SOU 1972:14

Revision av vattenlagen

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Den 29 november 1968 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen, Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departements- chefen den 16 december 1968 såsom sak- kunniga hovrättsrådet Gösta Dyrssen, över- inspektören Sven Andersson, direktören Stu- re Annevall, överdirektören Jöran Hult, riks- dagsmannen Göran Karlsson, direktören Bengt Steme och riksdagsmannen Bo Tures- son. Departementschefen förordnade Dyrs- sen att vara de sakkunnigas ordförande.

De sakkunniga har antagit namnet vatten- lagsutredningen.

Utredningen har tidigare i enlighet med sina direktiv avlämnat delbetänkandet Revi- sion av vattenlagen. De] ]. Provisoriska änd- ringar i prövningssystemet (SOU 1970:40). De däri framlagda förslagen har med vissa mindre jämkningar genomförts under 1971.

Det nu föreliggande delbetänkandet Revi- sion av vattenlagen. Del 2. Ersättningar, av- gifter m.m. innehåller i motsats till det första betänkandet förslag av mera definitiv karaktär. De ändringar utredningen här före- slår i den gällande vattenlagen är sålunda avsedda att utan några mera genomgripande omarbetningar kunna föras över till en ny vattenlag, om en sådan skulle bli slutresul- tatet av utredningens arbete.

Till sekreterare i utredningen förordnades den 3 januari 1969 hovrättsassessorn Peter

von Möller. Förutom sekreteraren har i sek- retariatet ingått numera överingenjören Ber- til Sjölander, som den 27 juni 1969 förord— nats till expert åt utredningen. I arbetet med föreliggande delbetänkande har vidare del- tagit numera hovrättsrådet Åke Bouvin och f. d. landssekreteraren Ludvig Lorichs, båda förordnade till experter den 24 juni 1969, samt professorn Bertil Hållsten, förordnad till expert den 11 februari 1971. Även jur. lic. Ulf Brunfelter, som förordnats till expert den 24 juni 1969, har före sitt entledigande den 9 december 1971 biträtt utredningen i dess arbete.

Vattenlagsutredningen får härmed vörd- samt överlämna delbetänkandet.

Stockholm den 27 januari 1972.

Gösta Dyrssen Sven Andersson Sture Annevall Jöran Hult Göran Karlsson Bengt Steme Bo Turesson

/Peter von Möller

Förkortningar

Lagar och lagförslag

ExL = FBL = JB = JBP = RB = VL = 1910 års bet. =

1917 års bet. =

lagen (1917:189) om expropriation fastighe tsbildningslagen (1970 1988)

jordabalken

lagen (1970995) om införande av nya jordabalkenrättegångsbalken

vattenlagen (1918z523)

Betänkande med förslag till vattenlag m. m. avgivet av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna. Stockholm 1911 Betänkande med förslag till vattenlag m.m. avgivet av särskilda inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga för överarbet- ning av vissa delar i det av vattenrätts- och dikningslagskommit- téerna den 17 december 1910 avgivna förslaget till vattenlag. Stockholm 1917

Domstolar, kommittéer, organisationer

HD Kommittéerna Sakkunniga =

Vaso =

Litteratur: tidskrifter o. d.

CU = JuU NJA NJA Il prop. rskr SFS =

= högsta domstolen

vattenrätts- och dikningslagskommittéerna (jfr 1910 års bet.) särskilda inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga för överarbetning av vissa delar i det av vattenrätts- och dikningslags- kommittéerna den 17 december 1910 avgivna förslaget till vatten- lag (jfr 1917 års bet.)

vattenregleringsföretagens samarbetsorgan

civilutskottets utlåtande justitieutskottets utlåtande = Nytt juridiskt arkiv. Avd. I = Nytt juridiskt arkiv. Avd. 11 = proposition = riksdagens skrivelse

Svensk författningssamling

SKVP SOU SVP SvJT TU 3LU 3 SäU

Litteratur i övrigt

Gärde Grunddragen

Gärde PM Ilzl Gärde PM 112

Hillert af Klintberg

Ljungman-Stjemquist

Viklund

Svenska kraftverksföreningens publikationer statens offentliga utredningar Svenska vattenkraftföreningens publikationer Svensk juristtidning

trafikutskottets utlåtande

tredje lagutskottets utlåtande

tredje särskilda utskottets utlåtande

Gärde, Grunddragen av den nya vattenlagen. särskilt med hänsyn till dess betydelse för landsbygdens elektrifiering (SVP 19193). Uppsala 1919 P. M. vid föredragning inför Konungens Lagråd av förslag till vattenlag 2 kap. (stencil) P.M. vid föredragning inför Konungens Lagråd av förslag till vattenlag 9 kap. (stencil) Hillert, Servitut-förmån och last. Stockholm 1960 af Klintberg, Om byggande i vatten enligt 2, 3 och 5 kap. vattenlagen. Stockholm 1955 Ljungman-Stjemquist, Den rättsliga kontrollen över mark och vatten. Del II. 3 uppl. Stockholm 1968 Viklund, Om ersättning enligt vattenlagen. Stockholm 1964

> -| . ». ! I . ...i-T,". llisil.. || || | 1.*" _, . . ”mtl-'" ' .. ' ||- '-" .r' ' I. , . 33.11"! !.. '- I . I I _| VI . ||]. |” | J| ". fn" " J ' |.- . "2'. . | ' | . ' "

| ". i I 'I ' ' '. .eu ..." . _.. 1 ' i.) .” .. " " . 4 - 1 P - .I | = _| '.- . i .. »— ' _ - -- . - n'f .. 'l'1riiilfu—ur— |. . . | '||-. l'v'l'lllg" 'lill".5-l|lll—i' :E: rl , . . HH . l" . " l . ' . |- . - . .. " - --.' .. J't . .

' ,. .ujr—J'll' 141113me

. j » - ' T * kritan.—...a

.. ,; '.! . '; '..' ' 1- ,__> , _ JJ- ” .. " lr & , i:. . ”till?” ' " _ amana i..

! ill” !

4 .. na"

| 'i" .:. .. ".. | u ' I. '.- LL lill-|I- - .. II I I . ' | . -. rfr. | ' ' r" - . . . ,. ' =. ' ; . Z-l I-- I I . .] - " |__ . .,. I=J—.'- l'll'l" "lll- ll. l'li'l'u- .|| ”'_IM_ |P___ - . , . »| ; . .l _ i | .' | || -. .— .. .. .. _|. _. if»... - - .. "vi"-.a: ' '.; ' fi:-tu.- ". I: ' l " .-". . ' r , ....w-l' . | 4 . ..Ef'Jq'fq nil'H |:- | ' i |:: " ' lll _: - | |: | _ _ |' __. | _" . x ' | ="." " . _| ' _ Ll "laljfm - . "rf-vr, ”. | Ill- |.- . _ ' . . ..9." r "'It." | . . .' . " .' - . - |-l'-';.—.-AEMT'.: j...-"J..

I Lagförslag

] Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918 5 23)

Härigenom förordnas i fråga om vattenlagen (19182523)1 , dels att 2 kap. 18 å, 4 kap. 1—4 åå, 7 kap. 42 å, 10 kap. 20 å, 11 kap. 27 å 5 mom. samt 41, 95 och 96 åå skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 1 å skall utgå, dels att nuvarande 4 kap. 16 å skall betecknas 4 kap. 13 å, dels att 1 kap. 4 å, 2 kap. 3, 5—8 åå, 10å 1 och 2 mom. samt 19 och 59 åå, 4 kap. 5, 7—9, 12, 14 och 15 åå, 5 kap. Så, 6 kap. 8 å, 7 kap. 41 och 54 åå, 9 kap., 10 kap. 60, 64, 67 och 80 åå, 11 kap. 17, 26, 29 och 32 åå, 35 å 3 mom., 37, 48 och 60 åå, 62 å 1 och 2 mom., 66 å 2 mom., 75 och 92 åå samt 14 kap. 3 å skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 14 å skall ha nedan angivna lydelse, dels att den nya 4 kap. 16 å skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubriken närmast före 4 kap. 16 å skall sättas närmast före 4 kap. 13 å.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lKAP. 4å2

Huruledes under vissa förutsättningar den, som äger råda över vatten, kan förpliktas att till följd av företag, som avses i 2, 3, 5, 6 eller 7 kap., underkasta sig förlust i honom tillkommande vattenmängd eller vattenkraft, därom stadgas i nämnda kap.; och gälle i frå— ga om rätt till ersättning för sålunda tillskyn- dad förlust vad i 5 kap. 4å och 6 kap. 5 å samt i 9 kap. finnes föreskrivet, dock med de inskränkningar, som föranledas av stadgan- dena i 6 och följande åå av detta kap. samti 2 kap. 7 och 8 55.

1 Senaste lydelse av 4 kap. 1 och 4 åå 1962:83

7 kap. 42 å 1920:459 10 kap. 20 5 1919:425 11 kap. 27 å 5 mom. 1948:479 11 kap. 95 å 1969z393 11 kap. 96 å 19201459

Huruledes under vissa förutsättningar den, som äger råda över vatten, kan förpliktas att till följd av företag, som avses i 2, 3, 5, 6 eller 7 kap., underkasta sig förlust i honom tillkommande vattenmängd eller vattenkraft, därom stadgas i nämnda kap.; och gälle i fråga om rätt till ersättning för sålunda tillskyndad förlust vad i 5 kap. 4å och 6 kap. Så samt i 9 kap. finnes föreskrivet, dock med de inskränkningar, som föranledas av stadgandena i 6 och följande åå av detta kap. samt i 2 kap. 8 9”.

Förutvarande 4 kap. 13 åjämte framförstående rubrik upphävd genom 197125 31.

2 Senaste lydelse 1920:459.

Beträffande skyldighet att i andra fall än i första stycket sägs underkasta sig förlust, som ovan nämnts, så ock om gottgörelse därför gälle vad särskilt är stadgat, dock med här nedan föreskrivna inskränkningari rätten till ersättning, där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

2 KAP. 3 å'

Ej må någon så bygga i vatten, att genom uppdämning, sänkning av vattenståndet eller annan inverkan på vattenförhållandena skada tillfogas eller intrång göres å annan tillhörig egendom, vare sig jord, hus, fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller annat, utan så är att nyttan av byggnaden eller den del därav, som föranleder skadan eller intrånget, prövas efter avdrag av byggnadskostnaden uppgå till ett värde, motsvarande tre gånger den skada och det intrång, som göres å åker och äng, samt två gånger skadan och intrånget å annan egendom. l byggnadskostnaden skall inräknas det belopp, vartill skadan och intrånget å den byggande tillhörig egendom må skattas. För skada och intrång skall ersättning givas efter ty i 9 kap. skils.

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal bofasta personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan anläggning, varav många hava upphälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt minskas, eller att odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller att fiskeri- eller annan näring av större betydenhet lider väsentligt förfång, eller att befolkningen eljest får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade, må byggnaden, ändå att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts, icke ske. Lag samma vare, där genom byggande i vatten skulle förorsakas sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust från naturskyddssynpunkt är att befara.

Prövas byggnad i vatten vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, må Konungen, ändå att hinder mot byggnaden skulle möta av vad i första och andra styckena sägs, efter hemställan av vattendomstolen på sätt i 20 å 3 mom. stadgas, lämna medgivande till byggnaden.

Om byggande, varigenom annans strömfall eller del av strömfall tillgodogöres, gälle vad i 5— 7 559 finnes stadgat.

Om byggande, varigenom annans strömfall eller del av strömfall tillgodogöres, gälle vad i 5 ? finnes stadgat.

Så

Tillhör ett strömfall till skilda delar olika ägare, och vill en av dem tillgodogöra sig förutom egen jämväl annans del i fallet, vare han, där falldelarnas gemensamma tillgodo- görande innebär väsentlig ekonomisk eller teknisk fördel, berättigad därtill mot ersätt- ning, som i 9 kap. skils, såframt han såsom

' Senaste lydelse 1961:48.

Tillhör en fallsträcka olika ägare, får en av dem tillgodogöra sig vattenkraften i hela sträckan, om han på grund av äganderätt eller annan rättighet, som gäller mot envar och ej är begränsad till tiden, räder över mer än hälften av kraften. Hänsyn skall tagas till vad som svarar mot andel i samfällighet

ägare eller på grund av servitutsrätt, som är gällande för all framtid, råder över mer än hälften av den efter vattenmängd och natur- lig fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet eller den del därav, om vars bebyggande är fråga.

Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om två eller flera, olika ägare till- höriga ström fall.

vilken avses i 1 kap. 3 5 fastighetsbildnings- lagen ( I 9 70988 ).

Första stycket äger motsvarande tillämp- ning, när någon vill i en kraftanläggning tillgodogöra sig vattenkraft i fallsträckor som ingå i olika vattensystem, om det gemensam- ma tillgodogörandet är en förutsättning för anläggningens tillkomst.

öå

Ära å ömse sidor av ett strömfall olika ägare, mä ena sidans ägare bjuda ägaren av motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet; vill denne det ej, äge den, som bjudit, att mot ersättning, som i 9 kap. skils, tillgodo- göra sig jämväl andra sidans Iott i vattnet, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig skada för dess ägare. Har denne förklarat sig villig deltaga i fallets tillgodogörande, men kan ej enighet nås om sättet för dess bebyg- gande eller vattnets nyttjande, bestämme vattendomstolen de villkor, varunder tillgo- dogörandet må äga rum.

Vilja båda var för sig utnyttja hela ström- fallet, pröve vattendomstolen, åt vilkendera företräde bör givas.

1 mom. Den vars vattenkraft skall tillgo- dogöras av annan med stöd av 5 $ eller på grund av överenskommelse får deltaga i till- godogörandet, om det är av betydelse för hans verksamhet och hans rätt är sådan som avses i 5 5 första stycket. Han är då berätti- gad till andel i kraftproduktionen (andels- kraft) och skyldig att bidraga till kraftanlägg— ningens utförande, drift och underhåll, allti förhållande till sin andel i den vattenkraft som skall tillgodogöras vid anläggningen. Motsvarande rätt tillkommer den vars ström- fall tages i anspråk enligt 1 kap. 14 5, om ersättning för ianspråktagandet icke redan bestämts.

Skyldighet att tillhandahålla andelskraft åvilar den fastighet till vilken kraftanlägg— ningen hör och består oavsett fastighetens försäljning.

Bestämmelserna i 15 kap. 3 _? jordabalken äga motsvarande tillämpning i fråga om rät- ten till andelskraft.

2 mom. Beslut att någon enligt 1 mom. skall deltaga i tillgodogörandet av vattenkraf- ten i en fallsträcka får meddelas endast om borgenär med panträtt i den fastighet för vilken vattenkraft går förlorad lämnat med- givande till deltagandet eller förlusten av vattenkraften är väsentligen utan betydelse för borgenärens säkerhet.

75

Kan strömfall, som tillhör oskift by eller annan samfälld mark eller som vid skifte av samfällighet ej ingått i skiftet, icke utan delägares förfång skiftas vare sig ensamt eller i förening med annat samfälligheten tillhö- rigt vattenområde, och vill en delägare till- godogöra sig hela fallet, vare han, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig skada för övriga delägare samt han antingen ensam eller tillsammans med delägare, som lämnat honom medgivande till företaget, äger mer än hälften i strömfallet, berättigad att mot ersättning, som i 9 kap. skils, från samfällig- heten tillösa sig fallet jämte det utmäl, som enligt bestämmelse vid skifte må finnas av- satt för fallets tillgodogörande. Gränserna för strömfallet ovan och nedan i vattendra- get skola bestämmas av vattendomstolen.

Om delägare i samfällt strömfall, vilket ej kan utan delägares förfäng skiftas, vill utan att lösa fallet bygga kvarn, säg eller annan mindre anläggning för vattnets tillgodogöran- de, bjude de andra att taga del däri; vilja de ej, och prövar vattendomstolen det kunna ske utan synnerlig skada för dem, förelägge då honom, på vad sätt, villkor och tid han mä bygga och nyttja anläggningen. Ändå att tid, som må vara bestämd för bibehållande av sådan anläggning, icke gått till ända, äge under de i första stycket omförmälda förut- sättningar delägare begagna sig av lösnings- rätt, som där nämnts.

Kan överenskommelse ej träffas om de närmare villkoren för tillhandahållandet av andelskraft eller om kostnadsbidrag som av- ses i 6 5 1 mom. första stycket, bestämmer vattendomstolen därom efter anmälan av kraftanläggningens ägare eller andelskraftens

- mottagare.

Inträda ändrade förhållanden, kan kraft- anläggningens ägare eller andelskraftens mot- tagare hos vattendomstolen påkalla ompröv- ning av rättsförhållandet mellan dem. Därvid får endast sådan ändring beslutas som inne— bär väsentlig fördel för någon av parterna utan att för motparten medföra olägenhet av betydelse.

8ål

Vill någon i vatten, där fisken har sin gång, göra damm eller annan byggnad, vare han pliktig att utan ersättning vidtaga och för framtiden underhålla nödiga anordningar för fiskens framkomst eller eljest för tryggande av fiskets bestånd samt tillsläppa för ändamålet nödigt vatten så ock att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter i övrigt, vilka till följd av byggnaden må erfordras till skydd för fisket. Kan nyttan av ifrågasatt anordning icke skäligen anses motsvara den förlust och kostnad, som därigenom skulle tillskyndas byggna- dens ägare, må dock efter inhämtat yttrande av statens fiskeritjänsteman befrielse från sagda skyldighet medgivas.

1 Senaste lydelse 19542124.

Finnes att till skydd för fisket vidtagna anordningar eller meddelade föreskrifter äro mindre tjänliga, äge vattendomstolen på an- sökan av myndighet, som Konungen bestäm- mer, eller av byggnadens ägare meddela såda- na bestämmelser, som utan att förnärma tredje mans rätt må påkallas av anmärkta förhållanden. Därvid skall iakttagas att, i den mån fråga ej är om sådan höjning av årlig avgift, som motsvaras av ändring i penning- värdet, byggnadens ägare ej må åläggas för- pliktelser, som för honom medföra väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad förut blivit honom ålagt.

Finnes att till skydd för fisket vidtagna anordningar eller meddelade föreskrifter äro mindre tjänliga, äge vattendomstolen på an- sökan av myndighet, som Konungen bestäm- mer, eller av byggnadens ägare meddela såda- na bestämmelser, som utan att förnärma tredje mans rätt må påkallas av anmärkta förhållanden. Därvid skall iakttagas att bygg- nadens ägare ej må åläggas förpliktelser, som för honom medföra väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad förut blivit honom ålagt.

10%

] mom.l Bygges damm för tillgodogöran- de av vattnet eller för reglering av vattnets avrinning, eller göres för sådant ändamål annan bygnad i vatten, vare byggnadens ägare, såframt byggnaden förorsakar sådan ändring i de naturliga vattenståndsförhållan- dena, som ej är obetydlig, eller hindrar eller försvårar fiskens framkomst, pliktig att från och med kalenderåret näst efter det, då arbetet å byggnaden påbörjats, sålänge b ygg- naden bibehålles, erlägga viss årlig avgift till befrämjande av fisket inom landet.

Avgiften skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft ut- gå med minst tio öre och högst två kronor för varje hästkraft, som beräknas kunna vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden. I fråga om byggnad för tillgodogörande av vattnet annorledes än såsom drivkraft skall avgiften utgå med minst tio och högst ett- hundra kronor för varje sekundkubikmeter av den vattenmängd, som är avsedd att utta- gas vid byggnaden. Är ändamålet med bygg- naden att reglera vattnets avrinning, utgår avgiften efter vattenmagasinets rymd med minst tio öre och högst en krona för varje del, som omfattar 50 000 kubikmeter, intill 100 miljoner kubikmeter och för varje del

1 Senaste lydelse 1954:124.

1 mom. För vattenkraftanläggning samt för byggnad för vattenreglering eller för vat- tenbortledning i annat syfte än kraftproduk- tion skall årligen erläggas fiskeavgift för att främja fisket inom landet, om byggnaden orsakar sådan ändring i vattenståndsförhål— landena som ej är obetydlig eller hindrar eller försvårar fiskens framkomst.

Avgiften utgör: för vattenkraftanläggning mihst tio öre och högst två kronor för varje enhet installe- rad effekt som omfattar tre kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvatten- föring och för varje enhet om sex kilowatt därutöver,

för vattenreglering minst tio öre och högst en krona för varje enhet av magasinets rymd som omfattar 25 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter och för varje enhet om 50 000 kubikmeter därutöver samt

för vattenbortledning minst tio öre och högst en krona för varje liter i sekunden bortledd vattenmängd.

Avgift bestämmes efter förslag av statens fiskeritjänsteman med beaktande av i vilken omfattning fisk finnes eller fiske förekom- mer i vattendraget, i vilken utsträckning vattenförhållandena och fisket påverkas samt

därutöver, som omfattar 100 000 kubik- meter. Beträffandé byggnad, som göres såväl i ändamål av vattnets tillgodogörande såsom drivkraft som för utnyttjande av vattnet annorledes eller för reglering av vattnets avrinning, skall i fråga om beräkningsgrun- den vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål, som är det huvudsakliga.

Inom ovan angivna gränser skall avgiften, efter förshzg av statens fiskeritjänsteman, be- stämmas med fäst avseende bland annat därå, om fiske finnes, som genom byggnaden skadas, om med hänsyn till byggnadens stor- lek och beskaffenhet i övrigt samt dess be- lägenhet inverkan därav å fisket är mer eller mindre menlig, om byggnadens ägare jämlikt 8 ,? förpliktats att vidtaga och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna dylika anordningar för ägaren medföra större eller mindre kostnad.

Om det årliga avgiftsbeloppet enligt nu stadgade grunder är ringa, äge vattendom- stolen föreskriva, att avgift för byggnaden i stället skall utgå med visst belopp en gång för alla.

2 mom.1 Vattendomstolens avgörande an- gående årlig avgift, som avsesi ] mom., gälle för en tidrymd av tjugu år i sänder, första gången räknat från och med det kalenderår, då avgiften först skall erläggas. På ansökan, som under nittonde året av sådan tidsperiod göres av myndighet, som Konungen bestäm- mer, eller av byggnadens ägare, föreskrive vattendomstolen den ändring, som finnes påkallad med hänsyn till ändring i penning- värdet. Göres ej sådan ansökan, skall den förut meddelade bestämmelsen lända till ef- terrättelse jämväl för nästa period.

1 Senaste lydelse l954:124.

omfattningen av de förpliktelser som enligt 89” ålagts byggnadens ägare. Har denne be- friats från skyldighet att vidtaga anordning till skydd för fisket, får avgift för byggnaden bestämmas till det belopp som med hänsyn härtill finnes skäligt utan hinder av att de i andra stycket angivna gränserna överskridas.

Har beträffande annan byggnad i vatten än som avses i första stycket befrielse från skyldighet att vidtaga anordning till skydd för fisket medgivits byggnadens ägare, skall fiskeavngt med skäligt belopp utgå för bygg- naden.

Är byggnad i vatten avsedd att tillgodose flera ändamål, skall i fråga om beräknings— grunden vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål som är det huvudsak- liga.

Om det årliga avgiftsbeloppet enligt nu stadgade gmnder är ringa, får vattendom- stolen föreskriva att avgift för byggnaden i stället skall utgå med visst belopp en gång för alla. Sådan föreskrift skall meddelas, om det årliga avgiftsbeloppet understiger ett- hundra kronor.

Avgift avseende byggnad för vattenreg— lering betalas av deltagare i företaget och för annan byggnad av dess ägare. Avgiften utgår från och med kalenderåret närmast efter det då tillstånd till arbeten på byggnaden först togs ianspråk och sålänge byggnaden består.

2 mom. Vattendomstolens avgörande an- gående årlig avgift, som avsesi 1 mom., gälle för en tidrymd av tio år i sänder, första gången räknat från och med det kalenderår, då avgiften först skall erläggas. På ansökan, som under nionde året av sådan tidsperiod göres av myndighet, som Konungen bestäm- mer, eller av byggnadens ägare, föreskrive vattendomstolen den ändring, som finnes påkallad med hänsyn till ändring i penning- värdet. Göres ej sådan ansökan, skall den förut meddelade bestämmelsen lända till ef- terrättelse jämväl för nästa period.

Utan hinder av vad nu sagts må frågan om avgiftens storlek upptagas till omprövningi samband med förnyad prövning enligt 8 & andra stycket; och skall därvid med avseende å omfattningen av de förpliktelser, som enligt denna & och 85 sammanlagt må åläggas byggnadens ägare, gälla vad i nämnda stycke av 8 & är för där avsett fall stadgat.

19 ål

Den, som med stöd av stadgandena i 5, 6 eller 7 5 vill tillgodogöra sig annan tillhörigt vatten eller lösa samfällt strömfall, vare, där för ändamålet erfordras, att annans byggnad i vatten utrives eller ändras, pliktig att draga försorg om arbetet. Skall byggnaden ändras, och vill ägaren själv utföra arbetet, äge han rätt därtill och njute ersättning efter ty skäligt prövas; vare dock, vid påföljd av skadeståndsskyldighet och förlust av rätten att verkställa vad som kan vara ogjort, pliktig att fullgöra arbetet inom tid och på sätt, som i sammanhang med beslutet om ändringen bestämmes.

