2

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Förslag:

till

Lag

om ändring i vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 8, 10 och 22 §§, 6 kap. 8, 20 och 26 §§,

7 kap. 56 §, 11 kap. 17, 37 och 45 §§, 13 kap. 12 § samt 14 kap. 6 § vatten­

lagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

2 KAP.

8

§•

Vill någon------ - — skyldighet med- Vill någon------- -— skyldighet med­

givas.------------------------------------------------givas.

Finnes att till skydd för fisket vid­

tagna anordningar eller meddelade fö­

reskrifter äro mindre tjänliga, äge

vattendomstolen på ansökan av myn­

dighet, som Konungen bestämmer,

eller av byggnadens ägare meddela

sådana bestämmelser, som utan att

förnärma tredje mans rätt må på­

kallas av anmärkta förhållanden.

Därvid skall iakttagas att, i den

mån fråga ej är om sådan höjning

av årlig avgift, som motsvaras av

ändring i penningvärdet, byggnadens

ägare ej må åläggas förpliktelser,

som för honom medföra väsentlig

kostnad eller olägenhet utöver vad

förut blivit honom ålagt. 1

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 22 § samt 6 kap. 8, 20 och 26 §§ SFS 1919: 425, be­

träffande 7 kap. 56 § 1920:459, beträffande 11 kap. 17 § 1952: 235, beträffande 11 kap. 37 §

1948:479, beträffande 11 kap. 45 § 1946:839, beträffande 13 kap. 12 § 1941:614 samt beträf­

fande 14 kap. 6 § 1939: 146.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

10

§.

Bygges damm för tillgodogörande

av vattnet såsom drivkraft, eller gö-

res för nämnda ändamål annan bygg­

nad i vatten, varigenom de naturliga

vattenstånds förhållandena ändras,

vare byggnadens ägare pliktig att till

befrämjande av fisket inom landet

från och med året näst efter det, då

arbetet å byggnaden påbörjats, så

länge byggnaden bibehålies, erlägga

en årlig avgift av minst tio öre och

högst en krona för varje hästkraft,

som vid lågvatten kan uttagas vid

byggnaden. Göres byggnad i vatten

för reglering av vattnets avrinning el­

ler för tillgodogörande av vattnet an-

norledes än såsom drivkraft, vare lag

samma, dock att i sådant fall avgif­

ten skall beräknas efter den före reg­

leringen framrinnande lågvatten­

mängden eller, där fråga är om vatt­

nets tillgodogörande, efter den låg­

vattenmängd, som kan vid byggna­

den uttagas, samt utgå med minst tio

och högst etthundra kronor för varje

sekundkubikmeter. Göres byggnad

såväl i ändamål av vattnets tillgodo­

görande såsom drivkraft som för ut­

nyttjande av vattnet annorledes eller

för reglering av vattnets avrinning,

skall i fråga om beräkningsgrunden

vid avgiftens bestämmande hänsyn

tagas till det ändamål, som är det hu­

vudsakliga.

Avgift, som i första stycket sägs,

skall inom ovan angivna gränser, ef­

ter förslag av statens fisker itjänste­

man, bestämmas med fäst avseende

bland annat därå, om fiske finnes,

som genom byggnaden skadas, om

med hänsyn till byggnadens storlek

1 mom. Bygges damm för tillgo­

dogörande av vattnet eller för regle­

ring av vattnets avrinning, eller göres

för sådant ändamål annan byggnad i

vatten, vare byggnadens ägare, så­

framt byggnaden förorsakar sådan

ändring i de naturliga vattenstånds-

förhållandena, som ej är obetydlig, el­

ler hindrar eller försvårar fiskens

framkomst, pliktig att från och med

kalenderåret näst efter det, då arbe­

tet å byggnaden påbörjats, så länge

byggnaden bibehålies, erlägga viss år­

lig avgift till befrämjande av fisket

inom landet.

Avgiften skall beträffande byggnad

för vattnets tillgodogörande såsom

drivkraft utgå med minst tio öre

och högst två kronor för varje häst­

kraft, som beräknas kunna vid oreg­

lerat lågvatten uttagas vid byggna­

den. I fråga om byggnad för tillgodo­

görande av vattnet annorledes än så­

som drivkraft skall avgiften utgå

med minst tio och högst etthundra

kronor för varje sekundkubikmeter

av den vattenmängd, som är avsedd

att uttagas vid byggnaden. År ända­

målet med byggnaden att reglera

vattnets avrinning, utgår avgiften ef­

ter vattenmagasinets rymd med minst

tio öre och högst en krona för varje

del, som omfattar 50 000 kubikmeter,

intill 100 miljoner kubikmeter och

för varje del därutöver, som omfat­

tar 100 000 kubikmeter. Beträffande

byggnad, som göres såväl i ändamål

av vattnets tillgodogörande såsom

drivkraft som för utnyttj ande av vatt­

net annorledes eller för reglering av

vattnets avrinning, skall i fråga om

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

och beskaffenhet i övrigt samt dess

belägenhet inverkan därav å fisket är

mer eller mindre menlig, om byggna­

dens ägare jämlikt stadgandet i 8 §

förpliktats att vidtaga och underhålla

anordningar för fiskets bestånd, samt

om föreskrivna dylika anordningar

för ägaren medföra större eller mind­

re kostnad.

Där genom byggnad, som i första

stycket avses, allenast obetydlig änd­

ring i vattenståndsförhållandena för­

orsakas, må befrielse från ovan stad­

gad skyldighet medgivas.

(Gällande lydelse:)

beräkningsgrunden vid avgiftens be­

stämmande hänsyn tagas till det än­

damål, som är det huvudsakliga.

Inom ovan angivna gränser skall

avgiften, efter förslag av statens fis-

keritjänsteman, bestämmas med fäst

avseende bland annat därå, om fiske

finnes, som genom byggnaden ska­

das, om med hänsyn till byggnadens

storlek och beskaffenhet i övrigt

samt dess belägenhet inverkan därav

å fisket är mer eller mindre menlig,

om byggnadens ägare jämlikt 8 § för­

pliktats att vidtaga och underhålla

anordningar för fiskets bestånd, samt

om föreskrivna dylika anordningar

för ägaren medföra större eller mind­

re kostnad.

Om det årliga avgiftsbeloppet en­

ligt nu stadgade grunder år ringa, äge

vattendomstolen föreskriva, att avgift

för byggnaden i stället skall utgå med

visst belopp en gång för alla.

2 mom. Vattendomstolens avgö­

rande angående årlig avgift, som av­

ses i 1 mom., gålle för en tidrymd av

tjugu år i sänder, första gången räk­

nat från och med det kalenderår, då

avgiften först skall erläggas. På an­

sökan, som under nittonde året av så­

dan tidsperiod göres av myndighet,

som Konungen bestämmer, eller av

byggnadens ägare, föreslcrive vatten­

domstolen den ändring, som finnes

påkallad med hänsyn till ändring i

penningvärdet. Göres ej sådan ansö­

kan, skall den förut meddelade be­

stämmelsen lända till efterrättelse

jämväl för nästa period.

Utan hinder av vad nu sagts må

frågan om avgiftens storlek upptagas

till omprövning i samband med för­

nyad prövning enligt 8 § andra styc-

(Föreslagen lydelse:)

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

5

(Gällande lydelse:)

Varder byggnad, som tillkommit

jämlikt äldre lag, ombyggd eller änd­

rad, och medför ombyggnaden eller

ändringen väsentligt större skada å

fisket än den byggnaden förut orsa­

kat, skola de i första och andra styc­

kena givna bestämmelserna lända till

efterrättelse i avseende å byggnaden.

Huru avgift, varom i denna § för-

mäles, skall indrivas och för det där­

med avsedda ändamålet användas,

därom förordnar Konungen.

22

Innefattar beslut, som meddelas i

anledning av ansökan enligt 20 §,

medgivande att bygga i vatten, vare

beslutet, sedan det tagit åt sig laga

kraft, gällande mot envar såväl vad

angår rätten att verkställa och för

framtiden bibehålla byggnaden jämte

de anläggningar, vilka efter ty förut

sagts med byggnaden äga samband,

som ock, där med byggnaden avses

tillgodogörande av vattnet, beträffan­

de rätten därtill, dock med de in­

skränkningar, som i 23 § 1 mom. och

ket; och skall därvid med avseende å

omfattningen av de förpliktelser, som

enligt denna § och 8 § sammanlagt

må åläggas byggnadens ägare, gälla

vad i nämnda stycke av 8 § är för

där avsett fall stadgat.

3 mom. Varder byggnad, som till­

kommit jämlikt äldre lag, ombyggd

eller ändrad, och medför ombyggna­

den eller ändringen väsentligt större

skada å fisket än den byggnaden för­

ut orsakat, skola de i i och 2 mom.

givna bestämmelserna lända till ef­

terrättelse i avseende å byggnaden.

Göres beträffande byggnad, som

tillkommit jämlikt äldre lag, ansökan

enligt 8 § andra stycket, må ock, med

iakttagande av vad ovan i 2 mom.

andra stycket finnes stadgat, åläggan­

de givas byggnadens ägare att gälda

avgift, som avses i 1 mom.; och gälle

beträffande sådant avgörande tillika

vad i övrigt i 2 mom. är stadgat.

k mom. Huru avgift, varom i den­

na § förmäles, skall indrivas och för

det därmed avsedda ändamålet an­

vändas, därom förordnar Konungen.

§•

Innefattar beslut, som meddelas i

anledning av ansökan enligt 20 §,

medgivande att bygga i vatten, vare

beslutet, sedan det tagit åt sig laga

kraft, gällande mot envar såväl vad

angår rätten att verkställa och för

framtiden bibehålla byggnaden jämte

de anläggningar, vilka efter ty förut

sagts med byggnaden äga samband,

som ock, där med byggnaden avses

tillgodogörande av vattnet, beträffan­

de rätten därtill, dock med de in­

skränkningar, som i 23 § 1 mom. och

(Föreslagen lydelse:)

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

24 § omförmälas, samt med iaktta­

gande av vad i 4 och 9 kap. finnes

stadgat angående föimyad prövning i

vissa fall. Om begränsad rättsverkan

i visst fall av beslut, som nu sagts,

skils ill kap. 61 § andra stycket.

Hurusom under —--------23 § 2

mom.

Har byggnaden----------- tio år.

24 § omförmälas, samt med iaktta­

gande av vad i övrigt i detta kap.

ävensom i 4 och 9 kap. finnes stadgat

angående förnyad prövning i vissa

fall. Om begränsad rättsverkan i visst

fall av beslut, som nu sagts, skils i

11 kap. 61 § andra stycket.

Hurusom under — — — 23 § 2

inom.

Har byggnaden — —• - - tio år.

6 KAP.

8

Vad i 2 kap. 8 §, 11 § första styc­

ket, 12, 13 och 18 §§ finnes stadgat

i fråga om byggande i vatten skall

äga motsvarande tillämpning med av­

seende å arbete för inrättande av all­

män flottled.

20

Vill flottningsförening eller ock an­

nan vidtaga anläggning eller åtgärd

för befintlig allmän flottleds utvid­

gande eller förbättrande och äro san­

nolika skäl, att allmän eller enskild

rätt därav förnärmas, eller har, där

annan än flottningsförening eljest vill

utföra arbete för flottleden, förening­

en ej därtill samtyckt, skall före ar­

betets påböx-jande inhämtas vatten­

domstolens besked, huruvida och un­

der vilka villkor arbetet må göras.

Beträffande anläggning eller åtgärd,

för vars utförande ej erfordras vat­

tendomstolens prövning, må ändock

till beredande av trygghet för framti­

den sådan prövning kunna påkallas.

§•

Vad i 2 kap. 8 § första stycket,

11 § första stycket, 12, 13 och 18 §§

finnes stadgat i fråga om byggande i

vatten skall äga motsvarande tillämp­

ning med avseende å arbete för inrät­

tande av allmän flottled.

§.

Vill flottningsförening eller ock an­

nan vidtaga anläggning eller åtgärd

för befintlig allmän flottleds utvid­

gande eller förbättrande och äro san­

nolika skäl, att allmän eller enskild

rätt därav förnärmas, eller har, där

annan än flottningsförening eljest vill

utföra arbete för flottleden, förening­

en ej därtill samtyckt, skall före ar­

betets påbörjande inhämtas vatten­

domstolens besked, huruvida och un­

der vilka villkor arbetet må göras. Be­

träffande anläggning eller åtgärd, för

vars utförande ej erfordras vatten­

domstolens prövning, må ändock till

beredande av trygghet för framtiden

sådan prövning kunna påkallas. Sö-

kes ej vattendomstolens tillstånd,

skall statens fiskeritjänsteman på

Kangl. Maj:ts proposition nr 23.

7

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen Ig delse:)

Har anläggning----------- - godkän­

nande därav.

Har efter------- —-i vattnet.

förhand tillsägas, såframt det icke är

uppenbart, att fiske ej kan skadas.

Har anläggning-------------godkän­

nande därav.

Har efter------------i vattnet.

26

Rensning, som med hänsyn till

flottningens behöriga ombesörjande

är av nöden för bibehållande av vatt­

nets djup eller läge i allmän flottled,

äge flottningsförening verkställa utan

vattendomstolens prövning; dock

skall markens ägare förut därom till­

sägas. Vill föreningen hos vattendom­

stolen påkalla prövning av arbetets

laglighet, gälle om sådan prövning

vad här ovan stadgats angående all­

män flottleds utvidgande och förbätt­

rande. Har prövning, som nu sagts,

icke ägt ram, skall i fråga om rens­

ning stadgandet i 20 § tredje stycket

äga motsvarande tillämpning.

Jord eller--------— för flottnings-

skada.

Rensning, som med hänsyn till

flottningens behöriga ombesörjande

är av nöden för bibehållande av vatt­

nets djup eller läge i allmän flottled,

äge flottningsförening verkställa utan

vattendomstolens prövning; dock

skall markens ägare ävensom statens

fiskeritjänsteman förut därom tillsä­

gas. Vill föreningen hos vattendom­

stolen påkalla prövning av arbetets

laglighet, gälle om sådan prövning

vad här ovan stadgats angående all­

män flottleds utvidgande och förbätt­

rande. Har prövning, som nu sagts,

icke ägt rum, skall i fråga om rens­

ning stadgandet i 20 § tredje stycket

äga motsvarande tillämpning.

Jord eller —-------- för flottnings-

skada.

7 KAP.

56 §.

Innefattar synemäns utlåtande,

varvid enligt 10 kap. 75 § skall bero,

eller vattendomstols laga kraft ägan­

de beslut rörande företag enligt detta

kap. medgivande till företaget, vare

det gällande mot envar såväl vad an­

går rätten att utföra företaget och

för framtiden bibehålla dike och an­

nan anläggning som beträffande

skyldighet att taga del i företaget,

dock med de inskränkningar, som

följa av bestämmelserna i 57 § samt

Innefattar synemäns utlåtande,

varvid enligt 10 kap. 75 § skall bero,

eller vattendomstols laga kraft ägan­

de beslut rörande företag enligt detta

kap. medgivande till företaget, vare

det gällande mot envar såväl vad an­

går rätten att utföra företaget och

för framtiden bibehålla dike och an­

nan anläggning som beträffande

skyldighet att taga del i företaget,

dock med de inskränkningar, som

följa av bestämmelserna i 57 § samt

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

av vad i 9 kap. ävensom i 10 kap.

77 och 78 §§ finnes stadgat om för­

nyad prövning i vissa fall.

av vad i 2 kap., i den mån nämnda

kap. till följd av hänvisningen ovan

i 41 § första stycket äger tillämpning,

i 9 kap. ävensom i 10 kap. 77 och 78

§§ finnes stadgat om förnyad pröv­

ning i vissa fall.

11 KAP.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande Till vattenmål hänföras följande

mål:

mål:

A. ansökningsmål:

A. ansökningsmål:

12. ansökan om prövning jämlikt

4 kap. 1 §, huruvida och i vilken

utsträckning skyldighet må åläggas

ägare av strömfall att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd, så ock

ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att kom­

ma i åtnjutande av kraft, som på

grund av dylikt åläggande skall till­

handahållas;

13. ansökan om nyprövning en­

ligt 4 kap. 5 eller 16 § så ock om be­

stämmande av avgift enligt 14 § i

nämnda kap.;

12. ansökan enligt 2 kap. 8 § and­

ra stycket så ock ansökan om be­

stämmande av avgift enligt 10 § i

nämnda kap.;

13. ansökan om prövning jämlikt

4 kap. 1 §, huruvida och i vilken

utsträckning skyldighet må åläggas

ägare av strömfall att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd, samt an­

sökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma

i åtnjutande av kraft, som på grund

av dylikt åläggande skall tillhanda­

hållas, så ock ansökan om nypröv­

ning enligt 4 kap. 5 eller 16 § eller om

bestämmande av avgift enligt 14 § i

nämnda kap.;

B. stämningsmål:

B. stämningsmål:

29. talan, som utan samband med 29. talan, som utan samband med

ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.

23 § om gottgörelse för damm eller 23 § om gottgörelse för damm eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

9

annan vattenbyggnad eller om fort­

satt tillgodogörande av annan tillhö­

rigt vatten och bestämmande av er­

sättning därför, jämlikt 2 kap. 10 §

om bestämmande av fiskeavgift, jäm­

likt 2 kap. 14 § om rätt till intrång

å annans fastighet i vissa avseenden,

jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att be­

gagna annan tillhörig byggnad i vat­

ten eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt

att taga annans mark i anspråk till

utmål;

(Gällande lydelse:)

annan vattenbyggnad eller om fort­

satt tillgodogörande av annan till­

hörigt vatten och bestämmande av er­

sättning därför, jämlikt 2 kap. 14 §

om rätt till intrång å annans fastig­

het i vissa avseenden, jämlikt 2 kap.

15 § om rätt att begagna annan till­

hörig byggnad i vatten eller jämlikt

2 kap. 16 § om rätt att taga annans

mark i anspråk till utmål;

(Föreslagen lydelse:)

C. besvärsmål:

C. besvärsmål:

D. underställningsmål:

D. underställningsmål:

Hurusom, efter — —- — i 68 §.

Hurusom, efter — — — i 68 §.

37 §.

Kan inverkan------------nu nämnts.

År fråga-------- — kraften tillgodo-

göres.

Vad i------------ annans vattentäkt.

Där fråga är om ansökan, som i

17 § 21 avses, skall kungörelsen del­

givas ägaren av det strömfall, från

vilket kraftbelopp, varom fråga är,

tillhandahålles. Vad nu sagts äge

motsvarande tillämpning beträffan­

de ansökan enligt 17 § 12 eller 13.

Är fråga — -------- är, tillhandahål­

les.

Skall delgivning----------- stadgade

ordning.

Kan inverkan —------- nu nämnts.

Är fråga — —- — kraften tillgodo-

göres.

Vad i------- — annans vattentäkt.

Där fråga är om ansökan, som i

17 § 21 avses, skall kungörelsen del­

givas ägaren av det strömfall, från

vilket kraftbelopp, varom fråga är,

tillhandahålles. Vad nu sagts äge

motsvarande tillämpning beträffan­

de ansökan enligt 17 § 13.

