vad jag i det följande an­

för, vill jag icke heller förorda inrättande av befattningar i lönegrad 23 inom

arbetsmarknadsstyrelsen. Däremot synas i förevarande fall särskilda skäl

finnas för befattningar i lönegrad 22, i det att denna lönegrad, såsom fram­

går av behandlingen i det följande av den lokala arbetsförmedlingsorganisa-

tionen, föreslås för vissa inspektörsbefattningar inom nämnda organisation.

Då det måste anses vara av stort värde att ett utbyte av personal kommer till

stånd mellan den centrala och den lokala organisationen och förekomsten av

tjänster i samma lönegrader både centralt och lokalt torde underlätta ett

sådant utbyte, anser jag det lämpligt, att vissa tjänster i 22 lönegraden in­

rättas inom arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen har använt benämningen byråinspektör för tjänster såväl i

24 som 22 lönegraden. För tjänster i 24 lönegraden anser jag benämningen

förste byråinspektör lämpligare.

Inom första sektionen har av utredningen föreslagits en befattning

som redaktör i Eo 23. I likhet med allmänna lönenämnden finner jag icke

skäl att nu förorda inrättande av en befattning å extra ordinarie stat för de

arbetsuppgifter, vilka utredningen avsett för nämnda tjänst. Om en omlägg­

ning av den nuvarande riksvakanslistan till en publikation av mera lidnings-

mässig art kommer till stånd — vilket i och för sig synes vara ett önskemål

— torde behovet av personal för publikationens redigering i avbidan på

vidare erfarenhet få tillgodoses genom arvodesanställning.

Mot arbetsmarknadskommissionens förslag att en av utredningen föresla­

gen amanuensbefattning skall utbytas mot en sluttjänst i 18 lönegraden har

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.

93

jag icke något att erinra. Såsom utredningen föreslagit bör för befattningar

av ifrågavarande slag användas tjänstetiteln assistent.

De av vissa personalorganisationer framlagda förslagen om förstärkning

av personalen inom första sektionen kan jag icke biträda.

Inom andra sektionen har utredningen föreslagit inrättande av

tre konsulentbefattningar. Av dessa skulle en, vilken är avsedd för ärenden

rörande förmedling av tekniker, placeras i A 24 och de båda Övriga i Eo 22.

Ur saklig synpunkt har jag intet att erinra mot detta förslag. I enlighet med

under remissbehandlingen framställda förslag anser jag emellertid att

tjänstetitlarna för ifrågavarande befattningar böra ändras. Jag förordar där­

vid för 24-gradstjänsten benämningen byråingenjör och för 22-gradstjäns-

terna benämningen byråinspektör. Med hänsyn till att den framtida utform­

ningen av organisationen i denna del ännu icke torde kunna helt överblickas,

anser jag samtliga tre nu nämnda befattningar böra uppföras å extra ordina­

rie stat.

Av vad jag sålunda anfört framgår, att jag icke anser mig kunna för när­

varande förorda sådan förbättring av löneställningen för vissa tjänster, som

föreslagits av personalorganisationerna. Icke heller kan jag tillstyrka inrät­

tande av ytterligare befattningar inom sektionen.

Däremot har jag icke något att erinra mot arbetsmarknadskommissionens

förslag, att den av utredningen föreslagna amanuensbefattningen skall för­

ändras till sluttjänst i lönegrad 18, varvid tjänstebenämningen bör vara

assistent.

Även beträffande tredje sektionen ha personalorganisationerna

framställt förslag om förstärkning av personalorganisationen. Sålunda har

statsverkens ingenjörsförbund ansett, att vissa befattningar för teknisk per­

sonal böra inrättas inom sektionen. Förbundet har även ifrågasatt viss änd­

rad fördelning av ärendena mellan de tre av utredningen föreslagna detal­

jerna inom sektionen. Vad förbundet anfört rörande behovet av tekniskt

kunnig personal inom sektionen synes mig beaktansvärt. Otvivelaktigt bör

det vara en fördel att inom sektionen — liksom inom andra delar av arbets-

förmedlingsbyrån — äga tillgång till personal med närmare kännedom om

de tekniska yrkena. Något oavvisligt krav på teknisk utbildning för innehav

av vissa befattningar torde däremot icke lämpligen böra uppställas. Jag an­

ser sålunda icke, att några särskilda byråingenjörsbefattningar böra inrättas

inom sektionen. Vad ingenjörsförbundet anfört rörande fördelningen av

ärendena mellan sektionens detaljer föranleder icke annat uttalande från

min sida än att det bör stå öppet för arbetsmarknadsstyrelsen att företa de

omplaceringar inom sektionen, som erfarenhetsmässigt befinnas lämpliga.

De av personalorganisationerna i övrigt rörande sektionen framlagda för­

slagen kan jag icke biträda.

Med i det föregående angivna justeringar biträder jag utredningens förslag

till personalorganisation — med undantag av biträdespersonalen — på ar-

betsförmedlingsbyrån.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

I fråga om biträdes personalen torde jag, liksom beträffande öv­

riga byråer, få hänvisa till vad jag i det följande anför rörande biträdesper-

sonal för verket i dess helhet.

Beträffande fördelningen av tjänsterna å arbetsförmedlingsbyrån — bort­

sett från biträdesbefatlningama — på ordinarie och extra ordi­

narie befattningar får jag, utöver vad jag i det föregående anfört, uttala

följande. För att icke sådana efterjusteringar av organisationen, som rimligen

kunna visa sig lämpliga, skola alltför mycket försvåras, anser jag, att ytter­

ligare vissa tjänster böra tills vidare uppföras som extra ordinarie. Detta bör

ske beträffande två i A 24 föreslagna förste byråinspektörstjänster och två

i A 21 föreslagna byråsekreterartjänster. Av de tre för byrån föreslagna assis-

tenttjänstema böra två vara ordinarie och en extra ordinarie.

Jag föreslår sålunda för arbetsförmedlingsbyrån, utöver byråchef och bi-

trädespersonal, följande befattningar, nämligen en byrådirektör (A 28), en

förste byråinspektör (A 26), en förste byråinspektör (Eo 26), en förste byrå-

sekreterare (A 24), två förste byråinspektörer (A 24), två förste byråinspek­

törer (Eo 24), en byråingenjör (Eo 24), en byråinspektör (A 22), två byrå-

inspektörer (Eo 22), två byråsekreterare (A 21), tre byråsekreterare (Eo 21),

fyra amanuenser, två assistenter (A 18) och en assistent (Eo 18).

Den nu å socialstyrelsens personalförteckning upptagna byråinspektörs-

tjänsten i A 24, vilken är avsedd för arbetsförmedlingsärenden, bör enligt

min mening uppföras å övergångsstat vid arbetsmarknadsstyrelsen. Så länge

denna befattning är besatt bör en av förste byråinspeklörsbefattningama i

A 24 hållas vakant.