Den, som med stöd av stadgandena i 5 5 vill tillgodogöra sig annan tillhörigt vatten, vare där för ändamålet erfordras, att annans byggnad i vatten utrives eller ändras, pliktig att draga försorg om arbetet. Skall byggna- den ändras, och vill ägaren själv utföra arbe- tet, äge han rätt därtill och njute ersättning efter ty skäligt prövas; vare dock, vid påföljd av skadeståndsskyldighet och förlust av rät— ten att verkställa vad som kan vara ogjort, pliktig att fullgöra arbetet inom tid och på sätt, som i sammanhang med beslutet om ändringen bestämmes. Därvid får även med- delas bestämmelse som säkerställer att ersätt- ningen användes på föreskrivet sätt.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, där strömfall tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 &.

59 å2

Ägare av grundvattentäkt vare, där försummelse i underhållet av anläggningen kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig underhålla den så, att dylik fara

förebygges.

Vill grundvattentäkts ägare taga den ur bruk, vare därtill berättigad. Har vattendom- stolen jämlikt 9 kap. 46 &” meddelat före- skrift om skyldighet för grundvattentäktens ägare att tillhandahålla vatten, skall dock inhämtas föreskrift av vattendomstolen, un- der vilka villkor grundvattentäkten må tagas ur bruk.

1Senaste lydelse 19452139. 2Senaste lydelse 19642110.

Vill grundvattentäkts ägare taga den ur bruk, vare därtill berättigad. Kan åtgärden medföra fara för allmän eller enskild rätt, skall dock inhämtas föreskrift av vattendom- stolen, under vilka villkor grundvattentäkten må tagas ur bruk.

4' KAP. 5 5

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i I 5 stadgade förutsätt- ningar Konungen eller myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att i förevarande hän- seende bevaka det allmännas rätt, så ock byggnadens ägare i den ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning angående de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen byggnaden må bibehållas och nytt- jas. Yrkande om sådan prövning skall fram- ställas under femtiofemte året efter det ka- lenderår, under vilket byggnaden enligt där- om meddelad bestämmelse skall hava full- bordats, samt därefter vart fyrtionde år. Var- der ej å föreskriven tid nyprövning påkallad, vare ägaren berättigad att under förut fast- ställda villkor bibehålla och nyttja byggna- den intill dess i anledning av nyprövning, som sedermera enligt vad nu sagts blivit på- kallad, annan bestämmelse härutinnan med- delas och skall lända till efterrättelse.

Har strömfall blivit bebyggt enligt denna lag, och uppgår den vattenkraft som kan vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden till minst femhundra turbinhåstkrafter, äge, så- framt vattenkraften icke inom tio år före det vattendomstolens medgivande lämnas till byggnaden varit utnyttjad vid byggnad som tillkommit enligt äldre lag, Konungen eller myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att i förevarande hänseende bevaka det all- männas rätt, så ock byggnadens ägare i den ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning angående de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen byggnaden må bibe- hållas och nyttjas. Yrkande om sådan pröv- ning skall framställas under femtiofemte året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats, samt därefter vart fyrtion- de år. Varder ej å föreskriven tid nyprövning påkallad, vare ägaren berättigad att under förut fastställda villkor bibehålla och nyttja ' byggnaden intill dess i anledning av nypröv- ning, som sedermera enligt vad nu sagts blivit påkallad, annan bestämmelse härutinnan meddelas och skall lända till efterrättelse.

Nyprövning, varom nu stadgats, skall ske i enlighet med den lagstiftning, som vid varje särskild tidpunkt är gällande i fråga om villkoren för byggande i vatten. Fastställas vid ny- prövningen andra villkor än de förut gällande, må de icke tillämpas förrän fem år förflutit från utgången av det kalenderår, varunder nyprövningen påkallats.

7å

Skall från anläggning, beträffande vilken nyprövning äger rum, på grund av vatten- domstolens jämlikt denna lag meddelade fö- reskrift kraft tillhandahållas någon i ersätt- ning för förlorad vattenkraft eller annat, och kommer sådan ersättningstagares rätt i anled- ning av nyprövningen att upphöra eller in- skränkas, vare han berättigad att av stats- medel undfå gottgörelse för den förlust han lider. Är fråga om ersättning för vattenkraft,

Skall från anläggning, beträffande vilken nyprövning äger rum, på grund av vatten- domstolens jämlikt äldre lag meddelade före- skrift kraft tillhandahållas någon i ersättning för förlorad vattenkraft eller annat, och kommer sådan ersättningstagares rätt i anled- ning av nyprövningen att upphöra eller in- skränkas, vare han berättigad att av stats- medel undfå gottgörelse för den förlust han lider. Är fråga om ersättning för vattenkraft,

som tillgodogöres genom anläggningen, och har sådan vattenkraft icke före dess avståen- de varit av ersättningstagaren utnyttjad eller av denne utnyttjats vid anläggning, som avses i 5 å, skall dock beträffande ersättningstaga- rens rätt till gottgörelse vad i 6å ] mom. finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

som tillgodogöres genom anläggningen, och har sådan vattenkraft icke före dess avståen- de varit av ersättningstagaren utnyttjad eller av denne utnyttjats vid anläggning, som avses i 5 å, skall dock beträffande ersättningstaga- rens rätt till gottgörelse vad i (Så 1 mom. finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vad i 6 å 2 mom. är föreskrivet beträffande framställande av ersättningsanspråk, prövning av sådant anspråk samt sättet för ersättningens erläggande med mera skall jämväl gälla i fråga om gottgörelse, som i denna å avses.

Så

Varder beträffande byggnad i strömfall, vilken tillkommit enligt äldre lag, jämlikt denna lag verkställd sådan ombyggnad eller tillbyggnad, som i 2 39 första stycket avses, skola under de i nämnda stadgande angivna förutsättningar bestämmelserna i 5—7 åå gäl- la i fråga om anläggningen; dock vare ägaren icke pliktig att av värdeminskning och kost- nad, som omförmälas i 6 å, utan ersättning vidkännas mera än som motsvarar en fjärde— del av värdet i tillgodogjort skick å den vid anläggningen uttagbara vattenkraft, som icke kunnat tillgodogöras vid den äldre byggna- den.

Vad i 5 och 6 åå är stadgat i fråga om byggnad, som tillkommit jämlikt denna lag, skall äga motsvarande tillämpning beträffan- de sådan byggnad i strömfall, som i 3 5 avses, med iakttagande likväl att yrkande om nyprövning skall framställas under femtio- femte året efter det denna lag trätt i kraft samt att byggnadens ägare ej är pliktig att utan ersättning vidkännas större värdeminsk- ning och kostnad än som motsvara en fjärde— del av värdet å kungsådrans vattenkraft i tillgodogjort skick, med beräkning av nämn- da vattenkraft på sätt i 3 39 sagts.

Har beträffande byggnad i strömfall, vil- ken tillkommit enligt äldre lag, jämlikt den- na lag verkställts ombyggnad eller tillbygg- nad, skola bestämmelserna i 5—7 åå gälla i fråga om anläggningen, om åtgärden medför att i strömfallet minst trehundra turbinhäst- krafter mera än förut kunna uttagas vid lågvatten och den uttagbara vattenkraften sammanlagt uppgår till femhundra turbin- hästkrafter vid oreglerat lågvatten. Ägaren är dock icke pliktig att av värdeminskning och kostnad, som omförmälas i 6 å, utan ersätt- ning vidkännas mera än som motsvarar en fjärdedel av värdet i tillgodogjort skick å den vid anläggningen uttagbara vattenkraft, som icke kunnat tillgodogöras vid den äldre bygg- naden.

Vad i 5 och 6 åå är stadgat i fråga om byggnad, som tillkommit jämlikt denna lag, skall äga motsvarande tillämpning, när strömfall, vari jämlikt denna lag kungsådra finnes, bebyggts enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande i kungsådra, såframt vid tillståndet gjorts sådant förbehåll, som omförmäles i ] kap. 8 5, och kungsådrans vattenkraft, i den mån densamma kan vid bygnaden uttagas, tillika uppgår till minst femhundra turbinhästkraf- ter vid oreglerat lågvatten. Yrkande om ny- prövning skall framställas under femtiofemte året efter det denna lag trätt i kraft. Byggna— dens ägare år ej pliktig att utan ersättning vidkännas större värdeminskning och kost- nad än som motsvara en fjärdedel av värdet å

9å

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i I 5 stadgade förutsätt- ningar kronan att, där det påkallas för tillgo- doseende av allmänt behov, vid utgången av fyrtionde året efter det kalenderår, under vilket enligt därom meddelad bestämmelse byggnaden skall hava fullbordats, tillösa sig strömfallet med vattenverksbyggnader, kraft- station med installerat maskineri samt för kraftstationens personal avsedda bostäder och, där marken tillhör anläggningens ägare, nödigt utmål. Lösningsrätt, som ej vid nämn- da tidpunkt begagnas, skall stå kronan öppen vid utgången av vart fyrtionde år därefter.

kungsådrans vattenkraft i tillgodogjort skick. Vid tillämpning av vad nu sagts skall kungs- ådrans vattenkraft anses utgöra en tredjedel av vattenkraften i strömfallet.

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i5 & stadgade förutsätt— ningar kronan att, där det påkallas för tillgo- doseende av allmänt behov, vid utgången av fyrtionde året efter det kalenderår, under vilket enligt därom meddelad bestämmelse byggnaden skall hava fullbordats, tillösa sig strömfallet med vattenverksbyggnader, kraft- station med installerat maskineri samt för kraftstationens personal avsedda bostäder och, där marken tillhör anläggningens ägare, nödigt utmål. Lösningsrätt, som ej vid nämn- da tidpunkt begagnas, skall stå kronan öppen vid utgången av vart fyrtionde år därefter.

Varder i strömfall, vars vattenkraft till viss del varit inom de tio närmast förflutna åren utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, jämlikt denna lag verkställd byggnad, vilken är avsedd att ersätta eller utgör tillbyggnad till den äldre byggnaden, och medför åtgärden, att i strömfallet kan uttagas i medeltal minst dubbelt så stor vattenkraft som förut, vare kronan, såframt den uttagbara vattenkraften sammanlagt uppgår till minst femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, på sätt ovan sagts lösningsberättigad till strömfallet med vattenverksbyggnader, kraftstation och utmål.

12å

Där från kraftanläggning, till vilken lös- ningsrätt enligt vad ovan stadgats göres av kronan gällande, på grund av vattendom- stolens jämlikt denna lag meddelade före- skrift kraft skall tillhandahållas någon i ersättning för vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, äge kronan tillösa sig jämväl sådan rättighet. Vad nu sagts gälle dock ej i fråga om vattenkraft, som före dess avstående varit av ersättningstagaren utnytt- jad vid anläggning, beträffande vilken icke enligt bestämmelserna i 9 å lösningsrätt till- kommit kronan.

Där från kraftanläggning, till vilken lös- ningsrätt enligt vad ovan stadgats göres av kronan gällande, på grund av vattendom- stolens jämlikt äldre lag meddelade föreskrift kraft skall tillhandahållas någon i ersättning för vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, äge kronan tillösa sig jämväl sådan rättighet. Vad nu sagts gälle dock ej i fråga om vattenkraft, som före dess avståen- de varit av ersättningstagaren utnyttjad vid anläggning, beträffande vilken icke enligt bestämmelserna i 9 å lösningsrätt tillkommit kronan.

Beträffande lösningrätt, som i denna å avses, skola bestämmelserna i 10 och 11 åå i

tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Nuvarande lydelse Om avgifter 14 å1

Varder genom vattenreglering, som verk- ställes jämlikt denna lag, den uttagbara vat- tenkraften i det eller de strömfall, för vilkas räkning regleringen utföres, ökad med i me- deltal femhundra turbinhästkrafter, vare äga- re av sådant strömfall pliktig att för nedan angivna ändamål erlägga en årlig avgift, be- räknad på grundval av det antal turbinhäst- krafter, varmed genom regleringen den uttag- bara vattenkraften i strömfallet i medeltal blivit ökad. Medför vattenreglering sådan ändring av vattenföringen att förut uttagbar vattenkraft kan utnyttjas på fördelaktigare sätt, skall, med avseende å skyldighet att erlägga dylik avgift, så stor del av denna vattenkraft, som svarar mot förhöjningen av dess värde, anses såsom ökning av den uttag- bara vattenkraften.

Medför vattenregleringen sådan båtnad, som i första stycket sägs, för annat strömfall än där avses, äge vattendomstolen, på ansö- kan av myndighet, som Konungen bestäm- mer, förklara ägaren av ström fallet pliktig att gälda avgift, som nu nämnts.

Avgiften skall av vattendomstolen, särskilt för varje strömfall, bestämmas till belopp, utgörande minst tre och högst åtta kronor för varje turbinhästkraft; och bör härvid hänsyn tagas dels till den större eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinnings- förhållanden, som genom företaget förorsa- kas, och den olägenhet eller fördel, vilken härigenom uppkommer för den kringliggan- de bygden, dels ock till den större eller mindre kostnad, som är förenad med företa- get, samt företagets ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgiften bestämmas till lägre belopp än förut sagts, dock minst fem tio öre för varje turbinhästkraft.

Avgift skall erläggas från och med kalen- deråret näst efter det, då vattendomstolens tillstånd till vattenregleringen först tages i

1 Senaste lydelse l959:1 14.

Föreslagen lydelse OM BYGDEAVGIFT 14 å

För vattenkraftanläggning och vattenreg- lering skall årligen erläggas bygdeavgift för ändamål som angivas i 16 ?.

Avgiften utgör:

för vattenkraftanläggning minst tre och högst åtta kronor för varje enhet installerad effekt som omfattar sex kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring och för varje enhet om tolv kilowatt därut- över samt

för vattenreglering minst tre och högst åtta kronor för varje enhet av magasinets rymd som omfattar 15 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter, för varje ytterliga- re enhet om 30 000 kubikmeter intill ] 000 miljoner kubikmeter och för varje enhet om 60 000 kubikmeter därutöver.

Om särskilda skäl föreligga, får avgift be- stämmas till lägre belopp, dock minst femtio öre för varje avgiftsenhet.

Avgift utgår ej, om antalet avgiftsenheter understiger tvåtusen.

Avgift bestämmes med beaktande av den större eller mindre förändring av vattenför- hållandena som företaget orsakar samt den större eller mindre olägenhet eller fördel söm härigenom uppkommer för bygden.

Avgift för kraftanläggning betalas av äga- ren och för reglering av deltagare i företaget. Avgiften utgår från och med kalenderåret närmast efter det då tillstånd till företaget först togs i anspråk och så länge företaget består.

anspråk. Är fråga om företag, som avses i 3 kap. 1 5, skall dock, såvitt angår strömfall, för vars ägare enligt bestämmelserna i nämn- da kap. skyldigheten att taga del i kostnaden för företaget inträder senare, avgift ej utgå förrän från och med kalenderåret näst efter betalningsskyldighetens inträde. Har ägare av ström fall enligt andra stycket förklarats plik- tig att gälda avgift, skall den utgå från och med kalenderåret näst efter det, då talan därom anhängiggjorts, dock ej för tid innan skyldighet att erlägga avgift skolat inträda, därest ägaren av ström fallet förklarats pliktig att taga deli kostnaden för företaget.

Vattendomstolens avgörande gälle för en tidrymd av tio år i sänder, första gången räknat från det kalenderår, under vilket till- ståndet till vattenregleringen först tagits i anspråk. Varder ej genom ansökan hos vat- tendomstolen under nionde året av sådan tidsperiod ny prövning påkallad av strömfal- lets ägare eller av myndighet, som Konungen bestämmer, skall den förut meddelade be- stämmelsen lända till efterrättelse jämväl för nästa period. Ålägges ägare av strömfall en- ligt andra stycket att gälda avgift, skall av- görandet första gången ej gälla längre än den tid, som gäller för annan avgift enligt denna å , vilken förklarats skola utgå med anledning av företaget. Varder strömfall bebyggt efter det avgift bestämts, äge vattendomstolen, ändå att tid, som nyss nämnts, ej gått till ända, för återstående tiden meddela ändrad föreskrift, när det påkallas av myndighet, som Konungen bestämmer.

På yrkande av myndighet, som Konungen bestämmer, må vattendomstolen, såframt det finnes erforderligt och lämpligt, bestäm- ma att den för en tioårsperiod stadgade avgiftsskyldigheten skall fullgöras genom att strömfallets ägare erlägger högst hälften av det beräknade sammanlagda nuvärdet av av- gifterna på en gång och återstoden genom årliga inbetalningar under perioden.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola in- drivas, därom förordnar Konungen.

1559

Vattendomstolens avgörande angående bygdeavgift gäller för en tidrymd av tio år i sänder, första gången räknat från det kalen- derår, då avgiften först skall erläggas. På ansökan, som under nionde året av sådan tidsperiod göres av myndighet som Ko- nungen bestämmer eller av den avgifts- skyldige föreskriver vattendomstolen den ändring, som finnes påkallad med hänsyn till erfarenheterna av företagets inverkan eller ändring i penningvärdet. Föreligga begräns- ningar i möjligheterna att utnyttja företaget i avsedd omfattning, skall hänsyn tagas även härtill. Göres ej sådan ansökan, skall den förut meddelade bestämmelsen lända till ef- terrättelse jämväl för nästa period.

Nuvarande lydelse 15 5 '

Influtna avgifter skola efter de närmare bestämmelser, som hämtinnan meddelas av Konungen, användas dels till förebygande eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom företaget och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen be- stämd, samt till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet, dels ock för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande, särskilt genom jords torrläggning, eller beredande av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller små- industri eller eljest för befolkningens behov.

Föreslagen lydelse 16 5

Medel som influtit i bygdeavgift skola användas för att förebygga eller minska ska- da eller olägenhet, som vållas genom företa- get och för vilken ersättning enligt 9 kap. icke bestämts, och för att gottgöra sådan skada eller olägenhet samt för att tillgodose annat ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.

Närmare bestämmelser om indrivningen och användningen av bygdeavgifter meddelas av Konungen.

5 KAP. 5 å2

Vad i 2 kap. 2 och 8,65, llå andra stycket, 12, 13, 18, 19, 27—30 åå samt 32—34 åå finnes stadgat om byggande ivat- ten skall äga motsvarande tillämpning med avseende å anläggning eller åtgärd för inrät- tande av allmän farled.

Vad i 2 kap. 2, 8 och 10 535", 11 å andra stycket, 12, 13, 19, 27—30 åå samt 32— 34 åå finnes stadgat om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning med av- seende å anläggning eller åtgärd för inrät- tande av allmän farled.

6KAP. 8 å3

Vad i 2 kap. 8 å första stycket, 11 å första stycket, 12, 13 och 18 5,5 finnes stadgat i fråga om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning med avseende å ar- bete för inrättande av allmän flottled.

Vad i 2 kap. 8 å första stycket, 11 å första stycket samt 12 och 13 55 finnes stadgat i fråga om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning med avseende å ar- bete för inrättande av allmän flottled.

7 KAP. 41 å4

Å företag, som i 37å sägs, skall vad i 2 kap. 2 och 855, 11—13 åå, 14å andra stycket, 27—30 åå, 31 å andra stycket samt 32—34 åå stadgas beträffande byggande i vatten äga motsvarande tillämpning.

lSenaste lydelse 19441199. 2Senaste lydelse 1920z459. 3Senaste lydelse l954:124. 4Senaste lydelse 1945 :343.

Å företag. som i 37å sägs, skall vad i 2 kap. 2, 8 och 10 M, 11—13 åå, 14å andra ' stycket, 27—30 åå, 31 å andra stycket samt 32—34 åå stadgas beträffande byggande i vatten äga motsvarande tillämpning.

Visas efter det vattenavledningsföretag blivit utfört, att därigenom vinnes stadigvarande minskning i kostnaderna för flottningen i allmän flottled eller för flottledens underhåll, mä de flottande på talan av deltagarna förpliktas att erlägga högst så stor del av det belopp, vartill kostnadsminskningen kan skattas, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets anläggningskostnad och å den andra den beräknade båtnaden därav för mark, som beröres av företaget; och skall flottledens bidrag av de flottande betalas i den ordning, som finnes stadgad beträffande allmän flottleds anläggningskostnad. Å oguldet kapitalbelopp skall gäldas ränta efter den räntefot som finnes skälig. För bidrag, som nu nämnts, förvärvas ej delaktighet i företaget, och vare förty de flottande ej skyldiga att taga del i framtida kostnad för detta.

54 å1

Har delägare i invallningsföretag icke sökt Har delägare i invallningsföretag icke sökt företaget och är han ej heller efter ty i 27 å företaget och är han ej heller efter ty i 27 å sägs likställd med sökanden, vare han berät- sägs likställd med sökanden, vare han berät- tigad påfordra, att all honom tillhörig mark, tigad påfordra, att all honom tillhörig mark, som ingårisamfalligheten,skall med belopp, som ingår i samfälligheten, skall lösas för som i 9 kap. 49 & sägs, lösas för företagets företagets räkning mot ersättning enligt 9 räkning. kap.

Vill någon begagna sig av rättighet, som nu sagts, skall yrkande därom framställas medelst stämning å deltagarna i den ordning 11 kap. stadgar inom sextio dagar efter det tiden för påkallande av sådan ny uppskattning av båtnaden, som omförmäles i 10 kap. 77 och 78 åå, tilländagått, eller, om sådan uppskattning päkallats, inom samma tid efter det uppskatt- ningen vunnit laga kraft.

Sedan sådan talan blivit anhängiggjord, vare ägaren av den fastighet, vartill marken hör, fri från skyldighet att taga del i företaget; och träde den lösta marken i fastighetens ställe med skyldighet för ägaren att övertaga den delaktighet i företaget, varifrån fastighetens ägare befriats.

Om rätt för fastighetens ägare att återbe- komma förskjutet bidrag så ock om denne äliggande ersättningsskyldighet i visst fall stadgas i 9 kap. 49 5.

9 KAP2 Om ersättning OM ERSÄTTNINGSSKYLDIGHET

1 å Den som fått tillstånd enligt denna lag att lösa eller taga i anspråk annans egendom eller att vidtaga åtgärd varigenom annans egendom skadas skall utgiva ersättning för vad som avstås eller skadas. Vad nu sagts gäller ej, om förlust eller skada enligt särskild bestämmelse skall tålas utan ersättning.

1Senaste lydelse 1920z459. 2Beträffande 9 kap. anges endast föreslagen lydelse.

2 å Ersättning bestämmes i pengar att utgå på en gång. Ersättning för skada till följd av företag för allmän flottled får dock fastställas att utgå som årlig avgäld, när skälig anledning förekommer därtill. Kan i mål om sådant företag skadan ej med säkerhet uppskattas på förhand eller synes den ej komma att uppstå årligen, får den skadelidande hänvisas att göra sin talan gällande i den ordning som i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled föreskrives med avseende på flottningsskada. Grunderna för ersättningens beräknande böra dock angivas, om det är möjligt.

3 å Medför företag eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt denna lag att fastighet eller del av fastighet lider synnerligt men, skall fastigheten eller fastighetsdelen lösas, om ägaren begär det.

Den ersättningsskyldige har rätt till sådan inlösen som avses i första stycket, om detta skulle medföra endast en ringa förhöjning av fastighetsägaren tillkommande ersättning och fastighetsägaren icke har ett beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller fastighetsde— len. Kostnaden för åtgärd som avses i 4 å andra stycket skall inräknas i ersättningen.

4 å För fastighet som i sin helhet avstås betalas löseskilling motsvarande fastighetens marknadsvärde. Om del av fastighet avstås eller fastighet eller del därav eljest tages i anspråk eller skadas, betalas intrångsersättning motsvarande den minskning i fastighetens marknads- värde som uppkommer genom ingreppet. Uppkommer eljest genom ingreppet skada för ägaren, skall även sådan skada ersättas.

Har den skadevällande åtagit sig att vidtaga åtgärd för att minska skada, skall hänsyn tagas därtill vid bestämmande av ersättning, om åtagandet är av beskaffenhet att skäligen böra godtagas av den ersättningsberättigade.

5 å Har det företag för vars genomförande fastighet får lösas medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skall löseskillingen bestämmas på grundval av det marknadsvärde fastigheten skulle hava haft om sådan inverkan icke förekommit, dock endast i den mån det finnes skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhållanden. Är ingreppet sådant att in- trångsersättning skall utgå, skall vad nu sagts om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före ingreppet.

6 å Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja den ersättning som den ersättningsskyl- dige har att erlägga skall, om skäl äro därtill, genom åtgärden uppkommen ökning av fastighetens värde icke tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande.

7 å Medför företag eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt denna lag att särskild rätt till fast egendom går förlorad eller rubbas, skall vad i 1—6 åå stadgas äga motsvarande tillämpning beträffande ersättning till rättighetens innehavare. Därvid skall 6 å, i fall då åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som där angives, tillämpas så att den ersättningsskyldige erhåller gottgörelse genom minskning av ägaren tillkommande ersättning.

OM BETALNING AV ERSÄTTNING OCH OM TILLTRÄDE M. M.

8 å Löseskilling och intrångsersättning som fastställts att utgå på en gång betalas genom nedsättning hos Konungens befallningshavande i det län där fastigheten är belägen, om fastigheten svarar för beviljad eller sökt inteckning. Detta gäller dock ej, om samtliga

borgenärer som hava panträtt i fastigheten medgivit att ersättning utbetalas till ersättnings- tagaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden som i 22 kap. 11 å jordabalken föreskrivas för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om företaget är väsentligen utan betydelse för honom.