Ansökan, som i 17 § 12 avses, skall,

där ansökningen ej göres av bygg­

nadens ägare, delgivas denne.

Är fråga — — —-är, tillhandahål­

les.

Skall delgivning------------- stadgade

ordning.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

45 §.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

7 mom. Erfordras för------------

lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts,

skall hållas så snart ske kan. Om

tiden för dess företagande skall med­

delande lämnas vattenrättsdomaren,

som i den för kallelser till parterna

bestämda ordning underrättar dem

därom. Sedan undersökningen bragts

till slut, skall utlåtandet utan dx-öjs-

mål översändas till vattenrättsdoma­

ren och av honom hållas för parterna

tillgängligt å förut kungjorda ställe

eller ställen. Förordas i något hän­

seende andra tekniska anordningar

eller andra regler för hushållningen

med vattnet än sökanden må hava fö­

reslagit, skall utlåtandet hållas till­

gängligt under minst fjorton dagar

före vattendomstolens sammanträde.

2 mom. Vattenrättsdomaren må

—■ — — av dem.

Om tiden —----- — av nöden.

3 mom. Där vid--------— till vat­

tenrättsdomaren.

7 mom. Erfordras för — —■ —

lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts,

skall hållas så snart ske kan. Där

så med hänsyn till målets beskaffen­

het eller ändamålet med undersök­

ningen finnes erforderligt, skall vat­

tenrättsdomaren lämna parterna, i

den för kallelser till dem bestämda

ordning, besked om tiden för under­

sökningens företagande. Sedan un­

dersökningen bragts till slut, skall

utlåtandet utan dröjsmål översändas

till vattenrättsdomaren och av honom

hållas för parterna tillgängligt å för­

ut kungjorda ställe eller ställen. För­

ordas i något hänseende andra tek­

niska anordningar eller andra reg­

ler för hushållningen med vattnet än

sökanden må hava föreslagit, skall

utlåtandet hållas tillgängligt under

minst fjorton dagar före vattendom­

stolens sammanträde.

2 mom. Vattenrättsdomaren må

—■ —- — av dem.

Om tiden------------ av nöden.

3 mom. Där vid — — — till vat­

tenrättsdomaren.

13 KAP.

12

§.

Den, som efter erhållet medgivande

till byggande i vatten eller till anläg­

gande av vattentäkt eller till verk­

ställande av vattenreglering, vatten-

avledning eller invallning från beslu­

tet rörande arbetets verkställande gör

avvikelse av beskaffenhet att kränka

Den, som efter erhållet medgivande

till byggande i vatten eller till anläg­

gande av vattentäkt eller till verk­

ställande av vattenreglering, vatten-

avledning eller invallning underlåter

att utföra föreskriven anordning eller

åtgärd till förebyggande av skada el-

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

(Gällande lydelse:)

eller vid underställning äldre lag äga

tillämpning beträffande grunderna

för avgiftens fastställande.

Vad i 2 kap. 10 § 2 mom. nya

lagen är stadgat skall gälla även be­

träffande avgörande, som träffats fö­

re nya lagens ikraftträdande. Har av­

gift börjat utgå före ikraftträdandet,

skall den i 2 mom. första stycket stad­

gade tiden för ansökan om förnyad

prövning av avgiften ej i något falt

anses hava gått till ända förrän fem

år efter ikraftträdandet; och skall ny

tjuguårsperiod räknas från året näst

efter det, då omprövning påkallades

eller senast kunnat påkallas.

Skyldighet att gälda avgift enligt

2 kap. 10 § må ej åläggas i fråga

om byggnad, som tillkommit eller till

vilken tillstånd meddelats före nya

lagens ikraftträdande, därest byggna­

den är så beskaffad, att enligt äldre

lag avgift ej skolat utgå.

(Föreslagen lydelse:)

14

promemorian fogat förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen

torde få fogas såsom bilaga till protokollet (bilaga B), över promemorian

med därvid fogat lagförslag har efter remiss utlåtanden avgivits av vatten-

överdomstolen och — efter hörande av vederbörande vattenrättsingenjörer —

samtliga vattenrättsdomare ävensom av kammarkollegiet, vattenfallsstyrel­

sen, fiskeristyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

svenska vattenkraftföreningen, Lule m. fl. älvars flottningsföreningar (Luleå-

förvaltningen), Umeå flottningsförening, Indals älvs flottningsförening, Ljus­

nans flottningsförening, Klarälvens flottningsförening, svenska fiskevårds-

förbundet, svenska ostkustfiskarenas centralförbund, svenska sydkustfiska­

renas centralförbund, föreningen statens fiskeritjänstemän, svenska lands­

kommunernas förbund, styrelsen för Sveriges advokatsamfund och riksför­

bundet landsbygdens folk. Fiskeristyrelsen har överlämnat yttranden från

fiskeriintendenterna. Vid det av länsstyrelsen i Kronobergs län avgivna ut­

låtandet har fogats yttrande från fiskerinämnden hos länets hushållnings­

sällskap. Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttrande från Udde­

holms Aktiebolag. Vidare har länsstyrelsen i Västernorrlands län bifogat

yttrande från Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, var­

jämte länsstyrelsen i Jämtlands län överlämnat yttrande från fiskerinämn­

den hos länets hushållningssällskap. Länsstyrelsen i Norrbottens län har

överlämnat ett ytterligare uttalande av en fiskeriintendent.

Vid anmälan av förevarande förslag avser jag att till en början beröra

vissa spörsmål rörande fiskets allmänna ställning gentemot kraft- och flott-

ningsintressena, varefter jag kommer att behandla särskilda frågor avse­

ende skydd för fisket i samband med vattendragens utnyttjande framför

allt för byggande och för Lottning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 23.

I. Fiskets allmänna ställning gentemot kraft- och flottnings-

intressena.

Gällande bestämmelser. Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller åtskilliga

stadganden, vilka har till syfte att bereda skydd åt intressen som beröres

av byggande i vatten och av andra ingrepp i sjöar och vattendrag. Vad fis­

ket beträffar innefattas detta skydd dels i flera stadganden av allmän inne­

börd dels ock i vissa bestämmelser, som uteslutande gäller fisket och fiskein­

tresset. Bestämmelserna av det senare slaget har föranletts av att fiskefrågor­

na är av sådan natur, att de i vissa hänseenden fordrar sin särskilda reglering,

varjämte lagstiftaren önskat i några fall tillerkänna fisket en i viss mån

privilegierad ställning.

Det kan till en början anmärkas att vattenlagen upptager fisket bland de

s. k. kungsådreintressena. Kungsådrebegreppet innebar enligt den

före vattenlagen gällande rätten (förordningen den 30 december 1880 om

jordägares rätt över vattnet å hans grund med däri sedermera vidtagna änd­

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

skyddande och bevarande, vilka kan anses tekniskt och ekonomiskt motive­

rade. Den byggande är i regel även pliktig att utgiva särskild årlig avgift

till befrämjande av fisket inom landet enligt de närmare grunder som an-

gives i 2 kap. 10 §.

De bestämmelser som gäller byggande i vatten är i det stora hela tillämp­

liga även å vattenreglering (3 kap. 2 och 26 §§).

Även genom inrättande av allmän f 1 o 111 e d i ett vattendrag kan

verkningar uppstå för fisket, dels genom anläggningarna (dammbyggnader

med därvid verkställd reglering av vattenavrinningen för flottningsändamål,

rensningar i vattendraget in. m.) och dels genom flottgodsets framförande.

Prövning av fråga om inrättande av allmän flottled sker vid syneförrätt-

ning. Enligt 6 kap. 2 § får allmän flottled inrättas, där det befinnes vara av

nöden och kunna medföra väsentligt gagn för orten eller eljest lända till

nytta för det allmänna, och vid prövningen skall hänsyn tagas till omfatt­

ningen å ena sidan av ortens skogshantering och av gagnet för densamma

av flottledens inrättande samt å andra sidan av de störningar, som genom

flottleden eller flottningen däri kan vållas andra näringar. Synemännens

utlåtande skall alltid underställas vattendomstolens prövning, och i vissa

fall, bl. a. då fiskerinäring av större betydenhet kan komma att lida väsent­

ligt förfång genom flottningen, ankommer det på Kungl. Maj :t att pröva,

huruvida flottleden skall få komma till stånd (6 kap. 3 §). Enligt bestäm­

melse i 6 kap. 8 § är det förut omnämnda stadgandet i 2 kap. 8 § tillämpligt

även i fråga om arbete för inrättande av allmän flottled. Årlig fiskeavgift

kan utdömas (6 kap. 9 §). Vid syneförrättning för inrättande av allmän

flottled skall synemännen, enligt vad som stadgats i 10 kap. 17 §, bl. a.

undersöka, huruvida med hänsyn till befarad skada eller olägenhet för

fiske eller stränder erfordras, att flottningen i hela flottleden eller någon

del därav inskränkes till viss tid av året eller särskilda anordningar till

fiskets skyddande vidtages samt huruvida för åtgärder till fiskets bevarande

särskild avgift bör åläggas de flottande.

De sakkunniga. De sakkunniga framhåller inledningsvis att fiskerinäring­

ens betydelse för folkförsörjningen på senare tid blivit uppmärksammad i

ökad grad. Intresset hade ökats för skapande av en rationell fiskevård och av

förbättrade betingelser för fisket i olika avseenden. I samband härmed hade

uppmärksamheten mer än tidigare kommit att riktas på de verkningar å

fisket som uppkomme genom ingrepp av olika slag i vattendragen. Såsom

framginge av åtskilliga till de sakkunniga överlämnade framställningar hade

från olika håll ifrågasatts, huruvida vattenlagens föreskrifter till skydd för

fisket i samband med vattendragens exploatering för kraftändamål och för

flottning gåve fisket det skydd som dess stora betydelse ur allmän synpunkt

finge anses kräva. Frågan hade fått särskild aktualitet genom den omfattan­

de utbyggnadsverksamhet som under de senaste 10—15 åren förekommit i

de norrländska vattendragen. Dessa hade dessförinnan varit relativt försko­

nade från ur fiskets synpunkt mera allvarliga ingrepp.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

ningar på fisket. De egentliga laxfiskarna hindras i vissa älvar redan ganska

nära mynningen av fall, som de även under naturliga förhållanden ej kunna

passera. Allt eftersom utbyggnaden av älvarna fortskrider bli emellertid be­

tingelserna för fisket sämre. I flera av våra laxälvar har man närmat sig

det stadium, då framkomstmöjligheterna för laxen äro stängda och lekplat­

serna i huvudsak förstörda. Denna utveckling berör icke blott fisket i

själva vattendragen utan även det ännu betydelsefullare havsfisket. Om lek­

platserna och framkomstmöjligheterna för laxen i älvarna försvinna, riske­

rar man nämligen en ödesdiger nedgång jämväl i havsfisket. Det må fram­

hållas att detta även skulle medföra indirekta verkningar, som icke böra för­

bises. Under senare år, då laxfisket i havet varit särskilt intensivt, har detta

fiske visat sig vara av betydelse även för upprätthållande av det viktiga

strömmingsfisket. Med hänsyn till strömmingsfiskets säsongartade karaktär

äro dess utövare ofta beroende av att arbeta med flera olika fiskslag, och lax­

fisket har på vissa platser spelat en avsevärd roll såsom utfyllnad i fiskare­

nas förvärvsmöjligheter.

Det bör emellertid understrykas att det icke endast är kraftverksbyggna-

derna och sjöregleringarna, som utgöra ett hot mot fisket. Genom flottleds-

byggnader och flottningen kunna menliga verkningar å fisket uppkomma.

För flottningens bedrivande har i flottlederna inrättats ett betydande antal

dammbyggnader, vid vilka vattenhushållning äger ram. Flottgodsets fram­

förande liksom i anspråktagande av vattenområden för timmermagasin o. dyl.

kan menligt påverka möjligheterna att utöva fiske. Lekplatser kunna för­

störas genom rensningar och avlagringar av barkavfall.

Såsom nyss antyddes har man även att räkna med föroreningen av vatten­

dragen. Denna innebär, särskilt i vissa vattendrag i de södra delarna av lan­

det, en betydande olägenhet för fisket.

Man torde måhända ej heller kunna helt utesluta en viss risk för alltför

hög beskattning av fiskbeståndet. Det kan sålunda ifrågasättas, om den be­

tydande ökning av laxfångsterna, som framgår av de förut återgivna fångst­

siffrorna, verkligen motsvaras av en i samma grad ökad tillgång på lax.

De höga fångstsiffrorna kunna möjligen till en del sammanhänga med att

ett mera intensivt fiskande ägt rum. Ett flertal nya fasta laxfisken ha på

senare tid tillkommit i älvarna, och havsfisket bedrives med moderna bå­

tar och redskap över huvud. Även denna fara måste naturligtvis uppmärk­

sammas, så att man icke för kortsiktiga vinster offrar värden som bort be­

varas för framtiden. I

I det följande tager de sakkunniga upp frågan om fiskets möjligheter

att hävda sig gentemot kraft- och flottningsintressena. De erinrar därvid

om alt de betydelsefulla stadgandena i 2 kap. 3 § vattenlagen erbjöde möj­

lighet att, om ett betydande fiskeintresse genom ett vattenbyggnadsföretag

lede intrång, hindra att företaget finge komma till utförande. En avvägning

mellan kraftintresset och fiskeintresset skulle emellertid äga rum. Man

torde ha anledning räkna med att kraftintresset vid denna avvägning un­

der överskådlig tid framåt oftast konnne att väga tyngst. Att genom lag­

stiftning stärka fiskets ställning, t. ex. genom inskränkning av den Kungl.

Maj :t medgivna dispensrätten, torde ej vara möjligt. Det vore däremot

uppenbarligen nödvändigt, att frågan om företrädet mellan kraftintresset

och fiskeintresset i varje särskilt fall underkastades en omsorgsfull pröv­

ning. I vissa ur kraftsynpunkt mindre lämpliga älvar torde fiskeintresset

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

flodöverbyggnader eller vattenregleringar större hänsyn ha tagits till fis­

kets intressen. Blott alltför ofta hade ett visst företagarintresse (elkraftpro­

duktionen) med hjälp av det mäktiga expropriationsvapnet, som vattenla­

gen givit just denna näring, kunnat för en billig penning tillföra sina in­

tressenter en företagarvinst och då undandragit fisket en dylik.

I ett par yttranden påyrkas emellertid uttryckligen ändring av tillåtlig-

hetsreglerna till förmån för fisket. Föreningen statens fiskeritjänstemän och

riksförbundet landsbygdens folk anser att en omprövning av 2 kap. 3 § bör

ske för att bereda fisket ett bättre skydd. Svenska sydkustfiskarenas cent­

ralförbund ifrågasätter om det vore möjligt att nå positiva resultat för

skydd åt laxfisket, med mindre det utfärdades förbud mot utförande av

industriella anläggningar i älvar, där laxen vanligtvis hade sin lekplats.

Spörsmålet om kungsådreinstitutet beröres av vattenrättsdomaren i Norr­

bygdens vattendomstol, som framhåller att man icke finge förbise, att be­

stämmelserna om kungsådra kunde medföra ett speciellt skydd för fisket.

Även en fiskeriintendent uttalar att kungsådreintressena ej syntes ha beak­

tats i de sakkunnigas förslag.

Svenska vattenkraftföreningen understryker för sin del att det icke endast

vore vattenkraft- och vattenregleringsföretag som kunde menligt beröra fis­

ket. För allmänheten låge det nära till hands att giva dylika företag skulden

för inträffad minskning av fisktillgången, eftersom de tilldroge sig särskild

uppmärksamhet. Samma påpekande göres av advokatsamfundets styrelse,

som särskilt framhåller att flottningens skadliga verkningar å fisket icke

finge förbises; den omständigheten att det numera på många håll icke före-

låge behov av att inrätta helt nya flottleder, gjorde det icke mindre betydelse­

fullt att frågan om fiskets skydd i redan befintliga flottleder omsorgsfullt

prövades, särskilt med hänsyn till att det alltjämt i dessa förekomme bety­

dande ombyggnader, utvidgningar och rensningar. Å andra sidan anför Ljus­

nans flottningsförening i sitt yttrande, att flottningens skadliga inverkan

på fisket överdrivits. Även om fiskets utövande någon gång kunde försvåras

av flottningen, torde det vara felaktigt att flottningen inverkade menligt på

fisktillgången. Enligt föreningens mening vore förhållandet sannolikt det

motsatta.

Av vandringsfiskutredningen den 5 maj 1951 överlämnat betänkande. År

1945 träffades mellan vattenfallsstyrelsen samt representanter för vissa

enskilda kraftföretag ävensom lantbruksstyrelsens fiskeribyrå överenskom­

melse om undersökning av de problem, som sammanhänger med kraftverks-

byggnaders och regleringars inverkan på främst laxens men även annan

vandringsfislts existens-, närings- och fortplantningsförhållanden samt före­

fintliga möjligheter att förhindra, minska och kompensera uppkommande

skada å bestånden av sådan fisk. För utredningen bildades en särskild kom­

mitté, benämnd vandringsfiskutredningen och numera bestående av tolv

ledamöter. Av ledamöterna anses sex skola representera kraftverksintres-

sena och sex fiskeintressena. Hos kommittén finns anställd en särskild

22

naderna för åtgärderna. Särskilda älvkommittéer bör tillsättas för de olika

vattendragen. I dessa kommittéer bör ingå representanter för såväl fiske­

intresset som kraftintresset och de övriga intressen — exempelvis flott-

ningen — som utnyttjar vattendragen till men för fisket.

Angeläget är, att i domar innefattande tillstånd till byggande i vatten, före-

skrives åtgärder till fiskets skyddande att utföras i så god tid, att den skada

som åtgärderna är avsedda att förebygga icke sker innan åtgärderna hinner

verka. För möjliggörande härav bör i god tid verkställas erforderliga för­

undersökningar och avgivas förslag till skadeförebyggande åtgärder. Större

statsbidrag bör anvisas till bl. a. inköp av nödig apparatur och anställande

av erforderlig arbetshjälp åt fiskeriintendenterna.

Självfallet "bör icke, såsom hittills i en del fall skett, sådana byggnadsarbe­

ten, till vilka kräves tillstånd enligt vattenlagen, påbörjas förrän tillstånd

erhållits. För att det skall bli möjligt att undvika ett föregripande i vissa

fall av domstolens beslut kräves dock att erforderlig förstärkning sker av

domstolspersonalen.

Hittills tillämpade kompensationsåtgärder för laxbeståndets bevarande blir

säkerligen icke tillräckliga för att kompensera de skador som den fort­

satta allt fullständigare utbyggnaden av laxälvarna måste medföra. Övergång

till uppfödning och utsättning i älvmynningen och vid kusten av utvand-

ringsfärdiga ungar (smolt) torde förr eller senare bli nödvändig. Redan

utförda försök visar att detta är biologiskt genomförbart. Något bestämt ut­

talande om den ekonomiska lönsamheten av sådana åtgärder kan för när­

varande icke göras, men sannolikt är att kompensationsverksamhet av detta

slag är försvarlig även ur ekonomisk synpunkt. Om man med önskvärd

snabbhet skall kunna lösa många viktiga ännu olösta frågor och uppnå eko­

nomiskt lönande resultat är emellertid en omfattande, avsevärt utvidgad

försöksverksamhet nödvändig. Denna försöksverksamhet synes även i fort­

sättningen böra utövas genom vandringsfiskutredningens försorg.

