Prop. 1947:239
('angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
1
Sr 239.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av
en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen m. m.; given Stockholms slott den 25 april 1947.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Eije Mossberg.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 25 april 1947.
N ä rvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför stats rådet Mossberg.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t, på min hemställan, under femte huvudtiteln, punkterna 18—21, föreslagit riksdagen att, i avbidan
Bihang till riksdagens protokoll 1947 . 1 samt . Nr 239 .
1
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag
beräkna
till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar kronor 2 650 000
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
»
»
»
» Omkostnader »
850 000
» Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalter-
na: Avlöningar ...................................................................... »
9 500 000
» Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalter-
na: Omkostnader .................................................................. »
3 300 000
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
Inledning.
Den 8 mars 1946 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst
sju sakkunniga att inom socialdepartementet verkställa utredning rörande
ett centralt organ inom statsförvaltningen för handhavande av arbetsmark
nadsfrågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades ledamoten av riks
dagens första kammare, dåvarande generaldirektören, numera landshöv
dingen T. E. N. Bergquist, ledamoten av riksdagens andra kammare, om
budsmannen P. H. Fagerholm, ledamoten av riksdagens första kammare, re
daktören A. K. Gillström, ombudsmannen E. G. Grahn, direktören B. Kugel-
berg, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren G. Hj. Svens
son samt landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, att såsom sak
kunniga verkställa ifrågavarande utredning. De sakkunniga antogo benäm
ningen utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan.
De sakkunniga — i det följande kallade utredningen — ha den 16 januari
1947 överlämnat betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan (SOU
1947: 24).
över betänkandet ha till följd av remiss eller därförutan utlåtanden avgi
vits av statens arbetsmarknadskommission — vilken vid sitt utlåtande fogat
yttranden från kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbets
kraft och från kommissionens personalförening — socialstyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna löne-
nämnden, statens sakrevision, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesut
bildning, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, överbefälhavaren,
pensionsstyrelsen, statens utlänningskommisson, statens industrikommission,
statens livsmedelskommission, försvarets socialbyrå, överrevisorema vid statens
arbetsmarknadskommission, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stock
holms, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands samt Västemorrlands
län, socialvårdskommittén, kommittén för partiellt arbetsföra, den sakkun
nige för översyn av statens utlänningskommissions och statens flyktings
nämnds verksamhet och organisation m. in., landsorganisationen i Sverige,
svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation (TCO),
de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, civila statsförvaltning
ens tjänstemannaförbund, Sveriges yngre akademikers centralorganisation —
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
3
vilken bifogat yttrande från Sveriges yngre juristers förening — statsverkens
ingenjörsförbund och svenska teknologföreningen.
I sitt yttrande har arbetsmarknadskommissionen framlagt anslagsäskanden
beträffande de delar av kommissionens personalorganisation, som icke berö
ras av utredningens förslag, m. m. Utlåtanden häröver ha efter remiss avgi
vits av statskontoret och allmänna lönenämnden.
Genom beslut den 26 januari 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt dåvarande
ordföranden i statens arbetsmarknadskommission, landshövdingen A. N.
Thomson och t. f. byråchefen i socialstyrelsen T. Jerneman att såsom sak
kunniga inom socialdepartementet biträda med utredning rörande de åt
gärder, som behövde vidtagas vid en överflyttning från socialstyrelsen till
arbetsmarknadskommissionen av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring,
samt att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag vartill utredningen kunde
föranleda. Tillika uppdrogs åt Thomson att såsom ordförande leda utred
ningsarbetet. Sedan frågan om ett centralt statligt organ för handhavande av
arbetsmarknadsärenden enligt Kungl. Maj ds förenämnda beslut den 8 mars
1946 gjorts till föremål för särskild utredning, läto de sakkunniga det åt
dem anförtrodda utredningsarbetet vila i avbidan på det resultat, till vilket
den nytillsatta utredningen skulle komma. Efter det utredningen avgivit sitt
betänkande, ha nu ifrågavarande sakkunniga den 20 februari 1947 överläm
nat en promemoria rörande vissa frågor i samband med förläggning till en
nyinrättad arbetsmarknadsstyrelse av socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå.
Med stöd av Kungl. Maj:ts den 17 mars 1943 givna bemyndigande uppdrog
vidare chefen för finansdepartementet den 27 maj samma år åt statens ar
betsmarknadskommission att verkställa utredningar beträffande vissa arbets
marknadsfrågor, såsom arbetskraftens friställande, åtgärder för beredande av
sysselsättning, övriga hjälpåtgärder samt vissa arbetsmarknadsorganisato-
riska frågor. Till de senare hörde frågan om den offentliga arbetsförmed
lingens organisation under övergångstiden efter ett fredsslut. Den 21 sep
tember 1943 befriades arbetsmarknadskommissionen från utredningen av
sistnämnda spörsmål, vilken i stället uppdrogs åt särskilda sakkunniga, näm
ligen landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, generaldirektören
K. J. Höjer, landsorganisationens ordförande A. Lindberg och svenska arbets
givareföreningens ordförande G. Söderlund. Sedan generaldirektören Höjer
på därom gjord framställning den 22 augusti 1945 entledigats såsom sak
kunnig, inträdde i hans ställe dåvarande generaldirektören, numera lands
hövdingen T. E. N. Bergquist.
Åt dessa sakkunniga uppdrogs också genom beslut den 28 januari 1944 av
Kungl. Maj:t (socialdepartementet) att till övervägande upptaga frågan om
den offentliga arbetsförmedlingens organisation. Detta uppdrag hade tidigare
ålagts först (Kungl. Maj ds beslut den 3 december 1937) den dåvarande till
synsmyndigheten för den offentliga arbetsförmedlingen, socialstyrelsen, och
därefter — sedan statens arbetsmarknadskommission från och med den 20
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
maj 1940 tills vidare inträtt såsom chefsmyndighet för arbetsförmedlingen —
kommissionen (Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1942).
De sakkunniga, som antogo benämningen sakkunniga angående arbetsför
medlingens organisation, funno sig med hänsyn till de båda uppdragens nära
samband med varandra böra behandla dem i ett sammanhang, och de hava
avgivit två den 13 juni 1946 dagtecknade hetänkanden i ämnet: Den offent
liga arbetsförmedlingen under krigsåren (SOU 1946: 44) och Den offentliga
arbetsförmedlingens framtida organisation, motiv och förslag (SOU 1946: 51).
Över betänkandet rörande den offentliga arbetsförmedlingens framtida
organisation ha utlåtanden avgivits av statens arbetsmarknadskommission
efter hörande av arbetsnämnden i Stockholm och samtliga länsarbetsnämn
der, socialstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden, överstyrelsen för
yrkesutbildning, kommerskollegium, överståthållarämbetet, samtliga länssty
relser efter hörande i den omfattning länsstyrelserna funne lämpligt av
kommuner inom länet, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, stadsfullmäktige i Stockholm, Göte
borg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, samtliga läns landstings
förvaltningsutskott, utom förvaltningsutskotten i Södermanlands län, Kal
mar läns södra landstingsområde, Gotlands, Värmlands, Örebro, Gävleborgs
och Västerbottens län, arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund, civil
förvaltningens personalförbund, landsorganisationen i Sverige, svenska ar
betsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges in
dustriförbund, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation samt yr
keskvinnors samarbetsförbund. Härjämte har Borlänge stads stadsfullmäk
tige inkommit med en skrift i ärendet.
I det följande kommer jag att behandla först frågorna rörande organisa
tionen m. m. av ett centralt arbetsmarknadsorgan, därefter motsvarande
frågor rörande den offentliga arbetsförmedlingen och slutligen anslagsfrå
gorna.
I samband med organisationsfrågorna kommer jag att lämna summariska
redogörelser för innehållet i de förut angivna betänkandena och häröver av
givna yttranden och får i övrigt hänvisa till handlingarna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 5
I. Den centrala organisationen.
Den nu rådande ordningen för central handläggning av
arbetsmarknadsfrågor och dess tillkomst.
Statens arbetsmarknadskommission och dess föregångare. Såsom centralt organ för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbets löshet fungerade åren 1914—1940 statens arbetslöshetskommission. Denna kommission hade till en början enbart karaktären av ett utredande och råd givande organ men fick efter hand även administrativa uppgifter. År 1921 samlades i kommissionens hand ledningen av verksamheten enligt såväl arbetslinjen som understödslinjen. År 1924 blev kommissionen även verkstäl lande organ för åtgärder enligt arbetslinjen, i det att de tidigare befintliga verkställande organen då avskaffades. Även efter den i början av 1930-talet företagna omläggningen av arbetslöshetspolitiken behöll arbetslöshetskom- missionen, ehuru med reducerade befogenheter i vissa hänseenden, sin ställ ning som centralorgan för den arbetslöshetsbekämpande verksamheten.
Utbrottet av det senaste världskriget aktualiserade frågan om landets ar- betskraftsförsörjning under en tid av omfattande militär beredskap och krigshushållning. Enligt bemyndigande tillkallade chefen för socialdeparte mentet den 19 september 1939 en kommission, statens arbetsmarknadskom mission, med uppgift att följa förhållandena på den svenska arbetsmark naden såväl i fråga om uppkommande arbetslöshet som beträffande brist på arbetskraft.
Den allmänna utvecklingen i början av år 1940 medförde, att en effektivi- sering av organisationen för arbetsmarknadsreglerande åtgärder framstod som nödvändig. I proposition den 17 april 1940 (nr 216) framlade Kungl. Maj:t därför förslag härom, vilket godkändes av riksdagen. Den till följd härav företagna omorganisationen innebar, att arbetsmarknadskommissionen och arbetslöshetskommissionen sammanslogos med bibehållande av namnet statens arbetsmarknadskommission. Den nya kommissionens huvuduppgift skulle vara att närmast under Kungl. Maj:t genomföra den under då rådan de utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av arbetskraftens användning. Kommissionen skulle vara riksarbetsstyrelse enligt lagen den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt. Till kommissionen överfördes från socialstyrelsen ärendena angående den offentliga arbetsförmedlingen, vilken med tillämpning av Ijänstepliktsiagen för tiden från och med den 20 maj 1940 provisoriskt ställdes under statlig ledning. Härigenom samt genom in rättande av en arbetsnämnd i Stockholm och länsarbetsnämnder i samtliga län försågs kommissionen med eu lokal organisation.
Den nya arbetsmarknadskommissionen tillsattes den 7 maj 1940.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Under tiden härefter ha åtskilliga arbetsuppgifter, utöver de nyss angivna,
uppdragits åt kommissionen. De arbetsuppgifter, som för närvarande ankom
ma på kommissionen, kunna uppdelas i följande huvudgrupper.
1) Ledningen av den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten.
2) Uppgifter avseende hjälpverksamhet vid arbetslöshet.
3) Uppgifter betingade av brist på arbetskraft.
4) Uppgifter avseende dispositionen av arbetskraften under krig, mobili
sering eller förstärkt försvarsberedskap.
5) Insamling och bearbetning av viss statistik.
Rörande dessa huvudgrupper må här lämnas följande kortfattade över
sikt.
Ledningen av den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten. Rörande den
offentliga arbetsförmedlingens organisation och arbetssätt torde jag få hän
visa till den redogörelse, som lämnas i det följande vid behandlingen av
den lokala organisation. Här må endast omnämnas, att till arbetsförmedling
ens specialförmedling för ungdom är anknuten en omfattande yrkesvägle-
dande verksamhet samt att specialförmedlingen för partiellt arbetsföra icke
blott har att fullgöra arbetsberedande uppgifter utan även, i enlighet med
av Kungl. Maj:t den 25 maj 1945 och den 29 juni 1946 meddelade föreskrif
ter, ombesörja i övrigt erforderlig verksamhet för att bereda under mili
tärtjänstgöring skadade utkomst genom eget arbete (arbetsvärd).
Uppgifter avseende hjälpverksamhet vid arbetslöshet. De grundläggande be
stämmelserna för ifrågavarande verksamhet ha meddelats i den s. k. hjälp-
kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434). Ehuru denna kungörelse vid upp
repade tillfällen blivit föremål för ändring, ha i skilda sammanhang vid
tagits betydelsefulla ändringar i principerna för hjälpverksamhetens bedri
vande, vilka icke kommit till uttryck i kungörelsen. De hjälpformer, som för
närvarande faktiskt kunna anses ingå i hjälpsystemet, representera tre olika
linjer, nämligen dels arbetslinjen, dels understödslinjen, dels ock utbildnings-
och omskolningslinjen.
Beredskapsarbetena utgöra numera huvudformen för arbets
linjen. De bedrivas på öppna marknadens löne- och arbetsvillkor och an
ordnas såsom statliga eller statskommunala arbeten. Statligt beredskapsar
bete utföres i arbetsmarknadskommissionens eller annan statlig myndighets
(i flertalet fall väg- och vattenbyggnadsstyrelsens) regi eller av entreprenör,
som antagits av vederbörande myndighet. Statskommunalt beredskapsarbete
bedrives med statsbidrag i landstings eller primärkommuns regi eller av
entreprenör, som antagits av landstinget respektive kommunen. De statliga
beredskapsarbetena avse att utfylla sysselsättningsmöjligheterna vid de stats
kommunala arbetena, vilka i första hand böra reserveras för familjeförsör
jare och äldre arbetslösa.
Beslut om igångsättande av statligt beredskapsarbete fattas av arbetsmark
nadskommissionen, som även beviljar statsbidrag till statskommunala ar
beten. Kommun, som hänvisar arbetslösa till statligt beredskapsarbete, har
att till kommissionen inbetala viss ersättning per dag och man, s. k. dag avgift.
Statsko in munala reservarbeten äro, jämte de i det följande omnämnda arkivarbetena, den enda form av reservarbeten, som numera kan komma i fråga. De äro avsedda att komma till användning endast un der speciella förhållanden och enbart för sysselsättning av arbetslösa, som på grund av ålder eller annan anledning icke utgöra fullgod arbetskraft. Statsbidrag beviljas av arbetsmarknadskommissionen. Lönen utgår enligt hjälpkungörelsens bestämmelser om reservarbetslön.
Antalet personer, som under senare år erhållit sysselsättning vid arbeten av förenämnda slag, framgå av följande sammanställning.
Kungl Maj.ts proposition nr 239.
7
Antal arbetslösa ^sysselsatta
vid
Medeltal
arbeten i arbets-
statliga
stats-
stats-
marknads-{ arbetsberedskapsarbeten kommunala kommunala
löshets-) kommis-1 annan myndighets beredskapsreserv-
sionens regi
regi
arbeten arbeten
1936 ............. ............. 9 068
—
—
4 591
1937 ............. ............. 4 212
—
—
2 089
1938 ............ ............... 1951
663
599
1 308
1939 ............. ............. 1511
1 392
804
840
1940 ............ ............. 1 163
898
397
220
1941............ ............. 2 800
1495
1 107
149
1942 ............ ............. 2195
1074
1347
177
1943 ............ ............. 1444
1066
813
134
1944 ............ ............. 1690
2 231
1 246
169
1945 ............. ............. 1370
2 105
1238
128
1946 ............. ............. 1089
1283
758
—
Arkiv arbeten anordnas till hjälp för arbetslösa tekniker och kon torister samt med dem jämställda. Arkivarbete kan anordnas som statligt eller kommunalt arbete. Under år 1946 voro i medeltal 363 svenska arbets lösa sysselsatta vid arkivarbeten, varav 290 vid statliga arkivarbeten och 73 vid statskommunala arbeten. Antalet vid dylika arbeten sysselsatta flyktingar, vilket vintern 1946 var ca 1 300, uppgick vid utgången av december 1946 till 507.
Arbetslösa musiker, särskilt äldre, kunna vidare beredas sysselsättning hos amatörorkestrar etc. (musikerhjälp).
De i det föregående behandlade hjälpfonnerna representera arbetslinjen. Om det på grund av arbetslöshetsklientelets storlek eller sammansättning visar sig omöjligt att i den utsträckning, som påkallas av hjälpbehovet, bere da de arbetslösa .sysselsättning eller om tekniska hinder möta för omedelbart igångsättande av arbeten, kan hjälp lämnas i form av kontantunderstöd (d a g u n d e r s t ö d och hyreshjälp in. m.). Arbetsmarknadskom missionen bestämmer i vilken omfattning kontantunderstöd med rätt till stats bidrag får utges. Understödstagare är skyldig att regelbundet söka arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen.
Utbildnings- och omskolningsverksamheten är främst avsedd för arbetslös ungdom. Den har numera ringa omfattning.
Kungl Maj.ts proposition nr 239.
Statsbidrag till kommuns kostnader för verksamhet av förut angivet slag beviljas av arbetsmarknadskommissionen antingen som bidrag till visst arbete eller som årskostnadsbidrag. Sistnämnda bidrag beviljas i princip på sammanlagda beloppet av kommuns arbetslöshetskostnader.
Jämlikt Kungl. Maj ds beslut den 31 juli 1942 har arbetsmarknadskom missionen övertagit den verksamhet avseende inköp av gatsten för statens räkning, vilken tidigare bedrivits av statens steninköpskom- mitté. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställer kommissionens beslut rörande upphandling m. in.
Under de senaste åren har vid sidan om beredskapsarbetena möjlighet funnits att anordna vissa vägarbeten i arbetslöshetsbekämpande syfte (de s. k. 15-miljonersarbetena), till vilka särskilt anslag beviljats. Arbetena utföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi men arbetsmark nadskommissionen och länsarbetsnämnderna besluta om igångsättande och avbrytande av arbetena.
För att sätta arbetsmarknadsorganen i stånd att i god tid i förväg vidtaga åtgärder vid arbetslöshet, har ordnats ett varselsystem. Detta byg ger på frivilligt av arbetsgivare avlämnade uppgifter rörande planerade per- mitteringar, avskedanden m. m., vilka uppgifter vidarebefordras till arbets marknadskommissionen.
I maj 1945 övertog kommissionen investeringsutredningens arbete med upprättande av en investeringsreserv. Genom beslut den 1 feb ruari och den 22 november 1946 har Kungl. Maj:t formellt uppdragit åt kom missionen att i samråd med statssekreteraren i vederbörande statsdepartement årligen upprätta och till Kungl. Maj:t inge förslag till reserv av statliga, kom munala och statsunderstödda investeringsobjekt.
Till detaljplanering av kommunala och enskilda investeringsobjekt ha anslag ställts till arbetsmarknadskommissionens förfogande. Kommissio nen har härjämte att ta vissa initiativ beträffande planeringsarbetet i övrigt, vilket handhas av olika statliga myndigheter.
Arbetsmarknadskommissionen håller beredskapsförråd av arbets maskiner och arbetsredskap in. m. för eu arbetsstyrka om ca 15 OOO man. Vidare har kommissionen i sin tjänst en viss reserv av arbetsledare för byggnads- och anläggningsarbeten.
Uppgifter betingade av brist på arbetskraft. Arbetsmarknadsorganens ar betsuppgifter under krigsåren utgjordes till väsentlig del av åtgärder för att tillgodose vissa för försvaret och folkförsörjningen viktiga näringsgrenars behov av arbetskraft. De näringsområden, där svårigheter på grund av ar betskraftsbrist främst framträdde, voro jordbruket, skogsbruket och den
för försvaret arbetande industrien. De vidtagna åtgärderna avsågo huvudsak ligen dels överflyttning av arbetskraft från näringsområden, där överskott av arbetskraft förefanns, dels förhindrande av en avtappning av arbetskraft från de ur arbetsmarknadssynpunkt kritiska näringsområdena, dels mobilisering av outnyttjad reservarbetskraft och dels avpassning av de militära inkallel serna så, att de viktigaste arbetskraftsbehoven kunde tillgodoses.
Kungl Maj.ts proposition nr 239.
9
Beträffande jordbruksområdet må nämnas, att vintern 1939—40 en sär
skild organisation, de s. k. a r b e t s b 1 o c k en, upprättades för att rationellt
utnyttja och fördela tillgänglig arbetskraft samt maskin- och redskapspark.
Organisationen fick de följande åren ökad fasthet. Blockorganisationens cen
trala ledning utövas av riksblockmyndigheten, bestående av representanter
för livsmedelskommissionen och arbetsmarknadskommissionen, vilka utses
av Kungl. Maj:t. Riksblockmyndiglietens kansli ingår i arbetsmarknadskom
missionens kansli.
Arbetsblockorganisationen har icke behövt träda i funktion tvångsvis. Fri
villigt ha dess befattningshavare dock utnyttjats i viss utsträckning.
Den enda av arbetskraftsbrist betingade reglering, som nu kvarstår, är
byggnadsregleringen. Sedan denna reglerings införande 1942—1943
har arbetsmarknadskommissionen varit centralmyndighet för densamma.
Sedan hösten 1945 har arbetsmarknadskommissionen en rådgivande verk
samhet i fråga om industriens lokalisering. För detta ändamål
förekommer regelbundet samarbete mellan kommissionen och industriens pro-
duktionsråd.
Uppgifter avseende dispositionen av arbetskraften ander krig, mobilise
ring eller förstärkt försvarsberedskap. Från och med den 15 september 1940
överflyttades handläggningen av uppskovsärendena från rikskom-
missionen för ekonomisk försvarsberedskap till arbetsmarknadskommissio
nen. Under krigsåren infördes såsom komplettering av uppskovssystemet ett
system med anstånd med respektive hem permittering från militär
tjänstgöring. I anståndsärenden har arbetsmarknadskommissionen att avge
yttrande efter hörande av de lokala arbetsmarknadsorganen.
För erhållande av material för uttagning av olika personalkategorier, där
est tjänstepliktslagen skulle behöva tillämpas i större omfattning, och för
uppläggning av särskilda register, avsedda för uttagning av personal till olika
beredskapsuppgifter, företogos under krigsåren olika s. k. beredskapsmönst-
ringar. På grundval av mönstringsmaterialet ha länsarbetsnämnderna efter
föreskrifter av arbetsmarknadskommissionen upplagt olika register
(mönstringsregister). Vidare ha upplagts beredskapsregister över personer,
som uttagits för olika beredskapsuppgifter, samt företagsregister över vissa
företag inom industri och hantverk.
Med utnyttjande av de registreringar, som sålunda ägt rum, upprätta ar
betsmarknadsorganen planer för tillgodoseende av näringslivets med flera
behov av arbetskraft under krig.
Statistik. Inom arbetsmarknadskommissionen bearbetas bland annat sta
tistik rörande arbetsförmedlingsverksamheten, antalet arbetslösa inom fack
föreningarna och antalet hjälpsökande arbetslösa ävensom statistik rörande
byggnadsregleringen. Denna statistik publiceras tillsammans med viss inom
socialstyrelsen bearbetad statistik i Sociala meddelanden.
Socialstyrelsen. Alltsedan socialstyrelsen inrättades år 1913 har detta verk
hall att ta befattning med arbetsmarknadsfrågor. Redan vid styrelsens inrät
10
Kungl Maj.ts proposition nr 239.
tande uppdrogs åt densamma att vara tillsynsmyndighet för den offentliga
arbetsförmedlingen. Såsom förut omnämnts, ha emellertid socialstyrelsens
uppgifter i denna del sedan år 1940 varit förlagda till arbetsmarknadskom
missionen.
För närvarande är socialstyrelsen tillsynsmyndighet för de erkända arbets
löshetskassorna, den privata arbetsförmedlingen och den sociala hemhjälpen.
Styrelsen har vidare att handlägga vissa ärenden rörande medling i arbets
tvister samt förenings- och förhandlingsrätt. Slutligen har socialstyrelsen att
insamla och bearbeta viss arbetsmarknaden berörande statistik, främst sys-
selsättningsstatistiken och lönestatistiken.
Andra myndigheter. Även inom vissa andra myndigheter än de förut om
nämnda handläggas ärenden, som avse arbetsmarknaden. Sålunda kan näm
nas, att försvarets socialbyrå har att fullgöra uppgifter rörande rekrytering
av fast anställt manskap till försvarsväsendet samt beredande av civilanställ
ning åt avgånget sådant manskap. Byrån har vidare sedan år 1946 från ar
betsmarknadskommissionen övertagit uppgiften att vara tillsynsmyndighet
enligt familjebidragsförfattningama samt lånemyndighet enligt förordningen
om värnpliktslån. Överstyrelsen för yrkesutbildning anordnar numera i stäl
let för såsom tidigare arbetsmarknadskommissionen yrkesutbildningskurser
för arbetslösa. Vidare har väg- och vattenbyggnadsstyrelseni, såsom framgår
av det förut sagda, att driva vissa beredskapsarbeten.
För utförligare uppgifter i de ämnen som behandlats i det föregående
torde hänvisning få ske till betänkandet rörande ett centralt arbetsmark-
nadsorgan, s. 7—58.
översikt av utredningens förslag.
Enligt det av utredningen framlagda förslaget skulle från och med den 1
juli 1947 inrättas en arbetsmarknadsstyrelse, vilken skulle överta samtliga
nu på statens arbetsmarknadskommission ankommande arbetsuppgifter samt
från socialstyrelsen tillsynen över de erkända arbetslöshetskassorna och den
privata arbetsförmedlingen. Styrelsen för verket skulle bestå av verkets ge
neraldirektör och överdirektör samt sju av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter,
av vilka fem skulle företräda partsorganisationerna på arbetsmarknaden.
Särskilda ärendesgrupper skulle, i stället för att handläggas av denna sty
relse, kunna uppdragas åt delegationer med delvis annan sammansättning.
En sådan delegation, innefattande en majoritet av företrädare för de erkän
da arbetslöshetskassorna, skulle inrättas för handläggningen av ärenden rö
rande arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsmarknadsstyrelsens kansliorganisation skulle enligt förslaget bestå
av en permanent del, inom vilken ordinarie och extra ordinarie befattningar
skulle inrättas enligt inom statsförvaltningen vanliga regler, samt en krisdel.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
11
Den permanenta delen av verket skulle bestå av sju byråer, nämligen två
arbetsförmedlingsbyråer, en försäkringsbyrå, en social byrå, en teknisk byrå,
en försvarsbyrå och en kanslibyrå. Försäkringsbyrån motsvarar socialsty
relsens nuvarande arbetsmarknadsbyrå, vilken skulle överflyttas till arbets
marknadsstyrelsen.
Utredningen har härjämte framlagt vissa förslag rörande övergångsför-
måner för personal hos arbetsmarknadskommissionen, rörande medelsför
valtning och revision m. m.
Inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt dess
verksamhetsområde m. in.
Utredningen.
Utredningen har erinrat om den utveckling, som under senare tid ägt rum
i fråga om arbetsmarknadspolitiken, en utveckling, som utredningen sam
manfattar under beteckningen arbetsmarknadspolitikens aktivisering. Härom
har utredningen i huvuddrag anfört följande.
De åtgärder från samhällets sida, som intill senare tid varit gängse på
arbetsmarknadsområdet, kunna — även när de varit mycket omfattande och
krävt stora kostnader — i viss mening karakteriseras som passiva. Detta
gäller såväl samhällets åtgärder för att befordra omsättningen på markna
den, d. v. s. arbetsförmedlingen, som åtgärderna för att möta svårare rubb
ningar, d. v. s. hjälpåtgärderna vid arbetslöshet. I nu nämnda hänseenden
håller en ny ordning på att arbeta sig fram. Denna utveckling är redan på
god väg och framförallt måste den hållas i sikte vid planläggningen av fram
tidens organisation på området. Tendensen kan i korthet angivas så, att man
i båda de nu nämnda hänseendena — förmedlingsverksamheten och hjälp
åtgärderna — icke nöjer sig med att vänta på utvecklingen utan söker kom
ma den ett stycke i förväg och — i den mån det nu är möjligt — påverka
den.
Som grund för eu sådan mera aktiv arbetsmarknadspolitik söker man er
hålla en kartläggning av olika geografiska områdens ekonomiska och demo
grafiska struktur. På denna grund bygger man åtgärder av olika slag, på
kortare eller längre sikt. Bland dessa åtgärder kan nämnas en kunskapande
verksamhet för att i förväg få kännedom om större förändringar på mark
naden. Vidare vill man finna former för att direkt påverka den utveckling,
som kan skönjas, t. ex. genom statsbeställningar eller subventioner, genom
vägledning rörande industriens lokalisering, genom rese-, flyttnings- och fa
miljebidrag till arbetssökande, genom yrkesvägledning samt genom särskilda
åtgärder för partiellt arbetsföra.
Utredningen har härefter erinrat, att arbetsmarknadskommissionen år
1940 organiserades främst med tanke på de krav, som de av kriget betingade
utomordentliga förhållandena kunde befaras komma att ställa. I belysningen
av den förut nämnda utvecklingen framstode emellertid de riktlinjer, som
följdes vid sammanförande hos kommissionen av arbetsuppgifter från olika
håll, i det väsentliga såsom hållbara även för framliden. Kärnan i ett centralt
arbetsmarknadsorgans verksamhet måste vara ledningen av den offentliga
arbetsförmedlingen såsom samhällets främsta organ för utjämning av utbud
12
Kuncjl. Maj.ts proposition nr 239.
av och efterfrågan på arbetskraft. Till denna kärna borde ansluta sig ledning
en av de särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som betingas å ena sidan
av överflöd på arbetskraft och å andra sidan av brist på arbetskraft.
Då utredningen redan med hänsyn till arbetsmarknadsuppgiftemas omfatt
ning funnit det uteslutet att uppgiften att vara centralt arbetsmarknadsorgan
uppdrages åt något annat verk — i vilket fall endast socialstyrelsen skulle
kunna komma i fråga — har utredningen föreslagit inrättande av ett fri
stående verk, arbetsmarknadsstyrelsen, med uppgift att vara centralt arbets
marknadsorgan.
Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsom
råde skall innefatta samtliga de arbetsuppgifter, som nu tillkomma statens
arbetsmarknadskommission, ävensom vissa nu av socialstyrelsen handhavda
uppgifter. Till en början behandlar utredningen förstnämnda grupp av verk-
samhetsuppgifter.
Såsom förut nämnts måste enligt utredningens mening det centrala i ar
betsmarknadsstyrelsens åligganden vara ledningen av den offentliga arbets
förmedlingens verksamhet. Utredningen har utgått ifrån att det av sakkun
niga angående arbetsförmedlingens organisation framlagda förslaget rörande
arbetsförmedlingens framtida organisation blir åtminstone i sina väsentliga
delar genomfört. Härigenom är.o, anför utredningen, det centrala arbetsmark-
nadsorganets uppgifter till stor del givna.
Utredningen har särskilt uttalat sig rörande två avsnitt av arbetsförmed
lingsorganens verksamhet, nämligen den verksamhet, som berör de par
tiellt arbetsföra, och yrkesvägledningen. Härom har ut
redningen anfört följande.
Beträffande de partiellt arbetsföra erinras om att den särskilda kommittén
för frågor rörande nämnda klientel föreslagit, att arbetsmarknadsorganen
icke blott — i utbyggd omfattning — skola ha hand om den verksamhet för
arbetsberedning, som nu ombesörjes av dessa organ, utan även ta befattning
med den övriga arbetsvårdsverksamhet, som enligt kommittén bör organise
ras för de partiellt arbetsföra och som skall omfatta bl. a. medicinsk behand
ling i form av sysselsättnings- och arbetsterapi, yrkesvägledning, arbetspröv-
ning samt yrkesutbildning och arbetsträning. Arbetsmarknadskommissionen
skall eniigt förslaget leda och utöva tillsyn över arbetsvärden. Utredningen
finner för sin del kommitténs tankegång att arbetsvårdsverksamlieten bör or
ganiseras med utgångspunkt från dess viktigaste del, den arbetsförmedlande
verksamheten, riktig. Arbetsvårdsverksamheten faller utan tvivel inom ramen
för den aktiviserade arbetsmarknadspolitiken. Det synes också sannolikt, att
både den lokala och den centrala organisationen för ifrågavarande uppgift
bör byggas ut. Då kommittén ännu ej närmare utformat innehållet i nämnda
arbetsvårdsverksamhet, finner sig utredningen dock icke kunna lägga den av
kommittén framlagda organisationsplanen till grund för sitt förslag i denna
del utan föreslår tills vidare i stort sett bibehållande av den nuvarande orga
nisationen.
Verksamheten för yrkesvägledning är nu organisatoriskt sammankopplad
med arbetsförmedlingens specialförmedling för ungdom. En anknytning till
skolöverstyrelsen och möjligen även till överstyrelsen för yrkesutbildning kan
Kungl Maj.ts proposition nr 239.
13
emellertid diskuteras. Utredningen finner för sin del, att sambandet mellan yrkesvägledningen och ungdomsförmedlingens verksamhet är så starkt, att de båda verksamhetsgrenarna icke böra skiljas åt. Då ungdomsförmedling- en enligt utredningens mening icke kan utbrytas ur arbetsförmedling en i övrigt, kommer utredningen till den slutsatsen, att yrkesvägled ningen bör centralt handhas av arbetsmarknadsstyrelsen. Utredningen har utformat sitt förslag i enlighet härmed. Uppenbart är emellertid, att yrkesvägledningen även måste organisatoriskt anknytas till de centrala skol myndigheterna. Då det pågående utredningsarbetet på skolväsendets område möjiigen kan komma att mera avsevärt ändra förutsättningarna i fråga om sambandet mellan yrkesvägledning och skolväsende, föreslår utredningen en sådan utformning av organisationen, att möjligheten till en ändring av den samma hålles öppen.
På arbetsmarknadsstyrelsen bör enligt förslaget i princip ankomma led ningen under Kungl. Maj :t av de särskilda statliga åtgärderna till förhindran de av arbetslöshet eller mildrande av dess verkningar. Det borde åligga ar betsmarknadsstyrelsen att hålla sig noggrant underrättad om utvecklingen på arbetsmarknaden och att vidta eller föreslå de åtgärder, som anses erforder liga i arbetslöshetssituationer. Detta innebure bland annat, att styrelsen skul le pröva enligt vilken linje samhällets ingripande i det särskilda fallet borde äga rum, alltså om arbeten skulle anordnas, om kontantunderstöd skulle ut betalas o. s. v.
Vad gäller arbetslinjen kan enligt utredningens mening ingen tvekan råda om att arbetsmarknadsstyrelsen skall ha hand om ledningen av det förbere delsearbete, som består i utväljandet av en investeringsreserv och planeringen för genomförande av de i reserven ingående arbetsföretagen. Vidare borde å styrelsen ankomma att föreslå, vilka arbeten som skulle sättas i gång i en förhandenvarande situation. Härjämte borde styrelsen ha hand om frågor rö rande hänvisning av arbetslösa till arbeten.
Utredningen har ansett det mindre klart, i vilken utsträckning arbetsmark nadsstyrelsen bör medverka vid bedrivandet av arbeten, som sättas i gång av arbetsmarknadspolitiska skäl. Härom bär utredningen till en början anfört följande.
Först må erinras om att arbetslöshetskommissionen drev huvuddelen av reservarbetena i egen regi (så länge arbetsdirelctionerna funnos genom dessa). Beträffande de statliga beredskapsarbetena har under senare tid i stort sett tillämpats den principen, att arbetsmarknadskommissionen drivit arbeten i den omfattning, som ansetts erforderlig för upprätthållande av kommissio nens byggande organisation, medan övriga arbeten drivits av andra verk, främst väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Det synes klart, alt därest en omfattande arbetslöshet skulle uppträda och som följd därav investeringsreservens arbeten i större utsträckning sättas i verket, arbetena i stort sett skola drivas av de statliga verk, inom vilkas verk samhetsområde arbetena falla, eller också av kommuner eller enskilda. I in- vesteringsreserven upptagas ju de arbeten, som under normala förhållanden beräknas komma till utförande inom de närmaste 2—3 åren. Tillgripes inves- teringsreserven vid arbetslöshet, innebär detta endast, alt arbetena utföras nå got tidigare än eljest skulle blivit förhållandet. Det synes då uppenbart, att arbetena i den mån så är möjligt skola utföras under samma former, som
14
Kungl Maj ds proposition nr 239.
skulle ha kommit till användning vid ett normalt fullföljande av investerings
verksamheten.
Såväl statliga myndigheter som kommuner anlita under normala förhållan
den i stor utsträckning enskilda entreprenörer för sina arbeten. Någon anled
ning att frångå detta förfarande torde icke föreligga när det gäller utförande
av arbeten tillhörande investeringsreserven. Investeringsutredningen har för
sin del förutsatt, att entreprenadfirmomas organisation skall tagas i anspråk
innan någon utbyggnad av den statliga byggnadsorganisationen företages
(SOU 1944: 12, s. 33). Visserligen erbjuda sig särskilda svårigheter när det
gäller att utföra arbetslöshetsbekämpande arbeten genom entreprenör, i det
att syftet med arbetenas igångsättande förutsätter, att arbetena skola kunna
avbrytas, då arbetslöshetssituationen icke längre påkallar deras drivande, att
de skola drivas med hänvisad arbetskraft även om denna icke är yrkeskunnig
eller eljest icke av sådan beskaffenhet, som arbetsgivaren önskar etc. Anför
da omständigheter medföra, att man måste räkna med dyrare kostnader än
vid entreprenadarbeten under normala förhållanden. Erfarenheten bland an
nat från vissa beredskapsarbeten, som av arbetsmarknadskommissionen ut
lämnats på entreprenad, visa dock, att det är möjligt att träffa sådana an
ordningar, att entreprenadsystemet kan komma till användning vid arbets
löshetsbekämpande arbeten. Särskilda bestämmelser, som avse att reglera
ifrågavarande spörsmål, föreligga utarbetade för beredskapsarbeten inom
väg- och vattenbyggnadsfacket.
o Beträffande den huvuddel av investeringsarbeten under arbetslöshet, som
sålunda kommer till utförande genom de reguljärt byggande verken, kom
muner eller enskilda, måste det ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen dels
att utöva viss kontroll och dels att företräda de sociala synpunkterna. Före
trädandet av sistnämnda synpunkter innefattar bland annat, att styrelsen
skall ta initiativ till arbetenas igångsättande och nedläggande, meddela före
skrifter rörande hänvisning av arbetskraft, angående eventuella särskilda av
sociala skäl betingade förmåner för arbetarna in. in. Detta förutsätter en nära
kontakt med de byggande organen, inspektion från arbetsmarknadsstyrelsens
sida o. s. v.
Den byggande verksamhet, som det kan ifrågasättas alt uppdra åt arbets-
marknadsstyrelsen, är den verksamhet, som erfordras för att möta mera till
fälliga ökningar av arbetslösheten inom visst mera begränsat yrkesområde
eller geografiskt område. En given följd av att ett sådant uppdrag lämnas
styrelsen måste emellertid bli, att styrelsen även under tider med ringa arbets
löshet alltid skall ha hand om arbeten i sådan omfattning, att minimiorga-
nisationen är fullt sysselsatt. För att organisationen skall kunna sysselsätta
kvalificerad personal och för att den skall vara i stånd att vid ökning av ar
betslösheten svälla ut måste den ha eu viss minimiomfattning.
Erfarenheten torde få anses ha utvisat, att ett centralt arbetsmarknadsor-
gan med byggande funktion i nu angiven utsträckning — vilket motsvarar
nuvarande organisation inom arbetsmarknadskommissionen — utgör ett smi
digt instrument för bemästrande av mindre kriser. Den omständigheten att
beslutanderätten i fråga om igångsättande och nedläggande av arbeten samt
drivandet av dessa tillkommer den myndighet, som har att bevaka arbets
marknadens utveckling och ta initiativet till hjälpåtgärder, ger otvivelaktigt
den bästa möjliga garantien för ett snabbt och icke överdrivet formbundet
handlande. En organisation, som bygger på samarbete mellan olika centrala
myndigheter, kan — även om den bästa ömsesidiga samarbetsvilja råder —
icke bli lika effektiv som en organisation, där ärendena handläggas inom
samma verk. Tidsförlust och tyngande former torde icke helt kunna undvi
kas, när ärendena skola behandlas inom olika verk. Det är också troligt, att
Kungl Maj:ts proposition nr 239.
15
ett organ, som är särskilt organiserat med tanke på att möta hastigt påkom
mande kriser, har lättare att bemästra de svårigheter, som följa med en ut-
svällning av verksamheten, än ett organ, som till huvuduppgift har att be
sörja normala, föga fluktuerande arbetsuppgifter. Av särskilt värde i krissi
tuationer är under nuvarande förhållanden den erfarenhet, som samlats hos
arbetsmarknadskommissionens tekniska byrå under dess sysslande med ären
den rörande reserv- och beredskapsarbeten.
Härtill kommer, att vissa arbetsobjekt icke ha någon företrädare bland de
statliga byggande verken och icke heller lämpligen kunna byggas av kom
munala organ (mindre kommuner ha ju vanligen icke egen byggande^ orga
nisation). Skola sådana arbetsobjekt komma till utförande, är man sålunda
hänvisad till entreprenadförfarande. Det torde emellertid få anses i hög grad
önskvärt, att staten har möjligheten att, om entreprenadavtal icke kan träf
fas på fördelaktiga villkor, utföra även dylika arbeten i egen regi.
Slutligen kan anföras, att den tekniska personal, som under alla förhållan
den torde erfordras hos arbetsmarknadsstyrelsen, får bättre möjligheter att
följa den tekniska utvecklingen om styrelsen driver arbeten i egen regi.
Mot den nu behandlade organisationsformen kan främst invändas, att den
samma kan innebära en onödig dubbelorganisation. Gränsdragningen mot de
reguljärt byggande verken, främst väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, blir
oklar. Om arbetslösheten under en längre tidsperiod blir liten är det icke sä
kert, att beredskapsarbeten behöva anordnas i sådan omfattning, att de med
föra ett rationellt utnyttjande av den kvalificerade tekniska personalen. Det
kan vidare befaras, att arbetsmarknadsstyrelsens byggande organisation blir
mindre skickad än de reguljärt byggande organen, som ha större kontinuer
lig verksamhet, att vid behov svälla ut och åtaga sig arbeten i större utsträck
ning. Då, såsom förut framhållits, huvuddelen av arbetena vid en större ar
betslöshetskris böra utföras i samma ordning, som om arbetena kommit till
utförande vid normal tidpunkt, måste även de reguljärt byggande verken —
främst väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, inom vars område huvuddelen av
anläggningsarbetena i investeringsreserven faller — organiseras så att en rela
tivt snabb utsvällning av verksamheten vid behov blir möjlig.
Vid övervägande av nu anförda skäl för och emot att arbetsmarknadssty
relsen organiseras för att driva arbetsföretag i egen regi har utredningen kom
mit till den uppfattningen, att skälen för nämnda organisationsform över
väga. Utredningen finner det sålunda icke tillrådligt att avskaffa arbetsmark
nadskommissionens nuvarande organisation för detta ändamål. Utredningen
finner det emellertid angeläget, att organisationen erhåller en begränsad om
fattning och utformas så att densamma kan nedbringas och upphöra, om
utvecklingen skulle föranleda därtill.
Då utredningen sålunda räknar med att arbetsmarknadsstyrelsen skall vara
ett byggande verk, synes det utredningen naturligt, att styrelsen — på samma
sätt som arbetsmarknadskommissionen under nuvarande förhållanden — ut
nyttjas för hållande av beredskapslager av arbetsmaskiner och arbetsredskap
m. m. för anläggningsarbeten.
Beträffande arbetslöshetshjälp enligt understödslinjen har utredningen
hänvisat till de förslag i ämnet, som socialvårdskommittén torde komma att
framlägga. Något definitivt förslag rörande organisationen i denna del har
utredningen därför icke ansett sig kunna framlägga. Tillsvidare bör enligt
utredningen den nuvarande organisationen bestå.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Utredningen har i detta sammanhang ytterligare anfört följande.
Det må anmärkas, att om de särskilda kontantunderstöden till oförvållat
arbetslösa såsom ett resultat av socialvårdskommitténs förslag komma att av
skaffas och ersättas av den av kommittén föreslagna allmänna socialhjälpen
under central ledning av socialstyrelsen, detta kommer att innebära ett av
steg från en princip, som tidigare tillmätts stor vikt. Det har nämligen ansetts
angeläget, att samma myndighet har ledningen av arbetslöshetshjälpen såväl
enligt arbetslinjen som enligt understödslinjen. Nämnda omläggning skulle
innebära, att arbetsmarknadsstyrelsen skulle bli centralmyndighet för åtgär
der enligt arbetslinjen och socialstyrelsen för åtgärder enligt understödslin-
jen. Då något förslag från socialvårdskommittén ännu icke föreligger beträf
fande förevarande område, finner sig utredningen emellertid icke böra ingå
på något närmare övervägande rörande konsekvenserna av en dylik anord
ning.
Även ledningen av de sambällsåtgärder, som betingas av brist på arbets
kraft, bör enligt förslaget i princip handhas av arbetsmarknadsstyrelsen. Den
enda av de under krigsåren införda regleringarna av denna art som nu be
står är, anför utredningen, byggnadsregleringen. Åt särskilda sakkunniga har
uppdragits att utreda frågan om eventuellt ersättande av även denna regle
ring med andra åtgärder för säsongutjämning inom byggnadsfacket. Därest
byggnadsregleringen består, då arbetsmarknadsstyrelsen träder i verksam
het, bör styrelsen enligt förslaget vara centralmyndighet för densamma.
På arbetsmarknadsstyrelsen bör enligt förslaget vidare ankomma att ge
vägledning i fråga om industrilokalisering.
Arbetsmarknadsstyrelsen bör enligt utredningens mening handha de plan-
läggningsuppgifter, som avse arbetsmarknaden vid krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden. Detta innebär, att nämnda organ skulle ombe
sörja den nu på arbetsmarknadskommissionen ankommande handläggningen
av ärenden rörande uppskov och anstånd (hempermittering) samt planlägg
ning för tillämpning av tjänsteplikt och annan planläggning för att till
godose behovet av arbetskraft inom näringsgrenar av särskild betydelse för
försvaret och folkförsörjningen. Arbetsmarknadsstyrelsen borde vara riksar-
betsstyrelse enligt tjänstepliktslagen.
I den mån arbetsblockorganisationen finnes böra upprätthållas under freds
tid, borde ledningen av planläggningsarbetet tillkomma arbetsmarknadssty
relsen. Denna borde alltså träda i riksblockmyndighetens ställe som cen
tralorgan för blockorganisationen.
Utredningen har härefter behandlat frågan om gränsdragningen mellan
arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen. Utredningen föreslår, att till ar
betsmarknadsstyrelsen överflyttas de nu å socialstyrelsens arbetsmarknads-
byrå handlagda ärendena rörande tillsynen över den privata
arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshets
kassorna. Härom har utredningen anfört följande.
Skälet för att överföra ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen
är, att arbetsmarknadsstyrelsen otvivelaktigt kommer att vara den i fråga om
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
17
arbetsförmedling mest sakkunniga myndigheten. Det skulle möjligen kunna invändas, att den myndighet, som har ledningen av den offentliga arbetsför medlingens verksamhet, icke är lämplig såsom tillsynsmyndighet för den pri vata arbetsförmedlingen på grund av att ett konkurrensförhållande existerar mellan de håda formerna av arbetsförmedling. Utredningen anser dock, alt risken för att den offentliga arbetsförmedlingens centralmyndighet skall bris ta i oväld vid utövande av sin uppgift såsom tillsynsmyndighet icke kan till mätas betydelse. Utredningen vill hänvisa till att socialstyrelsen till år 1940 var tillsynsmyndighet för båda formerna av arbetsförmedling.
Såvitt angår arbetslöshetsförsäkringen är det uppenbart, att arbetslöshets kassornas och arbetsförmedlingens verksamhet måste samordnas. Arbetsför medlingens effektivitet bestämmer i viss mån den omfattning, vari försäk ringen utnyttjas. Arbetsförmedlingsorganen måste tillämpa de för försäkring en gällande reglerna beträffande de försäkrades skyldighet att anta erbjudet arbete respektive rätt att vägra anta arbete, som icke fyller vissa krav. De av göranden, som försäkringens tillsynsmyndighet träffar i de s. k. arbetsväg- ransfallen, innefatta sålunda prejudikat såväl för kassorna som för arbets förmedlingsorganen. Det är nödvändigt för arbetsmarknadsstyrelsen såsom centralorgan för åtgärder enligt arbetslinjen att noga följa försäkringens ut nyttjande för att kunna ingripa genom anordnande av arbetsföretag där så erfordras. Det synes vara till avsevärd fördel för samordningen i ifrågavaran de hänseenden, om samma myndighet är chefsmyndighet för arbetsförmed lingen och för åtgärder enligt arbetslinjen samt tillsynsmyndighet för arbets löshetsförsäkringen.
Mot ett dylikt sammanförande av befogenheterna hos arbetsmarknadssty relsen kan på samma sätt som beträffande den privata arbetsförmedlingen möjligen göras den invändningen, att arbetsförmedlingens chefsmyndighet kan befaras visa sig partisk vid behandling av arbetsvägransfall och andra frågor rörande försäkringen, där en motsättning kan förefinnas mellan ar betsförmedlingsorganen och försäkringens organ. Arbetsmarknadsstyrelsen skulle sålunda kunna förväntas vara mindre benägen att träffa avgöranden, som innebära en desavuering av arbetsförmedlingsorganen. Utredningen fin ner icke heller denna invändning bärande. Liksom beträffande den privata arbetsförmedlingen kan hänvisas till att socialstyrelsen tidigare handhaft till synen både över arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen, varvid ärendena till yttermera visso handlagts på samma byrå. Någon olägenhet av antytt slag synes icke ha framträtt under nämnda tid. Vidare föreslår utred ningen i det följande, att arbetsmarknadsstyrelsen vid handläggningen av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkringen skall ha särskild sammansättning, vilken innebär viss garanti för att försäkringens synpunkter bli behörigen till godosedda.
Någon ytterligare överflyttning av ärenden från socialstyrelsen till arbets marknadsstyrelsen föreslår utredningen icke. Utredningen har dock ansett vissa skäl tala för att även andra ärendesgrupper borde överföras.
Utredningen har sålunda övervägt, huruvida uppgiften att vara tillsyns myndighet för den sociala hemhjälpsverksa in heten borde överföras från socialstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen. Med hänsyn till den sociala hemhjälpsverksamhetens karaktär och till att i kommun- och länsinstanserna uppbyggts en särskild organisation för densamma, har utred ningen dock icke ansett sig böra föreslå någon ändring av den centrala orga nisationen i förevarande hänseende.
Bihantj till riksdagens protokoll 19i7. i samt. AV 239.
-
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
Vidare har utredningen omnämnt de nu å socialstyrelsens förlikningsman-
naexpedition handlagda ärendena rörande förhållandet mellan ar
betsgivare och arbetare (föreningsrätt, förhandlingsväsen, arbets
avtal m. m.). Utredningen har härom anfört, att det då ett permanent central
organ för arbetsmarknadsfrågor upprättas kunde synas naturligt, att även
uppgifter av ifrågavarande slag förlädes till detta verk. Utredningen åberopar
emellertid, att enligt en allmän uppfattning bland de berörda parterna det
nuvarande förlikningsmannaväsendet är i behov av förstärkning och erinrar
om att frågan härom upptagits av 1945 års riksdag, vilken hemställt om ut
redning i ämnet. I avbidan på den begärda omprövningen av förliknings-
mannaväsendets organisation, vilken utredningen finner synnerligen angelä
gen, anser utredningen någon förändring i nuvarande centrala organisation
på förevarande område icke böra vidtagas.
Utredningen har även upptagit frågan om en eventuell överflyttning till ar
betsmarknadsstyrelsen av den arbetsmarknaden avseende statistik, vil
ken nu bearbetas inom socialstyrelsen. Vissa fördelar skulle, anför utredning
en, otvivelaktigt vara förenade med att hos arbetsmarknadsstyrelsen sam
manföra all arbetsmarknadsstatistik. Ej heller i detta hänseende finnas emel
lertid enligt utredningens mening ännu förutsättningar för ett mera definitivt
ställningstagande. Såväl frågan om organisationen av det statistiska arbetet
inom statsförvaltningen i stort som frågan om den framtida utformningen av
arbetsmarknadsstatistiken i dess helhet syntes vara i behov av omprövning
i särskild ordning. Innan en sådan omprövning kommit till stånd, borde nå
gon överflyttning av statistik från socialstyrelsen till arbetsmarknadsstyrel
sen icke äga rum, särskilt som en överflyttning skulle kunna innebära ganska
vittgående förändringar i socialstyrelsens organisation.
Vad angår försvarets socialbyrås ställning och uppgifter finner utredningen
icke anledning föreslå någon ändring.
Utredningen har i förevarande sammanhang berört frågan om arbetsmark
nadsstyrelsens ställning i förhållande till Kungl. Maj:t. Härvid har utred
ningen erinrat om att såväl arbetslöshetskommissionen som arbetsmarknads
kommissionen i olika hänseenden tillerkänts vidsträckta befogenheter. Moti
veringen för dessa befogenheter hade varit omöjligheten att i detalj förutse
utvecklingen å arbetsmarknaden och därmed att i förväg meddela annat än
mycket allmänna föreskrifter för arbetsmarknadsorganens handlande samt
vikten av snabbhet vid ställningstagandet till uppkommande spörsmål. De
vidsträckta befogenheterna hade under krigsåren kompletterats av ett nära
och föga formbundet samarbete mellan arbetsmarknadskommissionen och
Kungl. Maj:ts kansli i enlighet med den praxis, som i regel följts när det
gällt de centrala krisorganen.
Utredningen har vidare anfört, att vissa delar av den verksamhet, som en
ligt utredningens förslag skall tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen, äro av
den karaktären, att någon undantagsställning för styrelsen i nu ifrågavaran
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
19
de hänseende icke erfordras. Som exempel härpå omnämnas arbetslöshets försäkringen och den normala arbetsförmedlingen. I den mån arbetsmark nadsstyrelsen får att syssla med verksamhet av kriskaraktär, anser utred ningen däremot, att i framtiden samma behov av befogenhet till självständigt handlande torde komma att göra sig gällande som tidigare.
Den viktigaste befogenhetsfråga, som enligt utredningen nu kan tänkas komma att bli aktuell, gäller igångsättande av arbetsföretag vid arbetslös het. I denna speciella fråga har utredningen erinrat om att befogenheten att besluta om igångsättande av reservarbeten alltsedan 1918 tillkommit först arbetslöshetskommissionen och sedan arbetsmarknadskommissionen. Beslut om igångsättande av beredskapsarbeten fattades däremot av Kungl. Maj:t till år 1940, då Kungl. Maj:t aippdrog åt arbetsmarknadskommissionen att besluta i sådana ärenden. Under hänvisning till att ifrågavarande spörsmål behandlats av investeringsutredningen (SOU 1944- 12, s. 266—267) har ut redningen anfört bland annat följande.
Av olika skäl är det angeläget, att i en inträdande arbetslöshetssituation samhällets åtgärder enligt arbetslinjen kunna insättas snabbt. Otvivelaktigt är ur denna synpunkt den effektivaste organisationsformen den, att det cen trala arbetsmarknadsorganet äger befogenhet att sätta igång erforderliga ar beten. Erfarenheterna av den nuvarande organisationen i fråga om bered skapsarbetena bestyrka detta. Arbetsmarknadskommissionen kan exempel vis sätta igång förberedelser för upptagande av visst arbete redan innan be slut fattats om att arbetet skall komma till utförande. Härigenom kan vär defull tid vinnas. Med den nuvarande uppläggningen av beredskapen för mötande av en större arbetslöshetskris synes emellertid en generell befogen het för ett ämbetsverk att besluta om igångsättande av arbeten i arbetsmark- nadsreglerande syfte utesluten. Såsom investeringsutredningen anfört, bör den direkta ledningen av investeringsplanernas genomförande, i vad det gäl ler urval av arbetsobjekt och anvisande av medel, förbehållas Kungl. Maj:t. En delegation av beslutanderätten måste dock, såsom investeringsutredning en likaledes anfört, äga rum. Arbetsmarknadsstyrelsen måste sålunda alltid ha möjlighet att inom viss av Kungl. Maj:t bestämd kostnadsram anordna arbeten vid oförmodat uppträdande arbetslöshet. Därutöver synes det nöd vändigt, att ett nära samarbete äger rum mellan Kungl. Maj ds kansli och ar betsmarknadsstyrelsen. Det synes lämpligt, att ungefär samma organisations form, som nu tillämpas i fråga om ärenden rörande byggnadstillstånden, här vid kommer till användning.
Motsvarande problem rörande arbetsmarknadsstyrelsens befogenheter kun na uppkamma i samband med annan krisverksamhet än den nu berörda. Lös ningen av sådana problem torde få sökas efter samma linjer som antytts härovan. Det synes dock icke möjligt att i förväg utforma några allmän giltiga föreskrifter i ämnet utan befogenhetsfördelningen torde få avgöras från fall till fall.
Yttrandena.
Förslaget om i n r ä 11 a n d e a v e n a r b e t s m a r knad s s t y r e I- s e som permanent centralorgan för arbetsmarknadsfrågor har i remissut låtandena över lag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Dock har pensionsstjjr elsen beträffande organisationen av det föreslagna centrala arbetsmark-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
nadsorganet ifrågasatt, om icke, utan ett åsidosättande av verksamhetens
syfte, en betydande förenkling av verksamheten och därmed även av orga
nisationen bör kunna ske. I varje fall synes, anför styrelsen, denna fråga
böra ytterligax-e prövas innan förslaget lägges till grund för vidare åtgärder.
Pensionsstyrelsen har emellertid icke närmare motiverat denna sin upp
fattning.
Utredningens förslag, att arbetsmarknadsstyrelsen skall
överta samtliga nu på statens arbetsmarknadsko in
ni ission ankommande arbetsuppgifter, har behandlats i
vissa remissyttranden.
I vad angår ledningen av den offentliga arbetsförmed
lingens verksamhet har förslaget icke mött erinran. Socialstyrel
sen har i denna del uttalat följande.
I sitt yttrande över en inom socialdepartementet i början av år 1940 upp
rättad promemoria angående utbyggnad och omorganisation av arbetsmark
nadskommissionen framhöll socialstyrelsen, att tillsynen över den offentliga
arbetsförmedlingen normalt tillhörde socialstyrelsen såsom en av dess vikti
gaste arbetsuppgifter. Styrelsen ansåg emellertid, att betänkligheterna mot
en överflyttning från styrelsen av den offentliga arbetsförmedlingen under då
varande exceptionella förhållanden måste vika. Det förutsattes, att ärendena
rörande arbetsförmedlingen skulle återföras till styrelsen så snart en krisor
ganisation ej längre vore av behovet påkallad.
Socialstyrelsen vill emellertid numera framhålla följande synpunkter. Med
hänsyn till den omfattning, som arbetsmarknads- och socialvårdsfrågorna
fått, måste en rationell klyvning i den centrala ledningen för dessa frågor
äga rum. Socialstyrelsen bör därvid tillföras ärenden, beträffande vilka so-
cialvårdsaspekten överväger, medan frågor, som övervägande ha arbetsmark-
nadskaraktär, hänföras till det nya ämbetsverket. Med en sådan principiell
uppdelning mellan de båda verken, vilken icke bör utesluta modifikationer
av praktiska och andra skäl, synes det självfallet, att det speciella arbets-
marknadsinstrumentet, arbetsförmedlingen, skall sortera under arbetsmark
nadsverket.
Någon invändning har icke heller riktats mot att arbetsmarknadsstyrelsen
skall vara centralmyndighet i fråga om yrkesvägledning och verk
samhet avseende partiellt arbetsföra. Beträffande yrkesvägled
ningen har skolöverstyrelsen förklarat sig förutsätta, att den medicinska yr-
kesrådgivningen, som nu uteslutande sker genom skolläkarnas försorg, även
framdeles blir organiserad på detta sätt. Den bör enligt överstyrelsens me
ning såsom en integrerande del av det skolhygieniska arbetet ledas av skol
överläkaren.
Såvitt angår de arbetsuppgifter, som avse arbetslöshetsspörsmål,
ha olika meningar framförts angående frågan huruvida arbetsmarknadssty
relsen bör ha en byggande verksamhet samt hålla beredskaps-
lager av arbetsmaskiner och arbetsredskap in. m. för
arbetsföretag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
21
Statskontoret säger sig icke ha blivit övertygat om att utredningens förslag
i denna del innebär en lämplig lösning samt anför.
Det förefaller ämbetsverket som om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vars
organisation erhållit en viss elasticitet och vid behov kan bedriva en långt in
tensivare verksamhet än normalt, måste ha såväl större tekniska som organi
satoriska förutsättningar att handhava jämväl de statliga hjälpåtgärder en
ligt arbetslinjen, som utredningen avsett för arbetsmarknadsstyrelsen. Alt
märka är, att även enligt förslaget väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall
i mycket stor utsträckning svara för statliga arbetslöshetsarbeten. En uppdel
ning av denna verksamhet på föreslaget sätt mellan två myndigheter, vilket
kommer att medföra mycket dubbelarbete, synes knappast rationell. Icke hel
ler kan det vara lämpligt, att statsverket har två delvis parallellt bedrivna
förrådsrörelser för i viss utsträckning samma ändamål. Väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen, som har en fortlöpande omfattande byggnadsverksamhet,
torde jämväl äga avsevärt större möjligheter än arbetsmarknadsstyrelsen,
som normalt skulle bedriva jämförelsevis begränsade arbeten, att förnya och
hålla förråden i ett tekniskt tillfredsställande skick utan allt för stora kost
nader. Med hänsyn till vad sålunda anförts kan statskontoret för sin del icke
tillstyrka, att det centrala arbetsmarknadsorganet förses med en byggande
avdelning och förråd. I den mån planeringsverksamheten och arbetslöshets-
bekämpandet erfordrar medverkan av ett byggande organ, synes ett intimt
samarbete böra komma till stånd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Stockholms lön anser av skäl, som utredningen själv anfört,
viss tvekan kunna råda om arbetsmarknadsstyrelsen behöver tilläggas be
fattning med och utrustas för byggande verksamhet.
De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation uttalar betänkligheter
mot att arbetsförmedlings- och arbetsgivaruppgifter förenas. En grundprin
cip i den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet vore nämligen dess neu
trala ställning på arbetsmarknaden. Om arbetsförmedlingsmyndigheterna i
vissa fall uppträdde som arbetsgivare, kunde arbetsförmedlaren, enligt vad
erfarenheten visat, falla för frestelsen att i första har.d hänvisa arbetssökan
de till platser hos sådan arbetsgivare.
Däremot tillstyrkes förslaget av statens arbetsmarknadskommission, som
finner den föreslagna anordningen utan tvivel komma att möjliggöra, att den
statliga arbetsmarknadsberedskapen kan hållas på en högre nivå. Även över-
revisorerna vid kommissionen ansluta sig i princip till förslaget men rikta
invändningar mot vad utredningen anfört rörande användning av entrepre
nadsystemet för beredskapsarbeten. Överrevisorema förklara sig icke vara
övertygade om lämpligheten av alt större beredskapsarbeten överhuvud taget
utlämnas på entreprenad.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har icke ansett sig ha anledning att i
princip framställa någon erinran mot förslaget i nu ifrågavarande del men
har gjort följande uttalande.
I vad avser bland annat vägbyggande och annan anläggningsverksamhet,
som ankommer på väg- och vattenbyggnadsverket, torde det i första hand
åligga verket att bedriva denna verksamhet på el t tekniskt och ekonomiskt
riktigt sätt, så att de intressen, som äro beroende av densamma, bliva veder
börligen tillgodosedda och de medel, som anvisas för ändamålet, väl utnytt
jade.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
I likhet med vad som gäller på de flesta andra områden kräva väg- och
vattenbyggnadverkets arbeten yrkesskicklighet hos såväl tjänstemän som ar
betare, och vägbyggandet fordrar i ständigt ökad omfattning maskinell drift.
En för normala förhållanden avpassad yrkesskicklig kår av tjänstemän och
arbetare samt en däremot avvägd maskinpark äro därför de grundläggande
förutsättningarna för att väg- och vattenbyggnadsverket skali kunna driva
sinaj arbeten på angivet sätt.
I den mån verket inkopplas på arbeten i arbetsmarknadsreglerande syfte
kan detta, såsom erfarenheten visat, försvåra för verket att fullgöra sin upp
gift på det sätt som är avsett. Den hänvisade arbetskraften har av naturliga
skäl icke samma yrkesskicklighet som den ordinarie arbetarkåren och möj
ligheten att använda arbetsbesparande maskiner blir beskuren. Detta jämte
de avbrott i arbetenas bedrivande som av arbetsmarknadsskäl förekomma
medför att arbetenas färdigställande fördröjes och att kostnaderna ökas. Vi
dare är att märka, alt, om väg- och vattenbyggnadsverket för mötande av en
arbetslöshetskris nödgas hålla en större maskinpark och större förråd än som
eljest erfordras ävensom en beredskapsorganisation av arbetsledare och an
nat befäl, kostnaderna härför kunna drabba för verkets ordinarie uppgifter
avsedda medel.
Det synes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vara en angelägenhet av
stor vikt att fördelningen av uppgifter mellan arbetsmarknadsstyrelsen och
väg- och vattenbyggnadsverket sker så, att vartdera verkets medel i möjli
gaste mån utnyttjas allenast för därför avsedda ändamål och att dubbelor
ganisation undvikes. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordar att fördel
ningen sker efter följande linjer.
Väg- och vattenbyggnadsverkets maskinpark och förrådshållning hålles
avpassad för verkets normala arbetsuppgifter.
I den mån en beredskapsorganisation av maskiner, redskap m. m. erford
ras av arbetsmarknadspolitiska skäl skall det åligga arbetsmarknadsstyrelsen
att helt svara härför.
De båda verken träffa på ett tidigt stadium överenskommelse om vilka
geografiska områden, som det ena eller det andra verket i första hand skall
svara för, ävensom rörande de övriga problem som behöva regleras.
Svenska teknologf öreningen har i nu ifrågavarande spörsmål anfört i hu
vudsak följande.
Otvivelaktigt kommer en stor del av de krisarbeten, som kunna bli erfor
derliga, att ligga inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsområde. Det
kunde då ligga nära till hands att åt detta ämbetsverk anförtro även sådana
byggnadsuppgifter, som följa med en arbetsmarknadskris. Enligt förening
ens uppfattning bör man emellertid icke belasta ämbetsverket härmed utan
i stället anförtro dessa uppgifter åt ett särskilt krisorgan, som till sin om
fattning lättare kan anpassas efter de växlande förhållandena på arbetsmark
naden.
Så fort iakttagelser gjorts, som tyda på en annalkande kris, måste åtgär
der snabbt vidtagas. Det synes då lämpligast, att arbetsmarknadsorganet upp
rätthåller en förstaberedskap och har möjligheter att i egen regi och med
utnyttjande av entreprenörer igångsätta arbeten.
Föreningen kommer sålunda fram till följande principiella uppläggning av
motåtgärderna. Arbetsmarknadsstyrelsens förstaberedskap träder in och på-
börjar arbeten med exempelvis röjning, uppsättande av bodar, ordnande av
baracker och liknande. Under tiden slutföras entreprenadförhandlingama och
så fort entreprenör är antagen kan arbetsmarknadsstyrelsens förstaberedskap
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
23
flyttas till nästa arbetsplats och igångsätta andra arbeten på liknande sätt. Under tiden organiseras inom arbetsmarknadsstyrelsen ett speciellt krisor gan, vilket ges resurser för igångsättande i den mån så är påkallat av mindre angelägna arbeten i statlig regi.
Socialstyrelsen erinrar, att från arbetslöshetskassornas sida i olika sam manhang framförts betänkligheter mot en sammankoppling av arbetsförmed ling och statliga arbetsgivaruppgifter, men förklarar, att styrelsen icke kan dela denna uppfattning. Styrelsen gör följande uttalande i ämnet.
När åt arbetsmarknadsstyrelsen anförtros uppgiften att uppträda såsom arbetsgivare beträffande vissa slags arbeten av arbetsmarknadspolitisk karak tär — här bortses givetvis från styrelsens egenskap av arbetsgivare för per sonalen i verket och detsamma underställda organ — intar verket ej samma ställning som en arbetsgivare i vanlig mening. För verkets vidkommande måste det alltid gälla arbeten, som ha till syfte att bereda arbetslösa syssel sättning eller som på annat sätt äro ur försvars- eller försörjningssynpunkt av direkt betydelse för samhället. Det kan förutsättas att, även om dessa arbeten skulle utföras i annat verks eller annan myndighets regi, viss före trädesrätt dock måste givas åt denna kategori av arbeten.
Socialstyrelsen vill med anledning av arbetslöshetskassornas invändningar understryka vikten av att, då arbetsmarknadsstyrelsen och dess underord nade organ utnyttjas såsom instrument i arbetsmarknadspolitiken för vissa direkta arbetsgivareuppgifter, detta sker på ett sätt, som ej kan ge anledning till anmärkningar i här angivna hänseenden. Man bör kunna förutsätta, att de misstag, som hittills kunna ha begåtts, delvis varit beroende av den krissitua tion, som varit rådande under de senaste åren, och att arbetsförmedlingen i framtiden kommer att skötas på ett sådant sätt, att irritation ej uppkommer.
Två reservanter inom socialstyrelsen (t. f. byråchefen Jerneman och förste byråsekreteraren Schmidt) ha emellertid uttalat, att arbetsgivaruppgiftema icke böra tilläggas arbetsmarknadsstyrelsen och dess underordnade organ utan anförtros åt exempelvis en särskild kommission.
Landsorganisationen har i förevarande fråga anfört följande.
Under de senast förflutna åren har viss irritation ibland kunnat uppkom ma på grund av att arbetsförmedlingarna synts utöva speciell påtryck ning för att förmå arbetssökande att anta sådant arbete, som anordnats av- samhällets arbetsmarknadsorgan. Såsom även framhålles i yttrande från de er kända arbetslöshetskassornas samorganisation kan det måhända synas olämp ligt att under eu myndighet förena arbetsförmedlings- och arbetsgivarupp gifter. Emellertid måste en effektiv arbetslöshetsbekämpande politik otvivel aktigt förutsätta, att det centrala arbetsmarknadsorganet skall ha möjlighet att självt anordna sysselsättningsskapande arbeten. Man kan icke i detta av seende helt lita till de olika statliga myndigheterna och kommunerna. Lands organisationen måste därför tillstyrka, att arbetsmarknadsstyrelsen erhåller denna möjlighet, men understryker i detta sammanhang vikten av att den ar- betsgivarställning densamma därigenom i vissa fall erhåller icke får åter verka på arbetsförmedlingsorganens sätt att sköta sin förmedlingsuppgift. Det torde här i första hand vara frågan om ändamålsenlig instruktion och utbildning av arbetsförmedlingspersonalen, så att denna har full förståelse för vikten av att iakttaga opartiskhet.
Rörande arhetslöshetsverksamheten enligt u n d erst ö d s 1 i n j e n har ut talande gjorts endast av socialvdrdskommittén, som därom yttrat följande.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
I samband med behandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens ämbetsområde
beröra de sakkunniga även det av kommittén förebådade förslaget om infö
rande av en ny hjälpform, socialhjälpen, vilken är avsedd att ersätta den
nuvarande fattigvården och den kontanta unders tödsverksamheten för ar
betslösa. De sakkunniga påpeka, att om detta förslag realiseras det förhål
landet skulle inträffa, att kontanthjälpen för arbetslösa icke skulle komma
att organisatoriskt bli samordnad med arbetslinjen. Kommittén vill framhålla,
att, då den framförde förslaget om den nuvarande kontantunderstödsverk-
samhetens införande i socialhjälpen, detta skedde under förutsättning att
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införes. Denna kommer att täcka den
allra största delen av det hjälpbehov, som icke tillgodoses genom anordnade
arbeten. Socialhjälpen skulle alltså bli en hjälpform, som endast undantags
vis skulle utnyttjas av arbetslösa. Skulle obligatorisk försäkring icke införas,
kan detta problem komma i ett annat läge. Till denna fråga återkommer
kommittén emellertid i samband med förslaget till den förestående fattig-
vårdsreformen.
I fråga om de arbetsuppgifter, som avse dispositionen av arbets
kraften under krig, mobilisering eller förstärkt för
svarsberedskap, ha uttalanden gjorts av riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap och livsmedelskommissionen.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att nämndens
uppgift att »leda, (ivervaka och samordna landets försvarsförberedelser på
det ekonomiska området» (riksnämndens instruktion § 1) icke är inskränkt
till någon viss del av det ekonomiska området utan omfattar detsamma i
dess helhet, alltså även arbetsmarknadsområdet. Däremot borde den egent
liga planeringsverksamheten åvila den tilltänkta arbetsmarknadsstyrelsen.
Den närmare gränsdragningen mellan riksnämndens och arbetsmarknad sorga
nets funktioner i denna del har, anför nämnden, ännu icke klarlagts men kom
mer att inom den närmaste tiden bli föremål för överläggningar mellan
nämnden och arbetsmarknadskommissionen.
Rörande arbetsblockorganisationen anför riksnämnden bland annat, att det
måhända kan ifrågasättas, huruvida icke organisationen bör ha ett mera
vidsträckt verksamhetsfält än för närvarande är fallet. Såsom ett betydelse
fullt avsnitt kunde däri ingå åtgärder i syfte att begränsa den aktuella efter
frågan på arbetskraft inom jordbruket, vilket även detta i och för sig är en
beredskapsfråga. Denna verksamhet kunde bestå i organisations- och ratio-
naliseringsåtgärder av skilda slag. Härutöver gör riksnämnden följande ut
talande i ämnet.
Frågorna om blockorganisationens vidare bestånd, om omfattningen av
dess arbetsuppgifter och om organiseringen av dess högsta ledning böra en
ligt nämndens mening göras till föremål för vidare överväganden. Nämnden
har för avsikt att gemensamt med livsmedels- och arbetsmarknadskommis
sionerna upptaga dessa frågor till överläggning och kommer, i den mån
överläggningarna leda till förslag om åtgärd av beskaffenhet att böra under
ställas Kungl. Maj:ts prövning, att avgiva sådant förslag. Vid dessa överlägg
ningar komma självfallet andra av frågorna berörda myndigheter att be
redas tillfälle framföra sina synpunkter.
