2

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

än i form av låneavgift eller att fordra eller mottaga skuldförbindelse å låne­

beloppet. Vidare ha föreskrifter lämnats om skyldighet för pantlånare att

hålla pant försäkrad, om lånetid och om försäljning av pant som icke blivit

löst. För att underlätta polisens spaningsarbete efter stulet gods ha nu gäl­

lande kontrollföreskrifter i vissa hänseenden skärpts och nya sådana före­

skrifter meddelats. Bl. a. har stadgats att okänd pantsättare skall avkrävas

tillfredsställande legitimation och att polismyndighet i orten äger ålägga

pantlånare att anmäla mottagande av föremål av visst eller vissa slag.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas

av bolag eller av kommun, dock un­

der villkor att sådant sker genom fö­

reståndare, vilken är ansvarig för rö­

relsens behöriga utövande, som om

han dreve den för egen räkning; och

gälle för övrigt i avseende å förestån­

daren samt beträffande rörelsen i till­

lämpliga delar vad här ovan stadgats.

(Gällande bestämmelser:)

6 §■

Tillstånd till pantlånerörelse för­

verkas och kan ej ånyo erhållas av

den, som dömes till ansvar för tjuv-

nadsbrott, eller, med avseende å hos

honom anträffat stulet gods, befinnes

skyldig till ansvar enligt 3 kap. 10 §

strafflagen. Lag samma vare för den,

som mera än en gång dömts till an­

svar för överträdelse av stadgande i

3 eller 5 § av denna förordning; och

kan för övrigt länsstyrelsen, om pant-

lånare finnes ej vara lämplig att ut­

öva rörelsen, meddela förbud för ho­

nom att vidare idka densamma.

3 §•

Där pantlånerörelse bedrives av

kommun, bolag eller ekonomisk för­

ening, skall för rörelsen finnas an­

ställd särskild föreståndare, vilken

är ansvarig för rörelsens behöriga ut­

övande.

Utövas rörelsen av bolag eller eko­

nomisk förening, skall föreståndaren

vara godkänd av länsstyrelsen. God­

kännande må meddelas endast den,

som uppfyller de i 1 § tredje stycket

stadgade villkoren.

Avgår av länsstyrelsen godkänd

föreståndare, må rörelsens utövare,

under förutsättning att ansökan om

godkännande av ny föreståndare

ofördröj ligen göres, i avbidan på be­

slut härom utse person som uppfyl­

ler villkoren i 1 § tredje stycket att

tills vidare vara ansvarig förestån­

dare i den avgångnes ställe.

4

§.

Har utövare av pantlånerörelse av­

lidit, må rörelsen för dödsboets räk­

ning fortsättas under ett år av åter­

stående tillståndstid. Rörelsen må lik­

väl utövas endast genom ansvarig fö­

reståndare, som i 3 § omförmäles;

för tiden till dess föreståndare god­

känts av länsstyrelsen skall vad i

tredje stycket nämnda paragraf stad­

gas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Tillstånd att idka pantlånerörelse

samt godkännande av föreståndare

må återkallas när anmärkningar mot

rörelsens skötsel eller mot vederbö-

randes lämplighet därtill föranleda.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

tf ning än i bok; om dylika anteckning­

ar skall i tillämpliga delar gälla vad

(Gällande bestämmelser:)

(Kungl. Maj.ts förslag:)

5 §•

Efter anmälan av polismyndighet,

att föremål förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare pantlånare

pliktig att ofördröj ligen undersöka,

huruvida föremålet finnes i hans be­

sittning och huruvida uti den i 2 §

omförmälda bok förekommer anteck­

ning om detsamma. Vinnes upplys­

ning om föremålet, skall pantlånaren,

så fort ske kan, därom lämna myn­

digheten underrättelse.

Erhåller pantlånare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning hos honom utbjuder

föremål, olovligen åtkommit detsam­

ma eller av annan anledning icke äger

rätt att pantsätta föremålet, eller får

pantlånare skälig anledning till miss­

tanke därom, vare han likaledes skyl­

dig att genast underrätta vederbö­

rande polismyndighet.

4 §•

Polismyndighet äger, då den där­

till finner skäl, undersöka pantlåna­

res lager samt granska hans bokfö­

ring. Pantlånare eller hans ställföre­

trädare vare pliktig att därvid till­

handahålla pantsatt föremål eller

över rörelsen förd bok, vars gransk­

ning påkallas, samt att tillhandagå

med upplysningar. Finnas särskilda

ordningsföreskrifter vara av nöden i

fråga om rörelsens bedrivande, äge

polismyndighet ock meddela dylika

föreskrifter.

om pantbok är stadgat.

Varje pant skall förses med samma

nummer som dess nummer i pant­

boken.

19 §.

Efter anmälan av polismyndighet

att gods förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren vare utövare av

pantlånerörelse eller föreståndare för

sådan rörelse pliktig att ofördröj ligen

undersöka om godset finnes i hans

besittning och om han innehar nå­

gon anteckning om detsamma. Vin­

nes upplysning om godset, skall po­

lismyndigheten så fort ske kan un­

derrättas därom.

Erhåller utövare av pantlånerörel­

se eller föreståndare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning utbjuder gods, olov­

ligen åtkommit detsamma eller av an­

nan anledning icke äger rätt att pant­

sätta det, eller får han skälig anled­

ning till misstanke därom, vare han

skyldig att genast underrätta polis­

myndigheten i orten.

Skriftliga meddelanden från polis­

myndigheten rörande gods skola un­

der en tid av ett år förvaras ordnade

i tidsföljd eller i annan ordning, som

anvisas av polismyndigheten.

20

§.

Polismyndigheten i orten äger åläg­

ga utövare av pantlånerörelse att till

polismyndigheten anmäla mottagan­

de av föremål av visst eller vissa slag.

21

§.

Utövare av pantlånerörelse vare

skyldig låta polismyndighet under­

söka rörelsens lokaler samt granska

pantboken.

22

§.

Då med avseende å rörelsen före­

ligger anledning till anmärkning,

skall polismyndigheten göra anmä-

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

9

(Gällande bestämmelser:)

7 §•

1 mom. Den, som utan behörigt

tillstånd idkar pantlånerörelse, böte

från och med femtio till och med fem­

hundra kronor.

2 mom. Underlåter pantlånare att

anmäla ombyte av ställe för rörelsens

utövande eller att föra bok, så inrät­

tad som i 2 § sägs, eller att avlämna

sådant bevis, som i samma paragraf

nämnes, böte från och med fem till

och med tvåhundra kronor.

Till samma ansvar vare den förfal­

len, som bryter mot föreskrift i 4 el­

ler 5 §.

3 mom. För överträdelse av stad­

gandet i 3 § vare straffet böter från

och med tjugufem till och med två­

hundra kronor.

8 §\

Har någon, som ej fyllt 15 år, till

pantlånare eller hans biträde för

pantsättning utbjudit föremål, skall

den, vilken vården om den omyndlige

åligger, straffas så, som i 7 § 2 mom.

sägs, där det ej kan antagas, att ut­

bjudandet skett mot hans uttryckli­

ga föreskrift eller eljest honom ove­

tande.

9 §•

Den, som under tid, då han är

s'älld under tilltal för förseelse mot

lan därom till länsstyrelsen samt

föreslå de åtgärder, som kunna vara

erforderliga. Åtalas utövare av pant-

lånerörelse eller föreståndare för så­

dan rörelse för brott, som omförmä-

les i 12 eller 20—23 kapitlen straff­

lagen, eller för förseelse mot denna

lag, skall åklagaren så snart ske kan

underrätta länsstyrelsen om åtalet

samt om utgången av målet.

23 §.

Nedlägges pantlånerörelse eller av­

går föreståndare, skall rörelsens ut­

övare ofördröjligen göra anmälan

därom till länsstyrelsen.

Straffbestämmelser m. m.

24 §.

1 mom. Den som idkar pantlåne­

rörelse utan att enligt föreskrifterna

i denna lag vara därtill berättigad,

straffes med dagsböter.

Till samma ansvar vare den för­

fallen

1) som utövar rörelse, som i 3 el­

ler 4 § avses, annorledes än genom

behörig föreståndare, eller

2) som bryter mot de av länssty­

relsen med stöd av 6 eller 14 § med­

delade föreskrifterna eller mot be­

stämmelserna i 7 §, 9 §, 11 § andra

eller tredje stycket, 14 § andra styc­

ket, 17 §, 19 § första eller andra styc­

ket eller 21 §.

2 mom. Förseelse mot 8, 12, 15, 16

eller 18 §, 19 § tredje stycket eller

23 § straffes med böter från och med

fem till och med tre hundra kronor.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

bestämmelserna i denna förordning,

fortsätter eller förnyar samma förse­

else, skall för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits fällas

till böter, som för förseelsen äro stad­

gade.

10

§.

För förseelse, som med husbondes

vetskap begås av hans hustru, hus­

folk eller i hans arbete antagen per­

son, ansvare husbonden såsom vore

förseelsen begången av honom själv.

11

§•

Till böter enligt denna förordning

må icke dömas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas

med strängare straff.

12

§.

Böter enligt denna förordning till­

falla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandas enligt

allmän strafflag.

13 §.

Förseelse mot de i denna förord­

ning givna föreskrifter åtalas vid po­

lisdomstol, där sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare, eller,

där sådan icke finnes, vid allmän

domstol; och gälle i fråga om klagan

över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i allmänhet

angående besvär i brottmål är för­

ordnat.