Även om det lyckas att genom lämpliga åtgärder förebygga nedgång av

laxbestånden till följd av den fortsatta utbyggnadsverksamheten i de lax-

producerande älvarna, är det ovisst, hur länge de senaste årens goda lax­

fångster kommer att fortfara. Erfarenheten har nämligen visat, att laxbe­

stånden är föremål för mycket stora naturliga variationer. Det synes därför

vara av vikt, att särskild utredning företages rörande dels investeringsverk­

samheten beträffande fiskebåtar och fiskehamnar inom östersjöområdet,

dels möjligheten att här omlägga fisket med hänsyn till risken att laxbestån­

det kan komma att minska såväl till följd av naturliga orsaker som på grund

av sådana ingrepp i vattendragen, som till äventyrs ej kan kompenseras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Departementschefen. Skyddet för fisket är en av de många frågor, som

aktualiserats till följd av den för närvarande bedrivna mycket omfattande

vattenbyggnadsverksamheten. Att fisket kommit att bli föremål för allde­

les särskild uppmärksamhet i detta sammanhang beror på att fisket och

fiskevården numera ägnas ett mycket livligt intresse i vårt land. Tydliga

uttryck för strävandena under senare år att bereda fisket och fiskerinäring­

en förbättrade betingelser är inrättandet av en särskild fiskeristyrelse samt

genomförandet av en ny fiskerättslag. Såsom ett led i arbetet på fiskets be­

främjande har även framförts krav på åtgärder till förbättrat skydd för fis­

ket vid byggande och andra dylika åtgärder i sjöar och vattendrag.

Jag vill erinra om att denna fråga helt nyligen varit föremål för riksda­

24

Kungl. Maj.ts proposition nr

lider förfång, utgöra hinder för tillstånd till företaget. Å andra sidan kan ett

företag, som icke uppfyller villkoret om ett visst matematiskt förhållande

mellan nyttan och skadan eller som medför väsentligt förfång för fiskeri­

näringen, ändå få komma till stånd, om det är av stor betydelse ur allmän

synpunkt. Tillämpningen av de angivna grundsatserna har hittills i allmän­

het utfallit så att fisket fått stå tillbaka för kraftintresset, vilket uppen­

barligen sammanhänger med att nyttiggörandet av vattenkraften vanligtvis

representerar mycket betydande ekonomiska värden i jämförelse med den

skada som åsamkas fisket. Detta resultat är ur fiskets synpunkt beklagligt

men måste accepteras ur allmän samhällelig synpunkt. Tillräcklig anledning

att nu upptaga en diskussion om revidering av tillåtlighetsreglerna i det

speciella avseende varom här är fråga torde knappast föreligga. I den mån

fisket och fiskerinäringen tillmätes en ökad betydelse ur samhällets syn­

punkt kommer detta att avspegla sig vid myndigheternas ställningstagan­

den till de särskilda kraftverksprojekten. Jag vill såsom exempel erinra om

hurusom myndigheterna ställde sig mycket tveksamma till det stora kraft­

verksbygget vid Bergeforsen i Indalsälven. Tillåtlighetsfrågan beträffande

detta företag fick nyligen sin lösning efter ett utdraget prövningsförfarande.

Det slutliga avgörandet innebar medgivande till företaget, men betydande

kompensationsåtgärder för fisket kommer att vidtagas.

I ett par remissyttranden har, i anslutning till vad de sakkunniga anfört

rörande fiskets möjligheter att hävda sig i konkurrensen med kraftintresset,

påpekats att man ej kunde bortse från att bestämmelserna i vattenlagen om

kungsådra innebure ett speciellt värn för fiskeintresset. Såvitt angår förhål­

landet mellan kraftintresset och det allmänna fiskeintresset torde emeller­

tid kungsådreinstitutet, med den gestaltning det erhållit i vattenlagen, ej

erbjuda fisket något särskilt skydd utöver det som innefattas i de allmän­

na reglerna rörande byggande i vatten i 2 kap. vattenlagen.1 Det är dock

tydligt att det allmänna fiskeintresset vid tillåtlighetsprövningen ofta spe­

lar en särskilt framträdande roll, när det gäller vattendrag av den storlek

att i dem finnes kungsådra.

Av det anförda framgår att jag icke är beredd att tillstyrka lagstiftnings­

åtgärder i syfte att med hänsyn till fiskets intressen göra villkoren för till-

låtlighet av byggande i vatten mera restriktiva än för närvarande. Det är

emellertid i hög grad angeläget att fisket i den mån det är möjligt skyddas

och bevaras trots utbyggnaden av vattendragen. Jag kommer att i det föl­

jande, i anslutning till de sakkunnigas förslag, upptaga olika spörsmål om

revision av vattenlagens bestämmelser i detta avseende. Det bör här beto­

nas, att det finns ett glädjande drag i den för fisket ogunstiga utveckling,

som den starka expansionen på vattenbyggnadsområdet inneburit, nämli­

gen det intresse vattenkraftindustriens representanter själva ådagalagt för

att i möjligaste mån söka upprätthålla fiskbeståndet vid den allt fullständi­

gare utbyggnaden av vattendragen. Igångsättandet av den s. k. vandrings-

fiskutredningen har visat sig vara ett synnerligen värdefullt initiativ. Det

är enligt min mening mycket angeläget, att de åtgärder för åstadkomman-

Jfr 1917 års bet. s. 165.

26

Kungl. ,Maj ris proposition nr 23.

å fisket av det fortsatta utbyggandet av vattenkraften och annat byggande i

vatten ävensom av flottningen. Härom anför de sakkunniga närmare:

I detta hänseende bör särskilt framhållas, att det ur allmän synpunkt och

på lång sikt är högst angeläget att åtgärder så långt möjligt vidtagas för att

bibehålla fiskbeståndet och möjligheterna till fiskerinäringens förkovran

och att man icke låter sig nöja med att tillerkänna de enskilda fiskeintres­

senterna penningersättning för lidna skador. Det bereder för övrigt mycket

stora svårigheter att tillförlitligt uppskatta omfattningen och värdet av skada,

som uppkommer för enskilda fiskeintressenter. Frågan vilka sakägare, som

ha sådan rättslig ställning att de äro berättigade till skadeersättning, kan

också ibland vara komplicerad. Det synes exempelvis tveksamt, huruvida

personer som utöva fiske vid kusten utanför det enskilda fiskevattnet eller

på internationellt vatten kunna — alldeles bortsett från svårigheten att be­

visa sambandet mellan visst kraftverksbygge och skada å havslaxfisket —

åberopa någon rättsgrund, som ger stöd för ersättningstalan. De sakkunniga

ha emellertid ej anledning att närmare ingå på dessa frågor, vilka i rätts­

tillämpningen böra prövas enligt de allmänna grunder som gälla för ersätt­

ning i vattenmål.

När man sålunda konstaterar, att det gäller alt i största möjliga omfatt­

ning få till stånd åtgärder, genom vilka betingelser skapas för fiskets bibe­

hållande och utveckling jämsides med att vattendragen utnyttjas för kraft­

ändamål och för flottning, är därmed sagt att vad man här möter i första

hand är en fråga om vilka möjligheter och metoder den tekniska utveck­

lingen och den fiskeribiologiska forskningen kunna anvisa i sagda avseende.

I fråga om de möjligheter alt skydda fisket som stå till buds må först näm­

nas, att mycket kan vinnas genom att vattenhushållningen anpassas med

hänsyn till betingelserna för fisket, i främsta rummet genom att vattenav­

rinningen regleras så att vattenföringen i vattendraget icke nedgår under er­

forderligt minimivärde. Enligt vad som uttalats från fiskesakkunnigt håll

bör denna minimivattenföring i regel motsvara minst den naturliga lågvat-

tenföringen. Finnas lekmöjligheter och förutsättningar för fisken att uppe­

hålla sig uppströms dammbyggnaden, kunna anordningar vidtagas för att

möjliggöra fiskens framkomst, såsom genom laxtrappor, ålyngelledare eller

eventuellt genom upptransport av fisken. I många fall har man emellertid

sökt upprätthålla fiskbeståndet genom fiskodling. Fullt effektiva metoder för

rationell fiskodling i större skala äro ännu ej utexperimenterade. På området

försiggår dock ett livligt forskningsarbete, vilket i stor utsträckning såsom

i fråga om vandringsfiskutredningen sker på kraftintressenternas bekostnad.

Vandringsfiskutredningen har satt som sitt mål att skapa möjligheter att

upprätthålla laxbeståndet i havet, oaktat uppvandrings- och lekmöjligheterna

för laxen i flertalet av de stora laxälvarna komma att kanske nästan helt för­

svinna. Utredningens arbete är lagt på lång sikt, och det lärer dröja åtskil­

liga år, innan arbetet är avslutat. Men det kan förväntas att, allt eftersom

arbetet fortskrider, vissa resultat skola framkomma, vilka kunna omedel­

bart tillgodogöras. — Ej sällan torde det vara möjligt att, då t. ex. genom en

sjöreglering betingelserna för ett visst fiske försämras, genom fiskodling

framskapa ett fiskbestånd bestående av annan eller andra fiskarter, vilka

kunna trivas i det reglerade vattenområdet.

Efter erinran om innehållet i 2 kap. 8 § vattenlagen anför de sakkunniga

vidare:

I den mån fisket påverkas av byggnaden och den vid densamma verkställda

vattenhushållningen blir den byggande regelmässigt pliktig att vidtaga åt­

28

varande vore möjligt ha blivit tillgodosedda genom igångsättande av vand-

ringsfiskutredningen.

En av de sakkunniga, herr Skoglund, har i ett särskilt yttrande ifrågasatt,

huruvida icke bestämmelser angående lågvattenföringen såsom minimigräns

borde intagas i lagtexten.

Yttrandena. Kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, flera fiskeriintendenter,

svenska ostkustfiskarenas centralförbund samt föreningen statens fiskeri-

tjänstemän ansluter sig till herr Skoglunds förslag att bestämmelser om låg­

vattenföringen såsom minimigräns skall införas i lagtexten. Även länsstyrel­

sen i Kronobergs län och svenska fiskevårdsförbundet ger uttryck åt sam­

ma uppfattning, dock under framhållande av att möjlighet till undantag i

särskilda fall borde beredas.

Vattenöverdomstolen anser erforderligt att i 2 kap. 8 § införes bestämmel­

ser, som klart utsäger när avgifter kan utdömas och till vilket ändamål av­

gifterna skall användas. I lagtexten borde sålunda tydligt komma till uttryck,

att huvudregeln vore, att den byggande skulle vidtaga och bekosta erforder­

liga åtgärder till fiskets skydd. Endast i de fall då den byggande ej kunde

anses vara i stånd att tillfredsställande fullgöra erforderliga åtgärder eller

någon av dem, eller det eljest kunde finnas lämpligt att uppdraga åtgärder­

nas vidtagande åt annan, borde ett åläggande för den byggande att utgiva

avgift ifrågakomma. I domstolens beslut om förpliktande att utgiva avgift

borde med ledning av den fiskerisakkunniges yttrande såvitt möjligt angi­

vas, till vilka åtgärder avgiften vore avsedd att användas.

Svenska fiskevårdsförbundet har ifrågasatt, om icke föreskriften i 8 §

fiskeristadgan om skyldighet att framför turbinintag ha fiskgaller med två cm

öppningar borde överflyttas till vattenlagen. Förbundet framhåller, att det

i praktiken torde vara betydligt vanligare att ansökan om befrielse från

nämnda skyldighet prövas av vattendomstolen än att dylik ansökan prövas

av länsstyrelse.1

Departementschefen. Stadgandet i 2 kap. 8 § vattenlagen innebär, att den

som bygger i vatten är pliktig att vidtaga de åtgärder och underkasta sig de

föreskrifter som påkallas för att fisket skall kunna upprätthållas, dock att

befrielse härifrån kan medgivas om nyttan av ifrågasatt anordning ej står

i skälig proportion till den förlust och kostnad som åsamkas honom. I de

sakkunnigas förslag har stadgandet lämnats oförändrat såvitt nu är i fråga.

Vid remissbehandlingen av förslaget har emellertid framkommit önskemål

om att på några punkter en närmare precisering av lagtexten borde ske till

ledning för domstolen. Sålunda har från flera håll påyrkats att i lagtexten

skulle angivas att vattnet vid en dammbyggnad ej finge innehållas på sådant

sätt, att vattenföringen nedströms densamma nedginge under den naturliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

1 Jfr bet. med förslag till fisleeristadga m. m. (SOU 1953:2) s. 27.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

såsom drivkraft eller för nämnda ändamål göres annan byggnad i vatten, var­

igenom de naturliga vattenståndsförhållandena ändras. Avgiften skall be­

stämmas till minst tio öre och högst en krona för varje hästkraft, som vid

lågvatten kan uttagas vid byggnaden. I fråga om byggnad i vatten med ända­

mål att utöva reglering av vattnets avrinning eller att tillgodogöra vattnet

annorledes än såsom drivkraft gäller detsamma, dock att avgiften därvid

skall beräknas efter den före regleringen framrinnande lågvattenmäng­

den eller, där fråga är om vattnets tillgodogörande, efter den lågvattenmängd,

som kan vid byggnaden uttagas, samt utgå med minst tio och högst ett­

hundra kronor för varje sekundkubikmeter. Har byggnaden till ändamål så­

väl vattnets tillgodogörande såsom drivkraft som utnyttjande av vattnet an­

norledes eller reglering av vattnets avrinning, skall i fråga om beräknings­

grunden vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål, som är

det huvudsakliga. Avgiften skall erläggas från och med året näst efter det

då arbetet på byggnaden påbörjats och utgå årligen så länge byggnaden bi-

beliålles. Befrielse från skyldighet att utgiva avgift kan medgivas, om genom

byggnaden endast obetydlig ändring i vattenståndsförhållandena förorsakas.

Om byggnad, som tillkommit enligt den före vattenlagen gällande rätten,

blir ombyggd eller ändrad och ombyggnaden eller ändringen medför väsent­

ligt större skada å fisket än den byggnaden förut orsakat, skall avgift utgå

och därvid — vilket måhända ej med full tydlighet framgår av lagtexten

men uttryckligen utsagts i motiven — beräknas på samma vattenmängd resp.

vattenkraft som om hela byggnaden vore ny. I övrigt är ägare av äldre

byggnader ej pliktiga att utgiva fiskeavgift enligt förevarande paragraf.

Fiskeavgiften skall inom de fastställda gränserna bestämmas av vatten­

domstolen efter förslag av statens fiskeritjänsteman. Vid bestämmandet av

avgiften skall avseende fästas bl. a. därå, om fiske finnes som genom bygg­

naden skadas, om med hänsyn till byggnadens storlek och beskaffenhet i

övrigt samt dess belägenhet inverkan därav å fisket är mer eller mindre

menlig, om byggnadens ägare jämlikt stadgandet i 2 kap. 8 § förpliktats att

vidtaga och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna

dylika anordningar för ägaren medför större eller mindre kostnad.

Efter vattenlagens genomförande med ingången av år 1919 har i avgifter

enligt 2 kap. 10 § till och med den 30 juni 1953 influtit sammanlagt omkring

2,6 miljoner kronor, vartill kommer räntor å fonderade avgifter. Avgifterna

ökas år från år i samband med tillkomsten av nya kraftverk och vattenreg­

leringar. Antalet avgifter utgjorde enligt senast tillgängliga uppgifter, som

härrör från år 1950, omkring 600. Flertalet av dem eller omkring 400 under­

steg 50 kronor, medan antalet avgifter över 1 000 kronor var omkring 30.

De sakkunniga. De sakkunniga framhåller att vissa anmärkningar fram­

kommit mot det sätt, på vilket normerna för avgiften enligt 2 kap. 10 § av­

vägts, och att i några avseenden tvekan uppkommit om bestämmelsernas

rätta innebörd.

Till en början upptager de sakkunniga frågan om avgiften för kraft­

32

Kung].

i

Maj.ts proposition nr 23.

kan vederbörlig hänsyn härtill tagas med beaktande av de i varje särskilt

fall föreliggande omständigheterna enligt de grunder som angivas i nuva­

rande andra stycket av 2 kap. 10 §.

Beträffande fiskeavgiften för vatten regleringar påpekar de

sakkunniga, att endast vattendragets storlek uttryckt i lågvattenföringen

före regleringen — ej företagets omfattning — kommer till uttryck i den

nu gällande beräkningsgrunden, samt anför vidare:

Avgiften för en reglering skall beräknas till visst belopp för varje sekund-

kubikmeter av lågvattenföringen, vare sig det är fråga om vattenståndsva-

riationer på någon eller några decimeter eller genom regleringen skapas ett

regleringsmagasin med flera meters höjd. Även om viss möjlighet till an­

passning föreligger genom den vida latituden för avgiftens bestämmande,

synes detta förhållande ej fullt tillfredsställande. I vissa fall kommer av­

giften att bliva alltför låg med hänsyn till syftet med densamma och i jäm­

förelse med vad som utgår för kraftanläggningar, medan den i något fall

möjligen kan tänkas bliva oskäligt hög. Genomsnittligt sett torde de för

vattenregleringar fastställda avgifterna till beloppen ligga under vad som

kan anses såsom en skälig nivå. Med hänsyn härtill synas åtgärder böra

övervägas för genomförande av en måttlig höjning med samtidig anpass­

ning till vederbörande företags omfattning. Det skulle kunna ifrågasättas

att avgiften beräknades efter samma grund som regleringsavgifterna enligt

4 kap. vattenlagen, d. v. s. med hänsyn till ökningen i uttagbar vattenkraft

i de av regleringen berörda strömfallen. Ej heller denna beräkningsgrund

anknyter dock i tillräcklig grad till själva regleringen och dess omfattning;

bl. a. bleve avgiftens storlek beroende av huruvida regleringssjön ligger

högt upp i vattendraget, så att ett flertal kraftverk få båtnad av reglering­

en, eller om sjön ligger längre ned. Lämpligare synes vara att till grund för

avgiften lägga storleken av det vattenmagasin, som är beläget mellan regle-

ringsgränserna (bruttomagasinet). Även mot en sådan beräkningsgrund

lära vissa anmärkningar kunna riktas, men den torde vara den bästa som

står till buds. Metoden är användbar såväl vid årsreglering som vid kort-

tidsreglering. Bestämmandet av vad som skall anses såsom regleringsmaga­

sin torde ej behöva vålla några större svårigheter, även om, såsom under­

stundom är fallet, någon fix dämningsnivå ej är föreskriven. Såsom av-

giftslatitud föreslås minst tio öre och högst en krona för varje del av maga­

sinet, som omfattar 50 000 kubikmeter. För regleringsföretag av mera be­

tydande omfattning lärer emellertid med denna norm avgiften komma att

bli oskäligt hög. För den del av magasinsvolymen, som överstiger 100 mil­

joner kubikmeter, bör därför beräkningsnormen avse varje del, som om­

fattar 100 000 kubikmeter.