Såvitt nämnden kunnat finna har i betänkandet icke berörts frågan om de
särskilda sociala stödåtgärder, som må erfordras i krig. Så torde t. ex. må
25
hända tjänstepliktslagens tillämpning komma alt kräva dylika åtgärder. Då även dessa torde vara att hänföra till försvarsförberedelser på det ekono miska området vill nämnden utan att för närvarande framställa något för slag i saken erinra om att denna fråga synes böra i sinom tid upptagas till behandling och att det därvid måhända kan befinnas lämpligt att i viss ut sträckning anknyta till den blivande arbetsmarknadsstyrelsen.
Med hänsyn till att nämnden varit nödsakad att inskränka sig till vissa allmänna uttalanden i förevarande ärende och ej kunnat taga ställning till de olika beredskapsproblemen på hithörande område vore det givetvis ur nämndens synpunkt synnerligen önskvärt om med dessa problem samman hängande frågor ej nu slutgiltigt löstes utan att därmed finge anstå till dess att nämnden vore i stånd att framlägga ett utformat förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. Enligt nämnden meddelat uppdrag skall detta ske i sådan tid att eventuella förslag i ämnet kunna framläggas för 1948 års riksdag.
Ej heller livsmedelskommissionen kan biträda utredningens förslag, att arbetsmarknadsstyrelsen skall ersätta riksblockmyndigheten som centralor gan för arbetsblockorganisationen. Enligt kommissionens åsikt synes tiden nu vara inne att upptaga frågan om organisationens fortsatta bestånd till övervägande. Kommissionen anför, att vissa skäl otvivelaktigt tala för att organisationen efter viss ombildning göres mera permanent. Frågan om or ganisationens bibehållande vore emellertid av sådan vikt och omfattning, att den borde göras till föremål för särskild utredning. I avvaktan på resulta tet härav borde enligt kommissionens mening den nuvarande ordningen be träffande blockorganisationens centrala ledning lämpligen äga bestånd.
Vad härefter angår frågan om gränsdragningen mellan ar betsmarknadsstyrelsens och socialstyrelsens verk samhetsområden ha olika meningar kommit till uttryck.
Erinran mot förslaget om överflyttning av tillsynen över de er kända arbetslöshetskassorna har anförts endast av statskon toret, som i denna del gjort följande uttalande.
Åtskilliga svårigheter föreligga för en avgränsning av socialstyrelsens verk samhetsområde. Särskilt är detta fallet för närvarande, då frågan om social vårdens framtida utformning i olika hänseenden är under utredning. I detta läge förefaller det statskontoret icke välbetänkt att till det nya verket över föra den verksamhet, som socialstyrelsen nu handhar rörande arbetslöshets försäkringen, vars utbyggnad till en obligatorisk försäkring överväges av so- cialvårdskommittén.
Socialstyrelsen däremot finner det lämpligt och i vissa fall nödvändigt, att i ett arbetsmarknadsverk alla de olika synpunkter, som kunna läggas på ar betsmarknadens skiftande förhållanden, sammanhållas. Därlör borde även arbetslöshetsförsäkringen hänföras till arbetsmarknadsstyrelsen och därmed erhålla gemensam ledning med den offentliga arbetsförmedlingen. Försäk ringen kunde därigenom få större möjligheter att påverka utvecklingen i eu för försäkringen gynnsam riktning. Vidare framhåller styrelsen, att man ej kan bortse från att det understundom kan uppkomma ett motsatsförhållande
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
mellan arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen, i allmänhet bero
ende på missförstånd och felaktig tolkning av stadgar och bestämmelser för
försäkring och förmedling — det må sedan vara från kassamedlemmarnas
eller förmedlingstjänstemännens sida. Detta motsatsförhållande borde till
stor del kunna överbyggas, om de båda verksamhetsgrenarna förenades inom
ett och samma ämbetsverk.
Även socialvård skommittén finner det naturligt, att arbetslöshetsförsäk
ringen förlägges till det verk, under vilket arbetsförmedlingen sorterar. Sam
bandet mellan arbetsförmedlingarnas och kassornas verksamhet vore så in
timt, att det framstode som angeläget att inom den centrala instansen skapa
en fast organisatorisk anknytning. Därest en lagstiftning om obligatorisk ar
betslöshetsförsäkring kommer att genomföras, bör denna enligt kommitténs
mening sortera under arbetsmarknadsstyrelsen.
De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation tillstyrker överflytt
ningen under förutsättning, att samtliga till försäkringen hörande ärenden
— således även administrations- och personalfrågor — komma att sortera
under den för handläggning av försäkringsärenden föreslagna delegationen,
vilken närmare omförmäles i det följande.
Landsorganisationen har i denna del yttrat följande.
Bland medlemmarna i de inom fackförbunden verksamma arbetslöshets
kassorna hyses en viss oro för en ordning enligt vilken arbetsförmedling och
arbetslöshetsförsäkring skola komma under en och samma centrala ledning.
Varje arbetsvägransfall, som föranleder avstängning från arbetslöshetsun
derstöd, innebär i viss mån en konflikt mellan den arbetslöse och arbetsför
medlingen och man hyser farhågor för att vid avgörandet om huruvida ar
betsvägran skall godkännas eller ej bedömningen ej skall bli fullt opartisk
ifall den skall skötas av arbetsförmedlingens chefsmyndighet. Landsorganisa
tionen inser å andra sidan värdet av att arbetsförmedling och arbetslöshets
försäkring kommer under ledning av en och samma centrala myndighet, som
skall ha att följa arbetsmarknadens utveckling och snabbt ingripa för att
uppnå en smidig anpassning och effektiv arbetsanskaffning då så erfordras.
Landsorganisationen får därför tillstyrka förslaget även i denna del under
förutsättning att de sakkunnigas förslag om upprättande av en särskild dele
gation för handläggning av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring förverk
ligas i den föreslagna formen med en majoritet av representanter för kas
sorna.
Liknande synpunkter anföras av tjänstemännens centralorganisation.
Arbetsgivareföreningen finner det uppenbart, att arbetslöshetskassornas och
arbetsförmedlingens verksamhet måste samordnas, och tillstyrker för sin del
den föreslagna överflyttningen.
Arbetsmarknadskommissionen har förklarat, att kommissionen icke mot
sätter sig att arbetsmarknadsstyrelsen också göres till tillsynsmyndighet för
arbetslöshetsförsäkringen.
Mot förlaget om överflyttning från socialstyrelsen till arbetsmarknadssty
relsen av tillsynen över den privata arbetsförmedlingen
har i remissyttrandena icke riktats någon erinran. Socialstyrelsen har emel
lertid i denna del yttrat bland annat följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
27
Socialstyrelsen vill något starkare än utredningen gjort framhålla det kon kurrens- och motsatsförhållande, som erfarenhetsmässigt förefinnes mellan den offentliga och den privata arbetsförmedlingen. Även om man bör utgå från att dessa ärenden komma att handläggas med oväld av vederbörande tjänstemän inom det nya verket, måste man dock räkna med att de privata arbetsförmedlarna — låt vara med orätt — lätt nog kunna vara benägna för att uppfatta eventuella ingripanden i samband med det centrala arbetsmark - nadsorganets tillsyn såsom åtgärder i konkurrenshämmande syfte, trots att motivgn äro helt andra.
Beträffande det förhållandet att tillsynen över såväl den offentliga som den privata arbetsförmedlingen förut ålegat samma byrå hos socialstyrelsen bör enligt styrelsen uppmärksammas, att konkurrenshänsyn spelade en väsent ligt mindre roll tidigare. Den starka utbyggnaden och effektiviseringen av den offentliga förmedlingen under senare år hade givetvis gjort att konkurrens synpunkterna blivit mera framträdande.
Utredningens förslag, att tillsynen över den sociala hemhjälpsverk- samheten icke skall överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen, har tillstyrkts av socialstyrelsen, som åberopar, att verksamhetens sociala karaktär vida överväger den arbetsmarknadsmässiga.
Arbetsmarknadskommissionen däremot anser, att tvekan kan råda i detta hänseende. Enligt kommissionens mening kan det sålunda ifrågasättas, om icke det förhållandet att arbetsförmedlingarna i stor utsträckning tjänstgöra som expeditioner för hemhjälpsnämnderna och i denna egenskap dirigera hemvårdarinnornas verksamhet, bör föranleda, att den centrala ledningen av verksamheten i fråga överföres till arbetsmarknadsstyrelsen. Kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft förorda överflyttning av till synen till arbetsmarknadsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter likaledes överflyttning och an för till stöd härför, att den sociala hemhjälpen mera är att anse som ett ar- betskraftsproblem än som egentlig socialvård. Ett överförande av den cen trala ledningen till arbetsmarknadsstyrelsen torde, uttalar länsstyrelsen, icke behöva föranleda någon ändring beträffande den särskilda organisation, som för denna verksamhet uppbyggts i kommun- och länsinstanserna.
Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser övervägande skäl tala för att hemhjälpsverksamheten lägges under arbetsmarknadsstyrelsen.
Det av utredningen gjorda uttalandet att med lösningen av frågan om f ö r- likningsmannaväsendets centrala organisation bör anstå i avbidan på resultatet av en av riksdagen begärd utredning i ämnet har tillstyrkts av socialstyrelsen, arbetsmarknadskommissionen och länsstyrelsen i Värmlands län ävensom av landsorganisationen, vilken omnämnt, att en särskild fram ställning om allmän översyn och förstärkning av förlikningsmannainstitutio- nen inom kort kommer att göras från landsorganisationens sida.
Ej heller i fråga om arbetsmarknadsstatistiken har utredningens förslag mött erinran. Socialstyrelsen bär sålunda framhållit, att det å ena si dan är betydelsefullt, att arbetsmarknadsstyrelsen, i synnerhet då det gäller
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
handläggning av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkringen, har nära tillgång
till kollektivavtal och lönestatistiska uppgifter, men att å andra sidan vissa
statistiskt-tekniska skäl uppenbarligen tala för en centralisering av arbets
marknadsstatistiken hos socialstyrelsen. Dessa olika synpunkter borde beaktas
vid en kommande omprövning av arbetsmarknadsstatistikens uppläggning
och administration.
Socialvårdskommittén har uttalat, att det vill synas som om ett rationellt
tillgodogörande av arbetsmarknadsstatistiken förutsatte, att den omhänder-
hades av arbetsmarknadsstyrelsen. Då detta spörsmål emellertid torde kom
ma att omprövas i annat sammanhang, framlägger kommittén icke något för
slag på denna punkt. Landsorganisationen har framhållit önskvärdheten av
att den synnerligen välbehövliga översynen av arbetsmarknadsstatistiken sna
rast kommer till stånd. Med hänsyn till att socialstyrelsen i framtiden kom-
me att ha föga direkt kontakt med arbetsmarknadsfrågorna i övrigt förefölle
det lämpligast, att även statistiken ställdes under arbetsmarknadsstyrelsens
ledning.
Något yrkande om inordnande av försvarets socialbyrå i arbets
marknadsstyrelsen har icke framställts i remissutlåtandena. Socialbyrån själv
har sålunda ansett, att skäl icke föreligga för en dylik åtgärd. — Överbefäl
havaren har visserligen anfört, att lämpligheten av att denna byrå skall ut
göra ett självständigt organ, direkt underställt Kungl. Maj:t, synes tveksam.
Då emellertid socialbyrån nyligen organiserats, anser sig överbefälhavaren
icke — i avvaktan på ytterligare erfarenhet — för närvarande böra yrka på
förändring i byråns lydnadsställning.
Vad slutligen angår utredningens uttalanden beträffande arbetsmark
nadsstyrelsens ställning i förhållande till Kungl. Maj:t
ha dessa icke föranlett erinran i yttrandena.
Föredraganden.
De centrala arbetsmarknadsuppgifterna äro för närvarande väsentligen
fördelade mellan två myndigheter, statens arbetsmarknadskommission och
socialstyrelsen. Arbetsmarknadskommissionen, vilken i sin nuvarande form
tillkom år 1940, har de mest omfattande uppgifterna av ifrågavarande slag.
Kommissionen har att utöva den ledning av den offentliga arbetsförmedling
ens verksamhet, vilken grundas på det nämnda år med stöd av tjänsteplikts
lagen företagna provisoriska förstatligandet av de kommunala arbetsförmed
lingarna. Kommissionen har vidare att fullgöra den verksamhet för bekäm
pande och lindrande av arbetslöshet, vilken tidigare ankommit på statens
arbetslöshetskommission, samt den förebyggande och planerande arbetslös-
hetsverksamhet, som under de senaste åren upptagits. Även handhavandet
av de regleringar, vilka nödvändiggjorts av den under krigsåren och därefter
rådande bristen på arbetskraft, har uppdragits åt kommissionen. Av dessa
regleringar återstår nu endast den av såväl arbetskrafts- som materialsvårig
heter föranledda byggnadsregleringen. Under krigsåren däremot var denna
29
sida av' kommissionens verksamhet tidtals mycket omfattande. Slutligen kan såsom en huvudgrupp av de på kommissionen ankommande uppgifterna nämnas den planerande verksamhet med avseende å arbetskraftens utnytt jande under krig och därmed jämställda förhållanden, i vilken bland annat uppskovsväsendet ingår såsom en del.
Socialstyrelsen var före 1940 tillsynsmyndighet för den offentliga arbets förmedlingen. Den nämnda år verkställda överflyttningen av ärendena rö rande den offentliga arbetsförmedlingen till arbetsmarknadskommissionen hade karaktären av ett provisorium. Styrelsen är för närvarande tillsynsmyn dighet för den privata arbetsförmedlingen, den statsunderstödda arbetslös hetsförsäkringen och den sociala hemhjälpen. Styrelsen har vidare bland an nat hand om förlikningsmannaväsendet och viss statistik, som avser arbets marknaden.
Den centrala organisationen på arbetsmarknadsområdet har i väsentliga delar tillkommit med tanke på den gångna kristidens förhållanden. Efter krigets slut och inför den pågående återgången till fredsförhållanden har det synts nödvändigt att uppta hithörande spörsmål till omprövning.
Vid utverkande av Kungl. Maj :ls bemyndigande att föranstalta om det ut redningsarbete, vars resultat nu föreligger, uttalade jag, att det förefölle mig vara uppenbart att det allt framgent kommer att finnas behov av ett centralt, statligt organ för handläggning av de frågor, som avse samhällets arbets marknadspolitiska åtgöranden.
Denna uppfattning motiverade jag sålunda. För förverkligandet av en så hög och jämn sysselsättning som möjligt komme otvivelaktigt åtgärder från samhällets sida av arbetsmarknadspolitisk natur att bli erforderliga. Närings livets egna ansträngningar i detta syfte torde salunda kräva det allmännas medverkan i fråga om i första hand en effektiviserad yrkesrådgivning och arbetsförmedling samt industriens lokalisering. En till följd av befolk ningsutvecklingen vikande tillgång på arbetskraft gjorde det vid en hög sys- selsättningsnivå angeläget att särskild uppmärksamhet från samhällets sida ägnades åt sådana åtgärder, som kunde bidraga till en så rationell syssel sättning som möjligt av den arbetsföra befolkningen. Strävandena att astad komma ett effektivt nyttjande av våra produktiva resurser uteslöte icke risken för perioder av arbetslöshet av mera allmän karaktär eller begiänsad till vissa orter eller branscher. Även under sådana förhållanden krävdes åt gärder från samhällets sida, exempelvis för att överföra den friställda arbets kraften till områden med brist på sådan eller för igångsättandet av arbeten i sysselsättningsfrämjande syfte. Jämväl för en kontinuerlig översyn och ut byggnad av den beredskap mot arbetslöshet i form av en omfattande investe- ringsreserv, som upprättats under senare ar, torde erfordras ett centi alt oi- gan. I förut nämnda och liknande lägen på arbetsmarknaden torde uppkom ma behov av skilda, varandra kompletterande åtgärder, som i fråga om den centrala planläggningen och verkställigheten icke utan olägenheter torde kun na fördelas på olika organ. Erfarenheterna av det nu praktiserade proviso riska systemet syntes mig styrka ett sådant antagande.
Kungl. Maj :ts proposition nr 239.
30
Kungi. Maj.ts proposition nr 239.
Vad jag sålunda anfört har icke föranlett erinran från något håll. Då be
hovet av ett permanent centralt statsorgan för arbetsmarknadsfrågor sålun
da får anses oomtvistligt, torde jag icke behöva närmare uppehålla mig vid
frågan härom.
På utredningen har ankommit att klarlägga, vilka uppgifter som lämpli
gast kunna uppdragas åt ett centralt arbetsmarknadsorgan för att erforder
liga krav på organisatorisk och administrativ samordning i olika avseenden
skola kunna tillgodoses. Utredningen har härom uttalat, att de riktlinjer,
som följts vid sammanförandet hos arbetsmarknadskommissionen av arbets-
marknadsuppgifter från olika håll, enligt utredningens uppfattning i det vä
sentliga äro hållbara även för framtiden. Kärnan i det centrala arbetsmark-
nadsorganets verksamhet måste, anför utredningen, vara ledningen av den
offentliga arbetsförmedlingen såsom samhällets främsta instrument för ut
jämning av utbud av och efterfrågan på arbetskraft. Till denna kärna bör
ansluta sig ledningen av de särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som
betingas å ena sidan av överflöd på arbetskraft och å andra sidan av brist
på arbetskraft. I enlighet härmed kan utredningens förslag i stort sett sägas
innebära, att arbetsmarknadskommissionen skall ombildas till ett centralt
verk. Utredningen finner vidare lämpligt, att till detta verk förläggas vissa
arbetsuppgifter, som nu icke tillhöra arbetsmarknadskommissionen men nä
ra sammanhänga med dess verksamhet. För det nya ämbetsverket föreslår
utredningen namnet arbetsmarknadsstyrelsen.
Jag ansluter mig till de principiella synpunkter angående verksamhetsom
rådet för det centrala arbetsmarknadsorganet, varåt utredningen givit uttryck.
Utredningens förslag till benämning å det nya centralorganet finner jag mig
även böra godtaga.
Jag övergår härefter till att behandla de olika verksamhetsgrenar, som böra
ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.
Vid behandlingen i det följande av den lokala arbetsförmedlingsorganisa-
tionen föreslår jag, att den offentliga arbetsförmedlingen skall definitivt för
statligas. Ledningen av denna organisations verksamhet bör vara arbetsmark
nadsstyrelsens främsta uppgift.
Utredningen har gjort särskilda uttalanden rörande två grenar av arbets
förmedlingsorganens verksamhet, nämligen verksamheten för de partiellt ar
betsföra och yrkesvägledningen.
Inom den offentliga arbetsförmedlingen har organiserats en specialförmed
ling för partiellt arbetsföra, vars uppgift är att bereda personer
tillhörande nämnda grupp arbete. Denna organisation har beträffande per
soner, som skadats under militärtjänstgöring, tagits i anspråk för en arbets-
vårdande verksamhet, vilken förutom arbetsberedning innefattar yrkesväg
ledning, yrkesutbildning, lämnande av understöd m. in. För nu angivna verk
samhet är sålunda arbetsmarknadskommissionen centralorgan.
Jämlikt bemyndigande den 15 oktober 1943 tillkallade chefen för social
departementet nio sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande
Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.
31
den partiellt arbetsföra arbetskraften. De sakkunniga, vilka antagit benäm
ningen kommittén för partiellt arbetsföra, ha den 13 mars 1946 avgivit be
tänkande med förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverk
samhet för partiellt arbetsföra m. in. (SOU 1946: 24). Kommittén har i detta
betänkande föreslagit, att arbetsförmedlingsorganen skola ombesörja icke
blott arbetsberedningsverksamhet för de partiellt arbetsföra utan även viss
arbetsvårdsverksamliet i övrigt, som erfordras för ifrågavarande kategori.
Arbetsmarknadskommissionen skall enligt förslaget vara central arbetsvårds-
myndighet. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. Sedermera ha
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 mars 1947 handlingarna i ärendet över
lämnats till arbetsmarknadskommissionen för att av kommissionen beaktas
vid den effektivisering och utbyggnad av arbetsvärden för partiellt arbets
föra, varom kommissionen kunde komma att föranstalta.
Kommittén har numera även avgivit betänkande (SOU 1947: 18) med för
slag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra
m. in. Detta betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.
Utredningen har anslutit sig till kommitténs förslag, att arbetsvårdsverk-
samheten skall organiseras med utgångspunkt från dess viktigaste del, den
arbetsförmedlande verksamheten, och har sålunda räknat med att arbetsmark
nadsstyrelsen skall vara central arbetsvårdsmyndighet. Mot denna uppfatt
ning har någon principiell erinran icke gjorts i remissutlåtandena. Även jag
är i princip av samma mening. Till frågan om arbetsvårdsverksamhetens
iimehåll —- utöver vad som nu åligger arbetsmarknadskommissionen -—- samt
den närmare gränsdragningen i förhållande till pensionsstyrelsen in. fl. verk
torde ställning få tagas i annat sammanhang.
I den offentliga arbetsförmedlingens arbetsuppgifter ingår för närvarande
en omfattande yrkesvägledande verksamhet, vilken är anknuten till
specialförmedlingen för ungdom men utnyttjas även i arbetsförmedlingens
verksamhet beträffande vuxna arbetssökande. Enligt utredningens förslag bör
ledningen av denna yrkesvägledningsverksamhet ankomma på arbetsmark
nadsstyrelsen. Utredningen har emellertid ansett, alt det pågående utrednings
arbetet på skolväsendets område bör beaktas vid utformande av organisationen
för ifrågavarande ändamål. Någon annan mening har icke framkommit vid
remissbehandlingen. Skolöverstyrelsen har emellertid i sitt yttrande anfört,
att den medicinska yrkesrådgivuingen liksom för närvarande är fallet även i
framtiden bör helt ankomma på skolläkarna under skolöverläkarens ledning.
Jag delar för min del utredningens uppfattning rörande yrkesvägledningens
administration. Till vad skolöverstyrelsen anfört kan jag icke för närvarande
ta definitiv ställning. Tills vidare bör den nuvarande fördelningen av arbets
uppgifterna mellan det centrala arbetsmarknadsorganet och skolöverstyrelsen
bestå.
Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta samt
liga de uppgifter för bekämpande och lindrande av arbetslöshet, vilka nu an
komma på arbetsmarknadskommissionen. Detta innebär bland annat, att sty
32
Kungi. Maj. ts proposition nr 239.
relsen skall organiseras för att i egen regi driva arbeten, samt att
styrelsen skall svara för den nu av arbetsmarknadskommissionen ornhän-
d erhavda beredskap slag r in gen av materiel för bygg
nads- och anläggningsarbeten. Utredningen föreslår, att den byg
gande verksamhet, som alltså enligt utredningens mening bör ombesörjas av
arbetsmarknadsstyrelsen, skall ha begränsad omfattning och främst avse mö
tande av mera tillfälliga ökningar av arbetslösheten inom visst begränsat yr
kesområde eller geografiskt område. Styrelsen skall dock alltid ha hand om
arbeten i sådan omfattning, att den ur beredskapssynpunkt erforderliga mini-
miorganisationen blir fullt sysselsatt.
Utredningens förslag att nämnda uppgifter skola tillkomma arbetsmark
nadsstyrelsen har under remissbehandlingen föranlett erinringar ur två syn
punkter. Statskontoret har sålunda ansett, att väg- och vattenbyggnadssty
relsen bör ha bättre förutsättningar att fullgöra ifrågavarande uppgifter än
arbetsmarknadsstyrelsen samt att förslagets genomförande kommer att med
föra en icke rationell dubbelorganisation. Med anledning härav har stats
kontoret föreslagit, att den byggande verksamheten och beredskapslagringen
skola uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De erkända arbetslös
hetskassornas samorganisation har liksom två reservanter i socialstyrelsen
ansett det oförenligt med arbetsförmedlingens neutrala ställning att dess
chefsmyndighet jämväl skall fullgöra arbetsgivamppgifter.
För egen del vill jag med anledning av statskontorets uttalande anföra
följande. Den av utredningen föreslagna anordningen medför visserligen en
dubbelorganisation, vilken kan synas mindre rationell. Såsom utredningen
framhållit, äro emellertid avsevärda fördelar ur arbetsmarknadspolitisk syn
punkt förenade med densamma. En organisation, där centralorganet för ar-
betslöshetsfrågor kan i egen regi driva arbeten, har, enligt vad erfarenheten
utvisar, goda möjligheter till att ingripa snabbt och effektivt. Detta torde
icke vara fallet om centralorganet är helt beroende av andra myndigheter,
kommuner in. fl. för anordnande av arbeten. Ehuru arbetslösheten för när
varande är förhållandevis ringa, är en effektiv beredskap på förevarande
område ur samhällsekonomisk och social synpunkt alltjämt av den största
betydelse. Härtill kommer, att enligt vad som framgår av väg- och vatten-
byggnadsstyrelsens yttrande icke oväsentliga svårigheter för väg- och vat
tenbyggnadsverkets del äro förknippade med verkets sysslande med arbeten,
som anordnas för arbetslösa. I verkets normala verksamhet måste strängt
ekonomiska synpunkter vara avgörande. När det gäller arbeten, som anord
nas av sysselsättningspolitiska skäl, måste de sociala synpunkterna i vissa
hänseenden få en utslagsgivande betydelse. Detta betingas av att sistnämnda
arbeten ofta måste drivas med icke yrkeskunnig och ibland icke fullgod ar
betskraft, av att arbetena med hänsyn till arbetslösheten kunna behöva dri
vas under olämplig årstid o. s. v. Upprätthållandet av den beredskapsorga-
nisation, som under alla förhållanden måste finnas för att arbeten skola
kunna snabbt ordnas vid ökande arbetslöshet, kan vidare vara svårt att
samordna med väg- och vattenbyggnadsverkets normala verksamhet. Under
Kungl. M(ij:ts proposition nr 239.
33
dessa förhållanden synes det lämpligt, att nämnda verks befattning med sys- selsättningspolitiskt motiverade arbeten under en högkonjunktur som den nu rådande begränsas. Beredskapens upprätthållande bör främst ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet. Däremot anser jag det icke möjligt att, såsom svenska teknologföreningen synes förutsätta, helt fritaga väg- och vattenbyggnadsverket från uppgifter på nu ifrågavarande område. Vid förekomsten av arbetslöshet i större utsträckning torde en omfattande med verkan från nämnda verk vara ofrånkomlig. I ett sådant läge torde också möjligheterna till ett inordnande av sysselsättningspolitiskt motiverade ar betsföretag i verkets normala verksamhet vara goda.
Av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation m. fl. anförda be tänkligheter mot att arbetsförmedlingsorganens chefsmyndighet även full gör statliga arbetsgivaruppgifter kan jag icke heller dela. Den åberopade konfliktsituationen torde överhuvudtaget icke vara aktuell, när det gäller i arbetslöshetsbekämpande syfte anordnade arbeten. Om särskilda förhållan den skulle, såsom fallet varit under krigsåren, nödvändiggöra, att åt arbets- marknadsorganen uppdrages bedrivandet av arbeten, vilka icke i första hand ha nämnda syfte, synes det mig självfallet, att endast arbetenas art och icke den omständigheten att de bedrivas av arbetsmarknadsorganen får tillåtas inverka på arbetsförmedlingens handhavande av förmedlingsverk samheten.
Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag att arbetsmarknadssty relsen skall organiseras för att i viss utsträckning bedriva arbetsföretag i egen regi och att styrelsen skall svara för beredskapslagring av arbetsmaski ner m. m.
Det torde få ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen samt väg- och vatten byggnadsstyrelsen att till prövning upptaga frågan om gränsdragningen mel lan myndigheternas verksamhetsområden samt att, i den mån så erfordras, underställa Kungl. Maj:t därvid uppkommande spörsmål till avgörande.
Arbetsmarknadskommissionens nuvarande befattning med arbetslöshets- hjälp enligt understödslinjen torde, såsom utredningen föreslagit, böra överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen. Därest socialvårdskommitténs
utredningsarbete skulle föranleda en väsentlig omläggning av hjälpsystemet för arbetslösa, torde frågan få upptagais till förnyad prövning.
Utredningens förslag, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta arbets marknadskommissionens befattning med de arbetsmarknadspolitiska åtgär der, vilka betingas av brist på arbetskraft, har icke mött erinran under re missbehandlingen. Jag ansluter mig även i denna del till utredningens för slag. Arbetsmarknadsstyrelsen bör sålunda vara centralmyndighet för bygg- nadsregleringen.
Styrelsen bör tills vidare även fortsätta arbetsmarknadskommissionens för närvarande bedrivna rådgivande verksamhet i frågor rörande industrilokali sering — en verksamhetsgren, som bär betydelse såväl ur arbetslöshetssyn- punkt som med hänsyn till nu rådande arbetskraftsbrist. I sistnämnda hän-
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 239.
3
34
Kungi. Maj.ts proposition nr 239.
seende får jag erinra om att statsrådet Ericsson jämlikt bemyndigande den
14 februari 1947 tillkallat särskilda sakkunniga för utredning rörande nä
ringslivets lokalisering. I den mån resultatet av detta utredningsarbete ger
anledning därtill, torde frågan om industrilokaliseringen senare få upptagas
till förnyad prövning.
Arbetsmarknadskommissionen handhar för närvarande den planläggande
verksamheten rörande dispositionen av arbetskraften under krig och därmed
jämställda förhållanden, i vilken verksamhet bland annat uppskovsväsendet
ingår. Kommissionen håller vidare kansli åt den av representanter för ar
betsmarknadskommissionen och livsmedelskommissionen bestående riks-
blockmyndigheten, vilken är centralmyndighet för arbetsblockorganisatio-
nen. Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta ar
betsmarknadskommissionens nuvarande uppgifter på förevarande område
samt att styrelsen skall träda i riksblockmyndighetens ställe såsom cen
tralorgan för arbetsblockorganisationen. I sistnämnda del har utredningens
förslag avstyrkts av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och livs
medelskommissionen, vilka föreslå att frågan om arbetsblockorganisationens
fortsatta utformning och uppgifter skall bli föremål för utredning innan frå
gan om centralmyndigheten för densamma löses. Riksnämnden har härjämte
anfört, att det ur nämndens synpunkt vore synnerligen önskvärt om de frågor,
som sammanhänga med de olika beredskapsproblemen på hithörande om
råde, ej nu slutgiltigt lösas utan att därmed får anstå till dess riksnämnden är
i stånd att framlägga ett utformat förslag rörande den ekonomiska försvars-
beredskapens framtida organisation.
Jag finner de i fråga om riksblockmyndigheten framförda erinringarna mot
utredningens förslag värda beaktande och föreslår därför, att nämnda myn
dighet får bestå i avbidan på resultatet av den av riksnämnden omnämnda
utredningen rörande arbetsblockorganisationen. Däremot bör arbetsmark
nadsstyrelsen såsom utredningen föreslagit överta arbetsmarknadskommis
sionens befattning med uppskovsväsendet och därmed sammanhängande frå
gor ävensom den av kommissionen bedrivna allmänt planläggande verksam
heten rörande arbetskraftsdispositionen under krigsförhållanden. Frågan om
den närmare gränsdragningen mellan riksnämnden för ekonomisk försvars
beredskap och arbetsmarknadsstyrelsen torde icke påverka detta principiella
ställningstagande. I vilken utsträckning tidigare upprättad planläggning i
framtiden skall upprätthållas, torde få avgöras i annat sammanhang.
Jag övergår härefter till frågan om gränsdragningen mellan arbetsmark
nadsstyrelsen och socialstyrelsen. I denna del har utredningen föreslagit, att
tillsynen över den privata arbetsförmedlingen samt de erkända arbetslöshets
kassorna skall överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen, medan tillsynen över
den sociala hemhjälpen och förlikningsmannaväsendet samt den av social
styrelsen handhavda arbetsmarknadsstatistiken tills vidare skola kvarstanna
hos socialstyrelsen. Beträffande förlikningsmannaväsendet och statistiken har
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
35
utredningen förutsatt, att frågan om den centrala organisationen upptages
till prövning efter det särskilda utredningar rörande ifrågavarande båda
områden verkställts.
Utredningens förslag om överflyttning av tillsynen över de er
kända arbetslöshetskassorna har vid remissbehandlingen av
styrkts endast av statskontoret, vilket till stöd härför åberopat pågående ut
redningsarbete rörande socialvårdens framtida utformning. Förslaget i denna
del har däremot tillstyrkts av bland andra socialstyrelsen, socialvårdskommit-
tén, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, landsorganisationen,
arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation. För egen del
finner jag det naturligt, att ärendena rörande arbetslöshetsförsäkringen, vilka
nära sammanhänga med de arbetsförmedlings- och arbetslöshetsuppgifter
som enligt förslaget skola fullgöras av arbetsmarknadsstyrelsen, böra över
flyttas till denna. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag i denna del.
Mot förslaget om överflyttande av tillsynen över den privata
arbetsförmedlingen har någon erinran icke framställts. Ehuru otvi
velaktigt ett visst konkurrensförhållande består mellan den offentliga och
den privata arbetsförmedlingen, synes det mig icke vara lämpligt, att tillsynen
över den senare kvarligger hos socialstyrelsen, vilken vid bifall till den av
mig föreslagna organisationen i övrigt i framtiden kommer att ha endast
ringa kontakt med arbetsförmedlingsspörsmål. Tillsynen bör därför över
flyttas till den centrala arbetsförmedlingsmyndigheten, arbetsmarknadssty
relsen. Jag vill emellertid påpeka, att jag vid behandlingen i det följande av
frågan om ärendenas fördelning mellan de olika byråerna inom arbetsmark
nadsstyrelsen kommer att förorda, att ärenden rörande den privata och den
offentliga arbetsförmedlingen handläggas på skilda byråer. Härigenom torde
eventuella farhågor undanröjas för att icke den objektivitet, som självfallet
skall prägla handläggningen av förstnämnda ärendesgrupp, upprätthålles.
Frågan om tillsynen över den sociala hemhjälpen har i
remissyttrandena varit föremål för delade meningar, i det att socialstyrelsen
tillstyrkt utredningens förslag att tillsynen skall kvarligga hos styrelsen,
medan bland andra arbetsmarknadskommissionen och två länsstyrelser ifråga
satt överflyttning av tillsynen till arbetsmarknadsstyrelsen. I detta samman
hang torde även böra erinras, att 1941 års befolkningsutredning i det förslag,
som ligger till grund för nu gällande bestämmelser rörande den sociala hem-
hjälpsverksamheten, förordade förläggning av tillsynen till socialstyrelsen
endast såsom ett provisorium, samt att utredningen i sitt betänkande om
befolkningspolitikens organisation (SOU 1946: 53) förutskickat, att utredning
en i ett senare betänkande kommer att föreslå överflyttning av tillsynen till
arbetsmarknadskommissionen.
För egen del har jag i propositionen nr 71/1947 angående anslag till den
.sociala hemhjälpsverksamheten för budgetåret 1947/48 anfört, att då verksam
heten med den av mig i nämnda sammanhang förordade utbyggnaden kommer
att närma sig den av befolkningsutredningen på sin tid angivna ramen, be
hovet av och riktlinjerna för eu ytterligare utbyggnad borde bli föremål för
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
utredning. Denna utredning skulle verkställas i så god tid, att förslag i ämnet
kan föreläggas 1948 års riksdag. Det synes mig lämpligt, att med ett definitivt
ställningstagande till frågan om tillsynsmyndigheten för verksamheten får
anstå till dess resultatet av nämnda utredning föreligger. Jag tillstyrker så
lunda förslaget, att socialstyrelsen tills vidare skall vara tillsynsmyndighet för
den sociala hemhjälpsverksamheten.
Vad angår förlikningsmannaväsendet vill jag erinra, att 1945
års riksdag i skrivelse nr 240 hemställt om utredning rörande förstärkning
av detsamma. Kungl. Maj:t har den 12 juli 1946 uppdragit åt socialstyrelsen
att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. I avbidan på resultatet
härav och av den ytterligare utredning, som eventuellt kan föranledas av
landsorganisationens bebådade framställning i ämnet, torde frågan om den
framtida centrala organisationen på förevarande område icke böra uppta
gas till närmare prövning. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag att
ärendena rörande förlikningsmannaväsendet tills vidare skola såsom hittills
handhas av socialstyrelsen.
Arbetsmarknadsstatistikens organisation och utformning i öv
rigt torde få göras till föremål för översyn i särskild ordning. Tills vidare
bör, såsom utredningen föreslagit, den hittills mellan det centrala arbets-
marknadsorganet och socialstyrelsen tillämpade fördelningen av det statistiska
arbetet bestå.
I detta sammanhang torde jag få omnämna, att jag med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 15 november 1946 tillkallat ordföranden i statens
utlänningskommission N. Hagelin att inom socialdepartementet verkställa
översyn av statens utlänningskommissions och statens flyktingsnämnds verk
samhet och organisation. Denna översyn syftar till att skapa en efter freds-
mässiga förhållanden anpassad ordning för handläggningen av de frågor, som
hittills ankommit på nämnda organ. Utredningsmannen, som numera fullgjort
sitt uppdrag, har härvid bland annat föreslagit, att vissa delar av den nu på
utlänningskommissionen och flyktingsnämnden ankommande verksamheten
skall överflyttas till arbetsmarknadskommissionen. I särskild proposition till
riksdagen biträder jag i huvudsak utredningsmannens förslag i denna del.
Såsom utredningen anfört synes i förevarande sammanhang icke finnas an
ledning att föreslå ändring i försvarets socialbyrås ställning.
Utredningen har rörande arbetsmarknadsstyrelsens ställning i förhållande
till Kungl. Maj:t uttalat, att i den mån styrelsen får att syssla med verksamhet
av kriskaraktär den kommer att vara i behov av samma befogenhet till själv
ständigt handlande, som tidigare tillkommit arbetslöshetskommissionen och
nu tillkommer arbetsmarknadskommissionen. Utredningen har särskilt pekat
på frågan om befogenheten att besluta om igångsättande av arbetsföretag vid
arbetslöshet. Det är enligt min mening ofrånkomligt, att det centrala arbets-
marknadsorganet, även om detsamma organiseras såsom ett centralt verk,
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
37
måste kunna beredas samma ställning i krissituationer, som de på området hittills verksamma krismyndighetema erhållit. Arbetsmarknadsstyrelsen bör sålunda ha ett vidsträckt utrymme för självständigt handlande och följakt ligen icke bindas av detaljerade föreskrifter, som kunna vara ägnade att för svåra möjligheterna till snabba och effektiva ingripanden från styrelsens sida i de ofta snabbt växlande förhållanden, som föreligga på arbetsmark nadens område.
Arbetsmarknadsstyrelsens sammansättning m. m.
Gällande bestämmelser rörande statens arbetsmarknadskommission.
Arbetsmarknadskommissionen består enligt den för kommissionen gällande instruktionen av en ordförande och chef samt nio ordinarie ledamöter, av vilka en är vice ordförande och chefens ställföreträdare. För de ordinarie le damöterna skola finnas ersättare till det antal och med den tjänstgöringstid, som Kungl. Maj:t bestämmer. Ordförande, ordinarie ledamöter och ersättare förordnas av Kungl. Maj:t. Förordnande gäller tills vidare.
Vid handläggning av ärenden rörande uppskov med inställelse till värn pliktstjänstgöring vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap skall förutom de ordinarie ledamöterna överbefälhavaren eller den han i sitt ställe förordnar såsom extra ledamot taga säte och stämma i kommissionen. Denna föreskrift kompletteras av följande bestämmelser. Då ärende av angivet slag, under tid då riket icke befinner sig i krig, handlägges i annan ordning än såsom pleniärende äger representant för överbefälhavaren delta i överlägg ningen samt låta till protokollet anteckna avvikande mening. Befinner sig riket i krig och kan utgången av visst ärende — oavsett om detta gäller upp skov eller annat ämne — antagas ha avsevärt inflytande på krigföringen, skall överbefälhavaren i förväg underrättas om tiden för ärendets upptagande till avgörande. I sistnämnda fall skall, därest vid avgörandet närvarande repre sentant för överbefälhavaren det fordrar, beslutet icke träda i kraft utan ären det ofördröjligen hänskjutas till Kungl. Maj ds avgörande.
Av de nu fungerande ordinarie ledamöterna i kommissionen är en, kommis sionens vice ordförande, samtidigt avdelningschef hos kommissionen. Två le damöter företräda arbetsgivarintressen, två arbetarintressen och en tjänste mannaintressen. En ledamot är kvinna och en är lantbrukare. Överdirektören och chefen för överstyrelsen för yrkesutbildning är vidare en av de ordinarie ledamöterna.
I den mån Kungl. Majd det bestämmer, skola enligt instruktionen finnas delegationer för handhavande av särskilda uppgifter. För närvarande finns endast en sådan delegation, nämligen delegationen för ärenden angående in köp av gatsten för statens räkning. Denna delegation tillsattes enligt Kungl. Maj ds beslut den 31 juli 1942 i samband med alt den lidigare fungerande statens steninköpskommitté upplöstes. Delegationen handlägger ärenden rö rande sådana inköp av galsten för statens räkning, som Kungl. Majd upp
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 239-
drar åt arbetsmarknadskommissionen att verkställa. Delegationen utgöres av
kommissionens ordförande och chef, tillika ordförande i delegationen, samt
fyra andra medlemmar, en av dem tillika vice ordförande, jämte två supple
anter. Till ledamöter ha utsetts landshövdingen i Göteborgs och Bohus län,
tillika vice ordförande, en företrädare för arbetsgivarna och en företrädare för
arbetarna inom stenindustrien samt förrådsdirektören i väg- och vattenbygg
nadsstyrelsen. Sistnämnda myndighet har att verkställa delegationens beslut
rörande inköp av sten.
Under tiden 12 september 1940—30 juni 1946 fanns även en delegation för
ärenden angående värnpliktslån m. m. Ordförande i delegationen var kom
missionens ordförande och chef. Härjämte ingingo först två och sedermera
tre ledamöter i delegationen.
Ordförande och ledamöter i delegationer förordnas av Kungl. Maj:t. För
ordnande gäller tills vidare.
Vid kommissionens sida är såsom rådgivande församling ställt kommissio
nens råd. Detta utses av Kungl. Maj:t och skall bestå av det antal ledamöter
Kungl. Maj:t bestämmer. Antalet ledamöter uppgår för närvarande till ett
30-tal. Flertalet ledamöter representera arbetsgivare och arbetare inom nä
ringslivets olika delar.
Utredningen.
Utredningen föreslår, att arbetsmarknadsstyrelsen skall stå under chefskap
av en generaldirektör. Särskilt viktiga ärenden böra dock enligt förslaget bli
föremål för kollegial handläggning av generaldirektören och styrelsens leda
möter.
Beträffande de olika organisationsformer, som kunna tänkas i fråga om
ledamöterna, har utredningen anfört följande.
Regeln kan i fråga om de centrala verken sägas vara den, att ledamöterna
utgöras av verkets byråchefer och eventuellt andra med dem likställda be
fattningshavare. I vissa myndigheter äro emellertid ledamöterna av Kungl.
Maj:t särskilt för detta uppdrag utsedda personer, medan byråchefer och
likställda befattningshavare hos verket i princip icke ingå bland ledamö
terna. Vanligen är dock åtminstone någon av ledamöterna förutom chefen
(ordföranden) befattningshavare hos myndigheten. På detta sätt äro flerta
let centrala krismyndigheter — däribland statens arbetsmarknadskommis
sion — organiserade. Även bland de ordinarie myndigheterna finns denna or
ganisationstyp företrädd. Exempel härpå äro vattenfallsstyrelsen och skogs
styrelsen, i vilka verk samtliga ledamöter förutom chefen äro av Kungl. Maj:t
utsedda personer, vilka icke äro befattningshavare hos verken. På senare tid
har också en blandad organisationsform kommit till användning bland de
oidinarie verken. Så är fallet beträffande överstyrelsen för yrkesutbildning,
vars ledamöter utgöras av, förutom chefen, verkets tre byråchefer samt nio
av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöter.
Rörande representation för arbetsmarknadens partsorganisationer har ut
redningen anfört följande.
Det är givetvis nödvändigt, att en nära kontakt upprätthålles mellan ar
betsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadens parter. Detta kan underlättas
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
39
genom att representanter för arbetsmarknadens organisationer ingå i en råd givande församling vid styrelsens sida. En sådan organisation synes dock icke tillräcklig. Endast genom att ledande personer ur arbetsmarknadens huvud organisationer ingå såsom ledamöter i styrelsen på samma sätt som de nu ingå som ledamöter i arbetsmarknadskommissionen torde en tillfredsställande anknytning erhållas. Genom en sådan representation erhålles garanti för att de berörda parternas synpunkter komma till uttryck vid behandlingen inom styrelsen av särskilt viktiga ärenden. Deltagandet från organisationsföreträ- darnas sida icke blott i överläggningen utan även i besluten är vidare ägnat att skapa förtroende från de enskildas sida och sålunda att stärka styrelsens auktoritet. Detta är av särskild vikt med hänsyn till att de avgöranden, som ankomma på styrelsen, i många fall måste förutsättas bli av ömtålig karaktär och av en ingripande betydelse för stora befolkningsgrupper. Även den om ständigheten, att styrelsen torde böra tillerkännas en relativt självständig ställning med vidsträckta befogenheter i vissa lägen, är ägnad att understryka vikten av att förtroendemän från organisationerna deltaga i besluten och bli ansvariga för dessa. Vad nu sagts synes bestyrkas av erfarenheterna från ar betsmarknadskommissionens verksamhet, som torde ha väsentligt underlät tats genom den sammansättning kommissionen haft.
Utredningen föreslår, att styrelsen skall bestå av generaldirektören, den överdirektör som enligt utredningens i det följande refererade förslag skall finnas anställd hos styrelsen samt sju av Kungl. Maj:t särskilt utsedda leda möter. Av sistnämnda ledamöter borde två företräda arbetsgivarna, två arbe tarna och en tjänstemännen. Ifrågavarande ledamöter borde utses efter för slag av partsorganisationema. Utredningen har icke ansett sig böra föreslå, att de återstående två ledamöterna skola företräda vissa bestämda intressen. Närmast till hands anser utredningen ligga, att sistnämnda ledamöter utses bland utanför partsorganisationema stående personer med mera allmän sak kunskap rörande arbetsmarknadsfrågor.
Med hänsyn till antalet byråchefer anser utredningen praktiska skäl tala emot att dessa skola vara ledamöter. Byråchef eller annan tjänsteman, som är föredragande inför styrelsen in pleno, borde emellertid vara skyldig att till protokollet anmäla, om hans mening icke överensstämmer med det be slut, som fattas av styrelsen.
Någon representant för överbefälhavaren bland ledamöterna föreslås icke. Den nu beträffande arbetsmarknadskommissionen förefintliga möjligheten att inrätta delegationer för handläggningen av vissa ärenden föreslås bibehål len i den formen, att Kungl. Maj:t för särskilda ärenden förordnar, att endast vissa av de i det föregående nämnda, av Kungl. Maj:t särskilt utsedda leda möterna eller helt andra ledamöter skola ingå i styrelsen.
Med hänsyn till den speciella karaktären av ärendena rörande steninköp föreslår utredningen sålunda, att särskilda ledamöter skola utses för delta gande i handläggningen av dessa ärenden.
En motsvarande anordning anser utredningen böra gälla ärenden röran de arbetslöshetsförsäkring. Som skäl härför åberopar utredningen, att kost naderna för de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet bestridas av de försäkrade och staten, medan arbetsgivarna icke lämna bidrag till dessa kostnader. På grund härav böra enligt utredningens mening arbetsgivare-
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
presentanterna icke delta i handläggningen av ärenden, som avse försäkring
en. Däremot borde särskilda företrädare för arbetslöshetskassorna ingå i ar
betsmarknadsstyrelsen vid handläggningen av ifrågavarande ärenden. På
grund av att ärendena rörande arbetslöshetsförsäkring i stor utsträckning
kunde komma att avse lagtillämpning, borde härjämte under alla förhållan
den en jurist ingå bland ledamöterna vid handläggningen av dessa ärenden.
Under sådana förhållanden har utredningen ansett det vara lämpligast, att
särskilda ledamöter utses att jämte generaldirektören och överdirektören del
ta vid nehandlingen av försäkringsärenden.
Antalet företrädare för kassorna föreslås till fyra, vilka böra utses av
Kungl. Maj:t efter förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorga-
nisation.
Såsom ledamöter i styrelsen vid behandlingen av försäkringsärenden skul
le sålunda enligt utredningens förslag ingå generaldirektören, överdirektören
samt fem av Kungl. Maj:t utsedda särskilda ledamöter.
Rörande innebörden av förslaget har utredningen anfört följande.
Den föreslagna sammansättningen av delegationen innebär, att kassornas
företrädare få majoritet inom delegationen. Ur principiell synpunkt kunna
onekligen invändningar resas mot att kassorna på detta sätt få ett utslagsgi
vande inflytande inom tillsynsmyndigheten. Utredningen har icke förbisett
detta men anser icke någon risk för missbruk av denna ställning föreligga
från kassornas sida.
Utredningens förslag rörande ifrågavarande delegations sammansättning är
icke enhälligt, i det att två ledamöter reserverat sig i detta hänseende.
Ledamoten Kugelberg har sålunda anfört följande.
Det synes mig onödigt att anordna en särskild delegation för behandling
av ärenden, som röra arbetslöshetsförsäkringen, och jag kan i varje fall icke
ansluta mig till utredningens förslag beträffande sammansättningen av denna
delegation. Enligt förslaget skulle arbetslöshetskassornas representanter få
majoritet inom delegationen. Detta skulle innebära, att kassorna själva er-
hölle beslutanderätt beträffande sina egna ärenden inom det statliga organ,
som hade att utöva tillsyn över deras verksamhet. En sådan konstruktion
finner jag ur principiell synpunkt mycket betänklig, och motsvarighet här
till torde icke kunna återfinnas på något annat håll inom svensk statsförvalt
ning.
Ledamoten Fagerholm har i denna del anfört följande.
Enligt utredningens förslag få företrädarna för arbetslöshetskassorna ma
joritet inom delegationen för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring. Av
principieila skäl anser jag vid sådant förhållande en möjlighet böra finnas
för generaldirektören att, om han icke kan godtaga ett av kassarepresentan
terna dikterat beslut i visst ärende, hänskjuta ärendet till behandling av en
församling, där kassarepresentantema icke ha majoritet. Denna församling
bör vara arbetsmarknadsstyrelsen i dess ordinarie sammansättning, förstärkt
med de fem särskilda ledamöterna i delegationen för ärenden rörande ar
betslöshetsförsäkring.
För de av Kungl. Maj:t särskilt utsedda styrelse- och delegationsledamöter-
na böra enligt utredningens förslag ersättare utses.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
41
Utredningen anser slutligen, att något särskilt råd vid arbetsmarknadssty relsens sida icke är erforderligt.
Yttrandena.
Förslaget att i arbetsmarknadsstyrelsen skola såsom ledamöter ingå representanter för arbetsmarknadens partsorganisationer har i remissutlå tandena överlag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Däremot ha olika åsik ter kommit till uttryck beträffande antalet ledamöter och byråchefernas ställ ning.
Arbetsmarknadskommissionen har sålunda anfört, att det vid förslagets behandling i kommissionen framkommit, att antalet ledamöter icke borde såsom utredningen föreslagit minskas från tio till nio. Vidare hade framhållits att den kvinnliga representationen bland ledamöterna borde bibehållas. Till frågan om antalet ledamöter i arbetsmarknadsstyrelsen har kommissionen emellertid icke ansett sig böra ta bestämd ställning. Kommissionen har en dast framhållit vikten av att olika intressen på arbetsmarknaden bli i möjli gaste mån representerade, vilket vore ägnat att säkerställa förekommande ärendens belysning ur olika synpunkter och därmed även hos arbetsmark nadens olika parter förståelse för och tilltro till styrelsens handhavande av sina uppgifter.
Statskontoret finner icke den av utredningen föreslagna organisationsfor men tillfredsställande och anför härom följande.
Som statskontoret i åtskilliga sammanhang framhållit, är det av stor vikt, att de olika ämbetsverkens byråchefer, vilka utgöra kärnan i verkens organi sation, äro ledamöter av vederbörande styrelser och medansvariga för av ver ket fattade beslut. Särskilt angeläget är detta i rent administrativa ärenden och personalfrågor. Statskontoret får därför föreslå, att styrelsen skall utgö ras av generaldirektören och byråcheferna jämte högst fem representanter för arbetsmarknadens parter. Partsrepresentanternas närvaro vid styrelsens sammanträden lärer emellertid kunna begränsas till behandlingen av prin cipiella ärenden och frågor av större räckvidd.
Frågan om byråchefernas ställning har upptagits även i vissa andra ytt randen. Sålunda har socialstyrelsen — som tillstyrker förslaget om arbets marknadsstyrelsens sammansättning i övrigt — anfört följande.
I realiteten torde byråcheferna, liksom nu är fallet i statens arbetsmark nadskommission, komma att vara närvarande vid sammanträdena, varför någon minskning i antalet deltagande i sammanträdena icke ernås genom den föreslagna anordningen. Socialstyrelsen finner det otillfredsställande, att ver kets chefstjänstemän på detta sätt helt uteslutas ur den beslutande instansen i arbetsmarknadsstyrelsen. Ledamotskap av styrelsen bör i varje fall tillkom ma byråchef vid handläggning av de ärenden, i vilka han är föredragande.
Tjänstemännens centralorganisation, civila statsförvaltningens tjänsteman naförbund och Sveriges yngre akademikers centralorganisation ha föreslagit, att byråchef skall vara ledamot i styrelsen i vart fall vid behandlingen av ärenden, som höra till hans byrå.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har uttalat sig för ett bibehållande av överstyrelsens representation bland ledamöterna. Livsmedelskommissionen
42
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
har vidare uttalat, att det i fortsättningen liksom hittills måste anses önsk
värt, att bland ledamöterna i det centrala arbetsmarknadsorganet även finns
en representant för jordbruksnäringen.
Mot utredningens förslag, att nu gällande föreskrift angående överbefälha
varens representation i vissa fall i arbetsmarknadskommissionen icke skall
givas motsvarande tillämpning beträffande arbetsmarknadsstyrelsen, har
överbefälhavaren förklarat sig icke ha något att invända vad beträffar för
hållandena i fred. Däremot motsätter sig överbefälhavaren ändring i gällande
föreskrifter angående hans representation i krig.
Utredningens förslag beträffande en särskild delegation för ären
den rörande arbetslöshetsförsäkring och dess sammansättning
har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen. Ledamöterna Brodén och
Saemund ha dock reserverat sig häremot och anslutit sig till den av utred-
ningsledamoten Kugelberg avgivna reservationen till utredningens förslag. Vi
dare har utredningsförslaget tillstyrkts av landsorganisationen, de erkända ar
betslöshetskassornas samorganisation och tjänstemännens centralorganisation.
Såsom tidigare omnämnts ha förstnämnda båda organisationer ansett inrättan
det av en delegation med den föreslagna sammansättningen vara en förut
sättning för överförande av tillsynen över de erkända arbetslöshetskassorna
till arbetsmarknadsstyrelsen.
Svenska arbetsgivareföreningen däremot har anslutit sig till den av utred-
ningsledamoten Kugelberg avgivna reservationen och härom anfört följande.
Föreningen vill för sin del bestämt avstyrka den ordning för avgörande av
försäkringsfrågor, som utredningens majoritet föreslagit. Även om det nu gö-
res gällande, att kassornas representanter icke komma att missbruka sin ställ
ning inom delegationen, måste det dock ur principiella synpunkter anses full
komligt förkastligt, att kassarepresentanterna erhålla en sådan faktisk makt
ställning, att de kunna diktera den kontrollerande myndighetens beslut. Om
man, såsom föreningen gör, utgår från den självklara förutsättningen, att ar
betsmarknadsstyrelsens chefsmyndighet kommer att behandla försäkrings-
frågorna med samma opartiskhet som övriga frågor, vilka komma under
chefsmyndighetens bedömande, föreligga inga som helst skäl för ett genom
förande av den föreslagna ordningen. Försäkringsfrågorna torde kunna be
handlas på samma sätt som övriga ärenden; självklart måste det härvid vara
angeläget för försäkringsbyrån inom arbetsmarknadsstyrelsen att hålla nära
kontakt med den sakkunskap, som finnes representerad inom de erkända
arbetslöshetskassorna.
Socialstyrelsen har i denna del anfört följande.
Socialstyrelsen kan för sin del icke finna det enda av utredningen anförda
motivet för anordnande av en särskild delegation för arbetslöshetsförsäk
ringen vara bärande. Därest bland arbetsmarknadsstyrelsens ledamöter in-
ginge en representant för arbetslöshetskassorna, synes styrelsen vara väl läm
pad att omhänderhava tillsynen över försäkringen. Då emellertid de erkända
kassorna fästa stort avseende vid att den särskilda delegationen tillsättes, vill
styrelsen icke motsätta sig, att så sker. Styrelsen vill emellertid av principiella
skäl avråda från att kassorna själva erhålla majoritet i den delegation, som
har att besluta om tillsynen över försäkringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
43
Enligt socialstyrelsens mening bör chefen för försäkringsbyrån ingå som ledamot i delegationen. Beträffande dess sammansättning i övrigt är det önsk värt, att med hänsyn till de viktiga ärenden av försäkringsteknisk-ekonomisk karaktär, som delegationen kommer att handlägga, i densamma kommer att ingå en representant för sakkunskapen på dessa områden. Delegationen kom mer nämligen i stor utsträckning att få taga ställning till frågor rörande stats bidrag, avgiftsvillkor, storleken av avgifter, under stödsförmåner och erforder liga fonder, säsonginskränkningar samt korttidsbestämmelser och liknande Det är därför önskvärt, att i delegationen ingår en ledamot med s. k. aktuarie- kompetens förenad med djupgående kännedom om arbetsmarknaden. Bero ende på arten av försäkringsbyråchefens utbildning bör Kungl. Maj:t som ytterligare ledamot kunna förordna antingen en jurist eller en person med aktuariekompetens.
T. f. byråchefen Jerneman i socialstyrelsen har i särskilt yttrande anfört bl. a. följande.
1 motsats till socialstyrelsens majoritet håller jag före, att en förutsättning för arbetslöshetsförsäkringsärendenas överförande till arbetsmarknadsstyrel sen är att samtliga dylika ärenden — sålunda jämväl sådana som gälla admi nistrativa spörsmål och personalfrågor — komma att handläggas av en sär skild delegation, givetvis med de undantag, som behövas för att få till stånd en smidigt och effektivt arbetande administrativ ordning.
Vid ett ställningstagande till majoritetsförhållandena inom delegationen bör uppmärksammas, att arbetslöshetskassornas styrelser och funktionärer vid handläggningen av försäkringens ömtåligaste ärenden, nämligen arbetsvägrans- ärenden och tillämpning av konfliktdirektiv, liksom vid andra ärenden enligt vad erfarenheten givit vid handen visat oväld och lojalitet samt ansvar mot det allmänna. Någon risk för annan behandling av dessa ärenden inom en delegation av den sammansättning, som utredningen föreslår, synes mig icke föreligga.
Statskontoret har förklarat, att därest tillsynen över arbetslöshetskassorna skulle komma att överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen, ärenden rörande arbetslöshetsförsäkringen lämpligen böra handläggas av generaldirektören och byråcheferna jämte en eller två representanter för kassorna. En anord ning enligt vilken kassarepresentanterna skulle få majoritet måste statskonto ret av principiella skäl motsätta sig
Socialvårdskommittén har i denna del anfört följande.
Det kan enligt kommitténs uppfattning icke vara lämpligt, att majorite ten inom tillsynsmyndigheten skall utgöras av representanter för en verk samhet över vilken myndigheten skall ha att utöva tillsyn. Kommittén före slår med hänsyn härtill antingen att antalet ledamöter som icke representera kassorna ökas till fyra eller ock att kassarepresentantemas antal minskas till tre. Härvid kommer under alla förhållanden verkets generaldirektör att er hålla utslagsrösten. Skulle det befinnas ändamålsenligt att öka det samman lagda antalet ledamöter till åtta, synes i delegationen lämpligen böra beredas plats för en person med antingen matematisk eller statistisk kompetens.
Slutligen har länsstyrelsen i Stockholms län förklarat sig icke vara allde les övertygad om lämpligheten av den föreslagna sammansättningen av dele gationen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört, alt det av
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
ledamoten Fagerholm reservationsvis framlagda förslaget ur principiell syn
punkt synes böra äga företräde framför sakkunnigmajoritetens förslag.
Mot utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen icke skall ha någon
motsvarighet till det nu vid arbetsmarknadskommissionens sida ställda rådet
har under remissbehandlingen icke framställts erinran. Däremot har i några
yttranden behandlats den sakkunnigdelegation i frågor rörande
kvinnlig arbetskraft, vilken för närvarande är anknuten till arbets
marknadskommissionen.
Nämnda sakkunnigdelegation —■ vilken utgöres av ett antal kvinnor under
ordförandeskap av den kvinnliga ledamoten i kommissionen — har sålunda
föreslagit, att delegationen skall fortbestå såsom ett arbetsmarknadsstyrelsens
rådgivande organ.
Arbetsmarknadskommissionen har i denna del framhållit, att frågorna om
den kvinnliga arbetskraftens utnyttjande i nuvarande arbetsmarknadsläge
äro av synnerlig betydelse samt att kommissionen haft god nytta av den sak
kunskap, som kommissionens kvinnosakkunniga representerat. Kommissionen
har hänvisat till att utredningen förutsatt, att arbetsmarknadsstyrelsen liksom
kommissionen skall kunna tillkalla experter vid handläggningen av vissa ären
den och alltså även anlita en särskild sakkunnigdelegation för ärenden rö
rande det kvinnliga arbetsmarknadsområdet. Det bör enligt kommissionens
mening överlåtas åt arbetsmarknadsstyrelsen att avgöra, i vilken form denna
liksom annan sakkunskap bör tillgodogöras.
Landsorganisationen har förklarat sig finna det önskvärt, att fortfarande
en särskild instans för central bevakning av frågor rörande kvinnlig arbets
kraft upprätthålles. Denna kunde lämpligen ha formen av en rådgivande de
legation med möjlighet att ta egna initiativ.
Kommittén för partiellt arbetsföra har erinrat om att kommittén i sitt be
tänkande med förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlings
verksamhet för partiellt arbetsföra m. m. (SOU 1946:24) föreslagit, att till
arbetsmarknadskommissionen skall knytas en delegation för arbets
värd sfrågor, bestående av representanter för vissa statliga myndigheter
samt för de partiellt arbetsföra. Kommittén anser det vara nödvändigt, att
former finnas för en kontinuerlig samverkan mellan berörda myndigheter
m. fl. i nämnda frågor.
Vissa frågor rörande handläggningen inom arbetsmarknadsstyrelsen av
ärenden om arbetslöshetsförsäkring.
De av mig inledningsvis omnämnda sakkunniga för utredning angående de
åtgärder, som behöva vidtagas vid en överflyttning från socialstyrelsen till
arbetsmarknadskommissionen av ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring,
ha i den av de sakkunniga avgivna promemorian behandlat vissa frågor rö
rande handläggningen av försäkringsärendena vid bifall till det i betänkandet
rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan framlagda förslaget om inrättande
Kungi. Maj.ts proposition nr 239.
45
inom arbetsmarknadsstyrelsen av en delegation för dessa ärenden. Härom ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.
Det förefaller naturligt, att registreringsärenden beträffande arbetslöshets kassor handläggas av den särskilda delegationen. Till arbetsmarknadsstyrel sens plenum däremot böra hänkjutas exempelvis sådana försäkringsåren den som avse det internationella samarbetet och beröra frågor angående lagstift ning och allmänna överenskommelser på det arbetsmarknadspolitiska områ det. Delegationen bör emellertid besluta i dylika ärenden, så snart det mera försäkringsmässiga momentet dominerar. Såsom exempel härpå må nämnas beslut rörande godkännande av sådana överenskommelser mellan svensk och utländsk arbetslöshetskassa, som avses i 21 § 2 mom. arbetslöshetskasseför- ordningen.
Beträffande ärendenas fördelning mellan arbetsmarknadsstyrelsen in pleno och delegationen för arbetslöshetsförsäkringsärenden synes man vidare böra utgå ifrån, att delegationen skall ha yttranderätt i alla frågor angående tjäns tetillsättningar m. fl. personalärenden berörande försäkringsbyrån. Vidare kan det antagas, att lagstiftningsfrågor av större vikt och räckvidd, som be röra arbetslöshetsförsäkringen, komma att behandlas i plenum, sedan delega tionen först hörts i ärendet. I det nya ämbetsverkets instruktion och ar betsordning torde böra uppdragas närmare riktlinjer för en ändamålsenlig avgränsning mellan de ärenden, som skola föredragas och avgöras i delega tionen, och sådana ärenden av mera löpande och rutinmässig natur, vilka lämpligen böra avgöras av byråchefen eller eventuellt annan tjänsteman å försäkringsbyrån.
I detta sammanhang må framhållas, att arbetslöshetsförsäkringsärendenas handhavande i stor omfattning påkallar ett sådant snabbare avgörande, som möjligg»'res genom att beslutanderätten i vissa grupper av ärenden överflyttas på byråchef eller annan befattningshavare. Undantag härifrån måste själv fallet gälla bland annat i fråga om de viktigare registreringsärenden och i samband därmed fastställande i varje särskilt fall av exempelvis avgifter och försäkringsförmåner samt klasstillhörighetsregler, fondbildningsföreskrifter m. m. I anledning härav synes det självklart, att försäkringsmässig expertis alitid är företrädd vid delegationens handläggning av ärenden av denna be skaffenhet. Vidare torde frågor angående tillämpning och tolkning av be stämmelserna i försäkringslagstiftningen böra hänskjutas till delegationen i den mån de avse fastställande av helt nya eller väsentligt ändrade principer i sådant hänseende. Arbetsvägransfall och dylika ärenden torde böra avgöras av delegationen endast då fråga är om ändring av arbetslöshetskassas beslut i dylika mål.
I anledning av uppkommen fråga huruvida enskdd ledamot av delegatio nen må kunna besvära sig över delegationens beslut, torde det böra förutsät tas, att befogenhet härtill icke kan tillkomma sådan ledamot.
Socialstyrelsen har med stöd av ämbetsverkets instruktion medgivit, att a styrelsens arbetsmarknadsbyrå må regelmässigt avgöras följande slag av ärenden: . .. . .
1) frågor avseende arbetsvägran o. d. av kassamedlem, dar icke ändring av kassastyrelses beslut i sådant ärende anses böra ske,
21 frågor rörande tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i arbetslös- hetsförsakringslagstiftningen och kassornas stadgar, försåvitt därvid ej av ses att fastställa nya eller väsentligt ändrade principer,
3) frågor avseende socialstyrelsens befattning med den fortlöpande revi sionen av arbetslöshetskassorna,
4) frågor angående fastställande av medlemsböcker samt formulär, blan
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
ketter och annat arbetsmaterial avseende kassornas bokföring, samarbete
med den offentliga arbetsförmedlingen och övriga verksamhet; samt
5) frågor angående anordnande av och program vid upplysningskurser för
den offentliga arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshetskassorna.
Man torde kunna utgå ifrån, att den sålunda praktiserade ordningen i hu
vudsak bör kunna tillämpas även efter arbetslöshetsförsäkringens överflytt
ning till arbetsmarknadsstyrelsen. Nämnas må särskilt, att ärenden som avse
registrering av erkänd arbetslöshetskassas beslut rörande ändring av kassa
styrelsens sammansättning eller utseende av firmatecknare o. d. icke torde
behöva underställas delegationen.
I yttranden över det betänkande som avgivits av utredningen rörande ett
centralt arbetsmarknadsorgan har socialstyrelsen anfört i huvudsak samma
synpunkter som berörda sakkunniga, medan t. f. byråchefen Jerneman i so
cialstyrelsen, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation och Sveri
ges yngre akademikers centralorganisation uttalat, att även ärenden gällande
administrativa spörsmål och personalfrågor i samband med försäkringsverk -
samheten böra handläggas av delegationen för försäkringsärenden och icke
av styrelsen i dess allmänna sammansättning.
Slutligen ha ifrågavarande sakkunniga och socialstyrelsen framhållit, att
den nu befintliga rådgivande nämnden för den statsunderstödda arbetslös
hetsförsäkringen efter tillkomsten av delegationen för försäkringsärenden icke
längre torde erfordras.
Föredraganden.
Utredningen har föreslagit, att ledamöterna i arbetsmark
nadsstyrelsen skola vara verkets generaldirektör och överdirektör
samt sju andra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Av sistnämnda sju leda
möter skola enligt förslaget två representera arbetsgivarna, två arbetarna
och en tjänstemännen, medan återstående två ledamöter icke skola företräda
vissa bestämda intressen. Förslaget kan sägas innebära, att arbetsmarknads
styrelsen skulle få samma sammansättning som arbetsmarknadskommis
sionen nu har med det undantaget, att antalet ledamöter skulle minskas med
en. Styrelsens byråchefer skola enligt förslaget icke vara ledamöter men —•
liksom andra tjänstemän hos styreisen — ha skyldighet att om de såsom
föredragande hysa från styrelsens beslut avvikande mening låta anteckna
denna till protokollet.
Mot förslaget att arbetsmarknadens partsorganisationer skola vara före
trädda bland styrelsens ledamöter har erinran icke riktats under remissbe
handlingen. Jag finner också för min del självfallet, att en dylik representa
tion måste finnas i arbetsmarknadsstyrelsen liksom den nu finns i arbets
marknadskommissionen.
Däremot ha i flera yttranden invändningar gjorts mot att byråcheferna
icke skulle erhålla ledamotsställning. I några yttranden har föreslagits, att
byråchef i vart fall skall vara ledamot vid handläggningen av ärenden, som
tillhöra hans byrå, eller i ärenden, där han är föredragande.
Jag delar i viss mån betänkligheterna mot att byråcheferna helt uteslutas
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
47
ur den beslutande församlingen. Emellertid är jag liksom utredningen av den
uppfattningen, att de praktiska synpunkterna böra vara avgörande i detta
fall. Det synes mig angeläget, alt den beslutande församlingen erhåller ett
relativt begränsat antal ledamöter. Då jag i det följande föreslår inrättande
av åtta byråer inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation, lå
ter sig nämnda synpunkt icke förena med att byråcheferna erhålla ledamots-
ställning. De böra emellertid regelmässigt vara närvarande vid styrelsens
sammanträden och därvid äga deltaga i överläggningarna. För att bereda
byråcheferna möjlighet att bringa en från styrelsens beslut avvikande me
ning till uttryck föreslår jag härjämte, att byråchef skall vara berättigad att
låta till prokollet anteckna sådan avvikande mening, oavsett om han är
föredragande i ärendet eller om detta tillhör hans byrå. Föredragande byrå
chef bör liksom annan tjänsteman, vilken är föredragande, vara skyldig att
anmäla avvikande mening.
Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag att ledamöterna i sty
relsen skola vara generaldirektören, överdirektören och ett antal av Kungl.
Maj:t särskilt utsedda ledamöter. Med hänsyn till det önskemål om begräns
ning av den beslutande församlingens storlek, varom jag förut talat, har
jag icke något att erinra mot att antalet särskilt utsedda ledamöter begrän
sas till sju. Av dessa böra, såsom utredningen föreslagit, fem företräda ar
betsmarknadens partsorganisatiorier.
De särskilt utsedda ledamöterna i styrelsen torde böra förordnas för högst
tre år i sänder. För var och en av ifrågavarande ledamöter bör finnas er
sättare.
Generaldirektören bör vara ordförande i styrelsen. Vid förfall för honom
bör överdirektören inträda såsom ordförande.
Såsom utredningen föreslagit anser jag, att den nu beträffande arbets
marknadskommissionen gällande föreskriften om överbefälhavarens repre
sentation bland ledamöterna vid behandling av uppskovsärenden bör upp
höra. Samarbetet mellan arbetsmarknadsstyrelsen och de militära myndighe
terna samt de senares möjlighet att göra sin uppfattning i arbetsmarknads
frågor gällande bör tillgodoses i annan ordning, som närmare ansluter till nu
mera tillämpad praxis.
Utredningen har föreslagit, att delegationer skola kunna inrättas
för särskilda ärendesgrnpper, d. v. s. att styrelsens beslutande församling i
vissa ärendesgrupper skall kunna ges en annan sammansättning än den van
liga. En sådan delegation föreslås för ärenden rörande steninköp och en an
nan för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring. Beträffande sistnämnda de
legation ha olika åsikter kommit till uttryck.
En ledamot i utredningen har liksom bland remissinstanserna arbetsgi
vareföreningen ansett delegationen överflödig. Flertalet myndigheter m. fl.,
vilka uttalat sig i denna fråga, har emellertid tillstyrkt delegationens inrät
tande. För min del ansluter jag mig till förslaget härom.
Enligt utredningens förslag skall nu ifrågavarande delegation bestå av
generaldirektören, överdirektören, en av Kungl. Maj:t utsedd jurist samt fyra
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för de erkända arbetslöshetskassorna.
De sistnämnda skulle sålunda få majoritet i delegationen. Utredningen har
förklarat sig medveten om att ur principiell synpunkt invändningar kunna
resas mot en dylik anordning men har ansett, att någon risk för missbruk
från kassornas sida icke föreligger. Förenämnde reservant inom utredningen
har emellertid förklarat sig i varje fall icke kunna ansluta sig till majorite
tens förslag rörande delegationens sammansättning. En annan ledamot har
biträtt förslaget i denna del men förordat, att om generaldirektören icke kan
godta ett av kassarepresentanterna dikterat beslut i visst ärende, han skall
ha befogenhet att hänskjuta ärendet till avgörande av styrelsen i dess ordi
narie sammansättning, förstärkt med de fem särskilda ledamöterna i delega
tionen.