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas

av bolag eller av kommun, dock un­

der villkor att sådant sker genom fö­

reståndare, vilken är ansvarig för rö­

relsens behöriga utövande, som om

han dreve den för egen räkning; och

gälle för övrigt i avseende å före­

ståndaren samt beträffande rörelsen

i tillämpliga delar vad här ovan stad­

gats.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

25 §.

Utövare av pantlånerörelse så ock

föreståndare ansvarar för förseelse

mot denna förordning, som begås av

person, anställd i rökelsen, lilksom

vore förseelsen begången av honom

själv, därest ej omständigheterna gö­

ra sannolikt att förseelsen skett utan

hans vetskap och vilja.

26 §.

Böter enligt denna lag tillfalla kro­

nan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

11

(Gällande bestämmelser:)

(Kungl. Maj.ts förslag:)

27 §.

Över polismyndighets beslut enligt

denna lag må besvär anföras hos

länsstyrelsen inom en månad från

det klaganden erhållit del av beslu­

tet.

Talan mot länsstyrelses beslut fö­

res hos Konungen genom besvär i den

ordning som är bestämd för överkla­

gande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Polismyndighets och länsstyrelses

beslut skola lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan, där ej

annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 1950.

Genom lagen upphävas förordning­

en den 28 maj 1918 (nr 387) angå­

ende idkande av pantlånerörelse och

lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2)

om vissa aktiebolag, som driva låne­

rörelse.

Pantlånerörelse, som vid denna lags

ikraftträdande med vederbörligt till­

stånd utövas, må under iakttagande

av de i denna lag meddelade bestäm­

melserna fortsättas under en tid av

fem år efter nämnda tidpunkt, utan

att nytt tillstånd erfordras. För sådan

rörelse skall länsstyrelsen så snart

ske kan meddela föreskrifter, som i

6 § omförmälas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

13

Vid 1924 års riksdag väcktes frågan om en av sociala synpunkter beting­

ad revision av bestämmelserna angående idkande av pantlånerörelse. I skri­

velse den 3 juni 1924, nr 242, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte för­

anstalta om utredning rörande vilka åtgärder som från det allmännas sida

skulle kunna vidtagas för borttagande eller minskande av pantlånerörelsens

sociala nackdelar samt, därest så erfordrades, för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den 20 juni 1924 anbefallde

Kungl. Maj :t socialstyrelsen att verkställa den av riksdagen begärda utred­

ningen. Till fullgörande av detta uppdrag avlät socialstyrelsen den 12 juni

1930 skrivelse jämte förslag till förordning angående idkande av pantlåne­

rörelse. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 maj 1936, nr 275, anhöll riks­

dagen om slutförande av den påbörjade utredningen samt framläggande för

riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Med an­

ledning härav anbefallde Kungl. Maj :t i skrivelse den 29 oktober 1937 so­

cialstyrelsen att, i den mån så kunde finnas erforderligt på grund av ändra­

de förhållanden, verkställa förnyad utredning i frågan och inkomma med

de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Den 8 mars 1943 fram­

lade socialstyrelsen utredning med nytt förslag till förordning angående

idkande av pantlånerörelse. Den föreslagna förordningen torde såsom bilaga

få fogas till protokollet i detta ärende.

över socialstyrelsens år 1943 avgivna förslag inhämtade Kungl. Maj :t

utlåtanden från statens kriminaltekniska anstalt, statskontoret, överståthål-

larämbetet, samtliga länsstyrelser, svenska fattigvårds- och barnavårdsför-

bundet samt svenska stadsförbundet. Såväl överståthållarämbetet som fler­

talet länsstyrelser fogade vid sina utlåtanden införskatfade yttranden från

kommunala myndigheter in. fl. Skrifter i ärendet inkommo vidare från aktie­

bolaget pantbelåning i Stockholm, Stockholms pantaktiebolag samt Stock­

holms varubelåningsidkares förening.

Då socialstyrelsens förslag framlades, hade frågan om en revision av för­

ordningen angående handel med vissa begagnade föremål in. in. blivit ak­

tuell. Den 30 juni 1945 tillkallade dåvarande chefen för handelsdeparte­

mentet sju sakkunniga1 för att verkställa utredning och avgiva förslag rö­

rande revision av sistnämnda förordning. Med hänsyn till inti esset av övei-

ensstämmelse i väsentliga avseenden mellan bestämmelserna om handeln

med begagnade föremål, å ena sidan, samt om pantlånerörelse, a andia sidan,

åiades de sakkunniga att ägna uppmärksamhet även åt socialstyrelsens be­

tänkande och däröver avgivna yttranden samt att framställa de ändiings-

förslag, vartill denna granskning kunde föranleda. I sitt den 10 mars 1947

avgivna betänkande (SOU 1947:22) föreslogo de sakkunniga bl. a. vissa

mindre ändringar i socialstyrelsens förslag. De sakkunniga understi öko,

att de icke företagit eu allmän översyn av socialstyrelsens förslag utan be-

1 De sakkunniga voro t. f. byråchefen i socialstyrelsen, numera revisionssekreteraren K. E.

Alexanderson, ordförande, dåvarande revisionssekreteraren, numera häradshövdingen B. W.

Behrman, fattigvårdsinspektören B. A. B. Carlsson, advokaten B. G. Landahl, advokaten greve

G. C. Lewenhaupt, grosshandlaren B. R. Lindberg och polisintendenten A. F. Zetterquist.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

gränsat sig till de punkter, på vilka en överensstämmelse mellan reglerna

om handel med begagnat gods och om pantlånerörelse synts påkallad.

Över de sakkunnigas betänkande i dess helhet infordrades yttranden frän

socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statens kriminaltekniska

anstalt, kommerskollegium, statens industrikommission, överståthållaräm-

betet, samtliga länsstyrelser, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund samt ett stort

antal näringsorganisationer. Stockholms varubelåningsidkares förening fick

tillfälle avgiva yttrande över betänkandet i vad det gällde de sakkunnigas

ändringsförslag till pantlåneförordningen. Kommerskollegium fogade vid

sitt utlåtande av ämbetsverket införskaffade yttranden från samtliga han-

delskamrar i riket. Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser bilade

infordrade yttranden från någon eller några lokalmyndigheter m. fl. I de

inkomna yttrandena berördes de av de sakkunniga föreslagna jämkningar­

na i socialstyrelsens förslag blott i ett fåtal fall; de lämnades därvid i all­

mänhet utan erinran.

I en den 18 februari 1949 inkommen skrivelse har Stockholms pantaktie­

bolag upptagit spörsmålet om rätt för pantsättare att lösa panten, oak­

tat han förlorat sitt pantkvitto, samt framställt förslag till en speciell regel

om dödande av förkommet pantkvitto.

I socialstyrelsens betänkande lämnas uppgifter rörande antalet pantlåne-

företag' i landet åren 1936 och 1941. Hänsyn har härvid icke tagits till vissa

i Stockholm bedrivna pantlånerörelser, gällande enbart motorfordon, konst­

föremål, varupartier, möbler och andra skrymmande föremål. Enligt de läm­

nade uppgifterna funnos förstnämnda år sammanlagt 69 pantlåneföretag',

fördelade på 32 orter. Av företagen drevos 37 av enskilda personer, 21 av

aktiebolag och 11 av kommuner. År 1941 funnos å 30 orter sammanlagt 65

pantlåneinrättningar, av vilka 33 drevos av enskilda personer, 19 av aktie­

bolag, 2 av allmännyttiga bolag och 11 av kommuner. — Enligt senast in­

hämtade upplysningar funnes den 1 januari 1949 i hela landet 56 pantlåne­

företag av de slag, som socialstyrelsen medräknat, fördelade å sammanlagt

27 orter. Av dessa företag innehades 22 av enskilda personer, 21 av aktie­

bolag, 2 av allmännyttiga bolag och 11 av kommuner.

Företagsformen för pantlånerörelser.

Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen föreslår, att pantlånerörelse icke skall få bedrivas av en­

skild person utan endast av kommun, allmännyttigt bolag eller aktiebolag

med en till högst fem procent begränsad vinstutdelning. De av enskilda be­

drivna rörelserna (33 rörelser i 10 städer år 1941) skola enligt styrelsens

förslag avvecklas till deri 1 januari 1953.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

der tillståndsinnehavarnas livstid vore ett onödigt långtgående ingrepp i de­

ras näringsutövning. Härtill komme att genom fastställande av en bestämd

avvecklingstid strävandena att koncentrera pantlånerörelsen till större före­

tag lätt kunde motverkas. Man måste nämligen räkna med att vederbörande

komme att ombilda sina rörelser till aktiebolag och ansöka om tillstånd för

dessa. Dylika ansökningar kunde näppeligen lämnas utan bifall, därest bo­

lagen i övrigt uppfyllde bestämmelserna angående pantlånerörelser. Stats­

kontoret, som ställer sig tveksamt till det föreslagna förbudet för enskilda

att bedriva pantlånerörelse, förordar alternativt, att nya tillstånd icke skulle

beviljas andra än de i socialstyrelsens förslag angivna juridiska personerna

men att de nuvarande innehavarna av enskilda pantlåneinrättningar skulle

tillåtas fortsätta sina rörelser utan tidsbegränsning. Den föreslagna avveck-

lingstiden vore alltför kort, därest någon ersättning av statsmedel för upp­

kommen förlust icke skulle utgå. Stockholms varubelåningsidkares förening

yrkar i andra hand, att enskild företagare måtte få fortsätta rörelsen under

sin återstående livstid med rätt för dödsboet att fortsätta verksamheten yt­

terligare viss tid, exempelvis två år.