Till belysning av verkningarna av den föreslagna ändringen av beräk-

ningsgrunden har i eu vid promemorian fogad uppställning meddelats vissa

uppgifter angående några redan pågående regleringar av olika omfattning.

Uppställningen torde få fogas såsom bilaga till protokollet (Bilaga C).

De sakkunniga upptager även frågan, huruvida och efter vilka grunder

fiskeavgift skall utgå vid ombyggnad eller annan ändring

av törut befintlig anläggning. 1 detta hänseende uttalar de sakkunniga föl­

jande.

I lagrummet finnes särskilt stadgande härom blott beträffande anlägg­

ningar, som tillkommit jämlikt äldre lag. I nuvarande fjärde stycket stad-

Kungl. Maj:ts proposition nv 23.

33

gas sålunda, att därest byggnad, som tillkommit jämlikt äldre lag, blir om­

byggd eller ändrad och ombyggnaden eller ändringen medför väsentligt

större skada å fisket än den byggnaden förut orsakat, de i första och andra

styckena givna bestämmelserna skola lända till efterrättelse i avseende å

byggnaden. Såsom framgår av avfattningen av bestämmelsen i fjärde styc­

ket och ytterligare bestyrkes genom ett uttalande i motiven, skall i detta

fall avgiften beräknas på hela den vattenmängd resp. vattenkraft, som kan

vid byggnaden uttagas. Uttrycket ombyggnad eller ändring torde ha avse­

ende ej blott å själva byggnadens beskaffenhet. Man får fatta uttrycket i

den mera vidsträckta bemärkelse, som i 2 kap. 1 § gives åt begreppet byg­

gande i vatten, så att däri inbegripes varje åtgärd till förändring av vattnets

djup eller läge. Även om ändringen blott innebär ändrade bestämmelser

angående vattenhushållningen vid dammen, torde sålunda nuvarande fjär­

de stycket i 2 kap. 10 § vara tillämpligt. Det är att märka att liuvudstadgan-

det i första stycket har sådan innebörd, att avgift skall utgå oavsett byggna­

dens verkningar å fisket och till och med oberoende av om i vattendraget

överhuvud taget finnes fisk eller ej; dessa förhållanden ha blott betydelse

för fastställande av avgiftens storlek inom den stadgade latituden. Lagstif­

taren har velat tillerkänna vattenbyggnader, som tillkommit jämlikt äldre

lag, en i viss mån privilegierad ställning genom förevarande stadgande i

fjärde stycket, som innebär att dessa enligt äldre lag tillkomna anläggning­

ar äro befriade från avgift, så länge icke vid desamma vidtagas sådana änd­

ringar som ha väsentliga skadeverkningar å fisket. Det är att märka att

stadgandet torde vara tillämpligt även då en förändring eller ombyggnad

avser att byggnaden skall utnyttjas för ett helt nytt ändamål, t. ex.‘ då en

gammal kvarndamm skall begagnas för reglering av vattnets avrinning ur

en ovanförliggande sjö till förmån för nedströms belägna kraftverk; även

i ett sådant fall skall sålunda avgift utgå blott under förutsättning att för­

ändringen medför väsentligt större skada å fisket än den som förut upp­

kommit (jfr N.J.A. 1927 s. 407). Understundom kan dock ändringen vara

så genomgripande, att det torde kunna ifrågasättas att behandla anläggning­

en eller ombyggnaden såsom ett helt nytt företag. När en gammal såg- eller

kvarndamm ombygges till en modern kraftanläggning med väsentligt större

fallhöjd och högre effekt, förefaller det knappast motiverat och förenligt

med grunderna för lagrummet att bibehålla anläggningen vid den gynna­

de ställningen enligt fjärde stycket.

Stadgandet i fjärde stycket‘torde innebära att fiskeavgift vid ombyggnad

eller ändring av äldre dammbyggnad skall utgå endast under förutsättning

atl ombyggnaden eller ändringen medför att de naturliga vattenståndsför-

hallandena ändras (jfr N.J.A. 1932 s. 163). Det förekommer ej så sällan,

att vid äldre anläggningar ombyggnad sker av dammtrösklar, skibord o. dyl.

på sådant sätt, att möjligheterna för fiskens upp- eller nedgång försämras,

utan att samtidigt någon ändring av dämnings- eller sänkningsnivån eller

vattenhushållningen vid dammen är avsedd. Är det fråga om en blott och

bär tatnmg av en äldre bristfällig dammbyggnad — något som ofta kan

lorsvara fiskens framkomstmöjligheter — torde byggnadens ägare ofta kun­

na aberopa sig på att det för dammen gällande tillståndet omfattar rätt att

avstanga vattendraget med en tät dammbyggnad, och i sådana fall synes

det vara riktigt, att han blir fri från fiskeavgift. I andra fall och särskilt

da det gader mera genomgripande ombyggnader, förefaller det dock omoti­

verat att fiskeavgift ej kan utdömas.

Beträffande ombyggnad eller annan ändring av anläggning, som tillkom-

r-nMi1 ^j vattenlagen, finnes ej något särskilt stadgande i 2 kap. 10 §. Det

torhallandet, att ombyggnad särskilt omnämnts beträffande äldre anlägg-

8 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 saml. Nr 23.

34

Kungl.

i

Maj:ts proposition nr 23.

ningar, skulle möjligen motsättningsvis kunna åberopas såsom stöd för att

ombyggnad av anläggning som tillkommit enligt vattenlagen ej skulle vara

avgiftsbelagd. I praxis har emellertid avgift brukat utdömas vid påbyggnad

av kraftverksdamm för uttagande av ytterligare vattenkraft, varvid avgif­

ten beräknats efter den genom påbyggnaden erhållna ökningen av lågvat­

teneffekten. Beträffande ändringar som skett utan direkta byggnadsåtgär­

der, t. ex. genomförande av korttidsrcglering vid en kraftverksdamm, har

praxis varit vacklande. Med tanke på den innebörd som i vattenlagen gives

åt begreppet byggande i vatten synes det emellertid knappast motiverat att

göra någon åtskillnad i detta avseende. Den redigaste tolkningen av lag­

rummet torde vara att anse varje ombyggnad eller annan ändring, som passar

in på definitionen i 2 kap. 1 g, såsom avgiftspliktig, därest den medför änd­

ring av vattenståndsförhållandena. Ofta brukar i sådana fall föreskrivas

åtgärder enligt 2 kap. 8 §, och det finnes knappast anledning varför avgift

enligt 2 kap. 10 § ej skulle utgå. Vissa svårigheter kunna nog uppkomma

när det gäller grunderna för avgiftens beräkning. Därest ändringen avser

genomförande av ett företag med helt nytt ändamål eller det gäller en på­

byggnad av det äldre företaget, kan avgiften i regel beräknas direkt enligt

de i lagen stadgade normerna. I andra fall åter torde ej kunna bortses från

sambandet med det befintliga företaget; avgiften får då beräknas närmast

såsom ett tillägg till den förut utgående avgiften. Medför ombyggnaden en­

dast obetydlig ändring i vattenståndsförhållandena, träder givetvis bestäm­

melsen i nuvarande tredje stycket om befrielse från avgiftsplikt i tillämp­

ning. För det fall, då ändring i vattenståndsförhållandena ej alls uppkom­

mer men ombyggnaden medför försämrade möjligheter för fiskens fram­

komst, synes enligt gällande rätt avgift ej kunna utdömas.

De grunder som äro att tillämpa beträffande fiskeavgift för ombyggnad

eller ändring av vattenbyggnad äro, såsom av den lämnade översikten fram­

går, ej så lättöverskådliga. Med hänsyn till de skiftande förhållanden som

förekomma torde det emellertid knappast vara möjligt att genom lagändring

tillskapa en enklare allmängiltig regel. Man torde emellertid med hänsyn

till vad förut anförts böra vidtaga den ändringen i grunderna för avgif­

tens utgående, att avgiftsskyldighet kommer att inträda för varje ombygg­

nad eller ändring, som försämrar möjligheterna för fiskens framkomst, även

om den ej ändrar vattenståndsförhållandena (såväl då ombyggnaden avser

anläggning, som tillkommit före vattenlagen, som då det gäller ändring av

en nyare byggnad). Frågan om grunderna i övrigt för bestämmande av av­

gift vid ombyggnad och ändring torde få lösas i rättstillämpningen i hu­

vudsak efter de riktlinjer som ovan angivits och med ledning av reglerna

angående avgifter vid vattenbyggnader i allmänhet. Vid utvidgning av vat-

tenregleringsföretag torde få iakttagas, att avgiften för det nya reglerings-

stadiet beräknas inom den latitud som blir tillämplig därest jämväl den

tidigare ianspråktagna magasinsvolymen beaktas; i den mån den samman­

lagda magasinsvolymen överstiger 100 miljoner kubikmeter, blir sålunda

den lägre latituden tillämplig.

Slutligen behandlar de sakkunniga den tredje av de i 2 kap. 10 § upp­

tagna kategorierna avgiftsbelagda byggnader, nämligen byggnad för

vattnets tillgodogörande annorledes än såsom driv­

kraft. Om avgiftsplikten för dylik byggnad anföres följande.

Även här gäller såsom förutsättning för avgiftsplikt, att byggnaden är av

beskaffenhet att genom densamma de naturliga vattenståndsförhållandena

ändras (se det förut omförmälda rättsfallet N.J.A. 1932 s. 163). Avgiften

36

ras på sådant sätt att de göras effektivt räntebärande och i minsta möj­

liga mån beroende av försämringar i penningvärdet. Beträffande de enligt

2 kap. 8 § utgående avgifterna, som skola användas till visst bestämt ända­

mål, bör undersökas om icke en sådan anordning kan genomföras, att fis-

keristyrelsen — eller den myndighet som eljest kan komma i fråga —

åtager sig att för framtiden mot viss engångsavgift vidtaga de åtgärder

som vid målets behandling visat sig erforderliga för fiskets skydd. Om

penningvärdet försämrades skulle på så sätt icke fisket drabbas, utan de

ökade kostnaderna skulle komma att åvila statsmakterna, som ju ytterst

ha ansvaret för att skadan på fisket fått ske. I anslutning därtill bör vi­

dare lämpligt sätt för avveckling av nu utgående årliga avgifter övervägas.

Vattenråttsdomarna i Österbygdens och Söderbijgdens vattendomstolar

framhåller, att det i fall, då avgiften enligt 2 kap. 10 § bleve mycket liten,

i praktiken befunnits olämpligt att den skulle utgå årligen och därmed

orsaka ett besvär med utbetalning och redovisning som icke stode i rim­

lig proportion till avgiftens storlek. I några fall hade det därför i praxis

hänt att i stället engångsavgift utdömts. Möjligheten härtill syntes böra

i förevarande sammanhang legaliseras. Samma förslag framföres av vat-

tenöverdomstolen såsom alternativ till dess nyssberörda förslag samt av

svenska fiskevårdsförbundet.

Fiskeristyrelsen anser att en bestämmelse om visst minimibelopp, för­

slagsvis 10 kronor, borde införas.

De sakkunnigas förslag har såsom framgår av det föregående den inne­

börden, att en obetydlig ändring i vattenståndsförhål-

landena icke i och för sig medför avgiftsplikt enligt 2 kap. 10 §. Med

anledning härav påpekar fiskeristyrelsen, att även en obetydlig ändring i

de naturliga vattenståndsförhållandena vore ägnad att medföra betydande

fiskeskador genom ödeläggande av lekplatser o. dyl., och ifrågasätter för­

denskull, om icke satsen »som ej är obetydlig» skulle kunna utgå ur den

föreslagna lagtexten till 2 kap. 10 §. Alternativt föreslår styrelsen den om­

redigeringen av lagtexten, att denna erhåller följande lydelse: »... såframt

byggnaden förorsakar ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena,

som hindrar eller försvårar fiskens framkomst eller eljest länder till ska­

da för fisket...». Ett liknande förslag framföres av en fiskeriintendent

med instämmande av länsstyrelsen i Värmlands län.

Förslaget att den oreglerade vattenföringen skall läggas till grund för

avgiften enligt 2 kap. 10 § vid kraftanläggningar avstyrkes av

vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol, kammarkollegiet och någ­

ra fiskeriintendenter.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol anför i denna fråga:

Mot de sakkunnigas förslag kan invändas att en avpassning av fiskeav­

giften efter vattenföringar som sedan mer eller mindre lång tid tillbaka, kan­

ske flera årtionden, upphört att vara aktuella, förefaller föga naturlig. Såväl

genom torrläggningsverksamheten i dess helhet som genom vissa andra före­

tag (vinterdämningar för flottningens behov in. m.) ha de naturliga lågvat-

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 23,

som ägt rum sedan tiden för vattenlagens tillkomst — ifrågasatts om icke

skalan för fiskeavgift vid kraftverksföretag borde höjas, exempelvis med 25

öre såsom lägsta och två kronor såsom högsta gräns.

Beträffande byggnad för tillgodogörande av vattnet a n-

norledes än såsom drivkraft ifrågasätter kammarkollegiet, om

icke för tydlighets skull borde i lagtexten uttryckligen angivas, att beräk­

ningen skall avse den vattenmängd som högst må uttagas vid byggnaden.

De sakkunnigas förslag beträffande fiskeavgift vid vattenregle­

ringar tillstyrkes i flertalet yttranden. En del ändringsförslag har dock

framkommit.

Till en början kan nämnas att vattenrättsdomaren i Norrbygdens vatten­

domstol anser det tvivelaktigt, om beräkningsnormen borde ändras för den

del av magasinet som överstiger 100 miljoner kubikmeter. Å andra sidan

förordas en sänkning av latituderna av svenska vattenkraftföreningen.

Föreningen framhåller att enligt en inom föreningen företagen undersök­

ning de föreslagna bestämmelserna skulle medföra en höjning av avgif­

terna för vattenregleringar med ungefär 150 procent. Denna ökning kunde

knappast betecknas såsom måttlig. En höjning med 75 procent syntes fullt

tillräcklig. Föreningen föreslår en avgiftslatitud av 10 öre till 1 krona för

varje del av magasinet, som omfattar 100 000 kubikmeter, upp till 100 mil­

joner kubikmeter och för varje del, som omfattar 200 000 kubikmeter där­

utöver.

Spörsmålet om fiskeavgiften vid korttidsreglering behandlas av vatten-

rättsdomarna i Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol upplyser att man vid

denna domstol sökt komma till rätta med problemet genom att vid bestäm­

mande av fiskeavgiften för nya kraftverk jämväl taga hänsyn till avsedd

korttidsreglering för kraftverkets räkning. Med denna metod borde vatten­

domstolen städse i domar om kraftverk —- även om någon korttidsreglering

då ej skulle vara aktuell — intaga förbehåll om omprövning av fiskeav­

giften då tillstånd till korttidsreglering framdeles ifrågakomme. Om man

utan vidare kunde verkställa sådan omprövning beträffande äldre kraft­

verk, som fått fiskeavgiften bestämd utan något sådant förbehåll, torde

dock vara ovisst. Att vid korttidsregleringar bestämma fiskeavgiften efter

bruttomagasinet syntes icke böra ifrågakomma. Korttidsreglering innefat­

tade många skilda typer av regleringar, vilkas närmare innebörd vore be­

roende av meddelade vattenhushållningsbestämmelser. I fråga om skador­

na av korttidsregleringar vore det många andra faktorer än magasinets

storlek som hade avgörande betydelse, t. ex. variationernas frekvens och det

tempo, i vilket tappningsförändringar genomfördes, storleken av största

och minsta vattenmängder vid avtappning, den tid under året och under

dygnet då variationerna i vattenståndet i magasinet och växlingarna i vat-

tenföringen i vattensystemet nedanför magasinet inträffade, djupförhål­

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

och forskningsverksamhet som .praktiska åtgärder på kust- och havsfiskets

område, vilka ändamål hittills alltid måst finansieras av anslagsmedel un­

der riksstatens driftbudget. Ett visst stöd för nyssnämnda praxis torde ha

hämtats ur det förhållandet, att fiskeavgifterna enligt 2 kap. 10 § upp­

fattats såsom en kompensation för skador å sötvattensfisket inom landet

såsom en totalitet. Bestämt stöd för denna uppfattning saknades emeller­

tid i förarbetena till vattenlagen. Och även om det ifrågavarande betrak­

telsesättet kunde anses ha varit sakligt grundat vid tiden för vattenlagens

tillkomst, kunde detta knappast sägas vara fallet numera. Länsstyrelserna

1 Norrbottens och Jämtlands län ger för sin del uttryck åt den uppfatt­

ningen, att avgifterna i ökad utsträckning borde komma till användning

för kompensering av skador i det vattendrag som berördes av vederböran­

de företag.

Departementschefen. Enligt 2 kap. 10 § vattenlagen är den, som bygger i

vatten, i vissa fall pliktig att utgiva en särskild årlig avgift till befrämjande

av fisket inom landet. De sakkunniga har föreslagit ganska genomgripande

ändringar beträffande grunderna för fastställande av dylik avgift.

Innan jag går närmare in på de sakkunnigas ändringsförslag torde jag få

något beröra frågan, huruvida avgiften bör bibehållas såsom periodisk av­

gift eller, såsom vattenöverdomstolen vid remissbehandlingen föreslagit, er­

sättas med engångsavgift. Vattenöverdomstolens förslag avser ej blott avgif­

terna enligt 2 kap. 10 § utan jämväl sådana avgifter, som enligt 2 kap. 8 §

utdömas i stället för direkta fiskevårdande åtgärder. Det är uppenbart att

vissa fördelar skulle vara förbundna med en övergång till engångsavgifter.

Förutom att uppbörd och redovisning förenklades vunne man att frågan om

ett särskilt omprövningsförfarande för årliga avgifter — vilken fråga kom­

mer att behandlas i det följande — förfölle. Emellertid skulle man sannolikt

nödgas fondera mycket betydande belopp, eftersom det vanligtvis ej skulle

vara möjligt att omedelbart omsätta avgiftsbeloppen i realvärden. Detta

måste anses innebära en väsentlig olägenhet, som överväger de angivna för­

delarna. Avgifterna bör därför bibehållas i sin nuvarande form. Dock torde

av praktiska skäl böra införas en bestämmelse om att obetydliga avgifts­

belopp enligt 2 kap. 10 § kan efter vattendomstolens beprövande erläggas

på en gång i form av ett kapitaliserat belopp.

Enligt de nuvarande grunderna för bestämmande av fiskeavgift enligt

2 kap. 10 § utgår avgift endast för byggnad, varigenom de naturliga vatten-

ståndsförhållandena ändras. Befrielse från avgiftsskyldighet kan medges, om

ändringen i vattenståndsförhållandena är obetydlig. De sakkunniga har före­

slagit den skärpningen av avgiftsplikten att avgift jämväl skall, oberoende

av huruvida vattenståndsförhållandena påverkas, utgå för byggnad, som är

av sådan beskaffenhet att den hindrar eller försvårar fiskens framkomst.

Jag vill tillstyrka denna ändring, som otvivelaktigt fyller en lucka i lagen.