I flera yttranden har den föreslagna majoritetsställningen för arbetslös
hetskassornas företrädare avstyrkts under åberopande av principiella skäl.
I några yttranden har även framhållits önskvärdheten av att i delegationen
ingår en ledamot med matematisk eller statistisk utbildning.
De åberopade principiella skälen mot att de erkända arbetslöshetskassor
nas företrädare tillförsäkras majoritetsställning inom delegationen synas
mig icke vara av utslagsgivande art. Erfarenheterna av kassornas sätt att
hittills handha verksamheten synas ge vid handen, att något starkare stat
ligt grepp över densamma icke erfordras. Det förefaller tvärtom lämpligt,
att kassorna erhålla det mårt av självstyrelse inom ramen för de av stats
makterna uppdragna riktlinjerna för verksamheten, som en majoritetsställ
ning inom tillsynsmyndigheten skulle innebära. Jag anser mig sålunda böra
tillstyrka utredningens förslag i princip.
Jag är emellertid av den uppfattningen, att behovet av försäkringsteknisk-
matematisk sakkunskap vid handläggningen av försäkringsärendena är lika
framträdande som behovet av juridisk sakkunskap. Enligt utredningens för
slag skulle behovet av sistnämnda men icke av förstnämnda sakkunskap
säkerställas inom delegationen. Om även en ledamot med försäkringsteknisk-
mätematisk sakkunskap skulle ingå i delegationen skulle, för bibehållande
av majoritetsställningen för kassarepresentanterna, antalet ledamöter i dele
gationen bli större än jag kan finna lämpligt. Jag förordar därför, att såväl
den juridiska som den försäkringstekniskt-matematiska expertisen skall före
trädas av tjänstemän, som närvara vid delegationens sammanträden. Försäk-
ringsteknisk-matematisk sakkunskap måste under alla förhållanden vara
företrädd inom den byrå, försäkringsbyrån, inom vilken försäkringsärendena
enligt mitt i det följande utvecklade förslag skola beredas. Juridisk exper
tis torde kunna erhållas antingen från försäkringsbyrån eller från någon av
styrelsens andra byråer. Under dessa förhållanden synes det sammanlagda
antalet ledamöter i delegationen kunna minskas till fem, nämligen general
direktören, överdirektören och tre företrädare för de erkända arbetslöshets
kassorna. Sistnämnda tre ledamöter böra utses av Kungl. Maj:t för tre år
i sänder.
Vid förfall för generaldirektören bör överdirektören i hans ställe vara ord
Kunyl. Maj.ts proposition nr 239.
49
förande i delegationen. Vid förfall för generaldirektören eller överdirektören
synes chefen för försäkringsbyrån böra inträda som ledamot i delegationen.
För kassarepresentanterna böra ersättare finnas utsedda.
Den närmare avgränsningen av delegationens befogenheter dels gentemot
styrelsen i dess allmänna sammansättning och dels gentemot generaldirektö
ren har behandlats — förutom i vissa yttranden över utredningens förslag —
av de sakkunniga, vilka på sin tid tillkallades för att inom socialdepartemen
tet biträda med utredning rörande de åtgärder som behövde vidtagas vid en
överflyttning från socialstyrelsen till arbetsmarknadskommissionen av ären
den rörande arbetslöshetsförsäkring. Såvitt angår avgränsningen gentemot
styrelsen i dess allmänna sammansättning innebär vad som anförts i nämnda
sakkunnigas promemoria, att ärenden, i vilka det försäkringsmässiga ele
mentet icke är dominerande, skola handläggas av styrelsen i dess allmänna
sammansättning. Detta skulle sålunda ske beträffande bland annat personal
ärenden rörande försäkringsbyrån och lagstiftningsfrågor av större vikt och
räckvidd. De sakkunniga förutsätta, att delegationen skall ha yttranderätt
i ärenden av sistnämnda art. Några remissinstanser, däribland de erkända
arbetslöshetskassornas samorganisation, ha däremot framhållit, att delega
tionen bör ha avgörandet även i personalärenden och andra rent administra
tiva ärenden i samband med försäkringsverksamheten.
I förevarande fråga ansluter jag mig till den principiella inställning, som
kommit till uttryck i nämnda sakkunnigas uttalande. Vad jag i det föregående
anfört rörande lämpligheten av en viss självstyrelse för arbetslöshetskassor
na hänför sig i stort sett till ärenden av mera utpräglat försäkringsmässig
karaktär. Beträffande ärenden, i vilka det rent administrativa elementet över
väger, gör sig icke samma intresse av självstyrelse gällande. Tvärtom fordrar
samordningen av de olika grenarna av styrelsens verksamhet, att vissa dylika
administrativa ärenden åtminstone formellt handläggas av styrelsen i dess
allmänna sammansättning. Delegationen bör emellertid i samtliga sådana
ärenden av större vikt ha möjlighet att avge yttrande. Jag förordar därför,
att på delegationen skola ankomma ärenden rörande erkända arbetslöshets
kassor samt deras verksamhet, dock att frågor rörande framställningar om
anslag, lagstiftningsfrågor av större vikt samt andra frågor av större bety
delse för den allmänna arbetsmarknadspolitiken skola handläggas av styrel
sen i dess ordinarie sammansättning. Även frågor rörande försäkringsbyråns
personal och organisation böra handläggas i sistnämnda ordning. Delega
tionen bör ha rätt att yttra sig i frågor, som skola avgöras av styrelsen i dess
allmänna sammansättning men som beröra delegationens verksamhetsom
råde. Vid tvekan i vilken ordning visst ärende skall handläggas, bör general
direktören ha att fatta beslut härom.
Beträffande gränsdragningen mellan delegationens och generaldirektörens
befogenheter måste uppenbarligen tillämpas den principen, all ärenden av
större vikt skola hänskjutas till delegationen, medan ärenden av mera rutin
mässig karaktär skola avgöras av generaldirektören eller, efter hans bemyn
digande, av överdirektören eller befattningshavare tillhörande försäkrings-
Ilihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 239.
4
50
Kungi. Maj.ts proposition nr 239.
byrån. Gränsdragningen i förevarande hänseende torde icke behöva behandlas
närmare i detta sammanhang.
Såsom utredningen framhållit, synes någon anledning icke finnas att bibe
hålla det råd, som nu finns vid arbetsmarknadskommissionens sida. Icke
heller den nu i anslutning till socialstyrelsen verksamma rådgivande
nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsför
säkringen synes erforderlig efter införande av delegationen för försäk
rings ärendena. Slopandet av denna nämnd förutsätter viss ändring av förord
ningen om erkända arbetslöshetskassor, vilken jag anmäler i annat samman
hang denna dag.
Å andra sidan finner jag angeläget, att arbetsmarknadsstyrelsen beredes
möjlighet att i mån av behov anlita experter och sakkunniga. Såsom i vissa
yttranden framhållits, synes behov bland annat föreligga för styrelsen att äga
tillgång till sakkunskap i frågor rörande kvinnlig arbets-
k r a f t. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom inrättande
av en särskild sakkunnigdelegation för nänmda frågor. Den smidigaste an
ordningen synes härvid vara, att arbetsmarknadsstyrelsen tillkallar de sak
kunniga.
Vad nu anförts synes böra äga motsvarande tillämpning i fråga om den av
kommittén för partiellt arbetsföra föreslagna delegationen för arbets-
vårdsfrågor. Om behov anses föreligga av ett särskilt organ för under
lättande av samarbetet mellan de myndigheter, vilka ha befattning med frå
gor rörande nämnda klientel, synes i avbidan på vidare erfarenhet en samar-
betsdelegation böra inrättas genom överenskommelse mellan de berörda myn
digheterna.
Byråindelningen.
Nuvarande organisation.
Arbetsmarknadskommissionens kansli består sedan den 1 augusti 1946 av
sex byråer samt fem fristående sektioner. Kansliet är fördelat på två avdel
ningar. Till första avdelningen höra arbetsförmedlingsbyrån, sektionen för
ungdomsförmedling och yrkesvägledning, sektionen för administrativa ären
den rörande länsarbetsnämnderna, kanslisektionen samt militära beredskaps-
byrån. Till andra avdelningen höra socialhjälpsbyrån, tekniska byrån, soci
ala beredskapssektionen, tekniska beredskapssektionen, kameral- och för-
rådsbyrån samt byrån för ärenden angående byggnadstillstånd.
De olika byråerna och sektionerna ha i huvudsak de arbetsuppgifter som
framgå av följande redogörelse.
På arbetsförmedlingsbyrån ankommer att planlägga och övervaka den of
fentliga arbetsförmedlingens verksamhet. Ärenden rörande specialförmedling
en för ungdom — samt rörande den av nämnda specialförmedling hand
havda yrkesvägledningsverksamheten — handläggas dock av den fristående
sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Från arbetsförmed-
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
51
lingsbyråns handläggning äro vidare undantagna personal-, lokal- och vissa
andra administrativa ärenden, vilka handläggas av den fristående sektionen
för administrativa ärenden rörande länsarbetsnämnderna.
På arbetsförmedlingsbyrån ankomma även ärenden rörande vissa delar av
den verksamhet, som utöver det egentliga förmedlingsarbetet ålagts länsar
betsnämnderna och de lokala arbetsförmedlingsorganen. Arbetsförmedlings
byrån har sålunda att handlägga
1) ärenden rörande arbetsvärd åt under militärtjänstgöring skadade per
soner;
2) på arbetsmarknadskommissionen ankommande ärenden rörande ut
ländsk arbetskrafts utnyttjande inom landet; samt
3) vissa andra ärenden rörande flyktingars omhändertagande inom landet,
vilka ärenden betingas av att arbetsförmedlingsorganen i vissa hänseenden ut
nyttjas såsom lokala företrädare för utlänningskommissionen och flyktings
nämnden.
Inom arbetsförmedlingsbyrån finns organiserad en särskild utlänningssek-
tion med relativt fristående ställning. Inom byrån i övrigt ha organiserats
särskilda underavdelningar dels för tjänstemannaförmedlingen (tjänsteman
naförmedlingens huvudcentral) dels ock för arbetsvärd åt under militärtjänst
göring skadade samt arbetsberedning åt partiellt arbetsföra i övrigt.
Sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning inrättades den 1
januari 1944 för handläggning av ärenden rörande nämnda verksamhetsgre
nar. Dessa ärenden handlades tidigare å arbetsförmedlingsbyrån.
De ärenden, som handläggas å sektionen för administrativa ärenden röran
de länsarbetsnämnderna, kunna indelas i två huvudgrupper nämligen.
1) ärenden rörande länsarbetsnämndernas och de lokala arbetsförmedlings
organens personal; samt
2) ärenden rörande länsarbetsnämndernas och de lokala arbetsförmedlings
organens lokal- och materielbehov samt omkostnader.
Å kanslisektionen handläggas
1) ärenden rörande kommissionens kanslipersonal och byggnadskontrol-
lanter;
2) ärenden rörande kansliets inre organisation samt ordningsföreskrifter
m. m. för kansliet;
3) vissa juridiska ärenden (rörande lagsökningar, målsägandetalan, verk
ställighet av dom m. m.);
4) ärenden rörande viss statistik;
5) ärenden rörande den för kansliet gemensamma registreringen av in- och
utgående post samt angående bibliotek och arkiv;
6) ärenden rörande kommissionens anslagsäskanden; samt
7) remisser och andra ärenden, som icke beröra någon annan byrå eller
sektion.
A sektionen ankommer även en allmänt rådgivande verksamhet inom kans
liet i juridiska angelägenheter.
Militära beredskapsbgrån bildades den 1 augusti 1946 genom sammanslag
ning av kommissionens förutvarande utrednings-, uppskovs- och arbetsblocks-
byråer, av vilka arbetsblocksbyrån tillika var riksblockmyndighetens kansli.
Sådana ärenden rörande frivillig arbetskraft till jordbruket under nuvarande
förhållanden, vilka förut tillhört arbetsblocksbyrån, ha dock överförts till ar
betsförmedlingsbyrån .
A militära beredskapsbyrån handläggas
1) ärenden angående förberedelser för arbetsmarknadens reglering under
krigsförhållanden (t. ex. ärenden rörande företags-, mönstrings- och bered-
skapsregistren, anskaffande av reservarbetskraft till den krigsviktiga indu
52
Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.
strien och jordbruket, anskaffande av beredskapspersonal i övrigt samt plan
läggning för tillämpning av tjänsteplikt);
2) ärenden angående jordbrukets blockorganisation, varvid byrån även är
kansli för riksblockmyndigheten;
3) ärenden angående uppskov jämlikt uppskovskungörelsen;
4) ärenden angående förberedelser för anstånd med eller hempermittering
från värnpliktstjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen (beredskapstjänst-
göring) beträffande vissa kategorier värnpliktiga; samt
5) ärenden angående anstånd med eller angående övningsuppehåll under
värnpliktstjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen (fredstjänstgöring).
Socialhjälpsbyrån har att handlägga ärenden rörande olika slag av arbets-
löshetshjälp.
Byrån är organiserad på två sektioner, vilka här benämnas A-sektionen och
B-sektionen.
Å A-sektionen handläggas ärenden angående
1) arkivarbeten och musikerhjälp (även för flyktingar);
2) kurser i allmänbildande ämnen; samt
3) understöd åt vissa f. d. tobaksarbetare.
Handläggningen av ärenden rörande arkivarbeten utgör sektionens huvud
sakliga arbetsuppgift.
Å B-sektionen handläggas ärenden rörande
1) hänvisning, överflyttning och utbyte av arbetskraft vid beredskapsarbe
ten;
2) kontantunderstöd och hyreshjälp;
3) arbetslösas deltagande i yrkesutbildningskurser; samt
4) de statliga gatstenstillverkningarna.
Ä tekniska byrån ankommer handläggningen av ärenden rörande
1) statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens eller annan
myndighets regi samt statskommunala beredskapsarbeten;
2) statsbidrag till detaljplanering av kommunala och enskilda investerings
objekt;
3) generalplaneutredningar för vattenförsörjning och avlopp; sand
4) vissa vägbyggnadsarbeten (de s. k. 15-miljonersarbetena).
Byrån har under de senaste åren dessutom haft att handlägga ärenden av
seende vissa tillfälliga uppdrag av teknisk natur, som lämnats kommissionen.
Bland dessa uppdrag kunna nämnas uppförande av barackläger för flyk
tingar, nedtagning av baracker och överförande av dessa till Norge, Danmark
och Polen, uppförande av baracker för fångvårdsstyrelsens räkning samt ut
förande av vissa fornvårdsarbeten.
Sociala beredskapssektionen trädde i verksamhet under mars månad år
1945. Dess arbetsuppgifter avsågos främst skola bli utarbetande av prognoser
över utvecklingen på arbetsmarknaden, kontaktverksamhet med arbetsgivar-
och arbetarorganisationer samt planering av åtgärder för förebyggande av
arbetslöshet vid väntade permitteringar eller avskedanden inom näringslivets
olika områden. Vid sin planering av arbetslöshetsförebyggande åtgärder skulle
sektionen i första hand undersöka och föreslå andra åtgärder än beredskaps
arbeten.
Utöver nu nämnda från början förutsedda arbetsuppgifter har sektionen
tilldelats en råd andra uppdrag, främst i samband med byggnadsregleringen.
Sektionen handhar vidare ärenden rörande industrilokalisering.
Tekniska beredskapssektionen trädde i verksamhet under mars månad
1945. Sektionens arbetsuppgifter utgöras av
1) ärenden rörande upprättande av investeringsreserv; samt
Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.
53
2) ärenden rörande detaljplanering av företag i investeringsreserven utom ärenden rörande statsbidrag till kommuner m. fl. för dylik planering.
Därjämte har hösten 1946 å sektionen handlagts ärenden rörande vissa statliga myndigheters petitaframställningar, vilka remitterats till arbetsmark nadskommissionen för yttrande. Undersökningar ha härvid utförts rörande de ifrågasatta investeringarnas inverkan på arbetsmarknaden och storlek i förhållande till de normala investeringarna.
Kameral- och förrädsbyrån är organiserad på tre sektioner för handlägg ning av
1) kamerala frågor; 2) revision; samt 3) intendentur. Inom kamerala sektionen finnas särskilda detaljer för dels kassaärenden, dels bokföring, dels ock avlönings- m. fl. ärenden. Revisionssektionen har hand om granskningen av länsarbetsnämndernas räkenskaper, ansökningar om årskostnadsbidrag m. m. Intendenturärendena avse inköp, försäljning och förvaltning av materiel m. m.
De arbetsuppgifter som ankomma på byrån för ärenden angående bygg nadstillstånd framgå av namnet.
Såväl inom som utom byråindeiningen anlitas för särskilda uppdrag sak kunniga och experter.
Såsom i det föregående angivits handläggas för närvarande ärenden rö rande den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen och den privata arbets förmedlingsverksamheten inom socialstyrelsen å arbetsmarknadsbyrån (första byrån). I den mån styrelsen tager befattning med allmänna ärenden rörande arbetsmarknadsfrågor (främst remisser) ankomma även dessa på arbets marknadsbyrån. Före det provisoriska förstatligandet av den offentliga ar betsförmedlingen 1940 handlades å byrån även ärenden rörande denna del av arbetsförmedlingsverksamheten. Vid det provisoriska förstatligandet de lades byrån, och de befattningshavare, som hade att särskilt syssla med ären den rörande den offentliga arbetsförmedlingen, överflyttades till arbetsmark nadskommissionen.
För utförligare uppgifter rörande nuvarande byråindelning torde jag få hänvisa till betänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan, sid. 96— 114.
Utredningen.
1 fråga om arbetsmarknadsstyrelsens kansliorganisation skiljer utredningen mellan en permanent del och en krisdel. Den permanenta delen avser utred ningen för sådana arbetsuppgifter, vilka såvitt kan bedömas äro av bestå ende art och vilkas omfattning kan överblickas så långt, att det fasta per sonalbehovet kan fastställas med rimlig .säkerhet. Utredningens mening är, att inom den permanenta delen ordinarie och extra ordinarie befattningar skola inrättas i den omfattning, som är vanlig inom den icke krisbetonade statsförvaltningen. Däremot räknar utredningen med åt! lösligare anställ
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
ningsförhållanden i större eller mindre utsträckning måste komma till an
vändning inom krisdelen. Utredningens förslag omfattar endast vad utred
ningen hänfört till den permanenta delen av organisationen.
Utredningen har till en början behandlat frågan om vilka delar av arbets
marknadsstyrelsens verksamhet, som kunna anses tillhöra den permanenta
delen av styrelsens uppgifter, och vilka som falla utanför denna del. Utred
ningen bär härvid anfört, att flertalet av de arbetsuppgifter, som enligt ut
redningens förslag skola tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen, måste anses
vara av bestående natur. Endast utlänningsärendena och ärendena rörande
byggnadsregleringen anses av utredningen böra lämnas utanför den perma
nenta organisationen. Därjämte har utredningen, med hänsyn till att arkiv
arbetssystemet enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 februari 1946 vore föremål
för översyn, icke ansett sig kunna framlägga förslag till personalorganisation
för denna gren av verksamheten.
Såvitt angår utlänningsärendena har utredningen anfört, att huvuddelen
av de arbetsuppgifter, som nu ankomma på arbetsförmedlingsbyråns utlän-
ningssektion, icke torde vara att betrakta som krisuppgifter utan vara av
den beskaffenheten, att de komma att kvarstå under överskådlig tid. Organi
sationen på ifrågavarande område är emellertid enligt utredningens uppfatt
ning så nära beroende av hela den för utlänningsverksamheten uppbyggda
krisorganisationens framtida ställning, att arbetsmarknadsstyrelsens befatt
ning med utlänningsärendena icke kunnat av utredningen bedömas.
Rörande den nu på arbetsmarknadskommissionen ankommande arbets-
löshetsverksamheten har utredningen åberopat, att enligt vad erfarenheterna
utvisar denna verksamhet innefattar en bestående arbetsuppgift. Utredningen
bar härom anfört följande.
Såvitt angår planeringsarbetet föreligga goda möjligheter att uppskatta per
sonalbehovet. Däremot är det uppenbarligen omöjligt att närmare bedöma
behovet av personal för ledningen av själva hjälpverksamheten i framtiden.
Endast det minimibehov av personal, som erfordras för upprätthållande av
nödig beredskap på området, kan nu bedömas. Osäkerheten i fråga om det
faktiska framtida personalbehovet synes — bortsett från verksamheten rö
rande arkivarbetena, vilken verksamhet är under utredning i särskild ord
ning — icke böra föranleda till att det nuvarande provisoriet förlänges såvitt
angår denna minimiorganisation. Däremot bör givetvis all försiktighet iakt
tagas vid fastställande av minimiorganisationen. Den omständigheten att
arbetslösheten för närvarande är mycket liten i förhållande till vad tidigare
varit fallet, synes lämna goda förutsättningar att avgöra hur långt minimi
organisationen kan nedpressas.
Vidare har utredningen i detta sammanhang berört beredskapssynpunk-
tcmas betydelse i fråga om organisationen, ytredningen har härvid anfört,
att det nuvarande arbetsmarknadsläget i förhållande till vad tidigare varit
fallet ställer relativt små krav på den centrala organisationen för bekämpande
av arbetslöshet och för hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Man borde emel
lertid vara beredd på att det nuvarande tillståndet med knapphet på arbets
kraft kunde komma att på nytt övergå i en arbetslöshetsperiod. Den allmänt
Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.
55
förändrade inställningen till spörsmålen i samband med sysselsättningspoli
tiken medförde, att man borde räkna med samhälleliga ingripanden på ett
tidigare stadium och med större målmedvetenhet än fallet varit vid före
gående arbetslöshetskriser. I ett sådant läge komme mycket stora krav att
ställas på det centrala arbetsmarknadsorganet. Detta borde enligt utred
ningens uppfattning organiseras med tanke på dessa krav. En stomme till
den utbyggda organisationen borde finnas redan i ett läge sådant som det nu
rådande.
1 fråga om byråindelningens utformning ur beredskapssynpunkt har utred
ningen anfört följande.
Denna kan i huvudsak ske på två olika sätt. Det ena innebär, att för visst
ändamål, som under nuvarande förhållanden endast fordrar en fåtalig per
sonalkader, upprättas en särskild byrå under en chef, vilken svarar för plan
läggningen av den verksamhet, som erfordras vid större påfrestning. Inträder
en situation, då planerna måste sättas i verket, förstärkes byrån med tillfällig
personal på underordnade poster. Det andra sättet är att inom en byrå sam
manföra olika arbetsuppgifter, som under nuvarande förhållanden endast
fordra relativt fåtalig personal, samt inom byrån organisera underavdelning
ar, vilka vid behov kunna tillfälligt brytas ut och erhålla ställningen av fri
stående byråer eller därmed likställda enheter. Härvid kan ehefsskapet för
den utbrutna enheten antingen ordnas så, att chefen för densamma behåller
denna ställning och alltså eventuellt tillfälligt förordnas som byråchef, eller
också kan någon utanför verket stående för ändamålet lämplig person till
fälligt knytas till verket såsom chef för den fristående enheten. Intet av dessa
olika förfaringssätt kan i princip tillerkännas företräde framför de övriga.
Valet måste bli beroende på förutsättningarna i det särskilda fallet. Båda
de nämnda huvudformerna ha använts i utredningens förslag.
Arbetsför medling särendena — i vilket begrepp utredningen icke inräknar
personalärenden och andra ärenden av administrativ natur — handläggas
inom arbetsmarknadskommissionen av arbetsförmedlingsbyrån samt sektio
nen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Utredningen upplyser, att
arbetsförmedlingsbyrån med undantag av utlänningssektionen den 1 de
cember 1946 hade en tjänstemannapersonal — varmed utredningen i detta
sammanhang avser befattningshavare i lägst kanslists (kansliskrivares) löne-
ställning — om 31 personer samt en biträdespersonal om 21 personer. För
utlänningssektionen voro motsvarande siffror 12 och 11, varjämte 7 personer
voro utlånade från sektionen till olika länsarbetsnämnder. Sektionen för
ungdomsförmedling och yrkesvägledning hade vid nämnda tidpunkt en tjäns
temannapersonal om 18 personer och en biträdespersonal om 9 personer.
Såvitt utvecklingen nu kan bedömas, finner utredningen mera sannolikt
all arbetsförmedlingsbyråns storlek kommer att ytterligare ökas än att den
samma kommer att minskas. Däremot beräknar utredningen att personal
styrkan inom sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning kan
efter slutförande av vissa arbetsuppgifter av engångskaraktär minskas något.
Utredningen anser uppdelningen av arbetsförmedlingsärendena mellan ar
betsförmedlingsbyrån samt sektionen för ungdomsförmedling och yrkesväg
ledning förenad med vissa olägenheter därigenom att en enhetlig ledning
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 2-39.
av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet försvåras, risk för dubbel
arbete uppkommer o. s. v. Utredningen har därför övervägt möjligheterna
att sammanföra ifrågavarande ärenden inom en enda byrå. Redan den storlek
en sammanslagen byrå skulle få är emellertid enligt utredningens mening
ett bestämt hinder för ett sammanförande. Arbetsförmedlingsärendenas hand
läggning föreslås därför av utredningen fördelad på två byråer.
Utredningen har härefter övervägt olika möjligheter till fördelning av
ärendena mellan de båda byråerna. Härvid har utredningen bl. a. anfört, att
ett genomförande av det av kommittén för partiellt arbetsföra framlagda för
slaget om inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå skulle innebära en upp
delning av det slag utredningen åsyftar. Av tidigare anförda skäl är utred
ningen emellertid icke beredd att förorda genomförandet under nuvarande
förhållanden av förslaget om en särskild arbetsvårdsbyrå.
Utredningen har stannat för att föreslå, att sektionen för ungdomsförmed-
ling och yrkesvägledning samt ärendena rörande partiellt arbetsföra samman
föras inom den ena av byråerna. Härom har utredningen anfört följande.
Ärendena rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning böra utgöra
en huvuduppgift för denna byrå. Ur arbetsutjämningssynpunkt synes det
lämpligt, att hit överflyttas även eu del av de ärenden, som nu handläggas å
arbetsförmedlingsbyrån. Härvid böra i första hand ärendena rörande par
tiellt arbetsföra komma i fråga. Dessa ärenden ha ett visst samband med
yrkesvägledningen, vilken är ett viktigt hjälpmedel när det gäller åtgärder
rörande partiellt arbetsföra. Vidare vinnes genom angivna kombination, att
man inom en byrå får samlade viktiga ärendesgrupper, beträffande vilkas
framtida handläggning viss osäkerhet råder på grund av att utredningsarbete
av betydelse för den blivande organisationen pågår. Denna byrå bör organi
seras på sådant sätt att en eventuell omorganisation efter slutförandet av
nämnda utredningsarbete icke försvåras.
Utredningen föreslår för de två nu ifrågavarande byråerna benämningarna
första arbetsförmedlingsbyrån och andra arbetsför
medlingsbyrån samt sammanfattar de båda byråernas arbetsuppgifter
på följande sätt.
Första arbetsförmedlingsbyrån bör ha i stort sett samma uppgifter som
den nuvarande arbetsförmedlingsbyrån med undantag för att ärendena rö
rande partiellt arbetsföra bortfalla. Härjämte böra två mindre förändringar
beträffande arbetsuppgifterna genomföras. Till första arbetsförmedlings
byrån böra sålunda föras de nu på socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå an
kommande ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen. A andra sidan
bör statistiken över arbetslösheten inom fackförbunden sammanföras med
huvuddelen av den övriga statistik, vars bearbetning ankommer på det centrala
arbetsmarknadsorganet. Ingendera av nämnda förändringar är av den karak
tären, att den inverkar på personalbehovet.
Andra arbetsförmedlingsbyråns arbetsuppgifter bli dels ärenden rörande
ungdomsförmedling och yrkesvägledning, dels ärenden rörande arbetsvärd
åt under militärtjänstgöring skadade personer samt arbetsberedning åt partiellt
arbetsföra i övrigt.
I fråga om cirbetslöshetsärendena föreslår utredningen till en början, att
socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå överllyttas till arbetsmarknadsstyrelsen
57
och där bildar en byrå, för vilken utredningen föreslår benämningen för-
säkringsbyrån. Denna byrås arbetsuppgifter böra enligt förslaget vara
desamma, som nu ankomma på socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå, med
undantag för att ärenden rörande den privata arbetsförmedlingen, såsom
nyss anförts, böra överflyttas till första arbetsförmedlingsbyrån samt att de
allmänna arbetsmarknadsärenden, vilka nu handläggas å arbetsmarknads-
byrån, i stort sett bortfalla.
Rörande arbetslöshetsärendena i övrigt anför utredningen, att en teknisk
byrå under alla förhållanden erfordras inom arbetsmarknadsstyrelsen med
hänsyn till de arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag skola tillkom
ma styrelsen. Vidare fordras eu byrå för de uppgifter, som nu ankomma på
socialhjälpsbyrån. Organisationen för de ärenden, som handläggas av de
nuvarande sociala och tekniska beredskapssektionerna, synes däremot utred
ningen i hög grad tveksam. Utredningen har tagit i betraktande följande två
olika alternativ.
1) De båda byråerna sammanföras till en planläggningsbyrå. Organisatio
nen skulle alltså bli en planläggningsbyrå, en socialhjälpsbyrå och en tek
nisk byrå.
2) De båda sektionerna fördelas på socialhjälpsbyrån (sociala beredskaps-
sektionen) och tekniska byrån (tekniska beredskapssektionen).
Utredningen anför, att vissa skäl otvivelaktigt kunna åberopas för det först
nämnda alternativet. Utredningen förordar emellertid det andra alternativet
och anför till stöd härför följande.
Det synes med hänsyn till arbetsu t jämn ingen på längre sikt och ur bered-
skapssynpunkt principiellt lämpligt att sammanföra de planläggande och
verkställande uppgifterna inom samma byråer. Under nuvarande förhållan
den ha verkställighetsåtgärderna relativt ringa omfattning och huvudvikten
kan sägas ligga på planläggningsarbetet. Även om ett fortsatt planläggnings-
arbete icke får försummas under en arbetslöshetskris, måste under en sådan
tyngdpunkten förflyttas till verkställighetsskedet. Det är då lämpligt att för
verkställighetsarbetet kunna utnyttja personal, som är förtrogen med plan
läggningen.
För ett sammanförande av planläggning och verkställighet talar vidare den
omständigheten, att det under en kris torde komma att visa sig mycket svårt
att skilja mellan dessa båda moment.
Behovet av samarbete mellan den sociala och den tekniska sidan av verk
samheten är icke begränsat till planläggningsstadiet. Samarbete fordras också
när arbetslöshet är för handen och man skall besluta om arbeten skola an
ordnas eller annan åtgärd tillgripas. Under sådana förhållanden förefaller
det olämpligt att dela på den tekniska personalen mellan olika byråer. Om
denna personal sammanföres till tekniska byrån synes detta innebära en viss
garanti för att det nödvändiga samarbetet blir lika mycket beaktat på alla
stadier i arbetet.
Det måste slutligen framstå som ett önskemål, att antalet byråer inom
arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation begränsas så långt möj
ligt är. Även denna omständighet talar för en organisation utan planlägg
ningsbyrå.
Kungi. Maj.ts proposition nr 239.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Utredningen föreslår sålunda, att nu ifrågavarande arbelslöshetsärenden
uppdelas på en social byrå, bildad genom sammanförande av social-
hjälpsbyrån och sociala beredskapssektionen, samt en teknisk byrå,
bildad genom sammanförande av den nuvarande tekniska byrån och tek
niska beredskapssektionen. Utredningen sammanfattar de föreslagna båda
byråernas arbetsuppgifter på följande sätt.
Sociala byråns huvuduppgifter böra vara
att följa utvecklingen i fråga om arbetslöshet;
att svara för planläggningen av åtgärder vid arbetslöshet i den mån denna
planläggning icke åligger tekniska byrån;
att medverka vid upprättande av förslag till investeringsreserv;
att vid arbetslöshet utreda vilka möjligheter till ingripande, som stå öppna,
samt framlägga förslag beträffande den hjälplinje, som bör användas;
att handlägga ärenden rörande hänvisning av arbetslösa till beredskaps
arbeten ;
att handlägga ärenden rörande arkivarbeten, musikerhjälp, arbetslösas
deltagande i utbildningskurser, kontantunderstöd till arbetslösa, understöd
åt f. d. tobaksarbetare samt de statliga stenbeställningarna.
Härjämte bör sociala byrån handlägga de av rådande arbetskraftsbrist
betingade ärenden rörande industrilokalisering m. m., som nu ankomma
på sociala beredskapssektionen.
Tekniska byråns huvuduppgifter böra — bortsett från intendenturärenden,
vilka behandlas i det följande — vara
att handlägga ärenden rörande investeringsreserven;
att utöva tillsyn över planeringen av allmänna arbeten inom andra stat
liga verk samt kommunerna ävensom att ombesörja utförandet av plane
ringsarbetet i vissa fall;
att handlägga ärenden rörande utväljande och igångsättande av bered
skapsarbeten;
att driva vissa beredskapsarbeten;
att utöva kontroll över andra beredskapsarbeten; samt
att handlägga ärenden rörande statsbidrag till beredskapsarbeten.
I fråga om intendenturärendena har utredningen erinrat om att dessa ären
den tidigare handlagts inom tekniska byrån. De utbrötos sedermera från
tekniska byran främst pa grund av att materielfrågornas omfattning under
krigsåren starkt ökades. Omfånget av materielärendena har dock numera
åter minskat. Utredningen anser sig böra räkna med att inköpsverksamheten
i framtiden kommer att ha samma karaktär som nu är fallet, d. v. s. avse
materiel för arbetsföretag i arbetsmarknadsstyrelsens regi samt för verkets
kontorsorganisation. Utredningen förutsätter, att arbetsmarknadsstyrelsen
skall halla förråd av materiel för beredskapsarbeten i stort sett i samma om
fattning som nu. Vidare räknar utredningen med att förrådshållningen av-
annan än för beredskapsarbeten avsedd materiel kommer att bli relativt
liten.
I detta sammanhang må återges följande av utredningen lämnade uppgif
ter rörande arbetsmarknadskommissionens förrådsverksamhet.
Materielinnehavet fördelade sig vid ingången av budgetåret 1946/47 på föl
jande olika grupper.
Kungl. Mctj.ts proposition nr 239.
59
Malerielslag
Kronor
Arbetsmaskiner................................................ 4 894 931: 59 Arbetsredskap.................................................... 1 670 986: 38 Sjukvårdsmateriel............................................ 15 524: 50 Beklädnadsartiklar.......................................... 823 872: 50 Förläggningsmateriel........................................ 2112166:35 Byggnader......................................................... 4 403 890: —
Summa 13 921371:32
Kommissionen håller arbetsmaskiner för en arbetsstyrka om cirka 15 000 man. Även arbetsredskap, förläggningsmateriel m. in. finnas för en sådan arbetsstyrka, men därutöver finnas stora förråd av dylik materiel, som kom mit till användning för huggarkurser m. m. i skogsbruket. Avsikten är att huvuddelen av sistnämnda materiel skall försäljas. Baracker ha anskaffats dels för användning vid beredskapsarbeten och dels för användning i skogs bruket. Kommissionen har även vården om vissa f. d. norska polisutbild- ningsläger, som övertagits av svenska staten.
Materiel, som icke användes vid arbetsplatser, förvaras dels i fyra kom missionen direkt underställda centralförråd och dels i förråd, som länsar betsnämnderna upprättat. Vid centralförråden, vilka äro försedda med verk städer för iståndsättning av materielen, sysselsättas ett 70-tal personer. Drift kostnaderna uppgingo under budgetåret 1945/46 till cirka 453 000 kronor. En betydande del av den icke använda materielen är uthyrd till andra stat liga myndigheter m. fl. Hyresintäkterna för uthyrd materiel uppgingo under nämnda budgetår till cirka 600 000 kronor.
Efter anförande av skälen för å ena sidan att materielärendena bibehållas under en särskild byrå och å andra sidan att de förläggas till tekniska byrån (betänkandet s. 123—124) har utredningen kommit till den uppfattningen, att intendenturverksamheten i framtiden troligen kommer att få en i jämförelse med vad tidigare varit fallet så begränsad omfattning, att bibehållandet äv en särskild byrå för densamma icke kan anses motiverat. Utredningen före slår därför, att den nuvarande intendentursektionen inom kameral- och för- rådsbvrån skall ingå i arbetsmarknadsstyrelsens tekniska byrå. Utredningen säger sig vara medveten om att denna organisation sannolikt icke kommer att kunna upprätthållas under en arbetslöshetskris av större omfattning eller om arbetsmarknadsstyrelsen eljest skulle få en intendenturverksamhet av större omfattning än den utredningen räknat med. Organisationen bör där för enligt utredningens mening utformas så, att en utbrytning av intendentur- ärendena vid behov kan ske utan svårighet.
Utredningen har emellertid ansett vissa av de nu inom intendentursektio nen handlagda ärendena vara av den naturen, att de icke lämpligen böra handläggas inom tekniska byrån. Detta gäller ärenden rörande verkets egna lokaler och dessas inredning samt ärenden rörande tryckning av verkets blanketter. Ifrågavarande ärenden böra enligt utredningens förslag samman föras med kansliärendena.
För de ärenden, som utredningen sammanfattar under benämningen kansli ärenden, föreslår utredningen en kanslibvrå.
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Denna byrå skall enligt förslaget handlägga samtliga personalärenden. Inom
arbetsmarknadskommissionens kansli ankomma dessa ärenden främst på
k.anslisektionen och sektionen för administrativa ärenden rörande länsarbets
nämnderna men även på tekniska byrån samt kameral- och förrådsbyrån.
Vidare föreslår utredningen, att inom kanslibyrån skola handläggas de öv
riga ärenden, som nu handläggas inom kanslisektionen och länsarbetsnämnds-
sektionen. Endast beträffande statistiken anser utredningen möjligen tvekan
kunna råda. Det skulle sålunda, anför utredningen, kunna tänkas, att ifråga
varande statistikärenden förlädes till försäkringsbyrån, vilken byrå under alla
förhållanden måste ha statistiskt utbildad personal och i stor utsträckning
syssla med statistiskt arbete. Med hänsyn till vad utredningen tidigare anfört
rörande arbetsmarknadsstatistikens nuvarande läge och behovet av utredning
rörande densammas framtida ordnande anser utredningen dock icke lämpligt
att nu föreslå någon nyorganisation beträffande de statistiska arbetsuppgif
terna. Utredningen föreslår därför, att den statistikdelalj, som för närvarande
finns inom kanslisektionen, överflyttas till kanslibyrån. Hit böra också enligt
utredningens förslag föras ärenden rörande fackförbundens arbetslöshetssta
tistik, vilka nu handläggas inom arbetsförmedlingsbyrån.
Utredningen föreslår, att även de kamerala ärendena skola handläggas inom
kanslibyrån. Härför åberopar utredningen följande skäl.
Enligt utredningens uppfattning är dessa ärendens samband med kansli
ärendena mera framträdande än sambandet med intendenturärendena. På
kanslibyrån bör sålunda ankomma den nu av kanslisektionen handhavda upp
giften att framlägga verkets medelsäskanden. Med de osäkra premisser, som
även i framtiden torde komma att ligga till grund för anslagsberäkningen,
fordras att ständig kontroll hålles över medelsåtgången och medelsbehovet.
Detta torde underlättas om kameralärendena handläggas inom kanslibyrån.
Vidare uppkomma i samband med den kamerala verksamheten från tid till
annan spörsmål av juridisk natur, vilkas lösande underlättas genom en dylik
organisation.
Slutligen föreslår utredningen, att de ärenden rörande verkets lokaler samt
tryckning av blanketter, vilka omnämnts vid behandlingen av intendentur
ärendena, skola ankomma på kanslibyrån.
Utredningen sammanfattar sitt förslag beträffande kanslibyrån på följande
sätt.
A kanslibyrån skulle således ankomma följande ärenden:
ombudsmannaärenden och andra juridiska ärenden;
personalärenden;
organisationsärenden (rörande byråindelning och ärendenas fördelning på
byråer, registrering och arkivering, bibliotek, arbetstid m. m.);
anslagsärenden;
kamerala ärenden;
ärenden rörande viss statistik;
ärenden rörande lokaler för styrelsen och arbetsför medlingsorganen;
ärenden rörande tryckning av blanketter; samt
allmänna ärenden (remisser och andra ärenden, som icke höra till annan
byrå).
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
(31
Utredningen påpekar, att kanslibyrån i den av utredningen föreslagna ut
formningen får en betydande omfattning. Enligt utredningens mening blir
dock arbetsbelastningen för byråns chef icke fullt så stor som kan synas av
arbetsuppgifternas stora antal och personalstyrkans storlek. Vissa ärendes
grupper — t. ex. kameralärendena och statistiken — torde nämligen påkalla
relativt ringa ingripande från byråchefens sida.
Beträffande revisionsårendena har utredningen av skäl, som omnämnas
vid behandlingen i det följande av frågorna om medelsförvaltning och revi
sion, föreslagit, att den nuvarande revisionssektionen inom kameral- och
förrådsbvrån skall avskaffas samt att huvuddelen av de på nämnda sektion
ankommande uppgifterna skola handläggas inom överrevisorernas kansli, vil
ket med anledning härav skulle utbyggas.
Slutligen föreslår utredningen, att den nuvarande militära beredskapsbyrån
under benämningen försvarsbyrån bibehålies med oförändrade upp
gifter. Härom anför utredningen följande.
Till omfattningen är den föreslagna byrån relativt liten. Den nuvarande
byrån omfattade nämligen den 1 december 1946 endast 26 befattningshavare,
varav 7 i tjänstemanna- och 19 i biträdesställning. Av dessa tjänstgöra 6
respektive fl hela året å byrån. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke
byrån bör inordnas i någon annan byrå. Avgörande för organisationsfrågan i
denna del måste emellertid bli den vikt, som tillmätes planeringen på arbets
marknadsområdet för krig och därmed jämförliga förhallanden. Därest dessa
uppgifter anses kunna anförtros åt en befattningshavare med lägre tjänste
ställning än byråchef erfordras tydligen icke någon särskild byrå för de
samma. Det må dock erinras om att arbetsmarknadsområdet enligt det före
liggande förslaget till den ekonomiska försvarsberedskapens ordnande icke
skall tillhöra det ekonomiska försvarsberedskapsorganets verksamhetsområde.
Krigsplaneringsarbetet för arbetsmarknaden skall sålunda enligt förslaget helt
vila på det centrala arbetsmarknadsorganet. Erfarenheten torde vidare utvisa,
att under fredstid planering för krigsförhållanden lätt kommer i skymundan
för mera aktuella arbetsuppgifter, om planeringsarbetet icke erhåller särskilda
högt kvalificerade företrädare. Av dessa skäl har utredningen icke ansett sig
kunna förorda byråns inordnande i någon annan byrå.
Utredningen föreslår sålunda för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta or
ganisation följande sju byråer:
Första arbetsförmedlingsbyrån
Andra arbetsförmedlingsbyrån
Försäkringsbyrån
Sociala byrån
Tekniska byrån
Försvarsbyrån
Kanslibyrån.
Yttrandena.
I fråga om gränsdragningen
relsens permanenta de! och
mellan arbetsmarknadssty-
d e s s k r i s d e 1 har någon erinran
(32
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
icke riktats mot att den personalorganisation, som erfordras för byggnads-
regleringens handhavande, hänföres till krisdelen.
Däremot ha utlänningskommissionen och den sakkunnige för översyn av
nämnda kommissions och statens flyktingsnämnds verksamhet och organi
sation m. m. föreslagit, att viss personal för utlänningsärenden bör beräknas
inom den permanenta organisationen. Härvid har åberopats, att — såsom ock
så utredningen anfört —- en huvuddel av de nu på arbetsmarknadskommis
sionen ankommande arbetsuppgifterna rörande utlänningar måste beräknas
komma att bestå under överskådlig tid framåt. Vidare har anförts, att läget
beträffande organisationen för utlänningsärendena numera är ett annat än
när utredningen behandlade spörsmålet, i det att förenämnda sakkunnige
sedan dess avgivit förslag rörande den framtida organisationen inom om
rådet.
Arbetsmarknadskommissionen har härjämte föreslagit, att personal för ar
kivarbetenas administration skall beräknas inom den permanenta delen, och
till stöd härför åberopat, att den av utredningen omnämnda omprövningen
av arkivarbetenas organisation m. in. numera föranlett förslag i ämnet.
Rörande beredskapssynpunkternas betydelse vid utform
ningen av byråindelningen har arbetsmarknadskommissionen delvis en annan
uppfattning än utredningen. Kommissionen har härom i huvudsak anfört
följande.
Kommissionen anser, att utredningen gått för långt i sin strävan att be
gränsa antalet byråer och därigenom icke i erforderlig mån tillgodosett det
numera allmänt omfattade kravet på hög statlig arbetsmarknadsberedskap.
Beredskapen måste utan tvekan bliva mindre, därest vid en arbetslöshetskris
en omorganisation skall behöva ske av det centrala verk, som i första hand
skall vara rustat att ingripa och bereda försörjning åt de arbetslösa. Detta
förutsättes emellertid av de sakkunniga, då de vilja åstadkomma den med
hänsyn till arbetsmarknadens växlande sysselsättningsnivå erforderliga elas-
ticiteten i det centrala verkets organisation genom att under tid, då arbets-
löshetsåtgärder erfordras i mycket ringa utsträckning, i större byråer inlem
ma delar av verket, vilka under arbetslöshetsperioder beräknas skola be
höva brytas ut ur dessa större byråer för att de nöjaktigt skola kunna hand
ha sina uppgifter.
Enligt kommissionens uppfattning bör elasticiteten i verkets personalorga
nisation skapas inom de byråer, som beräknas vara erforderliga vid en tid
punkt, då verket skall vara skickat att utveckla den största effektiviteten.
Kommissionen anser, att befattningshavarna i byråchefsställning måste sko
las för sina mera krävande uppgifter under en arbetslöshetskris genom att
redan under lugnare tider på arbetsmarknaden uppehålla sina befattningar
och alltså då få erfarenhet och vana att taga det ansvar, som framför allt un
der en kris måste krävas av dem. Denna principiella uppfattning föranleder
kommissionen till att föreslå en ändrad byråindelning i förhållande till de
sakkunnigas förslag.
Beträffande arbetsförmedlingsärendena ha statskontoret och
överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen förordat, att dessa ärenden
skola sammanföras inom en byrå i stället för såsom utredningen föreslagit
inom två. Statskontoret finner det nämligen tveksamt huruvida den föreslagna
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
63
uppdelningen är tillrådlig ur arbetssynpunkt. överrevisorerna förklara sig icke vara övertygade om att svårigheter att sammanhålla en gemensam byrå komma att förefinnas, åtminstone i nu rådande läge. Försiktigheten syntes därför bjuda, att den föreslagna organisationen icke bringades i tillämpning, förrän erfarenhet vunnits i denna del.
Förslaget att ärendena rörande partiellt arbetsföra skola hand läggas inom den av utredningen föreslagna andra arbetsförmedlingsbyrån har mött gensagor i flera yttranden.
Kommittén för partiellt arbetsföra vidhåller sitt tidigare framställda förslag om inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå. Kommittén anför, att dess ut redningsarbete numera så fortskridit, att det synes möjligt att något när mare angiva vilka uppgifter, som enligt kommitténs mening böra åvila den centrala arbetsvårdsmyndigheten. Härvid har kommittén hänvisat till sitt numera avgivna betänkande (SOU 1947:18) med förslag angående yrkes vägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m., vari ett flertal åtgärder föreslås, som enligt kommitténs mening komma att medföra en betydande arbetsbelastning för arbetsmarknadsstyrelsen. Dessa förslag kom ma att för sin verkställighet bli beroende av att en organisation i enlighet med det av kommittén tidigare förordade förslaget finns att tillgå.
Arbetsmarknadskommissionen anser stor tvekan kunna råda i frågan hu ruvida det är lämpligt att sammanföra verksamheten för de partiellt arbets föra med den verksamhet, som ankommer på den nuvarande sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Kommissionen yttrar härom i hu vudsak följande.
Enligt kommissionens mening kan en sådan sammanslagning ej motiveras med att sektionen i fråga skulle bli väl liten för att bilda en självständig byrå. För en dylik sammanslagning kan däremot anföras, att de båda verk samheterna äro såtillvida besläktade, att det i båda fallen i viss utsträck ning är fråga om yrkesvägledning. Det är dock att märka, att det blir en be tydande skillnad på den yrkesvägledning som sektionen bedriver och den som bedrives för de partiellt arbetsföra. Vidare är att märka, att verksam heten för de partiellt arbetsföra till övervägande del består i rena arbetsför- medlingsuppgifter. Med hänsyn därtill är det utan tvivel lämpligast att, i vart fall intill dess pågående utredningar om de partiellt arbetsföra slutförts, ärenden rörande de partiellt arbetsföra handläggas å första arbetsförmed lingsbyrån.
Länsstyrelsen i Värmlands län finner, att det av psykologiska skäl bör eftersträvas att de partiellt arbetsföra så litet som möjligt utskiljas från öv riga arbetssökande, och alt med hänsyn härtill förmedlingsarbetet beträffan de dessa arbetssökande normalt bör bedrivas inom den egentliga arbetsför- medlingsorganisationen. övervägande skäl syntes därför tala för att denna verksamhet centralt hänfördes till första arbetsförmedlingsbyrån. Enligt läns styrelsens mening äro de arbetsuppgifter som avse yrkesvägledning och ung domsförmedling — i vart fall efter förestående kraftig utbyggnad härav -— tillräckliga för att ensamma skapa underlag för en byrå.
Även civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknads
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
kommissionens personalförening föreslå, att ärendena rörande partiellt ar
betsföra skola handläggas inom första arbetsförmedlingsbyrån.
Socialstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke tillsynen över den privata
arbetsförmedlingen borde läggas på annan byrå än någon av de
båda arbetsförmedlingsbyråerna, vilka direkt ha att utöva chefsskapet över
den offentliga förmedlingen.
Den av utredningen föreslagna byråorganisationen för arbetslös hets
ärenden har föranlett erinringar huvudsakligen i vad avser planlägg-
ningsuppgifternas placering.
Arbetsmarknadskommissionen har erinrat om att erfarenheterna från ar-
betslöshetskriserna 1921—1923 och 1931—1934 klart givit vid handen, att de
konstaterade svårigheterna att då snabbt komma igång med lämpliga arbe
ten främst bottnade i bristande planläggning. Dessa erfarenheter peka, anför
kommissionen, på vikten av att planläggningsverksamheten ägnas särskild
uppmärksamhet. Ett genomförande av utredningens förslag säkerställer en
ligt kommissionens uppfattning icke att planläggningsarbetet blir effektivt.
Kommissionen föreslår därför inrättandet av en särskild planläggningsbyrå.
Till stöd härför åberopar kommissionen ytterligare följande.
Av principiella skäl bör samma person ha ansvaret för såväl bedömningen
av planeringsbehovet som ock för planeringens genomförande. Erfarenhe
terna hittills tala också för nödvändigheten av en ständig kontakt mellan so
ciala och tekniska beredskapssektionerna. Detta gäller icke minst i fråga om
investeringsreserven och dess lämpliga avvägning med hänsyn till olika orters
konjunkturkänslighet och arbetsmarknadsförhållanden i övrigt. Planerings
arbetet i vad gäller investeringsreserven är ingalunda färdigt eller tillräckligt
omfattande i fråga om objekt. Efterhand som i reserven upptagna arbeten
komma till utförande i öppna marknaden eller som beredskapsarbeten, måste
nya arbetsobjekt tillföras. Planeringsarbetet behöver också kombineras med
en upplysningsverksamhet, som når ut i första hand till de ansvariga kommu
nalmännen och för dem klargör de brister, som vidlåda den nuvarande plane
ringen, så att de i tid kunna lämna sin medverkan till deras avhjälpande. När
det gäller de konjunkturkänsliga orterna, är det nödvändigt att kommun för
kommun i samverkan med de berörda myndigheterna åstadkomma en investe-
ringsreserv, som håller måttet i de krissituationer, vilka kunna uppkomma.
Vid genomförande av detta program måste sociala och tekniska beredskaps-
sektionerna intimt samverka. Detta kan ske effektivare, om de äro sam
manförda i en särskild byrå. Uppdelas sektionerna enligt de sakkunnigas för
slag på skilda byråer föreligger däremot viss risk för att planeringsuppgif-
terna komma att bliva eftersatta för de dagsaktuella verkställighetsuppgift-
terna inom respektive byråer. Det må vidare framhållas, att planeringsorga
net självfallet får en starkare ställning i förhållande till utomstående myn
digheter, om det organiseras såsom en särskild byrå. Byråställning blir också
till nytta vid utövande av den rådgivande verksamheten i industriella lokali-
seringsfrågor.
Även i en akut arbetslöshetssituation skulle den samordning av planeringen,
som inrättandet av en planläggningsbyrå komrne att innebära, vara ända
målsenlig. Det skulle därigenom bli möjligt att inom samma byrå icke blott
bedöma, huruvida i den föreliggande krissituationen andra möjligheter än an
ordnande av beredskapsarbeten stå till buds, utan även pröva, huruvida pla-
lierade arbeten äro lämpliga att tillgripas och i så fall, vilket arbete som bör
sättas igång.
På den förordade planeringsbyrån bör därjämte ankomma att handlägga
ärenden rörande planeringsbidrag till kommuner, vilka ärenden nu handläg
gas inom tekniska byrån. Vid bedömande av frågor om planeringsbidrag till
kommuner fordras nämligen kännedom om arbetslöshetsriskerna inom olika
orter, och på detta område bör sociala beredskapssektionen kunna utan om
gång tillliandagå tekniska beredskapssektionen med erforderliga upplysningar.
Vid risker för lokala sysselsättningskriser, exempelvis vid omställning av
viss industri, blir sociala beredskapssektionen underrättad genom det s. k. var
selsystemet, som numera tillämpas, och har att verkställa utredning rörande
möjligheterna att eliminera krisen. Härvid har sektionen också behov av tek
nisk expertis, som finns att tillgå inom tekniska beredskapssektionen. Vid
handläggning av ärenden rörande industrilokalisering måste samarbete äga
rum mellan de båda sektionerna; sociala beredskapssektionen behöver tek
niska beredskapssektionens biträde för att kunna lämna tekniska uppgifter åt
industriföretagen, t. ex. rörande tillgänglig tomtmarks lämplighet, hamnför
hållanden och landkommunikationer.
Ett sammanförande av tekniska och sociala beredskapssektionerna möjlig
gör också ett rationellt utnyttjande av sektionernas arbetskraft. Tekniska be
redskapssektionens arbetsuppgifter äro mest omfattande under tiden för pro-
positionsarbetet inom Kungl. Maj :ts kansli, och dess större personalbehov kan
då tillgodoses genom anlitande av sociala beredskapssektionens personal. Sist
nämnda sektions utredningsuppdrag m. m. kunna då i viss omfattning upp
skjutas och arbetet med dessa koncentreras till tider under året, då tekniska
beredskapssektionens personal kan lämna biträde.
Slutligen åberopar kommissionen, att vid bifall till dess förslag en klar an
svarsfördelning vinnes beträffande olika slag av ärenden. Planläggningsbyrån
får ansvara för alt arbetsmarknadsberedskapen blir tekniskt god och ur ar-
betsmarknadssynpunkt riktigt avvägd. Sociala byrån och tekniska byrån få
var för sig att svara för verkställighetsåtgärdernas snabba genomförande. —
Arbetsmarknadskommissionens förslag om inrättande av en planläggnings-
byrå är icke enhälligt, i det att ledamoten Brodén anslutit sig till utredningens
förslag i denna del.
Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, svenska teknologföreningen, civila stats
förvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskommissionens per
sonalförening förorda likaledes inrättande av en planläggningsbyrå, bildad
genom sammanslagning av de nuvarande sociala och tekniska beredskaps
sektionerna.
Statens sakrevision och överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen
anse, att en planläggningsbyrå bör inrättas genom sammanförande av nyss
nämnda båda sektioner samt dessutom den av utredningen föreslagna för-
svarsbyrån.
Statskontoret — vilket såsom förut omnämnts är av den uppfattningen att
arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde bör vara avsevärt mera be
gränsat än utredningen föreslagit — anser, att de av utredningen föreslagna
sociala och tekniska byråerna samt försvarsbyrån böra sammanslås lill eu
social- och planeringsbyrå.
liihang till riksdagens protokoll 19i 7. 1 samt. Nr 239.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
65
r>
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Utredningens förslag att den nuvarande kameral- och förråds-
byrån inom arbetsmarknadskommissionens kansli skall uppdelas på tek
niska byrån och kanslibyrån har mött gensagor i åtskilliga yttranden.
Arbetsmarknadskommissionen har rörande förslaget i denna del bland an
nat anfört följande.
Förslaget skulle innebära en återgång till vad som tidigare tillämpats inom
kommissionen men då befunnits olämpligt. Visserligen är intendenturverk -
samheten numera av mindre omfattning än vid tidpunkten för denna verk
samhets utbrytning ur tekniska byrån, men med hänsyn till arbetsmarknads-
beredskapen är det icke lämpligt att förlägga intendenturärendena till tek
niska byrån. Beträffande förrådsverksamheten finner kommissionen direkt
olämpligt att samma byrå har hand om arbeten och förrådsverksamheten för
dessa, då ansvarsfördelningen därigenom blir oklar.
De sakkunnigas skäl för att hänföra de kamerala ärendena till kansli-
byrån synas kommissionen heller icke tillräckligt grundade, helst som kans
libyrån därigenom kommer att bli så stor, att dess effektivitet måste komma
att minskas. De sakkunnigas uttalande därom, att kameralärendenas natur
torde påkalla relativt ringa ingripande från kanslibyråchefens sida, synes
innebära en undervärdering av de kamerala göromålens betydelse. Det kan
icke vara lämpligt att, för att avlasta byråchefen, delegera utanordningsrät-
ten till kamreraren. Arbetsmarknadsstyrelsen får en så omfattande medels
förvaltning, att denna fordrar ständig tillsyn av byråchefen, helst som an
slagsredovisning m. m. vid kommissionens förändring till vanligt ämbetsverk
måste komma att ställa samma krav på detta verk som på andra.
Kamerala och intendenturärenden äga direkt samband med varandra. Man
torde i detta sammanhang endast behöva framhålla det ständiga sambandet
mellan å ena sidan inköpande och försäljande eller uthyrande verksamhet
samt å andra sidan kassa och bokföring i vad angår betalningsterminer,
kassarabatt, kreditgivning, säkerheter, fordringar och bokslut. Det måste
även anses principiellt riktigt, att materielbokföringen handhaves av samma
byrå, som svarar för centralbokföringen.
Under åberopande av anförda skäl föreslår kommissionen, att den nuvaran
de kameral- och förrådsbyrån bibehålies under benämningen kameralbyrån.
Härvid borde dock ärendena rörande avlöningsuträkning överföras till kans
libyrån.
Kommissionens förslag i denna del vinner stöd i de yttranden, som avgi
vits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket, överreviso
rerna vid arbetsmarknadskommissionen, civila statsförvaltningens tjänste
mannaförbund och arbetsmarknadskommissionens personalförening.
Sålunda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört följande.
Enligt förslaget skulle de kamerala ärendena hänföras till kanslibyrån och
förrådsärendena till tekniska byrån. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan
med erfarenheter från sin motsvarande organisation icke tillstyrka förslaget
i denna del. Såvitt styrelsen kan finna kommer kanslibyrån att få en till
räckligt stor belastning redan genom personal-, juridiskt-administrativa och
statistikärenden. Att dit hänföra även hela den kamerala verksamheten kan
knappast vara ägnat att medföra en snabb och smidig handläggning och
kommer otvivelaktigt att bli en allt för stor arbetsbörda för byråns chef. Ge
nom att inordna förrådsverksamheten under tekniska byrån berövas för-
rådsrörelsen den självständighet gent emot den tekniska ledningen, som är
en viktig faktor för upprätthållande av en effektiv kontroll över medelsan
vändningen.
Riksräkenskapsverket har i denna del yttrat bland annat följande.
Därest arbetsmarknadsstyrelsen efter omorganisationen skall kunna på ett
tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter i avseende å medelsförvaltning
en, är det oundgängligen erforderligt, att verket utrustas med en effektiv ka
meral organisation. Det torde näppeligen kunna förväntas, att chefen för
kanslibyrån vid sidan av sina övriga maktpåliggande arbetsuppgifter skall
kunna ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de arbetsuppgifter, som samman
hänga med arbetsmarknadsstyrelsens omfattande medelsförvaltning. Riksrä
kenskapsverket finner det därför nödvändigt, att de kamerala arbetsuppgif
terna företrädas av en särskild byrå inom arbetsmarknadsstyrelsen.
Enligt ämbetsverkets mening böra jämväl de s. k. intendenturärendena så
som hittills handläggas inom kameralbyrån. De arbetsuppgifter, som falla
inom denna verksamhetsgren, äro till sin natur övervägande av ekonomisk
och redovisningsmässig natur och stå i intimt samband med den kamerala
bokföringen.
Statens sakrevision har ifrågasatt, att kanslibyrån skall uppdelas på en
kanslibyrå och en kameralbyrå.
För yttrandena rörande revisionsärendenas handläggning redo-
göres vid behandlingen i det följande av frågorna om medelsförvaltning och
revision.
Såsom förut nämnts ha statskontoret, statens sakrevision och överrevisorer
na vid arbetsmarknadskommissionen ansett, att den av utredningen föreslag
na försvarsbyrån bör sammanföras med andra delar av arbetsmark
nadsstyrelsens kansliorganisation och sålunda icke utgöra någon särskild
byrå. Även allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida de arbetsuppgifter,
som avsetts för försvarsbyrån, äro av den art, att en särskild byrå påfordras
för uppgifternas handhavande.
Arbetsmarknadskommissionen däremot har tillstyrkt, att ifrågavarande
byrå får bestå, men kommissionen har föreslagit, att nuvarande namnet mi
litära beredskapsbyrån bibehålies.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att enligt
nämndens instruktion även arbetsmarknaden tillhör dess verksamhetsområ
de, men att den egentliga planeringsverksamheten bör ankomma på arbets
marknadsstyrelsen. Nämnden har vidare rörande försvarsbyrån anfört föl
jande.
Ur de synpunkter riksnämnden har att beakta är det i hög grad önskvärt
att inom varje myndighet med uppgifter på den ekonomiska försvarsbered-
skapens område de befattningshavare, som äro sysselsatta med dylika upp
gifter, sammanföras till en särskild avdelning eller byrå samt ställas under
ledning av ansvarig person. Angeläget är vidare att inom ämbetsverk med
särskild styrelse beredskapssynpunktema bliva på ett betryggande sätt före
trädda inom styrelsen. Ur denna synpunkt framstår i förevarande fall som
önskvärt, att arbetsmarknadsstyrelsens försvarsbyrå knytes till styrelsens ge
neraldirektör eller överdirektör på sådant sätt, att det klart framgår att en av
dessa personer är särskilt ansvarig för byråns arbete.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
67
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Överbefälhavaren framhåller, att planeringen på arbetsmarknadsområdet
för krig och därmed jämförliga förhållanden är ett beredskapsarbete av
mycket stor betydelse för rikets försvar. Inordnad i en annan byrå förelig
ger —- anför överbefälhavaren vidare -—- allvarlig risk för att den organisa
tion, som har att handlägga försvarsärenden, icke skulle kunna helt kon
centrera sig på sin huvuduppgift. I likhet med riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap finner överbefälhavaren därför betydelsefullt, att försvars-
byrån direkt anknytes till styrelsens generaldirektör eller överdirektör. Här
igenom skulle säkerhet ernås för att försvarssynpunkterna tillräckligt beak
tades inom arbetsmarknadsstyrelsen.
Även statens livsmedelskommission har förordat en fristående försvars-
byrå.
Rörande arbetsmarknadsstyrelsens statistiska verksamhet har
sakrevisionen anfört i huvudsak följande.
Av betänkandet framgår, att utredningen förutsatt, att insamlandet och
bearbetandet av statistiska uppgifter skall fördelas — i enlighet med inom
arbetsmarknadskommissionen tillämpat förfarande —• å de byråer och sek
tioner, som närmast ha bruk för uppgifterna, dock att viss s. k. ordinarie
statistik skall ombesörjas av en särskild sektion inom den föreslagna kansli
byrån. Enligt sakrevisionenis mening är det ur olika synpunkter mera ratio
nellt att hela statistikverksamheten koncentreras till ett organ, försett med
för ändamålet lämpad personal- och maskinutrustning. Vidare bör den av
utredningen föreslagna statistiksektionen förläggas icke till kanslibyrån utan
till försäkringsbyrån. Härigenom skulle ernås dels en bättre balans i fråga
om storleksordningen mellan arbetsmarknadsstyrelsens olika byråer, dels
ett bättre utnyttjande av den allmänna sakkunskap i statistiska spörsmål,
som chefen för försäkringsbyrån förutsättes besitta.
Överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen ha givit uttryck åt en
liknande uppfattning.
Föredraganden.
I direktiven för utredningen anförde jag, att med hänsyn till de från tid
till annan ytterst skiftande förhållandena på arbetsmarknaden, som i sista
hand måste komma att bestämma omfattningen och utformningen av ett
centralt arbetsmarknadsorgans verksamhet, särskild uppmärksamhet av ut
redningen borde ägnas åt frågan hur rimliga anspråk på organisationens
elasticitet skola kunna låta sig förena med kravet på nödig stadga och kon
tinuitet i fråga om verksamhetens bedrivande. Angivna synpunkt har be
aktats av utredningen bland annat på det sätt, att utredningen i sitt förslag
uppdelat arbetsmarknadsstyrelsens kansliorganisation i en permanent
del och en kris de 1. Till den permanenta delen hänför utredningen
personalorganisationen för de arbetsuppgifter, vilka kunna anses vara av be
stående natur och för vilka personalbehovet kan fastställas med rimlig sä
kerhet. Inom denna del avses ordinarie och extra ordinarie befattningar kom
ma till användning i den utsträckning, som är vanlig inom den icke krisbe-
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
69
tonade statsförvaltningen. Inom krisdelen däremot beräknas lösligare an
ställningsförhållanden få komma till användning i större eller mindre om
fattning. Ehuru gränsen mellan den permanenta delen och krisdelen under
vissa förhållanden torde komma att te sig flytande, synes mig den av utred
ningen gjorda uppdelningen ur praktisk synpunkt lämplig. I betydligt större
omfattning än vad gäller de centrala verken i allmänhet, torde man beträf
fande arbetsmarknadsstyrelsen få räkna med att den för permanenta arbets
uppgifter avsedda organisationen måste kompletteras med en till omfatt
ningen varierande men under vissa förhållanden sannolikt mycket omfat
tande organisation för krisuppgifter. Oavsett vilka anställningsvillkor, som
komma att bli gällande för personalen inom sistnämnda del av organisatio
nen — till frågan härom återkommer jag i det följande vid behandlingen
av krisorganisationen — måste otvivelaktigt i olika sammanhang skillnad
göras mellan ifrågavarande båda delar av personalorganisationen.
Utredningens förslag avser endast den permanenta delen av arbetsmark
nadsstyrelsens kansliorganisation. Utanför denna del har utredningen läm
nat den personalorganisation, som erfordras för handhavande av de nu på
arbetsmarknadskommissionen ankommande ärendena rörande byggnadsreg-
leringen samt utlännings- och arkivarbetsärendena. Såvitt angår byggnadsreg-
leringen har denna uppfattning icke mött gensaga. Det isynes också själv
fallet, att ett tillskapande i nuvarande läge av en permanent organisation
för denna reglering icke kan komma i fråga.
Utredningen har motiverat sitt ställningstagande till utlänningsärendena
därmed, att det centrala arbetsmarknadsorganets befattning med nämnda
ärenden är beroende av hela den för utlänningsverksamheten uppbyggda
krisorganisationens framtida ställning, vilken fråga icke är löst. Under re
missbehandlingen ha utlänningskommissionen samt den sakkunnige, som till
kallats för översyn av nämnda kommissions och statens flyktingsnämnds
verksamhet och organisation in. m., föreslagit, att viss personal för utlän
ningsärendena bör beräknas inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta or
ganisation. För egen del är jag ännu icke beredd att förorda ett mera stadig
varande inordnande i arbetsmarknadsstyrelsen av en organisation för utlän
ningsärendena. Jag behandlar därför organisationen i denna del i samband
med min behandling i det följande av organisationen för byggnadstillstånds-
ärendena.
Till frågan om organisationen för arkivarbetena återkommer jag vid be
handlingen av personalorganisationen för sociala byrån.
Utredningens förslag innebär bland annat, att inom den permanenta or
ganisationen skall beräknas viss personal för arbetslöshet.särenden. Utred
ningen har motiverat detta med erfarenheten av det stadigvarande behovet
av personal för dessa ärenden samt med beredskapssynpunkter. Jag vill sär
skilt uttala min principiella anslutning till utredningens förslag i denna del.
Visserligen måste man räkna med att behovet av personal för detta ända
mål kommer alt vara i hög grad avhängigt av konjunkturutvecklingen, men
det synes mig riktigt, att den minimiorganisation, som kan beräknas vara
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
erforderlig även under goda konjunkturer, erhåller plats inom den perma
nenta organisationen.
Såsom utredningen anfört måste beredskapssynpunkterna till
mätas avsevärd betydelse vid utformandet av arbetsmarknadsstyrelsens
kansliorganisation. När det gäller byråindelningen kunna dessa synpunkter
enligt utredningens mening tillgodoses antingen genom att för viss bered-
skapsuppgift inrättas en särskild byrå, vilken vid behov kompletteras genom
ökning av personalen, eller också genom att för ändamålet inom en byrå
organiseras en underavdelning, vilken vid behov tillfälligt brytes ut till själv
ständig byrå. Arbetsmarknadskommissionen har i sitt yttrande ännu star
kare än utredningen framhållit beredskapssynpunkterna och företräder den
uppfattningen, att samtliga byråer, vilka kunna beräknas bli erforderliga un
der en arbetslöshetskris, också böra ingå i den permanenta organisationen.
Häremot vill jag anföra, att beredskapssynpunkterna givetvis måste vägas
mot ekonomiska hänsyn samt uppfattningen om den organisation som kan
anses behövlig under tider, då kris icke råder. Man synes sålunda icke böra
utesluta en organisationsform, där man räknar med utflyttning under kris
förhållanden av större eller mindre delar av permanenta byråer. Härför ta
lar även den omständigheten, att en bedömning i förväg av den lämpliga
organisationen under en kristid alltid måste innefatta vissa osäkerhets
moment.
Jag övergår härefter till att behandla byråorganisationen för de olika grup
perna av ärenden och upptar därvid först frågan om organisationen för a r-
betsförmedlingisärendena.
Utredningen har för handläggningen av dessa ärenden föreslagit inrättan
de av två byråer, benämnda första och andra arbetsförmedlingsbyråema. På
andra arbetsförmedlingsbyrån skulle enligt förslaget ankomma ärenden rö
rande ungdomsförmedling och yrkesvägledning samt partiellt arbetsföra,
medan övriga arbetsförmedlingsärenden skulle handläggas innan första ar
betsförmedlingsbyrån. I remissutlåtandena ha statskontoret och överreviso-
rema vid arbetsmarknadskommissionen ifrågasatt, huruvida icke de av ut
redningen föreslagna båda byråerna böra sammanföras till en byrå. Kommit
tén för partiellt arbetsföra har förklarat sig vidhålla ett av kommittén tidi
gare framfört förslag, att en särskild arbetsvårdsbyrå skall inrättas för
ärenden rörande partiellt arbetsföra. Arbetsmarknadskommissionen har i
likhet med ytterligare några remissinstanser föreslagit, att ärendena rörande
partiellt arbetsföra skola handläggas inom första arbetsförmedlingsbyrån och
att sålunda endast ärenden rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning
skola ankomma på den av utredningen föreslagna andra arbetsförmedlings
byrån. Slutligen har socialstyrelsen ifrågasatt, att ärenden rörande den pri
vata arbetsförmedlingen skola handläggas å annan byrå än någon av arbets
förmedlingsbyråema.
För egen del anser jag med hänsyn till arbetsförmedlingsärendenas om
fattning uteslutet, att dessa ärenden skola kunna sammanföras inom endast
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
71
en byrå. En sådan organisation skulle enligt min mening sannolikt icke kunna
undgå att medföra ogynnsamma återverkningar på effektiviteten i ledningen
av arbetsförmedlingsverksamheten. Jag ansluter mig därför till förslaget om
uppdelning av ifrågavarande ärenden på två byråer. Härvid kan jag i nuva
rande läge icke förorda inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå. Frågan
härom torde böra anstå i vart fall till dess principiell ställning tagits till
frågan om arbetsvärd för partiellt arbetsföra i allmänhet. Å andra sidan de
lar jag icke de betänkligheter, som framförts mot förslaget att sammanföra
ärendena rörande de partiellt arbetsföra med ärendena rörande ungdomsför-
medling och yrkesvägledning inom den föreslagna andra arbetsförmedlings-
byrån. Ärendena rörande partiellt arbetsföra äga utan tvivel ett nära sam
band icke enbart med yrkesvägledningen utan även med arbetsförmedlings-
ärendena i övrigt. Med hänsyn till sin omfattning och vikt torde de emellertid
under alla förhållanden böra tillförsäkras en relativt fristående ställning i or
ganisatoriskt hänseende. Detta synes lämpligen kunna ske genom att de för
läggas till en särskild sektion inom den byrå, där ärenden rörande ungdoms-
förmedling och yrkesvägledning handläggas. Jag biträder sålunda utredning
ens förslag till fördelning av ärendena mellan de två arbetsförmedlings-
byråema. Av praktiska skäl och med hänsyn till att yrkesvägledningen torde
få betraktas som huvuduppgiften för den byrå, som av utredningen be
nämnts andra arbetsförmedlingsbyrån, anser jag dock att denna byrå bör
erhålla benämningen yrkesvägledningsbyrån. Den av utredningen föreslagna
första arbetsförmedlingsbyrån bör härvid benämnas endast arbetsförmed
lingsbyrån.