Yrkesvägletlningsbyrån.

Nuvarande organisation.

Beträffande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till den å

s. 145—150 i utredningens betänkande lämnade redogörelsen.

Utredningen.

Utredningen har föreslagit, att yrkesvägledningsbyrån (av utredningen be­

nämnd andra arbetsförmedlingsbyrån) skall organiseras på två sektioner,

den ena för ärenden rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning samt

den andra för ärenden rörande partiellt arbetsföra. Den förstnämnda sek­

tionen bör enligt förslaget stå under byråchefens direkta ledning och någon

särskild sektionschef föreslås därför icke. För den andra sektionen föreslås

däremot en sektionschef.

Sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Med hänsyn till

möjligheten att det pågående utredningsarbetet rörande skolväsendet kan

föranleda ändringar i fråga om yrkesvägledningens centrala organisation,

anser utredningen, att inom denna sektion ordinarie tjänster icke böra in­

rättas för annan personal än biträdespersonal.

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Nuvarande befattningar samt de av utredningen föreslagna befattningar­

na framgå av följande sammanställning.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

Administrativ personal.

1 inspektör .............

VI: d (21—22)

1 byråinspektör..................... . Eo 24

1 2> .............

VI: c (19—20)

1 byråsekreterare................. . Eo 21

2

2

Konsulenter.

1 förste konsulent.. VII: c (23—24)

1 konsulent .......................... . Eo 23

1 befattningshavare .............(24—25)

1 » .......................... . Eo 21

1 tillf. anst. (halv-

1 sakkunnig .......................... . arvode

tidstjänstgöring)..

Q

402:50 kr ./mån.

3

O

Utrednings- och redaktionspersonal.

1 ingenjör.................

VI: c (20—21)

1 byråsekreterare................. . Eo 21

1 amanuens............. . V: d (17)

1 aktuarie .............................. . Eo 21

1 » .............

V: b (13—14)

3 amanuenser

le. »

............. . V: b (13—14)

1 kansliskrivare...................

. Eo 11

1 amanuens............. . V: a (10—11)

6

1 kanslist................. . IV: c (10—11)

1 kansliskrivare ... . IV: c (14)

1 e. kanslist............. . IV: c (10—11)

1 tillf, anst............... . 655 kr./mån.

(16—17)

1 , » ............. . 600 kr./mån.

(14—15)

1 » * ............. . 550 kr./mån.

(12—13)

1 ................... . 455 kr./mån.

(8)

1 » » ............. . 355 kr./mån.

(3)

13

Biträdespersonal.

1 kansliskrivare ... . IV: c (11—12)

1 kansliskrivare .................

..All

III- d (9)

1 kanslibiträde.....................

..Al

1 e. kontorsbiträde . . II: d (4—5)

1 kontorsbiträde.................

. . A 4

2 kontorsbiträden . . II: c (5)

3 icke-ordinarie biträden

1 kontorsbiträde ... . II: c (4—5)

6

1 »

. II: c (3—4)

1 tillf, anst................. . 405 kr./mån.

(5-6)

8

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Den föreslagna konsulenten i Eo 23 motsvarar den nu befintliga konsulen­

ten för yrkes väglednings verksamheten i högre skolor (»läroverkskonsulen-

ten»), Löneställningen är avpassad efter lönegradsplaceringen för ordinarie

läroverksadjunkt, lönegrad A 23. Utredningen finner, att utöver lönen på

ifrågavarande konsulentbefattning ett särskilt arvode bör kunna utgå, däres<t

ordinarie läroverksadjunkt förvärvas för befattningen. Den i Eo 21 föreslagna

konsulenttjänsten är avsedd för yrkesvägledning i folk- och fortsättningssko-

lor och motsvarar den nuvarande befattningen som »folkskolekonsulent».

För att konsulenterna alltid skola ha nära kontakt med skolans aktuella verk­

samhet, böra konsulentbefattningarna enligt utredningens mening endast un­

der begränsad tid, 3—5 år, uppehållas av samma personer. För att befästa

samarbetet i yrkesutbildningsfrågor mellan arbetsmarknadsstyrelsen och skol­

överstyrelsen samt överstyrelsen för yrkesutbildning finner utredningen

lämpligt, att konsulenterna biträda inom överstyrelserna vid behandling av

sådana frågor.

I övrigt torde jag få hänvisa till den av utredningen å s. 150—153 i be­

tänkandet lämnade motiveringen till förslaget rörande denna sektion.

Sektionen för ärenden rörande partiellt arbetsföra. Utredningen förklarar,

att den icke kunnat pröva frågan om den centrala organisationen för ärenden

rörande partiellt arbetsföra från andra förutsättningar än att verksamheten

liksom för närvarande är fallet skall omfatta arbetsvärd endast för under mi­

litärtjänstgöring skadade samt arbetsberedning för partiellt arbetsföra i öv­

rigt. Dessa ärenden böra enligt förslaget utgöra arbetsuppgifterna för nu ifrå­

gavarande sektion.

Nuvarande organisation samt utredningens förslag till befattningar å sek-

tionen framgå av följande sammanställning.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

1 förste inspektör .. VII: e (25—26)

1 byrådirektör .......................

Eo 26

1 amanuens.......... . . . V: d (17)

1 byråinspektör.......................

Eo 22

le. »

........... .. V: c (15—16)

1 byråsekreterare...................

Eo 21

1 amanuens .. .. . . V: b (13—14)

2 amanuenser

2 kanslister........... . . IV: d (14—15)

1 kansliskrivare.......................

Eo 11

1 kanslist .......... .. IV: b (7—8)

6

1 tillf, anst........... ..

605 kr./mån.

(14—15)

Det permanenta behovet av biträdespersonal inom sektionen beräknas av

utredningen på följande sätt.

1 kanslibiträde ........................................................................................................... A 7

1 kontorsbiträde.......................................................................................................... A 4

3 icke-ordinarie biträden

I övrigt torde jag i fråga om utredningens förslag få hänvisa till den å s.

153—156 i betänkandet lämnade motiveringen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.

97

Yttrandena.

Beträffande deå sektionen för ungdomsförmedling och yr­

kesvägledning föreslagna befattningarna som »läroverkskonsulent» och

»folkskolekonsulent» har arbetsmarknadskommissionen föreslagit, att båda

befattningarna skola placeras i Eo 23. Konsulenterna hade nämligen samma

arbetsuppgifter, även om dessa låge på i viss mån skilda områden och ut­

fördes under olika förhållanden. Att leda yrkesrådgivningen för folkskolor­

nas elever kunde icke anses vara mindre krävande än yrkesrådgivningen för

läroverkens elever. Ur samhällelig synpunkt kunde det förra kanske t. o. m.

anses mera betydelsefullt. — Kommissionen finner vidare tvivelaktigt, om

man i likhet med utredningen bör förutsätta att befattningarna skola byta

innehavare med vissa års mellanrum.