I några yttranden upptages frågan om en kommunalisering av

pantlånerörelsen till behandling. Poliskammaren i Hälsingborg an­

ser det icke vara något stort ingrepp i den fria företagarverksamheten, om

lagstiftaren nu radikalt genomförde, att endast kommunerna skulle få be­

driva pantlånerörelse. Härigenom skulle bl. a. vinnas, att de med pantlåne-

verksamheten sammanhängande spörsmålen både praktiskt och lagtekniskt

kunde få en enklare och smidigare lösning än enligt socialstyrelsens förslag.

En kommunalisering av pantlåneverksainheten förordas likaledes av bl. a.

poliskammaren i Göteborg. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

uttalar, efter kritik av vissa av de av socialstyrelsen föreslagna kontrollföre­

skrifterna, att enligt förbundets mening pantlånerörelsen lika gärna kunde

omedelbart kommunaliseras som kringgärdas med så snäva restriktiva be­

stämmelser som socialstyrelsen föreslagit. Fattigvårdsstyrelsen i Hälsingborg

och stadsfullmäktige i Karlskrona anse för sin del, att allenast kommun

eller allmännyttigt bolag borde få bedriva pantlånerörelse. Länsstyrelsen i

Malmöhus län förordar likaledes i första hand en dylik ordning. Drätsel­

kammaren och stadsfullmäktiges beredningsutskott i Hälsingborg ifråga­

sätta, att pantlånerörelse icke skulle få drivas av annan än kommun i fall

där kommunen önskade bedriva dylik rörelse. Det borde emellertid icke gö­

ras till skyldighet för kommun av viss storleksordning att bedriva pant­

lånerörelse. Stockholms stads kammarkontor uttalar den åsikten, att för

Stockholms vidkommande någon kommunal pantlånerörelse icke borde

övervägas. Svenska stadsförbundet tillstyrker i sitt yttrande socialstyrelsens

riktlinjer utan att närmare ingå på frågan om kommunalisering av pant-

låneverksamheten. Vid yttrandet har emellertid fogats ett år 1927 av för­

bundet avgivet yttrande, vari en kommunalisering av pantlåneverksamheten

avstyrktes.

Med anledning av den av socialstyrelsen föreslagna begränsningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

17

av aktiebolagens vinstutdelning uttalar länsstyrelsen i Kro­

nobergs län, att det vore tveksamt, om pantlånerörelse kunde komma till

stånd på de angivna.villkoren, särskilt under tider med höjt ränteläge. Det

borde tagas under övervägande, om icke någon höjning av den tillåtna vinst­

utdelningen borde medgivas. Aktiebolaget pantbelåning i Stockholm samt

Stockholms pantaktiebolag framhålla likaledes svårigheten att bedriva pant-

låneverksamhet, om vinstutdelningen begränsades till högst fem procent.

Departementschefen.

Det torde icke kunna bestridas, att den yrkesmässiga pantlåneverksamhe-

ten fyller en viktig uppgift på kreditväsendets område. Den erbjuder för

många den enda till buds stående utvägen att vinna en åtminstone tillfällig

lättnad vid penningbrist. Emellertid innebär en oreglerad utövning av denna

verksamhet allvarliga risker i så måtto att den situation, vari de lånesökan-

de, särskilt mindre bemedlade sådana, befinna sig, kan komma att utnytt­

jas på ett otillbörligt sätt. Det är därför ett samhälleligt intresse att pantlå-

neverksamheten göres till föremål för en reglering, som ej endast beaktar

polisens intresse att komma åt tjuvgods utan också skapar ett någorlunda

verksamt skydd för låntagarna. Därvid måste emellertid tillses, att regle­

ringen icke göres så restriktiv, att pantlåneverksamheten icke kan fylla sitt

ändamål att tillgodose talrika medborgares kreditbehov. Vid övervägande

av frågan, i vilka former denna verksamhet skall få bedrivas, bör även be­

aktas att näringsfriheten icke i onödan inskränkes.

I likhet med socialstyrelsen anser jag, att ett obegränsat enskilt vinst­

intresse icke bör få göra sig gällande inom pantlåneverksamheten. Social­

styrelsen bär velat tillgodose detta önskemål genom att helt utesluta enskil­

da från rätten att driva sådan rörelse och i övrigt lämna tillstånd endast

till kommunala pantlånerörelser samt rörelser, drivna av allmännyttiga bo­

lag och aktiebolag med en till fem procent begränsad vinstutdelning. Denna

lösning har godtagits av flertalet remissmyndigheter men på åtskilliga håll

mött invändningar. Dessa ha väsentligen grundats på det även av socialsty­

relsen påpekade förhållandet att de privata rörelseidkarna, både bolag och

enskilda personer, under hittillsvarande friare ordning i regel skött sin rö­

relse på ett tillfredsställande sätt. Vidare ha tvivel yppats huruvida, som

styrelsen antagit, större företag i kommunal drift eller i bolagsform skulle

draga lägre kostnader än de av enskilda drivna pantlånerörelserna. Bortsett

härifrån synes det mig emellertid ovisst om pantlåneverksamheten efter

en så stark inskränkning av etableringsmöjligheterna som socialstyrelsen

tänkt sig skulle komma att bedrivas i tillräcklig utsträckning. Vad angår

kommunerna som utövare av pantlånerörelse finns det ingen säkerhet att

dessa i större utsträckning skulle vara intresserade alt driva pantlåne-

verksamhel. Det framstår även som ovisst huruvida bolag av den typ

som socialstyrelsen avser skulle komma att bildas i det antal, som skulle

vara erforderligt, om en begränsning av rätten alt idka pantlånerörelse ge­

nomfördes. Följden av eu så snäv gränsdragning kunde befaras bliva att

2 liiharuj till riksdagens protokoll 19£9. 1 samt. Nr 201.

Kungl. Maj;ts proposition nr 201.

19

Kommunal pantlånerörelse bör enligt socialstyrelsens mening icke få stå

direkt under drätselkammarens vård och förvaltning. Enligt styrelsens för­

slag skall för dylik pantlånerörelse finnas en för rörelsens drivande an­

svarig styrelse, vars ledamöter utses av kommunen. Envar pantlånerörelse

föreslås vidare skola ha en ansvarig föreståndare, som godkänts av läns­

styrelsen.

Förslaget innehåller vidare regler om vilka kvalifikationer, som skola

fordras av en föreståndare, ävensom bestämmelse om att föreståndare, som

dömts till ansvar för brott av visst slag, begånget under anställningstiden,

icke vidare får förestå pantlånerörelse.

I övrigt må i hithörande frågor hänvisas till 1—4, 7 och 22 §§ i socialsty­

relsens bilagda förslag.

Yttrandena över socialstyrelsens förslag.

De av socialstyrelsen föreslagna bestämmelserna rörande rätten att idka

pantlånerörelse ha i allmänhet icke blivit föremål för erinringar. I några

yttranden ha dock vissa ändringar och kompletteringar föreslagits.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Stockholms pant aktiebolag på­

tala, att socialstyrelsens förslag icke innehåller någon definition av begrep­

pet pantlånerörelse. Avsaknaden av en dylik definition kunde medföra

osäkerhet, när det gällde att avgöra, i vad mån yrkesmässig sakbelåning

borde vara underkastad de för pantlåneverksamhet föreslagna bestämmel­

serna. Enligt Stockholms pantaktiebolag trädde härvid i förgrunden den

belåning av premieobligationer, som bedreves av särskilda för detta ända­

mål bildade kassor, vilka i många fall tillämpade högre räntesatser än

pantlåneinrättningarna.

Stadsfullmäktige i Uppsala ifrågasätta, huruvida det borde krävas till­

stånd av länsstyrelsen för att kommun eller med kommun jämställt all­

männyttigt företag skulle få bedriva pantlånerörelse. Drätselkammaren i

Falun är av samma uppfattning, såvitt fråga är om kommunal pantlåne­

rörelse.

Regeln att kommunal pantlånerörelse skall sortera under särskild sty­

relse och icke under drätselkammaren betecknas av svenska stadsförbun­

det såsom fullkoriiligt oförståelig ur kommunal synpunkt. Bestämmelsen

avstyrkes likaledes av länsstyrelsen i Kopparbergs län och några kommunal­

myndigheter.

Svenska stadsförbundet anser länsstyrelsens befattning med godkännan­

det av föreståndare för kommunal pantlånerörelse vara ett ingrepp i den

kommunala självstyrelsen. Stadsfullmäktige i Uppsala och drätselkamma­

ren i Falun äro av samma mening och anse därjämte, att det icke är an­

ledning att kräva länsstyrelsens godkännande av föreståndaren, då pant­

lånerörelse idkades av allmännyttigt bolag.

De sakkunnigas ändringsförslag och yttrandena däröver.

De sakkunniga förorda blott vissa smärre ändringar i socialstyrelsens

förslag i nu ifrågavarande del. Sålunda föreslås att det överlämnas åt läns­

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

21

igenom skapas möjlighet för en periodisk omprövning beträffande pantlåne­

rörelsen i en ort. I ansökningen till länsstyrelsen torde uppgift böra lämnas

bl. a. om de avgifter och övriga lånevillkor som vederbörande ämnar till-

lämpa. Yttrande över ansökningen synes böra inhämtas från kommunens

beslutande myndighet och polismyndigheten i orten. Det torde ofta vara

lämpligt att vederbörande fattigvårdsstyrelse eller hälsovårdsnämnd eller

båda dessa kommunala organ lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, men

särskilt stadgande härom synes icke erforderligt.