På ytterligare en punkt vill jag förorda avvikelse från utredningens för
slag. I likhet med socialstyrelsen finner jag således mindre lämpligt, att
ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen förläggas till någon av de
nu nämnda byråerna. Ifrågavarande ärenden torde i stället böra handläg
gas inom kanslibyrån.
Utredningen har föreslagit inrättande av tre byråer med huvudsaklig uppgift
att handlägga arbetslöshetsärenden, nämligen en försäkringsbyrå,
en social byrå och en teknisk byrå. Försäkringsbyrån motsvarar socialstyrel
sens nuvarande arbetsmarknadsbyrå, vilken föreslås överflyttad till arbets
marknadsstyrelsen. Inom denna byrå skulle dock i framtiden endast ärenden
rörande arbetslöshetsförsäkring handläggas. Någon erinran mot förslaget i
denna del har icke framförts under remissbehandlingen. Även jag ansluter
mig till förslaget såvitt angår försäkringsbyrån.
Utredningen har i sitt betänkande diskuterat lämpligheten av en organisa
tion, där arbetslöshetsärendena i övrigt skulle fördelas på tre byråer, näm
ligen en planläggningsbyrå, en social byrå och en teknisk byrå. På skäl, för
vilka redogörelse lämnats i det föregående, har utredningen emellertid avvi
sat alternativet med en särskild planläggningsbyrå och förordat planlägg-
ningsarbetets uppdelning på sociala och tekniska byråerna. I remissyttran
dena har arbetsmarknadskommissionen liksom åtskilliga andra myndigheter
och organisationer föreslagit, att en planläggningsbyrå skall ingå i byrå
organisationen.
Jag vill för min del helt biträda den uppfattning om planläggningsarbetets
stora betydelse, som kommit till uttryck i sistnämnda remissyttranden. Det
synes mig därför vara en angelägenhet av största vikt, att förutsättningar
skapas för att planläggningsarbetet skall kunna bedrivas effektivt. Detta för
utsätter emellertid enligt min mening icke inrättande av en särskild plan
läggningsbyrå. Såsom utredningen anfört bör under nuvarande förhållanden
planläggningsarbetet vara en huvuduppgift för båda de av utredningen före
slagna byråerna, sociala byrån och tekniska byrån. Dessa byråer böra, i nära
samverkan med varandra, svara för var sin sida av planläggningsarbetet.
Härigenom undvikes att planläggning och verkställighet skiljas åt, vilket —
åtminstone under nuvarande förhållanden, då verkställighetsuppgifterna ha
en begränsad omfattning — torde främja beredskapen. Vidare synes genom
denna anordning förutsättningar skapas för ett effektivt utnyttjande av so
ciala och tekniska byråernas personal.
Vad jag nu anfört utesluter icke att under en arbetslöshetskris, då verk
ställighetsuppgifternas omfattning avsevärt ökar, en utflyttning av planlägg
nings verksamheten helt eller delvis till en eller flera särskilda byråer kan
befinnas lämplig. Vidare synes det tänkbart, att det utredningsarbete rörande
näringslivets lokalisering, som igångsatts jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14
februari 1947, kan ge anledning till omprövning av frågan om en planlägg
ningsbyrå.
Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag, att för näi-varande en
dast två byråer skola inrättas för ifrågavarande ärenden.
Vad angår kameral - och intendenturärendena, för vilka inom
arbetsmarknadskommissionens kansli finns en särskild byrå, kameral- och
förrådsbyrån, har utredningen föreslagit, att kameralärendena skola hand
läggas inom kanslibyrån och att intendenturärendena skola föras till tekniska
byrån. Såväl arbetsmarknadskommissionen som flera andra myndigheter
och organisationer ha föreslagit, att den nuvarande kameral- och förråds
byrån skall bibehållas såsom särskild byrå. Av vad som anförts i remiss
utlåtandena har jag blivit övertygad om att utredningens förslag i denna
del icke innebär en tillfredsställande lösning. Ett genomförande av förslaget
skulle innebära en återgång till en organisation, som tidigare tillämpats
inom arbetsmarknadskommissionens kansli men befunnits mindre lämplig.
De arbetsuppgifter, som enligt utredningsförslaget skola ankomma på kans
libyrån — förutom de kamerala ärendena i huvudsak personalärenden, ju-
ridiskt-administrativa ärenden och statistikärenden — äro nämligen alltför
omfattande för en enda byrå. Ett genomförande av förslaget torde därför
innebära risk för att i första hand kameralärendena icke komma att kunna
ägnas den omsorgsfulla handläggning dessa ärenden kräva. Även tekniska
byrån skulle få en relativt stor omfattning i den föreslagna utformningen,
vilket torde medföra en viss risk för eftersättande av intendenturärendena.
Såsom i ett par remissutlåtanden framhålles, synes det vidare önskvärt, att
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
73
.
förrådsverksamheten erhåller eu från den byggande verksamheten mera
självständig ställning än följden skulle bli vid ett genomförande av utred
ningens förslag. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till det av ar
betsmarknadskommissionen m. fl. framförda förslaget om inrättande av
en särskild kameralbyrå, till vilken även handläggningen av intendentur-
ärendena föres. Inom kameralbyrån bör vidare, av skäl som åberopas vid
behandlingen i det följande av frågor rörande medelsförvaltning och revi
sion, inrättas en specialrevision för granskning av vissa arbetsmarknads
styrelsen underlydande organs räkenskaper.
Arbetsmarknadskommissionen bar föreslagit, att den nu till kameral-
och förrådsbyrån hörande avlöningsdetaljen skall övei flyttas till kansliby
rån. Mot en sådan omplacering har jag icke något att erinra.
I flera yttranden har uttalats, att den av utredningen föreslagna för-
svarsbyrån, vilken motsvarar den nu inom arbetsmarknadskommissio
nens kansli befintliga militära beredskapsbyrån, bör inordnas i någon annan
byrå, varvid främst ifrågasatts dess inordnande i en planläggningsbyrå. I
andra yttranden har utredningens förslag om bibehållande av en särskild
byrå för ifrågavarande ärenden tillstyrkts. För egen del far jag i föreva
rande spörsmål anföra följande.
För handhavande av uppskovsväsendet och frågorna i övrigt rörande dis
positionen av arbetskraften under krigsförhållanden erfordrades under
krigsåren icke mindre än tre byråer inom arbetsmarknadskommissionens
kansli. Efter krigets slut har denna omfattande organisation kraftigt redu
cerats. Numera återstår endast militära beredskapsbyrån, vilken till sin
personalstyrka är relativt liten. Det planläggningsarbete, som ankommer
på denna byrå, är emellertid av vital betydelse för saväl försvarets som
folkförsörjningens funktionsduglighet i en beredskapssituation. Byråns chef
intar en betydelsefull mellanställning mellan å ena sidan de militära myn
digheterna och å andra sidan företrädare för produktionen. Då härtill kom
mer att ifrågavarande verksamhet är artskild från den verksamhet, som i
övrigt kommer att åligga arbetsmarknadsstyrelsen, finner jag övervägande
skäl tala för att den för ändamålet inom arbetsmarknadskommissionen
inrättade särskilda byrån tills vidare bibehålies inom arbetsmarknadssty
relsen. I avbidan på närmare erfarenhet rörande den lämpliga organisatio
nen av den ekonomiska försvarsberedskapen, i vilken ifrågavarande byrå
utgör ett viktigt led, torde dock byråns chef böra erhålla eu i viss mån annan
ställning än övriga byråchefer. Härtill återkommer jag i det följande.
Arbetsmarknadskommissionens förslag, att det nuvarande namnet militära
beredskapsbyrån skall bibehållas för ifragavarande hyra finner jag icke
lämpligt. Den av utredningen föreslagna benämningen försvarsbyrån synes
mig bättre ange byråns arbetsuppgifter.
Utredningen bar vidare föreslagit, alt den för arbetsmarknadsstyrelsen ge
mensamma statistiska personalen, vilken inom arbetsmarknadskom
missionen tillhör kanslisektionen, skall hänföras till kanslibyrån i avbidan
på att närmare klarhet vinnes rörande arbetsmarknadsstatistikens framtida
Kungi. Maj.ts proposition nr 239.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
utformning och organisation och i samband härmed frågan om den statistis
ka organisationen inom styrelsen kan tas upp till definitiv prövning. Statens
sakrevision och överrevisorema vid arbetsmarknadskommissionen ha där
emot förordat inordnande av nämnda personal i försäkringsbyrån och en
större koncentration av statistikverksamheten inom styrelsen.
Med hänsyn till rådande läge beträffande arbetsmarknadsstatistiken synes
mig den av utredningen förordade lösningen tills vidare vara lämplig. Jag för
utsätter, att frågorna om den statistiska personalens placering samt om ett
sammanförande i större utsträckning än hittills av statistikärendena få upp
tas till prövning sedan ställning tagits till den framtida utformningen av den
na statistikgren.
De delar av förslaget till byråindelning, som icke särskilt upptagits till be
handling i det föregående, föranleda ingen erinran från min sida. Jag före
slår alltså, att inom arbetsmarknadsstyrelsen inrättas följande åtta perma
nenta byråer:
Arbetsförmedlingsbyrån
Yrkesvägledningsbyrån
F ör säkringsbyrån
Sociala byrån
Tekniska byrån
Försvarsbyrån
Kanslibyrån
Kameralbyrån
Arbetsmarknadsstyrelsens befattning med uppgifter av kriskaraktär torde
kunna medföra, att även i fråga om den permanenta delen av organisationen
jämkningar i fördelningen av ärendena mellan byråerna kunna befinnas er
forderliga. Jag förutsätter, att dylika jämkningar skola kunna vidtagas.
Chefsbefattningarna m. in.
Utredningen.
Utredningen har föreslagit, att befattningen som generaldirektör och
chef för arbetsmarknadsstyrelsen skall placeras i lönegrad C 15. Till stöd
härför har utredningen anfört följande.
Arbetsmarknadsstyrelsen kommer att bli ett till personalorganisationen
betydande verk med en stor lokalorganisation. Styrelsens arbetsuppgifter bli
icke blott omfattande utan även av osedvanligt svårbemästrad karaktär. De
skiftande förhållandena på arbetsmarknaden torde komma att medföra, att
uppgifterna bli av ytterst växlande art. I stor omfattning komma de att avse
verksamhet, som är endast ofullständigt författningsreglerad och där kraven
på verkets initiativ och självständiga handlande följaktligen bli stora. Van
ligen kommer stor snabbhet att fordras vid vidtagande av de på styrelsen
ankommande åtgärderna. Utvecklingen på arbetsmarknaden är alltid av
vital betydelse för samhällslivet. Vid en krisartad utveckling komma där
75
för arbetsmarknadsfrågorna att stå i centrum för samhällsintresset. \id ar
betslöshet i större omfattning har man att räkna med att samhällets investe
ringspolitik kan nödvändiggöra ekonomiska engagemang av utomordentlig
storleksordning. Det centrala arbetsmarknadsorganets verksamhet maste un
der dylika förhållanden bli särskilt betydelsefull ur statsfinansiell synpunkt.
De antydda omständigheterna ge klart vid handen, att mycket stora krav
måste ställas på arbetsmarknadsstyrelsens ledning och främst pa general
direktören. Befattningen som chef för styrelsen bör därför i lönehänseende
erhålla sådan placering, att eni tillfredsställande rekrytering säkerställes.
Härvid synes icke böra ifrågakomma lägre placering än i G 15, i vilken
lönegrad bland andra cheferna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap placerats.
Utredningens förslag i denna del är icke enhälligt, i det att ledamöterna
Bergquist, Kugelberg och Svensson ansett, att chefen för arbetsmarknads
styrelsen med hänsyn till löneställningen för cheferna vid de med styrelsen
närmast jämförliga centrala ämbetsverken och i avbidan på en allmän över
syn över verkschefernas löneplacering bör hänföras till lönegrad C 12.
Utredningen finner vidare ofrånkomligt att inom arbetsmarknadsstyrelsen
inrättas en befattning som överdirektör och souschef. Detta nöd-
vändiggöres enligt utredningens mening av omfattningen och karaktären
av styrelsens arbetsuppgifter. Utredningen hänvisar till vad härom anförts
vid behandlingen av generaldirektörens löneställning samt framhåller ytter
ligare, att med hänsyn till arbetsuppgifternas art behovet av att samordna
de olika byråernas verksamhet torde bli större inom arbetsmarknadsstyrel
sen än som är regel inom de centrala verken. Rörande överdirektörens ar
betsuppgifter har utredningen anfört följande.
Överdirektören bör främst vara generaldirektörens ställföreträdare och
vid förfall för denne tjänstgöra som ordförande i styrelsen. För att kunna
fullgöra dessa uppgifter måste han följa styrelsens verksamhet i dess helhet.
Därutöver bör han avlasta generaldirektören mera rutinmässiga arbetsupp
gifter för att generaldirektören skall få större möjlighet att ägna sig åt de
allmänna spörsmålen. Utredningen anser det icke lämpligt att i instruktio
nen angives en bestämd kompetensfördelning mellan generaldirektören och
överdirektören, då denna fördelning torde kunna röna inverkan av växlande
förhållanden inom styrelsens verksamhetsområde. Sålunda bli överdirek
törens arbetsuppgifter uppenbarligen beroende av huruvida den i det föl
jande omnämnda posten såsom överingenjör är besatt eller icke. Det vill dock
synas, som om överdirektören bland annat bör ägna uppmärksamhet åt sam
ordningen av de olika grenarna av arbetsförmedlingens verksamhet sins
emellan samt med arbetslöshetsförsäkring m. in.
Rörande överdirektörstjänstens lönegradsplacering har utredningen anfört
att lägre placering än i C 9 icke bör ifrågakomma med hänsyn till arbetsupp
gifternas omfattning och art.
Såsom chef för en avdelning inom arbetsmarknadskommissionens kansli
bar till för kort tid sedan tjänstgjort en tekniker. Befattningen är för när
varande vakant. Utredningen har icke ansett sig böra föreslå, att någon mot
svarande befattning skall ingå i arbetsmarknadsstyrelsens permanenta orga
Iiungl. Maj:ts proposition nr 239.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
nisation. Under tider, då mera omfattande krisregleringar icke existera, bör
det enligt utredningens uppfattning vara tillräckligt med en generaldirektör
och en överdirektör i ledningen av styrelsen. Utredningen anser däremot
sannolikt, att det under en arbetslöshetskris kommer att framträda ett starkt
behov av att, om ingen av nämnda båda befattningshavare är tekniker, vid
sidan av dem äga tillgång till en högt kvalificerad befattningshavare med
teknisk utbildning och erfarenhet. Detta gäller enligt utredningens mening
även ett läge sådant som det nuvarande, då en omfattande reglering av
byggnadsverksamheten upprätthålles. Utredningen anser därför, att Kungl.
Maj:t bör äga möjlighet att vid behov tillsätta en överingenjör inom
arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. Befattningen borde vara arvodesavlönad
och arvodet bestämmas från fall till fall.
I fråga om byråchefsbefattningarna har utredningen föreslagit,
att chefen för tekniska byrån skall avlönas enligt C-planen i enlighet med
vad som tillämpas för flertalet liknande tjänster i andra verk. Befattningen
borde placeras i C 7 med hänsyn till de krav, som måste ställas på inne
havaren, och de löneförmåner, som eljest inom statsförvaltningen och det
privata näringslivet erbjudas kvalificerade tekniker.
Befattningen som chef för kanslibyrån bör enligt förslaget i enlighet med
eljest för dylika befattningar tillämpade regler tillhöra lönegraden A 30.
Även i fråga om försäkringsbyrån anser utredningen, att chefstjänsten i lik
het med den motsvarande befattningen som chef för socialstyrelsens arbets-
marknadsbyrå bör vara placerad i A 30.
I fråga om återstående fyra av utredningen föreslagna byråer bär utred
ningen funnit chefsbefattningarnas karaktär mera tveksam. Utredningen
har emellertid funnit övervägande skäl tala för att dessa befattningar er
hålla karaktären av förordnandetjänster. De borde därvid placeras i C 6. Till
stöd för sitt förslag i denna del har utredningen anfört följande.
Förordnandetjänster tillgodose bäst kravet på elasticitet i organisationen,
i det att användningen av sådana tjänster ökar möjligheterna att vid behov
vidtaga ändringar i styrelsens organisation. Såsom framgår av vad tidigare
anförts räknar utredningen med att dylika förändringar bland annat skola
kunna äga rum genom att tillfälliga byråer — antingen bildade genom ut
brytning av ärenden från de permanenta byråerna eller helt nybildade __
inrättas. Med hänsyn till svårigheterna att förutse utvecklingen å arbets
marknaden kan icke uteslutas, att en av omständigheterna framtvingad ny-
inriktning av verksamheten på visst område kan framkalla behov av att före
ta förändringar, som i än högre grad påverka den permanenta organisatio
nen.
Särskilda skäl för anlitande av förordnandetjänster föreligga i fråga om
arbetsformedlingsbyraerna. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens orga
nisation ha nämligen föreslagit, att befattningarna som länsarbetsdirektör
skola tillsättas på förordnande och avlönas enligt C-planen. Arbetsförmed-
hngsbyråernas chefsbefattningar böra då ha samma karaktär.
Utredningen föreslår sålunda följande placering för byråchefstjänsterna.
C 7: chefen för tekniska byrån;
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
77
C 6: cheferna för första och andra arbetsförmedlingsbyråerna, sociala by
rån och försvarsbyrån; samt
A 30: cheferna för kanslibyrån och försäkringsbyrån.
I samtliga fall då placering å C-planen föreslås, avser utredningen, att be
fattningarna skola tillsättas med förordnande på viss tid.
I förevarande sammanhang har utredningen framlagt förslag rörande er
sättningar till särskilt förordnade ledamöter i arbets
marknadsstyrelsen m. fl. Utredningen har härvid upplyst, att de le
damöter i arbetsmarknadskommissionen, som ej samtidigt tjänstgöra inom
kommissionens kansli, äga uppbära arvode av 200 kronor för månad. Ersät
tare för ledamot äger för varje dag sådan ersättare deltar i kommissionens
sammanträden eller eljest i angiven egenskap utför arbete för kommissionens
räkning åtnjuta dagarvode med 20 kronor. Samma dagarvode utgår till de
ledamöter, som tillsammans med kommissionens ordförande och chef samt
förrådsdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgöra delegationen för
ärenden angående inköp av gatsten för statens räkning, samt ersättarna för
ifrågavarande ledamöter.
Utredningen föreslår, att till varje ledamot i arbetsmarknadsstyrelsen med
undantag av generaldirektören och överdirektören skall utgå ett arvode av
2 400 kronor för år. Ersättare för ledamöterna borde erhålla dagarvode med
20 kronor för dag, då de deltaga i sammanträde eller eljest utföra arbete för
styrelsens räkning.
De särskilt utsedda ledamöterna i delegationen för ärenden rörande arbets
löshetsförsäkring föreslås erhålla dels ett arvode av 600 kronor för år, dels
dagarvode med 20 kronor för sammanträdesdag. Ersättare borde erhålla dag
arvode enligt nyssnämnda regel för ersättare för styrelseledamot.
De särskilt utsedda ledamöterna i delegationen för ärenden angående inköp
av gatsten för statens räkning samt ersättarna för dessa borde erhålla er
sättning enligt nu gällande regler.
Yttrandena.
Den av utredningen för generaldirektören föreslagna placeringen i
C 15 har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen och civila statsförvalt
ningens tjänstemannaförbund. Statskontoret och allmänna lönenämnden där
emot ha anslutit sig till det av minoriteten inom utredningen framförda för
slaget om placering i C 12.
Förslaget om inrättande av en befattning som överdirektör och
souschef har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen, vilken på i hu
vudsak de av utredningen anförda skälen finner en dylik befattning ound
gängligen erforderlig. Kommissionen anser emellertid, att den av utredningen
föreslagna löneställningen är otillfredsställande, och föreslår, att befattningen
placeras i C 11. Rörande detta förslag har kommissionen anfört följande.
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Härför talar, dels att överdirektören och souschefen i vissa fall beräknas
komma att övertaga verkschefens befogenheter i fråga om ärendens avgö
rande, dels ock att souschefer i andra verk hava högre löneställning än den
av de sakkunniga föreslagna. Överhuvudtaget finnes för närvarande inom
statsförvaltningen icke någon souschef placerad i lägre lönegrad än C 11.
Det må ock erinras om att antalet chefsbefattningar inom arbetsmark
nadsstyrelsen vid bifall till utredningens förslag kommer att bli mindre än
inom arbetsmarknadskommissionens nuvarande organisation, och detta mås
te komma att ställa ökade krav på styrelsens överdirektör.
Även civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har förordat place
ring i C 11.
Allmänna lönenämnden har förklarat sig icke vilja motsätta sig utred
ningens förslag att överdirektörstjänsten placeras i C 9.
Statskontoret har, med hänvisning till sitt förslag om begränsning av verk-
samhetsuppgifterna och därmed av kansliorganisationen för arbetsmark
nadsstyrelsen, ansett, att särskild överdirektör icke erfordras.
Beträffande den av utredningen omnämnde överingenjören har ar
betsmarknadskommissionen anslutit sig till utredningens uppfattning angå
ende behovet av en dylik befattningshavare under vissa förhållanden. Kom
missionen har vidare — dock utan att framföra förslag därom — påpekat,
att vissa skäl kunna tala för att låta överingenjören ingå i arbetsmarknads
styrelsens permanenta organisation.
Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att överingenjören skall
fungera som chef för tekniska byrån och befattningen placeras i C 9. Civila
statsförvaltningens tjänstemannaförbund har likaledes ifrågasatt, huruvida
icke ifrågavarande befattning borde göras permanent såsom en överingenjörs-
befattning i lönegrad C 9.
Utredningens förslag till lönegradsplacering för byråchefstjänster-
n a har tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen. Av cheferna för de av
kommissionen föreslagna planläggnings- och kameralbyråerna föreslås den
förre placerad i lönegrad C 6 och den senare i lönegrad A 30.
Allmänna lönenämnden har i och för sig icke haft något att erinra mot
att byråchefstjänsterna hänföras till de av utredningen föreslagna lönegra
derna.
Statskontoret däremot har förklarat sig icke finna de av utredningen an
förda motiven för att vissa byråchefstjänster skulle vara förordnandetjänster
bärande. De skäl, som föranlett begagnande av C-planen vid t. ex. väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och vissa affärsdrivande verk, äro enligt statskon
torets mening icke tillämpliga å arbetsmarknadsstyrelsen, allra minst om,
såsom statskontoret föreslagit, styrelsen icke skulle driva arbeten i egen regi.
Icke heller företedde byråchefernas arbetsuppgifter sådan artskillnad vare
sig inbördes eller i jämförelse med motsvarande tjänster inom andra centrala
ämbetsverk, att en differentiering av löneställningen mellan olika byråchefs
tjänster eller skilda anställningsformer borde tillgripas. Samtliga byråchefer
79
inom styrelsens permanenta del böra enligt statskontorets mening placeras
som ordinarie befattningshavare i lönegrad A 30.
Riksräkenskapsverket har anfört, att de på respektive byråer fallande ar
betsuppgifterna synas vara av den karaktär, att någon differentiering av
byråchefstjänstema med avseende på anställningsform och löneställning ej
synes motiverad. Med hänsyn härtill föreslår ämbetsverket, att samtliga
byråchefer placeras å C-planen, förslagsvis i lönegrad C 6.
Socialstyrelsen har erinrat om att byråchefstjänstema i statsförvaltningen
i allmänhet icke äro differentierade och att det visat sig förenat med stora
svårigheter att företa en sådan differentiering. I vart fall borde icke chefen
för försäkringsbyrån placeras lägre än byråcheferna i allmänhet inom verket.
De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har anfört, att befatt
ningen som chef för försäkringsbyrån av utredningen felaktigt nedvärderats.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har föreslagit, att chefen
för tekniska byrån skall placeras i C 8, chefen för kanslibyrån i A 34 och
cheferna för övriga av förbundet föreslagna sju byråer i C 7.
Utredningens förslag till arvodesbestämmelser för de särskilt för
ordnade ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. har icke för
anlett någon erinran i remissyttrandena.
Föredraganden.
Enligt utredningsmajoritetens förslag skulle befattningen som general
direktör och chef för arbetsmarknadsstyrelsen placeras i lönegrad C 15,
vilken lönegrad chefsbefattningarna vid generalpoststyrelsen, telegrafstyrel
sen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt riksnämnden för ekonomisk för
svarsberedskap tillhöra. Tre ledamöter ha emellertid ansett befattningen böra
uppföras i C 12 liksom flertalet generaldirektörsbefattningar. Såväl allmänna
lönenämnden som statskontoret ha anslutit sig till sistnämnda förslag, me
dan utredningsmajoritetens förslag vunnit anslutning från arbetsmarknads
kommissionen.
Jag vill för min del understryka, alt arbetsmarknadsstyrelsens verksam-
hetsuppgifter i den föreslagna utformningen bli till omfattningen och fram
för allt till sin karaktär sådana, att synnerligen stora krav måste ställas
på handlingskraften och dugligheten hos styrelsens chef. Arbetsuppgifterna
för styrelsen måste förutses bli starkt växlande allt efter de pa arbetsmark
naden rådande förhållandena. Under kristider bli de i både socialt och eko
nomiskt hänseende av utomordentlig betydelse. Såsom jag i det föregående
framhållit, torde det bli nödvändigt att i dylika lägen tillägga arbetsmark
nadsstyrelsen omfattande befogenheter och sålunda en självständighet gent
emot Kungl. Maj.t, vilken som regel icke tillkommer de centrala verken.
Det är mig emellertid icke möjligt att förorda utredningsmajoritetens för
slag. Jag förordar istället, att befattningen placeras i den lönegrad som
är den för generaldirektör vanliga eller C 12.
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Utredningen har under åberopande av arbetsuppgifternas omfattning och
art föreslagit, att även en befattning som överdirektör och souschef
skall inrättas i arbetsmarknadsstyrelsen. Till detta förslag lämnar jag min
anslutning. Jag vill erinra om att arbetsmarknadskommissionens kansli un
der en period varit uppdelad i tre avdelningar under var sin avdelningschef.
Det synes mig icke kunna råda tvekan om att under alla förhållanden vid
chefens sida erfordras åtminstone en befattningshavare i överdirektörs ställ
ning. Mot vad utredningen anfört rörande överdirektörens arbetsuppgifter har
jag icke något att erinra.
Utredningen har föreslagit, att överdirektörsbefattningen skall placeras i
lönegrad C 9, medan arbetsmarknadskommissionen förordat dess placering i
C 11. För egen del finner jag de arbetsuppgifter som äro avsedda att an
komma på överdirektören motivera att befattningen hänföres till C 10. Jag
förordar därför denna placering.
Mot vad utredningen anfört rörande befattningen som överingenjör,
har jag i stort sett icke något att erinra. Jag finner sålunda icke skäl att upp
taga denna befattning inom den permanenta organisationen. Å andra sidan
synes uppenbart, att Kungl. Maj:t måste äga möjlighet att om krisuppgif-
tema det påfordra förstärka styrelsens ledning på det sätt som med hän
syn till omständigheterna befinnes mest lämpligt.
Utredningen har i fråga om byråcheferna föreslagit, att cheferna för
fem av de av utredningen föreslagna sju byråerna (med de av mig förordade
benämningarna arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån, sociala by
rån, tekniska byrån och försvarsbyrån) skola uppföras å C-planen, varvid
chefen för tekniska byrån skulle tillhöra C 7 och de övriga fyra C 6. För de
två återstående byråerna (försäkringsbyrån och kanslibyrån) bär utredningen
föreslagit chefstjänsternas placering i A 30. Under remissbehandlingen ha
erinringar framställts dels mot användningen av C-planen, för nu ifrågava
rande tjänster, dels mot differentieringen av tjänsterna. I viss utsträckning
delar jag de härvid framförda synpunkterna. Jag finner sålunda skäligt att
endast befattningen som chef för tekniska byrån uppföres på C-planen och
att denna befattning i likhet med flertalet förordnandetjänster såsom byrå
chef placeras i C 6. Cheferna för arbetsförmedlingsbyrån, försäkringsbyrån,
sociala byrån, kanslibyrån och kamerala byrån anser jag böra placeras i A 30.
På grund av den ovisshet som råder rörande den framtida organisationen av
yrkesvägledningen och verksamheten för de partiellt arbetsföra, torde che
fen för yrkesvägledningsbyrån tills vidare böra placeras å extra ordinarie
stat. Jag föreslår sålunda för denna befattning placering i Eo 30.
Såsom torde framgå av vad jag anfört vid behandlingen av byråindelningen
anser jag, att ett definitivt ställningstagande till försvarsbyråns organisation
bör göras beroende av lösningen av organisationsfrågan för den ekonomiska
försvarsberedskapen i stort. Med hänsyn härtill och till det förhållandet att
såsom chef för motsvarande byrå i arbetsmarknadskommissionen är för
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
81
ordnad en pensionsavgången officer föreslår jag, att i avbidan på ytterli
gare erfarenhet befattningen som chef för försvarsbyrån icke uppföres å
löneplan utan förenas med arvode. Detta torde med visst hänsynstagande
till utgående pension få högst motsvara lönen i 30:e lönegraden.
I samtliga fall, då jag i det föregående förordat inrättande av C-tjänster,
avser jag, att befattningarna skola tillsättas medelst förordnande för viss tid,
i regel sex år.
Mot utredningens förslag till ersättning till de särskilt av Kungl. Maj:t
förordnade ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. har jag icke
något att erinra.
Allmänt rörande personalorganisationen inom
byråerna.
Anställningsvillkoren inom arbetsmarknads
kommissionen.
Vid överförandet år 1940 av ärenden rörande den offentliga arbetsförmed
lingen från socialstyrelsen till arbetsmarknadskommissionen föreskrev
Kungl. Maj:t, att vissa befattningshavare hos socialstyrelsen skulle tills vi
dare fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet hos arbetsmarknadskommissionen.
De befattningar, som härigenom provisoriskt överfördes till kommissionen,
voro följande.
1 byrådirektör
1 byråinspektör
1 byråsekreterare
1 amanuens
1 kansliskrivare .
1 kanslibiträde .
3 kontorsbiträden
Eo 28
A 24
Eo 21
Eo 17
Eo 11
Eo 7
Eo 4
Av personalen i övrigt åtnjuter en del ersättning för mistade avlöningsför
måner av annan statlig eller kommunal tjänst, i regel jämte ett tilläggsarvo-
de, medan en annan del är helt arvodesavlönad. För ett fåtal högre befatt
ningshavare har Kungl. Maj:t fastställt arvodesbeloppen. För flertalet äro
dessa bestämda av kommissionen.
Kungl. Maj:t har för kommissionen fastställt en löneplan, vilken med de
från och med den 1 juli 1946 gällande maximilönerna har följande utseende.
Lön
per mån a d
Lönegrupp
Lägst
H ö g s t
Minst 9 års
statstjänst
Övriga
Kr.
Kr.
Kr.
skrivbiträde ....................... ........ 175
350
350
kontorsvakt
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239.
6
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Lön
per mån a d
Lägst
Hög s t
Lönegrupp
Minst 9 års
statstjänst
Övriga
Kr.
Kr.
Kr.
II
kontorsbiträde.....................
expeditionsvakt
....
225
435
400
in
kanslibiträde.........................
förste expeditionsvakt
.... 275
500
475
IV
kanslist ................................
.... 325
650
625
registrator
bokhållare
v
amanuens.............................
assistent
förste bokhållare
.... 400
825
800
VI
notarie .................................
aktuarie
.... 550
1000
950
inspektör
konsulent
ingenjör
revisor
VII
sekreterare............................
.... 700
1200
1150
förste inspektör
förste konsulent
förste ingenjör
kamrer
Inom ramen för denna löneplan har arbetsmarknadskommissionen med
delat vissa avlöningsbestämmelser i ett av kommissionen antaget avlönings-
reglemente. I detta finns intagen en löneplan, vilken med införda ändringar
har följande utseende.
Lönegrupper
Lön
e k 1 a
s s e r
a
b
C
d
e
f
g
I.................
175
200
225
250
275
—
—
II.................
225
250
275
300
325
—
—
III.................
275
300
325
350
375
—
—
IV.................
325
350
400
450
500
—
—
V.................
400
450
500
550
600
650
—
VI.................
550
600
650
700
750
800
— I
VII.................
700
750
800
850
900
950
1000
I reglementet skiljes mellan tjänstemän och extra befattningshavare.
Båda dessa kategorier åtnjuta lön enligt nämnda löneplan. Å de i lönepla-
nen upptagna beloppen utgå vissa tillägg. Sålunda utgår dyrtidstillägg enligt
bestämmelser, som i stort sett innebära, att befattningshavare, vilken inne
haft statstjänst i minst nio år, erhåller en dyrtidskompensation ungefärligen
mosvarande den andra statstjänstemän för närvarande tillkommande kom
pensationen (rörligt tillägg + kristillägg). Härvid har hänsyn tagits till att viss
dyrtidskompensation anses inräknad i de i förenämnda löneplaner upptagna
Kungl. Mctj:ts proposition nr 239.
83
grundlönerna. Befattningshavare med mindre än nio års statstjänst erhåller
något lägre kompensation. Både tjänstemän och extra befattningshavare er
hålla innevarande budgetår provisoriskt lönetillägg.
Förutom tjänstemän och extra befattningshavare finnas bland kansliper
sonalen tillfälligt anställda och sakkunniga, å vilka avlöningsreglementet
icke är tillämpligt.
Utöver vad jag sålunda anfört, torde jag beträffande avlöningsbestämmel-
serna för arbetsmarknadskommissionens personal få hänvisa till den i be
tänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan å s 81—87 lämnade re
dogörelsen.
Utredningen.
Utredningen har anfört, att huvuddelen av arbetsmarknadsstyrelsens per
sonal med hänsyn till anställningsvillkoren intar en mellanställning mellan
de reguljära verkens och de egentliga krisorganens personal. På grund av
otryggheten i anställningen och avsaknaden av pensionsrätt står kommis
sionens ifrågavarande personal emellertid avgjort närmast den egentliga kris
personalen. De nu tillämpade anställningsformerna äro enligt utredningens
mening såväl ur verkets som personalens synpunkt uppenbart otillfredsstäl
lande. Alldeles särskilt framträda olägenheterna i fråga om de befattnings
havare, som anställdes redan under arbetslöshetskommissionens tid och av
vilka vissa ha en mycket lång sammanlagd tjänstetid hos de båda kommis
sionerna. Tydligt är därför, anför utredningen, att arbetsmarknadsstyrelsen
så långt möjligt är bör organiseras på samma sätt som övriga permanenta
statliga verk, d. v. s. att vanliga tryggade statliga anställningsformer böra
komma till användning enligt de principer, som tillämpas inom andra verk.
Vad utredningen sålunda anfört gäller den permanenta delen av arbets
marknadsstyrelsen. För denna del har utredningen föreslagit inrättande av
sammanlagt 127 ordinarie och 127 icke-ordinarie befattningar förutom arvo-
desbefattningar. Befattningarna i högre lönegrad än 11 fördela sig enligt ut
redningens förslag på 50 ordinarie och 32 icke-ordinarie befattningar. Mot
svarande tal för befattningar i lönegrad 11 och lägre lönegrader äro 77 och 95.
Yttrandena.
I detta sammanhang torde få återges vissa i remissutlåtandena gjorda u t-
talanden av mera allmän innebörd rörande den av utredning
en föreslagna kansliorganisationen.
Sålunda har arbetsmarknadskommissionen anfört följande.
Den av utredningen föreslagna personalorganisationen för arbetsmarknads
styrelsens byråer har vid den granskning, som den underkastats av kommis
sionens chefer för byråer och självständiga sektioner, uppgivits vara i vissa
fall väl knappt beräknad, och sagda chefer hava därför till kommissionens
ledning överlämnat förslag om i vissa fall icke obetydliga personalökningar.
Kommissionen har emellertid funnit sig endast i de fall, då detta är ound
gängligen erforderligt, böra framlägga förslag om utökningar av antalet
ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i förhållande till de sak
81
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
kunnigas förslag. Kommissionen förutsätter att det i stället under nästa
budgetår skall beredas arbetsmarknadsstyrelsen möjligheter, att i erforderlig
omfattning anställa i särskilda fall extra-ordinarie befattningshavare i vad
gäller lönegrader under 21 och i övrigt extra befattningshavare. Medel för
beredande av möjligheter härtill böra alltså beräknas under styrelsens avlö-
ningsanslag.
Allmänna lönenämnden framhåller, alt försiktighet torde böra iakttagas
vid användning av den ordinarie anställningsformen innan närmare erfa
renheter vunnits beträffande omfattningen av de arbetsuppgifter, som av-
setts för den permanenta delen av arbetsmarknadsstyrelsen.
Statens sakrevision har förklarat, att det synes sakrevisionen mindre väl
betänkt att redan vid arbetsmarknadsstyrelsens bildande inrätta ordinarie
befattningar i den omfattning, som utredningen föreslagit. Härigenom kunde
organisationen från början bli »låst» i sådan grad, att de efterjusteringar,
som enligt erfarenheten i regel bli erforderliga efter någon tid, icke kunna
företagas utan betydande svårigheter och dröjsmål.
Överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen ha givit uttryck åt
samma synpunkt som sakrevisionen och tillagt, att löneställningen icke på
förhand bör fixeras i fråga om vissa befattningar, till vilka direkt mot'-
svarighet icke finns inom den nuvarande organisationen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, om icke den fasta
minimiorganisationen i förslaget givits för stor omfattning och om icke ar-
vodesanställning därför bör förekomma i viss utsträckning även inom sådana
delar av verket, där detta icke avses i förslaget.
Statskontoret, som förklarat sig icke ha haft möjlighet att ingå å en detalj-
granskning av personalorganisationen, har uttalat, alt det förefaller som om
ett väl högt antal kvalificerade tjänster föreslagits på åtskilliga byråer. Så
lunda torde det icke vara uteslutet, att möjligheter föreligga till en begräns
ning av antalet tjänster i byråinspektörsgraden. Även en jämkning nedåt å
en del befattningars löneställning förefaller statskontoret möjlig. För den
lägre personalens del borde någon minskning kunna ske av antalet kontors-
skrivare, kansliskrivare och kontorister.
Statsverkens ingenjörs förbund anser, att teknisk sakkunskap i större om
fattning än utredningen föreslagit bör tillföras arbetsmarknadsstyrelsen och
härvid bland annat ledningen av arbetsförmedlingen. Förbundet åberopar
till stöd härför, att mellan 75 och 80 procent av förekommande yrken äro
att hänföra till det tekniska arbetsområdet.
Landsorganisationen har förklarat sig vilja understryka ett par mycket
betydelsefulla synpunkter. Löneställningen för tjänstemännen vid det nya
ämbetsverket måste sålunda hållas på sådan nivå, att det effektivt kunde
konkurrera med den privata arbetsmarknaden om kvalificerad personal. Dess
utom borde antalet befattningshavare i ansvarig ställning i detta ämbetsverk
vara relativt större än i andra, detta med tanke på att det skall kunna
snabbt expandera i en krissituation.
I detta sammanhang torde jag få omnämna, att arbetsmarknadskommissio
nen föreslagit, att vid sidan av byråorganisationen och direkt underställd
Kungl. Moj:ts proposition nr 239.
85
verkschefen skall finnas en befattningshavare med uppgift att ägna sig åt
organisations- och rationaliseringsfrågor. Kommissio
nen åberopar till stöd härför, att med hänsyn till verkets och dess lokalorgans
omfattning ständiga rationaliseringsundersökningar böra pågå i syfte att
hålla nere antalet befattningshavare och övervaka, att arbetet bedrives på
möjligast rationella sätt. Ifrågavarande befattningshavare bör enligt kom
missionens mening icke placeras lägre än i 26 lönegraden.
Statskontoret har avstyrkt detta förslag och yttrat, att uppgifter av ifråga
varande slag normalt böra åvila den befattningshavare inom verket, som
eljest omhänderhar ärenden rörande verkets personal och ekonomi.
Föredraganden.
Jag delar den av utredningen uttalade uppfattningen, att inom arbetsmark
nadsstyrelsens permanenta del vanliga tryggade statliga anställningsformer
böra komma till användning enligt de principer, som tillämpas inom andra
verk. Såsom i vissa yttranden över utredningsförslaget framhållits, torde
emellertid en viss återhållsamhet böra iakttagas beträffande inrättande av
ordinarie befattningar redan från början. Jag torde beti-äffande detta spörs
mål samt övriga av remissinstanserna i detta sammanhang berörda frågor få
hänvisa till den följande behandlingen av kansliorganisationen och anslags
frågorna.
Här vill jag dock uttala, att jag icke anser mig kunna tillstyrka arbets
marknadskommissionens förslag om inrättande av en särskild befattning för
organisations- och rationaliseringsfrågor. Såsom statskontoret anfört böra
dylika frågor ankomma på den befattningshavare, som normalt har att
handlägga ärenden rörande verkets personal och ekonomi. Det bör givetvis
för verkets ledning vara eu angelägen uppgift att tillse, att ralionaliserings-
synpunktema beaktas. I den mån undersökningar av större omfattning be
höva företagas torde vid behov särskild personal för ändamålet böra tillfälligt
anlitas.
I det följande behandlar jag personalorganisationen — bortsett från byrå
chefsbefattningarna — inom de för arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna by
råerna. De i samband härmed lämnade uppgifterna rörande nuvarande orga
nisation avse förhållandena den 1 december 1946. För befattningshavare,
som äro inplacerade i arbetsmarknadskommissionens löneplan, lämnas upp
gift om lönegrupp och löneklass enligt planen. För tillfälliga befattningsha
vare angives månadsarvodet. Härjämte angives i regel vilken löneklass enligt
löneplan Ko, som den utgående sammanlagda lönen (inberäknat samtliga
tillägg) respektive det utgående arvodet närmast motsvarar. Vid jämförelsen
har räknats med nettolönen under sista kvartalet 1946 för extra ordinarie be
fattningshavare, d. v. s. med inräknande av rörligt tillägg, kristillägg och
provisoriskt lönetillägg men efter fråndragande av pensionsavgifter. Endast
lägsta löneklassen i varje lönegrad har tagits i betraktande. Exempelvis inne
bär sålunda beteckningen (24—25), att befattningens lön ligger emellan Eo
25: 24 och Eo 26: 25, beräknade på det sätt som nyss sagts.
86
Kunq.1. Maj:ts proposition nr 239.
Redogörelse lämnas under varje byrå jämväl för nu befintlig och av ut
redningen föreslagen biträ despersonal. I övrigt behandlas emellertid frågor
avseende biträdespersonal i 11 lönegraden och lägre löneställning i ett sam
manhang efter behandlingen av byråernas personalorganisation.
Arbets fö rm e (lli n "sb y rån.
Nuvarande organisation.
Beträffande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till den å
s. 133—138 i betänkandet rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan lämnade
redogörelsen.
Utredningen.
Rörande arbetsförmedlingsbyråns (av utredningen benämnd första arbets-
förmedlingsbyrån) organisation har utredningen anfört följande allmänna
synpunkter.
Arbetsförmedlingsbyråns verksamhet har alltsedan byråns tillkomst i sam
band med arbetsmarknadskommissionens inrättande 1940 främst präglats av
de av krisförhållandena betingade åtgärderna. Dessa ha ofta varit omfattan
de och svårlösta samt i regel av brådskande natur. Självfallet har det under
sådana förhållanden mött stora svårigheter att inom byrån skapa en fast
organisation. Personalrekrytering och personalfördelning ha bestämts av de
vid varje tillfälle mest framträdande behoven. Under de senaste åren har den
offentliga arbetsförmedlingens utbyggnad även för fredsuppgifter föranlett
motsvarande åtgärder inom arbetsförmedlingsbyrån, men det är naturligt,
att dessa åtgärder under rådande förhållanden icke ännu i allo funnit en
definitiv form.
I samband med arbetsmarknadsstyrelsens inrättande bör eftersträvas att
för arbetsförmedlingsärendenas centrala handläggning skapa en organisation,
som är avpassad för de uppgifter arbetsförmedlingen kan förväntas erhålla
under fredstid. Oaktat första arbetsförmedlingsbyrån, bortsett från ärendena
rörande partiellt arbetsföra, enligt utredningens uppfattning bör ha i stort
sett samma verksamhetsområde som den nuvarande arbetsförmedlingsbyrån,
medföra angivna omständigheter, alt en omorganisation av byrån bör kom
ma till stånd.
Arbetsförmedlingsbyrån är till sin omfattning stor. Även om fortfarande en
del av personalen sysslar med arbetsuppgifter av övervägande krisnatur, tor
de någon mera betydande minskning av personalstyrkan icke vara möjlig.
Den alltjämt pågående utbyggnaden av den lokala arbetsförmedlingsorgani-
sationen kommer säkerligen att medföra alltmer ökade uppgifter för arbets
förmedlingens centrala ledning. Omfattningen av verksamhetsområdet gör
det nödvändigt, att byråchefen till sitt biträde erhåller kvalificerade befatt
ningshavare, vilka äro i stånd att relativt självständigt svara för särskilda
avsnitt av verksamheten. Utredningen föreslår därför, att arbetet inom första
arbetsförmedlingsbyrån uppdelas på särskilda sektioner.
Det är sannolikt, att ledningen av arbetsförmedlingens verksamhet även i
framtiden kommer att medföra växlingar i arbetsuppgifternas omfattning
inom olika delar av byrån. Arbetsmarknadsstyrelsen måste ha full frihet
att omplacera personalen mellan de olika sektionerna samt att flytta arbets
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
87
uppgifter från en sektion till en annan. Sektionsindelningen synes därför
icke böra fastlåsas i verkets instruktion. En indelning av denna art synes
dock nödvändig för att skänka erforderlig stadga åt organisationen. Den upp
delning av arbetsuppgifterna mellan sektionerna, som utredningen räknar
med, synes i stort sett böra vara lämplig för den närmaste framtiden.
Utredningen har föreslagit, att inom nu ifrågavarande byrå skola finnas
tre sektioner inom ramen för den permanenta organisationen.
Första sektionen. Denna sektion bör enligt förslaget svara för mera all
männa uppgifter såsom utredningar avseende flera grenar av förmedlings
verksamheten, allmän inspektion av den lokala arbetsförmedlingsorganisa-
tionen, utbildning av denna organisations personal, frågor rörande arbets
metodik, sammanställningen av uppgifter till riksvakanslistan eller den tid
ning, som enligt av arbetsmarknadskommissionen uppgjorda planer avses
komm;t att ersätta denna lista, samt press- och radioverksamhet. Denna sek
tions uppgifter komma sålunda, anför utredningen, delvis att avse även om
rådet för yrkesvägledningsbyråns verksamhet.
Rörande inspektionsverksamheten har utredningen anfört följande.
Under krigsåren ha arbetsförmedlingsbyråns tjänstemän ofta besökt läns
arbetsnämnderna och de nämnderna underställda förmedlingsorganen för in
spektion och information. Härvid ha emellertid i regel endast behandlats
speciella frågor, i de flesta fall sammanhängande med krisregleringarna, vil
ka för ögonblicket varit av särskild vikt. En kontinuerlig inspektionsverk
samhet av mera allmän art har icke medhunnits. En dylik verksamhet synes
för framtiden vara av stor betydelse. Den bör ta sikte främst på förmedlings
verksamhetens allmänna utformning, arbetsmetoderna på kontor och expe
ditioner samt samarbetet mellan de olika arbetsförmedlingsorganen. Vid in
spektionerna bör givetvis huvudvikten läggas på att ge befattningshavarna
inom de lokala organen vägledning för deras framtida handlande.
De av utredningen för sektionen föreslagna befattningarna samt närmast
jämförliga nu befintliga befattningar framgå av följande sammanställning.
Nuvarande organisation
1 byråsekreterare . . Eo 21
1 konsulent............. . VI: b (18—19)
1 amanuens............. . V: f
(19—20)
2 amanuenser........ . V: b
(13—14)
1 e. amanuens......... . V: b
(13-14)
6
Föreslagen organisation
1 byrådirektör............................ A 28
1 förste byråsekreterare .... A 24
1 byråinspektör ....................... A 24
1 redaktör ................................ Eo 23
2 byråsekreterare ................... A 21
1 assistent ................................ A 18
2 amanuenser
Andra sektionen.
Denna sektion skall enligt förslaget handlägga ärenden
rörande tjänstemannaförmedlingen och sålunda motsvara den nuvarande
tjänstemannaförmedlingens huvudcentral.
Sektionens personal enligt förslaget jämfört med nuvarande organisation
framgår av följande uppställning.
88
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Nuvarande organisation
Föreslagen organisation
1 förste inspektör.. VII: d (24—25)
1 byrådirektör ............. ........ A
26
1 notarie................... VI: d (21)
1 konsulent ................. ......... A
24
1 inspektör............... VI: b (18—19)
2 konsulenter................. ......... Eo 22
1 förste assistent vid
1 byråsekreteräre......... ........ A
21
länsarbetsnämnd
Arvode motsv.
1 amanuens
Eo 18:17
6
1 amanuens ........... V: c (15—16)
1 tillf, änst................ 455 kr./mån. (8)
•
1 expert...................
500
»
7
Tredje sektionen. Inom denna sektion böra enligt förslaget handläggas frå
gor rörande arbetsförmedling för de grupper av arbetskraft, som icke falla
under andra sektionen eller under yrkesvägledningsbyrån. Med hänsyn till
mångfalden av yrkesgrupper och omfattningen i övrigt av sektionens arbets
uppgifter föreslår utredningen, att sektionens arbete organiseras efter tre olika
huvudområden, för vilka utredningen räknar med särskilda detaljer. En de
talj föreslås handha ärenden rörande arbetsförmedling för jordbruk, torv-
hantering, skogsbruk, trä- och pappers- samt kemisk-teknisk industri. En
andra detalj avses främst för ärenden rörande yrken inom hälso- och sjuk
vård, husligt arbete samt hotell- och restaurangarbete. Inom en tredje detalj
skulle handläggas ärenden rörande i det föregående ej nämnda yrkesgrupper,
vilket innebär, att hit skulle höra ärenden rörande industrien och hantverket
i praktiskt taget hela deras omfattning samt dessutom sådana yrkesområden
som sjöfart, landtransport, lagerarbete m. m.
För tredje sektionen föreslår utredningen följande befattningar. Nuvarande
befattningar anges för jämförelse.
Nuvarande organisation
Föreslagen organisation
1 från domänstyrel-
1 byrådirektör ..................... . A
26
sen tjänstledig bitr.
3 byråinspektörer................. . A
24
jägmästare ...........
Mistade avi.-
1 byråinspektör ................. . A
22
förmåner enl.
1 byråsekreterare................. . A
21
A 22:25 + 200
1 » ................. . Eo 21
kr./mån.
3 amanuenser
1 inspektör ............... VI: d (21)
10
1 inspektör vid läns
arbetsnämnd .... Arvode motsv.
Eo 21: 20
2 konsulenter ........... VI: c (19—20)
1 notarie ................... VI: b (18—19)
1 assistent ............... V: e (18—19)
1
»
............... V: c (15—16)
1 e. assistent ........... V: c (15—16)
1 tillf, anst.................. 605 kr./mån.
(14—15)
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
89
Rörande utredningens närmare motivering för sitt förslag till personalor
ganisation för arbetsförmedlingsbyrån får jag i övrigt hänvisa till s. 139—145
i betänkandet.
Sammanlagt föreslår utredningen sålunda för arbetsförmedlingsbyrån —■
bortsett från biträdespersonal — följande befattningar.
1 byrådirektör.......................................................................................................... A
28
2 byrådirektörer .................................................................................................... A
26
1 förste byråsekreterare........................................................................................ A 24
4 byråinspektörer.................................................................................................... A 24
1 konsulent ............................................................................................................... A
24
1 redaktör................................................................................................................. Eo 23
1 byråinspektör ...................................................................................................... A 22
2 konsulenter ......... ................................................................................................ Eo 22
4 byråsekreterare................................................................ .................................. A 21
1 byråsekreterare ................................................................................................. Eo 21
1 assistent.................................................................................................................. A
18
6 amanuenser
Dén byråinspektörsbefattning i A 24, som för närvarande finns uppförd på
socialstyrelsens stat, bör enligt utredningens förslag överföras till arbetsmark
nadsstyrelsen och ingå bland de i det föregående upptagna befattningarna av
nämnda slag.
I fråga om biträdespersonalen föreslår utredningen inrättande av följande
ordinarie befattningar.
1 kansliskrivare .
3 kanslibiträden .
5 kontorsbiträden
Härjämte räknar utredningen med ett behov av sex extra ordinarie och
extra befattningshavare i biträdesställning.
Yttrandena.
Mot utredningens användning av byrådirektörstiteln har invänd
ning gjorts av allmänna lönenämnden, som uttalat, att det knappast är lämp
ligt att använda samma tjänstetitel för så vitt skilda lönegradsplaceringar som
utredningen föreslagit (A respektive Eo 26, A respektive Eo 28, G 5 och C 6).
En ledamot har dock förklarat sig icke vilja framföra någon erinran mot an
vändandet av byrådirektörstiteln på sätt utredningen förordat. Statskontoret
har liksom Sveriges yngre juristers förening ansett, att tjänstetiteln byrå
direktör icke bör användas för befattningar i lägre lönegrad än 28.
I detta sammanhang må även omnämnas, att statskontoret ansett byrå-
inspektörs tjänsterna lämpligen kunna uppdelas i två grupper efter
kvalifikationer och arbetsuppgifter i respektive 24 och 21 lönegraderna. En
A 11
A 7
A 4
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
lönegradsserie upptagande 24, 23, 22 och 21 lönegraderna motsätter sig
statskontoret av såväl principiella som praktiska skäl.
Beträffande de å första sektionen föreslagna tjänsterna ha erin
ringar framställts i följande hänseenden.
Allmänna lönenämnden ställer sig tveksam till den föreslagna byrådirektörs-
befattningen i A 28. Beträffande den redaktörsbefattning i Eo 23, som före
slagits för samarbete med press och radio samt som redaktör för den publi
kation, vilken skulle ersätta riksvakanslistan, förklarar nämnden, att den icke
blivit övertygad om nödvändigheten av att för ifrågavarande arbetsuppgifter
omedelbart inrätta en befattning å extra ordinarie stat.
Statskontoret har beträffande nämnda redaktörsbefattning anfört, att äm
betsverket icke kan föreställa sig att särskilda kvalifikationer på det publi
cistiska området kunna erfordras för de avsedda arbetsuppgifterna, som i
varje fall icke torde motivera så hög löneställning som den föreslagna.
Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att en för utformningen av
blanketter m. m. avsedd amanuensbefattning skall utbytas mot en sluttjänst
som förste assistent i lönegrad 18.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom
missionens personalförening ha anslutit sig till arbetsmarknadskommissio
nens nyssnämnda förslag. Organisationerna ha vidare föreslagit, att såsom
biräde åt den för ärenden rörande utbildning samt arbetsmetodik föreslagna
förste byråsekreteraren skall finnas en byråsekreterare i Eo 21 samt att för
ärenden rörande press-, radio- och reklamverksamhet skall inrättas en befatt
ning i 21 lönegraden utöver den av utredningen föreslagna redaktörsbefatt-
ningen.
Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att tjänstetiteln för de å
andra sektionen upptagna konsulentbefattningarna skall utbytas mot
förste byråingenjör för 24-gradstjänsten och byråinspektör för 22-grads-
tjänstema. Med hänsyn till beräknade rekryteringsförhållanden borde be
fattningen som förste byråingenjör uppföras såsom extra ordinarie medan
av de två byråinspektörsbefattningarna den ena borde uppföras såsom
ordinarie och den andra såsom extra ordinarie. Vidare har kommissionen
föreslagit, att den å andra sektionen upptagna amanuensbefattningen utby
tes mot en befattning såsom förste assistent i lönegrad 18.
Statsverkens ingenjörsförbund anser, att 24-gradstjänsten i huvudsak har
karaktären av sluttjänst. Då sluttjänster för högskoleingenjörer i statsförvalt
ningen i övrigt äro placerade i A 27 eller A 28 borde ifrågavarande befatt
ning tills vidare placeras som en byråingenjörstjänst i lägst A 26, om den
samma skall kunna besättas med en tillräckligt kvalificerad kraft.
Statskontoret har uttalat, att tjänstetiteln konsulent borde utbytas mot
byråinspektör.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom
missionens personalförening ha förordat, att den för sektionen föreslagna
byråsekreterartjänsten skall utbytas mot en befattning som förste byråsek
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
91
reterare i A 24 samt att den för teknikerförmedlingen föreslagna konsulent
tjänsten skall uppföras på (Vplanen. Vidare anse organisationerna, att eu
särskild befattning såsom konsulent i Eo 22 bör inrättas för ärenden röran
de förmedlingsverksamheten inom folkskoleväsendets område. Det av arbets
marknadskommissionen framförda förslaget om utbyte av amanuenstjänsten
å sektionen mot en förste assistenttjänst biträdes av organisationerna.
I fråga om tredje sektionen ha civila statsförvaltningens tjänste
mannaförbund och arbetsmarknadskommissionens personalförening föresla
git inrättande av ytterligare en befattning som byråinspektör i Eo 22 å detal
jen för industriyrkena m. m., en amanuensbefattning å detaljen för hälso
vårds- och sjuk vårdsyrkena m. m. och en befattning som förste assistent i
A 18 (för lägerverksamheten) å detaljen för jordbruks- och skogsbruksyr-
kena m. m.
Statsverkens ingenjörs förbund föreslår i första hand, att området för trä-
och pappers- samt kemisk industri skall hänföras till tredje detaljen inom
ifrågavarande sektion och att denna detalj, som nästan uteslutande avser
tekniska yrken, skall bestå av följande kvalificerade befattningshavare, näm
ligen av en förste byråingenjör i A 26 i utbyte mot en föreslagen byråinspek
tör i A 24 och av en byråingenjör i Eo 22. Därest förstnämnda yrkesom
råde i enlighet med utredningsförslaget behålles inom första detaljen, måste
denna enligt förbundets uppfattning förstärkas med en byråingenjör i A 24,
medan alltjämt en byråinspektör i A 24 å den tredje detaljen borde utbytas
mot en förste byråingenjör i A 26.
Föredraganden.
Utredningen har föreslagit, att arbetsförmedlingsbyrån skall organiseras på
tre sektioner, av vilka den första skall handha vissa allmänna upp
gifter, den andra skall handlägga ärenden rörande tjänstemannaförmedlingen
och den tredje skall ombesörja ärenden rörande arbetsförmedling inom
samtliga de yrkesgrupper, vilka icke skola tillhöra andra sektionens eller
yrkesvägledningsbyråns verksamhetsområden. Förslaget innebär, främst i
fråga om första sektionen, en icke oväsentlig förstärkning av den nuvarande
arbetsförmedlingsbyrån inom arbetsmarknadskommissionens kansli. Jag de
lar utredningens uppfattning rörande behovet av den föreslagna förstärk
ningen. Det synes mig vara en angelägenhet av betydande vikt, att i samband
med den lokala arbetsförmedlingsorganisationens definitiva förstatligande
dess chefsmyndighet utrustas med en sådan personalorganisation, att en
effektiv ledning av verksamheten möjliggöres. Särskilt betydelsefullt synes
vara, att den allmänna inspektionsverksamhet samt den verksamhet med
avseende å utbildning och arbetsmetodik, som enligt utredningens förslag
skall ankomma på arbetsförmedlingsbyråns första sektion, bli i erforderlig
utsträckning tillgodosedda. Såsom utredningen anfört, bör emellertid sek-
tionsindelningen icke fastlåsas, utan möjlighet bör finnas att göra de änd
ringar, som kunna visa sig lämpliga på grund av arbetsuppgifternas utveck
ling.
92
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Enligt utredningsförslaget skall första sektionen stå under ledning av en
byrådirektör i A 2 8, vilken även skall fungera som byråchefens ställ-
företrädare. Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av byråns arbets
uppgifter finner jag det nödvändigt med en ställföreträdare för byråchefen
1 nämnda löneställning. Denne bör samtidigt vara chef för första sektionen.
Enligt vad jag inhämtat har avsaknaden av en kvalificerad ställföreträdare
inom den nuvarande arbetsförmedlingsbyrån föranlett till att olika länsar
betsdirektörer under långa perioder måst inkallas för tjänstgöring inom
byrån.
Såsom chefer för andra och tredje sektionerna har utredningen föreslagit
byrådirektörer i A 2 6. Under remissbehandlingen har anmärkts mot
användningen av tjänstetiteln byrådirektör för befattningar i 26 lönegraden.
•lag delar de i detta hänseende anförda betänkligheterna och föreslår för nu
ifrågavarande båda befattningar benämningen förste byråinspektör. Med hän
syn till att tjänstemannaförmedlingen ännu icke stabiliserats förordar jag,
att den ena av dessa befattningar tills vidare uppföres på extra ordinarie stat.
I detta sammanhang torde jag få beröra de erinringar, som av statskontoret
framställts mot att utredningen föreslagit befattningar icke blott i 24
och 21 lönegraderna utan även i lönegraderna 23 och
2 2. Jag delar statskontorets principiella uppfattning angående det mindre
lämpliga i en dylik anordning. Såsom framgår av vad jag i det följande an
för, vill jag icke heller förorda inrättande av befattningar i lönegrad 23 inom
arbetsmarknadsstyrelsen. Däremot synas i förevarande fall särskilda skäl
finnas för befattningar i lönegrad 22, i det att denna lönegrad, såsom fram
går av behandlingen i det följande av den lokala arbetsförmedlingsorganisa-
tionen, föreslås för vissa inspektörsbefattningar inom nämnda organisation.
Då det måste anses vara av stort värde att ett utbyte av personal kommer till
stånd mellan den centrala och den lokala organisationen och förekomsten av
tjänster i samma lönegrader både centralt och lokalt torde underlätta ett
sådant utbyte, anser jag det lämpligt, att vissa tjänster i 22 lönegraden in
rättas inom arbetsmarknadsstyrelsen.
Utredningen har använt benämningen byråinspektör för tjänster såväl i
24 som 22 lönegraden. För tjänster i 24 lönegraden anser jag benämningen
förste byråinspektör lämpligare.
Inom första sektionen har av utredningen föreslagits en befattning
som redaktör i Eo 23. I likhet med allmänna lönenämnden finner jag icke
skäl att nu förorda inrättande av en befattning å extra ordinarie stat för de
arbetsuppgifter, vilka utredningen avsett för nämnda tjänst. Om en omlägg
ning av den nuvarande riksvakanslistan till en publikation av mera lidnings-
mässig art kommer till stånd — vilket i och för sig synes vara ett önskemål
— torde behovet av personal för publikationens redigering i avbidan på
vidare erfarenhet få tillgodoses genom arvodesanställning.
Mot arbetsmarknadskommissionens förslag att en av utredningen föresla
gen amanuensbefattning skall utbytas mot en sluttjänst i 18 lönegraden har
Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.
93
jag icke något att erinra. Såsom utredningen föreslagit bör för befattningar
av ifrågavarande slag användas tjänstetiteln assistent.
De av vissa personalorganisationer framlagda förslagen om förstärkning
av personalen inom första sektionen kan jag icke biträda.
Inom andra sektionen har utredningen föreslagit inrättande av
tre konsulentbefattningar. Av dessa skulle en, vilken är avsedd för ärenden
rörande förmedling av tekniker, placeras i A 24 och de båda Övriga i Eo 22.
Ur saklig synpunkt har jag intet att erinra mot detta förslag. I enlighet med
under remissbehandlingen framställda förslag anser jag emellertid att
tjänstetitlarna för ifrågavarande befattningar böra ändras. Jag förordar där
vid för 24-gradstjänsten benämningen byråingenjör och för 22-gradstjäns-
terna benämningen byråinspektör. Med hänsyn till att den framtida utform
ningen av organisationen i denna del ännu icke torde kunna helt överblickas,
anser jag samtliga tre nu nämnda befattningar böra uppföras å extra ordina
rie stat.
Av vad jag sålunda anfört framgår, att jag icke anser mig kunna för när
varande förorda sådan förbättring av löneställningen för vissa tjänster, som
föreslagits av personalorganisationerna. Icke heller kan jag tillstyrka inrät
tande av ytterligare befattningar inom sektionen.
Däremot har jag icke något att erinra mot arbetsmarknadskommissionens
förslag, att den av utredningen föreslagna amanuensbefattningen skall för
ändras till sluttjänst i lönegrad 18, varvid tjänstebenämningen bör vara
assistent.
Även beträffande tredje sektionen ha personalorganisationerna
framställt förslag om förstärkning av personalorganisationen. Sålunda har
statsverkens ingenjörsförbund ansett, att vissa befattningar för teknisk per
sonal böra inrättas inom sektionen. Förbundet har även ifrågasatt viss änd
rad fördelning av ärendena mellan de tre av utredningen föreslagna detal
jerna inom sektionen. Vad förbundet anfört rörande behovet av tekniskt
kunnig personal inom sektionen synes mig beaktansvärt. Otvivelaktigt bör
det vara en fördel att inom sektionen — liksom inom andra delar av arbets-
förmedlingsbyrån — äga tillgång till personal med närmare kännedom om
de tekniska yrkena. Något oavvisligt krav på teknisk utbildning för innehav
av vissa befattningar torde däremot icke lämpligen böra uppställas. Jag an
ser sålunda icke, att några särskilda byråingenjörsbefattningar böra inrättas
inom sektionen. Vad ingenjörsförbundet anfört rörande fördelningen av
ärendena mellan sektionens detaljer föranleder icke annat uttalande från
min sida än att det bör stå öppet för arbetsmarknadsstyrelsen att företa de
omplaceringar inom sektionen, som erfarenhetsmässigt befinnas lämpliga.
De av personalorganisationerna i övrigt rörande sektionen framlagda för
slagen kan jag icke biträda.
Med i det föregående angivna justeringar biträder jag utredningens förslag
till personalorganisation — med undantag av biträdespersonalen — på ar-
betsförmedlingsbyrån.
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
I fråga om biträdes personalen torde jag, liksom beträffande öv
riga byråer, få hänvisa till vad jag i det följande anför rörande biträdesper-
sonal för verket i dess helhet.
Beträffande fördelningen av tjänsterna å arbetsförmedlingsbyrån — bort
sett från biträdesbefatlningama — på ordinarie och extra ordi
narie befattningar får jag, utöver vad jag i det föregående anfört, uttala
följande. För att icke sådana efterjusteringar av organisationen, som rimligen
kunna visa sig lämpliga, skola alltför mycket försvåras, anser jag, att ytter
ligare vissa tjänster böra tills vidare uppföras som extra ordinarie. Detta bör
ske beträffande två i A 24 föreslagna förste byråinspektörstjänster och två
i A 21 föreslagna byråsekreterartjänster. Av de tre för byrån föreslagna assis-
tenttjänstema böra två vara ordinarie och en extra ordinarie.
Jag föreslår sålunda för arbetsförmedlingsbyrån, utöver byråchef och bi-
trädespersonal, följande befattningar, nämligen en byrådirektör (A 28), en
förste byråinspektör (A 26), en förste byråinspektör (Eo 26), en förste byrå-
sekreterare (A 24), två förste byråinspektörer (A 24), två förste byråinspek
törer (Eo 24), en byråingenjör (Eo 24), en byråinspektör (A 22), två byrå-
inspektörer (Eo 22), två byråsekreterare (A 21), tre byråsekreterare (Eo 21),
fyra amanuenser, två assistenter (A 18) och en assistent (Eo 18).
Den nu å socialstyrelsens personalförteckning upptagna byråinspektörs-
tjänsten i A 24, vilken är avsedd för arbetsförmedlingsärenden, bör enligt
min mening uppföras å övergångsstat vid arbetsmarknadsstyrelsen. Så länge
denna befattning är besatt bör en av förste byråinspeklörsbefattningama i
A 24 hållas vakant.
Yrkesvägletlningsbyrån.
Nuvarande organisation.
Beträffande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till den å
s. 145—150 i utredningens betänkande lämnade redogörelsen.
Utredningen.
Utredningen har föreslagit, att yrkesvägledningsbyrån (av utredningen be
nämnd andra arbetsförmedlingsbyrån) skall organiseras på två sektioner,
den ena för ärenden rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning samt
den andra för ärenden rörande partiellt arbetsföra. Den förstnämnda sek
tionen bör enligt förslaget stå under byråchefens direkta ledning och någon
särskild sektionschef föreslås därför icke. För den andra sektionen föreslås
däremot en sektionschef.
Sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Med hänsyn till
möjligheten att det pågående utredningsarbetet rörande skolväsendet kan
föranleda ändringar i fråga om yrkesvägledningens centrala organisation,
anser utredningen, att inom denna sektion ordinarie tjänster icke böra in
rättas för annan personal än biträdespersonal.
95
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Nuvarande befattningar samt de av utredningen föreslagna befattningar
na framgå av följande sammanställning.
Nuvarande organisation
Föreslagen organisation
Administrativ personal.
1 inspektör .............
VI: d (21—22)
1 byråinspektör..................... . Eo 24
1 2> .............
VI: c (19—20)
1 byråsekreterare................. . Eo 21
2
2
Konsulenter.
1 förste konsulent.. VII: c (23—24)
1 konsulent .......................... . Eo 23
1 befattningshavare .............(24—25)
1 » .......................... . Eo 21
1 tillf. anst. (halv-
1 sakkunnig .......................... . arvode
tidstjänstgöring)..
Q
402:50 kr ./mån.
3
O
Utrednings- och redaktionspersonal.
1 ingenjör.................
VI: c (20—21)
1 byråsekreterare................. . Eo 21
1 amanuens............. . V: d (17)
1 aktuarie .............................. . Eo 21
1 » .............
V: b (13—14)
3 amanuenser
le. »
............. . V: b (13—14)
1 kansliskrivare...................
. Eo 11
1 amanuens............. . V: a (10—11)
6
1 kanslist................. . IV: c (10—11)
1 kansliskrivare ... . IV: c (14)
1 e. kanslist............. . IV: c (10—11)
1 tillf, anst............... . 655 kr./mån.
(16—17)
1 , » ............. . 600 kr./mån.
(14—15)
1 » * ............. . 550 kr./mån.
(12—13)
1 ................... . 455 kr./mån.
(8)
1 » » ............. . 355 kr./mån.
(3)
13
Biträdespersonal.
1 kansliskrivare ... . IV: c (11—12)
1 kansliskrivare .................
..All
III- d (9)
1 kanslibiträde.....................
..Al
1 e. kontorsbiträde . . II: d (4—5)
1 kontorsbiträde.................
. . A 4
2 kontorsbiträden . . II: c (5)
3 icke-ordinarie biträden
1 kontorsbiträde ... . II: c (4—5)
6
1 »
. II: c (3—4)
1 tillf, anst................. . 405 kr./mån.
(5-6)
8
96
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Den föreslagna konsulenten i Eo 23 motsvarar den nu befintliga konsulen
ten för yrkes väglednings verksamheten i högre skolor (»läroverkskonsulen-
ten»), Löneställningen är avpassad efter lönegradsplaceringen för ordinarie
läroverksadjunkt, lönegrad A 23. Utredningen finner, att utöver lönen på
ifrågavarande konsulentbefattning ett särskilt arvode bör kunna utgå, däres<t
ordinarie läroverksadjunkt förvärvas för befattningen. Den i Eo 21 föreslagna
konsulenttjänsten är avsedd för yrkesvägledning i folk- och fortsättningssko-
lor och motsvarar den nuvarande befattningen som »folkskolekonsulent».
För att konsulenterna alltid skola ha nära kontakt med skolans aktuella verk
samhet, böra konsulentbefattningarna enligt utredningens mening endast un
der begränsad tid, 3—5 år, uppehållas av samma personer. För att befästa
samarbetet i yrkesutbildningsfrågor mellan arbetsmarknadsstyrelsen och skol
överstyrelsen samt överstyrelsen för yrkesutbildning finner utredningen
lämpligt, att konsulenterna biträda inom överstyrelserna vid behandling av
sådana frågor.
I övrigt torde jag få hänvisa till den av utredningen å s. 150—153 i be
tänkandet lämnade motiveringen till förslaget rörande denna sektion.
Sektionen för ärenden rörande partiellt arbetsföra. Utredningen förklarar,
att den icke kunnat pröva frågan om den centrala organisationen för ärenden
rörande partiellt arbetsföra från andra förutsättningar än att verksamheten
liksom för närvarande är fallet skall omfatta arbetsvärd endast för under mi
litärtjänstgöring skadade samt arbetsberedning för partiellt arbetsföra i öv
rigt. Dessa ärenden böra enligt förslaget utgöra arbetsuppgifterna för nu ifrå
gavarande sektion.
Nuvarande organisation samt utredningens förslag till befattningar å sek-
tionen framgå av följande sammanställning.
Nuvarande organisation
Föreslagen organisation
1 förste inspektör .. VII: e (25—26)
1 byrådirektör .......................
Eo 26
1 amanuens.......... . . . V: d (17)
1 byråinspektör.......................
Eo 22
le. »
........... .. V: c (15—16)
1 byråsekreterare...................
Eo 21
1 amanuens .. .. . . V: b (13—14)
2 amanuenser
2 kanslister........... . . IV: d (14—15)
1 kansliskrivare.......................
Eo 11
1 kanslist .......... .. IV: b (7—8)
6
1 tillf, anst........... ..