Å andra sidan innebär de sakkunnigas förslag en lindring så tillvida att för­

slaget generellt utesluter avgiftsskyldighet vid en obetydlig ändring av vat-

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

som omfattar 100 000 kubikmeter — synes mig i huvudsak väl avvägd. Sär­

skilda överväganden påkallas emellertid beträffande fiskeavgift vid kort-

tidsregleringar. Det har i praxis rått en viss osäkerhet om hur de nu gäl­

lande bestämmelserna skall tolkas när det gäller dylik reglering. Denna

osäkerhet har sin grund däri att korttidsreglering icke medför ökning av

uttagbar vattenkraft och ofta utföres medelst en redan befintlig kraftverks-

eller regleringsdamm. Ett närmare ställningstagande till frågan är bero­

ende av spörsmålet om grunderna för fiskeavgift vid ombyggnad eller änd­

ring av dammbyggnad. Såsom de sakkunniga funnit kan en detaljerad

reglering i lagen av dessa grunder näppeligen genomföras. De riktlinjer för

tillämpningen som de sakkunniga i sina motiv angivit förefaller emeller­

tid ägnade att bringa hithörande frågor till en tillfredsställande lösning.

Dessa riktlinjer innebär såvitt angår korttidsreglering att fiskeavgift för

dylik reglering i vissa fall kan beräknas såsom ett tillägg till den tidigare

fastställda avgiften för den dammbyggnad, vid vilken korttidsregleringen

är avsedd att utövas. Detta lärer kunna ske utan att särskilt förbehåll därom

meddelats i samband med den tidigare avgiftens fastställande. I allmänhet

torde emellertid regleringen få betraktas såsom ett särskilt företag, för vil­

ket fiskeavgift utgår direkt enligt de för vattenreglering stadgade grunderna.

Såsom de sakkunniga anmärkt är den föreslagna nya beräkningsgrunden för

fiskeavgift vid vattenreglering användbar även för korttidsreglering. Visser­

ligen är korttidsregleringsmagasin ofta obetydliga i jämförelse med de inten­

siva växlingarna i vattenståndsförhållandena, och jag har därför övervägt

att i enlighet med ett av vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendom­

stol framfört förslag införa speciella regler för avgiftens beräkning vid kort­

tidsreglering. Emellertid är bestämmelserna om avgiftsskyldigliet i 2 kap.

10 § ändock tillräckligt komplicerade. Skulle det i något fall visa sig att

avgiften även med utnyttjande av den övre delen av skalan blir uppenbar­

ligen för låg, torde detta förhållande kunna beaktas vid fastställande av

företagarens skyldigheter enligt 2 kap. 8 §.

Ett par remissmyndigheter, bl. a. fislceristyrelsen, har upptagit frågan

om användningen av avgiftsbelopp som inflyter enligt 2 kap. 10 §. Det synes

ej ändamålsenligt att denna fråga närmare regleras i lagen. Jag vill emel­

lertid, i anslutning till vad fiskeristyrelsen i detta sammanhang anfört, såsom

min uppfattning uttala, att det ej torde föreligga något hinder mot att dylika

avgifter även användes till befrämjande av kust- och havsfisket.

IV. Begränsning av rättskraften hos beslut angående skydd för fisket.

Gällande bestämmelser. Beträffande rättskraften hos beslut angående byg­

gande i vatten stadgas i 2 kap. 22 § såsom huvudregel, att beslutet, sedan det

vunnit laga kraft, är gällande mot envar. Beslutet får sålunda bindande ver­

kan även gentemot det allmänna fiskeintresset. I vissa avseenden finnes dock

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

eller vattenregleringsföretag, å ena, samt beslut, som avser flottning eller av­

loppsvatten, å andra sidan, icke fullt så stor som kan synas framgå av eu

jämförelse mellan sagda lagrum. Det är nämligen alt märka, hurusom i åt­

skilliga fall föreligger skyldighet för vattenbyggnads- eller vattenreglerings-

företag att i större eller mindre omfattning underkasta sig omprövning i

fråga om fisket på den grund att villkor härom särskilt stadgats i tillstånds-

beslutet beträffande företaget. Detta gäller både i fråga om företag som

tillkommit före vattenlagen och beträffande sådana företag som erhållit sitt

tillstånd jämlikt nämnda lag. I de resolutioner angående överbyggande av

kungsådra som Kungl. Maj :t meddelade före vattenlagens ikraftträdande har

sålunda ofta föreskrivits omprövning beträffande företagets förhållande till

fiskeintresset, och även i vissa andra äldre tillstånd har föreskrivits mer

eller mindre begränsad skyldighet för företaget att underkasta sig nya före­

skrifter i avseende å fisket. I åtskilliga tillstånd som meddelats jämlikt vat­

tenlagen har vattendomstolen, när det gällt avgifter till fiskodling, föreskri­

vit omprövning med viss periodicitet. Understundom har föreskrifterna i

tillståndsbeslutet erhållit en ganska tänjbar eller obestämd formulering. Det

kan även erinras om att föreskrifterna angående oförutsedd skada i 2 kap.

24 § vattenlagen i praxis erhållit en mera vidsträckt tillämpning än som från

början torde ha avsetts med lagrummet, varjämte på senare tid förekommit

att vattendomstolen vid meddelande av tillstånd till ett företag uppskjutit

det slutliga avgörandet av vissa frågor, bl. a. beträffande fisket, och därvid

understundom meddelat provisoriska bestämmelser att gälla till dess frågan

bleve slutligen avgjord. Nya lagbestämmelser, som i viss utsträckning lag­

fäster denna praxis, har på grundval av de sakkunnigas år 1947 avgivna för­

slag genomförts vid 1952 års riksdag och trätt i kraft den 1 januari 1953

(prop. 1952:52).

Vid den nu lämnade översikten har ej särskilt uppmärksammats frågan i

vad mån rätt att påkalla omprövning tillkommer såväl byggnadens ägare som

motstående intressen eller blott endera sidan. Rätt till framställning om ny­

prövning enligt 4 kap. vattenlagen tillkommer uttryckligen både byggnadens

ägare och representant för det allmänna. Stadgandet i 2 kap. 24 § avser där­

emot endast talan som riktar sig mot byggnadens ägare. I de fall, då i till-

ståndsbeslut meddelats särskild föreskrift angående omprövning i avseende

å fisket, har understundom — t. ex. då det gällt fiskodlingsavgift — stad­

gats att båda sidor må påkalla omprövningen. I andra fall åter har befo­

genheten tillagts endast endera sidan eller frågan lämnats öppen. Emeller­

tid lärer bestämmelsen i 2 kap. 22 § vattenlagen angående tillståndsbeslu-

tets preklusiva innebörd närmast avse verkningarna gentemot de av före­

taget berörda rättsägarna. Visserligen kan ej antagas annat än att beslutet

även gentemot byggnadens ägare enligt allmänna grundsatser tar åt sig viss

rättskraft. I allt fall är byggnadens ägare rättskraftigt bunden av de av

domstolen fastställda ersättningarna till berörda sakägare. Däremot har i

praxis rättskraften ej ansetts ha sådan innebörd, att byggnadens ägare skulle

vara förhindrad att begära ändring av villkor, som visar sig ej ha någon

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 23.

tagarens skyldigheter i avseende å fisket, förrän tillräcklig erfarenhet an­

gående företagets verkningar vunnits, kunde man räkna med att behovet

av omprövning på den grund att verkningarna icke blivit rätt bedömda

skulle bli mindre framträdande. Den ifrågasatta allmänna inskränkningen

av rättskraften skulle sålunda kunna få sin största betydelse i fråga om

vissa redan befintliga anläggningar, beträffande vilka, utöver vad som vore

medgivet enligt lagen, inga eller blott begränsade möjligheter förelåge att

underkasta frågan om åtgärder till fiskets skyddande förnyad prövning.

Man vore ju dock i allmänhet principiellt obenägen att genom lagstiftning

göra intrång, utan kompensation, i rättigheter som förvärvats redan vid

lagstiftningens ikraftträdande. Vid vattenlagens genomförande hade lag­

stiftaren iakttagit en påfallande försiktighet när det gällde att bestämma

den omfattning, i vilken den nya lagen såvitt den medförde skärpningar av

den byggandes förpliktelser gentemot motstående intressen skulle givas

tillämpning på anläggningar, som tillkommit på grundval av äldre lagstift­

ning. Man torde därför — även om i nu förevarande avseende, som gällde

tillgodoseende av ett betydande allmänt intresse, de principiella betänklig­

heterna mot retroaktivitet ej kunde anses så tungt vägande -— böra avvisa

tanken på en lagbestämmelse med den ifrågasatta mycket allmänna räck­

vidden.

De sakkunniga framhåller emellertid att, även om domstolen meddelade

det slutliga beskedet om vad som skulle åligga byggnadens ägare i fråga om

skydd för fiskeintresset först efter en ingående prövning och med ledning

av iakttagelser, som gjorts efter det byggnaden under längre eller kortare tid

varit i bruk, alltid torde kvarstå ett behov av möjlighet till jämkningar

inom den ungefärliga ramen för de förpliktelser, som

i beslutet blivit byggnadens äga ro ålagda. Härom anför de

sakkunniga närmare:

De möjligheter som härutinnan erbjuda sig enligt gällande rätt äro i nå­

gon mån oklart avgränsade och torde i allt fall kunna utan större betänk­

ligheter utvidgas något. En omprövning av detta slag skulle säkert i många

fall vara till stort gagn för fisket utan att byggnadens ägare behövde be­

tungas med nya kännbara pålagor, och den bör kunna medgivas även i avse­

ende å äldre beslut. Bl. a. kan ifrågakomma en modifiering av gränsdrag­

ningen mellan åtgärder av lokal natur, det vill säga åtgärder som avse det

av företaget närmast berörda vattenområdet, och åtgärder med mera allmän

syftning i avseende å främjande av fisket. De i samband med tillstånd till

kraftanläggningar och vattenregleringar meddelade besluten rörande fiske­

frågor uppvisa en rik provkarta på variationer i detta hänseende. Såsom

förut berörts äro metoderna för fiskets skyddande gentemot verkningarna

av kraftanläggningar och vattenregleringar ännu icke slutgiltigt utexperi-

menterade. Det är under sådana förhållanden ej lämpligt att, på sätt är fal­

let beträffande åtskilliga äldre företag, hålla de till skydd för fisket avsedda

anordningarna fastlåsta på ett sätt, som icke lämnar något som helst ut­

rymme för anpassning efter utvecklingen och de erfarenheter som kunna

vinnas. Det har t. ex. föreskrivits att ett visst antal fiskyngel av visst slag

årligen skall utsättas inom ett bestämt område. En sådan fiskodling kanske

pågår år efter år utan att något synbart resultat kan konstateras. Huruvida

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

nas talan i vattenmål. Möjlighet borde dock beredas fiskerättsägare, fiskare

och andra intressenter att göra sin röst hörd vid behandlingen av ärendet,

varför såsom form för anhängiggörandet borde väljas ansökningsvägen.

De sakkunnigas förslag upptager ej någon särskild befogenhet jämväl för

byggnadens ägare att väcka talan om ändrade föreskrifter. I detta avseende

anser de sakkunniga att de möjligheter att påkalla jämkningar i tidigare

beslut, som redan förefinnes enligt gällande rätt, är tillfyllest.

Såsom förut berörts anser de sakkunniga hinder ej föreligga att den nya

bestämmelsen om förnyad prövning göres tillämplig beträffande beslut, som

givits före lagändringens ikraftträdande. Även sådana företag som tillkom­

mit före vattenlagens genomförande borde kunna underkastas ny prövning

beträffande förhållandet till fiskeintresset i den omfattning som avsåges

med den nya bestämmelsen. Om det vid omprövning beträffande sådant före­

tag befunnes ändamålsenligt att förskjuta tyngdpunkten mot åtgärder med

mera allmänt fiskebefrämjande syfte, kunde det vara lämpligt att fastställa

avgift enligt 2 kap. 10 §. De grunder som för närvarande gällde för bestäm­

mande av fiskeavgift enligt 2 kap. 10 § innebure emellertid, framhåller de

sakkunniga, att avgiftsskyldighet för byggnad, som tillkommit före vatten­

lagen, kunde åläggas endast i den män byggnaden bleve föremål för ombygg­

nad eller förändring. Lagtexten borde härutinnan ändras, så att avgift kunde

fastställas för dessa äldre byggnader även i samband med att omprövning

av föreskrifterna till skydd för fisket ägde rum.

De sakkunniga upptager även till särskild behandling frågan om ompröv­

ningsrätt beträffande avgifter. Härom anföres följande.

I det föregående bär berörts att det ej sällan ålägges byggnadens ägare

att i stället för att själv ombesörja viss anordning erlägga ett penningbe­

lopp att ställas till förfogande för myndighet eller annan, som ombesörjer

åtgärden. Denna avgift fastställes efter omständigheterna antingen såsom

engångsbelopp eller i form av årlig avgift. Även enligt äldre rätt ha åtskilliga

sådana avgifter utdömts. När dessa avgifter utgå årligen, är det knappast

rationellt att de äro till beloppet fastlåsta för all framtid. I den mån ändrade

förhållanden uppkomma i fråga om prisläge, metoderna för fiskodling

o. s. v., kan avgiften bliva otillräcklig eller eventuellt för hög. Även om be­

stämmelsen om själva ändamålet med avgiften, t. ex. upprätthållande me­

delst fiskodling av fiskbeståndet inom visst område, ej i och för sig påkal­

lar justering, kan här förefinnas ett behov av omprövning i syfte att av­

giften skall förbli avpassad för det ändamål, för vilket den ursprungligen var

avsedd. För att linjerna må hållas klara torde ett särskilt stadgande böra

upptagas beträffande omprövning av detta slag. Någon särskild bestämmel­

se om hur ofta sådan omprövning må äga rum synes icke erforderlig, ehuru

det eljest kunde sättas i fråga att härutinnan stadga viss periodicitet i likhet

med vad som gäller i fråga om regleringsavgift enligt 4 kap. vattenlagen.

Ej heller i nu förevarande hänseende synes det kunna väcka alltför starka

betänkligheter att rubba på giltigheten av äldre beslut, som givits utan förbe­

håll om omprövning, eftersom den föreslagna förnyade prövningen skulle ha

till uppgift att sörja för bibehållande av avgiftens realvärde eller, med andra

ord, att försätta byggnadens ägare i ungefärligen samma situation som om

det varit han själv som hade ansvaret för ombesörjandet av de åtgärder som

avsetts med avgiften.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

vore dock att märka att om det efter ett ansökningsmåls avgörande visade

sig att vattendomstolen felbedömt företagets verkningar, det normala torde

vara att felet hade samband med felaktigheter eller ofullständigheter i de

uppgifter sökandena hade skyldighet att lämna. De rättigheter som en sö­

kande förvärvat genom vattendomstolens beslut framstode i sådant fall

icke såsom alltigenom väl förvärvade rättigheter. Det gamla domarordet

»olaga fång är ofång» syntes i detta fall giva en lämpligare anvisning om hur

situationen borde bedömas. En omprövning som på förhand vore bunden

till en snäv ram syntes icke tillräckligt tillgodose fiskeintresset. Genom

den begränsning av rättskraften hos beslut om skydd för fisket som de sak­

kunniga föreslagit kunde befaras att den ungefärliga ram för byggnadsäga-

rens förpliktelser, som från början ålagts honom, icke kunde i erforderlig

grad justeras ens under tiden då talerätt för oförutsedda skador stode öp­

pen. Härigenom skulle möjligheterna att föra talan för fiskets tillgodose­

ende på ett betänkligt sätt försämras. Fiskeristyrelsen förklarar sig vara

väl medveten om att en inskränkning av rättskraften hos utslag i vatten­

mål måste omgivas med starkt restriktiva bestämmelser, men fråga vore om

icke de sakkunnigas förslag i praktiken komme att leda till att ändringar

av beslut i fråga om åtgärder eller avgifter enligt 2 kap. 8 § vattenlagen

eller bådadera bleve synnerligen svåra att genomdriva. Härigenom skulle i

verkligheten någon egentlig förbättring i förhållande till nu rådande läge

icke komma till stånd. Skulle en verklig möjlighet till önskvärda jämk­

ningar tillskapas i förevarande avseende — något som ur fiskeriväsendets

synpunkt tedde sig som en nödvändighet — syntes villkoret, att de nya

föreskrifterna ej finge för byggnadens ägare medföra väsentlig kostnad

eller olägenhet utöver vad förut blivit honom ålagt, böra ändras eller helt

utgå ur lagtexten. Svenska fiskevårdsförbundet ifrågasätter, om icke lagtex­

ten borde avfattas så, att olägenhetens värde jämfördes med hela anlägg­

ningens värde. Föreningen statens fiskeritjänstemän uttalar, att därest om­

prövningen gåve vid handen att ingreppen haft större inverkan än vid den

föregående prövningen antagits, sökanden borde kunna åläggas de större av­

gifter in. in. som härav kunde föranledas, även om detta skulle medföra vä­

sentlig kostnad eller olägenhet utöver vad som från början ålegat sökan­

den. Detta sammanhängde intimt med det av de sakkunniga påpekade för­

hållandet, att omfattningen och värdet av skada å fisket icke läte sig exakt

beräknas. Riksförbundet landsbygdens folk understryker särskilt möjlig­

heten av att nya metoder till skydd för fisket kunde framkomma; därest

då begränsning förelåge i möjligheten till omprövning, kunde det tänkas

att de nya metoderna ej kunde komma till användning, om kostnaderna

skulle bli avsevärt större än det ursprungliga beslutet förutsatt.

Ett särskilt spörsmål rörande innebörden av den föreslagna omprövnings­

rätten upptages av fiskeristyrelsen. Styrelsen framhåller att de med stöd av

2 kap. 8 § utdömda avgifterna för närvarande till betydande delar ej kunde

tagas i anspråk för direkta kompensationsåtgärder inom det vattendrag, för

vilket avgifterna enligt vederbörligt vattendomstolsbeslut skulle användas,

emedan det i nuläget ej vore möjligt att giva anvisning på åtgärder, som

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Det torde hittills oftast ha förhållit sig så, att avgift jämlikt 8 § utdömts

att utgå med visst belopp och att närmare föreskrifter om ändamålet med

avgiften icke meddelats, möjligen har sagts att avgiften skall användas till

upprätthållande medelst fiskodling av fiskbeståndet inom visst område eller

liknande. Med den av de sakkunniga föreslagna formuleringen av bestäm­

melsen synes storleken av avgiftsbeloppet ofta kunna höjas icke blott då pen­

ningvärdet sjunkit utan även då den ursprungliga avgiften varit för låg för

att kunna fylla sitt ändamål att motverka skadorna å fisket. Endast om det

omedelbara ändamålet med avgiften närmare fastställts i det ursprungliga

beslutet, t. ex. att avgiften skall användas till inplantering av viss mängd

fislcyngel av angivet slag, kan man vid omprövningen anpassa avgiftens stor­

lek till inträffade prisförändringar, vilket då kan ske genom ett enkelt kon­

staterande av det rådande priset på den fastställda mängden fiskyngel. För

att den föreslagna formuleringen av lagtexten skall kunna godtagas, fordras

sålunda att närmare bestämmelser om avgiftens användning meddelats i vat­

tendomstolens ursprungliga beslut. Det synes för övrigt även ur andra syn­

punkter lämpligt, att sådana närmare bestämmelser om användningen av av­

gifterna alltid meddelas, vilket skulle medföra att frågan om storleken av

avgifterna verkligen bleve genomtänkt och icke fastställd schablonmässigt

och utan närmare motivering. Härigenom skulle även vinnas, att veder­

börande sakägare — de som äro beroende av fisket i det av företaget berörda

vattenområdet — finge kännedom om de föreslagna åtgärderna. Vidare skulle

det med hänsyn till resultatet icke bli någon egentlig skillnad mellan det fall

att byggnadens ägare ålägges att själv utföra skyddsåtgärderna, eftersom

då regelmässigt detaljerade bestämmelser bruka fastställas av vattendom­

stolen, och det fall att ägaren blott ålägges utgiva avgift enligt 8 §. Ompröv­

ning skulle i så fall kunna äga rum jämväl om de i fråga om avgiftens an­

vändning av domstolen meddelade bestämmelserna visat sig icke fylla sitt

ändamål.