Kommun och bolag synas såsom hittills böra få idka panllånerörelse blott

genom föreståndare, som är ansvarig för rörelsens behöriga utövande. Sam­

ma villkor böra gälla för ekonomisk förening. I de fall, då rörelsen bedri-

ves av bolag eller ekonomisk förening, synes böra fordras att föreståndaren

skall vara godkänd av länsstyrelsen och att han har samma kvalifikationer,

som enskild pantlånare avses skola ha. Enär det icke behöver befaras att

till föreståndare för kommunal pantlånerörelse utses person, som icke är

lämplig därtill, torde länsstyrelsens godkännande av föreståndaren icke böra

fordras såvitt angår de kommunala rörelserna.

Den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av möjligheten att an­

ställa föreståndare synes böra avböjas utom såvitt angår det fall att före­

ståndare avgår; då bör gälla att rörelsens utövare har rätt att i avbidan på

godkännande av ny föreståndare utse lämplig person att vara ansvarig före­

ståndare i den avgångnes ställe. Till stöd för ståndpunkten att icke i vidare

mån utbygga föreståndarinstitutionen må — utom till angelägenheten att

undvika onödig detaljreglementering av hithörande förhållanden — bl. a.

hänvisas därtill att ansvar som enligt författningen åligger rörelsens utö­

vare och som genom föreståndarens inskjutande i viss mån överflyttas på

denne, för pantlånerörelsens vidkommande knappast ter sig allvarligare än

den ansvarsbörda som med hänsyn till olika krisregleringar ofta kan åvila

den som innehar en vanlig detalj handelsrörelse.

Socialstyrelsen har föreslagit en bestämmelse om särskild tid för rörelsens

fortsättande i det fall att rörelseidkaren kommer i konkurs. Något sådant

stadgande blir emellertid — med hänsyn bl. a. till länsstyrelsens fria be-

dömningsrätt i fråga om tillståndets återkallande — icke erforderligt. Där­

emot synes böra stadgas att då rörelseidkare avlidit rörelsen må för döds­

boets räkning fortsättas under ett år av återstående tillståndstid. Rörelsen

bör under denna tid få utövas endast genom ansvarig föreståndare. Om god­

kännande av person, lämplig för detta uppdrag, bör dödsboet skyndsamt

ansöka hos länsstyrelsen.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde det böra överlämnas åt vederbö­

rande länsstyrelse att bedöma huruvida godkännande av föreståndare skall

återkallas eller icke. Det bör även ankomma på länsstyrelsen att avgöra frå­

gan om återkallande av tillstånd att utöva pantlånerörelse.

Någon anledning att hindra att kommunal pantlånerörelse sorterar under

eu stads drätselkammare synes icke föreligga. Jag finner mig därför icke

böra förorda socialstyrelsens förslag att för kommunal pantlånerörelse skall

finnas eu särskild styrelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

23

om rörelsens ekonomiska skötsel sköte bolagsstyrelsen åt sidan och betoge

aktieägarna den rätt, aktiebolagslagen gåve, att av styrelsen utkräva ansvar

för av misskötsel uppkomna förluster. I denna del måste förslaget enligt

länsstyrelsens mening omarbetas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar

bl. a., att det ur flera synpunkter vore mindre lämpligt, att länsstyrelsen toge

eu direkt ledning av vederbörande pantlåneföretags ekonomiska verksamhet

och åt företaget gåve en mer eller mindre officiell prägel. Länsstyrelsen i

Jämtlands län anför, att socialstyrelsens förslag i själva verket innebure, att

länsstyrelsen i sista hand bleve ej blott kontrollmyndighet utan företagets

ansvarige ekonomiske ledare. Detta förhållande syntes länsstyrelsen föga

lämpligt. Det riktiga förfarandet borde vara, att länsstyrelsen, med tillbör­

lig hänsyn till föreliggande driftskalkyler, prövade skäligheten ur allmän

synpunkt av de låneavgifter, som finge uttagas, och att det därefter ankomme

på företagets ledning att svara för företagets ekonomiska skötsel, så att rö­

relsen ej bleve förlustbringande. Med ledning av årligen inkommande revi­

sions- och verksamhetsberättelser kunde länsstyrelsen sedermera följa rö­

relsen och vidtaga de jämkningar av låneavgifterna uppåt eller nedåt, som

funnes påkallade. Befogenheten att vidtaga sådana jämkningar syntes i fö­

revarande fall vara en tillräcklig regulator utan att länsstyrelsen i övrigt

skulle behöva direkt ingripa i rörelsens ekonomiska skötsel. Det förhållan­

det att länsstyrelse ägde återkalla meddelat tillstånd syntes utgöra tillräck­

lig garanti för att ett företag, som ur allmän synpunkt bedreves på ett olämp­

ligt sätt, kunde tvingas omlägga sin verksamhet eller förhindras fortsätta

densamma.

Vad särskilt angår länsstyrelsernas föreslagna befogenhet att meddela be­

stämmelser rörande avlöningsförmånerna till pantlånerörelsernas personal

avstyrkes en sådan befogenhet eller ifrågasättes lämpligheten därav i stats­

kontorets samt länsstyrelsernas i Jämtlands och Norrbottens län yttranden.

I några yttranden beröres frågan om en särskild sammansätt­

ning av pantlåneföretags styrelse. Drätselkammaren och

stadsfullmäktiges beredningsutskott i Hälsingborg ifrågasätta sålunda, om

icke länsstyrelsen eller vederbörande kommun borde äga utse ett antal leda­

möter i pantaktiebolags styrelse. Stockholms pantaktiebolag framkastar

tanken, att länsstyrelsen skulle äga förordna en ordinarie styrelseledamot

jämte suppleant. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar, att

mera tilltalande än den av socialstyrelsen föreslagna ordningen vore, att

garanti skapades för att ledamöterna i pantlåneföretagens styrelser, lik­

som företagens föreståndare, komme att utgöras av allmänt aktade, prak­

tiskt erfarna och socialt inriktade personer, vilka gåves större rörelsefrihet.

De föreslagna kontrollbestämmelsernas tillämplighet

på ko in in u n a 1 a pantlånerörelse r möter invändningar från en

del håll. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser sålunda den föreslagna rätten

för länsstyrelserna att föreskriva omläggningar i kommunala pantrörelsers

skötsel innefatta ett olämpligt ingripande i den kommunala förvaltningen.

För kommunala pantlånerörelsers del vore vidare den särskilda revisionen

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

opåkallad på grund av den revision, som verkställdes enligt kommunal­

lagarna. Såsom ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen betecknar

svenska stadsförbundet bl. a. länsstyrelsens befattning med avlöningarna

till personalen i de kommunala pantlånerörelserna, den särskilda revisio­

nen av dessa rörelser samt kravet på länsstyrelsens godkännande av dy­

lika rörelsers lokaler.

Frågan om en central ledning av den ekonomiska kon­

trollen beröres i två yttranden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län

anser, att den ekonomiska kontrollen icke borde utövas av länsstyrelserna

utan av en central myndighet. Länsstyrelsen i Kalmar län finner det för sin

del erforderligt, att länsstyrelserna få samarbeta med en central statlig myn­

dighet eller inrättning med sakkunskap på det ekonomiska området.

Beträffande frågan om försäkring av mottagna panter föreslå stads­

fullmäktige i Borås, att försäkringen skall täcka dubbla belåningsvärdet.

Kommunalborgmästaren i Karlskoga anser, att försäkringsmarginalen bor­

de höjas till åtminstone 50 %. Statskontoret förordar införandet av möjlig­

het för länsstyrelserna att för särskilt fall medgiva undantag från försäk-

ringsregeln. Inbrottsförsäkring brukade enligt statskontoret sällan tecknas

till lika högt belopp som brandförsäkring, enär inbrottsfaran vanligen icke

riktade sig mot hela lagret.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna rörande pantrealisa­

tion framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län, att regeln att pant ej finge

försäljas tidigare än två månader efter förfallodagen kunde leda till obilliga

konsekvenser för pantsättaren i de fall, då pantens värde hastigt kunde för­

ändras, såsom fallet särskilt vore med värdepapper. Länsstyrelsen ifråga­

sätter därför, om icke pantsättaren borde få rätt att tidigare medgiva eller

påyrka försäljning. Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att då pantsättare en­

ligt förslaget vore berättigad att inlösa pant intill dess åtgärder för densam­

ma s försäljning vidtoges, det borde vara förbjudet för pantlåneinrättning

icke blott att sälja utan även att vidtaga åtgärder för försäljning av pant

tidigare än två månader efter förfallodagen.

I sin den 18 februari 1949 inkomna skrivelse har Stockholms pantaktie­

bolag anfört i huvudsak följande. Det hände relativt ofta att pantkvitton

förkomme. Att i sådant fall få kvittot dödat jämlikt lagen om dödande av

förkommen handling toge lång tid och vore förenat med avsevärda kostna­

der. För att underlätta för pantsättaren att återfå panten praktiserade olika

pantlåneföretag' f. n. skilda metoder såsom att utlämna panten mot depo­

nerande av en penningsumma, som finge innestå viss tid, eller att efter

annonsering i tidning om förlusten utfärda duplettkvitto. Fn lämpligare me­

tod än de nämnda vore enligt bolagets mening att tillåta att pantkvitto finge

dödas viss tid, förslagsvis 14 dagar, efter det anmälan om förlusten av kvit­

tot gjorts å vederbörande pantlånekontor och anslag därom uppsatts i loka­

len. Det vore önskvärt att en bestämmelse härom intoges i författningen om

pantlånerörelse. Därest pantkvittona innehölle erinran om denna bestäm­

melse, komme den, som önskade förvärva ett kvitto, att varskos. Han kunde

25

då genom hänvändelse till pantlånekontoret förvissa sig om att kvittot ej

förlorat eller komme att förlora sitt värde genom ett dödningsförfarande.