Skall nedsättning ej ske, utbetalas ersättningen till ersättningstagaren. Avser ersättningen mark som avstås, åligger det ersättningsgivaren att hos Konungens befallningshavande anmäla och därvid styrka att ersättningen erlagts.

I samband med att ersättning bestämmes skall angivas i vad mån nedsättning skall ske.

9 å Bestämmelserna i 8 å äga motsvarande tillämpning i fråga om förskott som avses i 11 kap. 66 å 2 mom.

10 å Vid nedsättning eller anmälan skall ersättningsgivaren ingiva utslaget samt lagakraft- bevis. Lagakraftbevis behöver dock ej ingivas, om förordnande enligt 11 kap. 67 å meddelats. Vid nedsättning skall ersättningsgivaren även ingiva gravationsbevis rörande fastigheten.

Försummar ersättningsgivaren att ingiva handlingar som avses i första stycket skall Konungens befallningshavande anskaffa dem på ersättningsgivarens bekostnad.

l ] å Ersättning för mark som avstås skall betalas och anmälan enligt 8 å andra stycket ske inom sex månader från det tillstånds- och ersättningsfrågorna blivit slutligt avgjorda. Annan ersättning som fastställts att utgå på en gång skall betalas inom två år från samma tid. Iakttager ersättningsgivaren ej vad nu sagts, är den väckta frågan förfallen såvitt angår ersätt- ningstagarens rätt.

Tid som avses i första stycket får förkortas eller förlängas, när parterna äro ense därom eller eljest särskilda skäl föreligga.

12 å Inlösen av fastighet som helt eller delvis skall avstås är fullbordad, när ersättningsta- garen fullgjort vad som åligger honom enligt 8 och 11 åå. Ersättningsgivaren får då genast tillträda egendomen. Har utom ersättningen för den egendom som skall avstås annan ersättning fastställts för skada genom avståendet, får dock tillträde ej ske förrän denna ersätt- ning betalats. Tillstånd att begagna annans egendom eller att vidtaga åtgärd som medför ska- da för annan får tagas i anspråk, så snart ersättningsgivaren fullgjort nämnda åligganden.

Om ersättningstagarens förhållanden påkalla det, skall skäligt uppskov med tillträdet eller utförandet av arbete eller åtgärd föreskrivas.

13 å När enligt 12 å inlösen av fastighet eller område därav fullbordats, upphör all särskild rätt i den inlösta egendomen.

14 å Har fast egendom eller område därav efter inlösen tillträtts eller har tillstånd tagitsi anspråk att begagna annans egendom eller att vidtaga åtgärd som medför skada för annan, skall ersättning som hänför sig till egendomen eller skadan och bestämts att utgå på en gång i vad den återstår obetalad erläggas och föreskriven anmälan ske inom en månad från det ersättningen blev slutligt bestämd. Har vattendomstolen meddelat förordnande enligt 11 kap. 67 å andra stycket skall dock betalning erläggas inom samma tid från ersättningsbeslutets dag. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande ersättning som bestämts i samband med prövning enligt denna lag av fråga om godkännande av vidtagen åtgärd.

Erlägges ersättning senare än som följer av bestämmelserna i första stycket, skall ersättningsgivaren utgiva sex procent årlig ränta från den dag egendomen tillträddes eller företaget eller åtgärden utfördes.

Försummar ersättningsgivaren att erlägga ersättningen, skall Konungens befallningshavan- de på ansökan av den ersättningsberättigade låta uttaga beloppet jämte ränta. Reglerna i utsökningslagen (1877:31 s. 1) om verkställighet av lagakraftägande dom i tvistemål varigenom betalningsskyldighet ålagts någon äga därvid motsvarande tillämpning.

15 å Överstiger ersättning som avses i 14 å första stycket ej vad som utgivits enligt lägre rätts beslut eller som förskott och skulle i annat fall nedsättning eller anmälan hava erfordrats, skall ersättningsgivaren göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande sedan ersättningsbeslutet vunnit laga kraft.

16 å Vid ansökning om verkställighet enligt 14å tredje stycket eller vid anmälan som avses i 15 å skola fogas utslaget samt lagakraftbevis. Har förordnande meddelats enligt 11 kap. 67 å andra stycket, skall dock ej lagakraftbevis fogas vid ansökningen.

17 å Medel som nedsatts eller uttagits skola av Konungens befallningshavande utan dröjsmål insättas i bank mot ränta.

18 å Ersättning som nedsatts eller uttagits samt ränta därpå skola av Konungens befallningshavande utbetalas till den som är berättigad därtill.

19 å Om ersättning nedsatts, äga bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för utmätt fastighet som sålts på auktion motsvarande tillämpning. Är egendomen förutom av inteckning besvärad av annan särskild rätt som minskar egendomens värde och åtnjuter sämre rätt än inteckningen, skall borgenär som har panträtt på grundval av inteckningen, i den mån det erfordras för att han skall få full betalning för sin fordran, erhålla betalning som om egendomen ej var besvärad av nämnda rättighet. Ersättningen för rättigheten minskas i motsvarande mån.

20 å Sammanträde för fördelning hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes minst två veckor i förväg till egendomens ägare, kända borgenärer som hava panträtt i egendomen och innehavare av annan särskild rätt. Om borgenär är okänd, införes kallelsen i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

21 å Ersättningsgivaren svarar för kostnaderna för ersättningens fördelning.

22 å Pågår tvist om bättre rätt till ersättning eller skall ersättning, bestämd att utgå på en gång, betalas för egendom som innehaves såsom fideikommiss, skall ersättningen nedsättas hos Konungens befallningshavande, även om nedsättning ej erfordras enligt 7 å. Bestämmelserna i 17—20 åå äga tillämpning i fråga om sådan ersättning.

23 å Har ägare av fast egendom som avståtts, tagits i anspråk eller skadats, sedan egendomen eller skadan värderats men innan ersättning betalats, vidtagit åtgärd som ökar fastighetens värde, är han berättigad till ersättning för värdeökningen, om åtgärden ej vidtagits i uppenbar avsikt att höja ersättningen.

Bestämmelsen i första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om innehavare av särskild rätt till fast egendom, om denne enligt lag och avtal har rätt till ersättning av fastighetsägaren för värdeökningen.

24 å Inträffar under tid som anges i 23å betydande ändring i allmänna prisläget, är ersättningstagare berättigad till gottgörelse för förlust till följd därav, om den ej är ringa.

25 å Ersättningsbelopp som betalats får ej till någon del återkrävas. Har ersättningsbelopp betalats men ersättningen efter fullföljd av talan sedermera bestämts till lägre belopp eller förklarats ej skola utgå, äger ersättningsgivaren utan hinder av bestämmelsen i första stycket avräkna överskottet på ersättning som vid målets fortsatta behandling ytterligare kan komma att tillerkännas samme ersättningstagare. Yrkande därom skall framställas innan vattendomstolen hållit huvudförhandling för behandling av frågan om den sistnämnda ersättningen.

26 å Lider borgenär som har panträtt i fast egendom förlust till följd av att ersättning ej bestämts eller blivit för lågt beräknad och har frågan till följd av överenskommelse mellan ersättningsgivaren och sakägaren eller av annan anledning ej prövats av domstol eller vid syneförrättning, är borgenären berättigad till gottgörelse av den ersättningsskyldige för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen.

27 å Har inlösen av fast egendom fullbordats utan att egendomen använts för det avsedda ändamålet inom den tid som bestämts för företagets fullbordande och är ändamålet att anse som övergivet, får inom två år efter utgången av nämnda tid talan om återlösen av egendomen väckas av den som närmast före inlösen var egendomens ägare. Om ett område av en fastighet inlösts, tillkommer rätten att väcka talan i stället ägaren av den återstående delen av fastigheten.

Om ersättning vid återlösen samt om byggnad eller annan anläggning som uppförts på egendomen efter inlösen skall gälla vad som för motsvarande fall stadgas i lagen (1917:189) om expropriation.

28 å Närmare föreskrifter för tillämpningen av detta kapitel meddelas av Konungen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 KAP. 60 51

För utrönande av värdet å båtnad för mark genom dess torrläggning, där sådan med företaget avses, skola synemännen med tillämpning av de i 7 kap. 22 å stadgade grunder efter undersökning av den mark, varom fråga är, uppskatta marken såväl i dess skick före företaget som ock i det skick, vari den antages komma efter företagets fullbordan.

Vid uppskattning av båtnad, som genom vattenreglering beredes ström fall, skola de i 9 kap. stadgade grunder beträffande värdering av vattenkraft, som skall ersättas, itillämpliga delar lända till efterrättelse.

1 Senaste lydelse 1920 :459.

Vid bestämmande av sakägare tillkom- mande ersättning för förlust, skada eller intrång skola synemännen iakttaga de i 9 kap. stadgade grunder; dock att, där fråga uppkommer om ersättning medelst kraft- överföring, härom skall gälla föreskriften i 20 å. Skall ersättning utgå med förhöjning över värdet, böra värdet och förhöjningen var för sig angivas.

64ål

Vid bestämmande av sakägare tillkom- mande ersättning för förlust, skada eller intrång skola synemännen iakttaga de i 9 kap. stadgade grunder.

Uppkommer eljest på grund av bestämmelserna i 3, 7 eller 8 kap. vid syneförrättning fråga om ersättning åt delägarna eller annan för arbete eller dylikt, skall ock sådan fråga prövas av synemännen.

67 å2

Sedan erforderliga sammanträden hållits och alla vid syneförrättningen förefallande frågor blivit utredda, skola synemännen upprätta utlåtande angående företaget.

Utlåtandet skall innehålla synemännens besked, med angivande av skälen, i de i 62—64 åå eller eljest här ovan omförmälda frågor. Avgift, som omförmäles i 1] kap. 95 å, så ock avgift enligt 2 kap. 10 å, där sådan bör utgå, skola bestämmas i utlåtan- det. Lämnas medgivande till vattenreglering, varde angivet, om företaget är av beskaffen- het att stadgandena i 4 kap. om nyprövning och om avgifter därå äga tillämpning; och skall för sådant fall utlåtandet upptaga för-

Utlåtandet skall innehålla synemännens besked, med angivande av skälen, i de i 62—64 åå eller eljest här ovan omförmälda frågor. Avgift enligt 2 kap. 10 å, där sådan bör utgå, skall bestämmas i utlåtandet. Läm- nas medgivande till vattenreglering, varde angivet, om företaget är av beskaffenhet att stadgandena i 4 kap. om nyprövning och om avgifter dårå äga tillämpning; och skall för sådant fall utlåtandet upptaga förslag till dylik avgift.

slag till dylik avgift.

Skola två eller flera med skilda andelar taga del i företaget, skall utlåtandet innehålla särskild längd, upptagande såväl den å varje delägare belöpande anparten i kostnaden för företaget med noggrant angivande av strömfall eller annan egendom, som med delaktigheten avses, som ock det belopp, vartill kostnaden för företaget beräknats. Skall anläggningskostna- den för viss del av företaget eller kostnaden för skötsel och underhåll fördelas på särskilt sätt, varde det ock tydligt angivet i längden. För varje delägare skall anmärkas, huruvida han är sökande till företaget eller på grund av föreskriften i 82å att anse såsom likställd med sökande, så ock beskaffenheten av båtnad, som må hava lagts till grund för delaktigheten, samt det uppskattade värdet av sagda båtnad. Har på grund av bestämmelsen i 7 kap. 28 å eller 8 kap. 18 å rätt medgivits delägare att erlägga å honom belöpande bidrag med fördelning ä visst antal år, skall ock härom anteckning ske. Beträffande mark, som genom företaget vinner torrläggning, skall längden innehålla uppgift för varje fastighet å markens värde före och efter företaget. Är i avbidan på slutlig uppskattning delaktigheten bestämd på sätt i 61 å sägs, varde anteckning därom gjord.

1 Senaste lydelse 1941 :6 14. 2Senaste lydelse 1969:393.

Innehåller utlåtandet föreskrift om anordnande eller ändrande av vattenavlopp genom allmän väg, skall, där arbetets utförande åligger annan än vägens ägare, tillika meddelas bestämmelse, att, innan sådant arbete påbörjas, medgivande, som avses i 40å lagen om allmänna vägar, skall inhämtas. Vad nu sagts om anordnande eller ändrande av vattenavlopp genom allmän väg skall äga motsvarande tillämpning i fråga om åtgärd till skydd för sådan vag.

8Oål

Beträffande den slutliga fördelningen av kostnad, som i 79å sägs, gälle enahanda grunder som för fördelningen av kostnaden för själva företaget, dock att sådan kostnad skall fördelas utan hänsyn till sådan begräns- ning i delaktigheten, som omförmäles i 3 kap. 5 å, 7 kap. 27 och 28 åå samt 8 kap. 18 å. Avgift enligt 11 kap. 95 å skall förde- las enligt samma grunder, som jämlikt sist- nämnda lagrum skola tillämpas vid avgiftens bestämmande.

Beträffande den slutliga fördelningen av kostnad, som i 79å sägs, gälle enahanda grunder som för fördelningen av kostnaden för själva företaget, dock att sådan kostnad skall fördelas utan hänsyn till sådan begräns- ning i delaktigheten, som omförmäles i 3 kap. 5 å, 7 kap. 27 och 28 åå samt 8 kap. 18 å.

Har sakägare eller annan framställt invändning eller påstående, ändå att han insett eller skäligen bort inse, att fog därför saknas, och vållas därav uppskov eller eljest ökade kostnader, varde honom i utlåtandet ålagt att såsom en honom enskilt åliggande kostnad ersätta delägarna eller annan sakägare de utgifter, som därigenom åsamkats dessa. Där vid sådan ny uppskattning, som i 77 å sägs, ändring ej göres i förut verkställd värdering, skall den, som påkallat den senare uppskattningen, ensam gälda kostnaden därför.

11 KAP. 17 å2

Till vattenmål hänföras följande mål: A. ansökningsmål:

]. ansökan jämlikt 1 kap. 14 å om bestämmande av ersättning för rätt att taga strömfall i

anspråk;

2. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 20 å, huruvida och under vilka villkor byggande i vatten må ske;

3.ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda lagrum av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

4. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 å av befmtlig vattenbyggnads laglighet;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 31 å första stycket om meddelande av bestämmelser rörande hushållning med vatten;

6. ansökan jämlikt 2 kap. 34 å om rätt att utriva byggnad i vatten; 7. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 47 å, huruvida och under vilka villkor grundvatten- täkt må anläggas eller nyttjas;

8. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 53 å av lagligheten av befintlig grundvattentäkt;

1 Senaste lydelse 1969z393. ? Senaste lydelse 1969:396.

9. ansökan jämlikt 2 kap. 56 å första stycket om meddelande av bestämmelser angående den omfattning, i vilken grundvatten må tillgodogöras vid annan tillhörig grundvattentäkt;

10. ansökan jämlikt 2 kap. 59 å andra stycket om prövning, under vilka villkor grundvat- tentäkt må tagas ur bruk;

11. ansökan jämlikt 3 kap. 11 å om prövning, utan förutgången syneförrättning enligt 10 kap., rörande sättet och villkoren för verkställande av vattenreglering, som avses i 3 kap. 1 å, så ock angående delaktigheten i kostnaden för företaget;

12. ansökan enligt 2 kap. 8 å andra stycket så ock ansökan om bestämmande av avgift enligt 10 å i nämnda kap.;

13. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 13. ansökan om nyprövning enligt 4 kap. I 5, huruvida och i vilken utsträckning skyl— 5 eller 13 59 eller om bestämmande av avgift dighet mä åläggas ägare av strömfall att enligt 14 och 15 ååinämnda kap.; tillhandahålla kraft ät kringliggande bygd, samt ansökan jämlikt 4 kap. 4 5 att komma i åtnjutande av kraft, som på grund av dylikt äläggande skall tillhandahållas, så ock ansö- kan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 5 eller om bestämmande av avgift enligt 14 59 i nämnda kap.;

14. ansökan jämlikt 5 kap. 2 eller 7å om inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller om nya eller ändrade föreskrifter rörande hushållningen med vattnet eller annat för sjöfartens underlättande eller till förebyggande eller minskande av skada eller om godkännande av anläggning eller åtgärd för allmän farled;

15. ansökan jämlikt 6 kap. 12 å om ändrade anordningar med avseende å beslutade flott- ledsarbeten;

16. ansökan jämlikt 6 kap. 21 å om prövning, utan förutgången syneförrättning enligt 10 kap., av fråga om anläggning eller åtgärd för befintlig allmän flottleds utvidgande eller förbättrande eller om nya eller ändrade föreskrifter rörande hushållningen med vatten eller annat för flottningens underlättande eller om bestämmelser rörande virkes barkning eller fiskeavgift;

17. ansökan jämlikt 6 kap. 27 å första stycket om avlysande av allmän flottled; 18. ansökan jämlikt 6 kap. 28 å första stycket om tillåtelse att bortskaffa flottledsanlägg- ning samt ansökan, utan samband med prövning av fråga om sådan tillåtelse, om övertagande av flottledsanläggning enligt tredje stycket nämnda paragraf;

19. ansökan jämlikt 7 kap. 45 å andra stycket om prövning, utan förutgången syneförrätt- ning enligt 10 kap., av fråga rörande vattenavlednings- eller invallningsföretag, så ock ansökan jämlikt 8 kap. 33 å första stycket om prövning, utan sådan förrättning, av fråga rörande företag, som avses i 8 kap.;

20. ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande enligt denna lag lämnats, så ock om tillämpning av de i 7 kap. 58 å andra stycket och 59 å samt 8 kap. 36 å andra stycket och 37 å meddelade bestämmelser eller om sådan ny uppskattning, som avses i 69 å här nedan;

21. ansökan jämlikt 9 kap. 1739 om över- flyttning frän en fastighet till en annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i er- sättning för förlorad vattenkraft;

22. ansökan jämlikt 9 kap. 46 59 om över-

flyttning från en fastighet till en annan av rättighet till vatten, vilket skall tillhandahål- las i ersättning för förlust av grundvatten.

B. stämningsmäl: B. stämningsma'l:

22. talan jämlikt 2 kap. 7 59 andra stycket om omprövning av rättsförhällandet mellan ägare av vattenkraftanläggting och mo ttaga- re av andelskraft frän anläggningen;

23. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad i vatten för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande annorledes i industriellt syfte, för vattenregle- ring, för fiske eller fiskens framkomst, för bevattning, för allmän farled eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40å andra stycket eller 8 kap. 27 å, eller för järnvägsbro eller allmän vägbro, såframt talan grundas därå, att byggnaden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet;

24. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad i vatten, som under 23 sags;

25. talan om ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i sammanhang med arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet i 2 kap. 20 å tredje stycket underlåtit att söka vattendomsto- lens godkännande av verkställd ändring å dylik byggnad;

26. talan jämlikt 2 kap. 24 å om ändrande av byggnad i vatten, vartill vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande hushållningen med vattnet vid sådan byggnad;

27. talan, beträffande andra företag enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda, om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller framsläppande av vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock talan jämlikt 2 kap. 31 å andra stycket om meddelande av dylika föreskrifter eller ändrande av förut givna sådana i fråga om annan tillhörig byggnad i vatten;

28. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla sådan byggnad i vatten, som under 23 sägs, brister i fullgörande av denna skyldighet, eller därå, att någon utan erhållet medgivande, där sådant erfordras, utriver dylik byggnad;

29. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 23 å om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller om fortsatt tillgodogörande av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning därför, jämlikt 2 kap. 14å om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 å om rätt att begagna annan tillhörig byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 å om rätt att taga annans mark i anspråk till utmål;

30. talan utan samband med ansöknings- eller underställningsmål om tillämpning av stadgandenai ] kap. 6413 åå;

31. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig grundvattentäkt, som ej är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning, eller om förbud mot tillgodogörande av vatten vid sådan grundvattentäkt, såframt talan grundas därå att grundvattentäkten icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet eller att vatten vid grundvattentäkten tillgodogöres till större myckenhet än lagligen är tillåten;

32. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan grundvattentäkt, som under 31 sags;

33. talan om ansvar för det sådan grundvattentäkt anlagts eller ändrats eller nyttjats i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som med stöd av denna lag meddelats;

34. talan jämlikt 2 kap. 51 å om ändrande av grundvattentäkt, vartill vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande av vatten vid sådan grundvattentäkt;

35.talan jämlikt 2 kap. 56å andra stycket om meddelande av föreskrifter rörande tillgodogörande av grundvatten vid annan tillhörig grundvattentäkt eller ändrande av förut givna sådana föreskrifter;

36. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 45 eller 62 å om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

37. talan utan samband med ansökningsmål om tillämpning av stadgandena i 2 kap. 49 och 52 åå;

38. talan jämlikt 3 kap. 6 å om skyldighet för delägare i regleringssamfällighet att deltagai kostnaden för vattenreglering och om beräkning av den kostnad, vari sådan delägare har att taga del, så ock talan jämlikt 3 kap. 9å om skyldighet för den, som av vattenreglering tillskyndas båtnad i annat hänseende än som omförmäles i 3 å av nämnda kap., att lämna bidrag till företaget;

39. talan jämlikt 5 kap. 10 å om vidtagande av sådana anordningar vid allmän farled, som erfordras till förebyggande av skada genom vågsvall eller dylikt;

40. talan beträffande allmän flottled om vidtagande av sådana anordningar eller åtgärder eller meddelande av sådana föreskrifter, som i 6 kap. 17 å första stycket eller 18 å sägs;

41 . talan om borttagande eller ändrande av anläggning eller om rättelse i åtgärd, som skett för allmän flottled, såframt talan grundas därå, att anläggningen eller åtgärden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet, så ock talan om ansvar för vidtagande av dylik anläggning eller åtgärd eller för olovligt hushållande med eller framsläp- pande av vattnet i allmän flottled;

42. talan jämlikt 6 kap. 13 å första stycket om förverkande av rätten till flottledsarbetes vidare utförande;

43.talan jämlikt 7 kap. 29 å om skyldighet för ägare av mark att deltaga i kostnaden för diknir.gs-, vattenavlednings- eller invallningsföretag eller om sådan jämkning av bidragsskyl- digheten, som i nämnda lagrum omförmäles, så ock talan jämlikt 7 kap. 41 å andra stycket om bidrag med anledning av båtnad, som genom vattenavledning eller invallning tillskyndas allmän flottled;

44.talan jämlikt 7 kap. 54 å om skyldighet att lösa mark, som ingår i invallningssamfällig— het;

45.talan, som grundas därå, att genom vattenavledning eller invallning vattenförhållande- na ändrats i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i samband med arbetets medgivande;

46. talan om tillämpning av stadgandena i 7 kap. 57 å andra stycket; 51.talan om tillämpning av stadgandena i 8 kap. 35 å andra stycket; 52. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 3] eller 52. talan jämlikt 9 kap. 2355” om ersätt- 42 5 om ändrade föreskrifter rörande kraft- ning för värdeökning; belopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft, samt om ändring i vad förut bestäms angående uttagningskostnadens storlek och dess gäldande, så ock talan om förnyad prövning av sådan ständig avgälds belopp, som omförmäles i 9 kap. 23 å ;

.53.talan om fördelning av uppburen pen- 53. talan om gottgörelse för förlust som nimgerrättning, varom i 9 kap. 31 _? förmäles; avses i 9 kap. 24 å" ;

54. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 375 sags, eller om höjning eller sänk- ning av redan bestämt sådant vite;

55. talan jämlikt 9 kap. 395 om rätt att åter komma i åtnjutande av vattenkraft, som strömfallsägare till följd av företag enligt denna lag gått förlustig;

56. talan jämlikt 9 kap. 46 5 om ändringi vad förut bestämts angående vederlag för vatten, som skall tillhandahållas i ersättning för förlust av grundvatten, eller om rätt att åter komma i åtnjutande av möjlighet att vid egen grundvattentäkt tillgodogöra vatten;

57. talan jämlikt 9 kap. 73 5 av innehava- re av fordran, varför fast egendom häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada eller intrång dårå;

58. talan jämlikt 9 kap. 74 5 om rätt att få återlösa fast egendom, som på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

C. besvärsma'l:

57. talan av borgenär som har panträtt i fast egendom om gottgörelse enligt 9 kap. 26 5;

58. talan jämlikt 9 kap. 275 om rätt att få återlösa fast egendom, som på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

59. besvär mot synemäns beslut, varigenom vid syneförrättning enligt 10 kap. jävsinvänd— ning ogillats, ävensom klagan över synemännens åtgöranden eller utlåtande i fall, då utlåtande ej underställes.

D. underställningsmål:

60. underställning av samt besvär mot utlåtande vid syneförrättning enligt 10 kap. i fall, då underställning av utlåtandet äger rum.

Hurusom, efter anmälan, ersättningsanspråk i vissa fall skola prövas av vattendomstolen, därom stadgas i 68 å.

26 å1

Ansökan, som i 175 1—22 sägs, skall göras skriftligen och ingivas till vattenrätts- domaren i det antal exemplar, som finnes nedan för varje fall föreskrivet.

Ansökan, som i 175 1420 sägs, skall göras skriftligen och ingivas till vattenrätts- domaren i det antal exemplar, som finnes nedan för varje fall föreskrivet.