I detta sammanhang har kommissionen framhållit vikten av att de skol-

män, som för längre eller kortare tid ställa sig till yrkesvägledningens förfo­

gande, tillförsäkras rätt att få tjänstgöringen i nu avsedda befattningar hos

arbetsmarknadsstyrelsen tillgodoräknad såsom tjänstetid inom skolväsendet

för löneklassuppflyttning, befordran o. d. Erfarenheten beträffande rekry­

teringen av befintliga motsvarande befattningar har, anför kommissionen,

redan givit vid handen betydelsen härav.

Statskontoret har, såsom tidigare omnämnts, föreslagit, att tjänstetiteln

konsulent skall utbytas mot byråinspektör. Beträffande nu ifrågavarande

konsulentbefattningar har ämbetsverket emellertid anfört, att befattningarna

icke böra ifrågakomma till uppförande som pensionsberättigande tjänster å

styrelsens stat, då det förutsatts, att konsulenterna icke skulle stanna i sina

befattningar mer än högst 3—5 år. Ämbetsverket motsätter sig vidare, att de

båda befattningarna jämställas i lönehänseende.

Arbetsmarknadskommissionens persomdförening har ifrågasatt, huruvida

icke konsulentbefattningarna borde hänföras till C-planen.

Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ha förklarat sig

icke ha något att invända mot att konsulenterna, såsom utredningen före­

slagit, biträda inom de båda överstyrelserna i yrkesvägledningsfrågor.

Statsverkens ingenjörsförbund har anfört, att de tekniska yrkena enligt ut­

redningens förslag till konsulenttjänster icke synas ha blivit tillgodosedda i

samma utsträckning som de akademiska. Förbundet ifrågasätter därför, hu­

ruvida icke en ingenjör i Eo 22 borde tillsättas som konsulent för de talrika

tekniska yrkena. Förbundet har vidare uttalat, att det sedan ett 20-tal år till­

baka varit ett önskemål från vissa industriföretags och yrkesskolors sida att

från en central myndighet kunna erhålla råd och anvisningar i de fall, då

man haft för avsikt alt införa s. k. psykotekniska prövningsmetoder. Då det

synes förbundet som om denna fråga borde vara en av de första, med vilka

eu yrkesvägledning för tekniska yrken borde sysselsätta sig, föreslår förbun­

det, att för yrkesorienteringen tillsättes en psykotekniker i Eo 22.

Förbundet har vidare föreslagit, att befattningen som redaktör för yrkes-

kartoteket skall uppföras i A 24 och avses för en ingenjör samt att två per-

Iiihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239.

7

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

99

För min del finner jag sannolikt, att av utredningen angivet personbyte å

befattningarna kommer att te sig lämpligt. I varje fall torde ytterligare er­

farenhet i detta avseende böra avvaktas. Jag ansluter mig därför till den av

statskontoret hävdade meningen, att pensionsberättigande befattningar för

närvarande icke böra inrättas för nu ifrågavarande ändamål. Tills vidare torde

befattningarna böra förenas med arvode, vilket bör bestämmas från fall

till fall med tillbörlig hänsyn till de avlöningsförmåner som tidigare utgått

till vederbörande.

Arbetsmarknadskommissionen har framhållit vikten av att de skolmän,

som anlitas för ifrågavarande konsulentverksamhet, tillförsäkras rätt att till­

godoräkna sig tjänstgöringen såsom tjänstetid inom skolväsendet. Jag delar i

detta hänseende kommissionens uppfattning. Erforderlig ändring i läro-

verksstadgans bestämmelser rörande tillgodoräknande av tjänstetid torde

böra övervägas. Beträffande folkskoleväsendet finnas icke motsvarande be­

stämmelser, varför endast en rekommendation till de lokala skolmyndig­

heterna att beakta ifrågavarande tjänstgöring torde kunna komma i fråga.

Såsom utredningen föreslagit synas konsulenterna böra tagas i anspråk

inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i den mån behov

därav föreligger och tjänstgöringen inom arbetsmarknadsstyrelsen så med­

ger.

Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att inom nu ifrågavarande

sektion skall inrättas en befattning för en psykotekniker. Med anledning här­

av vill jag anföra, att en utveckling därhän, att även psykotekniska frågor

upptagas inom byrån, icke förefaller osannolik. Jag är emellertid icke nu be­

redd att ta ställning till frågan om inrättande av en särskild befattning för

detta ändamål.

Nämnda förbund har även föreslagit inrättande av vissa andra befatt­

ningar för tekniker inom sektionen. I denna del vill jag hänvisa till vad

jag anfört vid behandlingen av motsvarande spörsmål i samband med ar-

betsförmedlingsbyrån. Vad särskilt angår de för färdigställande av yr-

keskartoteket föreslagna personliga befattningarna i Eo 22 får jag anföra, att

personal, som under en begränsad tid fordras för angivna ändamål, bör an­

ställas med de villkor, som komma att tillämpas för personal inom verkets

krisdel. Några personliga extra ordinarie tjänster är jag för närvarande icke

villig att föreslå för nu ifrågavarande ändamål.

Utredningen har föreslagit inrättande av en aktuariebefattning i Eo 21,

vilken är avsedd för utredningar rörande yrkesvägledningens metoder m. m.

men även för medverkan vid planerandet av arbetsmarknadsprognostiska

undersökningar. Utredningen har emellertid anfört, att inom nu ifrågava­

rande byrå icke böra verkställas dylika undersökningar i större omfattning.

I den mån sådana komma att företagas böra de enligt utredningens mening

handhas av den för hela arbetsmarknadsstyrelsens behov avsedda statistiska

personal, vilken enligt utredningens förslag skall knytas till kanslibyrån.

Å denna har dock icke beräknats särskild personal för verkställande av

arbetsmarknadsprognoser inom den permanenta organisationen, överstyrel­

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

sen för yrkesutbildning har framhållit vikten av att sådana prognoser bli

utarbetade samt att arbetsmarknadsstyrelsen förses med stadigvarande an­

ställd personal för ändamålet.

Jag tillstyrker inrättande av den föreslagna aktuariebefattningen men är

av den uppfattningen, att förutsättningar för ett ställningstagande till frågan

om personal för verkställande av arbetsmarknadsprognostiska undersökning­

ar ännu icke föreligga. Jag får sålunda hänvisa till att med ifrågavarande

spörsmål sammanhängande frågor äro under övervägande inom konjunktur­

institutet samt 1946 års skolkommission. Innan resultatet av sålunda pågåen­

de utredningsarbete föreligger, torde i vart fall icke någon permanent orga­

nisation för prognostiska undersökningar böra inrättas. I den mån sådana

undersökningar dessförinnan befinnas påkallade, torde de få utföras med till­

fälligt anlitad personal.