Sannolikt komme den ifrågasatta anordningen att medföra en minskning

av antalet överlåtelser av pantkvitton. Detta vore emellertid knappast någon

nackdel. — Därest en regel om dödande av pantkvitto icke intoges i för­

fattningen, komme sannolikt såväl bolaget som andra pantlåneinrättningar

att likväl tillämpa ett sådant dödningsförfarande, varom bestämmelser i så

fall komme att meddelas i pantkvittona. Enär det emellertid för såväl lån­

tagare som pantlåneföretag vore av stort värde att enhetliga regler gällde,

borde fallet regleras i författningen.

Departementschefen.

Det intresse, som främst synes böra tillgodoses, är att .till allmänhetens

fromma låneavgifterna hållas så låga som möjligt. Enligt mitt förmenande

bör det därför åligga länsstyrelsen att fastställa låneavgifterna. Inom den

ram, som bildas av de fastställda avgifterna och vissa andra föreskrifter till

vilka jag strax återkommer, synes det emellertid i princip böra stå pant-

låneföretagen fritt att handha rörelsernas förvaltning utan inblandning från

myndigheternas sida. Någon rubbning synes icke böra ske i den allmänna

principen, att det är utövaren av rörelsen som har ansvaret för dess sköt­

sel. Det torde icke vara påkallat att låta länsstyrelsen tillsätta en revisor

eller — såsom förordats i några yttranden — någon eller några av styrelse­

ledamöterna.

Vid fastställandet av låneavgifterna skall länsstyrelsen självfallet beakta

de sociala synpunkterna. Avgifterna böra icke vara högre än som erfordras

för en skälig förräntning av det i rörelsen nedlagda kapitalet. Att lagfästa

vissa maximiavgifter synes icke lämpligt, enär förhållandena äro olika för

olika rörelser. Länsstyrelsernas strävan bör gå ut på att hålla avgifterna på

en låg nivå. Hänsyn måste emellertid samtidigt tagas till de kostnader av

olika slag, som äro förbundna med drivandet av pantlånerörelser. Anled­

ning kan finnas att göra åtskillnad mellan skilda orter med olika hyres- och

lönenivå. Rörelsernas närmare beskaffenhet synes också böra tillmätas

betydelse i detta sammanhang. En pantlånerörelse av den vanliga typen

och en rörelse, som icke mottager annat gods än motorfordon, möbler och

andra skrymmande föremål, torde sålunda icke utan vidare kunna likställas

i fråga om låneavgifterna. Grundläggande synas böra vara de beräknade ge­

nomsnittskostnaderna för en väl skött pantlånerörelse av ifrågavarande typ

på orten i fråga. Genom en dylik beräkningsmetod uppmuntras rörelserna

att vidtaga rationaliseringsåtgärder för att minska sina omkostnader.

Låneavgiften synes böra utgå med viss procent för år räknat och procent­

satsen bör vara angiven å pantsedeln. Härigenom vinnes att de lånesökande

icke komma att sväva i tvivclsmål om löneavgifternas, relativt sett, bety­

dande höjd vid denna kreditform.

Socialstyrelsen bär föreslagit att i författningen om pantlånerörelse skola

intagas vissa närmare bestämmelser angående rörelsens lokal samt pants

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

27

tagare böra med hänsyn till den föreslagna lagens natur i de flesta fall ut­

formas såsom föreskrifter för pantlånerörelses bedrivande, vilka vid straff­

ansvar skola iakttagas av rörelsens utövare eller ansvarige föreståndare. I

sådana fall kunna reglerna självfallet icke sättas ur kraft genom avtal mel­

lan parterna. I övriga fall böra reglerna, såvitt de äro meddelade till skydd

för låntagarna, uttryckligen angivas vara tvingande. Med hänsyn till de

skiftande förhållandena inom pantlånerörelsen torde emellertid vissa av de

åsyftade reglerna icke böra vara helt undantagslösa. Då särskilda skäl före­

ligga bör länsstyrelsen kunna medgiva avvikelser, lag föreslår att under

denna förutsättning dispens får meddelas från förbudet att taga vederlag

annorledes än i form av låneavgift och att mottaga skuldförbindelse å låne­

beloppet samt från reglerna om skyldighet att hålla pant försäkrad, om

förfallotid för lån och om tid och sätt för pantförsäljning. Genom denna

dispensrätt vinnes bl. a. möjlighet att göra åtskillnad mellan olika pant­

lånerörelser. Anledning kan nämligen finnas att i vissa avseenden utforma

lånevillkor o. d. olika allt efter rörelsernas art. En pantlånerörelse, som

huvudsakligen belånar motorfordon eller andra värdefulla föremål, och en

pantlånerörelse, som närmast tillgodoser de mindre bemedlades behov, tor­

de exempelvis icke alltid böra jämställas i nu förevarande hänseenden.

Stockholms pantaktiebolag har föreslagit att i lagen skall intagas en be­

stämmelse om dödande av förkommet pantkvitto. Med hänsyn till den

knappa utredning, som föreligger beträffande detta spörsmål, synes det till

en början icke klarlagt att något större behov av en dylik regel finnes. Vi­

dare te sig verkningarna av det föreslagna dödningsförfarandet svårbedöm­

bara. Såsom bolaget antytt komma troligen olika pantlåneföretag, även

utan att i lagen intages någon uttrycklig regel i ämnet, att söka åvägabringa

ett förfarande med samma syfte som det föreslagna. Jag anser under så­

dana förhållanden att frågan om lagstiftning i detta fall bör få vila i avbidan

på att erfarenhet vinnes om de praktiska verkningarna av den metod, som

Stockholms pantaktiebolag tänkt sig kunna tillämpa även utan stöd av sär­

skild lagbestämmelse.

Lämpligt synes vara att länsstyrelserna upprätthålla kontakt med var­

andra i frågor rörande låneavgifter, lånevillkor o. d. för utbyte av erfaren­

heter. Någon centralisering av handläggningen av dessa frågor synes dock

icke påkallad.

Länsstyrelserna böra icke släppa kontakten med pantlånerörelserna i och

med att tillstånd beviljats och i samband därmed föreskrifter meddelats. Det

bör ankomma på länsstyrelsen att utöva en fortlöpande tillsyn över verk­

samheten. Genom inspektion eller på annat lämpligt sätt bör länsstyrelsen

kontrollera att rörelserna drivas i överensstämmelse med de i författningen

givna bestämmelserna och av länsstyrelsen meddelade föreskrifter. 1 sam­

band därmed bör länsstyrelsen pröva, huruvida på grund av ändrade för­

hållanden eller av annan anledning gällande låneavgifter böra jämkas eller

om ändring eljest bör ske av givna föreskrifter, samt där så är fallet med­

dela förordnande därom.

Kungl Maj:ts proposition nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

33

(Gällande bestämmelser:)

2 §-

Pantlånare är pliktig över rörelsen

föra bok, varav i ordentlig nummer­

följd kan inhämtas upplysning om

varje av honom mot pant utlämnat

lån, dag, då sådant skett, villkoren

därför och pantens beskaffenhet samt

pantsättares namn, yrke och hem­

vist; och vare pantlånare skyldig vid

pants mottagande tillställa låntaga­

ren ett med lånets bokförda nummer

försett bevis, innehållande uppgift å

dagen, då pantsättningen ägt rum, lå-

nesumman, villkoren för lånet samt

pantens beskaffenhet.

(Förslaget:)

Huvudgrunder för pantlånerörelses

bedrivande.

6

§•

Vid meddelande av tillstånd till

pantlånerörelse skall länsstyrelsen

fastställa låneavgifter för rörelsen.

Länsstyrelsen skall därjämte angiva

den lokal, som må användas, meddela

erforderliga bestämmelser om pants

vård och förvaring samt lämna de

ordningsföreskrifter med avseende å

rörelsen, som kunna anses påkallade.

7 §•

Låneavgiften skall utgå med viss

procent av lånebeloppet.

Utövare av pantlånerörelse må ej

taga eller betinga sig vederlag för lån

annorledes än i form av låneavgift,

ej heller fordra eller mottaga skuld­

förbindelse å lånebeloppet.

8

§•

Vid pantsättning skall låntagaren

tillställas särskilt bevis om pantsätt­

ningen (pantsedel). Pantsedel skall

innehålla uppgift om dagen för pant­

sättningen, lånesumman, låneavgif­

ten och övriga lånevillkor ävensom

om pantens eller panternas art samt

antal, mått eller vikt. Låneavgiften

skall vara angiven i procent för år

räknat.

9 §.

Panterna skola hållas försäkrade

mot brand- och vattenskada samt

stöld till belopp, motsvarande minst

summan av utlämnade lån ökad med

25 procent.

10

§.

Lån i pantlånerörelse må icke i nå­

got fall anses förfallet till betalning

tidigare än fyra månader efter dess

utlämnande.

Oavsett avtalad lånetid är låntaga­

re berättigad att, närhelst han så öns-

3 Dihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 201.

Kungl. Maj ds proposition nr 201.

35

(Gällande bestämmelser:)

3 §.

Pantlånare eller hans biträde må ej

för rörelsen mottaga föremål såsom

pant från den, som ej fyllt 18 år eller

som är berusad, även om föremålet

utbjudes för annans räkning.

2

§.

länsstyrelsen meddela förordnande

därom.

Utövare av pantlånerörelse och fö­

reståndare för sådan rörelse äro skyl­

diga att tillhandahålla länsstyrelsen

erforderliga uppgifter om rörelsen

samt att låta länsstyrelsen få del av

rörelsens bokföring ävensom tillträde

till lokalerna.