Vad beträffar omprövning av de enligt 2 kap. 10 § utgående avgifterna ut­

talar vattenöverdomstolen att denna borde begränsas så, att den endast finge

till uppgift att återställa avgiftens realvärde med hänsyn till inträffade för­

ändringar i penningvärdet. Eftersom avgiften skulle användas till ett myc­

ket obestämt ändamål — befrämjande av fisket inom landet — torde om­

prövning av avgiftens storlek av annan anledning icke böra ifrågakomma.

Vattenöverdomstolen tillfogar att lagtexten i varje fall borde beträffande

årlig avgift såväl enligt 8 § som 10 § avfattas så, att omprövning icke kunde

påkallas med anledning av en endast obetydlig förändring av penningvär­

det.

Svenska vattenkraftföreningen föreslår, beträffande omprövningen av av­

gifter enligt 2 kap. 8 §, att antingen omprövningen begränsas till att avse

det fall att penningvärdet eller prisnivån förändras eller en reservation

göres av samma innehåll som beträffande omprövning rörande åtgärder i

allmänhet, nämligen att omprövningen ej får medföra väsentlig kostnad för

anläggningens ägare utöver vad förut blivit honom ålagt. Vad angår avgif­

ter enligt 2 kap. 10 § föreslår föreningen liksom vattenöverdomstolen att

det uttryckligen måtte angivas i lagtexten att omprövningen skall avse an­

passning efter förändring i penningvärdet.

Förslaget om viss periodicitet beträffande omprövningen av avgifter enligt

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

lade utan i stället, även efter det erforderliga tillstånd lämnats och förhandsbe­

dömning av ersättningsfrågorna skett, måhända under flera årtionden kräv­

de ytterligare handläggning eller i allt fall bleve av betydelse för nya måls

behandling. Detta berodde i sin tur framför allt på att utbyggnaden av ett

vattensystem i regel skedde i etapper och att vissa frågor icke läte sig avgöra

förrän efter en kanske långvarig försökstid. Även länsstyrelsen i Jämtlands

län samt svenska fiskevårdsförbundet ifrågasätter om icke bygdeintressena

borde beredas möjlighet att själva föra talan enligt 2 kap. 8 § andra stycket

i den föreslagna lydelsen. Vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol

ifrågasätter, huruvida icke befogenheten att väcka talan om omprövning

borde anförtros åt en på området mera sakkunnig myndighet än kammar­

kollegiet. Erfarenheterna vid vattendomstolen av kammarkollegiets verk­

samhet på hithörande område hade hittills givit vid handen, att verksam­

heten i regel inskränkt sig till att kammaradvokatfiskalsämbetet instämt

i fiskeriintendentens yrkanden. Verksamheten hade alltså till sin innebörd

varit av rent expeditionell karaktär och torde ha inneburit onödigt slöseri

med såväl tid som pengar. Vattenrättsdomaren föreslår att den ifrågavarande

befogenheten anförtros fiskeristyrelsen såsom det centrala och sakkunniga

organet inom området. Vattenöverdomstolen och svenska vattenkraftför­

eningen föreslår uttryckligt stadgande av innehåll, att ansökan om förnyad

prövning beträffande åtgärder i allmänhet må göras även av anläggningens

ägare. Föreningen framhåller att det för ägaren många gånger torde före­

falla mera tilltalande att — eventuellt efter samråd med vederbörande fiske­

myndigheter — få göra ansökan om vissa anordningar vid sin egen anlägg­

ning, än att få en talan därom vid domstol riktad mot sig av offentlig myn­

dighet. Genom ett dylikt stadgande skulle även överensstämmelse vinnas

med föreskrifterna angående den särskilda omprövningen av avgifter.

Frågan om gäldandet av de med o mprövningsför fa­

randet förenade kostnaderna har upptagits av vattenöverdom­

stolen och vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol. Vattenöverdom­

stolen påpekar att, därest kammarkollegiet såsom av de sakkunniga föresla­

gits tillerkändes rätt att föra talan och sådan talan skulle anhängiggöras

såsom ansökningsmål, detta medförde att bestämmelserna i It kap. 65 §

vattenlagen om skyldighet för sökande att betala motparts rättegångskostnad

bleve tillämpliga å dylik talan av kammarkollegiet. Detta vore ej tillfreds­

ställande. Därför borde antingen särskild bestämmelse om rättegångskost­

naden i ansökningsmål med talan av nu nämnd beskaffenhet meddelas eller

också stadgas, att sådan talan skulle anhängiggöras såsom stämningsmål.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol framhåller att kostnads­

frågan vore av stor betydelse. De sakkunniga syntes ej ha uppmärksammat

denna fråga och ej heller bekymrat sig om varifrån advokatfiskalen skulle

få medel att bekosta sina eventuella ansökningar. Om detta icke ordnades

eller om det ordnades främst efter den principen att sparsamhet borde iakt­

tagas med allmänna medel, torde det ha blivit endast alltför väl sörjt för

56

Kungl. Mnj:ts proposition nr 23.

eller efter vattenlagens tillkomst, i en särskild klass härvidlag, synes icke

finnas. Överhuvud taget synes man i detta sammanhang icke böra göra av­

steg från den allmänna principen om verkan av meddelad lagakraftägande

dom.

Liknande betänkligheter uttalas även i de av Västernorrlands och Jämt­

lands läns handelskammare samt Uddeholms Aktiebolag avgivna yttrandena.

I detta sammanhang må även nämnas en av kammarkollegiet gjord an­

märkning beträffande omfattning av skyldigheterna beträffande fisket för

äldre företag. Kollegiet erinrar om att intill 1896 års ändring av 1880 års

vattenrättsförordning, då i dess 6 § föreskrifter meddelades om anordningar

för fiskens framkomst, bestämmelserna i 1766 och 1852 års fiskeristadgor

varit gällande. Enligt dessa stadgor skulle alla dammar förses med botten­

luckor för upp- och nedgående fisk. Före 1766 bereddes vandringsfisken

visst skydd genom förbudet att avstänga kungsådra och förbudet mot att

bygga annan till skada. Såsom dåvarande hovrättsrådet Gärde närmare ut­

vecklat vid föredragning i lagrådet av det av särskilda sakkunniga år 1917

avgivna förslaget till vattenlag, vore därför ägare av byggnad, tillkommen

före 1896, icke, även om domstolens beslut saknade bestämmelser rörande

fisket, fritagen från skyldighet att hålla bottenluckor öppna, vilken skyl­

dighet kunde utbytas mot skyldighet att anordna laxtrappa m. in. Först

efter 1896 års ändring av vatlenrättsförordningen kunde domstolens beslut

i och för sig anses slutligt reglera vederbörande byggnadsägares skyldighe­

ter i avseende å fisket.

Departementschefen. En av de viktigare nyheterna i de sakkunnigas förslag

är införandet av vidgad omprövningsrätt i fråga om beslut angående skydd

för fisket. Såsom framgår av den föregående redogörelsen gäller för när­

varande, enligt 2 kap. 22 § vattenlagen, såsom huvudprincip, att vatten­

domstolens avgörande vinner rättskraft mot envar. Principen har emeller­

tid vissa inskränkningar. I detta hänseende kan erinras om bestämmelserna

i 2 kap. 24 § rörande oförutsedd skada samt om nyprövningsinstitutet i

4 kap. Det må även erinras om att vid 1952 års riksdag antagits nya be­

stämmelser i 11 kap. om deldom, vilka bestämmelser ger möjlighet att i

vissa fall uppskjuta det slutliga avgörandet i avbidan på erfarenhetens

rön. De sakkunnigas nu föreliggande förslag innebär en ytterligare upp­

mjukning av rättskraften beträffande sådana beslut, som meddelas rörande

fiskets skyddande. Därest vidtagna anordningar eller meddelade före­

skrifter visar sig vara mindre tjänliga, skall det sålunda vara möjligt att

meddela ändrade bestämmelser, dock under iakttagande av att tredje mans

rätt ej får förnärmas och att byggnadens ägare ej får åsamkas väsentlig

kostnad eller olägenhet utöver vad förut blivit honom ålagt.

De skäl som de sakkunniga anfört för en ytterligare begränsning av

rättskraften, när det gäller beslut rörande fiskets skyddande, synes mig

övertygande. Även efter deldomssystemets lagfästande torde kvarstå ett be­

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

förändringar beträffande alla avgifter fastställes av Kungl. Maj :t och riks­

dagen. En individuell prövning synes mig dock vara att föredraga. Det tor­

de få antagas, att begäran om omprövning av avgiftsbelopp ofta kommer

att kombineras med en talan om ändrade föreskrifter i övrigt rörande fis­

kets skyddande. Jag förutsätter också att rätten att begära justering av av­

giftsbelopp, vilken såsom framgår av det följande är avsedd att tillkomma

— förutom byggnadens ägare — endast kammarkollegiet, icke kommer att

utnyttjas beträffande mindre avgifter, där de jämkningar som kan komma

i fråga blir utan nämnvärd betydelse för det allmänna fiskeintresset.

Möjligheten att föra talan om förnyad prövning av föreskrifter till skydd

för fisket synes böra stå öppen så att talan kan väckas när helst anledning

därtill förekommer. Efter mönster av vad som gäller beträffande regle-

ringsavgifter enligt 4 kap. vattenlagen bör emellertid talan som avser om­

prövning av avgiftsbelopp enligt 2 kap. 10 § få väckas blott vart tjugonde

år, varvid dock bör göras det förbehållet, att frågan om avgiftens storlek

oberoende av denna periodberäkning får upptagas i samband med att talan

väckes om ändrade föreskrifter till skydd för fisket enligt 2 kap. 8 §. I över­

ensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit bör det nämligen vara till-

låtet att vidtaga en ändring i gränsdragningen mellan lokalbundna åtgärder

enligt 2 kap. 8 § och avgiftsskyldighet enligt 2 kap. 10 §.

Av praktiska skäl bör i sådana fall, då fiskeavgift enligt 2 kap. 10 § i

samband med tillbyggnad till en anläggning fastställes såsom tillägg till en

förut utgående avgift, tillses att perioderna för omprövning av avgifterna

sammanfaller. Den första tjuguårsperioden för tilläggsavgiften bör sålunda

förkortas, så att den utlöper samtidigt med den period som gäller för den

förut fastställda avgiften. Vattendomstolen torde utan särskilt stadgande

få anses ha befogenhet att föreskriva en dylik förkortning.

Det ligger i sakens natur att vid omprövning av fiskeavgift enligt 2 kap.

10 § — vare sig den sker i samband med förnyad prövning av föreskrifter

enligt 2 kap. 8 § eller det gäller den periodiska omprövningen — måste iakt­

tagas att avgiften ej må höjas utöver maximum av föreskriven latitud.

Möjligheten till förnyad prövning lärer även få anses innefatta befogen­

het för vattendomstolen att, när skäl därtill föreligger, meddela ändrade

föreskrifter angående användningen av avgift jämlikt 2 kap. 8 §. Fiskeri-

styrelsen och föreningen statens fiskeritjänstemän har i detta sammanhang

väckt spörsmålet om användning av dylik avgift för rent administrativa

ändamål. Spörsmålet har icke samband enbart med omprövningsrätten.

Anledningen till att det väckts i detta sammanhang är att beträffande ett

flertal nu utgående avgifter, som avsetts skola användas till bekostande av

fiskodling o. d., visat sig svårt att anvisa ur biologisk synpunkt lämpliga

åtgärder. Såsom i annat sammanhang beröres torde ej möta hinder att en­

ligt 2 kap. 8 § föreskriva viss avgiftsskyldighet till bekostande av kontroll

å fullgörandet av föreskrivna åtgärder. Detsamma synes böra gälla beträf­

fande administrativ verksamhet i övrigt som är erforderlig för upprätthål­

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

om fördelningen av rättegångskostnaderna ibland lösts på sådant sätt, att

parterna fått vidkännas envar sina kostnader (se NJA 1940 s. 245 och 255).

Det torde ej vara uteslutet att vid tillämpningen av det nu föreslagna om-

prövningsförfarandet någon gång kan anses föreligga så nära samband

med det ursprungliga ansökningsmålet, att ett dylikt förfaringssätt är moti­

verat.

Det har omvittnats att åtskilliga av de föreskrifter i avseende å fisket

som gäller beträffande nu befintliga kraftanläggningar och vattenreglerings-

företag är föråldrade och i behov av revision. För att det skall bli möjligt

att få till stånd mera ändamålsenliga föreskrifter för dessa äldre anlägg­

ningar har de sakkunniga föreslagit att de nya bestämmelserna om ompröv­

ningsrätt skall få tillämpas å anläggningar, som tillkommit före bestämmel­

sernas ikraftträdande. Mot detta förslag har vid remissbehandlingen från

ett par håll framkommit invändningar av principiell natur. De framförda

invändningarna synes mig ej ha så stor tyngd, såvitt den nya lagstift­

ningen innebär, att byggnadens ägare må åläggas skyldigheter, som ej inne­

bär väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad förut ålagts honom. Något

tveksammare ställer sig frågan beträffande möjligheten till omräkning av

avgifter för återställande av realvärdet. Den svenska rättsordningen har hit­

tills ställt sig principiellt avvisande till en uppräkning av redan fastställda

penningförpliktelser, som genom ändring av penningvärdet fått ett försäm­

rat realvärde. I samband med den betydande förändring av penningvärdet

som på senare tid ägt rum har emellertid frågan om hållbarheten i alla lägen

av denna grundsats blivit föremål för diskussion. Jag vill erinra om att vid

1952 års riksdag har antagits en särskild lagstiftning, som bl. a. med hänsyn

till penningvärdets fall tillåter en höjning av vissa underhållsbidrag, som

tidigare ej kunnat jämkas uppåt. Även på det nu förevarande området synes

speciella skäl tala för en uppräkning. Förutom att här ifrågavarande avgifter

har till ändamål att främja ett viktigt allmänt intresse må framhållas, att

avgiftsskyldigheten är avsedd att bestå så länge företaget upprätthålles och

alltså i regel icke kan beräknas bli avvecklad under överskådlig framtid.

Det kan medföra orimliga konsekvenser att hålla dylika för all framtid

bestående penningförpliktelser oberoende av utvecklingen på penningväsen­

dets område. Beträffande avgifterna enligt 2 kap. 8 § är därjämte att märka,

att avgiftsskyldigheten utgör ett av praktiska skäl tillämpat surrogat för ett

åläggande, som normalt borde ha formen av en realförpliktelse. Jag anser

av de anförda skälen att även äldre avgifter bör få omprövas för anpassning

till förändringar i penningvärdet.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

vederbörande representant för det allmänna fiskeintresset skulle få förhands­

besked om arbetet. Sålunda borde statens fiskeritjänsteman alltid i förväg

underrättas om sådana arbeten, som avsåges i 6 kap. 26 §, och även då det

gällde egentliga förbättringsarbeten borde han, då vattendomstolens besked

ej inhämtades före arbetets utförande, erhålla förhandsmeddelande, såvida

det ej vore uppenbart, att fiske ej kunde skadas av åtgärden. De sakkun­

niga tillägger:

Detta innebär intet eftergivande av det i 6 kap. 20 § uppställda kravet

på förprövning av vattendomstol i vissa fall och ej heller någon lindring av

den flottningsföreningen, då förprövning av vattendomstol ej ägt rum, ålig­

gande bevisningsskyldigheten beträffande förhållandena före arbetets utfö­

rande. I vissa fall lärer det ligga i flottningsföreningens eget intresse att

lämna fiskeriintendenten förhandsbesked. Det är nämligen tydligt att flott­

ningsföreningen kommer i ett bättre läge beträffande möjligheterna att

fullgöra sin bevisningsskyldighet i den mån flottningsföreningen före arbe­

tets utförande träder i kontakt med representanter för de intressen som be­

röras av arbetet. I detta sammanhang kan anmärkas, att det från flott-

ningshåll gjorts gällande att strandägarna i sådana fall, då ett arbete ut­

förts utan föregången prövning av vattendomstol, understundom tillskansat

sig oskäliga ersättningar med utnyttjande av att flottningsföreningen är

bevisningsskyldig beträffande förhållandena före arbetets utförande. Därest

emellertid före arbetets utförande genom flottningsföreningens försorg an­

ordnas undersökning av förhållandena på platsen genom någon betrodd

person (ingenjör, lantmätare, nämndeman) och de som kunna beröras av

arbetet beredas tillfälle att närvara vid densamma, torde flottningsförening­

en ha möjlighet att sedermera tillfredsställande fullgöra sin bevisningsskyl­

dighet och därmed skydda sig mot obefogade anspråk.------------ Det nuva­

rande stadgandet i 6 kap. 26 § sanktioneras ej av någon straffbestäm­

melse i 13 kap. vattenlagen, och enligt de sakkunnigas mening torde straff­

sanktion kunna undvaras även i fråga om den nu föreslagna skyldigheten

att underrätta fiskeritjänsteman. Det förhållandet, att flottningsföreningen,

därest underättelseskyldigheten ej fullgöres, riskerar att komma i ett för­

sämrat läge i fråga om möjligheterna att fullgöra sin bevisningsskyldighet,

torde innebära viss garanti för att bestämmelserna skola efterkommas.

Yttrandena. I några yttranden påkallas en skärpning av de sakkunnigas

förslag till förmån för fiskeintresset. Vattenrättsdomaren i Norrbijgdens

vattendomstol uttalar sålunda att hithörande frågor fått ökad aktualitet

genom en tilltagande användning av traktorer, grävmaskiner och andra

med stor effektivitet arbetande redskap. Om fiskeritjänsteman i tid finge

utföra en undersökning å platsen och de flottande ställde sig hans anvis­

ningar till efterrättelse, torde i allmänhet föreligga goda utsikter att något

förnärmande av allmän rätt såvitt avsåge fisket icke skedde. Det kunde

dock icke tillrådas att de flottande annat än i enkla fall utnyttjade möjlig­

heten att utföra arbeten för flottledens förbättrande utan att inhämta vat­

tendomstolens tillstånd. Vidare borde de flottandes skyldighet ingalunda

begränsas till ett naket meddelande kanske omedelbart före arbetenas på­

börjande. Att stävja det betydande missbruk av 6 kap. 26 § som förekomme

vore ett icke oviktigt allmänt intresse. Då den riktiga användningen av

att medverka till lösande av konflikter mellan flottnings- och fiskeriintres-

sena.