605 kr./mån.
(14—15)
Det permanenta behovet av biträdespersonal inom sektionen beräknas av
utredningen på följande sätt.
1 kanslibiträde ........................................................................................................... A 7
1 kontorsbiträde.......................................................................................................... A 4
3 icke-ordinarie biträden
I övrigt torde jag i fråga om utredningens förslag få hänvisa till den å s.
153—156 i betänkandet lämnade motiveringen.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.
97
Yttrandena.
Beträffande deå sektionen för ungdomsförmedling och yr
kesvägledning föreslagna befattningarna som »läroverkskonsulent» och
»folkskolekonsulent» har arbetsmarknadskommissionen föreslagit, att båda
befattningarna skola placeras i Eo 23. Konsulenterna hade nämligen samma
arbetsuppgifter, även om dessa låge på i viss mån skilda områden och ut
fördes under olika förhållanden. Att leda yrkesrådgivningen för folkskolor
nas elever kunde icke anses vara mindre krävande än yrkesrådgivningen för
läroverkens elever. Ur samhällelig synpunkt kunde det förra kanske t. o. m.
anses mera betydelsefullt. — Kommissionen finner vidare tvivelaktigt, om
man i likhet med utredningen bör förutsätta att befattningarna skola byta
innehavare med vissa års mellanrum.
I detta sammanhang har kommissionen framhållit vikten av att de skol-
män, som för längre eller kortare tid ställa sig till yrkesvägledningens förfo
gande, tillförsäkras rätt att få tjänstgöringen i nu avsedda befattningar hos
arbetsmarknadsstyrelsen tillgodoräknad såsom tjänstetid inom skolväsendet
för löneklassuppflyttning, befordran o. d. Erfarenheten beträffande rekry
teringen av befintliga motsvarande befattningar har, anför kommissionen,
redan givit vid handen betydelsen härav.
Statskontoret har, såsom tidigare omnämnts, föreslagit, att tjänstetiteln
konsulent skall utbytas mot byråinspektör. Beträffande nu ifrågavarande
konsulentbefattningar har ämbetsverket emellertid anfört, att befattningarna
icke böra ifrågakomma till uppförande som pensionsberättigande tjänster å
styrelsens stat, då det förutsatts, att konsulenterna icke skulle stanna i sina
befattningar mer än högst 3—5 år. Ämbetsverket motsätter sig vidare, att de
båda befattningarna jämställas i lönehänseende.
Arbetsmarknadskommissionens persomdförening har ifrågasatt, huruvida
icke konsulentbefattningarna borde hänföras till C-planen.
Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ha förklarat sig
icke ha något att invända mot att konsulenterna, såsom utredningen före
slagit, biträda inom de båda överstyrelserna i yrkesvägledningsfrågor.
Statsverkens ingenjörsförbund har anfört, att de tekniska yrkena enligt ut
redningens förslag till konsulenttjänster icke synas ha blivit tillgodosedda i
samma utsträckning som de akademiska. Förbundet ifrågasätter därför, hu
ruvida icke en ingenjör i Eo 22 borde tillsättas som konsulent för de talrika
tekniska yrkena. Förbundet har vidare uttalat, att det sedan ett 20-tal år till
baka varit ett önskemål från vissa industriföretags och yrkesskolors sida att
från en central myndighet kunna erhålla råd och anvisningar i de fall, då
man haft för avsikt alt införa s. k. psykotekniska prövningsmetoder. Då det
synes förbundet som om denna fråga borde vara en av de första, med vilka
eu yrkesvägledning för tekniska yrken borde sysselsätta sig, föreslår förbun
det, att för yrkesorienteringen tillsättes en psykotekniker i Eo 22.
Förbundet har vidare föreslagit, att befattningen som redaktör för yrkes-
kartoteket skall uppföras i A 24 och avses för en ingenjör samt att två per-
Iiihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
sonliga befattningar i Eo 22 skola inrättas för äldre ingenjörer, vilka böra ut nyttjas vid det tidsbegränsade arbetet med uppläggande av kartoteket.
överstyrelsen för yrkesutbildning har i detta sammanhang berört frågan om utarbetande av arbetsmarknadsprognoser och erinrar om att överstyrelsen mera ingående behandlat denna fråga i en den 9 november 1945 dagtecknad framställning angående tillkallande av särskilda sakkunniga för en allmän översyn av yrkesutbildningen, överstyrelsen framhåller, att den är väl med veten om de stora svårigheter, som möta vid utarbetande av arbetsmark nadsprognoser i någon form. Sådana vore emellertid oundgängligen erforder liga för yrkesskolväsendets utbyggnad och detsamma torde gälla yrkes- vägledningsverksamheten. Enligt överstyrelsens uppfattning bör det ankom ma på det centrala arbetsmarknadsorganet att i varje fall handhava led ningen vid utarbetandet av dylika arbetsmarknadsprognoser. överstyrelsen vill därför framhålla angelägenheten av att sagda organ för ändamålet för ses med kvalificerad permanent anställd personal i erforderlig omfattning.
Arbetsmarknadskommissionen bär i nu ifrågavarande spörsmål anfört, att ehuru kommissionen väl inser, att behov av prognosundersökningar kan föreligga, kommissionen likväl icke finner sig nu böra framlägga förslag om inrättande av särskilda befattningar för angivna arbetsuppgifter.
I fråga om sektionen för ärenden rörande partiellt ar betsföra tillstyrker pensionsstyrelsen den av utredningen föreslagna nya byråinspektörsbefattningen. Kommittén för partiellt arbetsföra har, såsom förut omnämnts, vidblivit sitt tidigare framförda förslag om inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå för ifrågavarande ärenden. Kommittén vill starkt understryka, att den av utredningen föreslagna organisationen för ledning av arbetsvårdsärendena icke tillgodoser de krav, som framdeles komma att ställas, överbefälhavaren har, utan att ta ställning till organisationen av sek tionen, framhållit, att antalet skadefall under militärtjänstgöring torde komma att minska, därest 1946 års manskapslöneutrednings förslag om kontantlön och vissa andra förmåner samt förslaget om ökning av långtidsanställt man skap genomföres.
Föredraganden.
Utredningen har inom sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägled ning — vilken lämpligare synes benämnas sektionen för yrkesväg ledning och ungdomsförmedling — föreslagit bland annat två konsulentbefattningar i Eo 23 respektive Eo 21. Den i Eo 23 föreslagna befattningen motsvarar den nuvarande tjänsten som konsulent för yrkes- vägledningsverksamheten i högre skolor (»läroverkskonsulenten»), medan den andra befattningen är avsedd för motsvarande uppgifter i folk- och fortsätt- ningsskolor och motsvarar den nuvarande befattningen som »folkskolekon- sulent». Utredningen har anfört, att dessa båda befattningar endast under begränsad tid, lämpligen 3—5 år, böra uppehållas av samma personer. Ar betsmarknadskommissionen har anmält tvekan i sistnämnda avseende och vidare föreslagit att båda konsulentbefattningarna skola placeras i Eo 23.
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
99
För min del finner jag sannolikt, att av utredningen angivet personbyte å
befattningarna kommer att te sig lämpligt. I varje fall torde ytterligare er
farenhet i detta avseende böra avvaktas. Jag ansluter mig därför till den av
statskontoret hävdade meningen, att pensionsberättigande befattningar för
närvarande icke böra inrättas för nu ifrågavarande ändamål. Tills vidare torde
befattningarna böra förenas med arvode, vilket bör bestämmas från fall
till fall med tillbörlig hänsyn till de avlöningsförmåner som tidigare utgått
till vederbörande.
Arbetsmarknadskommissionen har framhållit vikten av att de skolmän,
som anlitas för ifrågavarande konsulentverksamhet, tillförsäkras rätt att till
godoräkna sig tjänstgöringen såsom tjänstetid inom skolväsendet. Jag delar i
detta hänseende kommissionens uppfattning. Erforderlig ändring i läro-
verksstadgans bestämmelser rörande tillgodoräknande av tjänstetid torde
böra övervägas. Beträffande folkskoleväsendet finnas icke motsvarande be
stämmelser, varför endast en rekommendation till de lokala skolmyndig
heterna att beakta ifrågavarande tjänstgöring torde kunna komma i fråga.
Såsom utredningen föreslagit synas konsulenterna böra tagas i anspråk
inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i den mån behov
därav föreligger och tjänstgöringen inom arbetsmarknadsstyrelsen så med
ger.
Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att inom nu ifrågavarande
sektion skall inrättas en befattning för en psykotekniker. Med anledning här
av vill jag anföra, att en utveckling därhän, att även psykotekniska frågor
upptagas inom byrån, icke förefaller osannolik. Jag är emellertid icke nu be
redd att ta ställning till frågan om inrättande av en särskild befattning för
detta ändamål.
Nämnda förbund har även föreslagit inrättande av vissa andra befatt
ningar för tekniker inom sektionen. I denna del vill jag hänvisa till vad
jag anfört vid behandlingen av motsvarande spörsmål i samband med ar-
betsförmedlingsbyrån. Vad särskilt angår de för färdigställande av yr-
keskartoteket föreslagna personliga befattningarna i Eo 22 får jag anföra, att
personal, som under en begränsad tid fordras för angivna ändamål, bör an
ställas med de villkor, som komma att tillämpas för personal inom verkets
krisdel. Några personliga extra ordinarie tjänster är jag för närvarande icke
villig att föreslå för nu ifrågavarande ändamål.
Utredningen har föreslagit inrättande av en aktuariebefattning i Eo 21,
vilken är avsedd för utredningar rörande yrkesvägledningens metoder m. m.
men även för medverkan vid planerandet av arbetsmarknadsprognostiska
undersökningar. Utredningen har emellertid anfört, att inom nu ifrågava
rande byrå icke böra verkställas dylika undersökningar i större omfattning.
I den mån sådana komma att företagas böra de enligt utredningens mening
handhas av den för hela arbetsmarknadsstyrelsens behov avsedda statistiska
personal, vilken enligt utredningens förslag skall knytas till kanslibyrån.
Å denna har dock icke beräknats särskild personal för verkställande av
arbetsmarknadsprognoser inom den permanenta organisationen, överstyrel
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
sen för yrkesutbildning har framhållit vikten av att sådana prognoser bli
utarbetade samt att arbetsmarknadsstyrelsen förses med stadigvarande an
ställd personal för ändamålet.
Jag tillstyrker inrättande av den föreslagna aktuariebefattningen men är
av den uppfattningen, att förutsättningar för ett ställningstagande till frågan
om personal för verkställande av arbetsmarknadsprognostiska undersökning
ar ännu icke föreligga. Jag får sålunda hänvisa till att med ifrågavarande
spörsmål sammanhängande frågor äro under övervägande inom konjunktur
institutet samt 1946 års skolkommission. Innan resultatet av sålunda pågåen
de utredningsarbete föreligger, torde i vart fall icke någon permanent orga
nisation för prognostiska undersökningar böra inrättas. I den mån sådana
undersökningar dessförinnan befinnas påkallade, torde de få utföras med till
fälligt anlitad personal.
Beträffande de delar av nu ifrågavarande sektions organisation — bort
sett från biträdespersonalen — vilka jag icke berört i det föregående, an
sluter jag mig till utredningens förslag. Dock bör tjänstebenämningen föl
en av utredningen föreslagen byråinspektörsbefattning i Eo 24 i överens
stämmelse med vad jag tidigare anfört ändras till förste byråinspektör.
Mot utredningens förslag i vad det avser personalorganisationen för sek
tionen för ärenden rörande partiellt arbetsföra har jag
icke annat att erinra än att sektionschefen bör benämnas förste byråinspek
tör. Intill dess att ställning tagits till det av kommittén för partiellt arbets
föra i dagarna avlämnade betänkandet rörande yrkesvägledning och yrkes
utbildning för partiellt arbetsföra m. m. (SOU 1947: 18) anser jag mig så
lunda icke kunna förorda någon permanent förstärkning av nu ifrågavaran
de sektion.
Vad överbefälhavaren anfört rörande en eventuell minskning av antalet
skadefall under militärtjänstgöring torde icke vara av beskaffenhet att på
verka det permanenta personalbehovet inom sektionen.
Försäkring-sbyrån.
Nuvarande organisation.
Å den nuvarande motsvarigheten till ifrågavarande byrå, socialstyrelsens
arbetsmarknadsbyrå, finnas för närvarande — bortsett från de befattningar,
vilka år 1940 överflyttats till statens arbetsmarknadskommission, samt byrå
chefsbefattningen — följande tjänster:
1 byrådirektör ........................................................................................................ Eo 28
1 förste byråsekreterare ...................................................................................... A 24
1 byråinspektör .................................................................................................... Eo 24
1 aktuarie ............................................................................................................. Eo 21
1 revisor ................................................................................................................. Eo 21
Kunyl. Maj:ts proposition nr 239.
101
1 amanuens (biträdande revisor) .................................................................. Eo 18
1 amanuens .......................................................................................................... Eo 15
2 kanslibiträden ................................................................................................. Eo 7
2 kontorsbiträden .............................................................................................. Eo 4
1 skrivbiträde ...................................................................................................... Ex
2
I fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan de olika befattningsha
varna torde jag få hänvisa till den av utredningen å s. 156—157 i betänkan
det lämnade redogörelsen.
Utredningen.
Rörande försäkringsbyråns framtida organisation har utredningen anfört
följande.
Arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsbyrå skall enligt utredningens i det
föregående framlagda förslag ha att handlägga ärenden rörande tillsynen
över den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. De allmänna
arbetsmarknadsärenden och de ärenden rörande den privata arbetsförmed
lingen, som nu ankomma på socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå, bortfalla
sålunda. Detta innebär emellertid icke någon nämnvärd minskning av byråns
arbetsbörda. Ärendena rörande arbetslöshetsförsäkringen utgöra redan nu
den helt dominerande delen av arbetsuppgifterna. Byråns överflyttning från
socialstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen synes sålunda icke minska by
råns personalbehov. Däremot skulle kunna ifrågasättas att i samband med
överflyttningen en omorganisation företages av byrån, vars nuvarande orga
nisation präglas av ait byrån tidigare var en del av den större byrå, där även
arbetsförmedlingsärendena handlades. Då emellertid ett genomförande av ob
ligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle komma att i grunden förändra förut
sättningarna i detta hänseende, anser utredningen anledning föreligga att
uppskjuta en dylik omorganisation, tills klarhet vunnits om arbetslöshets
försäkringens framtid. De nu å byrån befintliga befattningarna böra därför
i princip överföras till arbetsmarknadsstyrelsen.
Utredningen har vidare hänvisat till att socialstyrelsen framlagt förslag om
viss förstärkning av personalen å byrån. Utredningen har icke funnit sig
böra närmare granska denna socialstyrelsens framställning.
Socialstyrelsen.
I sina i skrivelse den 19 augusti 1946 framförda medelsäskanden för bud
getåret 1947/48 har socialstyrelsen föreslagit, att å arbelsmarknadsbyrån skall
inrättas en befattning som byråsekreterare i Eo 21. Befattningen är avsedd
för biträde åt förste byråsekreteraren. Som stöd för förslaget har åberopats
eu stark stegring av arbetsbördan, bland annat beroende på försäkringens
alltjämt ökande omfattning. Vidare vore arbetsvägransfallen mera arbets-
krävande än tidigare, dels emedan antalet dylika fall stegrats, dels därför
att ett effektivare system för att bringa socialstyrelsens beslut i arbetsväg
ransfallen till berörda intressenters kännedom befunnits erforderligt. Det in
ternationella samarbetet i försäkringsfrågor och tillsynen över den privata
arbetsförmedlingen ställde även ökade krav på förste byråsekreteraren.
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Socialstyrelsen har vidare föreslagit, att en befattningshavare i Ex 15 skall
få anställas såsom biiräde åt aktuarien. Förslaget har motiverats med att ak-
tuariens arbetsuppgifter ökat på grund av arbetslöshetskassornas stigande an
tal, förbättrade statsbidragsgrunder, nya statsbidragsformer m. m.
I sitt yttrande över utredningens förslag har socialstyrelsen förklarat sig
i stort sett dela utredningens uppfattning, att en omorganisation av försäk-
ringsbyrån bör uppskjutas till en tidpunkt, då klarhet vunnits om arbetslös
hetsförsäkringens framtid. Styrelsen har dock velat framhålla betydelsen av
att nu gällande provisorium för personalens del, vilket redan upprätthållits
i nära sju år, icke ytterligare utsträckes. Med hänsyn till att chefsmyndighe
ten för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring under alla förhållanden kom
mer att kräva en betydligt större personal än den som nu är knuten till den
frivilliga försäkringens tillsynsmyndighet, anser styrelsen möjlighet finnas
för viss ordinariesättning av byråns personal utan att den framtida utveck
lingen härigenom föregripes eller försvåras. Vidare anser socialstyrelsen det
nödvändigt, att åtminstone de personalförstärkningar, som begärts i styrel
sens petitaframställning för budgetåret 1947/48, genomföras.
Föredraganden.
Såsom utredningen anfört, synes frågan om en eventuell omorganisation
av nu ifrågavarande bvrå böra anstå till dess klarhet vunnits rörande arbets
löshetsförsäkringens framtid. Under sådana förhållanden anser jag mig icke
kunna förorda den av socialstyrelsen föreslagna ordinariesättningen av tjäns
ter inom byrån. Denna bör sålunda med nuvarande befattningar överflyttas
till arbetsmarknadsstyrelsen. Emellertid har otvivelaktigt byråns arbetsbörda
alltmera vuxit på grund av ökad anslutning till den statsunderstödda arbets
löshetsförsäkringen och andra omständigheter. Med anledning av social
styrelsens i dess petitaframställning framförda förslag om personalförstärk
ning vill jag därför förorda, att medel för nästkommande budgetår beräknas
till ytterligare en amanuens å byrån.
I överensstämmelse med vad jag tidigare anfört föreslår jag, att tjänste
titeln för den nuvarande byråinspektören (Eo 24) ändras till förste byrå-
inspektör.
Sociala byrån.
Nuvarande organisation.
Rörande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till de av ut
redningen å s. 158—160 i betänkandet lämnade redogörelserna för sociala
beredskapssektionen och socialt!jälpsbyrån.
Utredningen.
Utredningens personalförslag är utarbetat med hänsyn till de arbetsupp
gifter, som nu handläggas inom arbetsmarknadskommissionens sociala be-
redskapssektion samt inom dess socialhjätpsbyrås B-sektion. Däremot ha
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
103
i förslaget inga befattningar avsetts för de arbetsuppgifter rörande arkiv arbete och musikerhjälp, vilka nu ankomma på socialhjälpsbyråns A-sektion. Härom har utredningen anfört följande.
Största delen av den nuvarande socialhjälpsbyråns personal är sysselsatt med ärenden angående arkivarbeten och musikerhjälp. Antalet svenska ar kivarbetare och musikerhjälpta har de senaste åren i medeltal uppgått till 400—500. Under någon tid har antalet flyktingar, som sysselsatts med arkiv- arbete eller som erhållit musikerhjälp, varit avsevärt större. Såsom tidigare nämnts äro frågorna rörande arkivarbetena och deras administration före mål för utredning genom särskilda sakkunniga. Dessa ha ännu icke slutfört sitt arbete men i samband med detta ha särskilda åtgärder vidtagits för att genom effektiviserad arbetsförmedling, eventuellt i förening med omskol ning, nedbringa det utländska klientelet. Antalet utländska arkivarbetare och musikerhjälpta, som vintern 1946 utgjort maximalt ca 1 300, har sålunda i september 1946 nedgått till icke fullt 500.
Utredningen anser det icke möjligt att i nuvarande läge framlägga förslag till mera definitiv organisation för handläggning av ärenden rörande arkiv- arbeten och musikerhjälp. Spörsmålet om denna organisation torde i vart fall icke kunna upptagas till behandling innan förenämnda sakkunniga av givit sitt förslag.
Utredningen har vidare framhållit, att den nuvarande sociala beredskaps- sektionen fullgör vissa arbetsuppgifter, som helt betingas av byggnadsregle- ringen eller som eljest äro av utpräglat tillfällig karaktär. Icke heller för dessa arbetsuppgifter föreslår utredningen särskild personal inom den per manenta organisationen.
Utredningen har anfört följande rörande de principer, som av utredning en lagts till grund för beräkning av personalbehovet inom sociala byrån.
Sociala byråns personal bör beräknas för de arbetsuppgifter, som vid ett arbetsmarknadsläge sådant som det nu rådande kunna beräknas mera per manent föreligga. Vid en arbetslöshetskris kommer byråns arbetsbörda att högst väsentligt ökas och en stark utsvällning av personalorganisationen kan förutses bli nödvändig. Det ökade personalbehovet får då tillgodoses genom arvodespersonal. Även under förhållanden liknande de nu rådande är det troligt, att uppgifter av mera tillfällig art komma att avlösa varandra och fordra särskild personal. Sannolikt kommer det emellertid härvid att röra sig om uppgifter av vitt skilda slag, vilkas fullgörande ofta fordrar personal med olika speciella kvalifikationer. Personalbehovet för dessa uppgifter tor de bäst tillgodoses genom tillfällig anställning av personal med de för de ak tuella arbetsuppgifterna erforderliga kvalifikationerna. Inom byrån synes sålunda böra finnas en kärna av mera permanent anställd personal, vilken vid behov bör kompletteras med tillfälligt anställd personal av det slag, som de aktuella uppgifterna fordrar.
Utredningens förslag och nuvarande organisation framgå av följande sam manställning.
Nuvarande organisation
Föreslagen organisation
1 byrådirektör .................
Sociala bercdskapsseklionen.
1 sektionschef........... VII: e (25—26) 1 sekreterare (halv-
1 förste byråsekreterare .... A 24 1 byråsekrelerare 1 »
A 21 Ko 21 Eo 28
tid)
VII: e
104
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Nuvarande organisation
1 notarie................... VI: c (19—20)
1 amanuens............... arvode motsv.
Eo 18:17
1
»
............... V: b (13—14)
1 kanslibiträde .... III: e (9)
1 tillf, anst................ 355kr./mån.(3)
7
2 inspektörer........... i hos läns-
1 förste assistent .. J arbetsnämnd
Socialhjälpsbyråns B-seklion.
1 sektionschef...........(27—28)
1 sekreterare ........... VII: a (21)
1 kanslibiträde .... III: a (10)
1 kontorsbiträde.... II: c (3—4)
1 e. skrivbiträde .. I: c (Ex 2: c—b)
le. »
.. I: b
1 tillf, anst................. 430 kr./mån.
(6-7)
7
Föreslagen organisation
2 amanuenser
1 kontorsskrivare................... A 15
1 kontorist................................ A
9
2 kanslibiträden....................... A
7
4 kontorsbiträden................... A
4
14
Rörande arbetsuppgifternas fördelning mellan de föreslagna befattnings
havarna har utredningen uttalat följande.
Med hänsyn till byråns under olika förhållanden växlande arbetsuppgif
ter är det svårt att definitivt fastslå någon sådan fördelning. Denna bör givet
vis anpassas efter de för tillfället rådande förhållandena. Utredningen tän
ker sig emellertid, att under förhållanden, som motsvara de nu rådande,
byrådirektören skall relativt självständigt svara för de ärenden, som nu åvila
socialhjälpsbyråns B-sektion, d. v. s. ärenden rörande hjälpsystemets ut
formning, rörande hänvisning av arbetslösa till beredskapsarbeten, rörande
kontantunderstöd m. m. Han synes även böra med biträde av arvodesanställd
personal svara för de ärenden, som nu åvila socialhjälpsbyråns A-sektion.
Förste byråsekreteraren bör biträda byråchefen i den kunskapande och plan
läggande verksamhet, som under nuvarande förhållanden torde bli den vikti
gaste delen av byråns verksamhet. Han skall sålunda under byråchefen svara
för arbetsmarknadsöversikter och prognosverksamhet, kontakten med arbets
marknadens parter och varselsystemet. En av byråsekreterama och en av
amanuenserna böra biträda byrådirektören respektive förste byråsekretera
ren.
Den nu å sociala beredskapssektionen befintliga halvtidsbefattningen, vil
ken uppehälles av en befattningshavare hos industriens produktionsråd, an
ser utredningen även i framtiden böra ha karaktären av arvodesbefatt-
ning.
Yttrandena.
Arbetsmarknadskommissionen — vilken såsom tidigare anförts ansett
planläggningsuppgifterna böra handläggas inom en särskild planläggnings-
105
Kungl. Maj.ts proposition
nr
239.
byrå __ har föreslagit, att inom sociala byrån skola upptagas icke blott befattningar för de uppgifter som nu ankomma på socialhjälpsbyråns B- sektion utan även befattningar för administrationen av arkivarbetena m. m. Härom har kommissionen anfört följande.
Utredningen rörande arkivarbetena har numera slutförts. Härvid har för utsatts, att arkivarbetena alltjämt skola ledas av kommissionen. Aven om en viss decentralisering och förenkling föreslagits, torde i stort sett samma ar betsuppgifter som hittills komma att avila kommissionen. Med hänsyn har- till bur en sektion tillkomma inom sociala byrån med uppgift att handlägga äienderi rörand.- arkivarbeten, musikerhjälp m. fl. former av arbetslöshets- hjälp, som ej lalla under sektionen för allmän arbetslöshetshjälp.
Kommissionen har sålunda föreslagit, att sociala byran skall indelas i tva sektioner, den ena — första sektionen — för allmän arbetslöshetshjälp (hjälp- systemets utformning, specialingripanden, hänvisning till beredskapsarbeten,
underslöds
verksamhet samt hyreshjälp, stenindustriärenden m. m.) och den
andra — andra sektionen — för arkivarbeten, musikerhjälp, m. m.
Byråns chef skall enligt kommissionens förslag samtidigt vara chef för den ena sektionen, medan en byrådirektör i A 28 bör avses som sektionschef för den andra. Kommissionen anser skäl icke finnas att såsom utredningen föreslagit uppföra byrådirektörsbefattningen såsom extra ordinarie.
För första sektionen anser kommissionen — utöver sektionschefen eller eventuellt byråchefen i egenskap av sektionschef — följande fasta personal erforderlig, nämligen
1 byråsekreterare 1 amanuens 1 kontorsskrivare 1 kontorist ......... 1 kanslibiträde . . 1 kontorsbiträde
Eo 21
A 15 A 9 A 7 A 4
För andra sektionen erfordras — likaledes utöver chefstjänstemannen — enligt kommissionens mening följande fasta personal, nämligen:
1 byråsekreterare ................................................................................................. ^ ^1
2 amanuenser 1 kontorsskrivare ......... 1 kansliskrivare .............. 1 kanslibiträde................ 2 kontorsbiträden ......... 2 icke-ordinarie biträden
Eo 15 A 11 A 7 A 4
Kommissionens förslag till andra än biträdesbefattningar för den av kom missionen förordade planläggningsbyrån överensstämmer, såvitt angar den sociala sidan av planläggningsverksamheten, med de befattningar utredningen beräknat inom sociala byrån för planläggningsuppgifterna.
106
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
Civila statsförvaltningens tjånstemannaförbund och arbetsmarknadskom
missionens personalförening föreslå, att befattningen som förste byråsekre
terare skall uppflyttas till A 26 samt att ytterligare en byråsekreterartjänst
i A 21 för planläggningsuppgifterna och en tjänst som kansliskrivare i A 11
skola inrättas. I likhet med arbetsmarknadskommissionen anse organisatio
nerna, att befattningar för arkivarbeten och musikerhjälp böra inrättas inom
den permanenta organisationen. För dessa uppgifter föreslås en förste byrå
sekreterare i Eo 24, en byråinspektör i Eo 22, en byråsekreterare i A 21, två
amanuenser samt biträdespersonal.
Föredraganden.
Såvitt angår den del av sociala byrån, för vilken utred
ningen i sitt förslag upptagit befattningar, kan jag ansluta
mig till de riktlinjer, som utredningen följt. Utredningens förslag till perso
nalorganisation — bortsett från biträdespersonalen — biträdes sålunda av
mig med allenast den avvikelsen, att jag med hänsyn till storleken av nuva
rande personal inom motsvarande delar av arbetsmarknadskommissionens
kansli anser en av utredningen föreslagen amauensbefattning samt den av
utredningen föreslagna kontorsskrivarbefattningen böra utgå. Jag kan icke
förorda, att byrådirektörsbefattningen, såsom arbetsmarknadskommissio
nen föreslagit, uppföres på ordinarie stat. Icke heller kan jag tillstyrka de
av personalorganisationerna föreslagna utbyggnaderna av organisationen.
I fråga om personalorganisationen för ärenden rörande arkivarbeten,
musikerhjälp m. m. får jag anföra följande.
Genom beslut den 15 februari 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt arbetsmark
nadskommissionen att verkställa en översyn av organisationen och utform
ningen av de s. k. arkivarbetena jämte därmed sammanhängande spörsmål
ävensom att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vilka kunde av ut
redningen föranledas. Med stöd av Kungl. Maj :ts samtidigt lämnade bemyn
digande tillkallade jag den 28 mars 1946 ledamöterna av riksdagens andra
kammare K. Å. H. Allard och P.-H. Fagerholm att inom kommissionen bi
träda vid ifrågavarande utredning. Utredningsarbetet har bedrivits under
ledning av kommissionens nuvarande ordförande och chef, ledamoten av
riksdagens första kammare K. J. Olsson.
Sedan utredningsmännen fullgjort sitt uppdrag har kommissionen med eget
yttrande överlämnat den verkställda utredningen till Kungl. Maj:t.
Sasom kommissionen omnämnt i sitt i förevarande sammanhang återgivna
yttrande, avse de framlagda förslagen, att viss decentralisering och förenkling
av arkivarbetenas samt musikerhjälpens administration skall genomföras.
Verksamheten skall dock alltjämt ledas av kommissionen. Omfattningen av
verksamheten beräknas komma att i stort sett bli densamma som för när
varande.
Jag har ännu icke haft tillfälle att ta ställning till de framlagda förslagen.
I den mån dessa äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagen torde
107
detta få ske i samband med framställning om anslag till åtgärder för arbets marknadens reglering m. m. Jag är emellertid av den uppfattningen, att ar kivarbetenas och musikerhjälpens fortbestånd som hjälpformer vid arbets löshet icke kan sättas i fråga. Icke heller kan ifrågakomma att anförtro ledningen av verksamheten i denna del åt annat organ än det centrala ar- betsmarknadsorganet. Under sådana förhållanden finner jag mig böra föreslå, att viss personal för administrationen av ifrågavarande hjälpformer beräknas inom arbetsmarknadssstyrelsens permanenta organisation. Jag ansluter mig sålunda i detta hänseende till arbetsmarknadskommissionens i förenämnda yttrande framlagda förslag.
Jag anser det dock angeläget, att för ändamålet endast ett begränsat an tal befattningar upptages inom den permanenta organisationen. Bortsett från biträdespersonalen, vilken jag icke behandlar i detta sammanhang, böra ordinarie befattningar tills vidare icke komma i fråga. I enlighet härmed föreslår jag, att utöver de befattningar, vilkas inrättande jag i det föregående förordat, inom sociala byrån beräknas två byråsekreterare i Eo 21 och två amanuenser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Tekniska byrån.
Nuvarande organisation.
I detta hänseende torde jag få hänvisa till utredningens å s. 162—165 i betänkandet lämnade redogörelse för nuvarande tekniska beredskapssektio- nen och nuvarande tekniska byrån.
Utredningen.
Enligt utredningens förslag skulle tekniska byrån organiseras på tre sek tioner, nämligen en planläggningssektion, en byggnadssektion och en inten- den tursek tion. Såsom framgår av det tidigare anförda, föreslår jag, att in- tendentursektionen skall ingå i en kameralbyra i stället för i tekniska by rån.
Planläggning ssektionen. Utredningen har anfört, att för denna sektion som motsvarar den nuvarande tekniska beredskapssektionen — erfordras teknisk personal, av vilken måste krävas icke blott erfarenhet av olika slags anläggningsarbeten utan även förvaltningskännedom samt förmåga att leda och utföra svårare tekniskt-administrativt utredningsarbete.
Den nuvarande och den av utredningen föreslagna personalorganisationen framgår av följande sammanställning.
Nuvarande organisation
1 sektionschef........ Mistade avlö
ningsförmå ner enl. 26 löneklassen (I-ort) -|-100
kr./mån.
Föreslagen organisation
1 byrådirektör........................ C 5 1 förste byråingenjör........... A 26 1 amanuens 1 kansliskrivare...................... A It
108
Kungi. Maj.ts proposition nr 239.
Nuvarande organisation
Föreslagen organisation.
1 förste ingenjör .. VII: e (25—26)
2 kontorsbiträden................. A 4
1 notarie................. VI: b (18—19)
4 icke-ordinarie biträden
1 kansliskrivare ... IV: c (11—12)
10
2 kontorsbiträden . II: c
(4—5)
1 kontorsbiträde... II: c (3—4)
1 »
II: b (1—2)
1 skrivbiträde........
I: d (1—2)
1 e. skrivbiträde ..
10
I: c (Ex 2: c—b)
Utredningen har
jande.
beträffande den föreslagna organisationen anfört föl-
Denna torde icke vara tillräcklig under den del av året, då investeringspla
nen upprättas. Personalen måste då sannolikt förstärkas. Om så är möjligt
bör härvid utnyttjas personal, som tillfälligt frigöres från övriga sektioner
inom tekniska byrån. Utsikterna härtill äro emellertid små med hänsyn till
att maximibelastningen för den planläggande och den byggande verksamhe
ten i regel inträder under samma tid på året. I andra hand bör personal från
andra byråer utnyttjas. Om tillräcklig förstärkning icke kan erhållas inom
arbetsmarknadsstyrelsen, måste personal tillfälligt anställas.
Byggnadssektionen. Denna sektion motsvarar den nuvarande tekniska by
rån inom arbetsmarknadskommissionens kansli.
Utredningen har erinrat om vad utredningen tidigare anfört angående den
byggande verksamhet, som borde ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen, samt
uttalat, att det i förevarande sammanhang främst gällde att bedöma behovet
av kvalificerad teknisk personal. Denna personal måste å ena sidan vara
tillräcklig för att kunna sköta de aktuella — icke krisbetingade — arbets
uppgifterna samt för att bilda kärnan i den organisation, som kan komma att
behövas under en kris. Å andra sidan finge personaluppsättningen icke av
beredskapsskäl ges sådan omfattning, att dess sysselsättande med kvalifice
rade arbetsuppgifter kommer att bereda svårigheter. Teknisk biträdesperso-
nal och personal för icke-tekniska uppgifter behöver däremot enligt utred
ningens mening icke av beredskapsskäl anställas i större omfattning än som
vid varje tillfälle erfordras för aktuella arbetsuppgifter.
Utredningen har framhållit, att behovet av kvalificerad teknisk personal
för den kontrollerande och byggande verksamheten främst bestämmes av an
talet arbetsplatser, dessas geografiska belägenhet, antalet där sysselsatta
arbetare samt den tekniska beskaffenheten av de arbeten, som skola kontrol
leras eller utföras. Samtliga dessa faktorer äro, framhåller utredningen, för
framtiden mer eller mindre ovissa.
Ärendenas fördelning mellan de kvalificerade teknikerna bör — fortsätter
utredningen — i princip ske efter geografiska grunder, så att var och en av
nämnda befattningshavare svarar för såväl statliga som statskommunala ar
beten inom visst område. Härigenom kommer enligt utredningens mening
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
109
personalen att utnyttjas på det mest ekonomiska sättet. Undantag från den geografiska fördelningen borde förekomma endast i fråga om arbeten av mera speciell beskaffenhet.
Utredningen bar föreslagit, att inom byggnadssektionen skola finnas fyra befattningar för kvalificerade ingenjörer och har härom anfört följande.
Nämnda antal kvalificerade ingenjörer synes erforderligt för att sektionen skall kunna beräknas ha tillgång till ingenjörer med erfarenhet rörande olika geografiska områden samt olika slag av byggnads- och anläggningsarbeten. Under normala tider skola dessa befattningshavare såsom nämnts ha till hu vuduppgift att svara för drivande av beredskapsarbeten i arbetsmarknads styrelsens regi samt att handlägga ärenden rörande statskommunala bered skapsarbeten och att inspektera sådana arbeten. Härtill komma ärenden rörande statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknads styrelsens regi, i den mån sådana arbeten bli erforderliga. Med hänsyn till uppgifterna beträffande statskommunala m. fl. arbeten och för att tillför säkra organisationen en viss elasticitet synes man icke böra räkna med att en ingenjör, som helt ägnar sig åt uppgiften som inspektör, skall normalt svara för mer än ca 25 arbetsplatser i arbetsmarknadsstyrelsens regi. Che fen för sektionen kan med hänsyn till de på honom i nämnda egenskap an kommande uppgifterna icke beräknas svara för så stort antal arbetsplatser. En av ingenjörerna torde i stor utsträckning få biträda de övriga med konstruktionsarbeten m. m. Ej heller han kan därför beräknas medhinna att svara för nämnda antal arbetsplatser. Man synes därför kunna anta, att två av ingenjörerna svara för ca 25 arbetsplatser var medan de båda övriga till sammans svara för ett lika stort antal. Tillhopa skulle de fyra ingenjörerna sålunda kunna antas medhinna ca 75 arbetsplatser i arbetsmarknadsstyrel sens regi. Med en beräkning av 10—20 arbetare per arbetsplats skulle detta innebära en sammanlagd arbetsstyrka om ca 750—1 500 man. Detta skulle innebära den minimivolym av arbeten, som bör ankomma på arbetsmark nadsstyrelsen för att byggnadssektionens personal skall bli fullt utnyttjad. Det må dock framhållas, att det nu sagda torde gälla endast under förutsätt ning att arbetsföretagen huvudsakligen utgöras av relativt enkla anläggnings arbeten, t. ex. vägarbeten. Skulle arbetsföretagen till mera avsevärd del kom ma att utgöras av exempelvis vatten- och avloppsledningsarbeten, vilka äro mera arbetskrävande beträffande tillsyn och materialanskaffning m. m., tor de varje inspektör icke kunna hinna med det angivna antalet arbetsplatser.
Lönegradsplaceringen av ingenjörsbefattningarna bör enligt utredningens mening ske med hänsynstagande främst till placeringen av motsvarande be fattningar hos väg- och vattenbyggnadsverket. Det syntes nämligen sannolikt — och även önskvärt — att utbyte av teknisk personal kommer till stånd mellan de båda verken.
Som chef för byggnadssektionen har utredningen föreslagit eu byrådirektör i C 6. Av övriga ingenjörsbefattningar skola enligt utredningens förslag två vara arbetschefsbefattningar i C 5. Till stöd för denna löneplacering åberopar utredningen, att bland andra arbetscheferna vid vissa vägförvaltningar äro placerade i nämnda lönegrad. Den fjärde befattningen föreslås däremot bli en byråingenjörsbefattning i Eo 24.
Befattningarna inom nuvarande tekniska byrån och de föreslagna befatt ningarna inom byggnadssektionen framgå av följande sammanställning.
110
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Nuvarande organisation
Föreslagen organisation
1 sektionschef........ VII: g (28)
1 byrådirektör......................
C
6
1 förste inspektör
2 arbetschefer.......................
C
5
(arbetschef)......... VII: f (26—27)
1 byråingenjör......................
Eo 24
1 förste inspektör
1 byråsekreterare................
Eo 21
(arbetschef)......... VII: e (25—26)
1 amanuens
1 förste inspektör
1 ingenjör (ritare)...............
Eo 17
(arbetschef)......... VII: d (24—25)
1 kontorsskrivare................
Eo 15
1 förste ingenjör .. VII: d (24—25)
1 kansliskrivare...................
A
11
2 assistenter........... V: f
(20—21)
2 kanslibiträden...................
A
7
V: e
(18—19)
A
4
1 » ............... V: c
(16)
5 icke-ordinarie biträden
2 amanuenser........
V: b
(14)
20
1 kanslist................ IV: d
(16)
1 kansliskrivare ... IV: c
(11-12)
1 kanslibiträde .... III: b
(10)
1 »
III: a
(10)
2 kontorsbiträden.. II: c
(4-5)
2 »
II: c
(3-4)
2 »
II: b
(7)
1 kontorsbiträde... II: b
(3-4)
1 skrivbiträde........
I: d
(1-2)
1 e. skrivbiträde .. I: d
Q—2)
24
Beträffande utredningens motivering i övrigt till angivna förslag torde jag
få hänvisa till s. 167—173 i betänkandet.
Yttrandena.
Beträffande den föreslagna tekniska byrån i dess helhet har
allmänna lönenämnden uttalat, att nämnden finner uppsättningen av perso
nal i högre lönegrader väl rikligt tilltagen. Statskontoret har anfört, att även
de högre tekniska befattningshavarna inom verket torde böra placeras som
ordinarie tjänstemän å A-planen eller, om ett lösligare anställningsförhållan
de anses önskvärt, som extra ordinarie befattningshavare. Statsverkens ingen-
jörsförbund har likaledes ansett A-planen böra komma till användning i stäl
let för C-planen i betydligt större utsträckning än utredningen föreslagit.
Svenska teknologföreningen finner det icke möjligt att inom den tekniska
byrån, sådan denna av utredningen föreslagits organiserad, vidtaga alla er
forderliga förberedelser för och snabbt upporganisera en verksamhet med
statliga arbeten i stor skala.
I fråga om planläggningssektionen har i remissutlåtandena
anförts följande.
Arbetsmarknadskommissionen har — i sitt förslag till personalorganisation
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
111
för den av kommissionen föreslagna planläggningsbyrån — för det tekniska planläggningsarbetet upptagit en byråsekreterare i Eo 21 utöver utredningens förslag. Kommissionen har härom anfört följande.
Byråsekreteraren är erforderlig för att personaltillgången skall bliva sådan, att den åtminstone i stort sett motsvarar det personalbehov, som hittills visat sig föreligga. Sekreteraren kan icke ersättas med en amanuens. Man måste nämligen av flera av befattningshavarna å tekniska planläggningssektionen kunna fordra dels att de skola kunna på egen hand träffa preliminära av göranden i detaljfrågor berörande planläggningsuppgiftema, dels att de skola vara väl insatta i respektive myndigheters verksamhetsområden och kunna självständigt överlägga med dessa om olika investeringsfrågor.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom missionens personalförening ha ansett, att den för sektionen föreslagna ama nuensbefattningen bör utbytas mot en befattning som byråsekreterare i
Eo 21 med hänsyn till den relativt självständiga förhandlingsverksamhet, som kommer att åvila befattningshavaren.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har uttalat, att personaluppsättningen å planläggningssektionen synes alltför knappt tillmätt.
Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att sektionschefen skall pla ceras i A 30 i stället för såsom utredningen förslagit i C 5. Vidare har för bundet föreslagit, att byråingenjören med hänsyn till de krävande arbets uppgifterna skall placeras i A 28 och erhålla tjänstebenämningen förste byrå ingenjör.
Beträffande byggnadssektionen ha i yttrandena avsevärda skilj aktigheter i uppfattningen framkommit.
Rörande personalen i högre lönegrader har allmänna lönenåmnden på pekat, att hittills med befattning som byrådirektör icke förenats högre löne- ställning än i A 28 eller G 5.
Statens sakrevision har med hänsyn till de tämligen begränsade arbets uppgifter, som även vid en mindre skärpning av arbetslöshetssituationen komme att åvila byggnadssektionen, ansett, att i avvaktan på ytterligare er farenheter av arbetsmarknadens utveckling större försiktighet bör iakttagas vid tillskapandet av permanenta befattningar inom sektionen än som följer av utredningens förslag, överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen ha funnit den föreslagna personalorganisationen för byggnadssektionen över dimensionerad och mindre ägnad att tillgodose den eftersträvade elastici- teten.
Arbetsmarknadskommissionen har, med hänsyn till att tekniska byrån en ligt kommissionens förslag endast skulle omfatta byggnadssektionen, ansett den av utredningen föreslagna byrådirektörsbefattningen böra utgå. Å andra sidan har kommissionen ansett ingenjörspersonalen väl knappt beräknad med hänsyn till den arbetsvolym, för vilken normalorganisationen är avsedd.
Innan den föreslagna organisationen genomförts och arbetsvolymen nått den omfattning, som avses, finner kommissionen emellertid att med inrättandet av ytterligare en eller flera ordinarie eller extra ordinarie befattningar kan
112
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
anstå. Kommissionen föreslår därför icke någon ökning beträffande ingen-
jörspersonal, som skall uppföras i personalförteckning.
Väg- och vcittenbgggnadsstgrelsen har anfört, att personaluppsättningen å
sektionen synes alltför knappt tillmätt.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom
missionens personalförening anse utredningens förslag otillräckligt och före
slå inrättande av ytterligare en förste byråingenjörstjänst i A 26.
Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att sektionschefen skall pla
ceras i C 8 och erhålla tjänstebenämningen förste byggnadsdirektör. För ar
betscheferna föreslår förbundet placeiång i A 32 och tjänstebenämningen
byggnadsdirektör. Den föreslagna byråingenjören i Eo 24 bör enligt förbun
det placeras i Eo 28.
Beträffande den för byggnadssektionen föreslagna personalen i lägre löne
grader har arbetsmarknadskommissionen föreslagit, att den för statsbidrags-
ärenden beräknade amanuensbefattningen skall utbytas mot en befattning
som kontorsskrivare. Med hänsyn till arbetets art borde nämligen den här
med sysselsatte befattningshavaren inneha sluttjänst.
Statskontoret har anfört, att den föreslagna befattningen som ingenjör
(ritare) i Eo 17 icke bör ges högre löneställning än 15 lönegraden och be
nämnas biträdande ingenjör.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom
missionens personalförening förorda, att den av utredningen för granskning
av arbetsrapporter m. in. föreslagna kontorsskrivaren i Eo 15 skall utbytas
mot en ingenjörsbefattning i Eo 21.
Föredraganden.
För planläggningssektionen har utredningen, bortsett från
biträdespersonal, föreslagit en byrådirektör i C 5, en förste byråingenjör i
A 26 och en amanuens. Inrättandet av dessa befattningar tillstyrkes av mig.
Jag är sålunda av den uppfattningen, att byrådirektörstjänsten med hänsyn
till sin karaktär lämpligen bör avlönas enligt C-planen.
Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att förutom nu nämnda be
fattningar å sektionen skall inrättas en befattning som byråsekreterare i
Eo 21. Med hänsyn till de krav icke blott på teknisk utan även på admi
nistrativ personal, som arbetet med investeringsreserven och härmed sam
manhängande frågor ställer, biträder jag kommissionens förslag i denna del.
Härutöver kan jag emellertid icke förorda någon förstärkning av personalen
inom sektionen eller någon höjning av löneställningen för befattningarna
därstädes.
Jag har i det föregående uttalat min anslutning till utredningens förslag
att arbetsmarknadsstyrelsen bör organiseras för drivande av vissa arbetsföre-
tag i egen regi. Inom tekniska byrån bör beräknas personal för denna verk
samhet samt för de uppgifter, som måste ankomma på arbetsmarknadssty
relsen med avseende å arbetsföretag — bortsett från arkivarbeten — i annan
statlig myndighets eller i kommuns regi. Denna personal bör sammanföras
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
113
till en b y g g n a d s s*e k t i o n. Det är givetvis angeläget, att byggnadssek- tionens personalorganisation blir tillräckligt stark för att kunna utgöra basen för en utvidgning av verksamheten vid inträdande större arbetslöshet. Å and ra sidan får organisationen icke göras större än som är oundgängligen er forderligt ur denna synpunkt. Den får icke heller ges sådan omfattning eller utformning, att den blir otillfredsställande utnyttjad under ett läge sådant som det nu rådande med låga arbetslöshetssiffror.
Utredningen har föreslagit, alt för kvalificerad ingenjörspersonal skola in rättas en befattning som byrådirektör i C 6, två befattningar som arbetschef i C 5 och en befattning som byråingenjör i Eo 24. Vissa remissinstanser ha anfört betänkligheter mot detta förslag. Jag är icke heller för min del beredd att tillstyrka detsamma. Jag anser sålunda, att för sektionschefen bör inrät tas en arbetschefsbefattning, vilken med hänsyn till sin karaktär bör uppfö ras på C-planen. Befattningen torde böra placeras i G 5. Vidare föreslår jag, att å sektionen inrättas en befattning som förste byråingenjör i Eo 26 och en befattning som byråingenjör i Eo 24. Någon ytterligare högre befattning av mera permanent art är jag icke beredd att föreslå. Jag finner det sannolikt, att under nästa budgetår ytterligare kvalificerad teknisk arbetskraft erford ras inom sektionen. Behovet härav torde emellertid få tillgodoses genom ar- vodesanställning.
Mot det av arbetsmarknadskommissionen framställda förslaget om utbyte av en amanuensbefattning mot en befattning som kontorsskrivare har jag icke något att erinra. Kontorsskrivarbefattningen torde böra placeras i Eo 15.
Statskontoret har ansett, att en i Eo 17 föreslagen befattning som ingenjör (ritare) borde nedsättas till Eo 15. Då jag inhämtat, att ifrågavarande befatt ningshavare även skall fullgöra mera kvalificerade uppgifter än dem som vanligen ankomma på ritare, anser jag mig kunna förorda bifall till utred ningens förslag i denna del.
o
f
I övrigt har jag icke nagot att erinra mot utredningens förslag i förevarande del. Till de av personalorganisationerna framlagda förslagen kan jag sålunda icke förorda bifall.
Försvarsbyrån.
Nuvarande organisation.
Rörande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till den av ut redningen å s. 175—177 lämnade redogörelsen.
Utredningen.
Den nuvarande och den föreslagna följande sammanställning.
Nuvarande organisation
1 pensionerad offi
cer ......................... 552:25 kr./mån. 1 pensionerad offi
cer ......................... 640: — »
personalorganisationen framgår av
Föreslagen organisation
1 byrådirektör . f'.................. A 26 1 byråinspektör..................... A 24 2 amanuenser 2 kanslibiträden..................... A 7
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Nuvarande organisation
1 pensionerad offi-
cer......................... 523: — kr./mån.
1 assistent............... V: e
1 amanuens........... V: c
2 kanslibiträden ... III: b
1 kanslibiträde .... III: a
1 kontorsbiträde... II: c
9 kontorsbiträden.. II: b
1 skrivbiträde........ I: d
1 e.
»
........
I: c
1 pensionerad un-
derofficer............. 347: 50 kr./mån.
1 tillf, anst.............. 362:50
»
1
» » ........... 300: —
»
2
» » ........... 270: —
»
25 (varav 9 särskilt anställda för upp-
skovsrevisionen)
Föreslagen organisation
4 kontorsbiträden.................. A 4
5 icke-ordinarie biträden
15
Utredningen har rörande sitt förslag anfört följande.
För uppskovsärendena äro för närvarande två pensionerade officerare an
ställda hela året och en pensionerad officer halva året. De är givet, att pen
sionerade officerare ofta lämpa sig väl för ifrågavarande arbetsuppgifter. En
ligt utredningens mening är det emellertid ej lämpligt — om ens praktiskt
möjligt — att på förhand slå fast, att vissa tjänster skola beklädas av office
rare. Det är även önskvärt att inom denna byrå ha tillgång till personer med
kännedom om t. ex. industriens organisationsförhållanden. Huruvida viss be
fattning bör beklädas av en militär eller civil person torde böra bestämmas
särskilt för varje gång ledighet uppkommer. Avgörande blir då framför allt,
vilken möjlighet soiji
för tillfället finnes att förvärva dugande krafter av
den ena eller andra kategorien, men även i vad män sakkunskap av olika
slag förut är representerad inom byrån. Faller valet på en officer, torde
Kungl. Maj :t böra föreskriva, att tjänsten icke skall tillsättas (återbesättas) i
vanlig ordning utan tills vidare uppehållas på förordnande mot arvode, som be
stämmes för varje särskilt fall. Är den utsedde officeren pensionerad, kan arvo
det skäligen bestämmas lägre än den lön som eljest skulle utgå, och anordningen
medför i sådant fall en besparing. Är fråga om en officer på aktiv stat, tor
de det böra ordnas så, att han får tjänstledighet från sin militära befattning
och i den här ifrågavarande arvode lika med den lön, som normalt är förenad
med tjänsten.
Liksom hittills varit fallet torde man för framtiden böra räkna med två
heltidsbefattningar för uppskovsärendena. Med hänsyn till de kvalifikationer
man måste fordra av innehavarna böra dessa befattningar vara relativt högt
placerade i lönehänseende. Utredningen föreslår en byrådirektörsbefattning
i A 26 och en byråinspektörsbefattning i A 24. Löneställningen för byrådirek-
törsbefattningen har föreslagits med visst hänsynstagande till löneställningen
för major.
I den mån förstärkning av arbetskraften erfordras under tiden för upp-
skovsrevisionen, bör tillfällig anställning ske mot arvode.
För de ärenden, som icke avse uppskov, synas två amanuenser erforder
liga. Den ene av dessa bör huvudsakligen handlägga ärenden, som avse jord bruk och skogsbruk.
Utredningen förutsätter, att sådan expertis rörande industriella m. fl. frå gor, som hittills tillhandahållits genom industrikommissionens mobiliserings- bvrå, i framtiden kommer att tillhandahållas av riksnämnden för ekono misk försvarsberedskap. Utredningen anser sig därför icke böra upptaga nå gon befattningshavare motsvarande den nuvarande halvtidsanställde ingen jören. Därest den erforderliga expertisen icke kommer att tillhandahållas ge nom riksnämnden, måste medel beräknas för anställning hos arbetsmark nadsstyrelsen av sådan expertis.
Yttrandena.
Överbefälhavaren har i denna del anfört huvudsakligen följande.
Inom försvarsbyrån komma att handläggas frågor av såväl militär som ci vil art. De förra fordra helt naturligt militär sakkunskap, de senare bli sä kerligen, särskilt i ett allvarsläge, ofta avhängiga av militära planer och dis positioner. Det måste därför anses ligga i sakens natur att vid försvarsbyrån främst den militära sakkunskapen bör vara representerad. Den civila sak kunskap, som därjämte är önskvärd, torde vara i rikt mått representerad inom arbetsmarknadsstyrelsen i övrigt. Det är därför ett önskemål att båda heltidsbefattningarna besättas med officerare och under alla omständigheter nödvändigt, att den person, som avses handlägga ärenden rörande uppskov, anstånd etc. är officer.
Statens sakrevision har uttalat, att personalorganisationen i fråga om de mera kvalificerade arbetsuppgifterna företrädesvis bör bygga på utnyttjande av pensionerade officerare i arvodesbefattningar.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit angelägen heten av att såväl militär som civil sakkunskap är representerad inom byrån.
Föredraganden.
Inom försvarsbyrån erfordras otvivelaktigt tillgång till militär expertis, främst vid handläggningen av ärenden rörande uppskov. Jag är emellertid liksom utredningen av den uppfattningen, att beträffande de högre tjänster na möjlighet bör finnas att utse antingen civil eller militär innehavare. Jag tillstyrker därför utredningens förslag om inrättande av särskilda befattning ar i 26 och 24 lönegraderna inom byrån. Den förra befattningen torde böra vara ordinarie och den senare extra ordinarie. I överensstämmelse med vad jag tidigare anfört föreslår jag tjänstetiteln förste byråinspektör för båda de ifrågavarande befattningarna. Om dessa befattningar anses böra besättas med officerare, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser rörande avlöningen.
Mot utredningens förslag om inrättande av två amanuensbefattningar inom byrån har jag icke något att erinra.
Kanslibyrån.
Nuvarande organisation.
I denna del torde jag få hänvisa till den av utredningen å s. 178—181 i betänkandet lämnade redogörelsen för den nuvarande kanslisektionen och
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
115
116
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
den nuvarande sektionen för administrativa ärenden rörande länsarbets
nämnderna.
Utredningen.
Enligt utredningens förslag skulle kanslibyrån organiseras på fyra sektio
ner, nämligen en personalsektion, en juridiskt-administrativ sektion, en sta
tistiksektion och en kameral sektion. Såsom jag förut anfört, förordar jag,
att den kamerala sektionen i stället skall ingå i en kameralbyrå, varvid dock
avlöningsdetaljen skall överföras till kanslibyrån.
Befattningarna inom nuvarande närmast jämförliga enheter inom arbets
marknadskommissionens kansli samt de av utredningen föreslagna befatt
ningarna framgå av följande sammanställning.
Nuvarande organisation
Kanslisektionen (utom statistikdetaljen)
1 sektionschef........ VII: e (25—26)
1 sekreterare .......... VII: e (25—26)
1 notarie................. VI: c
(19—20)
1
» .................
VI: b
(18—19)
1 amanuens...........
V: c
(15—16)
1 kanslist................ IV: c
(12—13)
2 kansliskrivare ... IV: c
(12—13)
1 e. kanslist........... IV: b
(7-8)
1 kanslibiträde .... III: d
(7-8)
1
» .... III: c
(6-7)
1 expeditionsvakt.. II: c
(4-5)
1 kontorsbiträde... II: c
(4-5)
2 e. kontorsbiträ-
den........................ II: c
(3-4)
1 kontorsbiträde... II: b
(1-2)
1 e. skrivbiträde... I: b
1 tillf, anst.............. 480 kr./mån.
(9- 10)
1
» » ........... 325 kr./mån.
(1- 2)
19
Avlöningsdetaljen.
1 amanuens...........
V: c
(16)
1 kanslibiträde .... III: a
(6—7)
2 kontorsbiträden.. II: c
(4-5)
2
»
II: c
(3-4)
1 kontorsbiträde... II: b
(3-4)
7
Föreslagen organisation
Personalsektionen
1 byrådirektör........................ A 28
1 förste byråsekreterare .... A 24
1 byråsekreterare................... A 21
2 amanuenser
1 kontorist.............................. A
9
2 kontorsbiträden................. A
4
2 icke-ordinarie biträden
10
Avlöningsdetaljen.1
1 bokhållare............................ Eo 14
1 kanslibiträde..................... .. A
7
1 kontorsbiträde.................... A
4
4 icke-ordinarie biträden
7
Juridiskt-administrativa sektionen
1 förste byråsekreterare .... A 26
1 »
»
.... Eo 24
1 byråsekreterare ................. A 21
1
»
................... Eo 21
4 amanuenser
1 konto rsskrivare................... Eo 15
1 registrator............................ A
14
1 kontorist.............................. A
9
4 kanslibiträden..................... A
7
2 kontorsbiträden.................. A
4
3 icke-ordinarie biträden
20
1 Biträdespersonalen har av utredningen redovisats utan uppdelning på avlöningsdetaljen och
kamerala sektionen i övrigt.
Kungl. Maj:ls proposition nr 239.
117
Nuvarande organisation Föreslagen organisation
Sektionen för administrativa ärenden
Statistiksektionen
rörande länsarbetsnämnderna
1 förste aktuarie.................... Eo 24
1 byrådirektör .... Eo 28
2 amanuenser
1 förste inspektör . VII: b (22—23) 1 kansliskrivare...................... A 11 1 inspektör ............. VI: b (18—19) 1 kanslibiträde........................ A 7 1 e. kanslist........... IV: d
(13—14) 2 kontorsbiträden.................. A 4
1 kontorsbiträde... II: c (4-5)
4 icke-ordinarie biträden
1 »
II: c (3-4)
11
Statistikdetaljen
1 förste aktuarie .. VII: d (24—25) 1 amanuens............. V: e (18—19) 1 » ............. V: c
(15—16)
1 kanslist................ IV: d (14—15) 1 kansliskrivare ... IV: c (12—13) 1 kontorsbiträde... II: d (4-5) 1 » II: c (4-5) 2 kontorsbiträden.. II: c (3-4) 1 e. kontorsbiträde II: b (1-2) 1 e. skrivbiträde .. I: d
(1-2)
1 tillf. anst. 550 kr./mån. (12—13) 1 » » 500
»
(10-11)
1 » » 405
» (5-6)
2 » » 355
»
(3)
1 » » 300
>> (Ex 2:
I övrigt torde jag få hänvisa till utredningens å s. 182—185 i betänkan det lämnade motivering för förslaget.
Yttrandena.
Rörande personalsektionen har arbetsmarknadskommissionen anfört bland annat följande.
Personaluppsättningen för sektionen måste ökas i förhållande till de sak kunnigas förslag. På sektionen skola nämligen handläggas personalfrågor av olika slag, gällande såväl styrelsens egen personal, omkring 400 personer, som personalen vid arbetsförmedlingen, omkring 2 000 personer, arbetsför- medlingsomhuden ej inräknade. För vardera personalgruppens ärenden måste avses en förste byråsekreterare i 24 lönegraden. Detta innebär en ökning i förhållande till sakkunnigförslaget med en sådan befattning, vilken kan upp föras såsom Eo. Denne befattningshavare bör också hava till särskild upp gift att övervaka avlöningsdetaljens arbete, främst kontrollen av avlönings listorna och källskatteavdragens riktiga verkställande. Under första verk
118
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
samhetsåret, då de nya personalorganisationerna för styrelsen och arbets
förmedlingen skola genomföras, kommer sektionen att bliva i hög grad ar-
betsbelastad. Någon minskning av den övriga personalen som följd av ök
ningen av antalet byråsekreterare är därför icke möjlig. Om en minskning
sedermera kan genomföras, torde en av de amanuensbefattningar, som de
sakkunniga beräknat, böra utgå.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom
missionens personalförening ha likaledes föreslagit ökning med en förste
byråsekreterarbefattning i lönegrad 24 men ha ansett, att denna befattning bör
vara ordinarie.
Ifråga om avlöningsdetaljen har arbetsmarknadskommissionen
funnit, att den föreslagna befattningen som bokhållare i Eo 14 bör utbytas
mot en kontorsskrivartjänst i A 15. Det finge nämligen anses stå i bättre över
ensstämmelse med eljest tillämpade regler att lägga ansvaret för avlönings-
uträkning m. m. på en kontorsskrivare än på en bokhållare. Med hänsyn till
omfattningen och arten av arbetsuppgifterna borde lägre placering än i 15
lönegraden icke ifrågakomma. Riksräkenskapsverket har med hänsyn till de
kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifter, som komma att åvila före
ståndaren för detaljen, föreslagit, att ifrågavarande befattning placeras i
A 17. Arbetsmarknadskommissionens personalförening har föreslagit, att fö
reståndaren skall vara kontorsskrivare i Eo 15.
Beträffande juridiskt-administrativa sektionen har arbets
marknadskommissionen anfört följande.
Kommissionen har icke andra erinringar att framställa, än att den i Eo 24
föreslagna befattningen som förste byråsekreterare bör uppföras såsom or
dinarie samt att den för handläggning av ärenden rörande tryckning av
blanketter m. m. beräknade amanuensen bör ersättas med en assistentbefatt
ning i Eo 18. Den ifrågavarande byråsekreteraren skall handlägga ärenden
rörande arbetsförmedlingarnas lokalfrågor m. m. och har sin motsvarighet i
nuvarande organisation. Arbetsuppgifterna komma att bliva bestående och
tjänstens innehavare bör med hänsyn till deras art och vikt kvarstå i befatt
ningen under längre tid. Den berörda amanuensbefattningen bör ersättas
på angivet sätt med hänsyn till dels de med densamma förenade göromålens
art, vilka bättre lämpa sig för en tjänsteinnehavare i sluttjänst, dels den nu
mera avsedda befordringsgången för amanuenser, vilken icke bör tillämpas
på här avsedd befattningshavare.
Statskontoret har i denna del yttrat följande.
Tillsynen över styrelsens lokaler m. m. lärer knappast kräva en särskild
kontorsskrivarbefattning. Uppgiften bör i stället lämpligen åläggas en förste
vaktmästare i 7 lönegraden. Att för biblioteket och arkivet inrätta två befatt
ningar, en byråsekreterartjänst och en kontoristbefattning, torde icke böra
ifrågakomma. Verksamheten synes åtminstone för närvarande helt kunna
ombesörjas av en befattningshavare i högst kansliskrivargraden. Framhållas
må i detta sammanhang vikten av att möjligheterna till ett samarbete med
socialstyrelsens biblioteksverksamhet tillvaratagas. En högre löneställning
än som kansliskrivare i 11 lönegraden eller samma löneställning, som mot
svarande befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållit, före
faller icke motiverad för arbetsmarknadsstyrelsens registrator.
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
119
Allmänna lönenämnden har ansett, att registratorsbefattningen tills vidare bör placeras på extra ordinarie stat.
Sveriges yngre juristers förening har uttalat bland annat följande.
Den i A 26 föreslagne förste byråsekreteraren skulle främst ägna sig åt ombudsmannaärenden samt andra juridiska ärenden av mera kvalificerat slag. Det är att förmoda, att han i synnerhet beträffande de s. k. ombuds- mannaärendena kommer att inta en självständig ställning inom byrån. På honom ankommer sålunda bland annat att för kronans räkning tala och svara inför rätta. Med hänsyn till de honom åvilande kvalificerade arbets uppgifterna ävensom den självständiga ställning han kommer att inta inom byrån finner föreningen, att befattningen icke kan placeras i lägre lönegrad än 28 med benämningen byrådirektör.
Å sektionen kommer vidare att finnas en byråsekreterare i 21 lönegraden med uppgift att biträda förste byråsekreteraren vid handläggningen av de juridiska ärendena samt att handlägga organisations-, anslags- och allmänna ärenden. På denne befattningshavare kommer alltså att vila ett flertal skilda arbetsuppgifter av kvalificerat slag. Enligt föreningens mening synes tjäns ten icke böra placeras lägre än i 24 lönegraden.
Vidare föreslås inrättande av en amanuensbefattning å sektionen för ären den rörande tryckning av blanketter m. m. Med hänsyn till arbetsuppgif terna vill föreningen ifrågasätta, huruvida denna befattning icke lämpligen bör utbytas mot en assistenttjänst.
Samma synpunkter anföras av civila statsförvaltningens tjänstemannaför bund och arbetsmarknadskommissionens personalförening.
I fråga om statistiksektionen har arbetsmarknadskommissionen anfört, att kommissionen visserligen finner personalen vara knappt beräknad och sektionschefens löneställning väl låg, men att kommissionen i avvaktan på resultatet av förutsatt utredning rörande arbetsmarknadsstatistiken avstår från att nu framlägga förslag om ändringar.
Föredraganden. Beträffande personalsektionen anser jag mig böra godtaga de av arbetsmarknadskommissionen anförda skälen för inrättande, utöver ut redningens förslag, av en befattning som förste byråsekreterare i Eo 24. Jag ansluter mig även till kommissionens förslag, att befattningen som förestån dare för avlöningsdetaljen, vilken bör anknytas till ifrågavarande sektion, bör vara en kontorsskrivartjänst i lönegrad 15 i stället för — såsom utred ningen föreslagit — en bokhållartjänst i lönegrad 14. Däremot anser jag liksom utredningen, att ifrågavarande befattning tills vidare bör vara extra ordinarie. I övrigt biträder jag utredningsförslaget beträffande denna sek tion.
I fråga om befattningarna å juridiskt-administrativa sek tionen bär av Sveriges yngre juristers förening förordats uppflyttning av den i A 26 föreslagna förste byråsekreterarbefattningen till en byrådirektörs- befatlning i A 28. Föreningen har vidare förordat, alt en i A 21 föreslagen byråsekreterarbefattning skall uppföras som en förste byråsekreterarbefatt
120
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
ning i A 24. Jag är icke beredd att nu tillstyrka berörda förslag utan anser,
att närmare erfarenhet beträffande göromålen å dessa befattningar bör av
vaktas. Då emellertid viss tvekan kan råda om den lämpliga löneställningen
för den i 21 lönegraden föreslagna befattningen, torde denna tills vidare
böra uppföras på extra ordinarie stat.
Arbetsmarknadskommissionens förslag, att den av utredningen i Eo 24
upptagna förste byråsekreterarbefattningen skall ordinariesättas, kan jag
icke nu tillstyrka.
För bibliotek och arkiv har utredningen föreslagit bland annat en befatt
ning som byråsekreterare i Eo 21. Utredningen har upplyst, att den för ar
betsmarknadskommissionens bibliotek och arkiv avsedda personalen jämväl
tages i anspråk för vissa utredningsarbeten. Enligt vad jag inhämtat äro
dessa göromål av kvalificerad art och upptaga en betydande del av nu ifrå
gavarande befattningshavares tid. Jag anser mig därför icke böra motsätta
mig utredningens förslag i denna del.
Mot det av arbetsmarknadskommissionen framställda förslaget om utbyte
av en amanuensbefattning, vilken avses för ärenden rörande tryckning av
blanketter m. m., mot en sluttjänst i 18 lönegraden har jag icke något att
erinra. Jag förordar sålunda för ifrågavarande ändamål en assistentbefatt
ning i Eo 18.
Den av utredningen för tillsyn av styrelsens lokaler m. m. förslagna kon-
torsskrivarbefattningen synes böra utgå. Jag torde i denna del få hänvisa
till behandlingen i det följande av frågan om inrättande av en befattning som
materialförvaltare hos styrelsen.
För styrelsens registrator anser jag mig kunna förorda placering i löne
grad 14 men finner, att befattningen tills vidare bör vara extra ordinarie.
Jag förordar sålunda i detta sammanhang för juridiskt-administrativa sek
tionen följande befattningar, nämligen 1 förste byråsekreterare (A 26), 1
förste byråsekreterare (Eo 24), 2 byråsekreterare (Eo 21), 3 amanuenser,
1 assistent (Eo 18) och 1 registrator (Eo 14).
Mot utredningens förslag till personalorganisation för statistiksek
tionen har jag icke något att erinra.
Kamer albyrån.
Nuvarande organisation.
Rörande den nuvarande organisationen torde jag få hänvisa till de redo
görelser, som utredningen lämnat för intendentursektionen å s. 165—166
samt för kamerala sektionen och revisionssektionen å s. 181—182 i betän
kandet.
Utredningen.
Den nuvarande och den av utredningen föreslagna personalorganisationen
för kamerala sektionen — bortsett från avlöningsdetaljen, vilken behandlats
tidigare — framgå av följande sammanställning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Nuvarande organisation Föreslagen organisation
1 kamrerare........... VII: e (25—26)
1 kamrerare.......................... . A
26
1 förste revisor . . . III: b
(22—23)
2 revisorer............................. . A 21
1 revisor.................
VI: c
(20—21) 1 amanuens
1 kassör................... VI: c
(20—21)
1 bokhållare.......................... . A
17
1 assistent............... V: e
(18—19)
1 kassör.................................. . A
14
1 »
..............
V: d
(17)
3 kansliskrivare................... . A
11
1 förste bokhållare. V: c
(15- 16)
1 » ................... . Eo 11
2 bokhållare........... IV: c
(12—13)
1 kanslibiträde..................... . A
7
1 » ........... IV: c
(11-12)
1 kontorsbiträde.................. . A
4
1 kanslibiträde .... III: b (10)
2 icke-ordinarie biträden
1 » .... III: a (8-9)
14
2 kontorsbiträden.. II: c
(4-5)
Beträffande de av utredningen föreslagna befattningarna har utredningen bland annat anfört följande.
Av skäl, som närmare utvecklats i samband med behandlingen av frågan om medelsförvaltning och revision, föreslår utredningen, att huvuddelen av de uppgifter, som nu åligga kameral- och förrådsbyråns revisionssektion, bör överflyttas till överrevisorernas kansli. Granskningen av reseräkningar m. m. bör dock i stället flyttas till nu ifrågavarande sektion.
Sektionen bör förestås av en kamrerare i A 26. Denna lönegradsplacering motiveras dels av den ekonomiska verksamhetens särskilt under kristider mycket betydande omfattning, dels av kanslibyråns storlek, vilken synes för utsätta, att kamreraren ganska självständigt leder den kamerala sektionens arbete.
Vidare böra finnas två revisorer i A 21. Av dessa bör den ene svara för det löpande bokförings- och kassaarbetet, medan den andre främst bör syssla med erforderliga utredningar och andra ärenden av speciell natur.
För reseräkningsgranslcning m. m. bör finnas en amanuens. Kassaverksamheten bör närmast handhas av en kassör i A 14 och en kansliskrivare i A 11, vilken bör tjänstgöra som kassakontrollant.
För bokföringsarbetet föreslås en bokhållare i A 17, två kansliskrivare i All och en kansliskrivare i Eo 11.
Personalen inom den nuvarande kameral- och förrådsbyråns revisionssek tion och överrevisorernas nuvarande kansli ävensom den av utredningen för överrevisorernas kansli föreslagna personaluppsättningen framgå av följan de sammanställning.
Nuvarande organisation Föreslagen organisation
Överrevisorernas kansli Överrevisorernas kansli
1 revisor...................... 855 kr./mån
1 revisionskommissarie .... . A 26
1 amanuens (deltids-
1 revisor................................ . A 21
tjänstgöring)........... 200 »
3 amanuenser
1 amanuens (deltids-
1 kontorist............................ . A 9
tjänstgöring)...........
150 »
1 kanslibiträde..................... . A 7
1 kvinnligt biträde ..
375 »
1 kontorsbiträde.................. . A
4
A
2 icke-ordinarie biträden
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Nuvarande organisation
Revisionssektionen
1 förste revisor . . .
1 assistent...............
2 assistenter...........
1 amanuens...........
1 kanslibiträde ....
1 kontorsbiträde...
2 kontorsbiträden..
1 e. skrivbiträde ..
1 tillf, anst..............
11
VII: d (24—25)
V: e (18—19)
V: c (15—16)
V: c (15—16)
III: b (6—7) •
II: c (5)
II: b (3—4)
I: d (1—2)
300 kr./mån.
(Ex 2: c—b)
Nuvarande befattningar å intendentur sektionen och de av utredningen för
nämnda sektion föreslagna befattningarna framgå av följande sammanställ
ning.
Nuvarande organisation
1 förste inspektör . VII: d (24—25)
2 inspektörer ......... VI: b
(18—19)
1 assistent............... V: f
(19—20)
1
»
..............