Beträffande de delar av nu ifrågavarande sektions organisation — bort­

sett från biträdespersonalen — vilka jag icke berört i det föregående, an­

sluter jag mig till utredningens förslag. Dock bör tjänstebenämningen föl­

en av utredningen föreslagen byråinspektörsbefattning i Eo 24 i överens­

stämmelse med vad jag tidigare anfört ändras till förste byråinspektör.

Mot utredningens förslag i vad det avser personalorganisationen för sek­

tionen för ärenden rörande partiellt arbetsföra har jag

icke annat att erinra än att sektionschefen bör benämnas förste byråinspek­

tör. Intill dess att ställning tagits till det av kommittén för partiellt arbets­

föra i dagarna avlämnade betänkandet rörande yrkesvägledning och yrkes­

utbildning för partiellt arbetsföra m. m. (SOU 1947: 18) anser jag mig så­

lunda icke kunna förorda någon permanent förstärkning av nu ifrågavaran­

de sektion.

Vad överbefälhavaren anfört rörande en eventuell minskning av antalet

skadefall under militärtjänstgöring torde icke vara av beskaffenhet att på­

verka det permanenta personalbehovet inom sektionen.

Försäkring-sbyrån.

Nuvarande organisation.

Å den nuvarande motsvarigheten till ifrågavarande byrå, socialstyrelsens

arbetsmarknadsbyrå, finnas för närvarande — bortsett från de befattningar,

vilka år 1940 överflyttats till statens arbetsmarknadskommission, samt byrå­

chefsbefattningen — följande tjänster:

1 byrådirektör ........................................................................................................ Eo 28

1 förste byråsekreterare ...................................................................................... A 24

1 byråinspektör .................................................................................................... Eo 24

1 aktuarie ............................................................................................................. Eo 21

1 revisor ................................................................................................................. Eo 21

Kunyl. Maj:ts proposition nr 239.

101

1 amanuens (biträdande revisor) .................................................................. Eo 18

1 amanuens .......................................................................................................... Eo 15

2 kanslibiträden ................................................................................................. Eo 7

2 kontorsbiträden .............................................................................................. Eo 4

1 skrivbiträde ...................................................................................................... Ex

2

I fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan de olika befattningsha­

varna torde jag få hänvisa till den av utredningen å s. 156—157 i betänkan­

det lämnade redogörelsen.

Utredningen.

Rörande försäkringsbyråns framtida organisation har utredningen anfört

följande.

Arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsbyrå skall enligt utredningens i det

föregående framlagda förslag ha att handlägga ärenden rörande tillsynen

över den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. De allmänna

arbetsmarknadsärenden och de ärenden rörande den privata arbetsförmed­

lingen, som nu ankomma på socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå, bortfalla

sålunda. Detta innebär emellertid icke någon nämnvärd minskning av byråns

arbetsbörda. Ärendena rörande arbetslöshetsförsäkringen utgöra redan nu

den helt dominerande delen av arbetsuppgifterna. Byråns överflyttning från

socialstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen synes sålunda icke minska by­

råns personalbehov. Däremot skulle kunna ifrågasättas att i samband med

överflyttningen en omorganisation företages av byrån, vars nuvarande orga­

nisation präglas av ait byrån tidigare var en del av den större byrå, där även

arbetsförmedlingsärendena handlades. Då emellertid ett genomförande av ob­

ligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle komma att i grunden förändra förut­

sättningarna i detta hänseende, anser utredningen anledning föreligga att

uppskjuta en dylik omorganisation, tills klarhet vunnits om arbetslöshets­

försäkringens framtid. De nu å byrån befintliga befattningarna böra därför

i princip överföras till arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen har vidare hänvisat till att socialstyrelsen framlagt förslag om

viss förstärkning av personalen å byrån. Utredningen har icke funnit sig

böra närmare granska denna socialstyrelsens framställning.

Socialstyrelsen.

I sina i skrivelse den 19 augusti 1946 framförda medelsäskanden för bud­

getåret 1947/48 har socialstyrelsen föreslagit, att å arbelsmarknadsbyrån skall

inrättas en befattning som byråsekreterare i Eo 21. Befattningen är avsedd

för biträde åt förste byråsekreteraren. Som stöd för förslaget har åberopats

eu stark stegring av arbetsbördan, bland annat beroende på försäkringens

alltjämt ökande omfattning. Vidare vore arbetsvägransfallen mera arbets-

krävande än tidigare, dels emedan antalet dylika fall stegrats, dels därför

att ett effektivare system för att bringa socialstyrelsens beslut i arbetsväg­

ransfallen till berörda intressenters kännedom befunnits erforderligt. Det in­

ternationella samarbetet i försäkringsfrågor och tillsynen över den privata

arbetsförmedlingen ställde även ökade krav på förste byråsekreteraren.

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Socialstyrelsen har vidare föreslagit, att en befattningshavare i Ex 15 skall

få anställas såsom biiräde åt aktuarien. Förslaget har motiverats med att ak-

tuariens arbetsuppgifter ökat på grund av arbetslöshetskassornas stigande an­

tal, förbättrade statsbidragsgrunder, nya statsbidragsformer m. m.

I sitt yttrande över utredningens förslag har socialstyrelsen förklarat sig

i stort sett dela utredningens uppfattning, att en omorganisation av försäk-

ringsbyrån bör uppskjutas till en tidpunkt, då klarhet vunnits om arbetslös­

hetsförsäkringens framtid. Styrelsen har dock velat framhålla betydelsen av

att nu gällande provisorium för personalens del, vilket redan upprätthållits

i nära sju år, icke ytterligare utsträckes. Med hänsyn till att chefsmyndighe­

ten för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring under alla förhållanden kom­

mer att kräva en betydligt större personal än den som nu är knuten till den

frivilliga försäkringens tillsynsmyndighet, anser styrelsen möjlighet finnas

för viss ordinariesättning av byråns personal utan att den framtida utveck­

lingen härigenom föregripes eller försvåras. Vidare anser socialstyrelsen det

nödvändigt, att åtminstone de personalförstärkningar, som begärts i styrel­

sens petitaframställning för budgetåret 1947/48, genomföras.

Föredraganden.

Såsom utredningen anfört, synes frågan om en eventuell omorganisation

av nu ifrågavarande bvrå böra anstå till dess klarhet vunnits rörande arbets­

löshetsförsäkringens framtid. Under sådana förhållanden anser jag mig icke

kunna förorda den av socialstyrelsen föreslagna ordinariesättningen av tjäns­

ter inom byrån. Denna bör sålunda med nuvarande befattningar överflyttas

till arbetsmarknadsstyrelsen. Emellertid har otvivelaktigt byråns arbetsbörda

alltmera vuxit på grund av ökad anslutning till den statsunderstödda arbets­

löshetsförsäkringen och andra omständigheter. Med anledning av social­

styrelsens i dess petitaframställning framförda förslag om personalförstärk­

ning vill jag därför förorda, att medel för nästkommande budgetår beräknas

till ytterligare en amanuens å byrån.