Lule m. fl. älvars flottningsförening, Ume älvs flottningsförening ävensom

Klarälvens flottningsförening med instämmande av länsstyrelsen i Värm­

lands län avstyrker förslaget till ändring av 6 kap. 26 §. Lule in. fl. älvars

flottningsförening framhåller att det föreslagna förfarandet vore praktiskt

ogenomförbart. Inom de till föreningen hörande omkring 400 mil flottlederna

förekomme årligen många hundra sådana arbeten, de flesta av mycket ringa

omfattning. Arbetena bestode oftast i att enstaka stenar, vilka genom hög­

vatten eller isgång ramlat ut i vattendragets fåra, borttoges antingen genom

söndersprängning eller uppdragning på land. Det vore fullständigt otänk­

bart att fiskeriorganisationen och även flottningsföreningarnas organisation

utökades så att bestämmelsen finge något praktiskt värde. Ume älvs flott­

ningsförening förklarar att fiskeritjänstemannens kontroll vore obehövlig,

då en rensning av här ifrågakommande slag endast avsåge arbeten för bi­

behållande av vattnets djup och läge och således inga förändringar av vat­

tendragets tidigare form finge göras. Vidare skulle det bli praktiskt ogenom­

förbart att tillkalla fiskeritjänstemannen för alla de justeringar, som ome­

delbart måste utföras under flottningens gång för att t. ex. skydda slänter

mot vidare skärning, undanskaffa nedspolade stenar o. d. Klarälvens flott­

ningsförening framhåller att under pågående flottning i viss omfattning

måste verkställas sprängning av för flottningen hinderliga stenar och bort-

tagning av örar för att flottningen skulle kunna genomföras. Sådana arbe­

ten måste utföras omedelbart och ofta mellan dammvattnen. Att härvid hinna

tillsäga fiskeritjänsteman vore uteslutet. Inom Klarälvens flottningsförening

funnes omkring 1 200 km flottleder. I största delen av dessa flottleder måste

ett årligt underhåll av flodbädden bedrivas för att vidmakthålla densamma.

Underhållsarbetena måste i regel igångsättas omedelbart efter årets flott­

ning och i varje fall under högsommaren för att kunna genomföras innan

höstregnen omöjliggjorde ett ändamålsenligt underhåll. Fiskeritjänsteman­

nen kunde icke medhinna att se över dessa arbeten på så kort tid som vore

erforderligt för att arbetena skulle kunna utföras i rätt tid. Ett uppskjutande

av arbetena till ett kommande år kunde vålla flottningen väsentligt avbräck

och medföra stora extra flottningskostnader. De sakkunnigas förslag till

ändring av 6 kap. 20 § innebure tillräcklig garanti för att sådana väsentliga

förändringar i vattendragen, som menligt påverkade fisket, icke vidtoges i de

allmänna flottlederna utan fiskeritjänstemans hörande.

Förslaget till ändring av 6 kap. 20 § avstyrkes av Ljusnans flottningsför-

cning, som uttalar att den föreslagna bestämmelsen visserligen syntes giva

uttryck för ett rimligt anspråk från fiskeintressets sida att få veta att en

fisket berörande åtgärd förestode. Emellerid torde den kunna vålla åtskillig

olägenhet. Under nuvarande förhållanden hade flottningsföreningarna ansett

sig kunna på egen risk utföra vissa rensningsarbeten, när uppgörelse träffats

med strandägarna och föreningen funnit att något annat intresse icke förnär­

mats. Den föreslagna bestämmelsen inedgåve icke en så enkel behandling

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

65

av dessa fall. Den torde för vattendomstolarna och fiskeritjänstemännen leda

till en avsevärt ökad arbetsbörda samt för flottningsföreningarna orsaka

långvarigt dröjsmål med utförandet av nödvändiga förbättringar av flottle­

derna. Så snart vederbörande fiskeritjänsteman bedömde ett fall annorlunda

än flottningsföreningen, bleve den senare enligt förslaget nödsakad att draga

frågan under vattendomstolens prövning. Dröjsmål för flottningsföreningar­

na bleve oundvikliga antingen det bleve vattendomstol eller fiskeriintendent

som skulle undersöka och avgöra en rensningsfråga. Det vore därför önsk­

värt att en snabbare och förenklad prövning kunde komma till stånd för de

enkla rensningsfallen. I vissa fall syntes en prövning av gode män vara

lämplig. Det borde vara fullt betryggande om exempelvis två vattenrätts-

nämndemän finge avgöra huruvida hinder mot företaget mötte med hänsyn

till fisket, särskilt det allmänna fiskeintresset.

Departementschefen. För anläggning eller åtgärd till utvidgande eller för­

bättrande av allmän flottled erfordras enligt 6 kap. 20 § vattenlagen till­

stånd av vattendomstol, därest det är sannolikt att allmän eller enskild rätt

förnärmas. Beträffande rensning, som har till syfte att för flottningens

behöriga ombesörjande bibehålla vattnets djup eller läge, kan dock ett för­

enklat förfarande tillämpas. Enligt 6 kap. 26 § kan sådan rensning verkstäl­

las av flottningsföreningen utan vattendomstolens prövning; det är tillräck­

ligt att markens ägare i förväg underrättas om rensningen.

De sakkunniga har föreslagit den ändringen i jämförelse med gällande

rätt att skyldighet att underrätta fiskeritjänsteman i samband med förbätt­

ringar och rensningar i allmän flottled skall införas. Till 6 kap. 20 §, som

avser prövning av fråga om allmän flottleds utvidgande eller förbättrande,

skall sålunda enligt förslaget göras det tillägget att, därest vattendomstols

tillstånd ej sökes, statens fiskeritjänsteman på förhand skall tillsägas, så­

framt det icke är uppenbart att fiske ej kan skadas. Vidare skall föreskriften

i 6 kap. 26 § om skyldighet att före rensnings verkställande underrätta mark­

ägaren kompletteras med skyldighet att jämväl underrätta statens fiskeri­

tjänsteman. Avsikten är att fiskeritjänstemännen skall få tillfälle att i för­

väg överväga i vad mån särskilda åtgärder till fiskets skydd böra påkallas.

För flottningsföreningen innebär anordningen den fördelen, att förening­

en skyddas mot överraskande kompensationsanspråk i efterhand.

Flera flottningsföreningar har mot förslaget invänt att förfarandet ej vore

praktiskt genomförbart med hänsyn till den stora mängd rensningar och

smärre förbättringar som måste genomföras i en flottled. Å andra sidan

har från några håll uttalats den uppfattningen, att fiskeintresset med de

föreslagna bestämmelserna ej bleve tillräckligt tillgodosett.

Det är tydligt att frågan om skydd åt fisket i samband med rensningar

och förbättringar i flottleder är av ganska komplicerad natur. Å ena sidan

måste tillses att fiskets skydd ej eftersättes, medan å andra sidan allt­

för besvärliga hinder för flottningsarbetets bedrivande ej får uppställas.

Emellertid synes mig det av de sakkunniga förordade förfarandet vara äg-

5

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 23

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

nät att medverka till en tillfredsställande lösning av hithörande frågor. Det

är att märka att fiskeritjänstemannen icke kan med bindande verkan före­

skriva villkor för arbetets utförande. Vidare vill jag framhålla att underrät­

telseplikt ej kan anses föreligga beträffande rent rutinmässiga smärre åt­

gärder som årligen ingår i flottningsarbetet. Den skada för fisket som

kan uppkomma av dylika åtgärder får beaktas vid prövning — i sam­

band med flottledens inrättande eller sedermera — av frågan om fiskeavgift

enligt 6 kap. 9 § eller om åtgärder i övrigt till skydd för fisket såvitt angår

flottleden i dess helhet. Någon skarp gräns mellan åtgärder av det ena eller

andra slaget kan givetvis ej dragas. De praktiska erfarenheterna på olika

häll får giva ledning för bedömandet.

Jag är således beredd att biträda sakkunnigförslaget i denna del. Med

hänsyn bl. a. till att förfarandet, rätt tillämpat, är till fördel även för de

flottande anser jag att underlåtenhet att iakttaga förfarandet ej bör krimi­

naliseras. Jag har även trots framförda invändningar bibehållit den i det

föreslagna tillägget till 6 kap. 20 § gjorda reservationen »såframt det icke är

uppenbart, att fiske ej kan skadas». Reservationen är befogad med tanke på

att åtskilliga arbeten av ifrågavarande art ej alls eller i mycket ringa grad

berör vattenförhållandena.

VI. Efterlevnaden av meddelade föreskrifter.

Gällande bestämmelser. I 13 kap. vattenlagen finns regler rörande besikt­

ning och handräckning samt ansvarsbestämmelser. 1 § stadgar, att vatten­

domstol resp. synemän, när skäl därtill är, äger meddela föreskrift om be­

siktning av medgivna arbeten efter deras slutförande. Besiktningen skall be­

kostas av vederbörande företagare. Om någon, vars rätt är beroende av an­

nan tillhörig byggnad i vatten, anser att byggnaden icke tillkommit i laga

ordning eller icke är av laga beskaffenhet, äger han påkalla besiktning, 3 §.

Även byggnadens ägare själv kan, jämlikt 4 §, begära besiktning.

Om någon bygger i vatten utan föregången prövning i laga ordning, trots

att sådan prövning uppenbarligen bort äga rum, kan överexekutor en­

ligt 8 § i 13 kap. förbjuda arbetets fortsättande och förordna om hand­

räckning till rättelse i vad olagligen skett. Detsamma gäller, om tillstånd

till byggnaden visserligen erhållits men från tillståndet göres avvikelser,

vilka ej uppenbarligen är sådana, att varken allmän eller enskild rätt

kränkes. Handräckning kan även, enligt 9 §, äga rum i det fall, att be­

stämmelser rörande hushållning med och framsläppande av vatten, som

finns i vattenlagen eller meddelats av domstol eller annan myndighet, icke

iakttages och rättelse ej följer efter det tillsägelse skett.

De nu nämnda överträdelserna medför även straffpåföljd enligt bestäm­

melser i It—13 §§. Straffet är dagsböter eller fängelse i högst sex måna­

der. Särskild straffbestämmelse meddelas i 14 § för förstörelse av vatten­

märke m. m.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

på ett smidigt sätt vinnas anpassning efter förhållandena i varje särskilt

fall, samtidigt som ägaren av anläggningen får omfattningen av sina skyl­

digheter i fråga om bekostande av tillsynen preciserad.

De sakkunniga anser att avgift av sistberörda natur kunde fastställas på

grundval av nu gällande lag, nämligen såsom ett led i de anordningar och

åtgärder som föreskrives jämlikt 2 kap. 8 §. Någon lagändring i det ifråga­

varande hänseendet syntes sålunda ej erforderlig. Förslag angående avgif­

tens storlek borde avgivas av vederbörande fiskeritjänsteman i yttrande en­

ligt It kap. 36 § resp. 10 kap. 4 och 43 §§. Det vore givet att avgift borde

fastställas endast då behov av fortlöpande kontroll kunde bestämt förutses;

när de föreskrivna anordningarna vore av mindre betydelse eller de av an­

nan anledning, utöver besiktning som skulle äga rum jämlikt 13 kap. 1 §,

påkallade blott sporadisk tillsyn, torde särskilda bestämmelser angående kon­

troll ej vara erforderliga. I den mån avgift för det avsedda ändamålet bleve

fastställd, borde den uppenbarligen icke bli till beloppet eller i övrigt fastlåst

för all framtid. Då emellertid avgiften inginge såsom ett led i de anordningar

och åtgärder som föreskreves jämlikt 2 kap. 8 §, bleve vad i nämnda paragraf

enligt de sakkunnigas förslag komme att stadgas angående förnyad prövning

i vissa fall tillämpligt även å sådan avgift. Bestämmelser om indrivning

av avgiften m. m. borde utfärdas i administrativ ordning i enlighet med nor­

mer, som torde komma att utarbetas av fiskeristyrelsen.

Vad beträffar äldre anläggningar, för vilka föreskrifter angående kon­

troll i nu förevarande hänseende ej meddelats, syntes enligt de sakkunnigas

åsikt särskild lagstiftning, som medgåve åläggande av vidgade skyldigheter

i detta hänseende, ej böra ifrågakomma. Redan enligt gällande lag kunde

dock föreskrifter om nya ekonomiska förpliktelser meddelas såvitt anginge

allmän flottled (6 kap. 17 §), varjämte de sakkunnigas förslag angående

förnyad prövning i vissa fall kunde bereda vissa möjligheter att fastställa

särskild avgift för nu ifrågavarande ändamål vid äldre anläggningar. I öv­

rigt torde för kontrollen vid äldre anläggningar även i fortsättningen få an­

litas medel, som influtit jämlikt 2 kap. 10 §, eller ock medel, som på annat

sätt ställdes till förfogande av det allmänna.

I 14 kap. 6 § har de sakkunniga infört ett stadgande om att statens fiskeri-

tjänsteman ävensom av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen förordnad fiske­

tillsynsman skall beredas tillfälle att utöva tillsyn över fullgörandet av före­

skrifter till skydd för fisket.

De sakkunniga har vidare i 13 kap. 14 § upptagit en bestämmelse om

straff för överträdelse av fiskeförbud i vissa fall. Såsom motivering härför

anför de sakkunniga:

Understundom har det befunnits erforderligt att i samband med inrättan­

de av fiskväg förbi en dammbyggnad eller eljest vid meddelande av föreskrif­

ter till skydd för fisket stadga förbud mot fiske eller mot annat fiske än

avelsfiske inom visst område ovanför och nedanför dammbyggnaden. Sådant

förbud har ofta meddelats i samband med tillstånd till överbyggande av

kungsådra enligt äldre rätt. Även vattenlagen förutsätter, att föreskrifter i

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

vore det i vart fall mycket tveksamt om straffbestämmelsen i 13 kap. 12 §

första stycket skulle kunna anses omfatta underlåtenhet som här avsåges.

Ej heller torde stadgandet i 3 kap. 38 § utsökningslagen med dess möjlighet

att förelägga vite kunna tillämpas å en av vattendomstol i ansökningsmål

meddelad dom. En komplettering av bestämmelserna i 13 kap. vattenlagen

att jämväl omfatta nu ifrågavarande underlåtenhet syntes i anledning här­

av av behovet påkallad. Länsstyrelsen föreslår vidare att även hushållnings­

sällskapens fiskeritjänstemän upptages i det föreslagna stadgandet i 14 kap.

6 § vattenlagen.

Advokatsamfundets styrelse uttalar att kostnaderna för kontroll å efter­

levnaden av meddelade föreskrifter, vilka kostnader borde åvila sökanden,

icke borde bestämmas på förhand, enär risk då förelåge att kontrollen bleve

slentrianmässig eller otillräcklig.

En fislceriintendent föreslår införande av lagbestämmelse om skyldighet

för företagare att till kammarkollegiet göra anmälan då anläggning färdig­

ställts eller byggnad påbörjats. Härigenom skulle vinnas klarhet om den tid­

punkt, då avgifter skulle inbetalas respektive åtgärder vara fullbordade. För­

slag i samma riktning framföres av svenska fiskevårdsförbundet.

Departementschefen. Frågan om efterlevnaden av föreskrifter till skydd

för fisket innefattar ej blott ett legislativt problem utan är även i väsentlig

grad en fråga av organisatorisk karaktär. Ur den senare synpunkten har

frågan varit föremål för en särskild utredning genom fiskeristyrelsens för­

sorg. De sakkunniga har såvitt angår lagstiftningen föreslagit åtgärder blott

på några få punkter.

De sakkunniga har till en början uttalat att, ehuru kontrollen å efterlev­

naden av meddelade föreskrifter till skydd för fisket vore avsedd att tjäna

ett allmänt intresse, det torde vara rimligt att ägarna av de anläggningar som

gjordes till föremål för kontrollen bekosta eller i varje fall i väsentlig grad

bidraga till kostnaden för kontrollen. Detta syfte kan vinnas genom att

jämlikt 2 kap. 8 § särskild avgift fastställes till bekostande av kontrollen.

Vad de sakkunniga i detta avseende anfört synes ej giva anledning till er­

inran.

I 14 kap. 6 § bör i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas

förslag införas stadgande om skyldighet för företagare att underkasta sig

kontroll över fullgörandet av föreskrifter till skydd för fisket. Stadgandet

bör gälla kontroll av statens fiskeritjänstemän, fiskeritjänstemän vid hus­

hållningssällskap (länsfiskeritjänsteman) samt av länsstyrelsen eller fiskeri-

styrelsen förordnad fisketillsynsman.

I likhet med de sakkunniga anser jag påkallat att det meddelas en be­

stämmelse om straff för överträdelse av sådant fiskeförbud, som utfärdats

i samband med uppförande av dammbyggnad o. d. Frågan om utformning­

en och placeringen av en dylik ansvarsbestämmelse med därtill anslutande

föreskrifter om förverkande och beslag torde emellertid lämpligast böra upp­

tagas i samband med det nyligen framlagda betänkandet med förslag till

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

VII. Yissa processuella frågor.

Gällande bestämmelser. I 11 kap. 43 § vattenlagen meddelas vissa regler

om vattenrättsdomarens och vattendomstolens befattning med bevisningen

i ansökningsmål. Sålunda stadgas att vattenrättsdomaren, där så erfordras

för att målet vid vattendomstolens sammanträde skall kunna slutföras i ett

sammanhang, äger förordna bl. a. om inhämtande av yttrande av sakkunnig.

Särskilda regler har även, i 11 kap. 45 §, meddelats för det fall att för be­

dömande av målet erfordras »särskild teknisk utredning eller vidlyftigare

värdering». I sådant fall kan vattenrättsdomaren (enligt paragrafens 1 mom.)

uppdraga åt sakkunnig att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande

i målet. Om tiden för företagande av sådan undersökning skall meddelande

lämnas vattenrättsdomaren, som i den för kallelser till parterna bestämda

ordningen underrättar dem därom. Bestämmelsen har, liksom den nyss åbe­

ropade 43 §, fått sin nuvarande lydelse i samband med införandet av nya rät­

tegångsbalken. Under förarbetena härtill underströks, att för sakkunnig en­

ligt 11 kap. 45 § 1 mom. skulle gälla de allmänna reglerna i 40 kap. nya rät­

tegångsbalken, varvid särskilt framhölls stadgandet i 40 kap. 2 §, att den

ej må vara sakkunnig, som till saken eller till någondera parten står i så­

dant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad.1

11 kap. 97 § vattenlagen stadgar att det åligger sökanden att förskjuta gott-

görelse åt sakkunnig, som tillkallas av vattenrättsdomaren eller vattendom­

stolen, ävensom ersättning för undersökning enligt 11 kap. 45 § 1 mom. Med

hänsyn till de regler som gäller för rättegångskostnad i ansökningsmål kom­

mer kostnaden praktiskt taget alltid att slutligen stanna på sökanden.