15 §.

I pantlånerörelses lokal skola den­

na lag samt tillståndsbeviset för rö­

relsen och de särskilda föreskrifter,

som lämnats av länsstyrelsen, finnas

tillgängliga för allmänheten.

(Förslaget:)

Kontrollföreskrifter m. m.

16 §.

Pant må mottagas endast från den,

som är känd för pantlånerörelsens

utövare eller hans personal eller ock

kan legitimera sig på ett tillfredsstäl­

lande sätt.

17 §.

Ej må pant mottagas från den, som

är berusad eller ej fyllt 18 år.

Såsom pant må icke mottagas fö­

remål, vilket kan antagas vara smit-

tofarligt eller behäftat med ohyra, ej

heller i något fall säng- eller barn­

kläder.

18 §.

Pantlånare är pliktig över rörelsen över pantlånerörelse skall föras

föra bok, varav i ordentlig nummer- hok (pantbok), av vilken i löpande

följd kan inhämtas upplysning om nummerföljd kan inhämtas upplys-

varje av honom mot pant utlämnat ning om varje utlämnat lån, dagen

lån, dag, då sådant skett, villkoren för pantsättningen, villkoren för lå-

därför och pantens beskaffenhet samt net, pantens eller panternas art och

pantsättares namn, yrke och hemvist; antal, mått eller vikt ävensom i före-

och vare pantlånare skyldig vid pants kommande fall fabrikat och tillverk­

mottagande tillställa låntagaren ett ningsnummer eller annat särskilt

med lånets bokförda nummer försett kännemärke, vidare om dag då pan-

bevis, innehållande uppgift å dagen, ten löses. Därjämte skola antecknas

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

då pantsättningen ägt rum, lånesum-

man, villkoren för lånet samt pantens

beskaffenhet.

5 §.

Efter anmälan av polismyndighet,

att föremål förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare pantlånare

pliktig att ofördröjligen undersöka,

huruvida föremålet finnes i hans be­

sittning och huruvida uti den i 2 §

omförmälda bok förekommer anteck­

ning om detsamma. Vinnes upplys­

ning om föremålet, skall pantlånaren,

så fort ske kan, därom lämna myn­

digheten underrättelse.

Erhåller pantlånare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning hos honom utbjuder

föremål, olovligen åtkommit detsam­

ma eller av annan anledning icke äger

rätt att pantsätta föremålet, eller får

pantlånare skälig anledning till miss­

tanke därom, vare han likaledes skyl­

dig att genast underrätta vederbö­

rande polismyndighet.

4 §.

Polismyndighet äger, då den där­

till finner skäl, undersöka pantlåna­

res lager samt granska hans bokfö­

ring. Pantlånare eller hans ställföre­

trädare vare pliktig att därvid till­

handahålla pantsatt föremål eller

över rörelsen förd bok, vars gransk­

ning påkallas, samt att tillhandagå

(Förslaget:)

pantsättares och pantlösares för- och

tillnamn, yrke och bostad samt arten

av och numret å legitimationshand-

ling, som må hava företetts. Pantbok

må, därest så finnes lämpligt, föras

i särskilda avdelningar. Pantbok

skall vara inbunden och försedd med

fortlöpande sidtal.

Där länsstyrelsen det medgiver må

anteckningarna göras i annan ord­

ning än i bok; om dylika anteckning­

ar skall i tillämpliga delar gälla vad

om pantbok är stadgat.

Varje pant skall förses med samma

nummer som dess nummer i pant­

boken.

19 §.

Efter anmälan av polismyndighet

att gods förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren vare utövare av

pantlånerörelse eller föreståndare för

sådan rörelse pliktig att ofördröjligen

undersöka om godset finnes i hans

besittning och om han innehar nå­

gon anteckning om detsamma. Vin­

nes upplysning om godset, skall po­

lismyndigheten så fort ske kan un­

derrättas därom.

Erhåller utövare av pantlånerörel­

se eller föreståndare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som

för pantsättning utbjuder gods, olov­

ligen åtkommit detsamma eller av an­

nan anledning icke äger rätt att pant­

sätta det, eller får han skälig anled­

ning till misstanke därom, vare han

skyldig att genast underrätta polis­

myndigheten i orten.

Skriftliga meddelanden från polis­

myndigheten rörande gods skola un­

der en tid av ett år förvaras ordnade

i tidsföljd eller i annan ordning, som

anvisas av polismyndigheten.

20

§.

Polismyndigheten i orten äger åläg­

ga utövare av pantlånerörelse att till

polismyndigheten anmäla förvärv av

föremål av visst eller vissa slag.

21

§.

Utövare av pantlånerörelse vare

skyldig låta polismyndighet under-

Kungl. Alaj.ts proposition nr 201.

37

(Gällande bestämmelser:)

med upplysningar. Finnas särskilda

ordningsföreskrifter vara av nöden i

fråga om rörelsens bedrivande, äge

polismyndighet ock meddela dylika

föreskrifter.

7 §.

1 mom. Den, som utan behörigt

tillstånd idkar pantlånerörelse, böte

från och med femtio till och med fem­

hundra kronor.

2 mom. Underlåter pantlånare att

anmäla ombyte av ställe för rörelsens

utövande eller att föra bok, så inrät­

tad som i 2 § sägs, eller att avlämna

sådant bevis, som i samma paragraf

nämnes, böte från och med fem till

och med tvåhundra kronor.

Till samma ansvar vare den förfal­

len, som bryter mot föreskrift i 4 el­

ler 5 §.

3 mom. För överträdelse av stad­

gandet i 3 § vare straffet böter från

och med tjugufem till och med två­

hundra kronor.

8

§•

Har någon, som ej fyllt 15 år, till

pantlånare eller hans biträde för

(Förslaget:)

söka rörelsens lokaler samt granska

pantboken.

22

§.

Då med avseende å rörelsen före­

ligger anledning till anmärkning,

skall polismyndigheten göra anmä­

lan därom till länsstyrelsen samt

föreslå de åtgärder, som kunna vara

erforderliga. Åtalas utövare av pant­

lånerörelse eller föreståndare för så­

dan rörelse för brott, som omförmä-

les i 12 eller 20—23 kapitlen straff­

lagen, eller för förseelse mot denna

lag, skall åklagaren så snart ske kan

underrätta länsstyrelsen om åtalet

samt om utgången av målet.

23 §.

Nedlägges pantlånerörelse eller av­

går föreståndare, skall rörelsens ut­

övare ofördröj ligen göra anmälan

därom till länsstyrelsen.

Straffbestämmelser m. m.

24 §.

1 mom. Den som idkar pantlåne­

rörelse utan att enligt föreskrifterna

i denna lag vara därtill berättigad,

straffes med dagsböter.

Till samma ansvar vare den för­

fallen

1) som utövar rörelse, som i 3 el­

ler 4 § avses, annorledes än genom

behörig föreståndare, eller

2) som bryter mot de av länssty­

relsen med stöd av 6 eller 14 § med­

delade föreskrifterna eller mot be­

stämmelserna i 7 §, 9 §, 11 § andra

eller tredje stycket, 14 § andra styc­

ket, 17 §, 19 § första eller andra

stycket eller 21 §.

2 mom. Förseelse mot 8, 12, 15,

16 eller 18 §, 19 § tredje stycket

eller 23 § straffes med böter från

och med fem till och med tre hundra

kronor.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:)

pantsättning utbjudit föremål, skall

den, vilken vården om den omyndige

åligger, straffas så, som i 7 § 2 mom.

sägs, där det ej kan antagas, att ut­

bjudandet skett mot hans uttryckli­

ga föreskrift eller eljest honom ove­

tande.

9 §•

Den, som under tid, då han är

ställd under tilltal för förseelse mot

bestämmelserna i denna förordning,

fortsätter eller förnyar samma förse­

else, skall för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits fällas

till böter, som för förseelsen äro stad­

gade.

10

§.

För förseelse, som med husbondes

vetskap begås av hans hustru, hus­

folk eller i hans arbete antagen per­

son, ansvare husbonden såsom vore

förseelsen begången av honom själv.

11

§. •

Till böter enligt denna förordning

må icke dömas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas

med strängare straff.

12

§.

Böter enligt denna förordning till­

falla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

(Förslaget:)

25 §.

Utövare av pantlånerörelse så ock

föreståndare ansvarar för förseelse

mot denna förordning, som begås av

person, anställd i rörelsen, liksom

vore förseelsen begången av honom

själv, därest ej omständigheterna gö­

ra sannolikt att förseelsen skett utan

hans vetskap och vilja.

26 §.

Böter enligt denna lag tillfalla kro­

nan.

13 §.

Förseelse mot de i denna förord­

ning givna föreskrifter åtalas vid po­

lisdomstol, där sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare, eller,

där sådan icke finnes, vid allmän

domstol; och gälle i fråga om klagan

över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i allmänhet

angående besvär i brottmål är för­

ordnat.

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

39

(Gällande bestämmelser:)

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas

av bolag eller av kommun, dock un­

der villkor att sådant sker genom fö­

reståndare, vilken är ansvarig för rö­

relsens behöriga utövande, som om

han dreve den för egen räkning; och

gälle för övrigt i avseende å före­

ståndaren samt beträffande rörelsen

i tillämpliga delar vad här ovan stad­

gats.

(Förslaget:)

27 §.

Över polismyndighets beslut enligt

denna lag må besvär anföras hos

länsstyrelsen inom en månad från

det klaganden erhållit del av beslu­

tet.