29 å2

I mål, som i 275 I och 5 mom. avses, skola samtliga ansökningshandlingar ingivas i tre exemplar, i mål som avses i 27 å 6 mom. i åtta exemplar samt i övriga ansökningsmål i

1 Senaste lydelse 1948:479. 2 Senaste lydelse 1971531.

I mål, som i 275 1 mom. avses, skola samtliga ansökningshandlingar ingivas i tre exemplar, i mål som avses i 27å 6 mom.i åtta exemplar samt i övriga ansökningsmål i

sex exemplar. Där så finnes erforderligt, må vattenrättsdomaren föreskriva, att ytterligare ett eller flera exemplar skola ingivas.

sex exemplar. Där så finnes erforderligt, må vattenrättsdomaren föreskriva, att ytterligare ett eller flera exemplar skola ingivas.

Hava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar, eller finner vattenrättsdo- maren handlingarna eljest i något avseende ofullständiga, förelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare erfordras, vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

32 å1

Äro ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad därutinnan brister inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrättsdomaren skyndsamt inhämta nödiga upplysningar för bestäm— mande av det eller de ställen, där handlingarna efter ty nedan sägs skola hållas för parterna tillgängliga, samt därefter om ansökningen utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla dels tillkännagivande: att, intill dess frågan blivit slutligen prövad, ett exemplar av ansökningshandlingarna skall för dem, som önska taga del därav, finnas tillgängligt å viss för parterna välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal befattningshavare eller pålitlig enskild person eller, där ansökningen angår företag, som berör två eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, å flera dylika ställen;

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser, varom i 39 å förmäles, eller sådant utlåtande, som i 45 å sägs, jämväl dessa handlingar skola hållas tillgängliga på förut angivna ställe eller ställen;

att även handlingar, som ingivits vid sammanträde för muntlig förberedelse eller vid vattendomstolens sammanträde, de vid dessa sammanträden förda protokollen samt vatten- domstolens utslag skola därstädes i avskrift vara för parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna, under det målet är anhängigth vatten- domstolen, skola, där de icke röra allenast sökanden eller ock särskilt tillställas den eller dem, till vilka de äro riktade, ske på det sätt, att de genom vattenrättsdomarens försorg in- föras i viss eller vissa tidningar inom orten och hållas tillgängliga så som nyss är sagt;

dels erinran om innehållet i 38 och 53 åå jämte besked om den tid, inom vilken erinringar enligt 38 å skola ingivas;

dels ock erinran om vad i 65 å stadgas om sakägares rätt till gottgörelse för kostnader samt, i tillämpliga fall, om föreskriften i 35 å 1 mom. andra stycket andra punkten rörande förordnande av särskilt biträde.

I mål, som avses i 175 1—13, 18, 19, 21 och 22, skola i kungörelsen de fastigheter, om vilka uppgift skall lämnas i ansökningen, namngivas eller, i den mån det kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas medelst gemen- sam geografisk eller annan beteckning, var- jämte, där sökanden vill med tillärnad bygg- nad tillgodogöra sig annan tillhörig vatten- kraft, särskild uppgift därom skall lämnas. 1

1Senaste lydelse 1961:548.

1 mål, som avses i 175 1—13, 18 och 19, skola i kungörelsen de fastigheter, om vilka uppgift skall lämnas i ansökningen, namngi- vas eller, i den mån det kan ske på oförtyd- bart sätt, utmärkas medelst gemensam geo- grafisk eller annan beteckning, varjämte, där sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodo- göra sig annan tillhörig vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas. I mål, som avses

Nuvarande lydelse

mål, som avses i 17 å 14, 15 och 16, skall i kungörelsen uppgivas, vilka bebyggda ström- fall eller med fast fiskebyggnad försedda fisken saken må angå, så ock, då ansök- ningen avser utförande eller godkännande av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört.

Innefattar ansökan om tillstånd till at- nyttjande av samfällt strömfall så, som i 2 kap. 75 sågs, tillika inbjudan till övriga delägare att deltaga i företaget, skall i kungö- relsen, med omförmälan av sistnämnda för- hållande, jämväl in tagas föreläggande för del- ägare, som vill begagna sig av inbjudningen, att tillkännagiva detta i den ordning och inom den tid, som är förelagd för bestridan- de av ansökningen eller framställande av invändningar i fråga om företaget, vid även- tyr att den, som underlåter detta, skall hava försuttit sin rätt att bliva delaktig i företaget.

i 17å 14, 15 och 16, skall ikungörelsen uppgivas, vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad försedda fisken saken må angå, så ock, då ansökningen avser utförande eller godkännande av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört.

Om kungörelsens innehåll i fall, som avses i 61 å första stycket, gälle vad där finnes

stadgat.

Är fråga om ansökan, varom i 17 å 15 och 20 förmäles, skall kungörelse enligt denna å eller 61 å första stycket utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren prövar det nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället för vattendomstolens sammanträde sist å tjuguförsta dagen förut kungöras på sätt i 33 å första stycket sägs.

Huruledes mål i visst fall må kunna behandlas utan förutgången kungörelse, därom stadgas i 61 å andra stycket.

355

3 mom.1 Imål, som avsesi 17 å 2—11, 18 och 19, ävensom i mål, som anhängiggjorts genom ansökan enligt 2 kap. 8 å andra stycket samt 4 kap. 1 5 sista stycket och ]4 5 andra och femte styckena, må kommun föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkolle- giet.

3 mom. 1 mål, som avses i 17 å 2—11, 18 och 19, ävensom i mål, som anhängiggjorts genom ansökan enligt 2 kap. 8å andra stycket samt 4 kap. 14 och 15 55, må kommun föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkollegiet.

I mål, som avses i första stycket, skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål översända kungörelsen till vederbörande kommun. Är fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall kungörelsen städse tillställas kommun, inom vars område tillgången på

grundvatten kan påverkas.

1 Senaste lydelse 1971:531.

Föreslagen lydelse 37 å1

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, skall kungörelsen delgivas anläggningens ägare eller styrelsen för densamma på sätt, som för delgivande av stämning i tvistemål är stadgat. Lag samma vare beträffande känd förvaltning eller styrelse för annan allmän farled eller vattenregleringsföretag eller flottningsstyrelse för allmän flottled eller sysslomän eller styrelse för torrläggningsföretag eller företag enligt 8 kap., där det företag, varom imålet är fråga, berör led eller företag, som nu nämnts.

Är fråga att genom tillärnad byggnad taga i anspråk av annan tillgodogjord vattenkraft, skall kungörelsen på sätt förut sagts delgivas ägaren av den anläggning, där kraften tillgodogöres.

Vad i andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där fråga är om meddelande av bestämmelser angående den omfattning, i vilken vatten må tillgodogöras vid annans grundvattentäkt.

Ansökan, som avses i 175 12 eller 13, skall delgivas sökandens motpart.

Där fråga är om ansökan, som i 175 21 avses, skall kungörelsen delgivas ägaren av det strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är, tillhandahålles. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning beträffande ansö- kan enligt 1 75 13.

Ansökan, som i 175 12 avses, skall, där ansökningen ej göres av byggnadens ägare, delgivas denne.

Är fråga om ansökan, som i l 7 5 22 avses, skall kungörelsen delgivas ägaren av den grundvattentäkt, från vilken vatten, varom fråga är, tillhandahålles.

Skall delgivning ske genom sökandens försorg, äge vad i 32 kap. 2 å rättegångsbalken är stadgat om stämning motsvarande tillämpning; vad där sägs om rätten skall avse vattenrätts- domaren. Förklaras ansökningen i anledning av underlåten delgivning förfallen, skall bevis därom med de skäl, varå beslutet grundas, tecknas å ett exemplar av ansökningen. Tillkännagivande om beslutet skall lämnas parterna i den för kallelser till dem stadgade ordning.

48å

För att lämna vederbörande kommuner, trafikanter och andra tillfälle att yttra sig angående den inverkan företag eller åtgärd, varom i målet är fråga, kan medföra å allmän samfärdsel eller flottning eller eljest å all- männa intressen samt om vidtagande av åt- gärder för tillgodoseende av dylika intressen eller angående ärende, som i 41 5 sägs, för- ordne vattenrättsdomaren, där sådant prövas lämpligt, att särskilda sammanträden skola

1 Senaste lydelse 1964:110.

För att lämna vederbörande kommuner, trafikanter och andra tillfälle att yttra sig angående den inverkan företag eller åtgärd, varom i målet är fråga, kan medföra å allmän samfärdsel eller flottning eller eljest å all- männa intressen samt om vidtagande av åt- gärder för tillgodoseende av dylika intressen förordne vattenrättsdomaren, där sådant prövas lämpligt, att särskilda sammanträden skola hållas i sammanhang med undersök-

hållas i sammanhang med undersökning, som i 45 å sägs, eller ock i annan ordning.

ning, som i 45å sägs, eller ock i annan ordning.

För anordnandet av sådana sammanträden äge vattenrättsdomaren, där det times lämpligt, påkalla Konungens befallningshavandes biträde.

60å1

Finner vattendomstolen anledning antaga, att företag eller åtgärd, som i målet avses, har vidsträcktare verkningar än i ansökningen uppgivits, skall tillfälle lämnas tillstädesvarande parter att yttra sig däröver. Finnes antagandet grundat, ålägge domstolen, ändå att särskilt yrkande ej framställes, sökanden att gälda den ökade ersättning, som därav må föranledas.

I mål rörande företag enligt 6 kap. skall vattendomstolen, ändå att yrkande därom ej göres, ingå i prövning av, huruvida och till vad belopp ersättning för skada och intrång genom anläggning eller åtgärd för företaget bör till vederbörande utgå, allt i den mån ej sådan prövning må jämlikt 9 kap. 47 5 göras beroende på särskild talan.

[ mål rörande företag enligt 6 kap. skall vattendomstolen, ändå att yrkande därom ej göres, ingå i prövning av, huruvida och till vad belopp ersättning för skada och intrång genom anläggning eller åtgärd för företaget hör till vederbörande utgå, allt i den mån ej sådan prövning må jämlikt 9 kap. 2 5 göras beroende på särskild talan.

Där i andra mål på yrkande av någon part uppskattningen av honom tillkommande ersätt- ning finnes böra sättas högre än sökanden föreslagit, må domstolen jämväl beträffande andra parter vidtaga sådan jämkning i ersättningsbelopp, som må erfordras för vinnande av likfor- mighet i uppskattningen. Ej måi dessa mål ersättning sättas lägre än sökanden i ansökningen föreslagit.

Har särskild uppgörelse träffats, må ersättning ej på grund av föreskrifterna i denna å be- stämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat, dock må i mål rörande företag enligt 6 kap. uppgörelse, som nu sagts, icke fastställas, därest den finnes innehålla villkor, som är oför- enligt med flottledens intresse eller länder de flottande till men. I fråga om grundvattentäkt skall vattendomstolen, ändå att yrkande därom ej göres, ingå i prövning, huruvida förbehåll, varom i2 kap. 49 å sägs, erfordras.

62å

1 mom.2 Där genom vattendomstols ut- slag lämnas medgivande att bygga i vatten, skall utslaget innehålla noggranna bestäm- melser om byggnadens läge och konstruk- tion, om den ersättning, som skall till följd av företaget utgå, i den mån ej prövning därav jämlikt 9 kap. 475 göres beroende på särskild talan eller bestämmelser därom skola träffas i den för expropriation stadgade ord- ning, sarnt om de villkor i övrigt, som må

1 Senaste lydelse 1964:110. 2 Senaste lydelse 1919:425.

1 mom. Där genom vattendomstols utslag lämnas medgivande att bygga i vatten, skall utslaget innehålla noggranna bestämmelser om byggnadens läge och konstruktion, om den ersättning, som skall till följd av företa- get utgå, i den mån ej prövning därav jämlikt 9 kap. 25 göres beroende på särskild talan eller bestämmelser därom skola träffas iden för expropriation stadgade ordning, samt om de villkor i övrigt, som må vara behövliga för

vara behövliga för tillgodoseende av allmän och enskild rätt, så ock, i den mån det prövas erforderligt, innefatta bestämmelse om vattenmärke eller andra föreskrifter om hushållningen med och framsläppande av vattnet såväl efter byggnadens fullbordan

tillgodoseende av allmän och enskild rätt, så ock, i den mån det prövas erforderligt, inne- fatta bestämmelse om vattenmärke eller and- ra föreskrifter om hushållningen med och framsläppande av vattnet såväl efter byggna- dens fullbordan som under byggnadstiden.

som under byggnadstiden.

2 mom.[ Är fråga om byggnad för vattnets tillgodogörande, skall utslaget angiva, med vilken fastighet rätten till tillgodogörandet skall för framtiden vara förenad. Denna fastighet (strömfallsfastigheten) bör, där så lämpligen kan ske, omfatta allenast den sökanden till- höriga mark, som upptages av byggnaden och därmed förenade anläggningar, jämte den del av vattenområdet, som sökanden äger. Vattenrättsdomaren bör förty, när omständigheterna därtill föranleda, tillse att, såvitt möjligt, en till strömsfallsfastighet lämpad fastighet varder under målets handläggning bildad.

Utslaget skall jämväl angiva, i vad mån tillgodogörandet medgivits på grund av äganderätt eller av annan grund, samt, där med byggnaden avses tillgodogörande allenast av en del av det framrinnande vattnet, huruvida utslaget vilar på antagande att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet eller den del därav, vars fallhöjd tages i anspråk, eller den sida av strömfallet, om vars tillgodogörande är fråga, tillhör fastighet, för vilken sökanden såsom ägare fört talan i målet.

I utslag, varigenom medgivande lämnas till byggnad för utnyttjande av vattenkraft, var- de vidare angivet, huruvida byggnaden är av beskaffenhet, att de i 4 kap. meddelade bestämmelserna om skyldighet för byggna- dens ägare att tillhandahålla kraft åt kringlig- gande bygd ävensom angående nyprövning och lösningsrätt för kronan därå äga tillämp- ning.

I utslag, varigenom medgivande lämnas till byggnad för utnyttjande av vattenkraft, var- de vidare angivet, huruvida byggnaden är av beskaffenhet, att de i 4 kap. meddelade bestämmelserna om nyprövning och lös- ningsrätt för kronan samt om avgifter dårå äga tillämpning.

66å

2 mom.2 Vid meddelande av tillstånd till företag enligt denna lag äge vattendomsto- len, där verkningarna av företaget i visst hänseende icke med erforderlig säkerhet kunna förutses, utan hinder av vad i 62å finnes stadgat i avbidan på erfarenhetens rön uppskjuta frågan om de föreskrifter, som i denna del erfordras angående ersättning eller annat

I samband med beslut om uppskov, som nu sagts, skall vattendomstolen, såvitt angår skada, förlust eller intrång, som kan antagas bliva av mera kännbar beskaffenhet, meddela

1 Senaste lydelse 1919:425. 2 Senaste lydelse 19521235.

2 mom. Vid meddelande av tillstånd till företag enligt denna lag äge vattendomsto- len, när verkningarna av företaget på allmän- na intressen eller pä viss fastighet icke med nöjaktig säkerhet kunna förutses, utan hin- der av vad i 62 å finnes stadgat i avbidan på erfarenhetens rön i erforderlig omfattning uppskjuta frågan om de föreskrifter, som skola gälla i dessa delar.

I samband med beslut om uppskov, som nu sagts, skall vattendomstolen, såvitt angår skada, förlust eller intrång, som kan antagas bliva av mera kännbar beskaffenhet, förord-

Nuvarande lydelse

erforderliga provisoriska bestämmelser an- gående ersättning eller om vidtagande av åtgärder till skydd för den skadelidande.

Avgörande av målet i den uppskjutna de- len skall äga rum så snart ske kan. Ersättning må därvid ej bestämmas till lägre belopp än som utgått eller skolat utgå på grund av provisoriska bestämmelser.

Då målet i viss del uppskjutits enligt vadi första stycket sägs, skall, innan tillståndet till företaget må tagas i anspråk, hos Konungens befallningshavande ställas pant eller borgen för den ersättning, som sökanden eller anläg- garen i denna del kan förpliktas utgiva, så ock för ersättning, som i samband med uppskovsbeslutet bestämts att utgå iavbidan på den slutliga prövningen och som ej skall gäldas innan tillståndet tages i anspråk.

na att provisoriska åtgärder skola vidtagas till skydd för allmänna eller enskilda intressen eller att förskott skall utgå till skadelidande i avräkning på den ersättning som slutligt fast- ställes.

Beslut som avses i andra stycket får med- delas även sedan tillståndet till företaget tagits i anspråk. Har beslut om förskott meddelats på yrkande av viss skadelidande, får på talan av denne fråga om nytt förskott ej upptagas till prövning, förrän ett år förflu- tit sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Avgörande av målet i uppskjutna delar skall äga rum så snart ske kan. Ersättning må därvid ej bestämmas till lägre belopp än som utgått eller skolat utgå som förskott.

Då målet i viss del uppskjutits enligt vad i första stycket sägs, skall, innan tillståndet till företaget må tagas i anspråk, hos Konungens befallningshavande ställas pant eller borgen för ersättning och förskott, som sökanden eller anläggaren i denna del kan förpliktas utgiva.

755[

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 å 23—58 avses, skall han hos vattenrätts- domaren göra skriftlig ansökan om stämning å svaranden.

Vad i 29 å andra stycket, 39—41 55, 56 å första stycket, 60 å första, andra och fjärde styckena, 70—72 åå, 73 å första, tredje och fjärde styckena samt 74 å stadgas beträffan- de ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å underställningsmål ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål vid vattendom-

lSenaste lydelse 19481479. 2Senaste lydelse 1971:531.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 å 22—58 avses, skall han hos vattenrätts- domaren göra skriftlig ansökan om stämning å svaranden.

92 å2

Vad i 29 å andra stycket, 39 och 40 55, 56å första stycket, 60å första, andra och fjärde styckena, 70—72 åå, 73 å första, tred- je och fjärde styckena samt 74 å stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsva- rande tillämpning å underställningsmål även- som i tillämpliga delar å besvärsmål vid

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stolen, 60å dock med iakttagande av be- vattendomstolen, 60å dock med iakt- stämmelserna i 3 kap. 11 å, 6 kap. 3 å 1 tagande av bestämmelserna i 3 kap. 11 å, 6 mom. samt 7 kap. 45 och 55 åå. kap. 3 å 1 mom. samt 7 kap. 45 och 55 åå.

Bestämmelserna i 42—45, 48, 49 åå, 50å första stycket, 52, 54, 55, 57—59, 62—64, 66 och 67 åå skola i tillämpliga delar gälla besvärsmål vid vattendomstolen och underställ- ningsmål.

14 KAP. 3 5

I allt, varom denna lag innehåller bestämmelse, vare kronan likställd med enskild person, där ej för särskilt fall finnes annorlunda stadgat.

Kronan vare fri från skyldighet att ställa Kronan, kommun, landstingskommun och säkerhet, där sådan eljest är föreskriven. kommunalförbund behöva ej ställa säkerhet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. 2.1 mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet skall äldre lag tillämpas, om annat ej följer av vad nedan sägs.

3. Årlig avgift som fastställts med stöd av 2 kap. 8 å eller däremot svarande äldre lag skall utgå till dess annat bestämts efter omprövning som avses i nämnda lagrum. Skyldighet att utge fiskeavgift enligt 2 kap. 10 å nya lagen får ej åläggas i fråga om företag som tillkommit eller till vilket tillstånd meddelats före ikraftträdandet, om företaget är så beskaffat att avgift ej skolat utgå enligt äldre bestämmelser. Utan hinder av vad nu sagts får fråga om fiskeavgift för företaget upptagas i samband med förnyad prövning enligt 2 kap. 8 å och skall därvid vad i 2 kap. 10 å 3 mom. andra stycket stadgas om avgift för byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, äga motsvarande tillämpning. Har beträffande byggnad i vatten avgift enligt 2 kap. 10 å fastställts före ikraftträdandet, skall vad i nämnda lagrum i dess nya lydelse stadgas ej äga tillämpning med avseende på den tidrymd av tjugu år, för vilken vattendomstolens avgörande skall gälla. Även utan samband med förnyad prövning enligt 2 kap. 10 å 2 mom. får fråga om avgiftens storlek upptagas till omprövning när avgift skall bestämmas för annat företag, om avgift för företagen till följd av nya lagens bestämmelser skall fastställas i ett sammanhang. Härvid får beträffande beslutets återstående giltighetstid ej annan avgift bestämmas för byggnaden än som motsvarar den avgiftsskyldiges förpliktelser enligt äldre lag.

4. Har enligt 4 kap. 1—3 åå äldre lag ägare av vattenkraftanläggning ålagts skyldighet att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, skall ansökan att enligt 4 kap. 4å komma i åtnjutande av kraft som skall tillhandahållas ha inkommit till vattendomstolen senast den 31 december 1974 och skall i fråga om ärendets handläggning äldre lag alltjämt gälla. Om sådan talan ej har väckts inom nu föreskriven tid, skall frågan om tillämpning beträffande anläggningen av bestämmelserna i sistnämnda lagrum anses förfallen. 5 . Skall till följd av nya lagens bestämmelser bygdeavgift för flera företag fastställas iett sammanhang, får därvid upptagas fråga om avgift för företag, vartill tillstånd lämnats före ikraftträdandet, även om företaget är så beskaffat att avgift för vattenreglering ej skolat utgå enligt äldre bestämmelser.

Har genom beslut, som alltjämt gäller, avgift för vattenreglering enligt äldre lag fastställts för visst företag, får även fråga om avgift enligt nya lagen för företaget upptagas till gemensam prövning som nu sagts. Härvid får beträffande beslutets återstående giltighetstid ej annan avgift bestämmas än som motsvarar avgiftsskyldigheten enligt äldre lag.

6. I fråga om ersättning, som enligt äldre lag bestämts att utgå genom överföring av kraft eller tillhandahållande av vatten, äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning. Har ersättning fastställts att utgå genom överföring av kraft, får vattendomstolen efter ansökan av part bestämma att rättigheten skall avlösas mot ersättning i pengar, om detta icke medför betydande olägenhet för motparten. Finner vattendomstolen det erforderligt och lämpligt får förordnas, att ersättningen i pengar skall utgå med minst hälften på en gång och med återstoden under högst tio år som annuiteter beräknade efter skälig ränta. Betalningen av annuiteterna skall fullgöras på tid som vattendomstolen bestämmer av ägaren till fastighet varå skyldigheten att tillhandahålla kraften vilar oavsett fastighetens försäljning och tillfalla ägaren av fastighet som är berättigad till kraften. I fråga om ersättning som skall utgå på en gång gäller i tillämpliga delar vad i 9 kap. stadgas om nedsättning och fördelning av intrångsersättning. För belopp som ej skall betalas på en gång skall säkerhet ställas hos länsstyrelsen. Skyldigheten att fullgöra kraftöverföring upphör den dag vattendomstolen bestämmer. Ersättningsgivaren skall dessförinnan ha fullgjort vad som åligger honom i fråga om penningersättning som bestämts att utgå på en gång. I fråga om rättegången i avlösningsärende gäller i tillämpliga delar vadi 11 kap. föreskrivs om mål som anhängiggjorts efter ansökan enligt 17 å 13. Ersättningsgivaren skall dock alltid själv vidkännas sina kostnader vid vattendomstolen, om annat ej föranleds av bestämmelserna i 18 kap. 6 å rättegångsbalken.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (l9l9z426) om flottning i allmän flottled

Härigenom förordnas, att 13 å lagen (1919:426) om flottning i allmän flottledI skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l3å

Finnes flottningsskada bliva så stadigvarande, att värdet dårå kan genom uppskattning på förhand utrönas, skall, om ersättningstagaren påstår det, ersättningen på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig avgift under hela den tid flottning kommer att fortgå eller ock på en gång, allt efter ty skäligt prövas. Ej må, ändå att parterna må vara ense om visst belopp, ersättningen bestämmas till högre belopp än som kan anses skäligt.

Vad i 9 kap. 54—57 samt 68—71 55 vattenlagen stadgas beträffande ersättnings nedsättande i vissa fall samt Kungl. Maj:ts befallningshavandes befattning med nedsatta ersättningsmedel och om anmälan i vissa fall till vederbörande domstol skall äga motsva- rande tillämpning i fråga om ersättning för flottningsskada, som blivit på förhand be- stämd att utgå på en gång. I samband där- med att ersättning enligt denna å bestäm- mes, skola skiljemännen giva tillkänna, om och i vilken mån nedsättning därav skall ske.

Beslut, varigenom ersättning bestämmes på förhand, vare, sedan beslutet vunnit laga kraft, gällande jämväl mot framtida ägare och innehavare av fastighet, som beröres av beslutet. Om insändande till vattendomsto- len, för anteckning i vattenboken, av beslut, varom nu är fråga, förordnar Konungen.

Vad i 9 kap. 8 och 10 samt 17—22 55 vattenlagen ( [918.523) stadgas beträffande ersättnings nedsättande i vissa fall samt Kungl. Maj:ts befallningshavandes befattning med nedsatta ersättningsmedel skall äga mot- svarande tillämpning i fråga om ersättning för flottningsskada, som blivit på förhand bestämd att utgå på en gång. I samband därmed att ersättning enligt denna å bestäm- mes, skola skiljemännen giva tillkänna, om och i vilken mån nedsättning därav skall ske.

Beslut, varigenom ersättning bestämmes på förhand, vare, sedan beslutet vunnit laga kraft, gällande jämväl mot framtida ägare och innehavare av fastighet, som beröres av beslutet. Om insändande av beslut varom nu är fråga till vattendomstolen för anteckningi vattenboken samt om anmälan i vissa fall till vederbörande domstol förordnar Konungen.