I överensstämmelse med vad jag tidigare anfört föreslår jag, att tjänste­

titeln för den nuvarande byråinspektören (Eo 24) ändras till förste byrå-

inspektör.

Sociala byrån.

Nuvarande organisation.

Rörande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till de av ut­

redningen å s. 158—160 i betänkandet lämnade redogörelserna för sociala

beredskapssektionen och socialt!jälpsbyrån.

Utredningen.

Utredningens personalförslag är utarbetat med hänsyn till de arbetsupp­

gifter, som nu handläggas inom arbetsmarknadskommissionens sociala be-

redskapssektion samt inom dess socialhjätpsbyrås B-sektion. Däremot ha

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation

1 notarie................... VI: c (19—20)

1 amanuens............... arvode motsv.

Eo 18:17

1

»

............... V: b (13—14)

1 kanslibiträde .... III: e (9)

1 tillf, anst................ 355kr./mån.(3)

7

2 inspektörer........... i hos läns-

1 förste assistent .. J arbetsnämnd

Socialhjälpsbyråns B-seklion.

1 sektionschef...........(27—28)

1 sekreterare ........... VII: a (21)

1 kanslibiträde .... III: a (10)

1 kontorsbiträde.... II: c (3—4)

1 e. skrivbiträde .. I: c (Ex 2: c—b)

le. »

.. I: b

1 tillf, anst................. 430 kr./mån.

(6-7)

7

Föreslagen organisation

2 amanuenser

1 kontorsskrivare................... A 15

1 kontorist................................ A

9

2 kanslibiträden....................... A

7

4 kontorsbiträden................... A

4

14

Rörande arbetsuppgifternas fördelning mellan de föreslagna befattnings­

havarna har utredningen uttalat följande.

Med hänsyn till byråns under olika förhållanden växlande arbetsuppgif­

ter är det svårt att definitivt fastslå någon sådan fördelning. Denna bör givet­

vis anpassas efter de för tillfället rådande förhållandena. Utredningen tän­

ker sig emellertid, att under förhållanden, som motsvara de nu rådande,

byrådirektören skall relativt självständigt svara för de ärenden, som nu åvila

socialhjälpsbyråns B-sektion, d. v. s. ärenden rörande hjälpsystemets ut­

formning, rörande hänvisning av arbetslösa till beredskapsarbeten, rörande

kontantunderstöd m. m. Han synes även böra med biträde av arvodesanställd

personal svara för de ärenden, som nu åvila socialhjälpsbyråns A-sektion.

Förste byråsekreteraren bör biträda byråchefen i den kunskapande och plan­

läggande verksamhet, som under nuvarande förhållanden torde bli den vikti­

gaste delen av byråns verksamhet. Han skall sålunda under byråchefen svara

för arbetsmarknadsöversikter och prognosverksamhet, kontakten med arbets­

marknadens parter och varselsystemet. En av byråsekreterama och en av

amanuenserna böra biträda byrådirektören respektive förste byråsekretera­

ren.

Den nu å sociala beredskapssektionen befintliga halvtidsbefattningen, vil­

ken uppehälles av en befattningshavare hos industriens produktionsråd, an­

ser utredningen även i framtiden böra ha karaktären av arvodesbefatt-

ning.

Yttrandena.

Arbetsmarknadskommissionen — vilken såsom tidigare anförts ansett

planläggningsuppgifterna böra handläggas inom en särskild planläggnings-

106

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

Civila statsförvaltningens tjånstemannaförbund och arbetsmarknadskom­

missionens personalförening föreslå, att befattningen som förste byråsekre­

terare skall uppflyttas till A 26 samt att ytterligare en byråsekreterartjänst

i A 21 för planläggningsuppgifterna och en tjänst som kansliskrivare i A 11

skola inrättas. I likhet med arbetsmarknadskommissionen anse organisatio­

nerna, att befattningar för arkivarbeten och musikerhjälp böra inrättas inom

den permanenta organisationen. För dessa uppgifter föreslås en förste byrå­

sekreterare i Eo 24, en byråinspektör i Eo 22, en byråsekreterare i A 21, två

amanuenser samt biträdespersonal.

Föredraganden.

Såvitt angår den del av sociala byrån, för vilken utred­

ningen i sitt förslag upptagit befattningar, kan jag ansluta

mig till de riktlinjer, som utredningen följt. Utredningens förslag till perso­

nalorganisation — bortsett från biträdespersonalen — biträdes sålunda av

mig med allenast den avvikelsen, att jag med hänsyn till storleken av nuva­

rande personal inom motsvarande delar av arbetsmarknadskommissionens

kansli anser en av utredningen föreslagen amauensbefattning samt den av

utredningen föreslagna kontorsskrivarbefattningen böra utgå. Jag kan icke

förorda, att byrådirektörsbefattningen, såsom arbetsmarknadskommissio­

nen föreslagit, uppföres på ordinarie stat. Icke heller kan jag tillstyrka de

av personalorganisationerna föreslagna utbyggnaderna av organisationen.

I fråga om personalorganisationen för ärenden rörande arkivarbeten,

musikerhjälp m. m. får jag anföra följande.

Genom beslut den 15 februari 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt arbetsmark­

nadskommissionen att verkställa en översyn av organisationen och utform­

ningen av de s. k. arkivarbetena jämte därmed sammanhängande spörsmål

ävensom att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vilka kunde av ut­

redningen föranledas. Med stöd av Kungl. Maj :ts samtidigt lämnade bemyn­

digande tillkallade jag den 28 mars 1946 ledamöterna av riksdagens andra

kammare K. Å. H. Allard och P.-H. Fagerholm att inom kommissionen bi­

träda vid ifrågavarande utredning. Utredningsarbetet har bedrivits under

ledning av kommissionens nuvarande ordförande och chef, ledamoten av

riksdagens första kammare K. J. Olsson.

Sedan utredningsmännen fullgjort sitt uppdrag har kommissionen med eget

yttrande överlämnat den verkställda utredningen till Kungl. Maj:t.

Sasom kommissionen omnämnt i sitt i förevarande sammanhang återgivna

yttrande, avse de framlagda förslagen, att viss decentralisering och förenkling

av arkivarbetenas samt musikerhjälpens administration skall genomföras.

Verksamheten skall dock alltjämt ledas av kommissionen. Omfattningen av

verksamheten beräknas komma att i stort sett bli densamma som för när­

varande.

Jag har ännu icke haft tillfälle att ta ställning till de framlagda förslagen.

I den mån dessa äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagen torde

108

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation.

1 förste ingenjör .. VII: e (25—26)

2 kontorsbiträden................. A 4

1 notarie................. VI: b (18—19)

4 icke-ordinarie biträden

1 kansliskrivare ... IV: c (11—12)

10

2 kontorsbiträden . II: c

(4—5)

1 kontorsbiträde... II: c (3—4)

1 »

II: b (1—2)

1 skrivbiträde........