Talan mot länsstyrelses beslut fö­

res hos Konungen genom besvär i den

ordning som är bestämd för överkla­

gande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Polismyndighets och länsstyrelses

beslut skola lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan, där ej

annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 1950.

Genom lagen upphävas förordning­

en den 28 maj 1918 (nr 387) angå­

ende idkande av pantlånerörelse och

lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2)

om vissa aktiebolag, som driva låne­

rörelse.

Pantlånerörelse, som vid denna lags

ikraftträdande med vederbörligt till­

stånd utövas, må under iakttagande

av de i denna lag meddelade bestäm­

melserna fortsättas under en tid av

fem år efter nämnda tidpunkt, utan

att nytt tillstånd erfordras. För sådan

rörelse skall länsstyrelsen så snart ske

kan meddela föreskrifter, som i 6 §

omförmälas.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Bilaga.

Socialstyrelsens förslag

till

förordning

angående idkande av pantlånerörelse.

¹ §•

Ej må pantlånerörelse drivas utan att tillstånd därtill erhållits. Sådant

tillstånd må endast beviljas kommun, allmännyttigt bolag eller aktiebolag

med en till högst 5 procent begränsad vinstutdelning.

Tillstånd att driva pantlånerörelse må meddelas endast såvida behov av

den ifrågasatta pantlånerörelsen föreligger.

I andra fall än där dylikt tillstånd erhållits må ej i firma eller vid be­

teckning av rörelse användas ordet pant.

2

§•

Tillstånd att driva pantlånerörelse sökes hos länsstyrelsen i det län, där

rörelsen skall utövas. I ansökningen skall lämnas uppgift om ort och lokal,

varest rörelsen är avsedd att bedrivas, samt om de låneavgifter, som sökan­

den ämnar betinga sig i rörelsen. Vidare skall uppgift lämnas om de av­

löningsförmåner, som skola utgå till föreståndaren för rörelsen och övrig

personal.

Länsstyrelsen har att över ansökningen inhämta yttrande dels i stad av

poliskammare, där sådan finnes, eller i annat fall av magistrat eller kom­

munalborgmästare samt å landet av kommunalnämnd och polismyndighe­

ten i orten, dels ock av vederbörande fattigvårdsstyrelse och hälsovårds­

nämnd.

När pantlånerörelse upphör att bedrivas, skall anmälan därom göras till

länsstyrelsen.

3 §.

För kommunal pantlånerörelse skall finnas en för rörelsens drivande an­

svarig styrelse, vars ledamöter utses av kommunen.

4

§•

Pantlånerörelse skall idkas genom föreståndare, vilken är ansvarig för

rörelsens behöriga utövande.

Som föreståndare må ej användas annan än den, som blivit av länssty­

relsen godkänd. Meddelat tillstånd kan av länsstyrelsen återkallas, när om­

ständigheterna därtill föranleda.

Ej må annan godkännas som föreståndare än den, som råder över sig

och sin egendom och i övrigt finnes lämplig för rörelsens bedrivande. Den,

som jämlikt 22 § förverkat rätt att förestå pantlånerörelse, må ej godkän­

nas som föreståndare.

5 §.

Vid meddelande av tillstånd till idkande av pantlånerörelse skall angivas

den lokal, där rörelsen må bedrivas, samt de låneavgifter, vilka må betingas.

Länsstyrelsen äger meddela bestämmelser rörande pantlånelokalens be­

skaffenhet och inredning, tid för dess öppethållande samt avlöningsförmå­

41

ner till rörelsens personal ävensom giva de närmare föreskrifter, som i öv­

rigt finnas erforderliga för att rörelsen skall bedrivas på ett tillfredsstäl­

lande sätt.

Då tillstånd till pantlånerörelse beviljas, skall länsstyrelsen utfärda till-

ståndsbevis med angivande av samtliga de föreskrifter i avseende å rörel­

sens utövande, som lämnats vid tillståndets meddelande.

6

§•

Länsstyrelsen skall utse därtill lämplig person att deltaga i den årliga

revisionen av pantlånerörelses räkenskaper och förvaltning. Länsstyrelse

bestämmer revisorns arvode. Kostnaderna härför skola gäldas av rörelsen.

Revisorn skall till länsstyrelsen avgiva redogörelse för revisionen.

Det åligger styrelse för pantlånerörelse att årligen före mars månads ut­

gång till länsstyrelsen insända berättelse över föregående kalenderårs verk­

samhet. I berättelsen skall intagas balansräkning vid verksamhetsårets ut­

gång samt specifikation av inkomster och utgifter under året ävensom för­

slag till disposition av rörelsens nettovinst.

Länsstyrelsen skall granska de sålunda lämnade uppgifterna samt på

grundval av granskningen dels godkänna eller föreskriva ändring i förslaget

till rörelsevinstens disposition, dels tillse att de för rörelsen fastställda låne-

avgifterna icke äro högre än som erfordras för skälig förräntning av i rörel­

sen investerat kapital, dels ock föreskriva de omläggningar av rörelsens

ekonomiska skötsel, som betingas av omständigheterna.

När anledning därtill förekommer, må länsstyrelse återkalla beviljat till­

stånd ävensom i andra avseenden än tidigare i denna paragraf avses med­

dela ändrade villkor eller bestämmelser för verksamheten.

7

§•

Försättes bolag, som driver pantlånerörelse, i konkurs, må rörelsen för

konkursboets räkning fortsättas under en tid av högst ett år efter första

borgenärssammanträdet i konkursen.

Det åligger konkursbo, som ämnar fortsätta rörelsen att därom inom en

månad efter första borgenärssammanträdet i konkursen göra anmälan hos

länsstyrelsen med uppgift därvid tillika å den person, som antagits till före­

ståndare för rörelsen. Hinder möter icke för konkursbo att såsom förestån­

dare antaga i rörelsen tidigare anställd föreståndare eller tjänsteman. Gö-

res ej anmälan inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare an­

tagne icke vara därtill lämplig, anses tillståndet hava upphört den dag,

tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan med­

delades.

8

§•

Den lokal, som nyttjas för pantlånerörelse, skall vara ljus, torr och luftig,

hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig storlek samt hål­

las i ordentligt och ur hygienisk synpunkt tillfredsställande skick. För pan­

ternas förvaring och vård skola lämpliga anordningar till förekommande av

smittfara vara vidtagna inom lokalen.

Ombyte av lokal för rörelsens bedrivande må ej ske med mindre läns­

styrelsen därtill giver sitt bifall; skolande därvid tillfälle beredas de i 2 §

2 stycket angivna myndigheter att yttra sig.

9

§•

Lokalen skall utvändigt vara försedd med skylt, som tydligt angiver rö­

relsens namn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

43

dock må sådan försäljning ej äga rum tidigare än två månader efter för-

fallodagen.

Där ej fråga är om sådan försäljning av värdepapper, som enligt vad

nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å annan ort

än den, där pantsättningen skett. Auktionen skall minst åtta dagar, innan

den hålles, kungöras i tidning inom orten, därvid jämväl vederbörande

pantsedlars nummer skola angivas.

18 §.

Med den köpeskilling, som erhållits vid försäljningen, må täckas fordran

till kapital och låneavgift ävensom samtliga med fordringens utfående för­

enade kostnader.

Därest överskott å minst tio kronor uppstått, skall pantsättaren på egen

bekostnad så snart ske kan efter försäljningen i rekommenderat brev under

uppgiven adress lämnas underrättelse om överskottet.

Vid försäljningen uppkommande överskott skola bokföras särskilt och

insättas å bankräkning samt tillhandahållas pantsedelns innehavare under

tio år efter försäljningsdagen, därest han inom sagda tid giver sig tillkänna,

men tillfaller eljest pantlåneinrättningen.

19 §.

I pantlånerörelse må ej mottagas föremål såsom pant från den, som ej

fyllt 18 år, eller som är berusad, även om föremålet utbjudes tör annans

räkning, ej heller från den, beträffande vilken polismyndighet meddelat för­

bud, varom i 20 § 3 stycket sägs.

Såsom pant må icke mottagas sängkläder eller barnkläder eller sådana

kläder eller föremål, som på grund av smuts eller eljest kunna antagas vara

smittfarliga, ej heller föremål, som kunna antagas vara erhållna genom

fattigvård eller annan offentlig understödsverksamhet eller ock genom en­

skild välgörenhet.

20

§.

Polismyndighet och hälsovårdsnämnd i orten äga undersöka pantlånein-

rättnings lokaler och lager, varjämte polismyndigheten äger granska rörel­

sens bokföring. Vidare äger fattigvårdsstyrelse i orten taga del av inrätt­

ningens pantbok. Rörelsens föreståndare vare pliktig att i dessa fall till­

handahålla pantsatta föremål och över rörelsen förda böcker samt att till-

handagå med upplysningar.

Då så finnes av företagen undersökning eller granskning påkallat, skall

polismyndigheten eller hälsovårdsnämnden därom hos länsstyrelsen göra

anmälan, åtföljd av förslag till de åtgärder eller föreskrifter, som anses er­

forderliga. Sådan anmälan skall jämväl av polismyndighet göras, där före­

ståndaren eljest finnes underlåta att ställa sig till efterrättelse de för rörel­

sens utövande i denna förordning eller annorstädes vederbörligen medde­

lade föreskrifter eller i övrigt finnes ej vara lämplig att utöva pantlåne­

rörelse.

På framställning av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd eller nykter-

hetsnämnd eller då eljest synnerliga skäl därtill föreligga äger polismyn­

dighet meddela pantlånerörelse i orten förbud att för pantsättning mottaga

föremål från viss angiven person.

21

§.