Hurusom till följd av ändrade förhållanden avgift, som bestämts att utgå årligen, kan varda till beloppet ändrad eller ock bestämd att upphöra, därom skils i 6 kap. 23 å vattenlagen.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1973.

1 Senaste lydelse l954:123.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962z627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

Härigenom förordnas beträffande lagen (1962 2627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

dels att 13 och 20 åå skall upphöra att gälla, dels att 7 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

751

Är företag enligt denna lag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, kan Konungen förbehålla sig prövning av frågan huruvida företaget får komma till stånd. I sådant fall äger vad i 4 kap. 17, 18 och 20 åå vattenlagen (19182523) föreskrives om Konungens prövningsrätt motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 4 kap. 1—12, 16 och 19 Bestämmelserna i 4 kap. 5—13 och 19 åå åå vattenlagen skola ej äga tillämpning i vattenlagen skola ej äga tillämpning i fråga fråga om företag enligt denna lag. om företag enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1973.

1 Senaste lydelse 1971:532.

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1966 :454) om företagsinteckning

Härigenom förordnas, att 4å lagen (1966:454) om företagsinteckning1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 &

Företagsinteckning gäller i näringsidkarens lösa egendom, i den mån denna hör till den intecknade verksamheten och utgöres av

1. inventarier, varor eller andra lösören, dock ej fartyg som kan intecknas för fordran eller luftfartyg eller sådan reservdel till luftfartyg som kan omfattas av inteckning i luftfartyg,

2. byggnad eller annan anläggning som icke hör till tomträtt,

3. arrenderätt, hyresrätt, rättighet som av- 3. arrenderätt, hyresrätt, rättighet som av- ses i 7 kap. 3 å jordabalken, bostadsrätt eller ses i 7 kap. 3 å jordabalken, rätt till andels- rätt till gruva eller annan gruvegendom, om kraft enligt vattenlagen (1918523), bostads- rättigheten kan utmätas, rätt eller rätt till gruva eller annan gruvegen-

dom, om rättigheten kan utmätas,

4. nyttjanderätt till inventarier eller andra lösören, om rättigheten kan utmätas,

5. patent, upphovsrätt eller annan rättighet av immateriell art, om rättigheten kan utmätas,

6. fordran på vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av egendom av sådant slag, som avses under 1—5, eller på ersättning med anledning av att sådan egendom skadats eller gått förlorad eller tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande,

7. fordran på vederlag för arbete. Överlåtes verksamheten, gäller inteckningen i överlåtarens fordran på vederlag, i vad detta avser egendom som vid överlåtelsen omfattades av inteckningen.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1973.

1 Senaste lydelse 1971:1215.

Motiv

] Inledning

Vattenlagsutredningens uppdrag omfattar en allmän översyn av vattenlagen (19181523) — VL — med huvudvikten lagd på de delar av lagen som har samband med samhällsplane- ringen i stort, främst prövningssystemet och de allmänna tillåtlighetsreglerna. Utredning- en avlämnade i augusti 1970 delbetänkandet Revision av vattenlagen. Del 1. Provisoriska ändringar i prövningssystemet (SOU 1970:40). I betänkandet föreslogs — i avvak- tan på en mera genomgripande reform av VL — att Kungl. Maj:ts prövningsrätt i vattenmål skulle utvidgas och att vattendomstolarna på visst sätt skulle inordnas i tingsrättsorganisa- tionen. Betänkandet har legat till grund för vissa år 1971 beslutade ändringar i VL m.fl. lagar vilka har trätt i kraft den 1 januari 1972 (prop. 19712106, JuU 13, rskr 204, SFS 1971 :531—533).

Som understrukits i både propositionen och utskottsutlåtandet innebär 1971 års lag- ändringar inte något slutligt ställningstagan- de till prövningssystemets utformning. Ut- redningen har i delbetänkandet gett uttryck för uppfattningen att tiden ännu inte är mogen för ett sådant ställningstagande med hänsyn till pågående reformarbete på den fysiska planeringens område. Statsmakterna har godtagit denna uppfattning. Utredningen har i detta läge ansett sig böra överväga möjligheterna att föra arbetet framåt genom partiella reformer. _

Procedur- och tillåtlighetsreglerna har cen- tral betydelse i det vattenrättsliga regelsyste- met och frågan om deras framtida utform-

ning blir därmed i allmänhet avgörande ock— så för hur man skall lösa flertalet övriga vattenrättsliga problem. Ett slutligt reform— förslag måste därför omfatta i huvudsak samtliga de frågor som berörs av utrednings— uppdraget och presenteras som ett förslag till en ny VL. Utrymmet för partiella reformer är följaktligen begränsat. Det synes inte desto mindre angeläget att man av arbetseko- nomiska skäl söker ta till vara de möjligheter som kan finnas till sådana reformer. Lagänd- ringarna bör då i en första reformetapp kunna genomföras inom ramen för nuvaran- de VL i sådan form att bestämmelserna huvudsakligen oförändrade kan infogas i den nya lagen. Partiella reformer av detta slag förutsätter med andra ord att bestämmelser- nas sakliga innehåll inte nämnvärt påverkas av senare ställningstaganden i centrala frågor, t. ex. beträffande prövningssystemet. Utred- ningen har från dessa utgångspunkter närma- re undersökt förutsättningarna för ett delbe- tänkande omfattande ersättnings- och av— giftsfrågorna.

VL:s bestämmelser om ersättning åter- finns huvudsakligen i 9 kap. Kapitlet inleds med regler om ersättningsskyldighet i all- mänhet (1—12 åå). Därefter följer bestäm- melser om ersättning genom kraftöverföring (13—45 åå), om ersättning genom tillhanda- hållande av vatten (46 å) och om ersättning i pengar (47—53 åå). Ett följande avsnitt av kapitlet (54—67 åå) reglerar sättet och tiden för erläggande av penningersättning samt ti-

den för tillträde av egendom som löses. Kapitlet avslutas med föreskrifter om läns— styrelsens befattning med nedsatta ersätt- ningsmedel (68—70 åå), om anmälan i vissa fall till vederbörande domstol (71 och 72 åå), om rätt för fordringsägare att påkalla prövning av ersättningsbelopp (73 å) samt om återlösningsrätt (74 å). Vissa speciella frågor om ersättningsskyldighet enligt VL regleras i lagrum utanför 9 kap. Det rör sig här inte om skadeståndssituationer i vanlig mening utan om exempelvis rätt till viss särskild ersättning med hänsyn till ersätt— ningsgivarens nytta av en byggnad i vatten (2 kap. 15 å), ersättning för utfört arbete (2 kap. 19 å), ekonomisk uppgörelse efter bifall till viss klandertalan (2 kap. 23å 1 mom. andra stycket) eller om ersättning av stats- medel vid tillämpning av institutet nypröv-

ning (4 kap. 6—8 och 16 åå). Ersättningsfrågorna i vattenmål avser hu- vudsakligen rättsförhållanden mellan enskil- da parter och de bör därför liksom hittills avgöras av domstol. Man torde i detta sam- manhang kunna bortse från att ersättnings- frågor eventuellt liksom hittills kan komma att prövas vid någon form av syneförrätt- ning. I stort sett all fastighetsrättslig skade- ståndsreglering har fr.o.m. den 1 januari 1972 koncentrerats till fastighetsdomstolar- na. Vattenlagsutredningen har utgått från att även skadeståndsregleringen i vattenmål en- ligt en ny vattenlag skall kunna förläggas till fastighetsdomstol i enlighet med de riktlinjer för reformarbetet som anges i utredningens direktiv (jfr SOU 1970:40 s. 63). Ersätt- ningsbestämmelserna kan utformas så att det från lagteknisk synpunkt blir betydelselöst att ersättningsfrågorna under en övergångstid kommer att ligga kvar hos vattendomstolar- na. Det bör också påpekas att dessa fr. o. m. den 1 januari 1972 knutits till de tingsrätter med fastighetsdomstol vilka kan väntas svara för vattenrättsskipningen enligt nya VL.

De nyss angivna förutsättningarna för en partiell reform inom ramen för nuvarande VL får alltså anses uppfyllda såvitt gäller ersättningsbestämmelserna. De speciella er- sättningsreglema i 2 kap. 15 å m.fl. lagrum

utanför 9 kap. torde dock på grund av sitt samband med materiella bestämmelser få lämnas åt sidan. I fråga om 9 kap. kan ytterligare skäl anföras för en särbehandling. Vattenlagsutredningen har i sitt första delbe- tänkande förutskickat att det kan ta viss tid, innan en ny VL kan genomföras (bet. s. 37). De nuvarande bestämmelserna i 9 kap., som delvis utarbetats med förebilder från 1866 års expropriationsförordning och 1879 års dikningslag, har kvarstått i stort sett oför- ändrade sedan VL:s ikraftträdande år 1919, och det är ofrånkomligt att utvecklingen medfört behov av en översyn på olika punk- ter i regelkomplexet. Enligt direktiven bör VL:s ersättningsregler så långt det är möjligt anpassas till vad som gäller inom annan fastighetsrättslig lagstiftning, främst den ex- propriationsrättsliga, i syfte att få en enhet— lig bedömning av likartade ersättningspro- blem. Betydelsefulla ändringar i lagen (1917:189) om expropriation (ExL) har trätt i kraft den 1 januari 1972 och berör bl.a. lagens ersättningsregler. Dessa änd- ringar kommer att slå igenom också i t. ex. fastighetsbildnings- och väglagstiftningen (jfr prop. 1971:122, CU 27, rskr 310, SFS 915 och 917 samt, beträffande väglagstiftningen, prop. 1971:123, TU 24, rskr 316 och SFS 948).

Det är angeläget att man inte i onödan bevarar en ordning som innebär att likartade frågor bedöms på olika sätt, beroende på vilken lagstiftning som tillämpas. Bestämmel- serna om ersättningsskyldighetens omfatt- ning i 9 kap. 1—53 åå VL bör därför redan nu ses över i enlighet med departementsche- fens intentioner. En sådan översyn torde också underlätta arbetet med de fastighets- rättsliga ersättningsbestämmelserna som på- går på andra håll i samordnande syfte (jfr SOU 1971:75 s. 499 f). I 9 kap. 54—74 åå regleras det sätt på vilket ersättningsskyl- digheten skall fullgöras och därmed sam- manhängande frågor bl.a. om rätt att ut- nyttja meddelade tillstånd. Nuvarande ord- ning har utformats i så nära anslutning till ExL:s regler som ansetts möjlig. Enligt ut- redningens mening bör VL i fråga om betal-

ning och tillträde anpassas till vad som avses skola gälla inom expropriationslagstift- ningen. Ett förslag till nya bestämmelser i ämnet har lagts fram i en inom justitie- departementet upprättad promemoria (Ds JU 197123).

Vissa delar av VL:s skaderegleringssystem måste lämnas utanför den nu aktuella över- synen och i stället tas upp till behandlingi samband med förslag till en ny VL. Detta gäller till en början de 5. k. skadeförebyggan- de åtgärderna. Domstolarnas befogenhet att föreskriva sådana åtgärder härleds ur den i 2 kap. 2 å VL fastslagna principen att en vattenbyggnad skall inrättas så att ändamålet utan oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång och olägenhet för motstående intres- sen. Härav anses följa att den skada som ändå uppstår i skälig omfattning skall före- byggas genom lämpliga åtgärder, och ersätt- ning skall följaktligen utgå bara för even- tuellt kvarstående skada. Bestämmelsen i 2 kap. 2 å hör emellertid till de grundläggande reglerna om tillstånd till byggande i vatten, och frågan om eventuell lagstiftning om de skadeförebyggande åtgärderna torde inte kunna lösas separat. Utredningen utgår emel- lertid från att den nuvarande ordningen i princip kommer att behållas. En annan fråga som får ställas på framtiden är rätten att föra talan om ersättning för oförutsedd skada. Det rör sig här om en särskild begränsning i tillståndsbeslutens rättskraft som motiverats av vattenföretagens speciella skadeverkningar och som alltså har nära samband med rätts- kraftsfrågorna över huvud. Utredningen ut- går också här från att institutet i någon form måste behållas. Vidare innehåller 11 kap. VL vissa bestämmelser om processen i ersätt- ningsfrågor som också betingas av vattenmä- lens särskilda natur. Här avses bl. a. de regler som förbjuder domstolen att bestämma er- sättningen till lägre belopp än sökanden före- slagit men som också ger domstolen befogen- het att oberoende av yrkande jämka erbju- den ersättning uppåt för att få en likformig uppskattning. I sammanhanget bör också erinras om de regler i 11 kap. som ger domstolen möjlighet att uppskjuta svårbe-

dömda ersättningsfrågor under en prövotid i avbidan på erfarenhetens rön. En viss över- syn av skaderegleringssystemet i uppskovssi— tuationerna måste dock ske redan nu. Huru- vida de nu ifrågavarande bestämmelserna bör få motsvarighet i en ny VL torde böra bedömas i samband med att ställning tas till det större problemet om processen inför fastighetsdomstol i vattenmål.

Det skulle naturligtvis vara en fördel om hela VL's skaderegleringssystem kunnat ses över i ett sammanhang. De delar som tas upp nu, främst då ersättningsreglerna i 9 kap., omfattar emellertid huvudfrågorna medan de frågor som enligt vad som nyss nämnts skulle falla utanför översynen — ehuru i flera fall viktiga i och för sig — mera är av sidoordnat slag i detta sammanhang. Något avgörande hinder mot en partiell reform av föreslagen omfattning kan därför inte anses föreligga.

De nu behandlade bestämmelserna i 9 kap. reglerar i huvudsak företagarens skyldig— het att betala ersättning till enskilda skadeli- dande. Företagaren kan emellertid också åläggas att iform av avgifter utge ekonomisk kompensation för intrång i allmänna bygde- och fiskeriintressen eller i sådana enskilda intressen som inte kan beredas gottgörelse enligt 9 kap. De avgifter som här avses är dels flskeavgifter enligt 2 kap. 8 och 10 åå samt 6 kap. 9å och dels regleringsavgifter enligt 4 kap. 14 och 15 åå. Vid sidan härav utgår i vissa fall domstolsavgift enligt 11 kap. 95 å som bidrag till kostnaderna för vatten- domstolarnas organisation och verksamhet.

Avgiftssystemet berörs inte ivattenlagsut- redningens direktiv. 1 den enkät varmed ut- redningen inlett sitt arbete framförs emeller- tid önskemål om reformer som föranleder en allmän översyn av avgiftsreglerna. Utredning- en anser att en sådan översyn utan olägenhet kan ske redan nu. Bestämmelsernas sakliga innehåll torde inte nämnvärt kunna påverkas av senare ställningstaganden till prövnings- systemet eller andra centrala frågor, även om det f.n. möjligen kan vara ovisst åt vilken myndighet det bör uppdras att bestämma avgifter enligt en ny VL.

2.1 Ersättningsskyldighet 2.1.1 Ersättningsskyldighet i allmänhet

De nuvarande bestämmelserna i 9 kap. VL härrör i stor utsträckning från vattenrätts- kommitténs och dilmingslagskommitténs år 1910 gemensamt avgivna betänkande med förslag till vattenlag m. m. (1910 års betän- kande). Förslaget överarbetades sedermera av särskilt tillkallade sakkunniga, vilkas upp- drag redovisades i ett år 1917 avgivet be- tänkande med förslag till vattenlag m. m. (1917 års betänkande). Sedan lagrådets ytt- rande inhämtats över de sakkunnigas förslag, skedde viss ytterligare bearbetning inom ju- stitiedepartementet, varefter förnyat yttran- de från lagrådet inhämtades, innan förslaget till VL förelades riksdagen för godkännande (prop. 1918:128, 3 SäU 1 och 2, rskr 391).

Den grundläggande regeln om ersättnings- skyldighet enligt VL ges i9 kap. 1 å första stycket. Som förutsättning för att ersätt- ningsskyldighet skall inträda gäller att någon har medgivits rätt jämlikt VL att lösa, tagai anspråk eller skada annans egendom. Om denna förutsättning är uppfylld, skall ersätt- ning utges för egendom som avstås eller för förlust, skada eller intrång som förorsakas, i den mån annat inte följer av särskilda undan- tagsregler i 1, 2, 5 eller 6 kap. Olika motivut- talanden ger vid handen att hänvisningen avser bestämmelserna om bl. a. kungsådra i 1 kap. 3—13 åå (NJA II 1919 s. 250), om skyldighet att avstå grundvatten enligt 2 kap.

Nuvarande ordning enligt 9 kap. VL

49 och 52 åå (NJA II 1940 s. 75) samt om skyldighet att enligt 5 kap. 4 å andra stycket och 6 kap. 5 å första stycket avstå vatten för allmän farled och allmän flottled (NJA II 1920 s. 450 resp. 140).

Enligt 9 kap. 1 å andra stycket skall er- sättningen bestämmas i pengar, om den inte till följd av särskilt stadgande skall utgå genom kraftöverföring eller tillhandahållan- de av vatten. Parterna kan avtala om att ersättning skall utgå på annat sätt. Sådant avtal gäller dock bara om det efter lämplig- hetsprövning fastställs av vattendomstolen.

Bestämmelserna i 9 kap. 2—8 åå innebär till stor del bara att stadgandet i 9 kap. 1 å första stycket förtydligas och i viss mån upprepas. De medför emellertid också i flera fall att företagarens ersättningsskyldighet ut- vidgas till att omfatta egendom som inte omedelbart tas i anspråk eller skadas genom den medgivna åtgärden.

Det första av de ifrågavarande lagrummen (9 kap. 2 å) avser det fallet att en del av en fastighet skall inlösas. Blir därigenom en återstående del onyttig för ägaren eller upp- står synnerligt men vid dess begagnande, har ägaren rätt att fordra att också den delen löses. Uppkommer eljest skada eller intrång på återstoden av fastigheten, skall detta er- sättas.

Det därnäst följande lagrummet (3 å) av- ser skada på återstod till följd av sådan åtgärd enligt VL vilken primärt inte innebär några förändringar i äganderätten till fastig-

heten utan närmast att fastigheten belastas med ett tvångsservitut. Om vattenuppdäm- ning eller annan åtgärd enligt VL medför att hel fastighet eller del därav blir onyttig för ägaren eller att egendomen kan begagnas bara med synnerligt men, skall sålunda på ägarens yrkande hela fastigheten eller den särskilda delen lösas. Medför åtgärd av nu angivet slag att det blir svårare eller dyrare att begagna fastigheten, skall detta intrång ersättas i den mån fastigheten inte inlöses.

I 9 kap. 4å ges bestämmelser om ersätt- ningsskyldighetens omfattning när en del av vattenmängden eller fallhöjden i ett ström- fall går förlorad för ägaren, t.ex. genom ianspråktagande enligt 2 kap. 5 eller 6 å VL. Om det därigenom blir svårare eller dyrare att begagna återstoden, är ägaren berättigad till ersättning för sådan skada. Blir återsto- den onyttig för ägaren eller uppkommer synnerligt men vid dess begagnande skall på ägarens yrkande ersättning lämnas för åter- stodens hela värde. Bestämrnelsens första led utgör en närmare utveckling av 1 å. Att man i det senare ledet valt totalersättning i stället för inlösen vid totalskada förklaras av Gärde (PM [12 s. 8) med att det inte sker någon förändring av äganderätten till ett strömfall som tas i anspråk enligt 2 kap. Så. Av motiven (se 1910 års bet. s. 412, NJA II 1919 s. 252) framgår att 9 kap. 4 å tillkom- mit närmast med tanke på bebyggda ström- fall. Man har emellertid också beaktat att ett partiellt ianspråktagande av ett obebyggt strömfall kan öka kostnaderna för att tillgo- dogöra återstående kraftbelopp och even- tuellt hindra att återstående fallsträcka byggs ut.

Även bestämmelserna i Så avser ersätt- ningsskyldigheten i situationer då vatten- kraft i strömfall går förlorad för ägaren. Lagrummets första stycke är tillämpligt om det hör särskilt utmål eller annan mark till strömfall, som tas i anspråk enligt 1 kap. 14å VL eller vars vattenkraft till följd av företag enligt VL går förlorad för ägaren. Sådan mark skall lösas på yrkande av ägaren, om marken blir onyttig för denne eller bara kan begagnas med synnerligt men. Första

stycket utgör en närmare utveckling av re- geln i 3 å (Gärde PM 112 s. 10).

Om vattenkraften i bebyggt strömfall tas i anspråk, kan kvarn, såg, fabrik eller annan anläggning som drivs med vattenkraften mins- ka i värde. Detsamma gäller annan fast eller lös egendom som är förenad med strömfallet och avsedd för att tillgodogöra vattenkraften i detta. Enligt 5 å andra stycket skall sådan skada ersättas, och om värdeminskningen är av betydenhet kan ägaren yrka att egendo- men skall lösas.

Enligt 6å är företagaren skyldig att lösa onyttig lös egendom som hör till inlöst fastighet, fastighetsdel eller anläggning som avses i 5 å andra stycket. Även egendom som till följd av skada på jord, hus, fiske eller annat blir onyttig för ägaren skall lösas på dennes begäran. Bestämmelsen avser bl.a. det fallet att ett till fastighet hörande fiske förstörs utan att inlösen av fastigheten blir aktuell. Det åligger då den byggande att lösa fiskredskap som blir onyttiga för ägaren (NJA II 1919 s. 254).

I 9 kap. 7 å föreskrivs att ersättning skall utgå också för annan skada eller förlust än som nämnts i de föregående paragraferna i kapitlet och som förorsakas av företag eller åtgärd enligt VL. Beträffande innebörden av 7 å framhåller Gärde (PM 112 s. 11) att 1 å bara avser skada på egendom (varmed torde åsyftas objekt för någons äganderätt), medan under 7 å inryms också skada av annan beskaffenhet, t. ex. intrång i servituts- eller nyttjanderätt. Av en hänvisning i Gärde PM 112 till 7 å första stycket ExL framgår att 9 kap. 7 å VL avsetts vara tillämplig även på vad som enligt ExL utgör ”skada för äga- ren”. Härmed åsyftas ekonomisk skada i form av t. ex. flyttningskostnad eller förlust genom avbrott i rörelse (jfr NJA II 1918 s. 147)

Slutligen gäller enligt 9 kap. 8å att vid avgörande, om och i vilken mån skada till- skyndas någon genom företag eller åtgärd enligt VL, hänsyn skall tas också till skada eller lidande av annan beskaffenhet än rent ekonomisk. Lagrummet är enligt motiven avsett att undantagsvis möjliggöra ersättning

för intrång i ideella värden. Främst avses affektionsvärden som har stor betydelse för en viss person, familj eller kanske släkt men som inte äger allmängiltighet och därför inte inverkar på fastighetens marknadsvärde (jfr NJA II 1919 s. 252 f).

Genom bestämmelserna i 9 å har den byg- gandes ersättningsskyldighet utvidgats till att i vissa fall avse även fastighet som tillhör honom själv. Medför företaget att vatten- kraft går förlorad för sådan fastighet och utförs företaget inte för denna fastighets räkning skall sålunda ersättning betalas för den förlorade vattenkraften, om inte borge- när med panträtt i fastigheten har lämnat medgivande till företaget. Det sagda gäller dock inte, när förlusten av vattenkraft prö- vas vara väsentligen utan betydelse för borge- närens säkerhet. Bestämmelsen har motsva- rande tillämpning, om den byggandes fastig- het vållas skada genom vattenuppdämning eller annan ändring av vattenståndsförhållan- dena. Dessa regler bör ses mot bakgrund av det förhållandet av innehavare av panträtti allmänhet saknar självständig talerätt i vat- tenmål.

I 10 och 11 åå ges bestämmelser till led- ning för bedömandet av vad som skall ersät- tas vid förlust av vattenkraft. I förarbetena anges som allmän utgångspunkt för beräk- ning av ersättning för förlorad vattenkraft det antal effektiva hästkrafter som kan ut- vinnas ur strömfallet och dessas värde fullt monterade (1910 års bet. s. 411). I huvud- saklig anslutning härtill föreskrivs i 10 å att med vattenkraften i ett strömfall avses i 9 kap. den kraft som kan tas ut vid axeln på en eller flera för fallet avpassade vattenmotorer. Vid beräkningen skall hänsyn tas till mera betydande växlingar i vattenföringen inte bara av naturligt slag utan också sådana som beror på regleringsåtgärder (jfr NJA II 1919 s. 257 och Gärde PM II:2 s. 16).

En grundläggande bestämmelse om hur den sålunda beräknade vattenkraften skall värderas ges i 11 å. Såvitt gäller ersättning för tillgod0|ord vattenkraft ansåg vatten- rätts- och dikningslagskommittéerna, i fort- sättningen kallade ”kommittéerna”, (1910

års bet. s. 412) att om det avgörande för värderingen var hästkraftens marknadsvärde på platsen i fullt monterat skick, blev det — åtminstone principiellt — skäligen betydelse— löst om själva vattenbyggnaderna kostat mer eller mindre. Enligt lagtexten, som väsentli- gen motsvarar kommittéförslaget, skall er- sättning för tillgodogjord vattenkraft anses innefatta gottgörelse för vattenverksbyggna- dema eller del därav som för framtiden blir onyttig för ägaren. Om byggnadernas beskaf- fenhet gör dem speciellt värdefulla för sitt ändamål, kan detta dock föranleda särskild gottgörelse. Begreppet vattenverksbyggnader omfattar i huvudsak alla anordningar för vattnets utnyttjande utom den maskinella utrustningen, t. ex. turbiner, generatorer, transformatorer och ställverk. Ersättning för vattenkraft som inte är tillgodogjord vid befintlig anläggning skall bestämmas med hänsyn till vattenkraftens värde i tillgodo- .ort skick.