I: d (1—2)

1 e. skrivbiträde ..

10

I: c (Ex 2: c—b)

Utredningen har

jande.

beträffande den föreslagna organisationen anfört föl-

Denna torde icke vara tillräcklig under den del av året, då investeringspla­

nen upprättas. Personalen måste då sannolikt förstärkas. Om så är möjligt

bör härvid utnyttjas personal, som tillfälligt frigöres från övriga sektioner

inom tekniska byrån. Utsikterna härtill äro emellertid små med hänsyn till

att maximibelastningen för den planläggande och den byggande verksamhe­

ten i regel inträder under samma tid på året. I andra hand bör personal från

andra byråer utnyttjas. Om tillräcklig förstärkning icke kan erhållas inom

arbetsmarknadsstyrelsen, måste personal tillfälligt anställas.

Byggnadssektionen. Denna sektion motsvarar den nuvarande tekniska by­

rån inom arbetsmarknadskommissionens kansli.

Utredningen har erinrat om vad utredningen tidigare anfört angående den

byggande verksamhet, som borde ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen, samt

uttalat, att det i förevarande sammanhang främst gällde att bedöma behovet

av kvalificerad teknisk personal. Denna personal måste å ena sidan vara

tillräcklig för att kunna sköta de aktuella — icke krisbetingade — arbets­

uppgifterna samt för att bilda kärnan i den organisation, som kan komma att

behövas under en kris. Å andra sidan finge personaluppsättningen icke av

beredskapsskäl ges sådan omfattning, att dess sysselsättande med kvalifice­

rade arbetsuppgifter kommer att bereda svårigheter. Teknisk biträdesperso-

nal och personal för icke-tekniska uppgifter behöver däremot enligt utred­

ningens mening icke av beredskapsskäl anställas i större omfattning än som

vid varje tillfälle erfordras för aktuella arbetsuppgifter.

Utredningen har framhållit, att behovet av kvalificerad teknisk personal

för den kontrollerande och byggande verksamheten främst bestämmes av an­

talet arbetsplatser, dessas geografiska belägenhet, antalet där sysselsatta

arbetare samt den tekniska beskaffenheten av de arbeten, som skola kontrol­

leras eller utföras. Samtliga dessa faktorer äro, framhåller utredningen, för

framtiden mer eller mindre ovissa.

Ärendenas fördelning mellan de kvalificerade teknikerna bör — fortsätter

utredningen — i princip ske efter geografiska grunder, så att var och en av

nämnda befattningshavare svarar för såväl statliga som statskommunala ar­

beten inom visst område. Härigenom kommer enligt utredningens mening

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

1 sektionschef........ VII: g (28)

1 byrådirektör......................

C

6

1 förste inspektör

2 arbetschefer.......................

C

5

(arbetschef)......... VII: f (26—27)

1 byråingenjör......................

Eo 24

1 förste inspektör

1 byråsekreterare................

Eo 21

(arbetschef)......... VII: e (25—26)

1 amanuens

1 förste inspektör

1 ingenjör (ritare)...............

Eo 17

(arbetschef)......... VII: d (24—25)

1 kontorsskrivare................

Eo 15

1 förste ingenjör .. VII: d (24—25)

1 kansliskrivare...................

A

11

2 assistenter........... V: f

(20—21)

2 kanslibiträden...................

A

7

V: e

(18—19)

A

4

1 » ............... V: c

(16)

5 icke-ordinarie biträden

2 amanuenser........

V: b

(14)

20

1 kanslist................ IV: d

(16)

1 kansliskrivare ... IV: c

(11-12)

1 kanslibiträde .... III: b

(10)

1 »

III: a

(10)

2 kontorsbiträden.. II: c

(4-5)

2 »

II: c

(3-4)

2 »

II: b

(7)

1 kontorsbiträde... II: b

(3-4)

1 skrivbiträde........

I: d

(1-2)

1 e. skrivbiträde .. I: d

Q—2)

24

Beträffande utredningens motivering i övrigt till angivna förslag torde jag

få hänvisa till s. 167—173 i betänkandet.

Yttrandena.

Beträffande den föreslagna tekniska byrån i dess helhet har

allmänna lönenämnden uttalat, att nämnden finner uppsättningen av perso­

nal i högre lönegrader väl rikligt tilltagen. Statskontoret har anfört, att även

de högre tekniska befattningshavarna inom verket torde böra placeras som

ordinarie tjänstemän å A-planen eller, om ett lösligare anställningsförhållan­

de anses önskvärt, som extra ordinarie befattningshavare. Statsverkens ingen-

jörsförbund har likaledes ansett A-planen böra komma till användning i stäl­

let för C-planen i betydligt större utsträckning än utredningen föreslagit.

Svenska teknologföreningen finner det icke möjligt att inom den tekniska

byrån, sådan denna av utredningen föreslagits organiserad, vidtaga alla er­

forderliga förberedelser för och snabbt upporganisera en verksamhet med

statliga arbeten i stor skala.

I fråga om planläggningssektionen har i remissutlåtandena

anförts följande.

Arbetsmarknadskommissionen har — i sitt förslag till personalorganisation

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

anstå. Kommissionen föreslår därför icke någon ökning beträffande ingen-

jörspersonal, som skall uppföras i personalförteckning.

Väg- och vcittenbgggnadsstgrelsen har anfört, att personaluppsättningen å

sektionen synes alltför knappt tillmätt.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom­

missionens personalförening anse utredningens förslag otillräckligt och före­

slå inrättande av ytterligare en förste byråingenjörstjänst i A 26.

Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att sektionschefen skall pla­

ceras i C 8 och erhålla tjänstebenämningen förste byggnadsdirektör. För ar­

betscheferna föreslår förbundet placeiång i A 32 och tjänstebenämningen

byggnadsdirektör. Den föreslagna byråingenjören i Eo 24 bör enligt förbun­

det placeras i Eo 28.

Beträffande den för byggnadssektionen föreslagna personalen i lägre löne­

grader har arbetsmarknadskommissionen föreslagit, att den för statsbidrags-

ärenden beräknade amanuensbefattningen skall utbytas mot en befattning

som kontorsskrivare. Med hänsyn till arbetets art borde nämligen den här­

med sysselsatte befattningshavaren inneha sluttjänst.

Statskontoret har anfört, att den föreslagna befattningen som ingenjör

(ritare) i Eo 17 icke bör ges högre löneställning än 15 lönegraden och be­

nämnas biträdande ingenjör.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom­

missionens personalförening förorda, att den av utredningen för granskning

av arbetsrapporter m. in. föreslagna kontorsskrivaren i Eo 15 skall utbytas

mot en ingenjörsbefattning i Eo 21.

Föredraganden.