Efter anmälan av polismyndighet, att föremål förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren, vare föreståndaren pliktig att ofördröjligen undersöka,

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

huruvida föremålet finnes i rörelsens besittning och huruvida uti pantboken

förekommer anteckning om detsamma. Vinnes upplysning om föremålet,

skall föreståndaren, så fort ske kan, därom lämna myndigheten under­

rättelse.

Erhåller föreståndare annorledes än som sagts kännedom om att den,

som för pantsättning hos inrättningen utbjuder föremål, olovligen åtkommit

detsamma eller av annan anledning icke äger rätt att pantsätta föremålet,

eller får föreståndare skälig anledning till misstanke därom, vare han lika­

ledes skyldig att genast underrätta vederbörande polismyndighet.

22

§.

Den som dömes till ansvar för något eller några av följande brott, näm­

ligen förfalskning, tjuvnad, bedrägeri, utpressning, ocker, häleri, försking­

ring eller gäldenärsbrott, må ej, där brottet blivit begånget under tid, då

han förestått pantlånerörelse, densamma vidare förestå. Vad nu sagts gäller

även i fråga om den, som mer än en gång dömts till ansvar för överträ­

delse av stadgande i 19 eller 21 § av denna förordning.

Det åligger vederbörande domstol att ofördröj ligen till länsstyrelsen i

det län, där rörelsen bedrives, insända avskrift av utslaget.

23 §.

Den som, utan att enligt föreskrifterna i denna förordning vara därtill

berättigad, idkar eller förestår pantlånerörelse, straffes med dagsböter,

minst fem.

Förseelse mot 1 § 3 stycket, 6 § 2 stycket, 8, 9, 11, 12, 13, 17, 18, 19 §§,

20 § 1 stycket eller 21 § så ock mot de föreskrifter, som av länsstyrelse

meddelas med stöd av 5 § 2 stycket, straffas med böter från och med fem

till och med två hundra kronor.

24 §.

Har någon, som ej fyllt 15 år, till pantlåneinrättning för pantsättning

utbjudit föremål, skall den, vilken vården om den omyndige åligger, straffas

så, som i 23 § 2 stycket sägs, där det ej kan antagas, att utbjudandet skett

mot hans uttryckliga föreskrift eller eljest honom ovetande.

25 §.

Har någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

bestämmelserna i denna förordning, fortsatt samma förseelse och på denna

grund ånyo åtalats, skall såsom särskilt brott anses vad han före varje åtal

förbrutit.

26 §.

Till böter enligt denna förordning må icke dömas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

27 §.

Böter enligt denna förordning tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

28 §.

Förseelse mot de i denna förordning givna föreskrifter åtalas vid polis­

domstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare, eller, där

45

sådan icke finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan över

domstols eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet angående

besvär i brottmål är förordnat.

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

Denna förordning träder i kraft den

Genom denna förordning upphäves förordningen den 28 maj 1918 (nr 387)

angående idkande av pantlånerörelse, därvid skall iakttagas, att förordning­

ens bestämmelser fortfarande skola tillämpas å förseelse, som begåtts un­

der förordningens giltighetstid.

Där bolag eller kommun på grund av tillstånd enligt äldre författning

idkar pantlånerörelse, må denna fortsättas även efter det förordningen trätt

i kraft under iakttagande av de i förordningen meddelade föreskrifter. Där­

vid skall iakttagas, att aktiebolag må av den i rörelsen uppkomna vinsten

utdela så mycket som svarar mot 5 procent å det i rörelsen vid tidpunkten

för denna förordnings ikraftträdande investerade kapitalet. Såsom förut­

sättning för rörelsens fortsatta bedrivande gäller, att anmälan om rörelsen

med uppgift om föreståndare skett hos länsstyrelse före nyssnämnda dag.

Enskild person, som vid förordningens ikraftträdande i behörig ordning

idkar pantlånerörelse, må av länsstyrelse för högst ett år i sänder och icke

längre än till den 1 januari 1953 erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten.

Under avvecklingsperioden skall dylik enskild pantlånerörelse i tillämpliga

delar vara underkastad föreskrifterna i denna förordning. I samband med

meddelande av tillstånd, varom här är fråga, skall länsstyrelse förordna

därtill lämplig person till tillsynsman över rörelsen. Tillsynsmannen skall

årligen lämna länsstyrelse redogörelse för rörelsens bedrivande.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 31 mars

1M9.

Närvarande:

justitieråden G^eijer,

D^ahlman,

L^ech,

regeringsrådet Q

uensel

.

Enligt lagrådet den 5 mars 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll över

handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 18 febru­

ari 1949, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat för­

slag till lag om pantlånerörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av e. o. hovrättsassessorn A. Brunnberg.

Förslaget föranledde följande yttranden.

8

§.

Lagrådet:

Å pantsedel lärer även böra antecknas det nummer, under vilket lånet

enligt 18 § skall införas i pantboken.

10

§.

Lagrådet:

Då länsstyrelsen enligt 13 § kan medgiva undantag från regeln i 10 §

första stycket, torde det där förekommande uttrycket »icke i något fall an­

ses förfallet till betalning» böra utbytas mot uttrycket »ändå att annat av­

talats, icke anses förfallet till betalning».

11

§.

Lagrådet:

Efter sin ordalydelse innebär föreskriften i tredje stycket att kungörelsen

om pantauktionen städse och således även när ett större antal panter skola

försäljas skall angiva varje låns förfallodag. Detta skulle medföra att kun­

görelsen kunde bli mycket vidlyftig och kostsam. Emellertid synes föreskrif­

ten ej vara avsedd att tolkas så, utan lärer meningen vara, att om flera

panter skola säljas å samma auktion det skulle räcka med en för alla lånen

gemensam uppgift utmärkande under vilken tid t. ex. under vilken eller

vilka månader lånen förfallit. Någon jämkning av paragrafens ordalag för

att utmärka vad sålunda är åsyftat synes vara att förorda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

18 §.

47

Lagrådet:

Av pantboken bör tydligen framgå jämväl huruvida och när panten sålts

samt försäljningssumman. Detta krav må dock anses uppfyllt genom att,

såsom för närvarande torde vara praxis, hänvisning i pantboken göres till

protokoll eller anteckning över den auktion, vid vilken panten sålts.

Övergångsstadgandet.

Justitierådet Gei jer:

För en enskild person, som vid tiden för den nya lagens ikraftträdande

idkar pantlånerörelse med vederbörligt tillstånd och som enligt de äldre be­

stämmelserna ägde fortsätta därmed utan tidsbegränsning, synes det före­

slagna övergångsstadgandet innebära en onödig hårdhet, då det föreskriver

att han, sedan fem år förflutit efter lagens ikraftträdande, måste nedlägga rö­

relsen, om han icke erhåller nytt tillstånd. Det bör observeras att sådant till­

stånd då icke kan beviljas för honom, om såsom hans konkurrent om till­

ståndet uppträder kommun, bolag eller förening med syfte som i 1 § sägs.

Det hjälper honom då icke hur väl och klanderfritt han än må ha skött

rörelsen. Vissa myndigheter, som yttrade sig över socialstyrelsens förslag,

anförde därvid beaktansvärda billighetsskäl för att sådan persons rätt att

fortsätta rörelsen icke skulle röna inverkan av den ändrade lagstiftningen.

Skulle en dylik ståndpunkt anses innefatta en alltför stor eftergift åt de en­

skilda intressena, synes det i allt fall böra tagas under övervägande att

komplettera övergångsstadgandet med en bestämmelse av innebörd att, då

person som nu nämnts söker nytt tillstånd, ansökningen må kunna bevil­

jas utan hinder av sådan företrädesrätt som omförinäles i 1 §.

Ur px-otokollet:

Bengt Larson.

48

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 1 april 1949.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

W^igforss, S^köld, Q^uensel, D^anielson, V^ougt, Z^etterberg, N^ilsson,

S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne, K^ock, A^ndersson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter ge­

mensam beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 31

mars 1949 avgivna utlåtande över det den 18 februari 1949 till lagrådet re­

mitterade förslaget till lag om pantlånerörelse samt anför därvid följande.

Lagrådets anmärkningar vid 8, 10 och 11 §§ av det remitterade förslaget

ha föranlett ändringar av dessa paragrafer i enlighet med vad lagrådet för­

ordat. Härutöver ha i förslaget företagits vissa smärre jämkningar av for­

mell art.

En ledamot av lagrådet har anmärkt, att det föreslagna övergångsstadgan-

det innebure en onödig hårdhet mot en enskild utövare av pantlånerörelse

i det att han, sedan fem år förflutit efter nya lagens ikraftträdande, måste

nedlägga sin rörelse om nytt tillstånd icke erhölles; sådant tillstånd kunde

icke beviljas för honom om såsom hans konkurrent om tillståndet uppträdde

kommun eller allmännyttigt företag.

Den framförda synpunkten är beaktansvärd men synes mig dock icke böra

föranleda ändring av förslaget. Den företrädesrätt att erhålla tillstånd, som

föreslagits för kommuner och allmännyttiga företag, har motiverats av

vägande sociala skäl och synes därför icke böra inskränkas ens i fråga om

övergångsfallen. Emellertid torde man kunna antaga, att om en enskild

pantlånare skött sin rörelse på ett förtjänstfullt sätt, något intresse att er­

sätta denna rörelse med en kommunal eller eljest allmännyttig pantlånein-

rättning icke kommer att yppa sig.

Föredraganden hemställer därefter, att ifrågavarande lagförslag måtte,

efter ändringar i anmärkta hänseenden, jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin­

sen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Carl Gustaf Gyllenhaal.

487276. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.