VL:s bestämmelser om ersättningsskyldig- het i allmänhet avslutas med en regel om verkan av värdeförhöjande åtgärder på egen- dom som kan väntas bli utsatt för ingrepp enligt lagen (12 å). Bestämmelsen innebär att man vid skadeuppskattningen bara under vissa förutsättningar skall ta hänsyn till såda- na åtgärder, när de har vidtagits efter det att ansökan om företaget kun|orts eller eljest i föreskriven ordning bringats till egendoms- ägarens kännedom. Förutsättningarna för att kostnaderna för värdeförhöjande åtgärder skall få beaktas är dels att kostnaden prövas ha varit nödig och nyttig och dels att den inte har .orts i uppenbar avsikt att höja ersättningen.

2.1.2 Ersättning genom kraftöverföring

Förslaget att den som tvingas avstå vatten- kraft till annan skall kunna få ersättning genom överföring av motsvarande kraftbe- lopp var en av de viktigaste nyheterna i 1910 års kommittébetänkande. Kommittéernas allmänna motivering för förslaget i denna del kan sammanfattas på följande sätt (jfr NJA II 1919 s. 260 ff). Kommittéförslaget inne-

bar att man genom bestämmelser motsvaran- de 2 kap. 5—7 åå VL gav ägare till andel i ett strömfall betydligt ökade möjligheter att till- tvinga sig rätt att tillgodogöra sig andras andelar. Sett från den enskilde strömfallsäga- rens synpunkt medförde förslaget en vidgad skyldighet att avstå vattenkraft till annan i ett läge då innehavet till följd av elektrotek- nikens utveckling syntes alltmer värdefullt. Vid fallande penningvärde skulle varje ersätt- ning i pengar efter längre eller kortare tid förefalla otillräcklig. Privatekonomiska hän- syn motiverade därför en ersättningsform som .orde strömfallsägaren oberoende av variationer i penningvärdet samtidigt som stegringar i kraftens värde kom honom till godo. De föreslagna tvångsrätterna innebar emellertid också att man underlättade en koncentration av vattenkraften på ett fåtal händer. De olägenheter som detta från natio- nalekonomisk synpunkt kunde medföra motverkades om tvångsrätterna förenades med skyldighet att utge ersättning i kraft. Härigenom skulle nämligen åtminstone nå- gon del av vattenkraften för all framtid komma den kringliggande orten till godo på villkor som kraftverksägaren inte kunde be- stämma godtyckligt. Från nationalekono- misk synpunkt innebar ersättningsformen slutligen också den fördelen att den främjade landsbygdens elektrifiering.

De grundläggande bestämmelserna om er- sättning genom kraftöverföring finns i 9 kap. 13 och 14 åå. Enligt 13 å skall ersättningi allmänhet utgå i form av kraft, när annans vattenkraft med stöd av 2 kap. 5—7 åå tasi anspråk för gemensamt tillgodogörande och när vattenkraft skall avstås med tillämpning av 1 kap. 14å eller 2 kap. 23å VL. Den förlorade vattenkraften skall ersättas genom överföring av motsvarande kraftbelopp. Hur detta skall bestämmas regleras närmare bl. a. genom reglerna om uttagningskostnad i 9 kap. 19—21 åå. Parterna kan inte avtala om annan ersättningsform (13 å första stycket, jfr 45 å). Lagens ståndpunkt i denna del bör ses mot bakgrund av önskemålet att genom bestämmelser om ersättning i kraft motverka monopolisering av landets tillgångar på vat-

tenkraft (jfr NJA II 1919 s. 265). Förhållan- dena är emellertid ofta sådana att ersättning i kraft framstår som mer eller mindre olämp- lig. Vattendomstolen får därför föreskriva att ersättningen helt eller delvis skall utgå i pengar, om kraftöverföring skulle medföra olägenhet av betydenhet för ena eller andra parten. Bestämmelsen avser enligt motiven (se NJA II 1919 s. 264) bl. a. den situatio- nen att ersättningstagaren inte kan begagna sig av ersättning i form av kraft därför att hans fastighet frångår honom genom inlösen i samband med företaget. För ersättningsgi- varen kan det vara en betydande olägenhet att vidta kanske dyrbara åtgärder för överfö- ring av ett blygsamt kraftbelopp.

För tillämpning av 13 å krävs att det sökta företaget innefattar tillgodogörande av vattenkraft. När företaget inte är av detta slag men ändå medför förlust av vattenkraft för annan kan vattendomstolen med stöd av 14å bestämma att förlusten skall ersättas genom överföring av kraft. Ersättningsfor- men ges emellertid inte något bestämt före- träde framför ersättning i pengar utan får användas om det bedöms lämpligt. Domsto- len skall härvid beakta bl. a. den verkan som skyldigheten att leverera ersättningskraft kan få för panträttshavare i den fastighet på vilken kraftstationen ligger (jfr NJA II 1919 s. 267).

När ersättning för tillgodogjord vatten- kraft skall utgå genom kraftöverföring, skall kraften levereras från den kraftstation där vattenkraften utnyttjas. Undantag medges bara för provisoriska anordningar för att undvika leveransförseningar (13 å tredje stycket). Skyldigheten att tillhandahålla kraften förenas med strömfallsfastigheten (15å första stycket). För tillämpning av 14 å förutsätts att kraft på fullt betryggande sätt kan erhållas från välbeläget strömfall. Någon lagfäst skyldighet för utomstående kraftproducent att medverka finns självfallet inte (jfr Gärde PM II:2 s. 37). Bestämmer domstolen att ersättning i kraft skall utgå enligt 14 å, kommer leveransskyldigheten emellertid att vara bunden vid den fastighet vartill den kraftproducerande anläggningen

hör (15å andra stycket). Skyldighet som avses i 15 å består även om strömfallsfastig- heten försäljs i exekutiv ordning eller byter ägare på annat sätt (16 å).

Rätten till ersättning i kraft förenas med den fastighet till vilken den ianspråktagna vattenkraften har hört. Rättigheten kan i allmänhet inte övergå till ny ägare annat än tillsammans med den berättigade fastigheten. Om hinder inte möter med hänsyn till in- teckningshavare eller andra rättsägare, kan vattendomstolen dock medge att rättigheten får flyttas över till annan fastighet i ström- fallets närhet (17 å). Fastighetsägaren kan dessutom upplåta rättigheten till annan på viss tid. Avtalstiden begränsas till vad som i allmänhet gäller för upplåtelse av nyttjande- rätt till fast egendom på landet, dvs. i regel 50 år (18 å, jfr 7 kap. 5 å jordabalken, JB).

Ersättningstagaren skall iviss utsträckning bidra till kostnaderna för produktion och överföring av ersättningskraften. Hans veder- lag, den s. k. uttagningskostnaden, kan tas ut enligt två olika alternativ. Det ena innebär att ersättningstagaren betalar uttagningskost- naden i pengar, och han skall då få ersätt- ningskraften i oavkortat skick, s.k. brutto- kraft. Enligt det andra alternativet fastställs även uttagningskostnaden till ett kraftbe- lopp. Med detta reducerar man det kraftbe- lopp som ersättningstagaren annars skulle ha fått. Man talar i detta fall om nettokraft (19 å)-

Uttagningskostnaden skall vanligen be- stämmas på grundval av det värde ersätt- ningstagarens vattenkraft i och för sig skäli- gen kan anses representera, om hänsyn tas också till den nytta som ersättningsgivaren får genom tillgodogörandet av den kraft som skall ersättas. Kostnaden skall hållas inom vissa marginaler. Den får i regel inte understi- ga ersättningsgivarens självkostnad för pro- duktion och överföring av ersättningskraften och inte heller överstiga det belopp vartill ersättningstagarens egen kostnad skulle upp- gå, om han självständigt hade tillgodogjort sig sin vattenkraft (20å första stycket). Ba- kom dessa bestämmelser ligger enligt förar- betena (NJA II 1919 s. 280) den huvudsyn-

punkten att uttagningskostnaden skall be- stämmas så att den kraft som tillhandahålls ersättningstagaren efter avdrag för uttag- ningskostnaden utgör full gottgörelse för den vattenkraft han avstår. Man har underlåtit att ge några mera detaljerade föreskrifter om uttagningskostnadens storlek på grund av svårigheterna att åstadkomma en för alla förhållanden lämplig reglering. Kostnaden får bestämmas med beaktande bl. a. av fall- delarnas inbördes betydelse för ett gemen- samt tillgodogörande av strömfallet i dess helhet. Vid denna bedömning anses den be- räknade kostnaden för ett självständigt be- byggande av varje särskild falldel i allmänhet ge god ledning. Det bör också beaktas att en falldel kan ha särskild betydelse av den anledningen att den gränsar till ett lämpligt regleringsmagasin och därför är särskilt läm- pad för dammbyggnader och andra anlägg- ningar. Ett sådant förhållande skulle nämli- gen med säkerhet vid en frivillig upplåtelse ha påverkat köpeskillingen uppåt och fallde- lens ägare bör inte bli sämre ställd vid en tvångsupplåtelse.

I enlighet med de allmänna grunderna skall uttagningskostnaden uppdelas i anlägg- nings-, underhålls- och driftkostnad. I drift- kostnad inräknas skälig avsättning till för- nyelsefond, däremot inte ränta på anlägg- ningskostnaden. Om den vattenkraft som skall ersättas är tillgodogjord i befintlig an- läggning, räknar man bara med underhålls- och driftkostnad (21 å). Den som tvingas avstå tillgodogjord vattenkraft har nämligen redan haft den utgift som motsvarar anlägg- ningskostnaden. Eftersom han för framtiden undgår kostnader för den egna anläggningens underhåll och drift anses han däremot böra bidra till motsvarande kostnader för den nya anläggningen.

Det har i allmänhet överlämnats åt ersätt- ningstagaren att välja mellan bruttokraft och nettokraft. Om han inte lämnar besked i frågan anses han ha valt att få nettokraft, dvs. att slippa kontanta utlägg för kraftleve- ransen (22 å). Ersättningstagaren kan också välja att betala en del av uttagningskostna- den i pengar och resten i kraft. Den som från

början har valt bruttokraft kan övergå till nettokraft, men han blir då skyldig att ersät- ta den förlust och skada som omläggningen kan vålla anläggningens ägare. Den som valt nettokraft kan däremot inte senare övergå till bruttokraft för att på så sätt öka kraftbe- loppet (25 å).

När ersättningstagaren valt nettokraft be- stäms uttagningskostnaden en gång för allai samband med att ersättningsfrågan avgörs. Kraftbeloppets storlek kan alltså inte omprö- vas av den anledningen att ersättningsgiva- rens verkliga underhålls- och driftkostnader visar sig större än beräknat. Om uttagnings- kostnaden skall utgå i pengar, gäller beträf- fande möjligheten till omprövning olika reg- ler för å ena sidan anläggningskostnad och å andra sidan underhålls- och driftkostnader. Av anläggningskostnaden skall minst en tredjedel betalas på en gång och resten ge- nom årliga avbetalningar under högst 40 år. Någon möjlighet till omprövning föreligger inte ifråga om dessa kostnader men parterna har i 45 å tillerkänts viss avtalsfrihet. Under- hålls- och driftkostnader betalas med årlig avgäld, vars belopp fastställs för minst tio år i taget med rätt för parterna att påkalla omprövning av avgäldsbeloppet vid perio- dens utgång (23 å). Ersättningstagaren kan åläggas att hos länsstyrelsen nedsätta det belopp som enligt 23å skall betalas på en gång eller att ställa säkerhet för beloppet. Om en sådan föreskrift inte åtlyds, kommer kraftersättningen att utgå som nettokraft (24 å). Den del av anläggningskostnaden som skall betalas på en gång förfaller till betal- ning 14 dagar efter det att kraftöverföringen inletts i föreskriven ordning. Ersättningstaga— rens skyldighet att betala annuitet och av— gäld räknas från samma tidpunkt (35 å).

Ersättningsgivaren skall tillhandahålla er- sättningskraften på den fastighet till vilken vattenkraften hört, närmare bestämt på lämplig plats nära det strömfall varifrån vat- tenkraften har gått förlorad. Han är också skyldig att anlägga och underhålla de led- ningar som krävs för överföringen (26 å). Kraften skall tillhandahållas på mottagnings- punkten med strömart, spänning och period-

tal som kan finnas lämpliga (27 å). Ersätt- ningsgivaren är i princip skyldig att underhål- la överföringsanordningarna. Viss avtalsfrihet föreligger dock (26å andra stycket, jfr 45 å).

Det ankommer på vattendomstolen att mera i detalj utforma förhållandet mellan ersättningsgivare och ersättningstagare. Dom- stolen skall bl.a. fastställa ersättningskraf- tens storlek i förhållande till vattenföringens växlingar. Som allmän regel gäller att krafter- sättningen skall utgå i växlande storlek vid olika vattenföring eller under skilda tids- perioder, allt i största möjliga överensstäm- melse med de mera betydande växlingarna i krafttillgång i ersättningstagarens strömfall. Parterna kan avtala i dessa frågor (28 å första stycket, jfr 45 å). Såvitt gäller ersätt- ning enligt 13 å begränsas ersättningsskyldig- heten i regel till ett kraftbelopp motsvarande medelvattenföringen. Vill ersättningstagaren få ut ett större kraftbelopp kan han åläggas att ställa säkerhet för ökad uttagningskost- nad (28å andra stycket). Med hänsyn till svårigheterna att på längre sikt avgöra hur ersättningskraften bör fördelas på olika tids- perioder har parterna fått möjlighet att efter viss tid, minst fem år, påkalla omprövning av avgörandet (29 å). Bland andra frågor röran- de kraftersättningsförhållandet som vatten- domstolen har att avgöra kan nämnas verkan av åläggande för ersättningsgivaren att levere- ra bygdekraft (30 å), verkan av åtgärder varigenom vattenföringen i strömfallet eller krafttillgången i detta ändras (31 å), tiden för kraftöverföringens början (33 å) och er- sättningsgivarens skyldighet att ställa säker- het för skada till följd av försenad leverans (34 5).

Vissa regler om förhållandet mellan ersätt- ningsgivare och ersättnirrgstagare motsvarari stort vad som vid VL:s tillkomst brukade föreskrivas i avtal om leverans av elektrisk energi (NJA II 1919 s. 389 och Gärde Grunddragen s. 36). Detta gäller bl.a. be- stämmelserna om verkan av brist eller dröjs- mål i kraftleveransen (37—39 samt 44 åå), verkan av avbrott i leveransen på grund av nödvändiga reparationer eller force majeure

(40 och 41 åå) samt om verkan av att ersättningstagaren försummat att betala ut- tagningskostnaden (42 och 43 åå). Som en följd av dessa frågors privaträttsliga karaktär skall uppkommande tvister inte anses som vattenmål och följaktligen prövas av allmän domstol (jfr NJA II 1919 s. 389)

2.1.3 Ersättning genom tillhanda- hållande av vatten

Enligt bestämmelser i 2 kap. 44å VL kan grundvattentäkt under vissa förutsättningar få anläggas eller användas trots att annan därigenom lider men av någon betydelse, t. ex. genom att fastighet berövas vatten som behövs för dess bruk eller att grundvatten- täkt som är avsedd för annat ändamål än att förse viss fastighet med vatten inte kan utnyttjas i samma omfattning som förut. Uppkommande skada eller intrång skall ersättas enligt bestämmelserna i 9 kap. Ersättningen skall i princip utgå i pengar eller genom tillhandahållande av vatten (1 å andra stycket). Bestämmelser om ersättning genom vattenleverans har intagits i 46 å, som omfattar åtta moment. De har i åtskilliga hänseenden utformats efter mönster av före- skrifterna om ersättning genom kraftöverfö- ring.

Av förarbetena (se NJA [[ 1940 s. 79 ff) framgår att ersättning i pengar bedömts vara den normala ersättningsformen också vid skada och intrång till följd av grundvatten- täkt. Det har ansetts att olägenheterna i första hand borde kunna avhjälpas genom skadeförebyggande åtgärder, t.ex. fördjup- ning eller nyanläggning av brunn eller instal- lation av pump med större uppfordringshöjd. Förarbetena utgår från att sådana åtgärder skall utföras av den skadelidande själv mot ersättning i pengar. Det torde dock numera vara vanligast att sådana åtgärder utförs av sökanden (jfr Viklund s. 83).

Om skadeförebyggande åtgärder av nu angivet slag inte är möjliga, får det avgöras efter låmplighetsprövning om skadan eller intrånget skall ersättas kontant eller genom tillhandahållande av vatten. Ersättning i

vatten skall enligt 46å ] mom. utgå, när någon till följd av medgivet uttag av grund- vatten berövas möjligheten att vid egen grundvattentäkt tillgodogöra erforderligt vat— ten, om och i den mån ersättningsformen inte prövas medföra olägenheter av betyden- het för någon av parterna. Olägenheterna kan bestå i att den vattenmängd som kommer att återstå för ersättningsgivarens eget behov blir för liten eller i att ersätt— ningstagaren skulle få vatten av sämre kvali- tet (NJA II 1940 s. 79 i). Det är också möjligt att ersätta annan skada än som avses med huvudregeln genom att tillhandahålla vatten, om detta skulle visa sig praktiskt, t. ex. med hänsyn till ledningsnätets sträck- ning (jfr NJA II 1940 s. 80). Ersättningsvattnet skall i allmänhet levere- ras från den skadevållande grundvattentäk- ten, och skyldigheten att tillhandahålla vatt- net gäller med bästa rätt iden fastighet med vilken grundvattentäkten är förenad (1 mom. andra stycket). Rättigheten till vattnet är förenad med den fastighet till vilken den skadade vattentäkten hör. Rättigheten kan flyttas till annan fastighet (2 mom.). Ersättningstagaren kan under vissa förut- sättningar åläggas att bidra till ersättnings- givarens kostnader för grundvattentäktens anläggning, drift och underhåll (3 mom.). Man kan härvid skilja på två fall. I det ena innehar ersättningstagaren redan en vatten- täkt från vilken han kunnat ta ut samma vattenmängd som skall levereras. Detta anses vara normalfallet. Om ersättningstagaren vin- ner förmån av någon betydenhet genom leveransen av ersättningsvatten, t. ex. i form av bättre vattenkvalitet, skall han utge ett med hänsyn härtill skäligt bidrag till drift- och underhållskostnaderna. [ det andra fallet har ersättningstagaren inte anlagt vattentäkt eller också kan han inte vid sin egen, redan befintliga vattentäkt ta ut så mycket vatten som ersättningsgivaren ålagts leverera till ho- nom. Bidragsskyldigheten omfattar i detta fall också anläggningskostnaden. Bidrag till drift- och underhållskostnader utgår genom ständig avgäld bestämd för viss tidsperiod el- ler efter förbrukning med möjlighet till om-

prövning efter tio år. Bidrag till anläggnings- kostnad betalas i den ordning vattendom- stolen beståmmer (3 mom., jfr NJA II 1940 s. 81 i). Om ersättningstagaren avstår från rättigheten till ersättningsvatten kan han be- frias från skyldigheten att bidra till drift- och underhållskostnadema. Bidragsskyldigheten kan däremot komma att kvarstå såvitt gäller anläggningskostnadema (4 mom.).

Lagrummet avslutas med bestämmelser om verkan av ersättningsgivarens och ersätt— ningstagarens försumlighet (5 —7 mom.) samt om verkan av överenskommelse i fråga om ersättning genom vattenleverans (8 mom.).

Under förarbetena föreslogs att ersätt- ningsformen borde kunna tillämpas även vid inverkan på företag varigenom någon berövas tillgång på ytvatten. Departementschefen ansåg emellertid att VL redan gav domstol möjlighet att såsom villkor t. ex. för bortle- dande av ytvatten föreskriva skyldighet att tillhandahålla skadelidande viss kvantitet ytvatten, när det lämpligen kan ske (NJA II 1940 s. 85).

2.1.4 Ersättning i pengar

Som framgått av den tidigare redogörelsen utgör bestämmelserna om ersättning genom kraftöverföring och tillhandahållande av vat- ten undantag från huvudregeln i 9 kap. 1 å andra stycket att ersättning i allmänhet skall utgå i pengar. Närmare bestämmelser om denna ersättningsform ges i 9 kap. 47— 53 åå.

Ersättning i pengar skall i allmänhet bestämmas att utgå på en gång. Ersättning för skada till följd av företag för allmän flottled kan dock utgå i form av årlig avgift (47å första stycket). Är det omöjligt att i mål rörande allmän flottled på förhand med säkerhet uppskatta skada eller intrång eller bedöms skadan inte komma att uppstå varje år, kan den skadelidande hänvisas att föra talan såsom för flottningsskada enligt lagen (19192426) om flottning i allmän flottled.

I sammanhanget bör nämnas att avgöran- det av ersättningsfrågor kan uppskjutas un- der en prövotid, om uppskattningen av viss

skada skulle bli alltför osäker (jfr 11 kap. 66å 2 mom.). Särskilt vid mindre skador kan ett alternativ till uppskov vara att med tillämpning av 11 kap. ] å fjärde stycket VL och 35 kap. 5 å rättegångsbalken (RB) fastställa ersättningen till skäligt belopp. En möjlighet är också att — om skadan inte kan förutses med någon grad av säkerhet — lämna ersättningsfrågan öppen och hänvisa den skadelidande till att göra anmälan såsom för oförutsedd skada enligt 2 kap. 24 å VL.

I 9 kap. 48å återfinns den för VL karakteristiska bestämmelsen att fastställda engångsersättningar i vissa fall skall utgå med femtio procents förhöjning. De olika fallen anges under fem punkter i lagrummet. Förhöjningsregeln skall till en början tilläm- pas när ersättning utgår i pengar för tillgodo- gjord vattenkraft eller för icke tillgodogjord vattenkraft som uppenbarligen är avsedd för befintlig eller under byggnad varande anlägg- ning (punkt l). Regeln gäller också ersätt- ning för fiskeverk, bevattningsanläggning samt annan därmed eller med byggnad för uttagande av vattenkraft jämförlig anlägg- ning för att nyttja vatten liksom ersättning för skada på sådan anläggning (punkt 2). Förhöjd ersättning utgår vidare för mark vartill äganderätt avstås samt för skada på mark till följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållandena. Beträffande ersättning för mark vartill ägan- derätt avstås undantas det fallet att marken ingår i invallningssamfällighet och skall lösas enligt 7 kap. 54å VL på yrkande av icke sökande delägare. Förhöjd ersättning utgår inte heller för skada som består i att vattenuppdämning hindrar eller försvårar framtida torrläggning av mark (punkt 3). Ersättning för fiske eller skada på fiske skall likaså utgå med förhöjning. Enligt 2 kap. 14å andra stycket VL kan i samband med beslut angående inrättande av fiskväg eller vidtagande av annan anordning för att förebygga skada på fiske eller för att främja fiske meddelas fiskeförbud inom visst områ- de. Om sådant förbud medför skada genom uteblivna fångstmöjligheter utgår förhöjd ersättning (punkt 4). Upplåts enligt 2 kap.

16å första stycket VL utmål till byggnad för vattnets tillgodogörande och därmed förenade anläggningar, skall förhöjningsre- geln tillämpas liksom då utmål upplåts för motsvarande ändamål enligt 7 kap. 40å andra stycket. Förhöjningsregeln skall slutli- gen också tillämpas på ersättning som utgår för intrång genom ledning för elektrisk kraftöverföring (punkt 5).

De nu angivna bestämmelserna gäller enligt 50å inte i fråga om ersättning till följd av byggande i vatten eller annan åtgärd enligt VL för allmänt ändamål, om åtgärden inte dessutom åsyftar vattens utnyttjande vid kraftanläggning eller eljest i industriellt eller privatekonomiskt syfte. Genom SOå undantas också ersättning som enligt 9å bestäms för skada på sökanden tillhörig egendom från förhöjningsregelns tillämp- ningsområde.

När ersättning för jord skall bestämmas med tillämpning av 48 å skall enligt 51 å i jordens värde inräknas värdet av byggnader som hör till jorden och behövs för dess brukande.

I fråga om den allmänna bakgrunden till förhöjningsregeln, som haft motsvarighet i äldre vatten- och expropriationsrättslig lag- stiftning, ger förarbetena vid handen att lagstiftaren velat tillförsäkra den skadade egendomens ägare ersättning för minskade möjligheter att öka den skadade egendomens produktionsförmåga. I förarbetena åberopas också att tillfälliga konjunkturnedgångar kunde medföra orättvisa bedömningar i det enskilda fallet. Det har slutligen Också hävdats att lagstiftaren inte varit alldeles främmande för den synpunkten att förhöj- ningen skulle kunna ge ersättningstagaren andel i den väntade ekonomiska vinsten av företaget (jfr NJA II 1919 s. 326 f, Viklund s. 91 ff samt — för historik — 3LU 1958:B 1).