V: e
(18—19)
1 amanuens...........
V: e
(18—19)
1 assistent............... V: c
(16)
1
»
..............
V: c
(16—17)
1 kansliskrivare ... IV: c
(12—13)
1
»
IV: c
(11-12)
1 kanslibiträde .... III: d (10)
1
» .... III: b
(10)
1
» .... III: a
(10)
1 kontorsbiträde... II: d
(5-6)
1
»
II: c
(4-5)
1
»
II: b
(3-4)
1 e. kontorsbiträde II: b
(1-2)
1 e. skrivbiträde .. I: d
(1-2)
1 tillf. anst. 325 kr./mån. (1-2)
1
»
300 kr./mån. (Ex 2:
C.—b)
Föreslagen organisation
1 byrådirektör........................ C
5
1 byråingenjör........................ Eo 24
1 byråsekreterare................... A 21
1 ingenjör................................ Eo 21
1
»
................................ Eo 17
1 kontorsskrivare................... Eo 15
1 kontorist.............................. A
9
2 kanslibiträden..................... A
7
3 kontorsbiträden.................. A
4
4 icke-ordinarie biträden
16
20
I fråga om utredningens förslag i
till s. 174—175 i betänkandet.
denna del torde jag i övrigt få hänvisa
Yttrandena.
Rörande den kamerala sektionen har arbetsmarknadskommis
sionen i sitt yttrande anfört följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
123
För kamerala sektionen beräknar kommissionen utöver av utredningen
avsedda befattningshavare erforderlig personal för s. k. förhandsgranskning
av bland annat årskostnadsbidrag samt beredskaps- och arkivarbetsplatser
nas avlöningar och redovisningar. Sådan förhandsgranskning kan icke åsido
sättas. Härför erfordras minst 2 revisionsassistenter, vilka av kommissionen
föreslås placerade i 18 lönegraden, en såsom ordinarie och en tills vidare
såsom extra ordinarie. Den av utredningen beräknade amanuensbefattningen
för reseräkningsgranskning bör enligt kommissionens uppfattning utbytas
mot en befattning som revisionsassistent i A 18.
Kommissionen beräknar alltså för kamerala sektionen följande befatt
ningar, bortsett från biträdespersonal:
1 kamrerare ............................................................................................................ A 26
2 revisorer ................................................................................................................. A 21
2 revisionsassistenter ........................................................................................ A 18
1 revisionsassistent ............................................................................................. Eo 18
1 bokhållare .......................................................................................................... A 17
1 kassör .................................................................................................................... A 14.
Riksråkenskapsverket har i denna del yttrat följande.
Med hänsyn till att kommissionens medelsförvaltning, som jämväl omfat
tar lokalförvaltningar, är av betydande omfattning måste av kamreraren
krävas administrativ erfarenhet samt god kännedom om det statliga redovis-
ningsväsendet. Den föreslagna löneställningen synes med hänsyn härtill väl
motiverad. Mot inrättandet av de föreslagna två revisorsbefattningarna för de
av utredningen angivna arbetsuppgifterna synes intet vara att erinra.
Behovet av personal för kameral förhandsgranskning synes däremot icke
tillgodosett med den föreslagna amanuensbefattningen för granskning av
reseräkningar. I ämbetsverk av den storleksordning, varom här är fråga, är
det uteslutet att de personer som i sista hand skola bära ansvaret för en
utanordnings kamerala riktighet skola kunna i detalj och siffermässigt ge
nomgå alla de handlingar, som utgöra underlaget för de avsedda utanord-
ningama. Gjorda erfarenheter hava även givit vid handen att i de verk, där
den kamerala förhandsgranskningen är utrustad med administrativt väl ut
bildad personal, anledningar till revisionsanmärkningar avsevärt reduceras.
Enligt riksräkenskapsverkets mening bör för den kamerala förhandsgransk
ningen beräknas två revisionstjänstemän med insikter och erfarenhet på det
kamerala området, jämte erforderlig biträdespersonal för siffergranskning
och annan mera rutinmässig granskning.
För kassaverksamheten synes, såsom utredningen föreslagit, böra beräk
nas en kassör i A 14.
Statskontoret har uttalat, att för kassören högre löneställning än som
kansliskrivare i 11 lönegraden icke förefaller motiverad. Ämbetsverket har
hänvisat till att motsvarande befattningshavare hos väg- och vattcnbyggnads-
styrelsen placerats i nämnda lönegrad.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom
missionens personalförening ha föreslagit inrättande å sektionen av en förste
byråsekreterartjänst i A 24 för utredningar och remissvar. För den kamerala
förhandsgranskningen anses tre revisionsassistenter erforderliga under det att
befattningen som amanuens å sektionen kan utgå. Med hänsyn till kassarö
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
relsens omfattning föreslås kassörstjänsten höjd till A 17. För bokföringen
föreslås två befattningar för maskinbokförare i A 14.
Såvitt angår personalbehovet för den interna revisionen beträf
fande i huvudsak länsarbetsnämndernas verksamhet har riksräkenskapsver-
ket — som anser, att den kamerala revisionen beträffande arbetsmarknadssty
relsen skall ankomma på verket —- anfört, att förstnämnda revision torde
kräva relativt liten personalstyrka. För ledningen av ifrågavarande gransk-
ningsarbete och för utförande av mera kvalificerade granskningsuppgifter
bör enligt ämbetsverket avses en förste revisor i A 24. 1 övrigt anses persoe
nalbehovet kunna begränsas till två revisionstjänstemän jämte viss biträdes-
personal. Även statens sakrevision har ansett, att revisionssektionen kan ges
en mera begränsad personaluppsättning än utredningen föreslagit för över-
revisorernas kansli. Såsom chef bör också enligt sakrevisionens mening avses
en förste revisor i 24 lönegraden.
I detta sammanhang må omnämnas, att statsverkens ingenjörsförbund före
slagit, att två ingenjörsbefattningar (en i A 24 och en i Eo 22) skola inrättas
bland revisionspersonalen och avses för saklig granskning av arbetsmark
nadsstyrelsens verksamhet.
I fråga om intendentursektionen har arbetsmarknadskommis
sionen anfört följande.
Personaluppsättningen för denna sektion synes böra beräknas något annor
lunda än enligt utredningens förslag. Såsom chef för sektionen bör placeras
en befattningshavare i lönegraden A 26, benämnd intendent. För ärenden rö
rande inköp, försäljning, uthyrning, förrådsbokföring samt granskning av
centralförrådens redovisningar har utredningen föreslagit inrättandet av en
befattning i lönegrad A 21. Med hänsyn till omfattningen och artskillnaden
av här ifrågavarande arbetsuppgifter anser kommissionen, att härför måste
avses två befattningshavare, vilka böra placeras i Eo 18 och benämnas in-
köpsassistent respektive förrådskontrollör. Det må i sammanhanget erinras
om att inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finnes en befattning motsva
rande den föreslagne förrådskontrollören. Genom att dessa befattningar in
rättas vinnes, att ingenjörspersonalen befrias från själva inventeringsför-
rättningarna, såsom uppräkning av inventarieartiklar, kontroll av materiel-
bokföring, kassation och försäljning av skrot m. m. På förrådskontrollören
skall, bland annat, ankomma att svara för materielbokföringen samt gransk
ningen av centralförrådens redovisningar. Den av utredningen föreslagna kon-
torsskrivarebefattningen blir vid angiven personalorganisation icke erforder
lig. För handläggning av ärenden av juridisk natur, vilka uppkomma i sam
band med sektionens verksamhet, är en amanuens erforderlig.
o Det må här framhållas, att det kan ifrågasättas att till denna sektion ock
så hänföra de befattningshavare å kanslibyrån vilka inom dess juridiskt-
administrativa sektion avses för handläggning av ärenden rörande tryckning
av blanketter in. in. och för tillsyn av styrelsens lokaler m. in. Om eu dylik
överföring torde emellertid arbetsmarknadsstyrelsen kunna, därest det visar
sig lämpligt, meddela beslut.
Riksräkenskapsverket har liksom arbetsmarknadskommissionen föresla
git, att intendentursektionen skall stå under ledning av en intendent i A 26.
Ämbetsverket har vidare anfört, att enligt dess mening personal i lägre löne-
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
125
ställning kan användas för de arbetsuppgifter, som av utredningen avsetts åvila den föreslagna byrå ekreteraren. Ämbetsverket anser icke heller på kallat att för inventering av materiel ta i anspråk befattningshavare med ingenjörsutbildning.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och arbetsmarknadskom missionens personalförening ha likaledes föreslagit inrättande av en befatt ning som intendent i A 26. Vidare ha organisationerna föreslagit inrättande av en tjänst som förrådskontrollör i A 20 samt för biträde åt denne en as sistenttjänst i A 15. För den av utredningen föreslagna kontorsskrivarbefatt- ningen föreslås benämningen assistent.
Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit, att sektionschefsbefattningen skall uppföras som en förste byrådirektörstjänst i A 32. Vidare har förbun det förordat, att den av utredningen föreslagna befattningen som byråingenjör i Eo 24 skall vara en sluttjänst och därför upptagas i A 24, eventuellt A 26, samt att den i Eo 21 föreslagna ingenjörsbefattningen skall inplaceras i
Eo 22.
Föredraganden.
Såsom jag anfört vid behandlingen av byråindelningen för arbetsmarknads styrelsen anser jag, att inom den kamerala byrån böra handläggas kamerala ärenden, revisionsärenden och intendenturärenden. För var och en av nämn da ärendesgrupper bör inom byrån finnas en särskild sektion. Revisionssek- tionens huvudsakliga arbetsuppgift bör vara granskning av länsarbetsnämn dernas räkenskaper. Avgränsningen i detalj av de olika sektionernas arbets uppgifter såväl i förhållande till varandra som gentemot andra byråer bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsens eget avgörande.
Arbetsmarknadskommissionen och riksräkenskapsverket ha beträffande kamerala sektionen föreslagit, att utöver de av utredningen upp tagna befattningarna vissa befattningar skola inrättas för förhandsgranskning av utbetalningar. Detta innebär en utbyggnad av den kamerala organisatio nen utöver den nu inom arbetsmarknadskommissionen befintliga. Jag finner emellertid de för utbyggnaden anförda skälen beaktansvärda och förordar i enlighet med kommissionens förslag inrättande för nu ifrågavarande ända mål av två befattningar i högre lönegrad.
Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att nämnda två befattningar skola vara revisionsassistenttjänster i 18 lönegraden, eu ordinarie och en extra ordinarie. Kommissionen har vidare föreslagit, att eu av utredningen för granskning av reseräkningar in. in. avsedd amanuensbefattning skall er sättas med en befattning som revisionsassistent i A 18. Med anledning härav får jag anföra, att jag med hänsyn till den reglerade befordringsgången för amanuenspersonal icke anser mig böra föreslå inrättande av ordinarie revi- sionsassistentbefattningar. Jag vill erinra om att i proposition till innevaran de års riksdag (nr 136) angående omorganisation av riksräkenskapsverket de hos nämnda verk befintliga befathiingarna av detta slag föreslagits bli för da å övergångsstat. Jag anser sålunda, att de tre för förhandsgranskning av
126
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
sedda befattningarna hos arbetsmarknadsstyrelsen böra upptagas som ama
nuensbefattningar.
Utredningen har föreslagit inrättande av en kassörsbefattning i A 14, vilket
förslag tillstyrkts av riksräkenskapsverket. Statskontoret har däremot an
sett ifrågavarande befattning böra placeras ill lönegraden. Jag är för min
del av den uppfattningen, att befattningen bör tillhöra 14 lönegraden men
att den tills vidare bör vara extra ordinarie.
I övrigt biträder jag utredningens förslag beträffande denna sektion.
För revisionssektionen föreslår jag i likhet med riksräkenskaps
verket en befattning som förste revisor i A 24 och två lägre befattningar för
revisionstjänstemän. Den ena av dessa torde böra vara en revisorsbefatt-
ning i A 21 och den andra en befattning som amanuens. Härtill kommer bi-
trädespersonal.
Med den lösning av revisionsfrågan, som av mig förordas, torde inrättan
de av ingenjörsbefattningar för sakgranskning i enlighet med det av stats
verkens ingenjörsförbund framlagda förslaget icke kunna komma i fråga.
Ledningen av intendentursektionen skulle enligt utredningens
förslag tillkomma en byrådirektör i G 5. Arbetsmarknadskommissionen och
riksräkenskapsverket ha föreslagit, att i stället för byrådirektörsbefattningen
skall inrättas en befattning som intendent i A 26. Med hänsyn till den änd
rade ställning intendentursektionen får vid bifall till det av mig förordade
förslaget om inrättande av en kameralbyrå, ansluter jag mig till förenämn-
da myndigheters förslag. Jag föreslår dock för befattningen benämningen
byråintendent.
Arbetsmarknadskommissionen har vidare föreslagit, att en av utredningen
upptagen befattning som ordinarie byråsekreterare i 21 lönegraden skall ut
bytas mot två befattningar i Eo 18, en som inköpsassistent och en som för-
rådskontrollör. Jag förordar bifall till detta förslag, som medför, att den
tekniskt utbildade personalen inom sektionen icke behöver utnyttjas för
inventerings- och liknande arbete.
Härjämte har arbetsmarknadskommissionen förordat, att en av utredning
en föreslagen kontorsskrivarbefattning skall utbytas mot en amanuenstjänst.
Befattningen skulle besättas med en jurist. Jag anser mig emellertid icke
böra föreslå inrättande av någondera av de båda befattningarna. Vid upp
kommande behov av juridisk hjälp torde de å kanslibyrån tjänstgörande
juristerna böra utnyttjas.
Med de jämkningar som angivits i det föregående ansluter jag mig till ut
redningens förslag beträffande intendentursektionen.
Biträdespersonal m. fl.
Nuvarande organisation. Utredningens förslag.
Skriv- och registreringspersonal m. fl. Såsom framgår av utredningens be
tänkande funnos den 1 december 1946 inom arbetsmarknadskommissionens
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
127
kansli — bortsett från arbetsförmedlingsbyråns utlänningssektion och byrån för ärenden angående byggnadstillstånd samt telefonist-, expeditionsvakt- och förrådspersonal — ävensom överrevisorernas kansli tillhopa 21 kanslis ter (kansliskrivare, bokhållare), 25 kanslibiträden, 69 kontorsbiträden och 16 skrivbiträden eller tillhopa 131 befattningshavare i nämnda lönegrupper. I dessa siffror ha inräknats såväl tjänstemän som extra befattningshavare. Vidare funnos inom samma delar av kansliet 30—40 tillfälligt anställda be fattningshavare, vilka närmast torde kunna jämställas med personal i kans lists (motsvarande) eller lägre löneställning.
Enligt av utredningen lämnade uppgifter funnos den 1 december 1946 inom socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå 2 kanslibiträden i Eo 7, 2 kontorsbiträ den i Eo 4 och 1 skrivbiträde i Ex 2.
Utredningens förslag, vilket avfattats innan i 1947 års statsverkspropo- sition förslag framlades för riksdagen rörande tillämpningen av reglerad be- fordringsgång för viss biträdespersonal m. fl., innebär, att för arbetsmark nadsstyrelsens permanenta del skulle inrättas, förutom befattningar i högre lönegrader, följande ordinarie befattningar, nämligen 8 kansliskrivare (All), 5 kontorister (A 9), 21 kansiibiträden (A 7) och 33 kontorsbiträden (A 4). Vidare skulle inrättas 3 extra ordinarie kansliskrivarbefattningar (Eo 11) samt 52 befattningar för icke-ordinarie biträdespersonal i övrigt. Tillhopa har utredningen sålunda föreslagit 122 befattningar i kansliskrivares och lägre löneställning. I förenämnda siffror ingå icke befattningar för telefonister samt expeditionsvakt- och förrådspersonal men däremot befattningar inom överrevisoremas kansli.
Telefonister. Den personal, som den 1 december 1946 fanns anställd för betjäning av arbetsmarknadskommissionens telefonväxel, samt utredningens förslag till befattningar för motsvarande ändamål framgår av följande sam manställning.
Nuvarande organisation Föreslagen organisation
1 kanslibiträde .... III: c (10) 1 kanslibiträde......................... A 7 1 kontorsbiträde... II: b (4—5) 2 kontorsbiträden................... A 4 2 kontorsbiträden.. 11: b (1—2) 2 icke-ordinarie biträden 1 e. kontorsbiträde II: b (1—2) g
Expeditionsvaktpersoncd m. fl. Vaktmästarpersonalen inom arbetsmark nadskommissionens kansli är fördelad på dels det under kameral- och för- rådsbyråns intendentursektion lydande kansliförrådet och dels en under kanslisektionen lydande vaktmästargrupp. Kansliförrådet har följande per sonal.
1 assistent................................................................................................ V: d (17—18) 1 förste expeditionsvakt...................................................................... lll:c (7—8) 1 expeditionsvakt.................................................................................. II: d (5) 1 » ................................................................................... II: c (7)
128
Kiingl. Maj:ts proposition nr 239.
2 expeditionsvakter
1 e. expeditionsvakt
1 tillf, anst...............
8
II: c (4—5)
II: c (3—4)
405 kr./mån. (5—6)
Kansliförrådet har till uppgift att ta emot och distribuera kontorsmateriel
och blanketter för kansliet samt i viss utsträckning för de lokala organen.
Bland personalen ingår en skrivmaskinsreparatör, en snickare och en
chaufför.
Den under kanslisektionen lydande personalen utgöres av följande be
fattningshavare.
1 kanslist..........................
1 förste expeditionsvakt
2 expeditionsvakter
4
»
6 tillf, anst..........................
3
»
» ...................
17
IV: c (14)
III: a (7—8)
II: c (4—5)
II: c (3—4)
325 kr./mån. (1—2)
300
» (Ex 2: c—b)
Utredningen har föreslagit följande ordinarie befattningar för expeditions-
vaktpersonal.
1 kontorist .................................................................................................................. A 9
1 förste expeditionsvakt...................................................... A 7
5 expeditionsvakter ................................................................................................. A 5
7
Härutöver räknar utredningen tills vidare med ett personalbehov om 15—
20 icke-ordinarie befattningshavare för de uppgifter, som nu ankomma på
kansliförrådets personal samt på övrig expeditionspersonal. Av de icke-or
dinarie befattningshavarna föreslår utredningen att tills vidare 7 beräknas
inom den permanenta organisationen.
Yttrandena.
Rörande skriv- och registrering spersonal m. fl. har arbets
marknadskommissionen föreslagit inrättande, utöver utredningsförslaget, av
10 befattningar, nämligen 1 kansliskrivarbefattning (A 11), 1 kanslibilrädes-
befattning (A 7), 2 kontorsbiträdesbefattningar (A 4) och 6 befattningar för
icke-ordinarie biträdespersonal. Kansliskrivarbefattningen och 5 av de öv
riga befattningarna avses för ärenden rörande arkivarbeten m. m. Av åter
stående enligt kommissionens förslag nytillkommande befattningar är 1 av
sedd för förstärkning av avlöningsdetaljen och 3 för biträde vid förgransk
ning inom kamerala sektionen. Härjämte har kommissionen föreslagit,
att en i utredningens förslag å tekniska byrån upptagen kanslibiträdes-
befattning i A 7 skall ändras till en kansliskrivarbefattning i All. Till
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
129
stöd härför har kommissionen åberopat, att förhandsgranskningen (teknisk revision) av arbetsplatsernas kassaredovisningar, vilken måste utföras inom tekniska hyrån, fordrar väl kvalificerad biträdespersonal, som kvarstår i tjänst under lång tid. Detta behov kan enligt kommissionen icke tillgodoses, om icke ledaren för denna personal beredes ställning som kansliskrivare.
Personalorganisationerna ha föreslagit viss ytterligare förstärkning av bi- trädespersonalen.
Allmänna lönenåmnden har förklarat sig finna det föreslagna antalet kansliskrivartjänster påfallande högt.
Statskontoret har, såsom tidigare omnämnts, ansett, att antalet lcansliskri- vare och kontorister bör något minskas. Ämbetsverket har vidare anfört, att det icke bör ifrågakomma att, såsom föreslagits för sociala byrån, hela det normala behovet av biträdespersonal tillgodoses med ordinarie befattningar.
Statens sakrevision har förklarat sig förutsätta, att skriv- och expeditions- göromålen avses skola sammanföras till ett fåtal för flera byråer eller sek tioner gemensamma centraler. Vid sådant förhållande bör personalbehovet enligt sakrevisionens mening kunna nedbringas.
Riksräkenskapsverket har beträffande de för kamerala sektionen föreslag na kansliskrivarbefattningama uttalat, att en dylik befattning synes böra, såsom utredningen föreslagit, avses för att jämte kassören ombesörja kas saverksamheten. De för bokföringsarbetet föreslagna tre kansliskrivarbefatt ningama anses däremot tills vidare böra uppföras som kontoristbefattningar i 9 lönegraden.
I detta sammanhang må även omnämnas, att socialstyrelsen i sin petita- framställning för budgetåret 1947/48 föreslagit, att en av de å styrelsens ar- betsmarknadsbyrå befintliga extra ordinarie kanslibiträdesbefattningarna skall ändras till en kontoristbefattning i A 9.
Beträffande telefonisterna har arbetsmarknadskommissionen yttrat, att det med hänsyn till storleken av kommissionens och den blivande ar betsmarknadsstyrelsens telefonväxelanläggning synes befogat att på sätt ut redningen gjort beräkna en föreståndarinna för telefonväxeln och hänföra denna till lönegraden A 7, ehuru detta icke regelmässigt är fallet inom andra statliga verk och inrättningar.
Statskontoret har förklarat, att särskild föreståndarbefattning i 7 lönegra den för telefonisterna icke torde behövas.
Rörande expeditions v akt personalen har arbetsmarknadskom missionen anfört följande.
Denna personal har av utredningen redovisats på ett sätt, som icke ger full rättvisa åt vissa befattningshavare med hänsyn till deras arbetsuppgifter.
Den av utredningen redovisade befattningshavaren med ställning såsom assistent har till uppgift att svara för kommissionens förråd av inventarier, trycksaker m. m. och för dessas expediering till kommissionen underställda och andra myndigheter. Befattningshavaren är oundgängligen erforderlig inom ett verk sådant som arbetsmarknadsstyrelsen och befattningen i fråga synes böra uppföras såsom materialförvaltare i A 15. — Kanslisten har att
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
fördela de egentliga expeditionsvaktsgöromålen och att med hjälp av vissa
expeditionsvakter svara för duplicering och utsändning av styrelsens alla
meddelanden och cirkulär. Även denne befattningshavare är erforderlig i den
nya organisationen och synes böra uppföras såsom kontorist i A 9.
Två av de nuvarande expeditionsvaktema ha, såsom de sakkunniga an
mält, att ombesörja reparationer av skrivmaskiner och andra kontorsmaski
ner respektive att utföra snickeriarbeten av olika slag såväl inom det cen
trala verkets lokaler som också hos arbetsnämnden och länsarbetsnämn
den i Stockholm. Dessa båda befattningshavare äro alltjämt erforderliga, och
befattningar för dem synes därför böra uppföras enligt gängse regler, d. v. s.
för 1 reparatör och 1 hantverkare, båda i Eo 6.
I övrigt böra uppföras 1 förste expeditionsvakt i A 7 och 5 expeditionsvak
ter i A 5. Dessutom bör beräknas ett antal extra ordinarie expeditionsvakter
i Eo 5. Deras antal kan emellertid icke nu slutligt angivas, då det synes
kunna ifrågakomma att med personalgruppen i fråga upptaga förhand
lingar om att eventuellt överföra ett antal av de nuvarande expeditionsvak-
terna till kollektivavtalsreglerad anställning, närmast i vad gäller dem som
hava att fullgöra förrådsarbete.
Statskontoret har förklarat, att enligt dess mening särskild föreståndarbe-
fattning i 9 lönegraden icke torde erfordras för vaktmästarna. Allmänna löne-
nämnden har beträffande ifrågavarande befattning anfört, att lönenämnden
icke kan tillstyrka dess inrättande, därest arbetsuppgifterna icke skulle bli
andra än de som i allmänhet ankomma på expeditionsvaktpersonal.
Rörande det av arbetsmarknadskommissionen framlagda förslaget om in
rättande av eu befattning som materialförvaltare i A 15 har stats
kontoret anfört, att i ett verk av den storleksordning, som arbetsmarknads
styrelsen kan förväntas få, en befattningshavare med de av kommissionen
angivna arbetsuppgifterna icke torde böra placeras högre än som kontorist i
9 lönegraden. Inrättande av särskilda hantverkarbefattningar med till över
vägande del samma arbetsuppgifter, som åvila expeditionsvakter i allmänhet,
kan ämbetsverket icke förorda. Kontors- och skrivmaskiner torde liksom vid
övriga verk böra repareras av posiverket. För smärre reparations- och snic
keriarbeten i övrigt, som icke kunna utföras av expeditionsvaktema, anser
statskontoret yrkesman böra i förekommande fall anlitas.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har föreslagit, att den egent
liga expeditionsvaktpersonalen och den personal, som nu sysselsattes på
kansliförrådet, skola stå under ledning av en kansliskrivare i lönegrad 11.
Vidare föreslår förbundet inrättande av tre befattningar som förste expedi
tionsvakt och nio expeditionsvaktbefattningar i Eo 5.
Arbetsmarknadskommissionens personalförening har i denna del yttrat föl
jande.
Det synes angeläget att vid bedömande av det mera stadigvarande behovet
av befattningar av detta slag differentiera tjänsterna efter arbetsuppgifternas
art på dels en kansliförrådsavdelning, dels den egentliga expeditionsvaktper
sonalen. För kansliförrådet föreslår föreningen en befattning som förrådsför-
valtare i A 15, vidare en befattning som förrådsförman i A 7 samt tre för-
rådsmän i A eller Eo 5. Därjämte föreslås skrivmaskinsreparatören och snic
karen inplacerade som hantverkare i 6 lönegraden. För den egentliga expe-
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
131
ditionsvaktpersonalen föreslås en befattning som förste expeditionsvakt i A 7 samt 9 expeditionsvakter (beräknat efter i genomsnitt en befattningshavare för varje byrå). Dessutom föreslås som ansvarig för det omfattande duplice- ringsarbetet inom styrelsen en befattningshavare i A 9.
Föredraganden.
Utredningen har, bortsett från expeditionsvaktpersonal men inberäknat te lefonister och personal inom överrevisorernas kansli, för biträdespersonal i 11 lönegraden och lägre löneställning föreslagit tillhopa 11 kansliskrivare, (8 A 11 och 3 Eo 11), 5 kontorister (A 9), 22 kanslibiträden (A 7), 35 kon- torsbiträden (A 4) samt 54 icke-ordinarie biträden, beträffande vilken sist nämnda personal utredningen icke angivit någon fördelning på de lönegra der, som kunna komma i fråga. Sammanlagt har utredningen sålunda före slagit 127 befattningar för nu ifrågavarande personal. Vid bifall till arbets marknadskommissionens förslag skulle antalet ifrågavarande biträdesbefatt- ningar ökas med 10, varav 2 ordinarie kansliskrivarbefattningar, 2 ordina rie kontorsbiträdesbefattningar och 6 icke-ordinarie biträdesbefattningar i övrigt.
Enligt bemyndigande den 17 januari 1947 har chefen för finansdeparte mentet tillkallat en utredningsman för att inom departementet biträda med utredning angående anställningsförhållandena för viss biträdespersonal i sta tens tjänst. Utredningsuppdraget avser i huvudsak befattningarna som kansli skrivare, kontorist och kanslibiträde. I avbidan på resultatet av nämnda ut redning kan jag icke förorda inrättande av ordinarie kanslis k riva r- eller kontoristbefattningar. Däremot torde de befattningar av förevarande slag som med hänsyn till arbetsuppgifterna befinnas erforder liga få uppföras på extra ordinarie stat. Såvitt angår de av utredningen föreslagna kansliskrivarbefattningarna anser jag mig kunna tillstyrka in rättande av samtliga med undantag av de tre för bokföringsarbete avsedda. För ärenden rörande arkivarbeten torde ytterligare en kansliskrivarbefatt- ning böra beräknas inom sociala byrån. Förenämnda för bokföringsarbete avsedda befattningar böra, liksom de av utredningen i A 9 föreslagna fem befattningarna, få inrättas som extra ordinarie kontoristbefattningar. Jag räknar sålunda med tillhopa nio befattningar i Eo 11 och åtta befattningar i Eo 9.
Med anledning av förenämnda utredningsarbete bör stor återhållsamhet iakttagas vid inrättande av ordinarie kanslibiträdesbefattningar. Inom ett verk av arbetsmarknadsstyrelsens storlek synes emellertid ett be gränsat antal dylika befattningar kunna inrättas utan risk för att organisa tionen härigenom bindes på ett sätt som kan befinnas hinderligt för framtida jämkningar i densamma. Jag föreslår därför, att 12 ordinarie kanslibiträdes- tjänster uppföras å personalförteckningen för styrelsen. Härvid bör en å so cialstyrelsens personalförteckning uppförd ordinarie kanslibiträdesbefatt- ning, vilken innehaves av en inom arbetsmarknadskommissionens arbets- förmedlingsbyrå tjänstgörande extra ordinarie kansliskrivare, utgå.
132
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
I bilaga 2 till årets statsverksproposition (För liera huvudtitlar gemen
samma frågor) har chefen för finansdepartementet framlagt förslag rörande
tillämpningen av reglerad befordringsgång för viss biträdespersonal. Enligt
förslaget skola från och med den 1 juli 1947 inrättas så många nya tjänster
i A 4, som kunna beräknas vara erforderliga för befordran till denna löne
grad av det antal biträden som vid nästa budgetårs ingång fylla förutsätt
ningarna enligt den förordade befordringsgången för dylik befordran. För
inrättande av ordinarie kontorsbiträdesbefattningar hos arbets
marknadsstyrelsen synes samma regel böra tillämpas. Enligt vad jag inhäm
tat funnos i början av mars 1947 inom kommissionens hela kansli 17 kans
lister (kansliskrivare, bokhållare), 16 kanslibiträden och 20 kontorsbiträden,
vilka vid ingången av nästa budgetår beräknas ha varit anställda i statstjänst
minst sju år. Av dessa innehade en, som är befattningshavare hos socialsty
relsen, ordinarie befattning som kontorsbiträde hos nämnda styrelse. Å so-
socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå funnos samtidigt 2 personer, vilka inne
hade ordinarie kontorsbiträdesbefattning, samt därjämte en person, vilken
beräknas komma att vid budgetårsskiflet fylla kraven för befordran till ordi
narie kontorsbiträde. Jag förordar, att antalet befattningar i A 4 beräknas
med utgångspunkt från nämnda siffror. Härvid bör dock avdrag ske för de
12 ordinarie kanslibiträdestjänster, vilkas inrättande jag nyss föreslagit. An
talet ordinarie kontorsbiträdesbefattningar skulle sålunda bestämmas till
(17 + 16 + 20 + 3 — 12 =) 44.
Härefter återstå med utgångspunkt från utredningens förslag 54 och med
utgångspunkt från arbetsmarknadskommissionens 64 befattningar för nu
ifrågavarande biträdespersonal i övrigt. För denna personal kan
endast icke-ordinarie anställning komma i fråga. Beräkningen av personal
behovet i denna del möter uppenbarligen stora svårigheter. Härvid inverkar
bland annat den omständigheten, att behov otvivelaktigt kommer att före
ligga av viss biträdespersonal utanför den permanenta organisationens ram.
Då förenämnda av utredningen och arbetsmarknadskommissionen angivna
personal avsevärt understiger det nuvarande antalet befattningshavare med
motsvarande uppgifter anser jag mig kunna godta beräkningarna. I konse
kvens med mitt ställningstagande till personalbehovet i högre lönegrader
inom de olika byråerna — varvid jag förordat att den permanenta organisa
tionen skall omfatta viss personal utöver utredningens förslag — anser jag
mig beträffande ifrågavarande biträdespersonal böra utgå från de av arbets
marknadskommissionen framlagda högre siffrorna.
Med anledning av vad sakrevisionen i sitt yttrande anfört, får jag fram
hålla, att arbetsmarknadsstyrelsen självfallet bör beakta möjligheterna till
rationalisering av skrivarbetet och begränsning av skrivpersonalen.
Med hänsyn till vad jag nu anfört föranleder frågan om behovet av tel e-
fonistpersonal icke annat uttalande från min sida än att jag i prin
cip delar den av statskontoret uttalade meningen att särskild förestån-
darbefattning i 7 lönegraden icke bör inrättas för ifrågavarande personal
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
133
grupp. Då emellertid inom arbetsmarknadskommissionen ett kanslibiträde tjänstgör som föreståndare för telefonväxeln, torde denna anordning få be stå inom arbetsmarknadsstyrelsen, så länge detta kanslibiträde fullgör berör da uppgifter.
Vidkommande expeditionsvaktpersonalen anser jag i enlighet med den uppfattning, som uttalats av allmänna lönenämnden och statskon toret, att särskild föreståndarbefattning i 9 lönegraden icke bör inrättas för denna personalgrupp. I övrigt har jag icke någon erinran mot utredningens förslag om inrättande av ordinarie befattningar för en förste expeditionsvakt
(A 7)
och fem expeditionsvakter
(A 5).
Icke heller har jag något att
erinra
mot att två hantverkarbefattningar i Eo 6 inrättas i enlighet med arbets marknadskommissionens förslag. I övrigt torde personalbehovet för expedi- tionsvaktgöromål få tillgodoses med icke-ordinarie personal i 5 och lägre lönegrader.
Arbetsmarknadskommissionen har i förevarande sammanhang framlagt förslag om inrättande av en befattning som materialförvaltare i A 15. Statskontoret har häremot anfört, att befattningen icke bör placeras högre än i 9 lönegraden. Med hänsyn till verkets storlek och till att en motsva rande befattning nu finnes inom kommissionen, anser jag mig kunna till styrka kommissionens förslag att befattningen placeras i lönegrad 15. Jag anser dock, att densamma bör vara extra ordinarie. Befattningen synes böra tillhöra kameralbyrån.
Krisorg-anisationen.
Utredningen.
Utredningen har berört frågan om anställningsvillkoren för per sonal inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. Då emellertid grundläggande spörsmål rörande anställningsformer m. m. vid den tidpunkt, då utredning ens arbete avslutades, befunno sig under prövning i olika sammanhang, har utredningen begränsat sig till att framlägga vissa allmänna synpunkter beträffande anställningsvillkoren för ifrågavarande personal.
Utredningen har sålunda räknat med att någon form av arvodesanställning måste anlitas för personal, vilken anställes för krisuppgifter av tillfällig ka raktär. Det är enligt utredningens mening önskvärt, att anställningsvillkoren för den arvodesavlönade personalen nära ansluta sig till de villkor, som gälla för den mera permanenta personalen hos styrelsen. Särskilt har ut redningen framhållit vikten av att anställningsvillkoren för sådan hos ar betsmarknadskommissionen anställd personal, som icke erhåller placering i lönegradsreglerad tjänst, icke försämras vid omorganisationen.
Den svåraste frågan i detta sammanhang anser utredningen vara att av göra när arvodesanställning skall komma (ill användning. Utredningen har härom anfört bland annat följande.
134
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Enligt utredningens mening bör eu uppdelning mellan permanent och till
fällig personal i de lägre lönegraderna icke genomföras, förrän så är ound
gängligen nödvändigt. Vid utsvällning av verksamheten bör sålunda perso
nalbehovet i dessa lönegrader tillgodoses genom anställning i vanlig ordning
av personal, som tillförsäkras reglerad befordringsgång. Om på grund här
av ett visst personalöverskott skulle uppstå vid avveckling av tillfälliga ar
betsuppgifter, torde detta i regel icke medföra större utjämningssvårigheter.
Den kontinuerliga personalomsättningen i ett större verk torde möjliggöra,
att ett dylikt personalöverskott ganska snabbt avvecklas genom uppehåll i
nyrekryteringen under någon tid. Endast om arbetsuppgifterna äro av tyd
ligt kortvarig karaktär eller en avgjord överdimensionering av personalka
dern i de lägre graderna är att befara, bör arvodesanställning komma till an
vändning. Dock bör arvodesanställning under en kortare prövotid kunna
komma till användning oavsett vad nu sagts.
I fråga om högre befattningar är problemet mera svårlöst. Behovet av sådan
personal kan icke på samma sätt som personalbehovet i lägre grader utjäm
nas genom att den vanliga nyrekryteringen upphör för en tid och erforder
liga omflyttningar företagas. I den hårda konkurrens, som för närvarande
råder på arbetsmarknaden mellan staten och enskilda arbetsgivare, och med
hänsyn till att i privat tjänst allt oftare erbjudas pensionsförmåner och
andra fördelar på längre sikt, vore det i hög grad önskvärt att kunna er
bjuda även den mera kvalificerade personal, som erfordras för krisuppgifter,
gynnsammare utsikter än dem arvodesanställning innebär. Det kan befaras,
att rekryteringen av personal för krisuppgifterna eljest kan komma att bereda
avsevärda svårigheter. Utredningen har med anledning härav övervägt att
föreslå en sådan anordning, att åtminstone extra ordinarie anställning skulle
kunna ställas i utsikt även för högre befattningshavare inom styrelsens kris-
del efter viss tids anställning i arvodestjänst, t. ex. fem år. Självfallet skulle
några bindande utfästelser därom ej göras; anställningens konsolidering på
detta sätt skulle vara beroende av att vederbörande erhölle goda vitsord i sitt
arbete samt att styrelsen beräknades få användning för hans tjänster tills
vidare. Dylik överföring från arvodestjänst till extra ordinarie befattning
skulle vara beroende av Kungl. Maj ds medgivande i varje särskilt fall. Den
extra ordinarie befattningen skulle bli rent personlig och ej återbesättas, då
befattningshavaren lämnade tjänsten.
En anordning av ifrågavarande slag torde icke vara förenlig med den an
vändning extra-ordinarieanställningen faktiskt erhållit. Utredningen är där
för icke beredd att förorda dess tillämpning under nuvarande förhållanden.
Om däremot extra-ordinarieanställningen erhåller den karaktär, som angi
vits av 1945 års lönekommitté, synes frågan komma i ett annat läge.
Något förslag till personalorganisation för arbetsmarknadssty
relsens krisdel har icke framlagts av utredningen, som ansett detta böra an
komma på arbetsmarknadskommissionen i vad avser nästkommande bud
getår.
Arbetsmarknadskommissionen.
I sitt yttrande över utredningens förslag har arbetsmarknadskommissio
nen bland annat uttalat följande med anledning av vad utredningen an
fört rörande anställningsformerna för personal inom arbetsmark
nadsstyrelsens krisdel.
Kungl. Maj. ts proposition nr 239.
135
Enligt kommissionens på erfarenhet grundade uppfattning är det nöd vändigt att också för personal inom nu avsedd del av styrelsen i viss ut sträckning tillämpa en tryggare anställningsform än den för extra befatt ningshavare gällande, vare sig löneförmånerna bestämmas alt utgå enligt löneplanen för extra befattningshavare inom den civila statsförvaltningen eller enligt andra grunder. Det har nämligen visat sig svårt att kunna i tjänst bibehålla kvalificerad personal framför allt vid byrån för ärenden rörande byggnadstillstånd, som är utpräglat krisbetonad, och på grund härav bör möjlighet föreligga för arbetsmarknadsstyrelsen att åt vissa befattningsha vare inom denna byrå bereda extra ordinarie anställning och därvid icke endast, såsom de sakkunniga närmast förorda, åt biträdespersonal utan jäm väl åt högre befattningshavare.
I sitt nämnda yttrande har kommissionen vidare framlagt förslag till per sonalorganisation för byggnadstillståndsärendena, vilka inom ar betsmarknadskommissionens kansli handläggas å byrån för ärenden an gående byggnadstillstånd, samt för utlänningsärendena, vilka därstädes hand läggas inom arbetsförmedlingsbyråns utlänningssektion.
Rörande organisationen för byggnadstillståndsärendena har kommissionen sålunda anfört följande.
Vid bedömande av byggnadstillståndsbyråns personalorganisation bör, bland annat, beaktas, att byggnadsregleringen innebär ett tvångsingripande på byggnadsmarknaden, som på sina håll utlöst missnöje. Det är därför syn nerligen angeläget att ha en såväl administrativt som tekniskt väl skickad personal till förfogande för dess handhavande. I fråga om de högre befatt ningshavarna bör därjämte beaktas, att de hava att självständigt fatta be slut i vissa ärenden och att de därjämte ha sig ålagt att föredraga ansök ningarna om byggnadstillstånd i den särskilda byggnadsberedningen inom Kungl. Maj:ts kansli och inom kommissionens kansli. Självfallet måste de ock svara för att ifrågavarande ärenden dessförinnan äro tillfredsställande ut redda, vilket fordrar samarbete med olika myndigheter och sammanslut ningar. Även för kontakten med allmänheten, bland annat vid inspektioner hos byggnadstillståndssökande industriföretag in. fl., är det av stor vikt, att byråns befattningshavare äro väl insatta i sina arbetsuppgifter och även i övrigt kunna företräda byrån och det allmänna överhuvud laget. De måste ock kunna förklara behovet av reglerande åtgärder och kunna ingiva för troende för statsmakternas sätt att handhava dessa uppgifter.
För att man skall kunna få den för dessa arbetsuppgifter väl skickade per sonal, som är erforderlig, är det nödvändigt, att befattningshavarna vid bygg- nadstillståndsbyrån känna sådan trygghet i anställningen, att de icke finna sig så snart som möjligt böra söka andra anställningar. I vart fall måste man söka få i tjänst vid byrån bibehålla erforderligt antal kvalificerade be fattningshavare, som hava att självständigt handlägga ärenden och som där jämte ha att föredraga viktigare byggnadsärenden. Kommissionen har så lunda kommit till den uppfattningen, att »nyckelbefattningarna» vid byrån måste inrättas såsom mera stadigvarande befattningar, d. v. s. uppföras så som ordinarie eller extra ordinarie.
Kommissionen föreslår i enlighet härmed, att befattningarna såsom chef för byrån och såsom ställföreträdare för byråns chef tillsättas genom för ordnande tills vidare, därvid byråchefsbefatlningen hänföres till lönegraden (', ii och befattningen såsom ställföreträdare uppföres såsom eu byrådirektörs-
136
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
befattning i C 5. Lägre lönegradsplacering kan enligt kommissionens upp
fattning icke komma i fråga, om man vill vinna sitt syfte: att få befattning
arna tillsatta med väl kvalificerade personer, som kunna beräknas kvarstå
i sina befattningar under önskvärd tid. Kommissionen säger sig förutsätta,
att å befattningarna komma att förordnas, innehavare av pensionsberätti-
gande befattningar antingen inom styrelsens permanenta del eller hos annan
statlig myndighet. Vidare föreslås uppförande av två extra ordinarie befatt
ningar, avsedda den ena för en väl kvalificerad tekniker och den andra för
en administrativt kunnig och erfaren person. Dessa befattningshavare, som
anses böra benämnas förste byråingenjör respektive förste byråsekreterare,
föreslås hänförda till lönegraderna Eo 26 och Eo 24. Vidkommande biträdes-
personalen förutsätter kommissionen, att den avsedda normerade beford-
ringsgången för dylik personal skall komma i tillämpning jämväl för ifråga
varande personal vid byggnadstillståndsbyrån. Övriga befattningar vid byrån
beräknas skola tillsättas med extra eller arvodesanställd personal, så vida
icke 1945 års lönekommittés förslag beträffande anställningsformerna kom
mer att giva anledning till annat.
Rörande organisationen för utlänningsärendena har kommissionen anfört
följande.
Vad anförts beträffande byggnadstillståndsbyrån gäller också i huvudsak
personalen vid den nuvarande utlänningssektionen. Denna sektions verksam
hetsområde synes emellertid komma att vidgas och nya uppgifter att åläggas
densamma vid bifall till ett av ordföranden i statens utlänningskommission
i anledning av honom givet uppdrag i dagarna till Kungl. Maj:t överlämnat
förslag om avveckling av utlänningskommissionens sociala verksamhet och
om successiv reducering av statens flyktingsnämnds uppgifter. Det framlagda
förslaget går nämligen ut på att flertalet av de avsedda arbetsuppgifterna
skola överföras på statens arbetsmarknadskommission och sedermera alltså
på arbetsmarknadsstyrelsen. Till följd av ingångna konventioner om arbets-
kraftsutbyte mellan Sverige och vissa andra länder kommer den nuvarande
utlänningssektionen också att få ökade arbetsuppgifter; ifrågavarande ar-
betskraftsutbyte torde komma att, i mån av möjligheter, ytterligare utveck
las. Det är också ifrågasatt, att denna sektion inom kommissionen skall få
åt sig uppdraget att handlägga frågor, som uppkomma säd en ökad invand
ring av utländsk arbetskraft, och som avse att förhjälpa svensk ungdom att
i utbildningssyfte bedriva studier i främmande länder.
Med hänsyn till angivna förhållanden, som redan nu anses böra tagas i be
aktande, föreslår kommissionen, att den nuvarande utlänningssektionen med
anknytning till arbetsförmedlingsbyrån ges fristående ställning såsom själv
ständig byrå och att personalorganisationen anpassas med hänsyn härtill.
Byrån, som åtminstone tills vidare anses böra hänföras till arbetsmarknads
styrelsens krisdel, föreslås få namnet Byrån för utlänningsärenden. För denna
byrå beräknar kommissionen följande mera stadigvarande befattningshavare.
Såsom chef för byrån föreslås en byråchef i C 6 med förordnande tills vidare.
Såsom ställföreträdare för byråchefen och tillika chef för den sektion inom
byrån, som skall ha att handlägga ärenden rörande utlänningars arbetstill
stånd och placering i arbete, föreslås en förste byråsekreterare i Eo 26 och
Kungl. MajAs proposition nr 239.
137
vid samma sektion föreslås vidare en byråinspektör i Eo 22. Vid en andra sektion inom byrån böra enligt förslaget handläggas ärenden rörande utbyte av arbetskraft mellan Sverige och andra länder och rörande utrikesstudier för svensk ungdom m. m., och såsom chef för denna sektion föreslås en förste byråsekreterare i Eo 24. Ytterligare en förste byråsekreterare i samma löne grad anses erforderlig för en tredje sektion inom byrån, vilken bör få att hand lägga i huvudsak de ärenden, vilka hittills ankommit på utlänningskommis- sionens sociala byrå; personalen vid denna sektion skulle också fullgöra de uppgifter, vilka falla å den nuvarande flyktingsnämndens kansli. För byrån för utlänningsärenden inom arbetsmarknadsstyrelsen räknar kommissionen sålunda med följande mera fast inrättade befattningar, nämligen en byrå chef i C 6, en förste byråsekreterare i Eo 26, två förste byråsekreterare i Eo 24 och en byråinspektör i Eo 22. Därjämte beräknas biträdespersonal med placering i lönegrader, som följa av den normerade befordringsgångens tillämpning, och i övrigt extra eller arvodesanställd personal eller eventuellt personal i den anställningsform, som följer av 1945 års lönekommittés vän tade förslag.
Härjämte har kommissionen liksom utredningen räknat med att inom de permanenta byråerna under nästkommande budgetår kommer att förefin nas behov av viss personal utöver vad som i det föregående angivits såsom den permanenta organisationen. I denna del torde jag få hänvisa till kost nadsberäkningarna i det följande.
Yttrandena. I sitt yttrande över utredningens förslag har statskontoret anfört, att frå gan om tillfällig personals anställningsförhållanden icke är något för arbets marknadsstyrelsen säreget problem utan föreligger även för åtskilliga andra myndigheter. Statskontoret har i denna del hänvisat till det förslag 1945 års lönekommitté beräknades komma att framlägga i denna del. Arbetsmarknads styrelsens personalförhållanden lära under sådana förhållanden enligt stats kontorets mening icke kräva speciella bestämmelser. Anställnings- och av- löningsvillkoren för personalen vid styrelsens krisdel böra regleras enligt de normer, som fr. o. m. nästa budgetår må komma att fastställas för statlig icke ordinarie personal i allmänhet, som anställts för tidsbegränsade arbetsuppgif ter. Tjänster å C-planen böra enligt statskontorets mening därvid icke inrät tas. Statskontoret förutsätter, att ordinarie tjänster icke skola automatiskt tillskapas inom förvaltningsgrenar, som äro av utpräglad kriskaraktär. Den reglerade befordringsgången för biträdespersonal kan därför icke tillämpas i full utsträckning.
Statskontoret har vidare anfört, att ämbetsverket finner det tvivelaktigt om det i nuvarande läge, då flyktingverksamheten kan antagas komma att succes sivt minska, är motiverat att inrätta en .särskild byrå för utlänningsärenden.
Allmänna lönenämnden bar i yttrande över kommissionens förenämnda utlåtande anfört följande.
138
Kimgl. Maj:ts proposition nr 239.
Lönenämnden finner skäl tala för att personalen inom styrelsens krisdel i
viss omfattning erhåller en fastare anställning än vad utredningen föreslagit.
Vilken anställningsform, som härvid bör komma i fråga, blir givetvis bero
ende av de förslag, som i detta hänseende komma att framläggas av 1945 års
lönekommitté. i nuvarande läge anser lönenämnden det emellertid vara
mindre lämpligt att — såsom kommissionen hemställt — inrätta befattningar
såväl å C-planen som Eo-planen. Enligt nämndens mening bör en enhetlig
anställningsform för ifrågavarande befattningshavare komma till använd
ning, varvid tjänsterna böra uppföras som extra ordinarie. En inplacering på
extra ordinarie stat av befattningarna i fråga synes jämväl stå i överensstäm
melse med de uttalanden, som gjorts av 1945 års lönekommitté i dess betän
kande med förslag till statliga löneplaner m. m. (SOU 1946: 48). Lönekom-
rnittén har nämligen framhållit, att det syntes kommittén angeläget, att de
förmåner, som den extra ordinarie anställningen beredde, skulle kunna till
komma tjänstemännen, även om anställningens varaktighet icke vore fullt
säker. Härmed följde å andra sidan, att extra ordinarie tjänsteman borde
kunna entledigas, bland annat, om den extra ordinarie tjänsten bleve över
flödig (sid. 18). Lönenämnden vill därför föreslå, att de förordade befattning
arna som byråchef och byrådirektör uppföras på extra ordinarie stat med pla
cering i 30 respektive 28 lönegraden. Vad angår övriga av kommissionen fö
reslagna befattningar vill lönenämnden allenast framhålla, att — i den mån
behov kan anses föreligga av dessa tjänster — nämnden icke funnit anled
ning till erinran mot att de uppföras i de förordade lönegraderna.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har framhållit vikten av
att även personalen inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel i viss omfattning
beredes fastare anknytning till ämbetsverket även i andra fall än utredningen
ifrågasatt. Arbetsmarknadskommissionens personalförening har givit uttryck
åt samma uppfattning. Föreningen har föreslagit, att å byrån för ärenden an
gående byggnadstillstånd skola inrättas följande befattningar. Närmast under
byråchefen föreslås en befattning som byrådirektör med placering å C-planen.
Vidare föreslås två befattningar för kvalificerade tekniker, vilka befattningar
skulle placeras i Eo 26 och Ilo 24, samt eu förste byråsekreterare i Eo 24 och
två byråsekreterare i Eo 21. Beträffande övrig personal har föreningen förkla
rat sig vilja understryka, att andra än extra ordinarie och ordinarie befatt
ningar böra ifrågakomma endast om arbetsuppgifterna äro av tydligt kortva
rig karaktär eller om en avgjord överdimensionering av personalkadern inom
styrelsen är att befara.
Även Sveriges yngre akademikers centralorganisation och Sveriges yngre ju
risters förening ha uttalat sig i samma riktning som de förenämnda perso
nalorganisationerna.
Föredraganden.
Vad först angår frågan om anställningsformerna för personalen
inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel kan denna icke definitivt lösas, förrän
ställning tagits till det av 1945 års lönekommitté nyligen avgivna betänkandet
angående statens allmänna avlöningsreglemente m. m. (SOU 1947:23). I den
mån så är möjligt böra givetvis nu ifrågavarande spörsmål behandlas efter
enhetliga linjer för förvaltningen i dess helhet.
139
Till vissa i detta sammanhang aktuella frågor torde emellertid ställning kunna tagas redan nu. Härom får jag anföra följande.
Inrättande av ordinarie tjänster bör i vart fall tills vidare i princip icke kom ma i fråga inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. Detta torde icke böra hind ra att ordinarie kontorsbiträdesbefattningar inrättas för personal, som nu tjänstgör inom sådana delar av arbetsmarknadskommissionens kansli, som komma att falla utanför den permanenta organisationens ram. Såsom tidigare nämnts är avsikten, att dylika tjänster under nästa budgetår skola nyinrattas endast för personal, vilken med tillämpning av principerna för den reglerade befordringsgången för viss biträdespersonal beräknas vid budgetårets ingång fylla kraven för befordran till befattning i A 4. För arbetsmarknadsstyrelsens del bör härvid icke göras skillnad mellan personal, som nu tjänstgör inom olika delar av arbetsmarknadskommissionens kansli. I det föregående hai jag även föreslagit inrättande av ordinarie kontorsbiträdesbefattningar i en lighet härmed. Befattningarna böra anses tillhöra den permanenta delen av verkets personalorganisation. För följande budgetår torde ställning till nu ifrågavarande spörsmål få tagas i senare sammanhang.
Utredningen har föreslagit, att extra ordinarie befattningar skola kunna komma till användning även inom krisdelen vid tillämpning av reglerad befordringsgång för personal i lägre lönegrader. Däremot bär utredningen an sett inrättande av extra ordinarie befattningar i högre lönegrader icke böra äga mm under nuvarande förhållanden, då en anordning av detta slag icke vore förenlig med den användning extra-ordinarieanställningen hittills erhållit. Arbetsmarknadskommissionen bär å sin sida framlagt förslag om inrättande av vissa extra ordinarie befattningar i högre lönegrader och härför vunnit stöd hos allmänna lönenämnden.
Jag finner det för män del angeläget, alt extra ordinarie anställning be- redes viss personal även inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. De arbets uppgifter, som komma atl åvila denna personal — exempelvis byggnadsreg- leringen — måste i många fall förutses bli mycket ansvarsfulla och krävan de. Det är angeläget, att för sådana arbetsuppgifter förvärvas kunnig och omdömesgill personal. Möjligheterna härtill torde icke obetydligt ökas om extra
ordinarie anställning kan erbjudas åtminstone i viss omfattning. På giund härav bör extra ordinarie anställning kunna komma i fråga icke blott i fall, då så följer av en tillämpning av reglerad befordringsgång för biträdes- och amanuenspersonal, ulan även för personal i högre ställning.
Såvitt angår personalorganisationen för krisdelen har arbets marknadskommissionen föreslagit, att inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel skola finnas två särskilda byråer. Den ena av dessa, byrån för ärenden an gående byggnadstillstånd, finns redan inrättad inom arbetsmarknadskom missionens kansli. Mot beståndet av denna hyra bär jag icke nugot att erinra. Den andra av kommissionen föreslagna byrån skall enligt förslaget bildas ge nom att den nuvarande ullänningssektioncn inom kommissionens arbelsför- medlingsbyrå utbrytes. Till stöd härför bär kommissionen åberopat de öka
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
140
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
de arbetsuppgifter med avseende å utländsk arbetskraft, som måste påräk
nas. Kommissionen har sålunda erinrat om det tidigare omnämnda försla
get om överflyttning till det centrala arbetsmarknadsorganet av vissa nu av
utlänningskommissionen ombesörjda uppgifter, det ökade arbetskraftsutbyte
med andra länder, som torde följa av ingångna konventioner, den invand
ring av utländsk arbetskraft, som ifrågasatts, m. m. I en proposition, vilken
i dagarna framlägges för riksdagen, förordar jag överflyttning av vissa vä
sentliga arbetsuppgifter från utlänningskommissionen till det centrala arbets
marknadsorganet. Ehuru slutlig ställning icke tagits till frågan om överfö
rande av arbetskraft Iran andra länder till Sverige, synes det mig angeläget,
att en särskild byrå upprättas inom arbetsmarknadsstyrelsen för frågorna
rörande utländsk arbetskraft. Dessa frågor torde under alla förhållanden för
arbetsmarknadsstyrelsen bli av så stor betydelse och omfattning, att en sär
skild byrå för desamma inom styrelsens krisdel niåste anses erforderlig.
För byrån för ärenden angående byggnadstillstånd har kommissionen före
slagit inrättande av följande befattningar, nämligen en byråchef (C 6), en
byrådirektör (C 5), en förste byråingenjör (Eo 26) och en förste byråsekre
terare (Eo 24). Allmänna lönenämnden har föreslagit, att byråchefs- och by-
rådirektörsbefattningama skola uppföras i Eo 30 respektive Eo 28. Jag för
ordar för min del bifall till kommissionens förslag med de av lönenämnden
föreslagna ändringarna.
För byrån för utlänningsärenden har arbetsmarknadskommissionen före
slagit befattningar för en byråchef (C 6), en förste byråsekreterare (Eo 26),
Ivå förste byråsekreterare (Eo 24) och en byråinspektör (Eo 22). Av ifråga
varande befattningshavare skulle en förste byråsekreterare (Eo 24) avses för
ärenden, som nu ankomma på utlänningskommissionens sociala byrå och
statens flyktingsnämnds kansli.
I överensstämmelse med allmänna lönenämndens förut åberopade uttalan
de forordar jag, att byråchefsbefattningen uppföres i Eo 30. I övrigt har jag
mgen ennran mot arbetsmarknadskommissionens förslag i nu ifrågavaran
de del.
Till frågan om personal för vissa tillfälliga arbetsuppgifter inom de perma
nenta byråerna återkommer jag vid behandlingen i det följande av kostnads
frågorna.
Arbetsledare och förrådspersonal.
Utredningen.
Utredningen har behandlat vissa spörsmål rörande arbetsledare och för
rådspersonal hos arbetsmarknadsstyrelsen. Jag torde i denna del få hänvisa
till betänkandet s. 188—191 och i övrigt begränsa mig till att omnämna, att
enligt utredningens förslag arbetsmarknadsstyrelsen skall hålla en fast stam
av teknisk arbetsledarpersonal, vilken kan tjäna som bas för en expansion
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
141
av styrelsens byggande verksamhet. Utredningen har ansett det rimligt, att den fasta arbetsledarstammen beredes en något så när tryggad anställning men har icke ansett sig böra ingå på en prövning av formen härför. Frågan om anställningsformen och anställningsvillkoren i övrigt bör nämligen en ligt utredningens mening icke slutligt behandlas förrän förhandlingar med arbetsledarpersonalen ägt rum och närmare utredning i övrigt verkställts. Det borde ankomma på arbetsmarknadskommissionen eller arbetsmarknads styrelsen att uppta ifrågavarande spörsmål till behandling och att framlägga förslag i ämnet.
Frågan om anställningsvillkoren för ledningspersonalen vid arbetsmark nadskommissionens centralförråd bör enligt utredningens förslag upptagas till behandling samtidigt med motsvarande spörsmål beträffande arbetsle darpersonalen.
Yttrandena.
Frågorna rörande arbetsledar- och förrådspersonalen ha under remissbe handlingen berörts endast av arbetsmarknadskommissionen, som anslutit sig till utredningens förslag, men uttalat, att i den permanenta organisationen borde ingå icke blott teknisk arbetsledarpersonal utan även redogörare.
F ör edr aganden.
Såsom utredningen framhållit, böra frågorna om anställningsform och an ställningsvillkor i övrigt för arbetsledar- och förrådspersonal hos arbetsmark nadsstyrelsen upptagas till prövning. Det bör. ankomma på arbetsmarknads kommissionen (arbetsmarknadsstyrelsen) att framlägga förslag i ämnet. I avbidan härpå finner jag icke anledning att närmare ingå på nu ifrågava rande spörsmål.
Medelsförvaltning och revision.
Nu tillämpad ordning.
Arbetsmarknadskommissionen intar i fråga om sin medelsförvaltning icke ställningen av huvudförvaltning utan är inordnad såsom underförvalt ning till statskontoret. Detta innebär, att kommissionen icke såsom huvudförvaltningarna har eget konto i rikshuvudboken utan att' statskon toret gentemot budgeten redovisar även de anslagsbelopp, som av statskon toret efter rekvisition utbetalas till kommissionen.
År 1922 förordnade Kungl. Maj:t tre överrevisorer att granska sta tens arbetslöshetskommissions förvaltning och räkenskaper. Vid inrättandet av arbetsmarknadskommissionen år 1940 beslöts, att samma ordning för re vision av kommissionens verksamhet skulle gälla. Icke heller senare har någon ändring härutinnan vidtagits.
De tre överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen, vilka i sitt ar bete biträdas av en revisionsavdelning, granska kommissionens och dess un
142
Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.
derlydande organs verksamhet såväl ur saklig som kameral synpunkt. Inom
kommissionens kameral- och förrådsbyrå finns emellertid, såsom förut om
nämnts, en revisionssektion, vilken bland annat har att granska länsarbets
nämndernas räkenskaper. Den gällande ordningen innebär, att kommissio
nen och dess underlydande organ äro undandragna såväl riksräkenskapsver-
kets som statens sakrevisions granskning.
Av riksdagen framställda erinringar.
1945 års riksdags revisorer påtalade, att den omständigheten att arbets
marknadskommissionen icke är huvudförvaltning medfört bristande över
ensstämmelse mellan kommissionens redovisning och budgetredovisningen.
Såväl riksräkenskapsverket som kommissionen förklarade sig i avgivna
yttranden icke ha något att erinra mot att kommissionen beredes ställ
ning som huvudförvaltning.
Revisorerna upptogo även frågan om revisionen av arbetsmarknadskom
missionens medelsförvaltning till behandling och anförde härom bland annat
följande.
Arbetsmarknadskommissionen har undergått eu betydelsefull förändring
ur administrativ synpunkt. Efter att från början hava varit ett utpräglat
krisorgan med vissa rådgivnings- och utredningsuppgifter med avseende å
hjälpverksamheten vid arbetslöshet har kommissionen kommit att successivt
tilldelas viktiga administrativa befogenheter. Efter ombildningen år 1940 kan
kommissionen sägas hava erhållit karaktären av ett ämbetsverk med den
mera självständiga ställning, som i allmänhet tillkommer ett sådant. I sam
ma mån kommissionen sålunda fått en fastare organisation och tilldelats
mera permanenta arbetsuppgifter, har dess karaktär av krisorgan för
minskats. Jämsides härmed har en centralisering skett i fråga om medels
förvaltningen. Under sådana förhållanden synes det icke motiverat, att den
kamerala revisionen fortfarande är anordnad på sätt som gäller i avseende
å krisförvaltningen. Ett inordnande av densamma under permanent revi
sionsorgan framstår därför såsom naturligt.
I avgivna yttranden tillstyrktes revisorernas förslag av riksräkenskapsver
ket men avstyrktes av kommissionen.
1946 års riksdag anförde med anledning av vad som förekommit (skrivelse
nr 212) bland annat, att riksdagen delade revisorernas uppfattning om olä
genheterna av att de av kommissionen redovisade utgifterna icke ligga till
grund för budgetredovisningen. Beträffande revisionsfrågan anförde riks
dagen följande.
Vad angår frågan om formerna för revision av arbetsmarknadskommis
sionens medelsförvaltning ha delade meningar kommit till uttryck. Å ena
sidan ha revisorerna — vilkas uppfattning riksräkenskapsverket delat —
ansett en överflyttning böra ske till det statliga centrala revisionsorganet,
riksräkenskapsverket, av den kamerala granskningen av kommissionens med
underlydande organ räkenskaper och förvaltning. Till stöd härför ha revi
sorerna åberopat, bland annat, den ändrade karaktär, kommissionen på se
nare tid erhållit. Den sakliga granskningen av kommissionens verksamhet åter
har förutsatts skola alltjämt handhavas av särskilda för ändamålet utsedda
överrevisorer. Å andra sidan har arbetsmarknadskommissionen, under hän
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
143
visning, bland annat, till att kommissionens arbetsuppgifter alltjämt äro av inom statsförvaltningen särpräglad natur, ansett en förändring av nuvaran de oi-dning åtminstone för närvarande icke böra komma till stånd. Riksdagen vill för sin del icke förringa betydelsen av att formerna för revisionen inom visst verksamhetsområde bestämmas under hänsynstagande till de för verk samhetsområdet speciella förhållandena. Å andra sidan synas icke avstegen från eljest inom statsförvaltningen tillämpade normer böra göras större än de särskilda omständigheterna föranleda.
Riksdagen hänvisade vidare till att med stöd av Kungl. Maj ds den 8 mars 1946 givna bemyndigande särskilda sakkunniga tillkallats för utredning rö rande ett centralt organ inom statsförvaltningen för handhavande av arbets marknadsfrågor. Riksdagen förklarade sig finna det naturligt, att ifrågava rande spörsmål övervägdes i samband med berörda utredning, samt anhöll, att Kungl. Majd ville vidtaga åtgärder härför.
Kungl. Majd anbefallde härefter den 15 november 1946 utredningen rö rande ett centralt arbetsmarknadsorgan att ta berörda spörsmål i övervä gande i samband med fullgörandet av utredningens uppdrag.
Utöver vad sålunda anförts, torde jag 1‘å hänvisa till den i betänkandet å s. 192—204 lämnade redogörelsen.
Utredningen.
Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall erhålla ställ ningen som huvud förvaltning med dragningsrätt å statsverkets checkräkning.
Vad angår ordningen för revision av arbetsmarknadsstyrelsens för valtning har utredningen förklarat sig finna de med det nu i fråga om arbets marknadskommissionen gällande revisionssystemet förenade fördelarna — beträffande vilka utredningen hänvisat till kommissionens å s. 200—203 i betänkandet återgivna yttrande — vara påtagliga, såvitt fråga är om kris verksamhet. I fråga om revisionen av skilda delar av arbetsmarknadsstyrel sens verksamhet har utredningen anfört följande.
Beträffande de omfattande arbetsuppgifter, som icke kunna anses vara av kriskaraktär, vore en revision enligt den allmänt tillämpade ordningen i och för sig fullt tillräcklig. Styrelsen skall emellertid dessutom ha att svara för uppgifter, som vid arbetsmarknadskriser kunna bli av synnerligen stor om fattning och svårighetsgrad. Hit hör bland annat huvuddelen av arbetslös- hetsverksamheten och främst åtgärderna enligt arbetslinjen. Styrelsen torde med hänsyn till denna blandning av krisbetingade och icke krisbetingade ar betsuppgifter komma att inta en särställning bland de centrala verken. Ut redningen har fäst stor vikt vid att styrelsen organiseras på sådant sätt, att den blir skickad att vid behov fullgöra de på den ankommande krisuppgif terna och har i olika sammanhang föreslagit särskilda åtgärder i detta syfte. 1 konsekvens härmed föreslår utredningen, att det nu för arbetsmarknads kommissionen gällande revisionssystemet blir gällande även för arbetsmark nadsstyrelsen. En kontinuerligt arbetande, på arbetsmarknadsområdet sak kunnig överrevision, som genom en rådgivande verksamhet underlättar hand läggningen av ärenden i sylte att förebygga ett felaktigt användande av stats medel, synes ur statens synpunkt erbjuda sådana fördelar, att dess avskaf fande bör komma i fråga endast om allvarliga olägenheter i andra liänseen-
den kunna påvisas följa av dess fortbestånd. Så är enligt utredningens me
ning icke fallet.
Utredningen föreslår sålunda, att såväl den sakliga som den kamerala
granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet skall ankomma på
särskilda överrevisorer. Utredningen förutsätter härvid, att ett nära samarbete
äger rum mellan överrevisorerna och riksräkenskapsverket, så att garanti er-
hålles för att enhetliga riktlinjer tillämpas vid revisionsarbetet.
Vidare bör enligt förslaget arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet utan in
skränkningar vara underkastad sakrevisionens granskning.
Med utgångspunkt från sitt sålunda framlagda förslag har utredningen be
handlat spörsmålet om samordning av den av överrevisorerna bedrivna revi
sionsverksamheten och den på arbetsmarknadsstyrelsen ankommande verk
samheten. För undvikande av dubbelarbete har utredningen härvid ansett till
räckligt, att länsarbetsnämndernas räkenskaper och redovisningarna från
beredskapsarbetsplatserna underkastas granskning genom överrevisorernas
försorg. Utredningen har därför, såsom tidigare omnämnts, föreslagit, att den
nuvarande revisionssektionen skall avskaffas och att i stället överrevisorer
nas kansli skall utbyggas så att personalen därstädes kan utföra all erforder
lig granskning av ifrågavarande räkenskaper och redovisningar.
Yttrandena.
Förslaget att arbetsmarknadsstyrelsen skall ha ställning som huvud-
förvaltning har icke mött erinran i remissyttrandena.
Utredningens förslag i revision sfrågan har tillstyrkts av arbets
marknadskommissionen, som anfört, att överrevisorsinstitutionen i dess nu
varande form visat sig väl lämpad för ett verk av den karaktär, varom här
är fråga. Icke minst hade överrevisorerna med deras nuvarande ställning och
befogenheter varit en värdefull tillgång för kommissionen genom att de ock
så kunnat fungera som rådgivare åt kommissionens ledning vid handläggning
av vissa ärenden. Kommissionen har icke heller velat motsätta sig att revi
sionsverksamheten i den av utredningen föreslagna omfattningen överflyttas
från kameralbyrån till överrevisorema, då detta måste anses innebära en
rationalisering av denna verksamhet.
Överrevisorerna vid arbetsmarknadskommissionen ha likaledes tillstyrkt
utredningens förslag och härvid anfört bland annat följande.
Ett intimt samarbete mellan arbetsmarknadskommissionen och överreviso
rerna har ständigt ägt rum. I synnerhet vid inträffad arbetslöshet, då det
gällt att snabbt igångsätta arbetsmöjligheter, vid flyktingars förseende m-ed
arbete och klädesutrustning, vid bränsleförsörjningens tillgodoseende med
arbetskraft samt vid ett flertal andra tillfällen har arbetsmarknadskommis
sionen samrått med överrevisorerna, särskilt i fråga om redovisningens ord
nande och kontrollens handhavande. Även i andra fall förekommer samråd,
innan verkställighetsåtgärder företagas. Härigenom kunna överrevisorerna på
ett tidigt stadium taga ställning till uppkomna frågor och meddela sin upp-
fattning. En på dylikt sätt anordnad revision måste vara synnerligen gagne-
lig, då härigenom ett felaktigt handhavande av statsmedel kan förebyggas.
144
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
145
Därest frågor av hithörande slag skulle handläggas enligt den mindre smi diga ordning, som är stadgad för anmärkningsmål och som innebär bland annat att rättsfrågan prövas först i efterhand, skulle detta sannolikt komma att medföra ytterligare kostnader för statsverket och förekommande ärenden slutligt avgöras först vid en tidpunkt, då frågan icke längre vore aktuell och ersättningsskyldighet mot vederbörande till äventyrs icke kunde utkrävas. I stället ha överrevisorerna funnit för sin verksamhet ändamålsenligt att till- lämpa ett promemorieförfarande, då det gällt att vinna omgående rättelse i fråga om vid granskningen iakttagna felaktigheter och dylikt.
På dessa skäl tveka överrevisorerna icke att biträda utredningens förslag, att den kamerala granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens och underlydan de organs förvaltning och räkenskaper bör ankomma på särskilda överrevi sorer med biträde av en till deras förfogande ställd revisionsavdelning.
Däremot ha statens sakrevision, riksräkenskapsverket och statskontoret av styrkt utredningens förslag. Sålunda har sakrevisionen anfört följande.
Det ligger i sakens natur, att flertalet statsmyndigheters räkenskaper sins emellan uppvisa vissa särpräglade drag, beroende på verksamhetens olika inriktningar. Mellan de flesta räkenskaperna föreligga dock samtidigt grund läggande likheter, vilka hänföra sig till tillämpningen av för hela statsför valtningen gällande reglementen, förordningar, föreskrifter, rättspraxis m. m. Då skiljaktigheterna sådana de komma till uttryck i räkenskaperna i regel föranledas av de för de särskilda myndigheterna gällande särbestämmelserna, om vilka den granskande personalen i allmänhet utan svårighet kan för skaffa sig erforderlig kännedom, ha statsmakterna för vinnande av en en hetlig författningstillämpning och redovisningsform i princip knutit den kamerala revisionsverksamheten inom samtliga permanenta myndigheter till hörande den centrala statsförvaltningen till den centrala revisionsmyndig heten, riksräkenskapsverket. Anordnandet av den kamerala revisionen för arbetsmarknadsstyrelsen efter i betänkandet angivna linjer skulle innebära, att styrelsen bleve placerad i en särställning i förhållande till statsförvalt ningen i övrigt. Enligt sakrevisionens uppfattning äro tillräckliga skäl icke förhanden för en dylik anordning. De räkenskaper, som hänföra sig till be- redskapsarbetsplatser eller andra stödåtgärder enligt arbetslinjen, torde näm ligen — lika litet som styrelsens reguljära verksamhetsgrenars räkenskaper -—- vara av sådan art, att de mera avsevärt skilja sig från vad som allmänne- ligen förekommer i andra statsmyndigheters medelsredovisningar. En annan sak är, att de överväganden och icke minst den ekonomiska detaljplane ring, som föregår vidtagandet av dylika krisåtgärder, kräva ingående sak kunskap, förvärvad genom långvarig, direkt erfarenhet av dylika spörsmål; bedömandet av det sätt, på vilket dessa åtgärder lösas, är emellertid ett sak- revisionellt och icke ett kameralt spörsmål.