För planläggningssektionen har utredningen, bortsett från

biträdespersonal, föreslagit en byrådirektör i C 5, en förste byråingenjör i

A 26 och en amanuens. Inrättandet av dessa befattningar tillstyrkes av mig.

Jag är sålunda av den uppfattningen, att byrådirektörstjänsten med hänsyn

till sin karaktär lämpligen bör avlönas enligt C-planen.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att förutom nu nämnda be­

fattningar å sektionen skall inrättas en befattning som byråsekreterare i

Eo 21. Med hänsyn till de krav icke blott på teknisk utan även på admi­

nistrativ personal, som arbetet med investeringsreserven och härmed sam­

manhängande frågor ställer, biträder jag kommissionens förslag i denna del.

Härutöver kan jag emellertid icke förorda någon förstärkning av personalen

inom sektionen eller någon höjning av löneställningen för befattningarna

därstädes.

Jag har i det föregående uttalat min anslutning till utredningens förslag

att arbetsmarknadsstyrelsen bör organiseras för drivande av vissa arbetsföre-

tag i egen regi. Inom tekniska byrån bör beräknas personal för denna verk­

samhet samt för de uppgifter, som måste ankomma på arbetsmarknadssty­

relsen med avseende å arbetsföretag — bortsett från arkivarbeten — i annan

statlig myndighets eller i kommuns regi. Denna personal bör sammanföras

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Nuvarande organisation

1 pensionerad offi-

cer......................... 523: — kr./mån.

1 assistent............... V: e

1 amanuens........... V: c

2 kanslibiträden ... III: b

1 kanslibiträde .... III: a

1 kontorsbiträde... II: c

9 kontorsbiträden.. II: b

1 skrivbiträde........ I: d

1 e.

»

........

I: c

1 pensionerad un-

derofficer............. 347: 50 kr./mån.

1 tillf, anst.............. 362:50

»

1

» » ........... 300: —

»

2

» » ........... 270: —

»

25 (varav 9 särskilt anställda för upp-

skovsrevisionen)

Föreslagen organisation

4 kontorsbiträden.................. A 4

5 icke-ordinarie biträden

15

Utredningen har rörande sitt förslag anfört följande.

För uppskovsärendena äro för närvarande två pensionerade officerare an­

ställda hela året och en pensionerad officer halva året. De är givet, att pen­

sionerade officerare ofta lämpa sig väl för ifrågavarande arbetsuppgifter. En­

ligt utredningens mening är det emellertid ej lämpligt — om ens praktiskt

möjligt — att på förhand slå fast, att vissa tjänster skola beklädas av office­

rare. Det är även önskvärt att inom denna byrå ha tillgång till personer med

kännedom om t. ex. industriens organisationsförhållanden. Huruvida viss be­

fattning bör beklädas av en militär eller civil person torde böra bestämmas

särskilt för varje gång ledighet uppkommer. Avgörande blir då framför allt,

vilken möjlighet ^soiji

för tillfället finnes att förvärva dugande krafter av

den ena eller andra kategorien, men även i vad män sakkunskap av olika

slag förut är representerad inom byrån. Faller valet på en officer, torde

Kungl. Maj :t böra föreskriva, att tjänsten icke skall tillsättas (återbesättas) i

vanlig ordning utan tills vidare uppehållas på förordnande mot arvode, som be­

stämmes för varje särskilt fall. Är den utsedde officeren pensionerad, kan arvo­

det skäligen bestämmas lägre än den lön som eljest skulle utgå, och anordningen

medför i sådant fall en besparing. Är fråga om en officer på aktiv stat, tor­

de det böra ordnas så, att han får tjänstledighet från sin militära befattning

och i den här ifrågavarande arvode lika med den lön, som normalt är förenad

med tjänsten.

Liksom hittills varit fallet torde man för framtiden böra räkna med två

heltidsbefattningar för uppskovsärendena. Med hänsyn till de kvalifikationer

man måste fordra av innehavarna böra dessa befattningar vara relativt högt

placerade i lönehänseende. Utredningen föreslår en byrådirektörsbefattning

i A 26 och en byråinspektörsbefattning i A 24. Löneställningen för byrådirek-

törsbefattningen har föreslagits med visst hänsynstagande till löneställningen

för major.

I den mån förstärkning av arbetskraften erfordras under tiden för upp-

skovsrevisionen, bör tillfällig anställning ske mot arvode.

För de ärenden, som icke avse uppskov, synas två amanuenser erforder­

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

den nuvarande sektionen för administrativa ärenden rörande länsarbets­

nämnderna.

Utredningen.

Enligt utredningens förslag skulle kanslibyrån organiseras på fyra sektio­

ner, nämligen en personalsektion, en juridiskt-administrativ sektion, en sta­

tistiksektion och en kameral sektion. Såsom jag förut anfört, förordar jag,

att den kamerala sektionen i stället skall ingå i en kameralbyrå, varvid dock

avlöningsdetaljen skall överföras till kanslibyrån.

Befattningarna inom nuvarande närmast jämförliga enheter inom arbets­

marknadskommissionens kansli samt de av utredningen föreslagna befatt­

ningarna framgå av följande sammanställning.

Nuvarande organisation

Kanslisektionen (utom statistikdetaljen)

1 sektionschef........ VII: e (25—26)

1 sekreterare .......... VII: e (25—26)

1 notarie................. VI: c

(19—20)

1

» .................

VI: b

(18—19)

1 amanuens...........

V: c

(15—16)

1 kanslist................ IV: c

(12—13)

2 kansliskrivare ... IV: c

(12—13)

1 e. kanslist........... IV: b

(7-8)

1 kanslibiträde .... III: d

(7-8)

1

» .... III: c

(6-7)

1 expeditionsvakt.. II: c

(4-5)

1 kontorsbiträde... II: c

(4-5)

2 e. kontorsbiträ-

den........................ II: c

(3-4)

1 kontorsbiträde... II: b

(1-2)

1 e. skrivbiträde... I: b

1 tillf, anst.............. 480 kr./mån.

(9- 10)

1

» » ........... 325 kr./mån.

(1- 2)

19

Avlöningsdetaljen.

1 amanuens...........

V: c

(16)

1 kanslibiträde .... III: a

(6—7)

2 kontorsbiträden.. II: c

(4-5)

2

»

II: c

(3-4)

1 kontorsbiträde... II: b

(3-4)

7

Föreslagen organisation

Personalsektionen

1 byrådirektör........................ A 28

1 förste byråsekreterare .... A 24

1 byråsekreterare................... A 21

2 amanuenser

1 kontorist.............................. A

9

2 kontorsbiträden................. A

4

2 icke-ordinarie biträden

10

Avlöningsdetaljen.1

1 bokhållare............................ Eo 14

1 kanslibiträde..................... .. A

7

1 kontorsbiträde.................... A

4

4 icke-ordinarie biträden

7

Juridiskt-administrativa sektionen

1 förste byråsekreterare .... A 26

1 »

»

.... Eo 24

1 byråsekreterare ................. A 21

1

»

................... Eo 21

4 amanuenser

1 konto rsskrivare................... Eo 15

1 registrator............................ A

14

1 kontorist.............................. A

9

4 kanslibiträden..................... A

7

2 kontorsbiträden.................. A

4

3 icke-ordinarie biträden

20

1 Biträdespersonalen har av utredningen redovisats utan uppdelning på avlöningsdetaljen och

kamerala sektionen i övrigt.