Ersättning som inte utgår med förhöjning skall enligt 49å första stycket bestämmas till skadans fulla värde. Därmed torde avses att ersättningens belopp skall motsvara vär- det av skadan, varken mer eller mindre (Viklund s. 8). I paragrafens andra stycke ges

en särbestämmelse om ersättning för sådan till invallningssamfällighet hörande mark som skall lösas jämlikt 7 kap. 54 å. Ersätt- ningen skall bestämmas till markens värde i dess skick efter företagets fullbordande med avdrag av det belopp vartill båtnaden för marken genom invallningen uppskattats i laga ordning. Bidrag som markens ägare betalat till företaget skall gottgöras honom med skälig ränta från betalningsdagen. Har markens ägare tillgodogjort sig avkastning utöver den som kunnat påräknas med hän- syn till markens skick före invallningen, har delägarna rätt till skälig gottgörelse för ökningen. Skall mark som inte ingår i samfälligheten lösas med tillämpning av 9 kap. 2 å, skall ersättningen för sådan mark bestämmas till fulla värdet.

I 9 kap. 52 och 53åå föreskrivs att ersättning i pengar för fast egendom som inlöses eller skadas skall bestämmas särskilt för egendomens ägare och för eventuella innehavare av nyttjanderätt, rätt till servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten. Om rättigheten — såsom vanli- gen torde vara fallet — medför att den fasta egendomens värde minskas för ägaren, skall dennes ersättning bestämmas med hänsyn härtill. Om förhöjningsregeln i 48å skall tillämpas på ägarens ersättning beaktas emel- lertid inte den särskilda rättigheten vid uppskattningen.

2.2 Betalning och tillträde

2.2.1 Sätt och tid för betalning samt villkor för tillträde

Utdömda penningersättningar skall i vissa fall betalas genom att nedsättas hos länssty- relsen. De ersättningar som ovillkorligen skall nedsättas är av fyra olika slag nämligen l) ersättning för fast egendom som skall lösas, 2) ersättning för skada och intrång på återstod vid inlösen av del av fastighet, 3) ersättning för förlust av eller intrång isådan särskild rätt till inlöst egendom som nämnsi 52 å samt 4) ersättning som fastställts enligt 9 å för skada på egendom som tillhör

Enligt andra stycket i 54 å skall penning- ersättning vidare i några fall nedsättas under vissa förutsättningar. Detta gäller dels ersätt- ning för vattenkraft och dels ersättning för skada och intrång på fast egendom i andra fall än som anges i lagrummets första stycke. De olika förutsättningarna för ned- sättning är följande. Ersättningen skall ha bestämts att utgå på en gång. Förhållandena skall vara sådana att uppsägning skall ske enligt 9 kap. 59 eller 60å eller också skall fastigheten svara för beviljad eller sökt inteckning. Även ersättning till innehavare av särskild rätt till fastigheten skall nedsättas i dessa fall. Skall uppsägning inte ske, får nedsättning underlåtas om förlusten av vat- tenkraft eller skadan eller intrånget prövas vara väsentligen utan betydelse för borgenär som har panträtt i fastigheten.

Den myndighet som bestämmer ersätt- ningen, dvs. vanligen vattendomstolen, skall i samband med ersättningsbeslutet ange om och i vilken mån nedsättning skall ske (54 å tredje stycket).

Förutom i de nu angivna fallen skall nedsättning alltid ske, när det har uppkom- mit tvist om bättre rätt till ersättningen eller om engångsersättning skall utgå för fidei- kommissegendom. Ersättningsbeloppet skall stå i kvarstad i avvaktan på att tvisten löses eller, i fideikommissfallet, att Kungl. Maj:t meddelar föreskrift om medlen. Om förut- sättning för utdelning enligt 69 å föreligger, skall dock utdelning äga rum ur den nedsatta ersättningen trots att denna belagts med kvarstad (55 å).

I samband med nedsättning skall ersätt- ningsgivaren tillställa länsstyrelsen grava- tionsbevis rörande den fasta egendom som ersättningen avser samt det utslag varigenom ersättningsskyldigheten bestämts. Om s.k. verkställighetsförordnande enligt 11 kap. 67 å inte meddelats, skall utslaget åtföljas av lagakraftbevis. Underlåter ersättningsgivaren att inge dessa handlingar, åligger det länssty- relsen att ofördröjligen anskaffa dem på ersättningsgivarens bekostnad (57 å).

Ersättningsbelopp som inte skall nedsättas

har ersättningsgivaren att betala till den som tillerkänts ersättningen. Om ersättningen avser arbete för att förebygga skada på fast egendom, ändra eller flytta byggnad eller dylikt, kan vattendomstolen t. ex. på yrkan- de av inteckningshavare meddela föreskrifter som säkerställer att åtgärden verkligen blir utförd (56 å).

I 58—60 åå ges regler om uppsägning och fardag m.m. beträffande fast egendom som skall lösas och vissa därmed jämställda fall. Bestämmelserna kompletteras i olika hänse- enden genom 61—65 åå.

För att ett beslut om inlösen av fast egendom skall få verkställas genom tillträde krävs dels att lösenbeloppet fastställts genom utslag som vunnit laga kraft eller som enligt 11 kap. 67 å får verkställas omedelbart, dels att det utdömda lösenbeloppet nedsatts hos länsstyrelsen och dels att uppsägning skett hos ägaren.

Egendomen skall i princip avträdas på fardag i arrende- eller hyresförhållanden som infaller näst efter sex månader sedan ersätt- ningsbeIOppet fastställts genom lagakraftvun- net utslag och uppsägning därefter ägt rum. Annan ordning kan dock bestämmas genom överenskommelse mellan parterna eller av domstolen med stöd av 61 å (58å första stycket). Uppsägning skall ske på det sätt som gäller för uppsägning av arrende- och hyresavtal (64 å). För att uppsägning skall ha laga verkan krävs att de ersättningsbelopp har betalats som har en mera omedelbar anknytning till den fasta egendomen. Ned- sättning enligt 54 å skall sålunda ha ägt rum av dels ersättning i pengar för själva egendo- men, dels ersättning för skada och intrång på återstod vid delinlösen och dels ersättning för förlust av eller intrång i särskild rätt till egendomen. Uppsägning skall i regel ske senast inom ett år från det ersättning slutligen bestämts. Om tidsfristen försitts, förfaller frågan om inlösen såvitt fastighets- ägarens rätt är beroende därav (58 å andra stycket). Om ett inlösenbeslut får verkställas enligt 11 kap. 67 å utan hinder av att det saknar laga kraft, beräknas fardagen med utgångspunkt i beslutsdatum. Vad som

enligt sistnämnda lagrum gäller om ställande av säkerhet skall i detta fall ha fullgjorts före uppsägningen (58å tredje stycket). Före tillträdesdagen skall ersättningsgivaren också ha betalat sådana ersättningsbelopp som skall utges direkt till fastighetsägaren eller annan på grund av att den fasta egendomen avträds. Före tillträdesdagen får ersättnings- givaren inte verkställa arbete eller annan åtgärd varigenom den fasta egendomen kan lida men (58 å fjärde stycket).

Bestämmelserna i 58 å om tillträde av fast egendom som skall lösas har motsvarande tillämpning i vissa fall då någon övergång av äganderätten inte sker och fråga alltså närmast är om ersättning för rådighets— inskränkning. Detta gäller till en början om ett bostadshus eller en byggnad som används till yrkesutövning, bl.a. såg och industri- byggnad, skadas så svårt att anläggningen skall ersättas som totalskadad eller flyttas till annan plats. Ett annat fall är att tillgodo- gjord vattenkraft skall avstås och ersättas med ett engångsbelopp i pengar (59 å). Bestämmelserna i 58å om uppsägning och fardag skall också tillämpas, om en jord- bruksfastighet lider sådan skada att den inte längre lämpar sig för jordbruk utan att ägaren likväl påkallar inlösen av fastigheten (60 å)-

Utan hinder av bestämmelserna i 58— 60 åå kan det i ersättningsbeslutet föreskri- vas längre eller kortare uppsägningstid eller annan tillträdesdag än som följer av lagrum- men. Det förutsätts dock att avvikelsen behövs för att förebygga alltför varierande tillträdestider beträffande olika fastigheter. Domstolen får också avvika från tidsbestäm- melserna, om detta med hänsyn till det ifrågasatta företagets snara genomförande eller annan omständighet prövas medföra fördelar som överväger de olägenheter som kan uppstå för motparten. Uppkommer särskild olägenhet skall den gottgöras (61 å). I samband med beslut om ersättning i fall som avses i 58—60 åå skall det lämnas besked om vad som åligger ersättningsgivaren med avseende på uppsägning och om tiden för tillträde (62 å).

Enligt 11 kap. 33 å femte stycket VL är fastighetsägare skyldig att till vattenrätts- domaren eller vattendomstolen lämna upp- gift om innehavare av bl. a. arrende- eller hyresrätt till fastigheten vilkas rätt berörs av saken. Om fastigheten skall lösas eller vållas sådan skada att reglerna i 59 och 60 åå är tillämpliga, är arrendatorn eller hyresgästen inte skyldig att flytta eller avstå från vad han innehar annat än efter det han särskilt uppsagts i enlighet med vad som gäller för fastighetsägaren. Innan uppsägningstiden gått ut får tillträdaren inte vidta åtgärd varigenom nyttjanderätten kränks (63 å).

Det kan ofta förflyta lång tid från det egendom värderas till dess ersättningen beta- las. Med hänsyn härtill gäller beträffande egendom som skall lösas att ägaren har rätt till särskild ersättning för nödig och nyttig kostnad som nedlagts på egendomen under mellantiden, om kostnaden inte gjorts i uppenbar avsikt att få högre ersättning. Tvist om sådan särskild ersättning prövas av allmän domstol och hindrar inte tillträde till egendomen, om den tillträdande hos läns- styrelsen ställer säkerhet för det omtvistade beloppet (65 å).

Beträffande tillträde ide fall då det inte är fråga om inlösen eller därmed jämställda situationer gäller som huvudregel att arbete på annans mark eller eljest åtgärd till förfång för annan inte får vidtas, innan föreskriven ersättning betalts. Om det behövs får vatten- domstolen skärpa förutsättningarna genom att föreskriva att viss tid skall ha förflutit från det ersättningen betalats till dess den skadebringande åtgärden får utföras (66å första stycket). Den tid inom vilken före- skrivna ersättningar skall betalas kan bestäm- mas i avtal mellan parterna eller i ersättnings- beslutet. Saknas bestämmelse i ämnet, skall ersättningen betalas inom fem år efter det ersättningsbeloppet fastställts genom utslag som vunnit laga kraft. Om ersättningen inte betalas i tid anses den väckta frågan förfallen i vad angår ersättningstagarens rätt (66å andra stycket). Reglerna i 65 å om ersätt- ning för nödig och nyttig kostnad på egendom som skall lösas är tillämpliga även

då det rör sig om kostnad på egendom som eljest skadas eller lider intrång (66å tredje stycket).

Som berörts tidigare kan tillstånd till företag eller åtgärd enligt VL få tas i anspråk med stöd av 11 kap. 67 å första stycket utan att utslaget vunnit laga kraft. Om så skett och ersättning i ett sådant fall har nedsatts i enlighet med lägre rätts beslut men efter fullföljd slutligen bestäms till högre belopp, skall ersättningsgivaren inom 30 dagar från det utslag i målet vunnit laga kraft nedsätta det överskjutande beloppet. Underlåtes detta kan den som är berättigad till ersättningen framtvinga nedsättning. Om ersättningen efter fullföljd inte bestäms till högre belopp, skall detta av ersättningsgivaren anmälas hos länsstyrelsen, sedan utslaget i målet vunnit laga kraft (67 å första stycket).

Om eljest ersättning som skall nedsättas enligt 54 å t. ex. efter uppskov kommer att bestämmas först efter det att företaget utförts, skall ersättningsgivaren likaså inom en trettiodagarsfrist nedsätta beloppet vid äventyr som nyss angivits. Fristen beräknas med utgångspunkt i den dag då utslaget i ersättningsfrågan vann laga kraft eller i utslagets dag, om förordnande meddelats enligt 11 kap. 67 å andra stycket att ersättningsbeslutet genast skall gå i verkstäl- lighet som om det vunnit laga kraft (67å andra stycket).

Belopp som i enlighet med vattendomstols beslut nedsatts hos länsstyrelsen eller beta- lats i annan ordning får inte till någon del återkrävas, även om ersättningen efter klagan mot ersättningsbeslutet bestäms till lägre belopp eller ersättning förklaras icke skola utgå (67 å tredje stycket). Beträffande inne- börden av detta stadgande har i rättspraxis (NJA 1953 s. 341) ansetts att det i det avsedda fallet inte ens är tillåtet att vidta avräkning på skadeersättning som sedermera kan komma att ytterligare tillerkännas sam- ma fastighetsägare. Det har inte varit ovan- ligt att sökande till kraftverks— eller regle- ringsföretag fullföljt talan mot ersättnings- beslut trots att ersättningen betalats, något som ju är en förutsättning för att tillståndet

skall få tas i anspråk. Något hinder mot att i sådana fall uppta fullföljd talan till prövning har inte ansetts föreligga i tidigare praxis (jfr NJA 1954 s. 482). HD har emellertid i ett plenimål (NJA 1961 s. 743) med tolv röster mot tolv intagit motsatt ståndpunkt. Avgö- rande för majoriteten var att den som utan rätt till återkrav erlagt ett av domstol bestämt ersättningsbelOpp enligt allmänna processrättsliga grundsatser är avskuren från möjlighet att fullfölja talan om att ersätt— ningen skall fastställas till lägre belopp. Minoriteten hänvisade till tidigare praxis och framhöll att ett avvisande av fullföljd talan i nu avsedda fall skulle innebära en inte önskvärd inskränkning av eljest föreliggande möjligheter att bringa frågor om lagtolkning och rättstillämpning under högre rätts pröv- ning.

2.2.2 Länsstyrelsens befattning med nedsatta medel m. m.

Medel som nedsatts hos länsstyrelsen jämlikt 9 kap. 54 och 67 åå VL skall genast göras räntebärande, om de inte omedelbart kan betalas ut. 1 fall som avses i 58—60 åå har ersättningsgivaren rätt till räntan intill till- trädesdagen (68 å). Länsstyrelsen skall utbe- tala nedsatta ersättningsmedel jämte upplu- pen ränta till den som är berättigad till beloppen. I fall som avses i 58—60 åå får utbetalning inte ske före tillträdesdagen (69 å första stycket).

Om fastighet som helt eller delvis skall lösas svarar för beviljad eller sökt inteckning, skall ersättningsmedlen — både lösenbelopp och eventuell ersättning för skada på åter- stod — fördelas i den ordning som stadgas för fördelning av köpeskilling för utmät- ningsvis såld fast egendom (69 å andra stycket punkt 1). Under vissa förutsättningar får ersättning som tillerkänts innehavare avi 52 å angiven särskild rättighet tas i anspråk för fordringsägare med panträtt på grund av inteckning. Det förutsätts dels att den särskilda rätten minskar fastighetens värde, dels att rättigheten har sämre rätt än inteckningen och dels att ersättningen för

egendomen understiger det värde denna skulle ha om den inte besvärats av rättighe- ten (69å andra stycket punkt 2). Vad nu sagts om fördelning äger motsvarande till- lämpning i fråga om ersättning som bestämts på grund av stadgandena i 9å eller som nedsatts enligt 54å andra stycket (69å tredje stycket).

Sammanträde för fördelning av ersättning skall hållas så snart som möjligt, i fall som avses i 58—60 åå dock inte före tillträdes- dagen. Länsstyrelsen skall till sammanträdet låta kalla ägaren av den fastighet som ersättningen avser, kända borgenärer som skall tillgodoses ur ersättningen samt rättig- hetshavare åt vilka särskild ersättning be- stämts. Om borgenär är okänd skall kungö- relse om fördelningssammanträde offentlig— göras i Post- och Inrikes Tidningar samt i ortspressen. Kostnaderna för att fördela ersättningen skall betalas av ersättningsgiva- ren (70 å).

I 6 kap. 14 å JB stadgas att om intecknad fastighet eller område av sådan fastighet avstås på grund av expropriation eller liknan- de tvångsförvärv så är inteckningen utan verkan i den inlösta egendomen, sedan inlö- sen fullbordats. Såvitt angår annan av inteck- ningen besvärad egendom är inteckningen utan verkan till belopp som vid fördelning av medel med anledning av tvångsförvärvet utfallit på pantbrevets belopp. Härvid gäller dock en inskränkning. lnteckningens verkan ändras inte, om innehavaren av pantbrevet har avstått från sin rätt till betalning och, när det gäller gemensam inteckning, samtycke till avståendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen. I anslutning härtill föreskrivs i 19 kap. 21 å JB att inskrivnings- myndigheten skall göra anteckning i fastig- hetsboken om tvångsförvärvets inverkan på inteckning, när anmälan, bevis eller fördel- ningslängd som utvisar förhållandet inkom- mit. Häremot svarande bestämmelser om anmälningsskyldighet finns i 9 kap. 71 och 72 åå VL.

Om fast egendom som skall lösas med pengar besväras av inteckning eller inskriven rättighet, åligger det länsstyrelsen att sedan den genom lagakraftvunnet utslag bestämda ersättningen nedsatts samt egendomen av- trätts ofördröjligen anmäla förhållandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. Har egendomen avträtts innan ersättningen slutligen fastställts och bestäms ersättningen inte till högre belopp än vad som enligt 58 å redan nedsatts, skall anmälan göras så snart lagakraftägande utslag i målet ingetts till länsstyrelsen (71 å första stycket). Länsstyrelsen är också skyldig att anmäla verkställd fördelning av nedsatta ersättningsmedel, varvid betalning har utfal- lit på pantbrevets belopp. Detta gäller till en början de fall då egendomen har avträtts innan ersättningen slutligen fastställts, vidare de fall då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av gemensamt intecknade fastigheter avträtts samt slutligen också om ersättningen bestämts enligt 9å eller ned- satts på grund av stadgandet i 54å andra stycket (71 å andra stycket).

Anmälningsskyldighet gentemot inskriv- ningsmyndigheten åvilar ersättningsgivaren, om ersättning för andel i samfällt strömfall, som skall lösas enligt 2 kap. 7 å, har bestämts att utgå i form av kraft och andelen besväras av inteckning eller inskriven rättig- het. Sedan den lösande tillträtt fallet och påbörjat kraftleveransen i föreskriven ord- ning, skall detta anmälas till inskrivnings- myndigheten för anteckning i fastighetsbo- ken. Förhållandet skall styrkas genom intyg av vederbörande ersättningstagare, av två stämningsmän eller av andra trovärdiga per- soner (72 å).

Som nämnts tidigare saknar borgenärer med panträtt i fast egendom självständig talerätt i ersättningsmålet. Anser borgenären att ersättning för egendomen eller för där- ifrån förlorad vattenkraft eller för skada och intrång på egendomen beräknats för lågt, kan han emellertid kräva att ersättningen bestäms av vattendomstolen, i den mån ersättningsbeloppet till följd av överenskom- melse mellan ersättningsgivaren och fastig-

hetens ägare eller av annan anledning inte prövats av domstol eller vid syneförrättning. Talerätten prekluderas sex månader efter det fördelning av penningersättningen vunnit laga kraft eller efter kraftöverföringens bör- jan vid ersättning i kraft (73 å).

VL:s 9 kap. avslutas med en bestämmelse enligt vilken förre ägaren av fast egendom som inlösts mot ersättning i pengar kan berättigas återlösa egendomen. Återlösnings- rätten inträder, om egendomen inte kommer till användning för medgivet ändamål inom den för företaget fastställda byggnadstiden och företaget eller den del därav för vilken egendomen lösts prövas vara övergivet. Talan om återlösen skall anhängiggöras hos vatten- domstolen inom två år efter byggnadstidens utgång (74å första stycket). Återlösensum- man skall motsvara egendomens fulla värde vid den tid återlösen sker men får inte sättas högre än det belopp för vilket egendomen avträtts. Har på egendomen efter det den avträtts uppförts byggnad eller eljest ned- lagts kostnad, skall med avseende härå vad om lösningsrätt till exproprierad egendom är stadgat äga motsvarande tillämpning (74å andra stycket).

3 Ersättningsregler i annan fastighetsrättslig

lagstiftning

3.1 Inledning

Vattenlagsutredningen har som förut nämnts utgått från att ersättningsfrågorna enligt ett nytt vattenrättsligt prövningssystem kommer att avgöras av fastighetsdomstol. Utredning- en har härvid beaktat bl. a. att det ofta finns ett påtagligt samband mellan värderingsfrå- gorna i vattenmål och i annan fastighetsrätts- lig lagstiftning, och att man följaktligen genom en prövning i samma ordning kan uppnå en mera enhetlig bedömning av ersättningsproblemen inom fastighetsrätten.

Fr.o.m. den 1 januari 1972 ankommer det på fastighetsdomstol att pröva ersätt- ningsfrågor enligt bl.a. ExL, byggnadslagen (19471385), fastighetsbildningslagen (1970: 988), miljöskyddslagen (1969z387), natur- vårdslagen (1964:822) och väglagen (1971: 948). Till följd av hänvisningar är ExL:s regler i allmänhet tillämpliga helt eller delvis också vid tvångsförvärv enligt övriga nu nämnda lagar, inte bara i fråga om vad ersättnings— skyldigheten omfattar utan också beträffan- de betalning och tillträde. Vattenlagsutred- ningen vill i det följande i korthet redogöra för den rättsliga regleringen av ersättnings- frågorna i de delar som närmast är av intresse i sammanhanget.

3.2 Ersättningsskyldighet

I fråga om ersättningsskyldighetens omfatt- ning gäller enligt ExL (i lydelse enligt SFS

1971:915) som huvudregel att ersättning utgår dels för den förmögenhetsminskning som uppstår genom att en fastighet eller fastighetsdel övergår till annan ägare och dels för den ekonomiska förlust som fastighets- ägaren i övrigt kan vållas genom expropria- tionen. Skada av det förstnämnda slaget ersätts, när fastighet exproprieras i sin helhet, genom den s.k. löseskillingen som skall motsvara fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet, ersätts skadan genom intrångsersättning motsvarande den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom expropriationen. För de ekonomiska följdskadorna utgår i båda fallen s. k. annan ersättning (7 å första stycket, jfr 31 å första stycket). Hänsyn tas alltså bara till ekonomisk skada i form av skada på sak eller av allmän förmögenhets- förlust. Affektionsvärden ersätts sålunda inte i vidare mån än de påverkar ekonomiska värden.

När marknadsvärdet bestäms skall man i viss utsträckning bortse från sådan påverkan i positiv eller negativ riktning på fastighets- värdena som är en följd av expropriations- företaget (8 å). Man skall likaså bortse från sådan värdehöjning som kan hänföras till åtgärder vidtagna av fastighetsägaren i up- penbar avsikt att höja ersättningen (10 å). Ersättning för särskild rätt som går förlorad genom expropriation av den besvärade fastigheten, s.k. osjälvständig rättighets-

expropriation, bestäms enligt samma grunder som gäller för ersättning till fastighetsägaren (11 å). Detsamma gäller när särskild rätt till fastighet är föremål för expropriation, s.k. självständig rättighetsexpropriation (3 å). Under vissa förhållanden då skada på rest- fastighet är mera omfattande kan inlösen förekomma i stället för ersättning (12 å). Vissa bestämmelser i ExL har det särskilda syftet att hindra att kommunerna vid expro- priation för tätbebyggelseändamål behöver ersätta värden som har uppstått till följd av samhällets egna insatser och har samband med tätbebyggelseutvecklingen (lll a å, 115 å).

Vid inlösen av mark enligt byggnadslagen (19—47.385) skall på grund av en allmän hänvisning i 137å i princip ExL:s ersätt— ningsregler tillämpas. Dessa regler modifieras för vissa fall av inlösen genom bestämmelser om kompensation för s.k. planskada. Den speciella värderingsregeln i 111 aå ExL är tillämplig också när kommun löser mark enligt byggnadslagen (142 å).

Bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 åå fastighetsbildningslagen (1970:988) — FBL — om graderings- och likvidvärdering samt 8 kap. 5 å om ersättning vid inlösen har utformats i nära anslutning till ExL:s värde- ringsregler. Enligt 8 kap. 5 å andra stycket är ägare av fastighet som inlöses berättigad till ersättning motsvarande fastighetens mark- nadsvärde. Inlöses del av fastighet, skall intrångsersättning utgå med belopp motsva- rande den minskning av fastighetens mark- nadsvärde som uppkommer genom åtgärden. Uppkommer eljest genom inlösen skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas. En motsvarighet till bestämmelserna i 10 å ExL om verkan av värdeförhöjande åtgärder åter- finns i 8 kap. Så andra stycket. Däremot görs ingen hänvisning till bestämmelsen i 8 å ExL om hänsynstagande till värdeinfluenser av expropriationsföretaget.

Enligt 30å miljöskyddslagen (1969387) gäller strikt skadeståndsansvar för den som genom miljöfarlig verksamhet orsakar olä- genhet av någon betydelse, i den mån olägenheten inte skäligen bör tålas med

hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Om olägenheten 'är en följd av försummelse på företagarens sida gäller inte den begränsning av ersättningsskyldigheten som följer av väsentlighetskriteriet och orts- och allmänvanlighetsrekvisiten. Synnerligen omfattande intrång kan enligt 32 å medföra skyldighet för företagaren att lösa fastighet eller fastighetsdel, varvid ExL gäller i till- lämpliga delar.