De praktiska olägenheter, som åberopats såsom skäl mot ett Inordnande av den kamerala revisionen under riksräkenskapsverket, äro i allt väsentligt av samma natur som de olägenheter, vilka flertalet övriga statsmyndighe ter med samma fog kunna göra gällande. 1 de fall svårigheterna äro av mera framträdande art, kunna dessa emellertid minskas genom vidtagande av vissa organisatoriska åtgärder, såsom revisionens förläggande till det granska de verkets lokaler och — vid vissa större förvaltningar — inrättande av s. k. specialrevisioner. Så har ock skett' i flera fall, såsom inom de alfärs- drivande verken, försvarsväsendet samt väg- och vattenbyggnadsverket. Med hänsyn till den jämförelsevis stora och växlande medelsomslutning, som ar betsmarknadsstyrelsen kan förväntas erhålla, anser sakrevisionen, att arbets-
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239.
10
146
Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.
marknadsstyrelsens kamerala revision bör anordnas efter enahanda grunder.
Sålunda bör arbetsmarknadsstyrelsens huvudkassas räkenskaper granskas av
riksräk enskap sverket och de lokala organens räkenskaper av ett särskilt re-
visionskontor inom styrelsen, inordnat i den av sakrevisionen ifrågasatta
kameralbyrån. I fråga om den sakliga granskningens anordnande biträder
sakrevisionen uppfattningen, att arbetsmarknadsstyrelsen bör inordnas i sak
revisionens verksamhetsområde. Med hänsyn till förvaltningsområdets om
fattning och i viss mån särpräglade natur samt sakrevisionens begränsade
möjligheter att fortlöpande ägna för arbetsmarknadsstyrelsen specifika spörs
mål den uppmärksamhet, som dessa påkalla, har sakrevisionen intet att er
inra mot att särskilda överrevisorer avses för mera ingående granskning av
ändamålsenligheten i av styrelsen företagna åtgärder. Särskilt under det nya
verkets första verksamhetstid torde en dylik anordning kunna vara av stort
värde.
Slutligen har sakrevisionen framhållit, att de av sakrevisionen föreslagna
formerna för den sakliga och kamerala revisionens anordnande helt över
ensstämma med motsvarande förhållanden inom väg- och vattenbyggnads
styrelsen.
Riksråkenskapsverket har anfört i huvudsak samma synpunkter på före
varande fråga som sakrevisionen.
Statskontoret har likaledes ansett, att arbetsmarknadsstyrelsen bör vara
underställd riksräkenskapsverkets och sakrevisionens granskning i vanlig
ordning.
F ör edraganden.
Revisionen av de statliga myndigheternas medelsförvaltning är i regel
ordnad så att den kamerala revisionen, d. v. s. granskningen av räkenska
pernas iokföringsmässiga riktighet samt av utbetalningarnas överensstäm
melse med gällande bestämmelser, handhas av riksråkenskapsverket. Inom
vissa verk med större lokalförvaltningar ha dock inom verken inrättats s. k.
specialrevisioner, vilka granska de lokala organens räkenskaper. Den sakliga
revisionen, d. v. s. granskningen av verksamhetens ändamålsenlighet, ankom
mer på statens sakrevision. Denna utövar emellertid icke någon kontinuerlig
granskning av varje myndighets verksamhet utan upptar till behandling sär
skilda frågor, som av en eller annan anledning anses böra bli föremål för
undersökning. Inom vissa verk ha för den sakliga granskningen dessutom
tillsatts särskilda överrevisorer.
I fråga om krisförvaltningen däremot handhas såväl den kamerala som
den sakliga granskningen av överrevisionen för krisförvaltningen. Även vissa
andra avvikelser från de förenämnda principerna för revisionsverksamhetens
uppläggning finnas. En av dessa avser arbetsmarknadskommissionen, vars
verksamhet i såväl kameralt som sakligt hänseende granskas av särskilda
överrevisorer. Kommissionen är undantagen såväl från riksräkenskapsverkets
och sakrevisionens som överrevisionens för krisförvaltningen verksamhets
områden.
Otvivelaktigt äro vissa icke oväsentliga fördelar förknippade med det nu
beträffande arbetsmarknadskommissionen tillämpade revisionssystemet. Ut
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
147
redningen har med hänvisning härtill föreslagit, att särskilda överrevisorer jämväl skola ha hand om den kamerala och sakliga granskningen av arbets marknadsstyrelsens förvaltning. Styrelsen skulle dock enligt förslaget vara underkastad statens sakrevisions granskning. När det centrala arbetsmark- nadsorganet organiseras som ett permanent verk — om än med bibehållande till viss del av ett krisorgans karaktär — måste emellertid en fortsatt till- lämpning i huvudsak av det nuvarande revisionssystemet väcka betänklig heter ur principiell synpunkt. Jag syftar härvid främst på risken av bris tande enhetlighet i fråga om den kamerala revisionen mellan olika delar av förvaltningen. Då övervägande skäl synas tala för att arbetsmarknads styrelsen underställes riksräkenskapsverkets kamerala granskning, före slår jag en sådan anordning. Den kamerala granskningen av de underlydan de lokala organens verksamhet bör dock i första hand ankomma på en inom arbetsmarknadsstyrelsen organiserad specialrevision. Jag har i det föregå ende föreslagit inrättande inom kameralbyrån av en särskild revisionssektion för detta ändamål. Såsom utredningen föreslagit, bör arbetsmarknadssty relsen i sakligt hänseende vara underkastad statens sakrevisions granskning. Härjämte böra särskilda överrevisorer fortfarande finnas för en mera kon tinuerlig saklig granskning av verksamheten.
Med den av mig sålunda förordade organisationen erfordras icke det av utredningen för överrevisorema föreslagna kansliet. Till en del kommer detta att ingå i den förut berörda revisionssektionen inom kameralbyrån. Till en annan del ersättes det av personal från riksräkenskapsverket. Då det synes lämpligt, att överrevisorema enligt nu gällande regler slutföra granskningen av arbetsmarknadskommissionens verksamhet t. o. m. innevarande kalen derår, torde under en övergångsperiod behov komma att föreligga av biträ- despersonal i ungefärligen samma omfattning som nu. Sedermera torde det vara lämpligt, att en av överrevisorema mot särskild ersättning tjänstgör som jourhavande.
Slutligen vill jag uttala, att jag finner det självfallet att arbetsmarknads styrelsen skall erhålla ställning som huvudförvaltning.
Vissa övergångsfrågor.
Utredningen.
Utredningen har förklarat sig räkna med att arbetsmarknadsstyrelsen skall träda i verksamhet den 1 juli 1947. I samband härmed torde, anför utredningen, i fråga om personalen uppkomma åtskilliga spörsmål, som ford ra särskilda föreskrifter.
Utredningen har sålunda anfört, att den nya organisationen icke torde kunna helt genomföras från nämnda tidpunkt. För tillsättande av tjänsterna hos styrelsen torde en ganska lång tid erfordras. Möjlighet borde därför bland annat finnas att låta anstå med tillsättande av vissa tjänster, därest lämp liga sökande icke anses stå till förfogande.
148
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Utredningen har vidare anfört, att arbetsmarknadskommissionens och dess
föregångare arbetslöshetskommissionens långa existenstid i krisorganets form
torde vara enastående inom statsförvaltningen. Den tillämpade organisatio
nen hade lett till att inom arbetsmarknadskommissionens kansli funnes ett
betydande antal befattningshavare med mycket lång tjänstetid hos verket
och dess föregångare, vilka icke fått sina anställningsförhållanden ordnade
på det sätt, som är regel inom den permanenta förvaltningen. Det har synts
utredningen angeläget, att denna personalgrupps intressen ägnas särskild
uppmärksamhet vid organiserandet av arbetsmarknadsstyrelsen.
Utredningen har i bilagorna 3 och 4 till sitt betänkande lämnat närmare
uppgifter rörande ifrågavarande personal. Jag torde i detta sammanhang
få hänvisa till nämnda bilagor.
Förutom vissa frågor rörande tillgodoräknande av tjänstetid, vilka frå
gor med hänsyn till gällande bestämmelser icke torde behöva upptagas i
detta sammanhang, har utredningen berört spörsmålet om möjligheten att
inrätta befattningar å övergångsstat för personal tillhörande nu ifrågava
rande grupp. I sistnämnda avseende har utredningen anfört, att det synes
sannolikt att de befattningshavare, som ha lång tjänstetid hos arbetsmark
nadskommissionen eller dess föregångare, i regel komma att erhålla ordi
narie eller extra ordinarie befattning hos arbetsmarknadsstyrelsen. Om emel
lertid i något fall detta ej skulle bli förhållandet eller om vederbörande en
dast skulle kunna beredas dylik befattning med avsevärt lägre löneförmåner
än han redan åtnjuter, har det synts utredningen rimligt, att vederbörande
befattningshavare efter prövning i varje särskilt fall erhåller ordinarie eller
extra ordinarie befattning å övergångsstat. Det borde ankomma på arbets
marknadsstyrelsen att, om behov därav befinnes föreligga, efter tjänstetill
sättningens slut framlägga förslag i angivna hänseende. Intill dess att even
tuellt uppkommande frågor av detta slag vunnit sin lösning, borde veder
börande befattningshavare kvarstå som arvodesanställda.
Yttrandena.
Arbetsmarknadskommissionen har beträffande övergången till den nya
personalorganisationen förklarat sig förutsätta, att denna skall ske enligt
samma riktlinjer som dem, vilka komma att bli bestämda för den offentliga
arbetsförmedlingen. Kommissionen, som utgår ifrån att arbetsmarknadssty
relsen skall inrättas från och med den 1 juli 1947, har föreslagit, att kom
missionens nuvarande befattningshavare skola förordnas att tills vidare, i
avvaktan på att den nya personalorganisationen hinner genomföras, kvarstå
i sina den 30 juni 1947 innehavda befattningar, och att befattningarna en
ligt den nya personalorganisationen därefter skola gruppvis ledigförklaras och
tillsättas, därvid tjänsterna i samma lönegrader inom styrelsen samt hos läns
arbetsnämnder och arbetsförmedlingar skola ledigförklaras och tillsättas
samtidigt. Under övergångstiden förutsättas lönerna skola utgå enligt nu gäl
lande bestämmelser med de ändringar, vilka kunna bli en följd av löneregle
ringen för statens befattningshavare i allmänhet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
149
Rörande utredningens förslag om inrättande vid behov av befattningar på övergångsstat har kommissionen anfört följande.
I detta sammanhang vill kommissionen understryka det av de sakkunniga gjorda uttalandet därom, att hos kommissionen anställda befattningshavare, vilka kunna räkna en avsevärd anställningstid i statens tjänst genom tidiga re innehavda anställningar hos kommissionens föregångare, främst statens arbetslöshetskommission, böra beredas anställning på övergångsstat, i den mån vederbörande icke kunna beredas anställning å befattningar i den bli vande arbetsmarknadsstyrelsen. Kommissionen förutsätter därvid, att befatt ningshavarna i fråga skola med bibehållande av tjänstetitel och den 30 juni 1947 utgående löneförmåner placeras på särskild övergångsstat men med skyldighet för dem att uppehålla annan befattning inom verket, som i stället tills vidare skall hållas vakant. I samband med den nya personalorganisatio nens genomförande bör Kungl. Maj:t alltså äga riksdagens bemyndigande att i erforderlig utsträckning besluta om anställning på övergångsstat.
Statskontoret har i denna del yttrat följande.
Vid omorganisation av verk och förvaltningar har i viss utsträckning före kommit, att särskilda tjänster inrättats å övergångsstat för ordinarie be fattningshavare, som icke kunnat åläggas övergång till nya tjänster eller för vilka icke funnits plats inom den nya organisationen. För innehavare av extra ordinarie befattning, vilkas anställningsform medger uppsägning av övertaliga tjänstemän, har däremot inrättandet av särskilda övergångstjäns- ter icke ansetts böra ifrågakomma. Än mindre bör då, som arbetsmarknads kommissionen föreslagit, inrättas särskilda pensionsberättigande övergångs- tjänster för nu arvodesavlönade befattningshavare. I vissa undantagsfall har vid omorganisation eller nedläggande av statlig verksamhet till vissa över taliga, sedan lång tid tillbaka anställda personer utbetalats pensioner och avgångsersättningar. Så har emellertid endast skett, då vederbörande icke kunnat beredas annat arbete i statens tjänst eller saknat möjlighet erhålla sådant å öppna arbetsmarknaden. Omständigheter av detta slag lära icke föreligga beträffande några tjänstemän vid arbetsmarknadskommissionen.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har understrukit utred ningens uppfattning, att hänsyn bör tagas till det förhållandet att åtskilliga av befattningshavarna ha synnerligen lång tjänstetid hos arbetsmarknads kommissionen eller dess föregångare samt att detta förhållande även bör komma till uttryck vid bestämmandet av dessa befattningshavares löneställ- ning. Förbundet förutsätter vidare, att den personal, som icke kan beredas fortsatt anställning enligt någon av huvudanställningsformema, skall kom ma i åtnjutande av motsvarande löneförmåner, som den 1 juli 1947 tillkomma övriga statstjänstemän.
Vissa andra personalorganisationer ha givit uttryck åt liknande synpunkter.
Föredraganden.
Utredningen har förklarat sig räkna med att arbetsmarknadsstyrelsen bör träda i verksamhet den 1 juli 1947. Såsom framgår av vad jag i det följande anför, ha även sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation ansett det böra eftersträvas, att det av de sakkunniga föreslagna definitiva förstat ligandet av arbetsförmedlingen genomföres från och med nämnda tidpunkt.
150
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Jag är emellertid av den uppfattningen, att tidpunkten för den nya organisa
tionens ikraftträdande bör sättas något senare. Med hänsyn till omfattningen
av den organisation, varom här är fråga, torde efter statsmakternas beslut i
huvudfrågorna en icke alltför kort tid böra stå till förfogande för den nya
organisationens förberedande. Detta gäller framförallt den lokala organisa
tionen men även den centrala. Jag föreslår därför, att arbetsmarknadsstyrel
sen skall träda i verksamhet den 1 januari 1948.
Jag har icke något att erinra mot vad utredningen och arbetsmarknads
kommissionen anfört rörande ordningen för tillsättande av befattningarna
hos arbetsmarknadsstyrelsen. Det är uppenbart, att tjänstetillsättningen mås
te ske etappvis under en övergångsperiod. Tiden före den 1 januari 1948
torde böra utnyttjas härför. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
för tiden 1 juli—31 december 1947 meddela de föreskrifter angående anpass
ning av de nu beträffande arbetsmarknadskommissionen gällande lönebe-
stämmelserna med hänsyn till den beslutade löneregleringen för vissa stat
liga befattningshavare samt de beslut rörande anställningsformerna, som
kunna komma att fattas av statsmakterna.
Det synes mig rimligt, att vid organiserandet av arbetsmarknadsstyrelsen
särskild hänsyn tages till sådan personal hos arbetsmarknadskommissionen,
vilken har lång tjänstetid hos kommissionen och dess föregångare (eventuellt
även hos överrevisorema). Sålunda bör dylik befattningshavare, som icke
kan beredas ordinarie eller extra ordinarie befattning med löneförmåner i
stort sett motsvarande de nu till befattningshavaren utgående, kunna förord
nas att uppehålla lägre befattning men därvid tillerkännas löneförmåner,
vilka motsvara de till vederbörande tidigare utgående. Kungl. Maj:t torde
böra erhålla riksdagens bemyndigande att vid behov i dylika fall fastställa
högre ersättning än som enligt gällande löneplan är förenad med den i varje
särskilt fall ifrågavarande befattningen.
I vad angår amanuensbefattningar torde hänsynstagande till äldre perso
nal kunna föranleda till avsteg från principerna i fråga om anställandet av
amanuenspersonal, i det att dylika befattningar, i den mån detta är förenligt
med kraven på organisationens effektivitet, utnyttjas för äldre personal, även
om denna icke har kvalifikationer, som anses kunna möjliggöra befordran
enligt reglerad befordringsgång till 21 lönegraden.
Vidare vill jag hänvisa till att arbetsmarknadsstyrelsens personalbehov
utanför den permanenta organisationens ram torde lämna vissa möjlighe
ter till placering tills vidare av äldre personal, som icke kan beredas lämplig
tjänst inom den permanenta organisationen.
I vidare mån än nu sagts, anser jag mig icke böra i förevarande samman
hang ta ställning till nu berörda spörsmål.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestäm
melser, som i övrigt kunna befinnas erforderliga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
151
II. Den offentliga arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlingsverksamhetens hittillsvarande
utveckling.
Tiden före år 1935. Ända fram till 1900-talets början omhänderhades all organiserad arbetsförmedling av privata mellanhänder. Under 1700-talet fanns dock under några år i Stockholm inrättat ett »adresskontor», vilket hade ar- betsförmedlingsuppgifter och åtnjöt särskilda privilegier, varför ’et kan sä gas ha varit det första försöket till ett offentligt arbetsförmedlingsorgan.
Under slutet av 1800-talet medförde den fortskridande industrialiseringen behov av en organiserad arbetsförmedling, men först i mån som arbetslös- hetsfrågan och de sociala problemen överhuvud började tilldraga sig större uppmärksamhet vidtogos några egentliga åtgärder på området. Frågan om offentlig arbetsförmedlings inrättande var föremål för motioner vid såväl
1900 som 1901 års riksdagar, men motionerna avslogos.
De första praktiska initiativen togos i stället av vissa större städer, som inrättade kommunala arbetsförmedlingsanstalter. Det första offentliga ar betsförmedlingskontoret öppnades sålunda i Hälsingborg den 1 oktober 1902, och redan någon månad senare, den 11 november 1902, trädde i Göteborg en arbetsförmedlingsanstalt i verksamhet. År 1905 öppnades arbetsförmed lingsanstalter i Malmö, Stockholm, Lund och Sundsvall, och påföljande år inrättades kontor i Karlstad, Norrköping och Karlskrona. Vid utgången av år 1906 hade man sålunda i 9 städer särskilda kommunala förmedlingsan- stalter, som tillkommit genom beslut av vederbörande stadsfullmäktige.
Så snart kommunala förmedlingsanstalter började inrättas, upptogs till behandling frågan huruvida staten borde lämna sin medverkan för utveck landet av offentliga arbetsförmedlingsorgan. Från vissa kommuner, som in rättat arbetsförmedlingsanstalter, gjordes framställning om att statsmakterna måtte vidtaga lämpliga åtgärder härför. Sedan kommerskollegium med an ledning härav inkommit med utredning och förslag, framlade Kungl. Maj:t vid 1906 års riksdag proposition (nr 116) i ämnet, vilken i huvudsak anslöt sig till kollegiets förslag. I denna proposition föreslogs, att ett anslag av 15 000 kronor skulle anvisas till offentliga arbetsförmedlingsanstalter. Pro positionen bifölls av riksdagen och kommerskollegium var till och med år
1912 tillsynsmyndighet för de offentliga arbetsförmcdlingsanstaltema. Från och med år 1913 överflyttades denna uppgift på den detta år inrättade social styrelsen.
152
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
De första författningsbestämmelserna om den offentliga arbetsförmed
lingen utfärdades den 20 september 1907 genom kungörelse (nr 97) angående
understöd av statsmedel till befrämjande av den offentliga arbetsförmedlingen
i riket. Enligt denna kungörelse kunde understöd enligt de av riksdagen
godkända reglerna tilldelas arbetsförmedlingsanstalt, som anordnats av lands
ting, hushållningssällskap och kommuner samt andra institutioner, var för
sig eller i förening, under förutsättning,
att arbetsförmedlingen avsåg allt slags arbete för såväl män som kvinnor
samt i regel icke medförde några särskilda kostnader för arbetsgivare och
arbetare, som anlitade densamma;
att vid arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet togs till att arbets
givare erhöll den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det arbete, vartill
han bäst lämpade sig;
att ledningen av arbetsförmedlingen utövades av en styrelse, bestående av
dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd suppleant och dels leda
möter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal utsågos bland arbets
givare och arbetare;
att vid arbetsförmedlingen användes ett av tillsynsmyndigheten godkänt
arbetssätt och expeditionssystem; samt
att statistiska uppgifter rörande verksamheten, i den mån så lämpligen
kunde ske, ställdes till tillsynsmyndighetens förfogande.
Statsmakternas beslut om stöd åt den offentliga arbetsförmedlingen öka
de intresset för att organisera nya anstalter. I början av år 1908 inrättade
Östergötlands läns landsting offentlig arbetsförmedling för länet med hu
vudkontor i Linköping och 12 avdelningskontor på olika platser i länet.
Övriga landsting följde efter, och år 1915 voro arbetsförmedlingsanstalter
inrättade i alla län.
För att underlätta och effektivisera de olika anstalternas interlokala för
medlingsverksamhet började kommerskollegium år 1910 utgiva en s. k. riks-
vakanslista upptagande sådana lediga platser, för vilka lämpliga arbetssö
kande icke funnos anmälda på de olika kontoren. Ett par år senare indelades
landet i förmedlingsdistrikt för att ytterligare underlätta den interlokala för
medlingen; i samband därmed började man utgiva s. k. distriktsvakanslistor.
Från och med år 1907 fingo de offentliga arbetsförmedlingsanstaltema
samtliga sina kostnader för postporto, telefon och blankettryck täckta av
statsmedel, och efter prövning i varje särskilt fall kunde bidrag av stats
medel utgå till kostnader för arbetsförmedlingsverksamhet för landsbygdens
behov och för samarbetet mellan skilda anstalter. Från och med år 1913
fingo arbetsförmedlingarna bidrag av statsmedel för täckande av hälften av
kostnaderna för medellösa arbetssökandes resor. År 1914 ålades den offent
liga arbetsförmedlingen uppgiften att tjäna som ett kontrollorgan vid den
detta år igångsatta statsunderstödda kommunala hjälpverksamheten för oför-
vållat arbetslösa. Även vissa andra arbetsuppgifter tillkommo under de föl
jande åren, och i samband därmed ökades möjligheten till erhållande av
statsbidrag.
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
153
Från år 1906 till och med år 1934 ökades antalet huvudkontor från 9 till 37 och antalet avdelningskontor, varav det icke fanns något 1906, uppgick år 1934 till 100.
Förmedlingsverksamhetens omfattning växte självfallet med arbetsförmed lingens utbyggnad, men ännu 1934 gällde, att arbetsförmedlingen beträffan de manlig arbetskraft hade tyngdpunkten i sin verksamhet förlagd till jord- och skogsbrukets arbetsmarknad och beträffande kvinnlig arbetskraft till det husliga området. Antalet ansökningar om arbete uppgick vid de manliga av delningarna år 1906 till 34 340, år 1916 till 163 865, år 1926 till 339 018 och år 1934 till 1 305 443 samt vid de kvinnliga avdelningarna samma år till res pektive 16 993, 108 421, 158 633 och 192 844. Antalet tillsatta platser utgjorde samma år vid de manliga avdelningarna 20 412, 113 578, 97 189 och 156 299 samt vid de kvinnliga avdelningarna 10 736, 68 324, 92 872 och 100 824.
På grund av arbetsförmedlingens utbyggnad och verksamhetens utsträc kande till nya delar av arbetsmarknaden ökades statsbidragen successivt och utgingo för här angivna år med följande belopp (inom parentes angives för samma år de kommunala anstalternas hela anslags- och inkomstsumma): år 1908 med 8 500 kronor (153 000 kronor), år 1910 med 25 000 kronor
(225 000 kronor), år 1920 med 123 000 kronor (1 100 000 kronor) och år 1933 med 248 000 kronor (1 123 000 kronor).
Tiden från och med år 1935 till det provisoriska förstatligandet år 1940.
Den utveckling, som den offentliga arbetsförmedlingen sålunda undergick fram till början av 1930-talet, befanns icke tillräcklig. Främst i samband med åtgärder för arbetslöshetens bekämpande framställdes tid efter annan krav på förstärkning av organisationen. Vid 1934 års riksdag, då proposi tion avgavs om inrättande av statsunderstödda arbetslöshetskassor, fram lades därför också förslag om lagstiftning angående arbetsförmedling, vilket förslag blev av riksdagen antaget.
Denna lagstiftning — lag om offentlig arbetsförmedling den 15 juni 1934 (nr 267) — trädde i kraft den 1 januari 1935 och innebar att det uttryck
ligen ålades varje landsting och stad utanför landsting att anordna offentlig arbetsförmedling. Lagen föreskrev därjämte väsentligt gynnsammare vill kor för statsbidrag än de tidigare gällande. Förutom att liksom före år 1935 staten helt ersatte kostnaderna för postporto, telefon och blanketter, bestred den nu hälften av arbetsförmedlingsanstalts övriga utgifter. Dessa bidrag ut betalades av socialstyrelsen efter vederbörlig prövning. Kungl. Maj:t berät tigades dessutom medgiva, att arbetsförmedlingsanstalts utgifter i vissa fall finge till mer än hälften ersättas av statsmedel. Dylikt högre statsbidrag kunde även efter Kungl. Maj:ts prövning utgå för kostnaderna för förmedling av ar bete inom viss verksamhetsgren eller åt visst slag av arbetssökande samt för samarbetet mellan arbetsförmedlingsanstalterna ävensom för särskilda an ordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.
Genom arbetsförmedlingslagen höjdes vidare det sedan år 1913 utgående statsbidraget för resekostnader åt medellösa arbetssökande från hälften till
tre fjärdedelar av kostnaderna för tillträdande av anvisad anställning å an
nan ort inom riket.
Enligt arbetsförmedlingslagen erhöll den statliga tillsynsmyndigheten viss
medbestämmanderätt vid tillsättning av föreståndartjänster. I övrigt förblevo
emellertid de bärande grunderna för den offentliga arbetsförmedlingen, så
dana dessa framgå av kungörelsen den 20 september 1907 angående under
stöd av statsmedel till befrämjande av den offentliga arbetsförmedlingen i
riket, i stort sett oförändrade.
Genom arbetsförmedlingslagens gynnsammare statsbidragsgrunder möjlig
gjordes en utbyggnad av organisationen. Nya kontor tillkommo med varje år
och vid slutet av år 1939 uppgick antalet huvud- och avdelningskontor till
166. Förmedlingsnätet utbyggdes också med ombud på orter, där arbetsför
medlingen visat sig behöva vara representerad men där tillräckliga skäl för
anordnande av kontor icke kunde anses föreligga. Tidigare hade man anli
tat tillfälliga ombud i mån som arbetslöshet hade fordrat, att arbetsförmed
lingen vore representerad, men nu anställdes också fasta ombud. Vid slutet
av år 1939 hade arbetsförmedlingen sålunda 478 fasta ombud. Antalet till
fälliga ombud utgjorde vid samma tidpunkt ca 600. Härutöver hade man på
sina håll s. k. lokalombud, d. v. s. under annat ombud lydande personer.
Detta system hade visat sig erforderligt särskilt i norrlandskommunerna, där
avstånden voro så stora, att organ för arbetsförmedlingen måste finnas på
mer än en plats inom en och samma kommun.
Samtidigt som dessa åtgärder för att förstärka förmedlingsorganisationen
vidtogos, sökte man åvägabringa ökad samverkan mellan de olika lokala för
medlingsorganen. Ett led i denna strävan var, att man från och med hösten
1935 började att taga radion till hjälp i förmedlingsarbetet genom att ut
sända huvudinnehållet i riksvakanslistan genom en särskild radiorapport.
Särskilda befattningar för det interlokala förmedlingsarbetet inrättades ock
så genom att man tillsatte särskilda distriktsassistenter, för vilka avlönings-
kostnaderna helt täcktes av statsmedel.
Ungdomsförmedlingsverksamheten började nu ägnas större uppmärksam
het. Under åren 1937 och 1938 inrättades vidare fyra studentförmedlingar
(i Lund, Uppsala, Stockholm och Göteborg) samt tolv lärarförmedlingar, hu
vudsakligen förlagda till seminariestäderna.
Arbetsförmedlingsverksamhetens utveckling kom efter arbetsförmedlings
lagens ikraftträdande år 1935 till synes i ökade siffor för förmedlings
resultaten. Under år 1939 tillsattes vid de manliga avdelningarna 251 319
platser, och då utgjorde icke längre jord- och skogsbruket det största för-
medlingsområdet. Inom jord- och skogsbruk tillsattes nämligen under nämn
da år 63 499 platser, medan antalet tillsatta platser inom industri och hant
verk utgjorde 54 261, inom sjöfart och fiske 33 403, handel, samfärdsel m. m.
58 394, husligt arbete 387 och grov- och diversearbete 41 375. Antalet tillsatta
platser inom de kvinnliga avdelningarna uppgick år 1939 till 184 761, men
här föll fortfarande flertalet platser på det husliga området, nämligen 113 622.
Antalet ansökningar om arbete uppgick år 1939 till 691 124 vid de manliga
154
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
155
avdelningarna och till 286 031 vid de kvinnliga avdelningarna samt antalet lediganmälda platser vid de manliga avdelningarna till 293 988 och vid de kvinnliga avdelningarna till 270 968.
Det provisoriska förstatligandet och tiden därefter. Vid 1939 års urtima riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till lag om tjänsteplikt (proposition nr 92), och detta förslag godkändes med vissa mindre ändringar av riksda gen. Lagen (SFS 1939: 934) trädde i kraft den 31 december 1939. Lagen som har fullmaktskaraktär, äger, efter särskilt förordnande, tillämpning vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Lagens giltighet bestämdes till och med den 31 mars 1941. Lagen har därefter givits förlängd giltighet för ett år i sänder.
Enligt senaste förordnande (SFS 1946: 338) gäller den till och med den 30 juni 1947.
Enligt tjänstepliktslagen skall en riksarbetsstyrelse handha tillämpningen av lagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter. Under riksarbets- styrelsen skall i varje län finnas en länsarbetsstyrelse. Konungen äger enligt lagen förordna, att de offentliga arbetsförmedlingarna skola ställas under länsarbetsstyrelsernas ledning.
På våren 1940 förelåg ett sådant läge, att tjänstepliktslagen ansågs böra i vissa delar sättas i kraft. Ockupationen av Danmark och Norge hade näm ligen nödvändiggjort att inom ramen för tillgången på inhemska råvaror och tillgänglig arbetskraft söka lösa viktiga folkförsörjningsfrågor, i främsta rummet avseende livsmedelsproduktionen samt produktionen av ersättnings- bränslen för kol, koks samt mineraloljor. Därjämte gällde det att produk- tionsmässigt och arbetsmarknadspolitiskt säkerställa nödvändiga förstärk ningar av försvarsberedskapen.
Den 26 april 1940 förordnade Kungl. Maj:t (SFS 1940: 269) med samtycke av riksdagen, att tjänstepliktslagen skulle träda i kraft i vad den gällde ar betsförmedling. Statens arbetsmarknadskommission, som från sitt inrättande hösten 1939 varit ett rådgivande organ, omorganiserades, såsom i tidigare sammanhang nämnts, och fick sig ålagt att tjänstgöra såsom riksarbetssty relse i tjänstepliktslagens mening (SFS 1940:326). Såsom kommissionen un derställda länsorgan (länsarbetsstyrelser) tillkommo länsarbetsnämnder (en i varje län) och i Stockholm en arbetsnämnd (SFS 1940:328). Genom kun görelsen den 7 maj 1940 (nr 329) om statlig ledning av den offentliga ar betsförmedlingen överflyttades den ledning av de offentliga arbetsförmed- lingsanstaltema, som tidigare tillkommit de kommunala styrelserna, provi soriskt på länsarbetsnämnderna. I samband därmed övertog staten kostna derna för arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet. Den nya ordningen för ledningen av de kommunala arbetsförmedlingsanstalterna blev gällande från och med den 20 maj 1940 och gäller alltjämt; enligt den senast i ämnet ut färdade kungörelsen (SFS 1946: 339) skall arbetsförmedlingen stå under stat lig ledning till och med den 30 juni 1947.
Länsarbetsnämnd bestod fram till årsskiftet 1944/45 av tva ledamöter en
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
156
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
representant för arbetsgivar- och en för arbetstagarintressena — under led
ning av en opartisk ordförande. Därefter ökades antalet ledamöter. Rörande
den nuvarande sammansättningen torde få hänvisas till behandlingen i det
följande av frågorna angående den lokala arbetsmarknadsmyndigheten.
Som verkställande tjänsteman hos varje länsarbetsnämnd anställdes en
länsarbetsdirektör, vilken förordnas av arbetsmarknadskommissionen.
Enligt kungörelsen om statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen
är arbetsförmedlingsanstalts personal underställd länsarbetsnämnden, som
äger att å anstaltens vägnar anställa ny personal och besluta om personalens
anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor, därvid nämnden dock har att iakt
taga av kommissionen härutinnan meddelade föreskrifter.
För arbetsmarknadsläget och sysselsättningsutvecklingen under åren 1939
—1945 ha arbetsförmedlingssakkunniga lämnat en redogörelse å s. 35—43
i sitt betänkande rörande den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren.
Här må allenast hänvisas till denna redogörelse.
Den offentliga arbetsförmedlingen har under krigsåren i stor omfattning
haft att fullgöra kris- och beredskapsuppgifter. En utförlig redogörelse här
för har lämnats av arbetsförmedlingssakkunniga i nyssnämnda betänkande
s. 44—114. Här må endast följande nämnas.
De sakkunniga ha uppdelat ifrågavarande verksamhet i åtgärder avseende
för folkförsörjningen viktiga näringsområden, av försvarsberedskapen påkal
lade åtgärder för tillgodoseende av arbetskraftsbehovet, planeringsåtgärder
för krig och allmän tillämpning av tjänstepliktslagen samt förmedlingsverk
samhet m. m. för utlänningar.
Inom de för folkförsörjningen viktiga näringsområdena avsågo åtgärderna
i främsta rummet att tillgodose jordbrukets och skogsbrukets behov av ar
betskraft. Inom jordbruket upprättades sålunda arbetsblockorganisationen,
varjämte bland annat arbetsinsatsen av frivilliga ungdomar med flera orga
niserades. Betodlingens behov av arbetskraft påkallade särskilda åtgärder.
I fråga om skogsbruket vidtogos vittgående åtgärder för att dit överflytta
och där kvarhålla arbetskraft. Bland dessa åtgärder kunna nämnas tillerkän
nande av särskilda förmåner åt ovan arbetskraft, inkallande med tjänste
plikt av män, födda år 1923, och utbetalande av arbetspremier till skogs
arbetare etc. Bland annat för att motverka övergång från jord- och skogs
bruk till byggnads- och anläggningsverksamhet genomfördes byggnadsregle-
ringen, först i form av arbetsförmedlingstvång, sedan som en särskild bygg-
nadstillståndslagstiftning.
De av försvarsberedskapen påkallade åtgärderna för tillgodoseende av
arbetskraftsbehovet gällde bl. a. att söka tillgodose den civila försvarsproduk-
tionens starkt ökade behov av arbetskraft. Detta skedde främst genom inten
sifierad arbetsförmedling samt genom utbildning av arbetskraft till verkstads
industrien. För att minska inkallelserna av personal av särskild vikt för ar
betsmarknaden organiserades frivillig luftbevakningstjänst och frivillig värn
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
157
pliktstjänstgöring. Genom individuella eller ett system med mera generella hempermitteringar från beredskapstjänstgöring sökte man möjliggöra, att betydelsefulla näringsområden i görligaste mån erhöllo tillräckligt med ar betskraft särskilt vid tider, då behovet var starkast framträdande.
Planeringsåtgärderna för krig och allmän tillämpning av tjänstepliktslagen inbegrepo registrering och i viss utsträckning utbildning av reservpersonal för olika näringsområden samt kartläggning av industriens och jordbrukets behov av arbetskraft vid krigstillfälle. Härvid företogos beredskapsmönst- ringar och företagsinventeringar för fastställande av de tillgängliga arbets kraftsreservernas storlek och lämplighet för olika näringsområden. Vid läns arbetsnämnderna upplades särskilda mönstrings-, beredskaps- och företags register. Industriens mobiliseringsplanering verkställdes i samarbete med ar betsmarknadens företagar- och arbetstagarorganisationer.
Verksamheten för den utländska arbetskraften organiserades som en sär skild gren inom den offentliga arbetsförmedlingen. Verksamheten omfattade icke endast förmedling av arbete utan även vissa andra sociala uppgifter, för vilkas genomförande statens flyktingsnämnd och statens utlänningskom- mission anlitade arbetsförmedlingen.
Omfattningen av arbetsförmedlingens kris- och beredskapsorganisatien framgår av att vid utgången av år 1944 919 personer, motsvarande 45 procent av länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstaltemas hela personal, voro sysselsatta med ifrågavarande uppgifter. Därav togo uppgifterna inom för folkförsörjningen viktiga näringsområden omkring 190 personer i an språk, de av försvarsberedskapen påkallade åtgärderna omkring 30 personer, planeringsuppgifterna omkring 260 personer samt utlänningsverksamheten 188 personer. I sistnämnda siffror har skrivpersonal ej inräknats.
Efter hand som olika kris- och beredskapsuppgifter blevo mindre ange lägna minskades från och med hösten 1944 den för dessa uppgifter anställda personalen. Vid utgången av år 1945 voro sålunda 743 personer anställda inom kris- och beredskapsorganisationen.
Även arbetsförmedlingens befattning med andra än kris- och beredskaps uppgifter har efter det provisoriska förstatligandet givit anledning till en betydande organisatorisk utbyggnad. Denna har innefattat såväl inrättande av nya förmedlingskontor som förstärkning av kontoren genom anordnande av nya fackexpeditioner samt utbyggande av äldre specialförmedlingar och skapande av helt nya sådana.
Antalet egentliga förmedlingskontor (huvud- och avdelningskontor) ökade mellan åren 1939 och 1945 med 87, eller från 166 till 253. I främsta rummet fingo Norrlandslänen sin kontorsorganisation förstärkt. Inom dessa inrättades 45 av de nytillkomna kontoren.
Vid de största huvudkontoren (Stockholm, Göteborg och Malmö) är för- medlingsarbetet numera differentierat på ett relativt stort antal fackexpedi tioner (sammanlagt 52 st. år 1945 mot 34 st. år 1940). Vid övriga huvud kontor och de fyra största avdelningskontoren finnas i regel tre expeditioner
158
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
för manliga arbetssökande och två för kvinnliga. De manliga avdelningarna
avse vanligen jordbruks- och skogsarbete, industri- och hantverk samt bygg
nadsarbete, medan de kvinnliga avse husligt arbete samt »övriga yrken».
Vid medelstora avdelningskontor har förmedlingsarbetet uppdelats på manlig
och kvinnlig expedition. Vid utgången av år 1945 saknades uppdelning i
fackexpeditioner vid 112 kontor.
Specialförmedlingarna utgöra numera: 1) sjömansförmedling; 2) ungdoms-
förmedling, till vilken är knuten särskild yrkesvägledningsorganisation; 3)
tjänstemannaförmedling; 4) förmedling för partiellt arbetsföra samt 5) för
medling för artister och musiker.
Inom sjömansförmedlingen, som tillkom redan under åren 1920
—1922, infördes år 1944 enhetliga anvisningsregler att tillämpas över hela
landet, och vid varje sjömansförmedling tillsattes en särskild delegation med
representanter för parterna inom sjöfartsnäringen. Den särskilda organisatio
nen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning, som
utbyggts efter år 1940, är så anordnad, att verksamheten inom respektive län
ledes av en länscentral, vilken i sin tur erhåller direktiv och anvisningar av
den inom arbetsmarknadskommissionens kansli organiserade särskilda sek
tionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Utom vid länscentralema
finnas särskilda ungdomsförmedlingstjänstemän vid större avdelningskontor,
och som yttersta led i denna verksamhetsgren tjänstgöra s. k. kontaktmän.
Tjänstemannaförmedlingen, som organiserades år 1944, arbe
tar i likhet med ungdomsförmedlingen med länscentraler. Dessa stå i kon
takt med en huvudcentral, förlagd till arbetsmarknadskommissionens arbets-
förmedlingsbyrå. Genom ett system av arbetssökandelistor, som utsändas till
länscentralema samt till större arbetsgivare, söker huvudcentralen åstad
komma en effektiv interlokal utjämning mellan tillgång och efterfrågan på
arbetskraft. Arbetsförmedlingen för partiellt arbetsföra, som tillkom
under åren 1941—1944, omhänderhas av särskilda tjänstemän vid arbetsför
medlingens huvudkontor. Befattningshavarna ha hela länet som verksam
hetsområde. I samband med åtgärder avseende arbetsvärd för krigsskadade
har denna förmedlingsgren fått ökade arbetsuppgifter. Arbetsförmedlingen
för artister och musiker tillkom under åren 1943—1945. För att
sköta denna förmedlingsverksamhet ha vid vissa större kontor särskilda be
fattningshavare tillsatts. — Fr. o. m. den 1 juli 1945 upprättades fast sam
arbete mellan de offentliga arbetsförmedlingsorganen och den genom för
svarets anställningsbyrå (numera försvarets socialbyrå) bedrivna verksamhe
ten för förmedling av civilanställning åt avgånget militärmanskap
samt för rekrytering till krigsmakten av fast anställt manskap.
För närmare uppgifter rörande den organisatoriska utbyggnaden torde få
hänvisas till arbetsförmedlingssakkunnigas förenämnda betänkande s. 121
—175.
Arbetsförmedlingens organisatoriska utbyggnad har även inneburit en per
sonell utbyggnad. Härom må anföras följande.
För att skapa enhetliga lönevillkor och möjliggöra förbättrade rekryterings-
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
159
villkor genomfördes i juni 1941 av arbetsmarknadskommissionen en proviso risk lönereglering. Civila icke-ordinariereglementet lades till grund, och en provisorisk tjänsteförteckning fastställdes. Regleringen berörde omkring 540 befattningshavare.
Efter antagandet av nämnda provisoriska tjänsteförteckning ha partiella reformer av personalorganisationen företagits. Sålunda förstärktes länsarbets nämndernas centrala kanslier våren 1943 med hänsyn till ökade kris- och beredskapsuppgifter, varvid de nya befattningshavarna anställdes mot vill kor, som i huvudsak anslöto sig till av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser för befattningshavare vid statens krisorgan. Inom ramen för den proviso riska tjänsteförteckningen ha de olika specialförmedlingarna utbyggts. Er sättningen till länsarbetsdirektör har genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t efter hand så höjts, att denna överstiger lönen enligt den provisoriska tjänste förteckningen.
Efter avlöningsvillkoren kan personalen, som i sina statliga befattningar är arvodesavlönad, uppdelas i följande fyra grupper: 1) personal med av löningsförmåner motsvarande civila icke-ordinariereglementets; 2) personal med arvoden motsvarande övrig statlig krispersonals; 3) tillfällig personal, som avlönas med ersättning som regel motsvarande högst lönegrad Ex 8 i civila icke-ordinariereglementet samt 4) arbetsförmedlingsombud, som upp bära särskilda av arbetsmarknadskommissionen fastställda arvoden.
Då den provisoriska löneregleringen i juni 1941 i stort sett bevarade de tidigare löneskiljaktigheterna mellan personal vid olika anstalter, beslöt ar betsmarknadskommissionen hösten 1943 företaga en allmän översyn av per sonalorganisationen för att inom ramen för provisoriet åstadkomma större enhetlighet och likvärdighet men också i personalhänseende så förstärka or ganisationen, att denna mera effektivt skulle kunna handlägga förmedlings- ärendena. På grundval av utarbetade förslag till personalplaner för varje länsarbetsnämnd fastställde arbetsmarknadskommissionen i maj 1945 planer för arbetsförmedlingens fortsatta utbyggnad. I jämförelse med läget i april 1945 skulle förmedlingsorganisationen enligt planerna tillföras sammanlagt 128 nyinrättade befattningar, därav lednings- och kanslipersonal 39, personal vid huvudkontorens förmedlingsexpeditioner 36 och vid avdelningskontorens 53. Möjligheterna till nyrekrytering ökades genom att lönerna höjdes. Medan tyngdpunkten i lönesystemet för befattningshavare vid huvudkontoren före översynen motsvarade lönegraderna Eo 8—15, flyttades den till att mot svara lönegraderna Eo 15—18; för avdelningskontoren flyttades tyngdpunk ten från att motsvara lönegraderna Eo 8—12 till att motsvara lönegraderna Eo 12—15. För kontorsföreståndare vid avdelningskontor lades lönegrad Eo 12 som norm för lönesättningen. Som grundprincip för översynens genom förande har lagts offentligt ansökningsförfarande vid tjänsternas tillsättande. Vid årsskiftet 1945/46 voro omkring 50 procent av de i personalplanerna upp tagna nyinrättade eller reglerade tjänsterna besatta.
Personalläget vid länsarbetsnämnderna vid utgången av år 1945 var föl jande. Antalet sysselsatta befattningshavare utgjorde 2 019. Av dessa syssel
160
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
sattes 307 med mera ordinära lednings- och kansliuppgifter samt 743 med
kris- och beredskapsuppgifter. Med rena arbetsförmedlingsuppgifter syssel
sattes vid huvudkontoren 487 samt vid avdelningskontoren 461 befattnings
havare. Vid avdelningskontoren funnos dessutom 21 befattningshavare med
biträdesgöromål.
En undersökning, verkställd per den 30 september 1945, beträffande per
sonal vid länsarbetsnämndernas centrala kanslier samt vid arbetsförmedling
ens huvud- och avdelningskontor i fråga om ålder, anställningstid, skol- och
fackutbildning samt förutvarande sysselsättning gav vid handen, att per
sonalen till större delen var av relativt ung ålder. Av de manliga befattnings
havarna voro 27 procent under 30 år, 59 procent mellan 30 och 50 år samt
14 procent över 50 år. Motsvarande relativtal för kvinnliga befattningshavare
utgjorde 46 procent, 43 procent samt 11 procent. Av samtliga befattnings
havare hade 62 procent kortare anställningstid än 6 år, 22 procent en an
ställningstid mellan 6 och 10 år samt 16 procent mer än 10 års anställnings
tid. I fråga om skolutbildning hade
1/s
av befattningshavarna icke någon
skolutbildning utöver folkskola. Omkring en tredjedel av samtliga hade icke
erhållit annan fackutbildning än den som förvärvas genom arbete i ett yrke.
Av samtliga befattningshavare ägde 87 procent erfarenhet från annat yrkes
område än förmedlingsarbete. Befattningshavarnas fördelning efter ställning
(socialklass) i tidigare yrke visar, att 62 procent tillhört socialklassen tjäns
temän och kontorspersonal, 21 procent varit arbetare, 8 procent företagare
och företagsledare, 5 procent butikspersonal samt övriga 4 procent varit utan
närmare specificerad ställning i tidigare yrke.
Personalutbildning har centralt ordnats vid särskilda instruktionskurser
under somrarna 1941—1945 och vid kortare kurser för särskilda grupper av
tjänstemän. Länsarbetsnämnderna ha ordnat kortare instruktionskurser om i
regel en och en halv dag och ha haft möjlighet att inkalla ombud till tjänst
göring vid huvudkontoret. På lokalt initiativ har kursverksamhet bedrivits
vid vissa huvudkontor.
En närmare redogörelse för personalorganisationen har lämnat i arbets-
förmedlingssakkunnigas förenämnda betänkande (s. 176—211).
Beträffande arbetsförmedlingens lokalfråga gäller, att behovet av lokaler
väsentligt ökats dels på grund av den utökade förmedlingsverksamheten dels
ock till följd av de förmedlingen ålagda krisuppgifterna. Vid förstatligandet
1 maj månad 1940 uppgingo de sammanlagda hyreskostnaderna för de kom
munala anstalterna till 256 000 kronor. Antalet tjänsterum (expeditions- och
väntrum) utgjorde då 730, varav vid huvudkontoren 325. Antalet kontor, där
kommun kostnadsfritt upplät lokal eller lämnade anslag, som helt täckte lo
kalkostnaden, uppgick till 61.
I december 1945 uppgick antalet tjänsterum vid huvudkontoren till 1 027
och vid avdelningskontoren till 742. Kommun var hyresvärd för 55 och en
skild för 289 av de då till ett antal av 344 uppgående lokalenheterna, och
hyresutgifterna belöpte sig för år räknat till i runt tal 880 000 kronor, mot-
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
161
svarande per kvadratmeter golvyta i medeltal 21 kronor. Till följd av verk
samhetens snabba utveckling och nödvändigheten av att förhyra lokaler,
där dylika varit möjliga att erhålla, har förmedlingsarbetet vid huvudkon
toren och arbetet vid länsarbetsnämndernas centrala kanslier ofta måste splitt
ras på olika lokaler i en utsträckning, som i många fall varit till men för
verksamhetens rationella bedrivande och givetvis medfört ökade kostnader.
Lokalfrågan har närmare behandlats i förenämnda betänkande s. 212—217.
Jämsides med organisatoriska och personella förbättringar av arbetsför
medlingen ha under krigsåren åtgärder vidtagits för att åstadkomma en
vidgad kontakt mellan allmänheten och speciellt arbetsmarknadens parter,
arbetsgivare och arbetssökande, å ena sidan, samt arbetsförmedlingen å den
andra. Härigenom har man sökt skapa förutsättningar för ett såväl kvanti
tativt som kvalitativt bättre utbyte av nedlagda kostnader för förmedlings
verksamheten. För vad härutinnan åtgjorts ha arbetsförmedlingssakkunniga
lämnat en redogörelse i sitt förenämnda betänkande (s. 218—227).
Arbetsförmedlingen har också under senare år fått sig ålagd vidgade upp
gifter, när det gäller arbetslöshetsbekämpande åtgärder.
För den närmare innebörden av dessa uppgifter för arbetsförmedlingen
ha arbetsförmedlingssakkunniga lämnat redogörelse i förenämnda betänkan
de (s. 228—261).
Om arbetsförmedlingens utveckling enligt arbetsförmedlingsstatistiken må
här nämnas följande.
Av den offentliga arbetsförmedlingens tillsättningsresultat under åren
1939—1945 framgår, att antalet tillsatta platser/arbetstillfäl
len mer än fördubblades (151 procent). År 1939 utgjorde antalet 436 000
och år 1945 1 096 000. Uppgången var främst lokaliserad till skogsbruk samt
industri och hantverk. Orsakerna till ökningen äro svårbedömbara, främst
därför alt material för fastställande av omsättningsrörelsernas totala storlek
saknas, men också därför att arbetsförmedlingens egen organisatoriska, tek
niska och personella upprustning ägde rum under en period, då objektivt sett
goda förutsättningar förelågo för förmedlingsarbete dels till föjd av den
höga sysselsättningsgraden under kriget, dels också till följd av den starka
omsättningen av arbetskraft, beroende av stora inkallelser och produktions-
omläggningar. Frågan om arbetsförmedlingens andel av den totala platsom
sättningen är med nuvarande material omöjlig att säkert besvara. Undersök
ningar företagna vid arbetsförmedlingarna i Stockholm och Malmö giva vid
handen, att omkring hälften av arbetsförmedlingarnas tillsatta platser synes
vara av mindre än en veckas varaktighet. Denna siffra är emellertid i hög
grad en storstadsföreteelse. Kontor i mindre städer samt på landsbygden re
dovisa ett större antal platser av längre varaktighet.
Antalet arbetssökande personer, som anmälde sig till arbetsförmedlings
organen, steg under krigsåren i ungefär samma takt som antalet tillsatta
platser. År 1939 anmälde sig vid arbetsförmedlingen 378 000 personer och
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. t samt. Nr 239.
It
162
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
år 1945 723 000. ökningen, som uppgick till 90 procent, sammanhängde dels
med den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringens snabba till
växt, dels också med att arbetsförmedlingarna i jämförelse med tiden före
kriget kunde erbjuda ett ökat antal lediga arbetstillfällen.
Den interlokala förmedlingsverksamheten ökade i omfattning i relativt
högre grad än såväl antalet tillsatta platser som antalet arbetssökande per
soner. År 1939 placerades 19 600 arbetsssökande genom annat kontor än det,
där anmälan skett. År 1945 var motsvarande siffra 88 100. Genom medver
kan från annat kontor utom länet placerades år 1939 12 000 arbetssökande
och år 1945 51 000. Av hela antalet manliga arbetssökande placerades år
1939 4 procent genom medverkan från kontor i annat län. Motsvarande siff
ra år 1945 utgjorde 8 procent.
Betydande skillnader förelågo mellan tillsättningsresultaten för manliga
och kvinnliga lediga platser. Av de manliga platserna tillsattes år 1939
85 procent och av de kvinnliga 68 procent. Motsvarande procenttal för år
1945 utgjorde 87 procent respektive 73 procent. För olika slags tillfällighets-
arbeten närmade sig tillsättningssiffran 100 procent.
Arbetsförmedlingens utveckling i statistisk belysning har av arbetsförmed-
lingssakltunniga behandlats å s. 266—287 i förenämnda betänkande.
Kostnaderna för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas verk
samhet ha självfallet med hänsyn till verksamhetens ökade omfattning blivit
avsevärt större efter det provisoriska förstatligandet.
Under år 1939 uppgingo de totala kostnaderna för arbetsförmedlingsverk
samheten till 2 490 000 kronor, vartill kommo utgifter för resebidrag till ar
betssökande med cirka 74 000 kronor. Ifrågavarande totalkostnader bestre
dos med 1 399 000 kronor (54,5 procent) av statsverket, med 637 000 kronor
(24,8 procent) av landstingen och med 335 000 kronor (13,1 procent) av kom
muner med självständig anstalt samt med 196 000 kronor (7,6 procent) av
andra kommuner. Sistnämnda kommuner uppgingo till ett antal av omkring
400, vilka alltså antingen beviljade anslag till arbetsförmedlingen eller ock
utan kostnad ställde lokaler till förfogande. Härutöver anvisade också vissa
hushållningssällskap mindre anslag.
För år 1945 uppgingo kostnaderna för länsarbetsnämnderna och arbets
förmedlingarna till ett sammanlagt belopp av något över 14 miljoner kro
nor, varav för arvoden, avlöningar och pensionsbidrag något över 10 mil
joner kronor och för omkostnader något över 4 miljoner kronor. I nämnda
belopp av 14 miljoner kronor ingå icke kostnader för resebidrag m. m. till
arbetssökande. Den närmare fördelningen av kostnaderna under år 1945
framgår av arbetsförmedlingssakkunnigas förenämnda betänkande (s. 282—
285).
Beträffande arbetsförmedlingens utveckling under år 1946 kunna uppgif
ter icke nu lämnas i vad gäller förmedlingsresultatet m. m., enär de statis
tiska uppgifterna för detta år ännu icke äro tillgängliga. Utvecklingen be
Kungi. Maj.ts proposition liv 239.
163
träffande arbetsförmedlingens personalorganisation under nämnda år beröres
i
det följande i samband med att arbetsmarknadskommissionens förslag till personalplaner för den slutligt förstatligade arbetsförmedlingen anmälas.
Motiv för offentlig; arbetsförmedlingsverksamhet..
Arbetsförmedlingssakkunniga.
Beträffande arbetsförmedlingens uppgifter och erfarenheterna av den hit tillsvarande förmedlingsverksamheten anföra de sakkunniga väsentligen föl jande.
I ett modernt samhälle är arbetsmarknaden liksom vara- och kapitalmark naden i behov av särskilda förmedlingsorgan för att åstadkomma nödvän diga och önskvärda kontakter mellan olika parter och intressen. Särskilt gäller detta i samhällen, som kännetecknas av en i stort sett fortgående ex pansion och specialisering av det ekonomiska livet. Arbetsmarknaden blir där alltmer mångsidig och svåröverskådlig och behovet av åtgärder för ska pande av utjämning mellan efterfrågan och utbud på arbetskraft allt större. I vårt land fordrar såväl den kontinuerliga omsättningen på arbetsmarkna den som den omsättning, vilken föranledes av säsong- och konjunkturväx lingar, offentliga arbetsförmedlingsorgan och detta har varit uppenbart allt sedan i början av 1900-talet. Under de något över fyrtio år, varunder offent lig arbetsförmedling existerat i vårt land, har den också erhållit en efter hand ständigt ökad anslutning från arbetsmarknadens parter. Den kan där med anses ha fått sin ställning som ett nyttigt och nödvändigt samhälls organ bekräftad, och detta har även kommit till uttryck genom att den un dan för undan ålagts särskilda uppgifter utöver sin huvuduppgift.
Huvuduppgiften är den rent förmedlande, d. v. s. att stå arbetsgivare och ar betstagare till tjänst genom att bringa parterna i kontakt med varandra för slu tande av anställningsavtal. I mån som den kan inregistrera den större delen av arbetsmarknadens utbud och efterfrågan på arbetskraft, fyller den näringslivets behov av arbetskraft bättre och kan samtidigt snabbare sätta arbetssökande i kontakt med förefintliga arbetstillfällen. En arbetsförmedling, som är in arbetad och väl skött, kan motverka, alt arbetsgivare onödigtvis draga arbets kraft från andra orter eller andra yrken, när kompetent personal står till buds på närmare håll, och den kan samtidigt motverka, att arbetssökande byta ort eller yrke, när det finns lämpliga arbetstillfällen tillgängliga på den egna orten och inom deras hittillsvarande arbetsområde. Arbetsförmedlingen kan således bidraga till att förhindra en icke önskvärd »överrörlighet» på arbetsmarknaden, men å andra sidan kan den också, när behov därav före finnes, befordra eu anpassning och rörlighet genom att den har kännedom om arbetstillgången i hela landet och sålunda kan medverka till att arbets kraften förflyttas till områden och yrken, där dess tjänster kunna tagas i anspråk.
I anslutning till sin huvuduppgift och på grund av sin kontakt med ar betsmarknadens lediga arbetstillfällen har det ansetts naturligt att utnyttja arbetsförmedlingen såsom kontrollorgan vid den av det allmänna bedrivna hjälpverksamheten för arbetslösa. Aven för vissa andra uppgifter av speciell art har arbetsförmedlingen befunnits lämplig, framför allt sedan den — sär skilt efter dess provisoriska förstatligande år 1940 — blivit förstärkt och
164
Kurigl. Maj ds proposition nr 239.
effektiviserad i olika hänseenden. Den har sålunda tagits i anspråk för, bland
andra, följande särskilda uppgifter, nämligen för yrkesvägledning, för bere
dande av sysselsättning åt partiellt arbetsföra och av arbetsvärd åt i militär
tjänst skadade, för rekrytering av tjänstemän och arbetare till statens myn
digheter och organ samt vid överflyttning av krispersonal till andra arbets
områden, för beredande av civilanställning åt avgånget militärmanskap och
rekrytering av fast anställd personal vid krigsmakten, för den sociala hem
hjälpens ordnande, vid vidtagande av åtgärder för att skapa sysselsättnings-
reserv vid en arbetsmarknadskris, vid utredningar rörande industriens loka
lisering med hänsyn till tillgången på arbetskraft samt vid ordnande av ut
byte eller överflyttning av arbetskraft de nordiska länderna emellan. Här
utöver har arbetsförmedlingen utnyttjats för olika uppgifter i samband med
organiserandet av arbetsmarknaden för krigsberedskap.
Arbetsförmedlingens utnyttjande för nämnda och andra uppgifter har vi
sat sig vara till fördel såväl för samhället som för arbetsgivare och arbets
sökande. Arbetsförmedlingens fortlöpande kännedom om arbetsmarknads
läget kan av samhället utnyttjas vid utformningen av sysselsättningspoliti
ken, och dess verksamhet garanterar i viss utsträckning att samhällets kost
nader för olika arbetslöshetsåtgärder begränsas till det arbetsmarknadsmäs-
sigt nödvändiga. Arbetsgivarnas sökande efter lämplig arbetskraft och de
arbetssökandes strävanden att snarast möjligt erhålla lämpligt arbete under
lättas också. Att båda parterna-på arbetsmarknaden ha fördel av arbetsför
medlingens tjänster framgår bäst av det ökade utnyttjandet av arbetsförmed
lingen framför allt under senare år.
Med hänsyn till angivna erfarenheter finna de sakkunniga, att offentlig
arbetsförmedling har bevisat sitt värde såsom samhällsorgan, och att dess
ställning bör befästas.
I fråga om arbetsförmedlingens arbetsprinciper framhålla de sakkunniga
såsom självklart, att arbetsförmedlingens ställning på arbetsmarknaden i
fortsättningen, liksom hittills skall vara självständig och opartisk, och att dess
karaktär av fri förmedlare och medhjälpare vid lösningen av arbetsgivarnas
rekryteringsfrågor respektive arbetstagarnas anställningsfrågor skall bibe
hållas.
Någon monopolställning för den offentliga arbetsförmedlingen på arbets
marknaden kan, enligt de sakkunnigas uppfattning, icke ifrågasättas. Detta
bör dock icke utesluta, att olika metoder prövas, som ge arbetsförmedlingen
tillfälle att erhålla kunskap om olika arbetsområdens behov av arbetskraft
och härigenom också tillfälle att anvisa arbetssökande. Den praktiska erfa
renheten bör få lämna svar på frågan, huru stor del av den normala omsätt
ningen av arbetskraft, som naturligen bör gå via den offentliga arbetsför
medlingen. Arbetsförmedlingen bör emellertid så organiseras, att den kan
omhändertaga så stor del av omsättningen av arbetskraft, att en rationell
utjämning av tillgång och efterfrågan kan komma till stånd.
Även om arbetsförmedlingen, framför allt sedan den blev provisoriskt för
statligad, undergått en betydande utbyggnad och effektivisering, har den
dock icke, framhålla de sakkunniga, ännu nått den höga grad av effektivitet
eller på alla områden undergått den utbyggnad, som erfordras med hänsyn
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
165
till behov, vilka göra sig gällande på arbetsmarknaden. Olika faktorer kom ma i framtiden att ställa ökade krav på arbetsförmedlingen. Hit hör den fortsatta omställningen inom näringslivet efter mera fredsmässiga förhål landen, vilken torde medföra, att en än bättre överblick över arbetsmark naden och ett däremot svarande behov av effektiva förmedlingsåtgärder fram stå som naturliga. Befolkningsutvecklingen under de närmaste decennier na kan komma att kräva en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, som under lättar arbetskraftsförsörjningen inom olika delar av näringslivet. Det minska de tillflödet av ny arbetskraft till följd av minskningen av de nytillträdande årskullarna på arbetsmarknaden aktualiserar frågorna om den partiella ar betskraftens bättre tillvaratagande och om utnyttjande av befintliga arbets kraftsreserver överhuvud taget. Andra faktorer, som beräknas komma att ställa ökade krav på arbetsförmedlingen, äro den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringens ökade omslutning, de höjda understödsförmåner- na till arbetslösa, varselsystemet på arbetsmarknaden, länsarbetsnämnds di rekta samverkan med kommunal arbetslöshetsnämnd och länsarbetsnämnds medverkan i planeringsarbetet för mötande av en arbetsmarknadskris samt den privata i förvärvssyfte bedrivna förmedlingsverksamhetens upphörande år 1950.
Angivna och andra faktorer tala enligt de sakkunniga för att den offent liga arbetsförmedlingen är i behov av fortsatt förstärkning. Till stöd för sin uppfattning att den offentliga arbetsförmedlingen bör effektiviseras åberopa de sakkunniga jämväl, att olika samhällsgrupper uttalat sig härför och att eu effektivisering står i överensstämmelse med den rekommendation angå ende arbetsförmedling, som internationella arbetsorganisationens allmänna konferens i Philadelphia antog den 12 maj 1944.
Yttrandena.
I de över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrandena har icke från nå got håll uttalats annan mening än att den offentliga arbetsförmedlingen bör bibehållas och ytterligare effektiviseras. I vissa yttranden ha särskilda syn punkter framhållits.
Socialstyrelsen har sålunda betonat vikten av att arbetsförmedlingen in tar en fri och opartisk ställning men framhållit, att arbetsgivarna för när varande äro mera gynnade än de arbetssökande, enär gällande instruktioner för arbetsförmedlingen skjutit arbetsgivarens rätt att välja arbetskraft i för grunden, medan arbetstagaren skall beredas det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Det är, framhåller ämbetsverket, önskvärt, att även den arbetssö kande äger uppställa krav på de arbetstillfällen, som han söker, och att delta kommer till uttryck i arbetsförmedlingens instruktioner. Under erinran om att arbetslöshetsförsäkrad har anmälningsskyldighet till arbetsförmed lingen vid iråkad arbetslöshet har ämbetsverket också framfört frågan om att införa skyldighet för vissa arbetsgivare att till arbetsförmedlingen an mäla uppkommande ledigheter men icke ansett sig kunna framlägga något
166
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
utformat förslag i detta hänseende. Frågan borde emellertid bliva föremål
för särskild utredning. — Synpunkter i huvudsak sammanfallande med so
cialstyrelsens ha framförts av de erkända arbetslöshetskassornas samorga-
nisation.
Landsorganisationen har understrukit de sakkunnigas uttalande om att ar
betsförmedlingen icke bör ha monopolställning, när det gäller förmedling av
arbetskraft, men också ifrågasatt, huruvida icke den för statliga myndighe
ter gällande anmälningsskyldigheten rörande avsedd nyanställning kunde
utsträckas att gälla även kommunala anställningar.
Stadsfullmäktige i Luleå ha uttalat, att vid förmedling av arbetskraft till
arbeten, där kommun är ekonomiskt engagerad, hänsyn bör tagas till man
talsskrivningsort och hemortsrätt, enär ett motsatt förfarande sannolikt kan
minska de kommunala myndigheternas intresse att vid inträffad arbetslöshet
igångsätta kommunala arbeten. Nu gällande regel, att arbetsförmedlingarna
vid uttagning av arbetskraft icke må taga hänsyn till mantalsskrivnings- och
hemortsrättsförhållanden, borde alltså begränsas till att gälla endast rent
statliga eller i privat regi bedrivna arbeten.
Norrbottens läns landsting har icke funnit skäl till erinran mot de sak
kunnigas förslag rörande den offentliga arbetsförmedlingens framtida orga
nisation men har funnit angeläget framhålla, att konjunktursvängningarna
och härav betingade anordningar och förändringar på näringslivets område
icke få leda till en överflyttning av arbetskraft mellan olika arbetsområden
på sådant sätt, att kommuner och bygder vållas svårigheter och bekymmer.
Landstinget säger sig ha med oro iakttagit, att vid de stora industriella
investeringsplaneringarna för sydligare delar av landet det på allvar kal
kylerats med att fylla uppkommande arbetskraftsbehov från Norrland och
särskilt från Norrbotten. En utveckling, varigenom den värdefullaste arbets
kraften förflyttades från länet, skulle få till oundvikligt resultat, att den
ekonomiska, sociala och kulturella standarden inom länets kommuner skulle
komma att allvarligt äventyras.
Kommunalfullmäktige i Frostviken ha protesterat mot nu gällande ord
ning, enligt vilken arbetstillstånd meddelas av arbetsmarknadskommissio
nen för vissa företag endast under förutsättning att arbetskraften tages ge
nom arbetsförmedlingen. Varje svensk medborgare borde äga frihet att i
självvald ordning söka sitt arbete.
Föredraganden.
Under de något mera än fyrtio år som den offentliga arbetsförmedlingen
varit organiserad i vårt land har denna, såsom de sakkunniga framhållit, fått
sin ställning såsom ett nyttigt och nödvändigt samhällsorgan bekräftad. På
alla håll råder sålunda enighet därom, att den offentliga arbetsförmedlingen
är oumbärlig och har betydelsefulla uppgifter att fylla, när det gäller olika
arbetsmarknadsfrågors lösande. I mån som den utbyggts och effektiviserats
har den allt bättre kunnat fullgöra ålagda uppgifter. Framdeles torde, såsom
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
167
de sakkunniga jämväl framhållit, ytterligare krav komma att ställas på den offentliga arbetsförmedlingen i samband med arbetsmarknadslägets utveck ling i olika avseenden. Liksom de sakkunniga är jag därför av den uppfatt ningen, att den offentliga arbetsförmedlingens ställning nu bör slutligt be stämmas, och att den i samband härmed bör erhålla sådan organisation, att den är väl skickad att möta de påfrestningar, som kunna följa av föränd ringar av skilda slag på arbetsmarknaden. Med anledning härav måste den i vissa avseenden effektiviseras.
Självfallet är, att arbetsförmedlingen i fortsättningen liksom hittills skall vara ett självständigt och opartiskt organ och att dess karaktär av fri för medlare och medhjälpare vid lösningen av arbetsgivarnas rekryteringsfrå gor och arbetstagarnas anställningsfrågor skall bibehållas.
Vidkommande de särskilda spörsmål, som berörts i vissa av de avgivna yttrandena i ärendet, finner jag mig här böra allenast uttala, att åtskilliga synpunkter äro värda beaktande och att de böra tagas under övervägande i samband med den översyn av gällande instruktioner för den offentliga ar betsförmedlingen, vilken måste komma till stånd i anslutning till omorganisa tionen. Här finner jag mig dock böra framhålla, att vad i ett yttrande utta lats mot nuvarande ordning att arbetstillstånd lämnas med villkor att arbets kraften uttages genom arbetsförmedlingen, hänför sig till gällande byggnads- tillståndslagstiftning. I och med att nämnda lagstiftning i sinom tid upphör att gälla upphöra också ifrågavarande befogenheter för arbetsförmedlingen att med ensamrätt anvisa arbetskraft till vissa byggnads- och anläggnings arbeten.
Arbetsförmedlingens huvudman.
Arbetsförmedlingssakkunniga.
De sakkunniga ha erinrat om att de första arbetsförmedlingsanstalterna voro rent kommunala organ, men att statens bidrag till deras verksamhet undan för undan ökats samtidigt som statens inflytande över den växande verksamheten vidgats. Den offentliga arbetsförmedlingen bibehöll dock sin kommunala ställning fram till den 20 maj 1940, då staten med stöd av tjäns tepliktslagen provisoriskt övertog arbetsförmedlingsanstalterna. Beslutet om det provisoriska förstatligandet bör, framhålla de sakkunniga, bland annat ses som en konsekvens av statens tidigare ådagalagda intresse av en effektiv och enhetligt organiserad arbetsförmedling.
De sakkunniga ha ställt sig frågan, huruvida en återgång till 1934 års system med kommunal ledning av arbetsförmedlingen, varvid staten lämnar betydande bidrag till verksamheten, kan anses vara mest ändamålsenlig, eller om det med stöd av erfarenheterna dels från tiden före den 20 maj 1940 dels också från tiden efter nämnda datum kan anses mest ändamåls
168
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
enligt, att staten övertager verksamheten. De sakkunniga ha stannat för det
sistnämnda alternativet och härom anfört följande
Vissa nackdelar voro förenade med systemet enligt 1934 års arbetsförmed
lingslag med landsting och stadsfullmäktige (i städer utanför landsting) som
huvudmän. Bland nackdelarna må främst nämnas den oenhetlighet, som
präglade arbetsförmedlingens organisation. Antalet befattningshavare, dessas
kvalifikationer, antalet arbetsförmedlingskontor och deras utrustning varie
rade i hög grad allt efter intresset för arbetsförmedlingen hos vederbörande
huvudman. Avlönings- och anställningsvillkoren för personalen voro mycket
varierande — även för samma arbete — och kommo på grund därav att ver
ka orättvisa och skapa irritation bland personalen.
En annan väsentlig nackdel med landsting och städer utanför landsting
som huvudmän för arbetsförmedlingen var den långsamhet, med vilken
arbetsförmedlingens organisationsfrågor ofta handlades. Landstingen hade
ofta svårt alt bedöma behovet av tjänstemän, kontor och ombud i landstings
områdenas -olika delar, och det förhållandet, att landstingen sammanträda
endast en gång om året, medförde, att organisationen som regel icke kunde
göras elastisk med hänsyn till arbetsmarknadens förändringar. Därtill kom,
att formerna för lämnande av statsbidrag ej medgåvo klara besked till ar-
betsförmedlingsstyrelserna angående storleken av statens ekonomiska med
verkan vid arbetsförmedlingens utbyggnad.
Som stöd för ett överflyttande av arbetsförmedlingen på staten kan vidare
anföras, att den uppgift som bärare av arbetsförmedlingen, som landstingen
en gång åtagit sig och sedermera genom 1934 års lag blivit ålagda att handha,
i viss mån ligger vid sidan om landstingens övriga arbetsuppgifter. Ansvaret
för de samhällsuppgifter, som beröra arbetsmarknaden och arbetslösheten, är
eljest i vårt land fördelat mellan staten och primärkommunema; landstingen
ha på detta område ingen speciell funktion. Inom landstingen funnos också
före det provisoriska förstatligandet åtskilliga förespråkare för arbetsförmed
lingens överflyttning till staten.
I detta sammanhang kan emellertid ej bortses ifrån, att vissa fördelar voro
förenade med den kommunala ledningen av arbetsförmedlingsverksamheten.
Främst må nämnas betydelsen av den lokala kännedomen om arbetsmark-
nadsförhållandena samt fördelen med eu icke alltför centraliserad ledning av
verksamheten. Självfallet skulle en statlig tillsynsmyndighet med rätt att med
dela bestämmelser och direktiv rörande personalens löne- och anställnings
villkor kunna skapa enhetliga riktlinjer för personalfrågornas lösning och
sålunda i viss mån undanröja ovan påpekade olägenheter av 1934 års system
med bevarande av de fördelar, som en kommunal ledning skänker. De sak
kunniga ha emellertid främst med stöd av erfarenheterna från tiden efter den
20 maj 1940 ansett, att den offentliga arbetsförmedlingen bäst kan fylla sina
uppgifter genom att staten leder och bekostar dess verksamhet.
Genom den statliga ledningen har arbetsförmedlingen i långt större ut
sträckning än tidigare kunnat arbeta med hela arbetsmarknadens intressen
för ögonen. Sålunda ha upprättandet av olika specialförmedlingar och den
utvidgade interlokala verksamheten inneburit, att allt flera grenar av för-
medlingsarbetet fått en organisation, som avser att betjäna olika yrkesgrup
per med hela riket som förmedlingsområde. Det bör i detta sammanhang
uppmärksammas, att arbetsförmedlingens stora värde ligger i att kunna
åstadkomma utjämning av tillgång och efterfrågan på arbete och arbetskraft
inom större områden.