Emellertid innehåller vattenlagen även speciella regler angående de åtgär­

der som skall vidtagas för utredning av ett ifrågasatt företags verkningar å

det allmänna fiskeintresset. I 11 kap. 36 § föreskrives sålunda att, då ansök­

ningen inkommit till vattenrättsdomaren, denne skall översända ett exemplar

av ansökningshandlingarna till fiskeristyrelsen. Om denna finner uppen­

bart, att »fiskens upp- och nedgång eller eljest fiskeriintresse» icke kan röna

inverkan av företaget, skall meddelande härom lämnas vattenrättsdomaren.

I annat fall skall styrelsen förordna fiskeritjänsteman att till vattenrättsdo­

maren avgiva yttrande, »huruvida fiskerinäring av betydenhet kan genom

företaget lida väsentligt förfång, så ock vilka särskilda åtgärder utöver vad

sökanden må hava föreslagit kunna erfordras till skydd för fisket». Ofta kan

emellertid yttrande ej avgivas utan att undersökning på platsen äger rum.

Om den av fiskeristyrelsen förordnade finner att sådan undersökning måste

äga rum, skall han, enligt tredje stycket i 11 kap. 36 §, anmäla förhållandet

till vattenrättsdomaren, som då har att förordna honom eller eventuellt an­

nan av fiskeristyrelsen föreslagen fiskeritjänsteman att åt vattendomsto­

len verkställa undersökning och avgiva utlåtande enligt 11 kap. 45 § vatten­

lagen.

1 Prop. 1946: 133 s. 18.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 23-

gifter rörande företaget och dess verkningar tedde det sig naturligt för de sak­

kunniga att hänvända sig till sökandena, vilka i sin tur vanligen hade stort

intresse av att få till stånd ett samarbete med de sakkunniga. Ett sådant

samarbete mellan sökandena och den sakkunnige ledde lätt till att den sak­

kunnige icke finge någon kontakt alls eller i varje fall mycket otillräcklig

kontakt med en stor del av de sakägare, vilkas olägenheter till följd av

företaget skulle utredas. Vattenrättsdomaren förordar i detta sammanhang

återställande av den i 11 kap. 44 § i dess lydelse före den 1 januari 1948

stadgade möjligheten att tillkalla sakkunnigt biträde åt domstolen.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag om ändring beträffande det

i 11 kap. 45 § stadgade förfarandet synes befogat. Såsom understrukits av

vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol bör vederbörande sakkun­

niga i regel utföra sina undersökningar i kontakt ej blott med sökanden

utan även med sakägarna. En förenklad ordning bör emellertid kunna till-

lämpas vid rena rutinundersökningar rörande anläggningar av mindre in­

gripande beskaffenhet eller då eljest ett i förväg kungjort sammanträde med

sakägarna ej har någon funktion att fylla.

Sedan den s. k. sjöregleringsavdelningen vid undersöknings- och försöks­

anstalten för sötvattensfisket numera inordnats under fiskeristyrelsen1,

torde något aktuellt behov av att utse även annan sakkunnig än fiskeri-

tjänsteman att verkställa erforderliga fiskeundersökningar icke föreligga.

De jämkningar i vissa stadganden som de sakkunniga föreslagit i syfte att

tillgodose ett dylikt behov kan sålunda undvaras.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att frågan huruvida

yttrande från fiskerisakkunnig skall inhämtas i sådana fall, då ompröv­

ning påkallas av föreskrifter enligt 2 kap. 8 eller 10 §, får överlämnas till

vattendomstolens bedömande i varje särskilt fall. När det är fråga om smär­

re jämkningar kan inhämtande av sådant yttrande understundom vara

onödigt, och beträffande de tillfällen då omprövning påkallas av represen­

tant för det allmänna kan för övrigt antagas, att framställningen som

regel kommer att grundas på en av fiskeritjänsteman verkställd utred­

ning.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol har förordat ett åter­

upplivande av den före nya rättegångsbalkens införande i 11 kap. 44 §

vattenlagen stadgade befogenheten för vattenrättsdomaren att tillkalla sak­

kunnigt biträde åt vattendomstolen. Denna fråga kommer att prövas i sam­

band med den pågående utredningen om vattendomstolsorganisationen.

1 Jfr statsverkspropositionen vid 1950 års riksdag, nionde huvudtiteln, s. 225 ff.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

särskilt stadgande angående befrielse från avgiftsskyldighet i det fall, då

allenast obetydlig ändring i vattenståndsförhållandena uppkommer, ej upp­

tagits, utan grunderna för avgiftsskyldighet har i stället bestämts så, att av­

gift skall utgå då byggnaden förorsakar ändring i de naturliga vattenstånds­

förhållandena, som ej är obetydlig, eller hindrar eller försvårar fiskens

framkomst. I enlighet med vad förut anförts har särskilt angivits, att be­

träffande mindre avgiftsbelopp må föreskrivas att avgiften skall inbetalas

i form av ett engångsbelopp.

I 2 mom. har i första stycket upptagits föreskrifter angående periodisk

omprövning av avgiften, medan andra stycket innehåller bestämmelser an­

gående omprövning av avgiften i samband med sådan förnyad prövning, som

avses i det nya andra stycket i 2 kap. 8 §.

Bestämmelser om avgift för byggnad, som tillkommit före vattenlagen,

meddelas i 3 mom. Detta mom. innehåller dels motsvarighet till nuvarande

fjärde stycket och dels föreskrift om att skyldighet för ägare av äldre bygg­

nad att gälda avgift till befrämjande av fisket inom landet må fastställas i

samband med förnyad prövning enligt 2 kap. 8 § andra stycket.

J mom. motsvarar nuvarande femte stycket.

22

§.

Ändringen i detta lagrum är av rent formell natur och betingad av de nya

bestämmelserna i 2 kap. 8 och 10 §§ rörande omprövning av tidigare beslut.

6 KAP.

8

§.

Stadgandet i nuvarande 2 kap. 8 § är enligt bestämmelse i förevarande

paragraf tillämpligt även å allmän flottled. Det föreslagna tillägget till 2 kap.

8 §, innebärande att omprövningsrätt i viss omfattning medgives, har redan

i gällande lag motsvarighet i 6 kap., nämligen i 17 §. Omprövningsrätten

är i nämnda stadgande något annorlunda konstruerad -— bl. a. skall talan

om förnyad prövning med vissa undantag väckas genom stämning å de flot­

tande — men det torde ej föreligga anledning att vidtaga några ändringar

i densamma. Stadgandet medger ej de flottande själva att väcka talan om

nya eller ändrade föreskrifter. Jämväl beträffande sådan talan finns dock

uttrycklig bestämmelse i 6 kap. Vill någon att för flottningens underlättande

nya eller ändrade föreskrifter meddelas rörande hushållningen med vattnet

eller annat, äger han jämlikt 6 kap. 21 § hos vattendomstolen göra framställ­

ning därom.

Hänvisningen i 6 kap. 8 § till 2 kap. 8 § har med hänsyn till det anförda

inskränkts till att avse första stycket.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

13 KAP.

12

§.

De i denna paragraf meddelade bestämmelserna om straffpåföljd har

kompletterats av skäl, som redovisats i avd. VI.

14 KAP.

6

§.

Bestämmelse om skyldighet att bereda statens fiskeritjänstemän m. fl.

tillfälle att utöva tillsyn över fullgörandet av föreskrifter till skydd för fis­

ket har införts såsom ett nytt tredje stycke.

I andra stycket har införts den numera använda benämningen å meteoro­

logiska anstalten, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.

Övergångsbestämmelserna.

De sakkunniga, övergångsbestämmelserna i sakkunnigförslaget innehål­

ler till en början, att de nya bestämmelserna om omprövning i 2 kap. 8 §

skall äga tillämpning jämväl å byggnad, som tillkommit eller till vilken till­

stånd meddelats före nya lagens ikraftträdande. Vad i 2 kap. 10 § 2 mom.

stadgas skall likaledes gälla beträffande avgörande, som träffats före nya

lagens ikraftträdande. Vidare har i sakkunnigförslaget meddelats särskil­

da övergångsbestämmelser rörande periodisk omprövning av avgifter en­

ligt 2 kap. 10 §, vilka börjat utgå före nya lagens ikraftträdande. Beträf­

fande sådan avgift skall gälla att tiden för påkallande av omprövning ej

i något fall anses ha gått till ända förrän fem år efter ikraftträdandet, och

den nya tjuguårsperioden räknas icke från tidigare år än året näst efter det

då omprövning påkallades eller senast kunde påkallas. Slutligen har stad­

gats att skyldighet att gälda avgift enligt 2 kap. 10 § ej må åläggas i fråga

om byggnad, till vilken tillstånd meddelats före nya lagens ikraftträdande,

därest byggnaden är så beskaffad, att enligt den förut gällande lydelsen av­

gift ej skolat utgå.

Kammarkollegiet har i sitt yttrande upptagit ett spörsmål i anslutning till

de föreslagna övergångsreglerna. Tvekan syntes kunna uppkomma i fråga

om tolkningen av övergångsbestämmelserna för det fall, att fråga vore om

åläggande av avgift enligt 2 kap. 10 § i samband med sådan nyprövning,

varom förmäldes i 2 kap. 8 § andra stycket. Jämlikt de föreslagna över­

gångsbestämmelserna finge avgift enligt 2 kap. 10 § ej åläggas i fråga om

byggnad, till vilken tillstånd meddelats före nya lagens ikraftträdande, där­

est byggnaden vore så beskaffad att enligt den förut gällande lydelsen av­

gift ej skolat utgå. Bestämmelsen torde ha avseende å byggnad, till Aålken

tillstånd lämnats enligt gällande bestämmelser i vattenlagen. Fråga upp-

stode då, efter vilka grunder avgift enligt 2 kap. 10 § skulle utdömas be­

80

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom justitiedeparte­

mentet upprättats förslag till lag om ändring i vattenlagen.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga A till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 rege­

ringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

1 Denna bilaga, vilken är av samma lydelse som det vid propositionens fogade lagförslaget,

har här uteslutits.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

som beräknas kunna vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden. I fråga

om byggnad för tillgodogörande av vattnet annorlcdes än såsom drivkraft

skall avgiften utgå med minst tio och högst etthundra kronor för varje se­

kundkubikmeter av den vattenmängd, som är avsedd att uttagas vid bygg­

naden. Är ändamålet med byggnaden att reglera vattnets avrinning, utgår

avgiften efter vattenmagasinets rymd med minst tio öre och högst en krona

för varje del, som omfattar 50 ÖOO kubikmeter, intill 100 miljoner kubik­

meter och för varje del därutöver, som omfattar 100 000 kubikmeter. Be­

träffande byggnad, som göres såväl i ändamål av vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft som för utnyttjande av vattnet annorledes eller för regle­

ring av vattnets avrinning, skall i fråga om beräkningsgrunden vid avgif­

tens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål, som är det huvudsakliga.

Inom ovan angivna gränser skall avgiften bestämmas med fäst avseende

bland annat därå, om fiske finnes, som genom byggnaden skadas, om med

hänsyn till byggnadens storlek och beskaffenhet i övrigt samt dess belägen­

het inverkan därav å fisket är mer eller midre menlig, samt om förpliktel­

ser, som jämlikt 8 § må hava ålagts byggnadens ägare, för honom medföra

större eller mindre kostnad.

2 mom. Vattendomstolens avgörande angående avgift, som avses i 1 mom.,

gälle för en tidrymd av tjugu år i sänder, första gången räknat från och

med det kalenderår, då avgiften först skall erläggas. På ansökan, som un­

der nittonde året av sådan tidsperiod göres av myndighet, som Konungen

bestämmer, eller av byggnadens ägare, föreskrive vattendomstolen den änd­

ring, som finnes påkallad för att avgiften skall, i samma mån som vid det

tidigare avgörandet avsetts, tjäna sitt ändamål. Göres ej sådan ansökan,

skola förut meddelade bestämmelser lända till efterrättelse jämväl för nästa

period.

Utan hinder av vad nu sagts må frågan om avgiften upptagas till ny

prövning i samband med förnyad prövning enligt 8 § andra stycket av an­

ordningar och föreskrifter till skydd för fisket; och skall i ty fall med av­

seende å omfattningen av de förpliktelser, som enligt denna § och 8 § sam­

manlagt må åläggas byggnadens ägare, gälla vad i nämnda stycke av 8 §

är för där avsett fall stadgat.

3 mom. Varder byggnad, som tillkommit jämlikt äldre lag, ombyggd el­

ler ändrad, och medför ombyggnaden eller ändringen väsentligt större ska­

da å fisket än den byggnaden förut orsakat, skola de i 1 och 2 mom. givna

bestämmelserna lända till efterrättelse i avseende å byggnaden.

Göres beträffande byggnad, som tillkommit jämlikt äldre lag, ansökan en­

ligt 8 § andra stycket, må ock, med tillämpning av vad ovan i 2 mom. andra

stycket finnes stadgat, åläggande givas byggnadens ägare att gälda årlig av­

gift till befrämjande av fisket inom landet; och gälle beträffande sådant

avgörande tillika vad i första stycket av nämnda mom. är stadgat.

4 mom. Huru avgift, varom i denna § förmäles, skall indrivas och för

det därmed avsedda ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

22

§.

Innefattar beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 20 §, med­

givande att bygga i vatten, vare beslutet, sedan det tagit åt sig laga kraft,

gällande mot envar såväl vad angår rätten att verkställa och för framtiden

bibehålla byggnaden jämte de anläggningar, vilka efter ty förut sagts med

byggnaden äga samband, som ock, där med byggnaden avses tillgodogörande

av vattnet, beträffande rätten därtill, dock med de inskränkningar, som i

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

83

23 § 1 mom. och 24 § omförmälas, samt med iakttagande av vad i övrigt i

detta kap. ävensom i 4 och 9 kap. finnes stadgat angående förnyad prövning

i vissa fall. Om begränsad------------andra stycket.

Hurusom under-----— — 23 § 2 mom.

Har byggnaden------------tio år.

6 kap.

8

§•

Vad i 2 kap. 8 § första stycket, 11 § första stycket, 12, 13 och 18 §§ finnes

stadgat i fråga om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning med

avseende å arbete för inrättande av allmän flottled.

20

§.

Vill flottningsförening —------- kunna påkallas. Sökes ej vattendomstolens

tillstånd, skall statens fiskeritjänsteman på förhand tillsägas, såframt det

icke är uppenbart, att fiske ej kan skadas.

Har anläggning--------— godkännande därav.

Har efter------- - —• i vattnet.

26 §.

Rensning, som med hänsyn till flottningens behöriga ombesörjande är av

nöden för bibehållande av vattnets djup eller läge i allmän flottled, äge flott­

ningsförening verkställa utan vattendomstolens prövning; dock skall mar­

kens ägare ävensom statens fiskeritjänsteman förut därom tillsägas. Vill

föreningen -—--------motsvarande tillämpning.

Jord eller---------- - för flottningsskada.

7 kap.

56 §.

Innefattar synemäns utlåtande, varvid enligt 10 kap. 75 § skall bero, eller

vattendomstols laga kraft ägande beslut rörande företag enligt detta kap.

medgivande till företaget, vare det gällande mot envar såväl vad angår rät­

ten att utföra företaget och för framtiden bibehålla dike och annan anlägg­

ning som beträffande skyldighet att taga del i företaget, dock med de in­

skränkningar, som följa av bestämmelserna i 57 § samt av vad i 2 kap., i

den mån nämnda kap. till följd av hänvisningen ovan i 41 § första stycket

äger tillämpning, i 9 kap. ävensom i 10 kap. 77 och 78 §§ finnes stadgat om

förnyad prövning i vissa fall.

10 kap.

43 §.

Är fråga------------för fisket.

Kan yttrande, som ovan nämnts, icke avgivas utan att undersökning å

platsen eller eljest särskild utredning äger rum, ankomme på Konungens

befallningshavande att efter inkommen anmälan därom uppdraga åt den av

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

fiskeristyrelsen förordnade eller ock annan av styrelsen föreslagen sakkun­

nig att, såvitt angår företagets inverkan å fisket, biträda vid förrättningen

ävensom i frågan avgiva utlåtande.

11 kap.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. ansökningsmål:

12. ansökan om förnyad prövning enligt 2 kap. 8 § andra eller tredje styc­

ket eller om bestämmande av avgift enligt 10 § i nämnda kap.;

13. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i vilken ut­

sträckning skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla kraft

åt kringliggande bygd, samt ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma i åtnju­

tande av kraft, som på grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas, så

ock ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 § eller om bestämman­

de av avgift enligt 14 § i nämnda kap.;

B. stämningsmål:

29. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.

23 § om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller om fortsatt

tillgodogörande av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning

därför, jämlikt 2 kap. 14 § om rätt till intrång å annans fastighet i vissa

avseenden, jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna annan tillhörig byggnad

i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt till utmål å annans fastighet;

C. besvärsmål:

D. underställningsmål:

Hurusom, efter------------i 68 §.

36 §.

I mål------------ till vattenrättsdomaren.

Vad nu------------röna inverkan.

Kan yttrande, som ovan nämnts, icke avgivas utan att undersökning å

platsen eller eljest särskild utredning äger rum, ankomme på vattenrättsdo­

maren att efter inkommen anmälan därom uppdraga åt den av fiskeristyrel­

sen förordnade eller ock annan av styrelsen föreslagen sakkunnig att åt vat­

tendomstolen verkställa undersökning och avgiva utlåtande, som i 45 § sägs.

Är fråga------------ Konungens befallningshavande.

37 §.

Kan inverkan----------- nu nämnts.

Är fråga------------ kraften tillgodogöres.

Vad i — — — annans vattentäkt.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Bilaga C.

Uppgifter till belysning av verkningarna av den av de sakkunniga i

promemorian den 28 februari 1950 föreslagna ändringen beträffande

grunderna för beräkning av avgift enligt 2 kap. 10 § vattenlagen vid

vattenreglering.

Regleringssjö

Vatten­

magasin

milj. ms

Beräknad

lågv. mängd

m’/s

Latitud enl.

gäll. lag

kronor

Fastställd

avgift

kronor

Latitud enl.

förslaget

kronor

Vänern .....................

9 400

450

4 500-45 000

12 850

9 500—95 000

Siljan (part. regi.) ..

700

42

420-4 200

420

800-8 000

Flåsjön .....................

325

6

60-600

3001

425-4 250

Storjouten ..............

265

1,7

17-170

13 6l

365-3 650

Bolmen .....................

250

7,6

75-750

750

350—3 500

Doasen .....................

22

0,25

2,50—25

10

44-440

Lossjön .....................

9

0,5

5-50

15

18-180

Avgifter! fastställd endast t. v.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 december 1953.

Närva rån de:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson,

L

ingman

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

,

N

ordenstam

.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, jord­

bruks- och handelsdepartementen samt statsrådet Hjalmar Nilsson anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 13

oktober 1953 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 25 september

1953 remitterade förslaget till lag om ändring i vattenlagen.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemstäl­

ler föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen ge­

nom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till delta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

531075