118

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

samhetsåret, då de nya personalorganisationerna för styrelsen och arbets­

förmedlingen skola genomföras, kommer sektionen att bliva i hög grad ar-

betsbelastad. Någon minskning av den övriga personalen som följd av ök­

ningen av antalet byråsekreterare är därför icke möjlig. Om en minskning

sedermera kan genomföras, torde en av de amanuensbefattningar, som de

sakkunniga beräknat, böra utgå.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom­

missionens personalförening ha likaledes föreslagit ökning med en förste

byråsekreterarbefattning i lönegrad 24 men ha ansett, att denna befattning bör

vara ordinarie.

Ifråga om avlöningsdetaljen har arbetsmarknadskommissionen

funnit, att den föreslagna befattningen som bokhållare i Eo 14 bör utbytas

mot en kontorsskrivartjänst i A 15. Det finge nämligen anses stå i bättre över­

ensstämmelse med eljest tillämpade regler att lägga ansvaret för avlönings-

uträkning m. m. på en kontorsskrivare än på en bokhållare. Med hänsyn till

omfattningen och arten av arbetsuppgifterna borde lägre placering än i 15

lönegraden icke ifrågakomma. Riksräkenskapsverket har med hänsyn till de

kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifter, som komma att åvila före­

ståndaren för detaljen, föreslagit, att ifrågavarande befattning placeras i

A 17. Arbetsmarknadskommissionens personalförening har föreslagit, att fö­

reståndaren skall vara kontorsskrivare i Eo 15.

Beträffande juridiskt-administrativa sektionen har arbets­

marknadskommissionen anfört följande.

Kommissionen har icke andra erinringar att framställa, än att den i Eo 24

föreslagna befattningen som förste byråsekreterare bör uppföras såsom or­

dinarie samt att den för handläggning av ärenden rörande tryckning av

blanketter m. m. beräknade amanuensen bör ersättas med en assistentbefatt­

ning i Eo 18. Den ifrågavarande byråsekreteraren skall handlägga ärenden

rörande arbetsförmedlingarnas lokalfrågor m. m. och har sin motsvarighet i

nuvarande organisation. Arbetsuppgifterna komma att bliva bestående och

tjänstens innehavare bör med hänsyn till deras art och vikt kvarstå i befatt­

ningen under längre tid. Den berörda amanuensbefattningen bör ersättas

på angivet sätt med hänsyn till dels de med densamma förenade göromålens

art, vilka bättre lämpa sig för en tjänsteinnehavare i sluttjänst, dels den nu­

mera avsedda befordringsgången för amanuenser, vilken icke bör tillämpas

på här avsedd befattningshavare.

Statskontoret har i denna del yttrat följande.

Tillsynen över styrelsens lokaler m. m. lärer knappast kräva en särskild

kontorsskrivarbefattning. Uppgiften bör i stället lämpligen åläggas en förste

vaktmästare i 7 lönegraden. Att för biblioteket och arkivet inrätta två befatt­

ningar, en byråsekreterartjänst och en kontoristbefattning, torde icke böra

ifrågakomma. Verksamheten synes åtminstone för närvarande helt kunna

ombesörjas av en befattningshavare i högst kansliskrivargraden. Framhållas

må i detta sammanhang vikten av att möjligheterna till ett samarbete med

socialstyrelsens biblioteksverksamhet tillvaratagas. En högre löneställning

än som kansliskrivare i 11 lönegraden eller samma löneställning, som mot­

svarande befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållit, före­

faller icke motiverad för arbetsmarknadsstyrelsens registrator.

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

ning i A 24. Jag är icke beredd att nu tillstyrka berörda förslag utan anser,

att närmare erfarenhet beträffande göromålen å dessa befattningar bör av­

vaktas. Då emellertid viss tvekan kan råda om den lämpliga löneställningen

för den i 21 lönegraden föreslagna befattningen, torde denna tills vidare

böra uppföras på extra ordinarie stat.

Arbetsmarknadskommissionens förslag, att den av utredningen i Eo 24

upptagna förste byråsekreterarbefattningen skall ordinariesättas, kan jag

icke nu tillstyrka.

För bibliotek och arkiv har utredningen föreslagit bland annat en befatt­

ning som byråsekreterare i Eo 21. Utredningen har upplyst, att den för ar­

betsmarknadskommissionens bibliotek och arkiv avsedda personalen jämväl

tages i anspråk för vissa utredningsarbeten. Enligt vad jag inhämtat äro

dessa göromål av kvalificerad art och upptaga en betydande del av nu ifrå­

gavarande befattningshavares tid. Jag anser mig därför icke böra motsätta

mig utredningens förslag i denna del.

Mot det av arbetsmarknadskommissionen framställda förslaget om utbyte

av en amanuensbefattning, vilken avses för ärenden rörande tryckning av

blanketter m. m., mot en sluttjänst i 18 lönegraden har jag icke något att

erinra. Jag förordar sålunda för ifrågavarande ändamål en assistentbefatt­

ning i Eo 18.

Den av utredningen för tillsyn av styrelsens lokaler m. m. förslagna kon-

torsskrivarbefattningen synes böra utgå. Jag torde i denna del få hänvisa

till behandlingen i det följande av frågan om inrättande av en befattning som

materialförvaltare hos styrelsen.

För styrelsens registrator anser jag mig kunna förorda placering i löne­

grad 14 men finner, att befattningen tills vidare bör vara extra ordinarie.

Jag förordar sålunda i detta sammanhang för juridiskt-administrativa sek­

tionen följande befattningar, nämligen 1 förste byråsekreterare (A 26), 1

förste byråsekreterare (Eo 24), 2 byråsekreterare (Eo 21), 3 amanuenser,

1 assistent (Eo 18) och 1 registrator (Eo 14).

Mot utredningens förslag till personalorganisation för statistiksek­

tionen har jag icke något att erinra.

Kamer albyrån.

Nuvarande organisation.

Rörande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till de redo­

görelser, som utredningen lämnat för intendentursektionen å s. 165—166

samt för kamerala sektionen och revisionssektionen å s. 181—182 i betän­

kandet.

Utredningen.

Den nuvarande och den av utredningen föreslagna personalorganisationen

för kamerala sektionen — bortsett från avlöningsdetaljen, vilken behandlats

tidigare — framgå av följande sammanställning.