Den statliga ledningen har vidare skapat förutsättningar för att giva arbets
169
förmedlingen en likformig utrustning i liela landet, så att antalet kontor och antalet befattningshavare motsvarat förmedlingsbehovet på arbetsmarkna den. Därjämte har den statliga ledningen inneburit bättre möjligheter för att rekrytera kvalificerad personal och ge denna en utbildning, som förmedlings- arbetet kräver. De enhetliga löne- och anställningsvillkoren ha vidare befräm jat en önskvärd omflyttning av personalen och skapat förutsättningar för en mera rättvis och skälig ersättning för utfört arbete.
Härutöver må erinras om att även med en återgång till kommunal huvud man för arbetsförmedlingen i överensstämmelse med systemet enligt 1934 ars arbetsförmedlingslag det statliga inflytandet måste bli betydande. ^ o
Det synes vidare skäligt, att därest arbetsförmedlingen skulle ateiga till kommunal huvudman, statsbidraget för verksamheten icke obetydligt höjdes över 1934 års nivå främst med hänsyn till den under statens ledning företagna betydande utbyggnaden och de därmed förenade ökade kostnaderna. Da de statliga bidragen redan före den 20 maj 1940 uppgingo till mer än hälften av samtliga kostnader för verksamheten, skulle ett förhöjt statsbidrag inne bära, att staten stode för huvuddelen av kostnaderna och ägde avgörande in flytande över personal- och anställningsfrågorna samt över verksamhetens bedrivande i övrigt samtidigt med att kommunala organ stodo som huvudman för verksamheten. En dylik organisation av ledningen för den offentliga ar betsförmedlingen skulle givetvis vara motiverad, därest arbetsförmedlingen härigenom bleve i stånd att bättre lösa sina uppgifter, men då erfarenheten efter den 20 maj 1940 visat, att arbetsförmedlingen först genom en central statlig ledning kunnat skaffa sig ett fastare grepp om arbetsmarknaden, tala praktiskt taget alla skäl för att staten själv svarar för ledningen av den of fentliga arbetsförmedlingsverksamheten.
Med hänsyn till vad ovan framhållits, nämligen dels riksintresset av en effektiv arbetsförmedling, dels behovet av enhetliga och samordnade princi per för arbetet och personalens löne- och anställningsvillkor, dels ock statens redan före den 20 maj 1940 betydande inflytande över och andel i kostnader för arbetsförmedlingsverksamheten, förorda de sakkunniga ett förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen.
I fråga om tidpunkten för ett detinitivt förstatligande ha de sakkunniga uttalat, att det borde eftersträvas att reformen ägde rum från och med den
1 juli 1947.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Yttrandena.
I samtliga yttranden har förslaget om arbetsförmedlingens definitiva för statligande tillstyrkts, och därvid har i flera yttranden understrukits värdet av den utveckling, som arbetsförmedlingen undergått efter det provisoriska förstatligandet. I flera yttranden har framhållits angelägenheten av att den lokala ledningen även efter förstatligandet får bibehålla en organisation, som tillgodoser ortsintressena på arbetsmarknadsområdet. Särskilda skäl för till styrkan av förslaget om förstatligande eller särskilda synpunkter i övrigt på frågan ha anförts av vissa remissinstanser.
Arbetsmarknadskommissionen
har ansett ett vägande skäl för att staten
bör inträda som huvudman vara det förhållandet, alt den offentliga arbets förmedlingens uppgifter numera äro så väsentligt mera omfattande än förr.
170
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
I likhet med de sakkunniga har kommissionen funnit förstatligandet böra
om möjligt genomföras från och med den 1 juli 1947 och såsom särskilt skäl
härför anfört, att arbetsförmedlingens personal kan anses ha berättigade an
språk på att snarast möjligt få sina anställningsförhållanden reglerade och
att dylik reglering lämpligen bör ske i anslutning till den lönereglering för
statens befattningshavare, som avses skola träda i kraft vid nämnda tid
punkt.
Socialstyrelsen har med hänvisning till de övervägande goda erfarenheter
na under de gångna krigsåren av statens omhändertagande av förmedlingen
tillstyrkt förslaget. Endast genom ett definitivt förstatligande vore det möj
ligt att uppnå önskvärd enhetlighet och effektivitet i förmedlingsarbetet.
Kommerskollegium har uttalat, att de alltmer invecklade arbetsmarknads-
förhållandena liksom också de efterhand vidgade åtgärderna mot arbetslös
het förutsätta en överblick över arbetsmarknaden, vilken endast kan vinnas
om arbetsförmedlingen är enhetligt organiserad. Bland annat med hänsyn
härtill har ämbetsverket tillstyrkt förslaget om förstatligande av arbetsför-
medlingsverksamheten. Med anledning av att Stockholms handelskammare
i sitt till kollegium avgivna yttrande erinrat om nödvändigheten av att det
lokala inflytandet inom arbetsförmedlingen alltjämt bibehålies, har ämbets
verket velat såsom angeläget framhålla, att den centralisering av arbetsför
medlingen, som förstatligandet i viss mån måste innebära, icke får medföra
ett förminskande av verksamhetens lokala anknytningar och av dess för
måga att främst betjäna ort och bygd. Denna lokala inriktning finge dock
icke drivas så långt, att den omflyttning av arbetskraft olika orter emellan,
som väl även framdeles till en viss grad bleve oundviklig, motverkades ge
nom att arbetstillfällena i första hand bevarades åt det egna området. Detta
vore en svaghet, som just ansåges vidlåda den tidigare kommunala organisa
tionen.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har tillstyrkt förslaget om förstatligande
men understrukit vikten av att centralisering i största möjliga mån undvi-
kes, och liknande synpunkter ha också anförts av länsstyrelsen i Söderman
lands län.
Svenska landstingsförbundet har, med erinran om att förbundet vid flera
tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen, att landstingen helt borde be
frias från befattning med och kostnader för den offentliga arbetsförmedling
en, tillstyrkt förslaget och understrukit, att det av skilda anledningar synes
angeläget, att frågan om det definitiva förstatligandet snarast göres till före
mål för statsmakternas prövning.
Svenska stadsförbundet har erinrat om att förbundet redan år 1939 i prin
cip uttalat sig för att staten helt borde övertaga arbetsförmedlingsverksam
heten. Sedan dess har det enligt förbundets mening blivit ännu mera påtag
ligt, att arbetsförmedlingen för att rätt fylla sina uppgifter bör ha enhet
lig ledning och organisation för hela riket. Förbundet anför ytterligare föl
jande.
Kunyl. Maj:ts proposition nr 239.
171
På många andra områden har man från kommunalt håll haft anledning att reagera mot obefogade centraliseringstendenser, men i fråga om arbetsför medlingen finns obestridligen, såsom i de sakkunnigas betänkande klarlagts, reellt underlag för kravet på förstatligande. Styrelsen åsyftar härvid framför allt den genomgripande förändring, som arbetsförmedlingens uppgifter un dergått därigenom att utvecklingen av arbetsmarknadsförhållandena i senare tid både gjort det alltmera angeläget, att förmedlingsverksamheten bedrives med vidast möjliga utsyn över tillgång och efterfrågan på arbetskraft, och medfört stegrade anspråk på specialisering i verksamheten. Betydelsefullt är emellertid, att de lokala organens självverksamhet icke bindes genom före skrifter och direktiv i detaljspörsmål från den centrala ledningens sida.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, som avgivit gemensamt utlåtande, ha efter tillstyrkande av förslaget om förstatligande av arbetsförmedlingen uttalat, att den lokala ledningen bör erhålla en sådan organisation, att lokala arbetsmarknadssynpunkter och arbetsmarknadsin- tressen bli i möjligaste mån tillgodosedda.
Landsorganisationen, som tillstyrkt de sakkunnigas förslag om definitivt förstatligande, har framhållit angelägenheten av att detta genomföres med minsta möjliga dröjsmål såväl med tanke på vikten av att förmedlingsorga- nisationen erhåller den ökade effektivitet, som åsyftas av de sakkunniga, som också med tanke på de anställdas intresse av fast ordnade anställningsför hållanden. Liknande synpunkter ha anförts av tjänstemännens centralorga nisation.
Arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund biträder förslaget om arbets förmedlingens definitiva förstatligande och framhåller, att en betydande del av de befattningshavare, som äro organiserade i riksförbundet, har direkta erfarenheter av verksamheten från tiden innan staten 1940 övertog ledning en av förmedlingen, och att bland dessa befattningshavare icke råder mer än en mening därom, att staten hör stå såsom arbetsförmedlingens huvudman.
Förbundet anför vidare.
Riskerna för en byråkratisering av verksamheten vid ett förstatligande ha av riksförbundet icke lämnats utan beaktande. De organiserade arbetsför- medlarna anse emellertid, att den decentralisering av ledningen till länsar betsnämnderna med nämndernas lokala anknytning till länet och dess sam- liälls- och näringsinstitutioner, som de sakkunniga föreslå bibehållen, utgör eu motvikt till dessa risker, även om enligt förbundets uppfattning gällande gränsdragning mellan den centrala myndighetens och arbetsnämndernas kom petensområden skulle kunna ställas under debatt. Förbundet förutsätter, att sistnämnda fråga kommer alt upptagas till prövning, då instruktionerna för den blivande centrala arbetsmyndigheten och de lokala arbetsmarknadsmyn digheterna skola fastställas.
Med hänsyn till nuvarande situation på arbetsmarknaden och än mer i betraktande av möjligheten till snabbt inträdande förändringar i läget fin ner förbundet nödvändigt, att arbetsförmedlingen, så snart ske kan, stabili seras, och att det sedan år 1940 rådande provisoriet upphör. Förbundet är därför av den bestämda uppfattningen, att förstatligandet bör äga rum från och med den 1 juli 1947.
172
Civilförvaltningens personalförbund gör i huvudsak samma uttalande som
sistnämnda riksförbund.
Föredraganden.
Den offentliga arbetsförmedlingen bär tillkommit på kommunalt initiativ
och ansvaret för densamma har fram till det provisoriska förstatligandet år
1940 åvilat landstingen och primärkommunerna. Staten har emellertid i sti
gande omfattning lämnat bidrag till kostnaderna för verksamheten. År 1939
uppgick statsbidraget till mer än hälften av den sammanlagda koslnads-
summan. Samtidigt med att statsbidraget ökades fick staten större inflytan
de å verksamheten.
Den ordning, som på grundval av 1934 års lag om offentlig arbetsförmed
ling tillämpades under senare delen av 1930-talet, var behäftad med vissa
brister. Främst kan nämnas, att organisationen präglades av oenhetlighet i
olika avseenden till följd av att huvudmännen —- landstingen och de städer,
vilka ej deltaga i landsting — visade ett sinsemellan skiftande intresse för
verksamheten. Den statliga tillsynsmyndighetens befogenheter att ingripa och
hos huvudmännen påfordra åtgärders vidtagande i syfte att effektivi
sera arbetsförmedlingen voro, trots den ökning det statliga inflytandet un
dergått, begränsade. Redan före det andra världskrigets utbrott ifrågasattes
därför en ytterligare ökning av det statliga inflytandet över arbetsförmed
lingen. När denna år 1940 med tillämpning av lagen om tjänsteplikt provi
soriskt ställdes under statlig ledning, var det emellertid de särskilda krav,
som krigsförhållandena kunde befaras komma att ställa, som voro avgö
rande. Någon ställning togs icke till frågan huruvida arbetsförmedlingen ef
ter återgången till fredliga förhållanden borde ha karaktären av en statlig
eller en kommunal organisation. Då numera de förhållanden, som motive
rade det provisoriska förstatligandet, icke längre äro för handen, måste ifrå
gavarande spörsmål lösas.
De sakkunniga ha föreslagit den lösningen, att arbetsförmedlingen nu de
finitivt förstatligas. Till stöd härför ha de sakkunniga åberopat, förutom
de olägenheter, som framträdde vid tillämpningen av den på 1934 års lag
grundade ordningen, i stort sett följande. Uppgiften som bärare av arbets
förmedlingen ligger i viss mån vid sidan av landstingens övriga uppgifter.
Erfarenheterna från tiden för det provisoriska förstatligandet ha visat, att
arbetsförmedlingen bäst kan fylla sina uppgifter om staten leder och be
kostar dess verksamhet. Genom den statliga ledningen har arbetsförmedling
en nämligen i långt större utsträckning än tidigare kunnat arbeta med hela
arbetsmarknadens intresse för ögonen. Organisationen har kunnat göras en
hetlig och därmed mera elastisk och mera effektiv. Om arbetsförmedlingen
skulle återgå till kommunal huvudman, vore det vidare skäligt, att statsbi
draget höjdes icke obetydligt över den tidigare nivån främst med hänsyn
till den under statens ledning företagna betydande utbyggnaden. Staten skulle
därför få stå för huvuddelen av kostnaderna.
Kanyl. 'Mcij.ts proposition nr 239.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
173
Samtliga myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig i nu ifråga varande spörsmål, ha uttalat sin anslutning till de sakkunnigas förslag.
- För egen del finner jag de av de sakkunniga åberopade skälen för ett definitivt förstatligande av arbetsförmedlingen bärande och förordar bifall till de sakkunnigas förslag. En effektiv, hela landet omspännande arbets förmedling under enhetlig ledning är ett grundvillkor för att samhället skall kunna bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik. All erfarenhet såväl från ti den före det provisoriska förstatligandet som från tiden därefter talar för att den statliga ledningen i hög grad befrämjar arbetsförmedlingens effek tivitet. I själva verket torde det på grund av arbetsförmedlingens utveckling under de senaste åren vara uteslutet att med bevarande av den uppnådda effektiviteten återgå till en organisation på kommunal grund.
De sakkunniga ha föreslagit, att det definitiva förstatligandet skall genom föras från och med den 1 juli 1947. Då emellertid förstatligandet, såsom framgår av det följande, bör förbindas med eu omfattande omorganisation, synes det önskvärt att efter statsmakternas beslut i ämnet en tidrymd av något halvår disponeras för förberedande av omorganisationen. Tidpunkten för det definitiva förstatligandet torde därför böra sättas till den 1 januari 1948.
Då i vissa av de avgivna yttrandena framhållits, bland annat, angelägenheten av att ett förstatligande av arbetsförmedlingen icke kommer att minska möj ligheterna att tillgodose lokala arbetsmarknadssynpunkter och arbetsmark- nadsintressen, vill jag framhålla, att det i det följande framlagda förslaget rörande organisationen av arbetsförmedlingens lokala ledning enligt min upp fattning kommer att i minst lika hög grad som hittills skapa förutsättningar för att de lokala synpunkterna och intressena skola komma att bliva tillgodo sedda. Självfallet skall också eftersträvas att så långt sig göra låter organisera förmedlingsverksamheten på sådant sätt, att de lokala organens självverk samhet icke förhindras eller bindes.
Fördelningen av kostnaderna för arbetsförmedlingsverk-
samlieten in. in.
Arbeisförmedlingssakkunniga.
I och med att staten övertager den offentliga arbetsförmedlingen, upphör, framhålla de sakkunniga, den i 1934 års arbetsförmedlingslag stadgade skyl digheten för varje landstingsområde och varje stad, som icke deltager i lands ting, att bedriva och med statsbidrag bekosta offentlig arbetsförmedlingsverk samhet. De sakkunniga ha emellertid ansett sig böra till behandling upp taga frågan, huruvida primärkommunerna böra åläggas skyldighet att till nå gon del bestrida de med arbetsförmedlingsverksamheten förenade kostna derna. Härom ha de sakkunniga anfört, bland annat, följande.
174
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Kommun har uppenbara fördelar av offentligt arbetsförmedlingsorgan.
Utom att kommuns kostnader för arbetslöshetsändamål begränsas till det ar-
betsmarknadsmässigt nödvändiga, erbjuder arbetsförmedlingen kommunens
arbetssökande och arbetsgivare förmånen av att via övriga arbetsförmedling
ens lokalorgan stå i kontakt med hela arbetsmarknaden. I synnerhet på or
ter, där försörjningsmöjligheterna äro begränsade, kan arbetsförmedlingen
medverka till en ändamålsenlig överflyttning av arbetskraft till andra orter,
där större behov föreligga.
Under förarbetena till 1934 års lagstiftning framhölls också vikten av att
kommunerna liksom tidigare lämnade sin medverkan till bestridande av de
med arbetsförmedlingen förenade kostnaderna, och därvid övervägdes även
frågan om införande av lagstadgad skyldighet i detta hänseende för de kom
muner, inom vilka organ för arbetsförmedlingen anordnats. Den utgiftspost,
som i första hand ansågs böra åligga kommunerna, var lokalkostnaden. Någon
skyldighet i förevarande hänseende föreskrevs emellertid icke, utan man räk
nade med att primärkommunerna frivilligt skulle påtaga sig en skälig andel
av kostnaderna. Så skedde också i stor utsträckning.
Vid ett förstatligande av arbetsförmedlingen hava de sakkunniga ansett, att
jämväl bestridandet av kostnaderna för arbetsförmedlingens lokaler i första
hand är en statens angelägenhet och först i andra hand en kommunal. I syn
nerhet gäller detta arbetsförmedlingens huvudkontor, dit den lokala arbets-
förmedlingsmyndigheten enligt de sakkunnigas förslag bör förläggas. Svårig
heter vid fördelningen av kostnaderna kunna jämväl uppstå vid förläggandet
till mindre orter av arbetsförmedlingsorgan, vilka äro avsedda för två eller
t lera kommuner. Ett system med bidrag från flera olika kommuner eller från
landsting synes de sakkunniga vara tungrott och mindre ändamålsenligt.
Emellertid anse de sakkunniga det likväl angeläget att föreslå kommunal
medverkan vid ordnandet av arbetsförmedlingens lokalfråga. Detta kan ske
genom att kommun ålägges att tillhandahålla av chefsmyndigheten godkänd
lokal för arbetsförmedlingsändamål, för vilken lokal staten i vanlig ordning
erlägger hyra. Fördelen med detta system är främst, att man kan undvika eu
tämligen stor och dyrbar statlig förvaltningsapparat. Systemet bör emeller
tid så utformas, att i de fall, då lämpliga lokaler kunna beredas arbetsför
medlingen i statliga byggnader, så skall kunna ske.
De sakkunniga föreslå sålunda, att staten helt skall svara för kostnaderna
för den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet men att kommunerna
skola vara skyldiga att vid behov medverka vid ordnandet av arbetsförmed
lingens lokalfråga.
Yttrandena.
1 den mån frågan om bestridandet av kostnaderna för arbetsförmedlings
verksamheten berörts i de avgivna yttrandena har framhållits, att det måste
anses självfallet att staten ensam skall bära samtliga kostnader för verksam
heten. Det av de sakkunniga framlagda förslaget om åläggande för kommu
nerna att tillhandahålla av chefsmyndigheten godkänd lokal för arbetsför
medlingsändamål, för vilken staten i vanlig ordning skall erlägga hyra, har
däremot föranlett skiljaktiga uttalanden.
Arbetsmarknadskommissionen har funnit de sakkunnigas förslag rörande
sättet för lokalfrågornas lösande ändamålsenligt men har förutsatt, att, därest
Kungi. Maj.ts proposition nr 239.
175
ändamålsenlig lokal kan anskaffas till skäligt pris genom förhyrning på
öppna marknaden, även denna utväg skall få anlitas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att den av de sakkunniga för
arbetsförmedlingen föreslagna ordningen för tillgodoseende av uppkommande
lokalbehov tillämpats för statspolisen alltsedan dess tillkomst och därvid vi
sat sig lämplig.
Länsstyrelsen i Kronobergs lån har förklarat sig i huvudsak dela de sak
kunnigas uppfattning men har ansett tveksamt, om ett åläggande bör givas
obligatorisk karaktär, och har därför ifrågasatt, om icke en uppmjukning av
den föreslagna kommunala förpliktelsen bör tagas under övervägande. Till
stöd härför har länsstyrelsen anfört, att om kommun icke skulle disponera
lokal, som kan av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten godkännas, ett
obligatoriskt åläggande skulle tvinga en kommun att ikläda sig avsevärda
kostnader för att uppföra nybyggnader och att detta i vissa fall icke skulle
vara skäligt.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har uttalat, att det synes länsstyrelsen lämp
ligare, att den statliga myndigheten utan kommunal mellanhand själv an
skaffar de lokaler, som anses erforderliga för ändamålet. Liknande synpunk
ter ha anförts av stadsfullmäktige i Bords och kommunalfullmäktige i Kinna.
Stockholms stadsfullmäktige ha ansett sig icke kunna tillstyrka förslaget
beträffande sättet för lokalfrågans lösande och ha uttalat, att för Stockholms
vidkommande staten synes äga större möjligheter än staden att lösa lokal
frågan. Kommunernas åliggande på detta område bör i vart fall, framhålla
fullmäktige, begränsas till att avse lokaler av den omfattning, som disponera
des av arbetsförmedlingen vid det provisoriska förstatligandet. Stadsfullmäk
tige i Växjö ha uttalat den förväntan, att åläggande, varom här är fråga, i
praktiken icke utan tvingande skäl meddelas. Stadsfullmäktige i Kristine
hamn ha i princip icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag rörande
lokalfrågornas lösande men anse bestämmelserna böra utformas så, att kom
mun icke blir skyldig att under alla förhållanden ställa tidsenliga lokaler
till förfogande redan vid förstatligandet av arbetsförmedlingen, enär situatio
ner kunna uppstå, som göra det omöjligt för kommunen att efterkomma detta
krav vid angiven tidpunkt. Drätselkammaren i Västerds har, med erinran om
att länsarbetsnämnden i länet redan är inrymd i en stadens fastighet, likväl
funnit det vara ur principiell synpunkt felaktigt att stadga skyldighet för
kommunerna att tillhandahålla lokaler för en statlig verksamhet, även om
del förulsättes att staten skall erlägga hyra. Lokalfrågorna ha synts drätsel
kammaren kunna i de flesta fall häst lösas genom frivillig medverkan från
vederbörande kommuns sida. Stadsfullmäktige i Gävle ha ansett, att staten i
första hand själv bör sörja för anskaffandet av lokaler.
Svenska stadsförbundet har anfört följande.
De sakkunnigas förslag om kommunal medverkan vid ordnandet av ar
betsförmedlingens lokalfråga föranleder tvekan. Mot själva tanken att respek
tive kommun bör bistå med anskaffningen av behövlig lokal för förmed
lingsverksamheten synes intet vara att erinra, då ju det förutsättes, att staten
176
Kangl. Maj.-ts proposition nr 239.
skall i vanlig ordning erlägga hyra för lokalen. Men man har icke att räkna
med vanliga förutsättningar för bestämmande av hyrans storlek, när hyres
värden — kommunen — skulle vara ovillkorligt förpliktad att tillhandahålla
lokalen och då dessutom dennas beskaffenhet skulle bestämmas av hyresgäs
ten-staten. Vid delade meningar mellan parterna om det skäliga hyresbelop
pet skulle kommunen under sådana förhållanden uppenbarligen befinna sig i
en ogynnsam situation. En förutsättning för godtagande av de sakkunnigas
förslag i denna del synes därför böra vara att staten skall betala hyra med
belopp, som icke understiger kommunens självkostnad. Dessutom synes det
rimligt att kommunerna erhålla garantier i någon form mot att av dem till
handahållna lokaler framdeles plötsligt kunna frånträdas, exempelvis av det
skälet att erforderliga utrymmen kunna erhållas i någon nybyggnad för
andra statliga förvaltningsuppgifter.
Landskommunernas förbund har gjort detta uttalande.
Ett lagstadgande om skyldighet för kommun att tillhandahålla arbetsför
medlingen lokal skulle vara direkt olämpligt. Där så av praktiska skäl är
möjligt komma kommunerna helt säkert att beredvilligt medverka till anskaf
fandet av lämpliga lokaler. Det torde också framstå som naturligt, att — i
varje fall för landskommunernas vidkommande — de kommunala förvalt-
ningsbyggnaderna dimensioneras på sådant sätt, att i dem kunna inrymmas
lokaler även för arbetsförmedlingen. Såväl ur arbetsförmedlingens som kom
munalförvaltningens synpunkt torde det nämligen vara förmånligt, om loka
lerna kunna på lämpligt sätt samordnas, då det kommer att underlätta det
nödvändiga samarbetet. Men härifrån och till att i lagstiftningsväg fastställa
en obligatorisk skyldighet för kommunerna i detta avseende är vägen lång.
Föredraganden.
Alltsedan det provisoriska förstatligandet av arbetsförmedlingen år 1940
har staten svarat för kostnaderna för verksamheten. De sakkunniga ha över
vägt frågan, huruvida staten jämväl efter det definitiva förstatligandet Dör
helt bestrida kostnaderna eller om någon del av kostnadsansvaret bör åläg
gas primärkommunerna, varvid lokalkostnaderna i första hand skulle kom
ma i fråga. De sakkunniga ha stannat för att icke föreslå någon dylik skyl
dighet för primärkommunerna. Jag delar de sakkunnigas uppfattning i den
na del. En rättvis fördelning av kostnaderna mellan olika kommuner skulle
sannolikt möta oövervinnliga svårigheter. Det synes vidare bäst överens
stämma med den syn på arbetsförmedlingens ställning och uppgifter, som
ligger till grund för förslaget om förstatligande, att staten helt svarar för
kostnaderna.
De sakkunniga ha emellertid föreslagit, att kommunerna skola åläggas
skyldighet att mot hyra tillhandahålla lokaler för arbetsförmedlingsända-
mål, vilka godkännas av arbetsförmedlingens chefsmyndighet. Detta förslag
har mött erinringar från åtskilliga håll, främst från kommunala myndig
heter och sammanslutningar. Otvivelaktigt är det av största värde för arbets
förmedlingsorganen att kunna påräkna medverkan från kommunernas sida
vid anskaffningen av lämpliga lokaler för arbetsförmedlingen. Det synes
emellertid om möjligt böra undvikas att för detta ändamål tillskapa en
tvångsbestämmelse. Då det även för kommunerna torde te sig angeläget, att
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
177
arbetsförmedlingen erhåller lämpliga lokaler för sin verksamhet, anser jag det sannolikt, att kommunerna även frivilligt komma att lämna sin medver kan i erforderlig utsträckning. Till följd härav finner jag mig böra för när varande avstå från att framlägga förslag om åläggande för kommunerna att tillhandahålla arbetsförmedlingslokaler. Skulle emellertid erfarenheterna komma att giva vid handen att lokalfrågorna icke kunna tillfredsställande lösas med mindre skyldighet i förevarande hänseende ålägges kommunerna, torde frågan härom få upptagas till nytt övervägande.
Det lokala arbetsmarknadsområdet.
Arbetsförmedlingssakkunniga.
Rörande enheterna för den lokala arbetsförmedlingsorganisationen ha de sakkunniga anfört följande.
Systemet enligt 1934 års arbetsförmedlingslag innebar, att 23 landsting, 4 städer utanför landsting (Stockholm, Göteborg, Norrköping och Hälsing borg) samt gemensamt 2 landsting och 2 städer utanför landsting (Malmö stad och Malmöhus län samt Gävle stad och Gävleborgs län), tillsammans 29 myndigheter, utgjorde den offentliga arbetsförmedlingens huvudmän. Om också landstingsområdena i flertalet fall sammanföllo med länsindel ningen, kan organisationen knappast sägas ha varit uppbyggd med hänsyn till de naturligaste arbetsmarknadsenheterna. En viss rationalisering skedde vid det provisoriska förstatligandet den 20 maj 1940 genom att länet blev den administrativa enheten för arbetsförmedlingen.
De sakkunniga finna sig också böra i flertalet fall förorda nuvarande läns indelning såsom enhet för den lokala arbetsförmedlingsorganisationen. De sakkunniga ha därvid utgått ifrån, att den lokala arbetsmarknadsmyndig heten bör vara sammansatt på ungefär samma sätt som den nuvarande läns arbetsnämnden. Det torde vidare för det centrala arbetsmarknadsorganet vara mest ändamålsenligt, att de lokala arbetsmarknadsenheterna sammanfalla med länen, detta då främst med hänsyn till de planläggnings- och utred ningsuppgifter beträffande arbetsmarknaden, som givetvis lämpligast böra utföras i nära samverkan med övriga statliga och kommunala länsmyndig heter. Försiktigheten bjuder därför, att endast i de fall, där arbetsmarknads- synpunkterna avgjort överväga, vidtaga ändringar i den nuvarande arbets- marknadsenheten (länet) för att åstadkomma mera naturliga arbetsmark nadsområden. Dylika skäl synas i första hand föreligga beträffande Stock holms län.
De lokala arbeismarknadsorganen i Stockholms stad och Stockholms län äro för närvarande representerade av två särskilda arbetsnämnder, vilket medfört viss överorganisation. Sålunda finnas i Stockholm två huvudkontor för arbetsförmedlingen, nämligen dels Stockholms stads arbetsförmedling, dels Stockholms liins. Under det provisoriska förstatligandet har en rationa lisering ägt rum, varvid Stockholms stads arbetsförmedling även för länets del fått omhändertaga förmedlingsverksamheten för exempelvis ungdom, tjänstemän och partiellt arbetsföra, medan Stockholms läns arbetsförmedling i huvudsak ombesörjt förmedlingen av arbete inom jord- och skogsbruk.
Med hänsyn till att arbetsmarknaden i Stockholm i stort sett hänför sig till eu gemensam marknad, representerande Stor-Stockholm, ha de sakkunniga
Rihrtng till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 239.
1:1
178
Kungi. Maj.ts proposition nr 239-
diskuterat frågan om en ändrad organisation för Stockholms län. Därvid har
ifrågasatts antingen att föra hela Stockholms län under arbetsnämnden i
Stockholms stad eller att dela länet mellan arbetsnämnden i Stockholms stad
samt länsarbetsnämnderna i Södermanlands och Uppsala län. En lösning en
ligt förstnämnda alternativ skulle medföra, att vissa delar av Stockholms
län som ej ha naturlig kontakt med Stockholms stad, hänföras till arbets
nämnden i Stockholms stad. Därför torde sistnämnda alternativ vara att
föredraga.
Då önskemålet främst är att få alla Stockholms förorter, som i arbets-
marknadshänseende naturligt höra samman med Stockholms stad, under
samma administrativa organ för att möjliggöra ett rationellare utnyttjande
av lokaler och personal, synes en lämplig arbetsmarknadsenhet böra, för
utom Stockholms stad, omfatta Södertörn (utom Södertäljeområdet), Mälar
öarna, hela ölandskapet öster om Stockholms stad samt Stockholms län
norrut till en gräns ungefär vid Upplands Väsby—Vallentuna—österåker.
Delarna av länet norr om denna gräns böra hänföras till arbetsnämnden i
Uppsala. Södertäljeområdet (Södertälje stad samt Öknebo härad) bör hän
föras till arbetsnämnden i Eskilstuna.
Ungefär liknande synpunkter som beträffande Stockholms stad göra sig
gällande beträffande Göteborgs stad, där Stor-Göteborg synes böra bilda ett
eget arbetsmarknadsområde, omfattande själva storstaden med kringliggande
orter, förslagsvis landskommunerna i följande härader: Sävedals, Askims,
Östra och Västra Hisings samt städerna Marstrand och Mölndal. Övriga delar
av länet jämte Dalslandsdelen (utom Sundals härad) av Älvsborgs län synas
då böra sammanslås till en särskild arbetsmarknadsenhet med arbetsnämnd i
Uddevalla. Denna senare arbetsmarknadsenhet kommer att omfatta omkring
200 000 invånare.
Diskuteras kan, huruvida icke de västligaste delarna av Älvsborgs län
(kring Göta älv), som ha nära anknytning till Göteborgs och Bohus län,
eller nordöstra delen av Dalsland, som hör nära samman med Värmlands
län, böra förenas med nära liggande arbetsnämndsområden, men de olägen
heter, som äro förknippade med ytterligare uppdelning av nuvarande arbets-
marknadsenheter, synas i dessa fall vara större än fördelarna av ur arbets-
marknadssynpunkt mera enhetliga områden.
Yttrandena.
Arbetsmarknadskommissionen har inledningsvis lämnat en redogörelse för
de närmast berörda länsarbetsnämndernas yttranden i vad de avse arbets-
marknadsområdesindelningen. Av denna redogörelse må följande återgivas.
Vidkommande förslaget om uppdelning i förmedlingshänseende av Stock
holms län har arbetsnämnden i Stockholm anslutit sig till sakkun
nigförslaget utom såtillvida, att även Södertäljeområdet med Öknebo härad
enligt nämndens mening bör hänföras till Stor-Stockholm. Länsarbets
nämnden i Stockholms län däremot har bestämt motsatt sig en änd
ring av områdesindelningen på sätt de sakkunniga föreslagit. Härvid har
nämnden uttalat, att den icke finner det tillrådligt att utplåna Stockholms län
såsom enhet för den lokala arbetsförmedlingsorganisationen. Även mot en lös
ning enligt den alternativa linje, som de sakkunniga framfört, d. v. s. hänfö
rande av länet i dess helhet till arbetsnämnden i Stockholms stad, har länsar
betsnämnden ansett vägande invändningar kunna göras. Förutom de skäl, som
de sakkunniga själva anfört gentemot en sådan anordning, har länsarbets
nämnden framhållit, att det med fog kan däremot erinras, att verksamhetsom
rådet för sagda arbetsnämnd skulle bliva alltför stort och alltför heterogent.
Kungl Maj.ts proposition nr 2-39.
179
Därest emellertid en organisationsändring anses böra komma till stånd, finner länsarbetsnämnden — med hänsyn till de olägenheter som äro förenade med de olika alternativen — eif sammanförande av länet i dess helhet med Stock, holms stad avgjort vara att föredraga framför en uppdelning på flera av de nuvarande övriga arbetsmarknadsområdena. Länsarbetsnämnden i Uppsala har i stort sett anslutit sig till förslaget men påpekat, att läns arbetsnämndens kontakt med två läns organ (länsstyrelse, vägförvaltning etc.) givetvis innebär vissa olägenheter. Länsarbetsnämnden i Eskils tuna har ansett, att ur administrativ synpunkt starka skäl tala mot de sak kunnigas förslag, men har ur förmedlingssynpunkt icke funnit några egent liga olägenheter böra uppstå, om den ifrågasatta förändringen genomföres.
Förslaget om uppdelning av Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län har avstyrkts av länsarbetsnämnderna i nämnda län. Länsarbetsnämn den i Göteborg har hland annat anfört, att Göteborgs stad och länet ha så mycket gemensamt i arbetsmarknadshänseende, att de väl komplettera varandra. Den föreslagna delningen av länet skulle enligt nämndens mening komma att innebära en icke önskvärd splittring av arbetsförmedlingsorga- nisationen och en tungroddhet i administrationen. Länsarbetsnämn den i Borås har bland annat anfört, att huvuddelen av Dalsland ur ar- betsmarknadssynpunkt och i andra avseenden icke har någon närmare an knytning till Bohuslän, och att man icke bör ändra på en sak, som vunnit hävd.
Kommissionen har härefter för egen del anfört följande. Kommissionen är medveten om att den nuvarande områdesindelningen ej är fullt ändamålsenlig. Olägenheterna bottna i brister, som vidlåda den nu varande länsindelningen. Länsområdena motsvara icke alltid de naturliga lokala arbetsmarknadsområdena. I och för sig är alltså en justering av grän serna för ifrågavarande lokala arbetsmarknadsområden befogad. Den borde emellertid enligt kommissionens mening föregås av en ändrad länsindelning. En sådan synes för övrigt vara önskvärd även ur andra synpunkter än dem, som gälla arbetsmarknaden. Om en ändrad länsindelning kan väntas kom ma till stånd inom en mycket nära framtid, bör frågan om ny områdesin delning för den lokala arbetsmarknadsenheten kunna anstå. Skulle däremol frågan om ny länsindelning ej anses vara eller inom den allra närmaste tiden ej väntas bli aktuell, är det enligt kommissionens mening ofrånkomlig! med en ändrad områdesindelning för Stockholmstraktens vidkommande.
Kommissionen delar nämligen de sakkunnigas uppfattning, att den nu varande uppdelningen av Stockholms stad och Stockholms län i två arbets marknadsområden och därmed förekomsten av två arhetsnämnder i Stock holm icke är rationell.
De sakkunnigas förslag att uppdela Stockholms län i tre delar och sam manföra dessa med respektive Stockholms stad, Uppsala län och Söderman lands län finner kommissionen dock innebära en alltför stor splittring. I ar- betstekniskt hänseende medför uppdelningen även bestämda nackdelar. Så lunda skulle samarbetet med statliga och kommunala länsorgan i hög grad försvåras, då handläggningen av olika arbetsmarknadsfrågor t. ex. i fråga om vägväsendet, civilförsvaret, egnahemsverksamheten och skogsvården skulle kräva förhandlingar med respektive organ i flera län. Svårigheter skulle också uppkomma vid sammansättningen av berörda länsarbetsnämn der för att tillgodose olika lokala synpunkter från de delar av Stockholms län, som skulle hänföras till de föreslagna nya arbetsmarknadsområdena.
Kommissionen vill avgjort förorda eu sammanslagning av Stockholms siad
180
Kungl Maj.ts proposition nr 239.
och län till ett arbetsmarknadsområde. Härigenom skulle vinnas fördelarna,
att man finge en central ledning för Stor-Stockholm jämte omkringliggande
landsbygd, samtidigt som man komme ifrån de förut framhållna olägenhe
terna vid samarbetet med olika länsorgan och sammansättningen av det lokala
arbetsmarknadsorganet. Kommissionen utgår nämligen ifrån, att Stockholms
läns arbetsmarknadsintressen i tillbörlig ordning skola bliva tillgodosedda
vid sammansättningen av det gemensamma arbetsmarknadsorganet.
Vad beträffar den föreslagna uppdelningen av Göteborgs och Bohus län
samt Älvsborgs län medger kommissionen, att skäl kunna anföras för den
av de sakkunniga intagna ståndpunkten, men anser, att dessa skäl icke äro
lika bärande som de, vilka anförts för en ändring i fråga om Stockholms
området. Kommissionen anser följaktligen, att den nuvarande områdesindel
ningen i Västsverige bör tills vidare bibehållas. Skulle likväl en ny områdes
indelning anses påkallad, bör enligt kommissionens mening även en mindre
del av Älvsborgs län, närmast en del av Götaälvsdalen, föras till Stor-Göte-
borg. Den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av Dalsland finner
kommissionen ej heller lycklig utan anser i så fall, att hela Dalsland bör
förenas med Bohuslän till ett arbetsmarknadsområde.
Socialstyrelsen har förklarat sig dela de sakkunnigas uppfattning, att de
nuvarande länen i vissa fall icke äro lämpliga som lokala arbetsmarknads
områden. Styrelsen har dock bestämt velat avråda från att enbart för detta
ändamål rubba de länsadministrativa gränserna. Frågor om arbetsmarkna
dens reglering och arbetsförmedlingen vore av betydande intresse för lands
hövdingarna i deras ämbetsutövning. Med ett par undantag fungerade också
landshövdingen såsom ordförande i länsarbetsnämnden. Den föreslagna upp
delningen av de båda förut nämnda länen skulle medföra, att landshövdingen
i dessa fall skulle undandragas den viktiga del i länets förvaltning, som ar
betsmarknadsfrågorna utgöra. Härtill komme, att det vore ovisst, hur läns
styrelserna kunde komma att gestaltas vid en blivande omorganisation av
socialvården. Skulle en omläggning efter byråsystem genomföras, kunde man
tänka sig, att länsarbetsnämnden med bibehållande av en paritetisk parts-
representation flyttades in såsom en byrå i länsstyrelsen. Socialstyrelsen ville
för övrigt påpeka, att den nuvarande länsindelningen även inom andra minst
lika viktiga administrativa områden efter hand visat sig medföra olägenheter.
Ändringar i denna syntes därför inom en icke alltför avlägsen framtid behöva
vidtagas under beaktande av alla faktorer, som därvid göra sig gällande.
Frågan om arbetsnämndernas organisation och deras administrativa områden
kunde sålunda under alla förhållanden definitivt lösas först sedan social-
vårdskommittén framlagt sitt förslag till socialvårdens ordnande.
Överståthållarämbetet har funnit övervägande skäl tala för att icke bi
behålla en särskild arbetsnämnd för Stockholms län. Någon uppdelning av
länet mellan skilda arbetsnämnder borde dock icke ske utan länet borde i
sin helhet underställas arbetsnämnden i Stockholm.
Länsstyrelsen i Stockholms län har instämt i länsarbetsnämndens i länet
uttalande i denna fråga och alltså avstyrkt förslaget att Stockholms län skall
upphöra såsom arbetsmarknadsenhet. Flertalet av de av länsstyrelsen hörda
kommunerna i länet ha intagit samma ståndpunkt.
Kungl Maj ds proposition nr 239.
181
Stockholms liins landstings förvaltningsutskott har betecknat den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av länet på de angränsande arbetsmark nadsområdena såsom synnerligen olycklig och funnit olägenheterna härav avgjort större än fördelama. Om norra kustområdet med Norrtälje som hu vudort och södra kustområdet med Södertälje som huvudort hänfördes till länsarbetsnämnderna i Uppsala respektive Eskilstuna, med vilka orter de angivna områdena icke hade någon närmare kontakt, skulle svårigheter, hland annat ur kommunikationssynpunkt, uppkomma. En uppdelning av länet på tre arbetsnämnder skulle medföra olägenheter i fråga om samar betet mellan dessa nämnder och övriga länsmyndigheter, t. ex. länsstyrelse och landsting. Detta gällde icke minst vid samverkan mellan nämnda organ vid planläggning av åtgärder mot sysselsättningskriser. Den psykologiska betydelsen av att länet i arbetsförmedlingshänseende icke splittrades borde heller icke underskattas.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker de sakkunnigas förslag till ändrad indelning av arbetsmarknadsområdena såvitt avser detta län och har till stöd härför anfört i huvudsak följande.
En avvikelse från regeln, att de lokala arbetsmarknadsenhetema skola sammanfalla med länen, bör icke ifrågakomma utan verkligt tvingande skäl, och sådana föreligga icke i detta fall. Tvärtom har, såvitt länsstyrelsen har sig bekant, nuvarande organisation med Göteborgs och Bohus län som en enhet fungerat fullt tillfredsställande. De sakkunniga hava själva som stöd för att länen i första hand borde utgöra arbetsmarknadsenheter åberopat, att planläggnings- och utredningsuppgifterna beträffande arbetsmarknaden »lämpligast böra utföras i nära samverkan med övriga statliga och kom munala länsmyndigheter». Att detta uttalande är riktigt, lärer vara oomtvist ligt. I förevarande fall hava de sakkunniga emellertid i två hänseenden bru tit mot denna regel. Dels har Göteborg med kringliggande region enligt för slaget lösbrutits från länet i övrigt, varigenom en gemensamhet, inom vilken i arbetsmarknadshänseende storstaden och återstoden av länet väl kom plettera varandra, skulle upphävas, dels har den föreslagna Uddevallanämn- dens verksamhetsområde bildats av delar av två skilda län, vilket för denna nämnd skulle medföra olägenheten av splittrade arbetsuppgifter och för svårad dirigering av arbetskraften samt överhuvud den tungroddhet i arbetet, som måste bli följden av att samarbetet med länsmyndigheterna skulle gälla dylika myndigheter i båda dessa län. Något, som länsstyrelsen finner sär skilt angeläget att beakta, är, att beredskapssynpunkterna klart tala för att den under krigsåren för arbetsmarknadsorganisationen tillämpade länsin delningen får bibehållas.
Stadsfullmäktige i Göteborg ha anslutit sig till, vad länsarbetsnämnden i
Göteborgs och Bohus län i denna del anfört och sålunda avstyrkt förslaget om uppdelning av länet på två arbetsmarknadsområden. Däremot ha stads fullmäktige i Uddevalla och Strömstad tillstyrkt de sakkunnigas förslag här om. Övriga kommuner i länet, som av länsstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig över arbetsförmedlingssakkunnigas betänkande, ha lämnat de sakkun nigas förslag i nu berörd del utan erinran.
Göteborgs och Bohus läns landstings finansberedning har funnit det tvek
182
Kungl Maj.ts proposition nr '119.
samt, huruvida en uppdelning av länet är lämplig. Möjligen kunde skäl tala
för en sådan uppdelning av länet, att norra och mellersta delarna bildade
eget arbetsmarknadsområde med huvudkontor i Uddevalla, men vid en dylik
uppdelning borde gränsen mellan detta och Göteborgs stads arbetsmarknads
område dragas längre norrut än de sakkunniga föreslagit. Sammanförande
av Bohuslänsområdet med Dalsland har beredningen funnit sig böra bestämt
avstyrka, då det säkerligen skulle bliva svårt för den blivande arbetsnämn-
den att upprätthålla tillfredsställande kontakt med länsorganen i två län.
Länsstyrelsen i Älvsborgs lån avstyrker bestämt förslaget om uppdelning
av detta län på två arbetsmarknadsområden och motiverar sitt ställnings
tagande sålunda.
Länsstyrelsen har i olika sammanhang att taga befattning med arbets
marknadsfrågor och därmed sammanhängande spörsmål, som beröra länet
i dess helhet eller skilda delar av detsamma. Intimt samarbete med den lo
kala arbetsmarknadsmyndigheten måste därvid förutsättas. 1 händelse av
inträffande arbetslöshetskris torde dessa ärenden få en väsentligt ökad be
tydelse och omfattning, och angelägenheten av omedelbar kontakt med ve
derbörande arbetsnämnd blir då särskilt framträdande. Med hänsyn härtill
och då landshövdingarna förutsättas, var och en för sitt län, fungera som
ordförande i arbetsnämnd, anser länsstyrelsen det vara en administrativ
oformlighet att på sätt de sakkunniga föreslagit i arbetsmarknadshänseende
avskilja en del av länet och hänföra den till ett utom länet beläget ar
betsmarknadsområde. Länsstyrelsen har för övrigt den uppfattningen, att i
arbetsmarknadshänseende befolkningen på Dal har större samhörighet med
västgötadelen av Älvsborgs län än med Göteborgs och Bohus län.
Av de hörda kommunerna i Älvsborgs län har endast Steneby särskilt ytt
rat sig om arbetsmarknadsområdesindelningen och härvid såsom sin mening
uttalat, att Dalsland i arbetsmarknadshänseende fortfarande bör tillhöra
Älvsborgs län.
Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott har bestämt avstyrkt den
föreslagna ändringen av arbetsmarknadsområdena i vad den gäller Älvsborgs
län. Utskottet har härvid dels åberopat de sakkunnigas uttalande om olägen
heten av att bryta länsindelningen, dels ock anfört följande.
Efter vad utskottet har sig bekant, har arbetsförmedlingens verksamhet
inom länet icke försvårats av att hela länsområdet sorterat under en anstalt,
och sedan länsarbetsnämnden tillkommit under en sådan. Den nuvarande
organisationen, som fungerat under mer än trettio år, har under denna tid
blivit inarbetad och har vunnit hävd. Befolkningen har vant sig vid att an
lita länets förmedlingsorgan och vad större delen av Dalsland beträffar har
befolkningen ingen kontakt med Bohuslän. Den allmänna opinionen i Dals
land torde därför bestämt motsätta sig en anslutning till Bohuslänsområdet.
Redan under normala förhållanden skulle samarbetet mellan den offent
liga arbetsförmedlingens organ och övriga förvaltningsorgan inom länet för
svåras, om förmedlingsverksamheten fördelades på två arbetsnämnder. Av
sikten är, att de blivande arbetsnämndema vid kristillfällen skola gripa in
som ett statens hjälporgan och härvid arbeta i intim kontakt med vederbö
rande länsstyrelser. En uppdelning av länet på två arbetsnämnder skulle i
hög grad försvåra detta arbete och äventyra genomförandet av nödvändiga
hjälpåtgärder.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
183
Frågan om arbetsmarknadsområdena har också berörts av Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott och av stadsfullmäktige i Västervik, vil ka ifrågasätta, huruvida icke Kalmar län bör uppdelas på två länsarbets nämnder, en för norra och en för södra landstingsområdet.
Länsstyrelsen i Kalmar län har härom uttalat, att den icke finner några bärande skäl för en sådan ändring av det lokala arbetsförmedlingsområdet.
Föredraganden.
De sakkunniga ha på anförda skäl förordat vissa ändringar i den nu gäl lande lokala arbetsmarknadsområdesindelningen, vilken helt ansluter sig till länsindelningen. Enligt förslaget skulle sålunda Stockholms län icke längre komma att bilda ett självständigt arbetsmarknadsområde utan upp delas mellan arbetsnämnden i Stockholms stad samt länsarbetsnämnderna i Uppsala och Södermanlands län. Vidare skulle Göteborgs och Bohus län indelas i två skilda arbetsmarknadsområden. Till det nordligare av dessa båda områden, vars arbetsnämnd föreslås stationerad i Uddevalla, skulle vissa delar av Älvsborgs län hänföras.
Flertalet remissmyndigheter i de delar av riket, som beröras av förslaget om ändrad områdesindelning, ävensom arbetsmarknadskommissionen och socialstyrelsen ha anfört starka invändningar mot förslaget. Beträffande Stockholmstrakten finner emellertid kommissionen behovet av ändrad om rådesindelning så trängande, att kommissionen tillstyrker en sådan. Därvid böra enligt kommissionens mening Stockholms stad och län sammanföras till ett arbetsmarknadsområde.
Även jag är av den meningen, att vissa olägenheter äro förknippade med den nuvarande gränsdragningen mellan länsarbetsnämndernas verksamhets områden. Inrättande av speciella förvaltningsområden, vilkas gränser avvika från länsindelningens, bör emellertid enligt min mening undvikas för verk med mera allmänna förvaltningsuppgifter och därmed även för arbetsför medlingen. Genom dylik avvikelse skulle det samarbete, som måste äga rum mellan arbetsförmedlingsorganen och olika länsmyndigheter, otvivelaktigt försvåras. Olägenheterna härav skulle med särskild styrka göra sig gällande i en krissituation på arbetsmarknaden. Jag vill i detta sammanhang erinra om den anknytning till länsmyndigheterna, som åstadkommits genom att lä nets landshövding i de allra flesta fall förordnats till ordförande i länsar betsnämnden.
Jag anser sålunda övervägande skäl tala för att någon ändring i fråga om länsarbetsnämndernas verksamhetsområden icke nu genomföres. Detta innebär, att länsarbetsnämnden i Stockholms län enligt min mening alltjämt bör bestå, ävensom att någon särskild arbetsnämnd i Uddevalla enligt min uppfattning icke nu bör inrättas. Jag förutsätter emellertid, att särskild upp märksamhet kommer att ägnas frågan om åstadkommande av ett fortlöpande och nära samarbete mellan de lokala arbetsmarknadsorganen i Stockholms stad och län.
Såvitt angår Göteborgs och Bohus län torde jag emellertid få anföra föl
1S4
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
jande. Otvivelaktigt äro arbetsmarknadsförhållandena inom länets norra del
i viss mån särpräglade i jämförelse med förhållandena i den övriga delen
av länet. Här må allenast erinras om den i förstnämnda område betydelse
fulla stenindustriens speciella svårigheter. Ehuru dessa omständigheter icke
böra föranleda till inrättande av en särskild länsarbetsnämnd i Uddevalla,
synas de vara av sådan betydelse, att deras beaktande bör säkerställas i den
mån så är möjligt inom ramen för den av mig förordade organisationen. Med
anledning härav torde avdelningskontoret i Uddevalla böra tillerkännas en
viss särställning. Det synes sålunda lämpligt, att till kontoret knytes en sär
skild rådgivande nämnd, bestående av tre personer, vilka utses av Kungl.
Maj:t efter förslag av landstinget, arbetsgivareföreningen och landsorganisa
tionen. Vidare avser jag att vid framläggande av förslag till instruktion för
länsarbetsnämnderna föreslå, att i denna instruktion intages föreskrift där
om, att föreståndaren för avdelningskontoret i Uddevalla skall vara före
dragande inför länsarbetsnämnden i arbetsmarknadsärenden, som särskilt
beröra avdelningskontorets verksamhetsområde.
Den lokala arbetsmarknadsmyndigheten.
Arbetsförmedlingssakkunniga.
De sakkunniga utgå från att det lokala arbetsmarknadsorganet skall i stort
sett fylla samma funktion och ha samma arbetsuppgifter som nu och erinra
om att enligt bestämmelserna i gällande kungörelse om länsarbetsnämnder
(SFS 1940: 328, ändrad 1944: 703 och 1945: 339) länsarbetsnämnd sedan den
1 juli 1945 är sammansatt på följande sätt.
Länsarbetsnämnd består av ordförande, som leder nämndens arbete, samt
det antal ledamöter Kungl. Maj:t bestämmer, dock i Stockholms stad minst
sex och annorstädes sju. En av ledamöterna är vice ordförande. För envar
ledamot utom vice ordföranden finnes personlig ersättare.
Kungl. Maj:t förordnar efter förslag, avgivna i den ordning som sägs i det
följande, för en tid av fyra år i sänder ordförande, ledamöter och ersättare,
därvid tillika en av ledamöterna förordnas att vara vice ordförande.
Förslag till ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot jämte
ersättare för denne avgivas av ordföranden och chefen för arbetsmarknads
kommissionen såvitt möjligt bland dem, vilka inom länet äro förfarna i all
männa arbetsmarknadsfrågor.
Beträffande övriga ledamöter jämte ersättare för dessa avgivas förslag, av
seende i varje särskilt fall en ledamot, av
landstingens förvaltningsutskott, stadskollegierna i Stockholm och Göte
borg samt drätselkamrama i Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle,
hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige och
tjänstemännens centralorganisation.
Skall beträffande viss ledamot avgivas förslag av mer än en kommunal
myndighet eller förvaltningsutskottet i mer än ett hushållningssällskap, skola
förslagsställarna samråda om förslaget före dess avgivande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
185
Beträffande den ytterligare ledamot utöver ordförande och vice ordföran
de, vartill förslag skall avgivas av chefen för arbetsmarknadskommissionen,
ha de sakkunniga nämnt, att denna ledamot i samtliga fall är kvinna. Vi
dare ha de sakkunniga upplyst, att vid samtliga länsarbetsnämnder utom
vid arbetsnämnden i Stockholm samt länsarbetsnämnderna i Södermanlands
och Malmöhus län landshövdingen i länet förordnats såsom ordförande.
De sakkunniga anföra vidare, att vid varje länsarbetsnämnds sida är så
som rådgivande församling ställt ett länsarbetsnämndens råd. I detta råd
skola ingå vägdirektören, en av egnahemsnämnden, en av skogsvårdsstyrel-
sen och en av landstingets förvaltningsutskott utsedd ledamot samt i övrigt
ett antal av arbetsmarknadskommissionen utsedda ledamöter.
De sakkunniga ha funnit den nuvarande sammansättningen av länsarbets
nämnderna i stort sett tillfredsställande. De erkända arbetslöshetskassornas
stora intresse av arbetsförmedlingens arbete har emellertid synts de sakkun
niga motivera, att även arbetslöshetsförsäkringen erhåller särskild represen
tant i nämnden. De sakkunniga ha förordat härav betingad ökning av an
talet ledamöter med en och uttalat, att förslag till representant för nämnda
kassor synes böra avgivas av de erkända arbetslöshetskassornas samorga-
nisation.
Då länet enligt de sakkunnigas förslag icke överallt skulle bli enheten för
den lokala arbetsmarknadsmyndigheten, ha de sakkunniga föreslagit, att be
nämningen länsarbetsnämnd skall utbytas mot benämningen arbetsnämnd,
följt av namnet på den stad där arbetsförmedlingens huvudkontor är för
lagt.
Yttrandena.
Förslaget att utöka antalet ledamöter i länsarbetsnämnderna med e n r e-
presentant för de erkända arbetslöshetskassorna har
— anmäler arbetsmarknadskommissionen — avstyrkts av fem länsarbets
nämnder med i huvudsak den motiveringen, att nämndens numerär vid för
slagets genomförande skulle bliva så stor, att arbetet försvårades. För egen del
däremot har arbetsmarknadskommissionen tillstyrkt förslaget och till stöd
härför åberopat, att arbetsförmedlingen måste ha intim kontakt med arbetslös
hetskassorna och att det därför vore av värde, att arbetslöshetsförsäkringen
bleve representerad i den lokala arbetsmarknadsmyndigheten. I anslutning
härtill framhåller kommissionen, att berörda av vissa länsarbetsnämnder an-
dragna huvudskäl mot en utökning av antalet nämnds!edamöter icke bör
tillmätas någon avgörande betydelse. Inom flera nämnder förekommer redan
nu, framhåller kommissionen, att beslutanderätten i fråga om vissa ärenden,
t. ex. byggnadsärenden, delegeras på ett arbetsutskott. Kommissionen finner,
att en dylik ordning för vissa ärendens handläggning kan innebära en smidig
arbetsform och begränsa olägenheterna av ett förhållandevis stort antal leda
möter i länsarbetsnämnden. Föreskrifter om delegation av beslutanderätten
böra enligt kommissionens uppfattning intagas i den arbetsordning, som se
dermera bör utfärdas för den lokala arbetsmarknadsmyndigheten.
186
Kunyl. Mctj:ts proposition nr 239.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund ha i sitt ge
mensamma yttrande avstyrkt representationen för arbetslöshetskassorna och
härvid framhållit i huvudsak följande.
Arbetstagareintresset i länsarbetsnämnden är tidigare tillgodosett genom
att landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation äga rätt att
avge förslag till vardera en ledamot. Inom åtskilliga länsarbetsnämnder re
presenterar därjämte den kvinnliga ledamoten, som föreslås av arbetsmark
nadskommissionens ordförande, ett mer eller mindre utpräglat arbetstagare
intresse. Med hänsyn till sammansättningen av de kommunala organ —
landstingens förvaltningsutskott och stadskollegierna respektive drätselkam-
rama i vissa städer — som äga avge förslag till en ledamot i nämnden, kan
man vidare räkna med att denne, oaktat han icke representerar ett direkt
arbetstagareintresse, likväl kommer att företräda synpunkter, som nära över
ensstämma med arbetstagarerepresentanternas i nämnden. Arbetsgivarein
tresset i nämnden företrädes av de ledamöter, som äro utsedda efter förslag
av svenska arbetsgivareföreningen och hushållningssällskapens förvaltnings
utskott. Redan med nuvarande sammansättning föreligger därför icke någon
taktisk paritet mellan arbetsgivare- och arbetstagareintressena i länsarbets
nämnden. Enligt organisationernas mening finnes därför icke någon anled
ning att, såsom de sakkunniga föreslagit, ytterligare utbygga arbetstagarnas
representation. Då antalet ledamöter i länsarbetsnämnden redan nu är väl
stort med hänsyn till nämndens effektivitet, bör även av detta skäl en ökning
av antalet ledamöter icke övervägas. Det kan därjämte befaras, att om de
erkända arbetslöshetskassorna erhålla representation i nämnden, även andra
intressen komma att påyrka en motsvarande förmån.
Icke heller länsstyrelsen i Östergötlands län finner behov av representation
för arbetslöshetskassorna föreligga.
Socialstyrelsen framhåller, att det från bland annat arbetslöshetsförsäk
ringens sida är ett oavvisligt krav, att arbetstagarna i de organ i mellanin-
stansen, som handlägga arbetsförmedlingsärendena, erhålla likvärdig repre
sentation med arbetsgivarna. Styrelsen finner att detta icke alltid är för
hållandet i de nuvarande länsarbetsnämnderna. Enligt styrelsens mening
kunna nämligen representanterna för landstingens och hushållningssällska
pens förvaltningsutskott i många fall sägas representera arbetsgivarintressen.
Styrelsen anför, att en avsevärt bättre jämvikt visserligen kommer till stånd,
om arbetslöshetsförsäkringen erhåller en representant i nämnden, men att
fullständiga garantier för jämställdhet icke torde erhållas härigenom. Social
styrelsen ifrågasätter, huruvida icke arbetsförmedlingsfrågorna borde inom
länsarbetsnämnden överlämnas till en särskild delegation med paritetisk sam
mansättning av representanter för arbetsgivare och arbetstagare.
Spörsmålet om ytterligare ökning av antalet ledamöter i länsar
betsnämnderna har behandlats i några remissutlåtanden. Sålunda har läns
styrelsen i Kopparbergs län ifrågasatt, huruvida icke, i varje fall inom de
skogrika länen, en representant för skogsbruket borde beredas plats i läns
arbetsnämnden. Kommunalfullmäktige i Gudmundrå finna skäligt, att ar
betar- och arbetsgivarorganisationerna få två representanter vardera i läns
arbetsnämnden i stället för som nu en.
Svenska landskommunernas förbund har erinrat, att landstingen få lämna
förslag pa en ledamot i länsarbetsnämnden, men att någon motsvarande be
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
187
fogenhet icke tillerkänts primärkommunema. Flera av den lokala arbets marknadsmyndighetens mångskiftande uppgifter beröra dock mycket nära primärkommunerna. Särskilt är detta fallet vid en sysselsättningskris. Un der sådana förhållanden måste det, framhåller förbundet, betecknas såsom en brist, att primärkommunema icke äro företrädda i länsarbetsnämnderna. Förbundet har vidare anfört följande.
Det undandrager sig förbundets bedömande, huruvida det ur arbetssyn- punkt är lämpligt att utöka länsarbetsnämnderna med ytterligare ett par ledamöter, varav en skulle representera stadskommunema och en landskom munerna. Därest en sådan utökning är möjlig, böra kommunförbunden lämna förslag på ifrågavarande ledamöter.
I detta sammanhang vill förbundet ifrågasätta, huruvida det icke vore lämpligt att låta länsarbetsnämnd i stället för länsstyrelse förordna ordfö rande, vice ordförande och revisor i kommunal arbetslöshetsnämnd. En så dan anordning skulle sannolikt leda till förbättrad kontakt mellan länsar betsnämnderna och de primärkommunala organen.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund har ifrågasatt ändamålsenlighe ten av den korporativa representationsmetoden, när det gäller länsarbetsnämndernas sammansättning. Härvid kommer nämligen, an ser förbundet, vederbörandes lämplighet för det speciella uppdraget att un danskymmas av den omständigheten, att han eller hon är representant för viss organisation. Enligt förbundets mening vore det bättre, att sådana be stämmelser meddelades att valet av ledamöter icke bindes vid representation av vissa bestämda organisationer utan att frihet finnes att utse kunniga och intresserade såväl kvinnor som män för det aktuella uppdraget. Detta kun de ske antingen genom att vissa platser alltid ställas fria jämte de till vissa korporationer bundna platserna eller genom att samtliga platser besättas fritt men med hänsyn till att ledamöterna i sig böra förena förståelse för olika gruppers synpunkter.
Slutligen må i detta sammanhang anmälas, att stadsfullmäktige i Norrkö ping på anförda skäl föreslagit inrättande av ett särskilt rådgivande och stödjande organ vid större avdelningskontor såsom i Norrkö ping m. fl. orter, och att länsstgrelsen i Östergötlands län uttalat sin anslut ning till detta förslag. Stadsfullmäktige i Katrineholm ha uttalat liknande uppfattning.
Föredraganden.
Med hänsyn till vad jag anfört vid behandlingen av frågorna rörande det lokala arbetsmarknadsområdet, finner jag icke skäl att förorda de sakkun nigas förslag om utbyte av den nuvarande benämningen länsarbetsnämnd mot benämningen arbetsnämnd. Sistnämnda benämning bör liksom hittills endast användas i vad gäller det lokala arbetsmarknadsorganet i Stockholms stad.
Mot de sakkunnigas förslag, att länsarbetsnämnderna efter arbetsförmed lingens förstatligande i slort sett skola fylla samma funktion och ha sam ma arbetsuppgifter som hittills ha i de avgivna yttrandena icke gjorts några invändningar. Även jag ansluter mig till detta förslag.
188
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Vidkommande frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning ha där
emot delade meningar kommit till uttryck. De sakkunniga ha för sin del
föreslagit, att annan ändring av de nuvarande bestämmelserna i ämnet icke
skall ske än att varje nämnd utökas med en ledamot, representerande de er
kända arbetslöshetskassorna. I vissa yttranden ha invändningar gjorts mot
den sålunda föreslagna ökningen av antalet ledamöter. I andra yttranden
har föreslagits, att antalet ledamöter skall ytterligare ökas. En remissinstans
har ifrågasatt lämpligheten av de nu tillämpade principerna för utseende av
ledamöter i länsarbetsnämnd. I detta sammanhang har vidare i några ytt
randen framhållits lämpligheten av att till avdelningskontor knyta en sär
skild nämnd med uppgift att vara rådgivande, när det gäller kontorets
verksamhet.
Vid bedömande av frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning bör
främst beaktas nämndernas förhållandevis självständiga uppgift att tillgodo
se de lokala arbetsmarknadssynpunkterna. I vad gäller nämndernas övriga
uppgifter ha de att ställa sig till efterrättelse centralt meddelade direktiv och
anvisningar för olika arbetsmarknadsärendens handläggning. Det synes mig,
att nämndernas nuvarande sammansättning i stort sett varit lämplig med
hänsyn till deras arbetsuppgifter. Skäl synas mig emellertid finnas för att
också arbetslöshetskassorna bliva representerade i länsarbetsnämnderna.
Mellan arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna existerar nämligen ett
nära samband, men mellan förmedlingens och kassornas synpunkter kunna
ibland uppkomma motsättningar. Framför allt gäller detta arbetsvägransfal-
len. Det är av betydelse att eventuellt förekommande divergenser i uppfatt
ningen kunna sammanjämkas redan inom det lokala arbetsmarknadsorganet.
Tidigare i denna proposition har jag vidare funnit mig böra föreslå, att ar
betsmarknadsstyrelsen skall bliva tillsynsmyndighet för arbetslöshetskassor
na. I anslutning därtill har jag förordat, att inom styrelsen en särskild dele
gation skall inrättas för handläggning av vissa ärenden rörande arbetslös
hetsförsäkring och att i delegationen skola ingå representanter för kassorna.
Jag finner det därför naturligt, att kassorna också få representation i de till
synsmyndigheten underställda lokala arbetsmarknadsorganen.
Med hänsyn till det anförda biträder jag de sakkunnigas förslag, att läns
arbetsnämnderna skola utökas med en ledamot såsom representant för ar
betslöshetskassorna. Att såsom i vissa yttranden föreslagits ytterligare öka
antalet ledamöter finner jag däremot varken behövligt eller lämpligt. Erford
ras hos länsarbetsnämnd vid särskilt tillfälle eller under särskilda förhållan
den sakkunskap inom visst område, som icke är företrätt bland nämndens
ledamöter, bör nämnden ha möjlighet att anlita expertis. Denna utväg synes
mig vara lämpligare än att öka antalet nämndsledamöter eller att vid läns
arbetsnämndens sida ställa ett särskilt rad. De hittillsvarande råden, som
stått till länsarbetsnämndernas förfogande, ha enligt vad jag inhämtat visat
sig icke fylla någon väsentlig uppgift. Icke heller kan jag — bortsett från
vad jag i det föregående anfört rörande avdelningskontoret i Uddevalla —
tillstyrka, alt något rådgivande organ inrättas vid de större avdelningskon
189
toren. Dessas behov av expertis bör i stället i förekommande fall tillgodoses i samma ordning som förordats för länsarbetsnämndernas del.
Ehuru jag sålunda — främst därför att olika meningar gjort sig gällande i fråga om hur länsarbetsnämnderna böra sammansättas — angivit min upp fattning i denna fråga, torde Kungl. Maj:t böra äga möjlighet att, liksom hit tills, vidtaga de jämkningar i nämndernas sammansättning, vartill de från tid till annan skiftande förhållandena kunna giva anledning.
Jag förutsätter, att den blivande arbetsmarknadsstyrelsen i arbetsordning en för länsarbetsnämnderna kommer att införa föreskrifter om huru nämn derna skola bedriva sitt arbete och alltså, på sätt arbetsmarknadskommissio nen framhållit, också kommer att meddela anvisningar om sättet för olika ärendens handläggning. Jag delar nämligen kommissionens uppfattning, att vissa slag av ärenden med fördel kunna avgöras i annan ordning än av nämnden in pleno. Ett snabbare avgörande skulle härigenom befordras.
Till den av landskommunernas förbund väckta frågan, huruvida länsar betsnämnd i stället för länsstyrelse bör utse ordförande, vice ordförande och revisor i kommunal arbetslöshetsnämnd, är jag icke nu beredd att taga ställning. Härmed torde böra anstå, till dess socialvårdskommittén framlagt förslag rörande vissa närliggande spörsmål.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Organisationsplan för det lokala arbetsmarknadsområdet.
Arbetsförmedlingssakkunniga.
Det har synts de sakkunniga, att arbetsförmedlingsorganisationen i sin lokala utformning bör uppbyggas på den nuvarande organisationens grund. De sakkunniga föreslå alltså bibehållande av de enheter, på vilka organisa tionen nu vilar, nämligen huvudkontor, avdelningskontor (heltids- och del- tidskontor) samt ombud.
Huvudkontoren. De sakkunniga ha erinrat om att de nuvarande huvud kontoren äro förlagda till den ort, där länsarbetsnämnden har sitt säte, d. v. s. i regel till residensstaden i respektive län. Undantagen härifrån utgöra Sö dermanlands län med huvudkontoret i Eskilstuna, Älvsborgs län med huvud kontoret i Borås samt Skaraborgs län med huvudkontoret i Skövde, i vilka län huvudkontoren således äro förlagda till do största städerna. I vad så lunda gäller ha de sakkunniga icke funnit anledning föreslå någon änd ring. Av de sakkunnigas förslag till arbetsmarknadsområdesindelning följer emellertid, att det nuvarande huvudkontoret liksom länsarbetsnämnden i
Stockholms län skulle indragas. Det nya arbetsmarknadsområde med egen länsarbetsnämnd som de sakkunniga föreslagit skola bildas av norra delen av Bohuslän samt viss del av Älvsborgs län skulle enligt förslaget få sitt huvudkontor förlagt till Uddevalla, d. v. s. samma ort där den nya länsarbets nämnden skulle ha sitt säte.
190
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Avdelningskontor och expeditioner. Av arbetsmarknadskommissionen i
maj 1945 fastställda utbyggnadsplaner för arbetsförmedlingen upptogo, fram
hålla de sakkunniga, 228 avdelningskontor. Av dessa äro 163 s. k. heltidskon-
tor, vid vilka den heltidsanställda personalen har sig ålagd 42 timmars tjänst
göringstid per vecka med expeditionstid som regel klockan 9,00—16,00 varje
dag. Övriga 65 kontor utgöra s. k. deltidskontor, vilka ha expeditionstid en
dast under begränsad del av dagen, i regel 2—4 timmar per dag. Utbygg-
nadsplanerna i vad de avse avdelningskontoren äro i stort sett realiserade, i
det att den 1 juni 1946 endast 6 av de planerade 228 kontoren då ännu icke
voro inrättade, beroende främst på lokalbrist. Detta betyder, framhålla de
sakkunniga, att arbetsförmedlingen nu är representerad med avdelningskon
tor i de allra flesta städer, köpingar, municipalsamhällen och övriga tätorter
i landet av större industriell betydelse. De sakkunniga tillägga, att under år
1946 inrättande av ytterligare 6 avdelningskontor beslutats.
I fråga om den framtida organisationen av avdelningskontoren jämte andra
arbetsförmedlingsorgan under huvudkontoren med undantag av arbetsför-
medlingsombuden uttala de sakkunniga i huvudsak följande.
Vad först, beträffar namnfrågan gå samtliga dessa kontor nu under be
nämningen avdelningskontor. Det synes vara mindre lämpligt, att arbetsför
medlingsorgan av så olika typ ha samma benämning, och de sakkunniga
föreslå därför, att beteckningen avdelningskontor förbehålles de s. k. heltids-
kontoren, under det att termen expedition införes för deltidskontor.
Systemet med expeditioner — alltså deltidskontor — har visat sig vara en
mycket smidig organisationsform. På ett flertal tätorter i landet synes näm
ligen icke behov föreligga av arbetsförmedlingsorgan med full daglig expe
ditionstid. Där synes inrättandet av en expedition vara på sin plats. Vidare
synes systemet med expedition ha fungerat utmärkt som en övergångsform
till ett permanent avdelningskontor. Detta tillvägagångssätt bör alltfort an
vändas. På en ort, där behov av mera permanent arbetsförmedlingsorgan
gör sig gällande, men där det synes tveksamt, huruvida behovet motiverar
inrättandet av ett avdelningskontor, bör sålunda som en övergångsform in
rättandet av en expedition vara det normala. På så sätt prövar man sig fram
med en billigare och ändå tämligen effektiv organisation för att, om behovet
det kräver, längre fram genomföra inrättandet av avdelningskontor.
De sakkunniga föreslå sålunda att under huvudkontoren arbetsförmed-
lingsorganisationen uppbygges med avdelningskontor (med full expeditions
tid) och expeditioner (med kortare expeditionstid).
I detta sammanhang bör betonas att en framträdande svaghet i den gamla
arbetsförmedlingsorganisationen var de brister, som särskilt vidlådde avdel
ningskontoren. De lokala förmedlingsorganen fingo oftast icke den utrust
ning eller personaluppsättning, som erfordrades för ett effektivt betjänande
av orten i arbetsförmedlingshänseende. Det torde icke vara överdrift att
påstå, att avdelningskontoren som regel blevo missgynnade med avseende
på de för arbetsförmedlingen tillmätta anslagen. På grund härav uppkom en
skillnad i respektive kontors arbetskapacitet, som icke var motiverad med
hänsyn till arbetsuppgifterna. Denna åtskillnad mellan huvud- och avdel
ningskontor har sedan visat en tendens att leva kvar, även om arbetsmark
nadskommissionen vidtagit åtgärder för en utjämning. Ett betydelsefullt
steg mot en sådan togs genom arbetsmarknadskommissionens beslut om fast
Iiungl. Maj:ts proposition nr 239.