Enligt 25—36 åå naturvårdslagen (1964: 822) kan markägare få ersättning av stateni vissa fall då med stöd av lagen meddelade beslut och föreskrifter medför mera långt gående inskränkningar i förfoganderätt till fastighet. Även vissa innehavare av nyttjan- derätt eller annan särskild rätt till marken är ersättningsberättigade. De viktigaste anled- ningarna till ersättning är föreskrifter i samband med beslut om naturreservat (25 å), vägrat tillstånd att bygga inom strand- eller landskapsskyddsområde (28 å) samt vägrat eller villkorat tillstånd till täkt (29 å). Om tillkomsten av naturreservat medför synnerligen långt gående inskränk- ningar i rådigheten över en fastighet, kan ägaren påkalla inlösen av fastigheten men inte av fastighetsdel (26 å). Vid inlösen gäller ExLi tillämpliga delar (36 å).

Mark för väg tas normalt i anspråk med vågrätt enligt väglagen (1971.—948). Ersätt- ningsfrågorna behandlas i ett särskilt kapitel som omfattar 55—70 åå. Om väghållaren har fått vågrätt, är fastighetsägaren i princip berättigad till intrångsersättning och ersätt- ning för annan skada till följd av vägens byggande eller begagnande. Samma rätt till ersättning har innehavare av sådan nyttjande- rätt eller annan särskild rätt till fastigheten som upplåtits innan marken togs i anspråk. Vid ersättningens bestämmande gäller 7, 8, 10 och 11 åå ExL i tillämpliga delar (55 å). Vidare ges bestämmelser om inlösen av i stort sett samma innehåll som 12å ExL

(56 5)-

3.3 Betalning och tillträde

I fråga om betalning och tillträde väntas för ExL:s del nya bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1973. Den följande redogörelsen utgår från det inom justitiedepartementet upprättade förslaget till vissa bestämmelser i en ny expropriationslag.

I 6 kap. i förslaget ges bestämmelser om erläggande av expropriationsersättning och fullbordande av expropriation. Löseskilling eller intrångsersättning skall nedsättas hos länsstyrelsen, om fastigheten svarar för bevil- jad eller sökt inteckning. Detta gäller dock inte om samtliga borgenärer med panträtt i fastigheten har medgett att ersättningen betalas ut direkt till den ersättningsberättiga- de. Besväras fastigheten av gemensam inteck- ning, fordras dessutom de medgivanden som i 22 kap. 11 å JB föreskrivs för relaxation. Rättsägares medgivande behövs inte, om expropriationen är väsentligen utan betydel- se för honom (1 å första stycket). I samband med att domstolen bestämmer ersättning skall domstolen ange i vad mån nedsättning skall ske (1 å andra stycket). Om nedsätt- ning inte skall ske, åligger det den exproprie- rande att göra anmälan till länsstyrelsen och därvid styrka att ersättningen har betalats (l å tredje stycket). Bestämmelserna i 1 å äger motsvarande tillämpning i fråga om förskott på ersättning (1 å fjärde stycket). Vid nedsättning eller anmälan skall den exproprierande inge domen eller beslutet samt lagakraftbevis, vid nedsättning dess- utom gravationsbevis rörande fastigheten (2 å första stycket). Försummar den expro- prierande att inge dessa handlingar skall länsstyrelsen anskaffa dem på den exprOprie- randes bekostnad (2 å andra stycket).

Expropriationsersättningen skall nedsättas eller anmälan ske inom tre månader från det målet slutligen avgjorts (3 å första stycket). Har fastigheten helt eller delvis tillträtts enligt bestämmelserna om förhandstillträde, skall ersättning som hänför sig till den tillträdda egendomen nedsättas eller anmälan ske inom en månad från det ersättningen blev slutligt bestämd (3å andra stycket).

Överstiger expropriationsersättningen inte vad som utgått på grund av domstols beslut om förskott eller skall expropriationsersätt- ning inte utgå, skall den exproprierande sedan domen vunnit laga kraft göra anmälan därom till länsstyrelsen. Anmälan behöver dock inte ske, om egendomen övergått på den exproprierande enligt 6 å (4 å).

När den exproprierande har fullgjort vad som åligger honom enligt 1, 3 och 4 åå i fråga om slutlig expropriationsersättning, är expropriationen fullbordad (5 å första styc- ket). Om tillträde inte redan har skett är den nye ägaren berättigad att genast tillträda egendomen (Så andra stycket). Anmäler den exproprierande hos länsstyrelsen att han vill utnyttja medgivande till s. k. kvalificerat förhandstillträde, och visar han därvid att domen vunnit laga kraft och att han har fullgjort föreskrivna villkor för tillträdet, övergår egendomen genom anmälan på den exproprierande med samma rätt som om expropriationen fullbordats. Sker anmälan före den dag då medgivandet tidigast får utnyttjas, övergår egendomen dock först denna dag (6 å).

Försummar den exprOprierande att beträf— fande slutlig expropriationsersättning iaktta vad som åligger honom enligt 1 och 3 åå och har han inte tillträtt egendomen eller utnytt- jat medgivande till kvalificerat förhandstill- träde, är expropriationsrätten förverkad (7 å första stycket). Visar fastighetens ägare vid domstolen att exprOpriationsrätten är förver- kad, skall domstolen anmäla förhållandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken (7 å andra stycket). Är expropriationsrätten förverkad enligt 7å och påfordrar fastighetsägaren inom tre månader därefter hos länsstyrelsen att expro- priation fullbordas, skall länsstyrelsen på ansökan av fastighetsägaren låta uttaga ex- propriationsersättningen hos den exproprie- rande (8 å). Expropriationsersättning skall också tas ut hos den exproprierande på ansökan av ersättningsberättigad, om den exproprierande har tillträtt egendomen eller utnyttjat medgivande till kvalificerat för- handstillträde men försummat att betala

föreskrivet förskott eller slutlig expropria- tionsersättning (9 å). Vid ansökan som avses i 8 eller 9 å skall fogas domen eller beslutet samt lagakraftbevis (IOå första stycket). I fråga om uttagande av ersättning tillämpas utsökningslagens bestämmelser om verkstäl- lighet av lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd (10 å andra stycket). ExprOpriationen är fullbordad, när den slutliga ersättningen har inkommit till länsstyrelsen. Detta gäller dock inte, om anteckning skett enligt 7å andra stycket att expropriationsrätten är förverkad (10 å tredje stycket).

Om domstolen har hänvisat sakägare att föra talan om ersättning för skada eller intrång i särskild rättegång, äger i fråga om ersättning som bestäms i sådan rättegång föreskriftemai 1—3 och 9 åå samt 10 å förs- ta och andra styckena motsvarande tillämp- ning (11 å)-

Betalas exprOpriationsersättning efter den i 3 å första stycket bestämda tiden eller, om tillträde har skett eller medgivande till kvalificerat förhandstillträde har utnyttjats, efter tidpunkten härför, skall den exproprie- rande utge sex procent årlig ränta på ersättningen. I förra fallet räknas ränta från den nämnda tidsfristens utgång och i det senare från den dag tillträdet skedde eller medgivandet utnyttjades (12å första styc- ket). ExprOpriation fullbordas utan hinder av att ränta inte betalas enligt första stycket (12 å andra stycket).

Medel som har nedsatts eller uttagits skall av länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i bank mot ränta (13 å).

Ersättning som har nedsatts eller uttagits skall jämte ränta av länsstyrelsen utbetalas till den ersättningsberättigade (14å första stycket). Har domstolen förordnat att ersätt- ning skall nedsättas äger bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Är egendomen förutom av inteckning besvä- rad av annan särskild rätt, som minskar egendomens värde och åtnjuter sämre rätt än inteckningen, skall borgenär som har pant— rätt på grund av inteckningen få betalt som

om egendomen inte vore besvärad av den särskilda rättigheten, i den mån det behövs för att han skall få full betalning för sin fordran. Härvid skall ersättningen för rättig- heten minskas i motsvarande mån (14å andra stycket). Sammanträde för fördel- ningen skall hållas så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sänds till egen- domens ägare, kända borgenärer som har panträtt i egendomen och innehavare av annan särskild rätt minst två veckor i förväg. Om borgenär är okänd, införs kallelsen i allmänna tidningarna och tidning inom orten (14 å tredje stycket).

I 7 kap. ges vissa särskilda bestämmelser, bl.a. om rätt för fordringsägare att påkalla prövning av ersättningsbelopp och om åter- lösningsrätt. Lider borgenär som har panträtt i fast egendom förlust till följd av att expropriationsersättning inte har bestämts eller har beräknats för lågt, och har frågan till följd av överenskommelse mellan den exproprierande och sakägaren eller av annan anledning inte prövats av domstolen, är borgenären berättigad att få gottgörelse av den ersättningsskyldige för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Talan om gottgörelse skall väckas vid fastighets- domstolen. I mål om sådan gottgörelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om rätte- gång i expropriationsmål och om expropria- tionskostnad (9 å).

Enligt 3 kap. 7å i expropriationsutred- ningens förslag till allmän expropriationslag (jfr SOU 1969:50 s. 15) kan Kungl. Maj:t i samband med exprOpriationstillstånd förord- na att exproprierad egendom eller genom expropriation förvärvad särskild rätt som inte används för avsett ändamål får återlösas inom viss tid, om ändamålet kan anses övergivet. I anslutning härtill ges i 7 kap. i det här behandlade departementsförslaget vissa bestämmelser om hur återlösningsfrågor skall handläggas. Har förordnande meddelats enligt 3 kap. 7 å, får talan om återlösen väckas av den som närmast före expropria- tionen var fastighetens ägare eller hans rättsinnehavare (Så första stycket). Om en del av en fastighet har exproprierats tillkom-

mer rätten att väcka talan i stället ägaren av den återstående delen av fastigheten (3å andra stycket). När särskild rättighet har exproprierats, får talan om återlösen väckas av ägaren av den fastighet som besväras av rättigheten (3 å tredje stycket).

Vid återlösen får värdet inte sättas högre än den expropriationsersättning som har utgetts. Har det allmänna prisläget höjts, skall dock ersättningen jämkas med hänsyn därtill. I övrigt gäller bestämmelserna i ExLi tillämpliga delar med undantag för skyldig- heten att svara för rättegångskostnader där allmänna regler gäller (4 å).

Vill den som väcker talan om återlösen inte lösa byggnad eller annan anläggning som uppförts på egendomen efter expropriatio- nen, får ägaren bortföra den. Egendomen skall återställas i det skick den befann sig vid expropriationen (5 å första stycket). Har anläggning som avses i första stycket inte bortförts inom tre månader från det den nye ägaren fick tillträda egendomen, tillfaller anläggningen honom utan lösen (5 å andra stycket). Har virke eller annat hämtats från den exproprierade egendomen till byggnad eller annan anläggning på egendomen, är den nye ägaren berättigad till ersättning härför. Vid bestämmandet av ersättningen gäller föreskrifterna i ExL i tillämpliga delar. Anläggningen får inte bortföras innan ersätt- ning betalats (5 å tredje stycket).

ExL:s regler om nedsättning och fördel- ning av expropriationsersättning är i stor utsträckning tillämpliga också då inlösen av fastighet sker enligt annan lagstiftning. I-Iän- visningar till ExL:s regler förekommer såsom tidigare har nämnts i bl.a. byggnadslagen (137 å första stycket), miljöskyddslagen (33 å andra stycket), naturvårdslagen (36 å första stycket) och väglagen (24å andra stycket). Särskilda bestämmelser om nedsätt- ning som i allt väsentligt ansluter till ExL:s finns i 5 kap. FBL.

4.1 Utredningens direktiv

Beträffande ersättningsreglerna i 9 kap. anförs i direktiven följande.

En förutsättning för att uppnå en enhetlig bedömning av ersättningsfrågorna vid fastig- hetsdomstol är att huvudsaklig överensstäm- melse föreligger mellan ersättningsreglerna på de olika fastighetsrättsliga områdena. VL inrymmer emellertid en del regler som intar en särställning inom fastighetsrätten (jfr 9 kap. 8 och 48 åå VL). Expropriationsutred- ningen har också i annat sammanhang betonat kravet på att ersättningsreglerna vid olika former av tvångsingripande ses över i syfte att nå större enhetlighet. Det förefaller naturligt att låta de i vissa fall särpräglade vattenrättsliga reglerna så långt det är möjligt närma sig de regler som finns inom likartad lagstiftning, främst den expropriationsrätts- liga. Utredningen bör överväga förslag i enlighet härmed.

Enligt direktiven bör vidare bestämmel- serna om ersättningskraft ses över i förenk- lande syfte.

4.2 Utredningens enkät

[ enlighet med sina direktiv har vattenlags- utredningen som tidigare anmärkts inhämtat yttranden från ett antal myndigheter och organisationer i syfte att kartlägga vilka brister i lagstiftningen som visat sig föreligga i praktiken och vilka önskemål som kan finnas beträffande lagstiftningens framtida innehåll. Yttranden har avgetts av vatten-

Reformbehovet på ersättningsområdet

överdomstolen, fortifikationsförvaltningen (vars yttrande även innefattar överbefälhava- rens synpunkter), socialstyrelsen, statens järnvägar, sjöfartsstyrelsen, Sveriges meteo- rologiska och hydrologiska institut (SMHI), kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, do- mänverket, lantbruksstyrelsen, lantmäteri- styrelsen, Skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, sta- tens planverk, statens vägverk, vattenrätts- domarna i samtliga vattendomstolar utom Västerbygdens vattendomstol, samtliga läns— styrelser, Svenska flottledsförbundet, Svens- ka kommunaltekniska föreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsför- eningen, Svenska samernas riksförbund, Svenska teknologföreningen, Svenska turist- föreningen, Svenska vatten— och avlopps- verksföreningen, styrelsen för Sveriges advo- katsamfund, Sveriges industriförbund, Vat- tenregleringsföretagens samarbetsorgan (Vaso) på uppdrag av statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen samt av Vattenrättsingenjörsföreningen. Därjämte har Svenska kommittén för internationella hydrologiska dekaden framfört synpunkter på vattenlagstiftningen. I yttrandena fram- förs bl.a. följande mera allmänna synpunk- ter på ersättningsreglerna.

Departementschefens önskemål om en samordning av VL:s ersättningsregler med vad som gäller enligt likartad lagstiftning,

främst den expropriationsrättsliga, biträds av lantmäteristyrelsen, vattenrättsdomaren i Nedre Norrbygdens vattendomstol, överlant— mätarna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, Vattenra'tts- ingenjörsföreningen och av advokatsamfun- dets styrelse, som tillägger att de nuvarande ersättningsreglerna i VL ehuru svårtillgängli- ga i stort sett har fungerat väl i praxis.

Enligt vattenöverdomstolens uppfattning är VL:s ersättningsregler allmänt sett svårtill- gängliga och onödigt tillkrånglade. De bör kunna göras avsevärt överskådligare och enklare. Detta gäller särskilt bestämmelserna i 9 kap. l—8 åå. Beträffande samordnings- möjligheterna konstaterar domstolen att för- hållandena inom vattenrättsskipningen är sådana att vissa Specialregler torde behövas också för framtiden. Man bör upprätthålla den grundläggande principen att skaderegle- ring såvitt möjligt skall ha ägt rum och ersättningarna betalats, innan ett tillstånd får utnyttjas. Genom att skaderegleringen skeri förväg kan skadeförebyggande åtgärder före- skrivas i stället för ersättningar, och frågan härom bör närmare regleras i en ny VL. Utgångspunkten synes liksom vid all skade- görelse böra vara att skadegöraren har att vidta alla åtgärder som kan anses skäliga för att förebygga eller minska skada. Skada som inte kan förebyggas skall ersättas.

Sveriges industriförbund uppehåller sig särskilt vid möjligheterna att samordna VL:s och ExL:s ersättningsregler. Förbundet fram— håller att VL:s regler avviker från ExL:s bl. a. därigenom att de reglerar grannelagsrättsliga anspråk som kan hänföras till menliga hydrologiska förändringar. Som en följd av detta kan åtskilliga skador bara regleras genom eftervärdering. Möjligheter härtill bör finnas också enligt en ny VL. Ett annat särdrag i VL:s kompensationssystem är att samtliga menliga förändringar skall reglerasi ansökningsmålet. Den vida sakägarkrets man på detta sätt får beakta torde ha motiverat bl. a. VL:s bestämmelser om slutlig reglering av skador och preklusion av anspråk från motstående intressen. Även en ny VL torde böra bereda företaget en sådan säkerhet mot

ytterligare anspråk. En annan grupp ersätt- ningsregler som saknar motsvarighet i ExL är reglerna om ersättning för tillgodogjord fallhöjd, vilka också bör behållas med vissa ändringar. Vidare omfattar VL:s ersättnings- regler i princip även nackdelar för andra vattenbyggnadsföretag till följd av ny- eller ombyggnad, t. ex. minskad kraftproduktion för en kraftstation genom ändrad vattenhus- hållning vid en annan. Dessa frågor torde i allmänhet ha reglerats på frivillig väg genom kraftbyten på grundval av VL:s värderegle- ringsprinciper. ExL torde sakna direkt mot- svarighet till detta system, som har fungerat friktionsfritt och torde böra behållas. För- bundet anser det slutligen värdefullt med en reglering av de ekonomiska konsekvenserna vid intresseavvägning mellan konkurrerande exploateringsanspråk. Det gäller här närmast att undersöka om det företag som får göra eftergifter kan kompenseras för någon del av omställningskostnaderna. Även detta pro- blem torde sakna motsvarighet inom expro- priationsrätten.

I fråga om det framtida behovet av ersättningsformen kraftöverföring anför vat- tenöverdomstolen att varje legitimt kraftbe- hov numera torde kunna tillgodoses till skäligt pris och att institutet ersättningskraft därför kan synas överflödigt. Det kan emel- lertid vara rimligt att ersättning utgår i form av kraft t. ex. om en industri eller en kommun med stort elbehov äger en betydan- de minoritetsandel i den fallsträcka som skall byggas ut. Fallhöjdsägaren kan i en sådan situation böra få ersättning med motsvaran- de kraftbelopp mot skyldighet att delta i utbyggnadskostnader och årliga kostnader. Man bör därför behålla ersättningsformen bruttokraft medan anledning saknas att medge ersättning i nettokraft. Det bör vara möjligt att avlösa ersättningskraft med er- sättning i pengar, t. ex. om ersättningstaga- ren inte fullgör sina skyldigheter att betala uttagningskostnad. Avtalsfriheten bör inte begränsas i denna fråga. Liknande synpunk- ter kommer till uttryck i svaren från vattenrättsdomaren i Söderbygdens vatten- domstol, Vaso, Vattenrattsingenjörsför-

eningen, advokatsamfundets styrelse och Sveriges industriförbund.

Vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vat- tendomstol upplyser att anspråk på ersätt- ning i kraft numera sällan framkommer. Vattenrättsdomaren i Övre Norrbygdens vat- tendomstol anser att ersättningsformen sak- nar praktisk betydelse och föreslår att den utmönstras med möjlighet dock för parterna att avtala i frågan. Även vattenrättsdomaren i Nedre Norrbygdens vattendomstol samt Västerbottens och Norrbottens länsorgari för vattenkraftfra'gor anser att ersättningsformen bör utgå ur lagstiftningen.

Såvitt gäller ersättning genom tillhanda— hållande av vatten har någon ändring i nuvarande ordning inte föreslagits. Vatten- överdomstolen framhåller att ersättnings— formen ofta utgör den enda möjligheten att tillgodose vattenbehovet för den som på grund av annans grundvattenuttag förlorar vatten vid egen vattentäkt.

I fråga om andra former av ersättning i realvärden framhåller fiskeristyrelsen att fis- keskador i allmänhet drabbar inte bara de aktuella rättsägarna utan också deras succes- sorer. En ersättning i realvärden kan därför ibland vara en lämplig väg att bevara bygdens livskraft. Det synes därför vara av visst allmänt intresse att även domstolen kan ta initiativ till och besluta om ersättning i realvärden. Vattenöverdomstolen erinrar om att frågan om ökade möjligheter att reglera skador genom ersättning in natura tidigare har varit föremål för överväganden, som emellertid inte lett till lagstiftning, och domstolen kan inte se något skäl till att frågan tas upp på nytt.

I några yttranden har uppmärksammats att departementschefen i direktiven anger 9 kap. 8 och 48 åå som exempel på regler varigenom VL skiljer sig från fastighetsrätten i övrigt. Vad först angår bestämmelserna i 8å om ersättning för ideell skada bör de enligt flera ledamöter ivattenöverdomstolen få motsvarighet i en ny VL. Samma uppfatt- ning har vattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol och en vattenrättsdomare i Mellanbygdens vattendomstol, vilka anser att

en samordning av de olika fastighetsrättsliga ersättningsreglerna bör leda till att ersättning för ideell skada får dömas ut också vid andra

tvångsförvärv. Beträffande förhöjningsregeln i48 å anser bl. a. vattenöverdomstolen, vattenrättsdo-

marna i Övre Norrbygdens, Mellanbygdens, Österbygdens och Söderbygdens vattendom— stolar samt Vaso att någon motsvarighet inte bör tas upp i en ny VL. Man framhåller att de skäl som på sin tid föranlett förhöjnings- regeln numera knappast kan anses bärande Och att samordningstanken bör leda till att regeln utmönstras. Kammarkollegiet ifråga- sätter emellertid om inte övervägande skäl talar för att förhöjningsregeln behålls. En jämförelse med expropriationslagstiftningen haltar så till vida som expropriation sker för allmänna behov medan tvångsingripanden enligt VL ofta sker för att tillgodose lukrativa intressen, särskilt vid kraftverks- och sjöregleringsföretag. Kollegiet erinrar om att förhöjningsregeln på grund av undantags- bestämmelsen i 9 kap. 50 å inte är tillämplig när det är fråga om ersättning för skada till följd av åtgärd för allmänt ändamål.

Från länsstyrelsehåll framförs önskemål om reformering av bestämmelserna om ned- sättning och fördelning. Enligt länsstyrelsen i Kalmar län kan det starkt ifrågasättas om nedsättning alltid bör ske vid inlösen av del av fastighet såsom nu föreskrivs i 9 kap. 54 å första stycket. Ersättningen kan i sådana fall tänkas avse t.ex. bara mindre del av en större jordbruksfastighet, och det är också tänkbart att fastigheten besväras av så få inteckningar att den inlösta fastighetsdelen uppenbarligen saknar betydelse för ford— ringsägarnas säkerhet. Ersättningsbeloppen kan för övrigt ibland vara obetydliga. I sådana situationer bör domstolen kunna besluta att nedsättning hos länsstyrelsen inte skall ske. Nedsättningsförfarandet innebär i dessa fall också en onödig och kostnadskrä- vande omgång för både myndigheter och rättsägare. Vidare bör länsstyrelserna få ökade möjligheter att betala ut nedsatta medel direkt till fastighetsägaren. Det ligger

nära till hands att ianslutning till nuvarande bestämmelser i 9 kap. 69å tredje stycket tillåta direktutbetalning i samtliga fall av delinlösen, när fordringsägaren medger det, dock med den begränsningen att inteck- ningar i fastigheten alltjämt skall gälla till oförändrat belopp i återstoden. Länsstyrel- sen i Jämtlands län uttalar sig på liknande sätt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län erinrar om att länsstyrelsernas befattning med överexe- kutorsärenden skall upphöra enligt lagbered- ningens betänkande Utsökningsrätt VIII (SOU 1968164). Om detta förslag genomförs bör länsstyrelserna inte vara fördelnings- myndigheter enligt VL. I varje fall bör VL:s och ExL:s bestämmelser i denna del sam- ordnas.

Enligt vattenöverdomstolen har reglerna om nedsättning och om tvist angående bättre rätt till ersättning (9 kap. 54 och 55 åå) visat sig svårtillämpliga och de har ibland felbedömts av parterna. Det har förekommit att sakägare i vattenöverdomstolen yrkat att bli tillerkänd ersättning som vattendomsto- len dömt ut till annan sakägare. Eftersom sidOprocesser inte kan förekomma ivatten- mälet, utan sakägarnas talan bara kan riktas mot sökanden, har den förda talan i sådant fall inte kunnat uppfattas på ett sätt som förefallit naturligt för parterna i målet. Vattenöverdomstolen framhåller vidare att sakägare kan vållas avsevärd skada genom att frågan om ett meddelat tillstånd verkligen kommer att tas i anspråk kan hållas svävande under lång tid med stöd av bestämmelserna i 9 kap. 66 å andra stycket.

Vattenöverdomstolen, vattenrättsdomaren i Övre Norrbygdens vattendomstol och Vaso föreslår lagändring för att undanröja de hinder mot fullföljd i ersättningsfrågor som föreligger efter pleniavgörandet i NJA 1961 s. 743. Enligt vattenöverdomstolen bör före- tagaren _ t. ex. efter betalning av erbjudet eller eljest medgivet ersättningsbelopp — kunna föra ersättningsfrågan vidare till högre instans, även om tillståndet utnyttjas. Vat- tenrättsdomaren konstaterar att prövningen av stora och principiellt viktiga ersättnings-

frågor med nuvarande ordning i praktiken ofta begränsas till första instans, vilket är otillfredsställande. Det är särskilt olyckligt att saklig prövning i högre instans bara blir möjlig, när yrkandet avser att ersättningen skall höjas. Detta förhållande kan leda till att underrätten i tveksamma fall stannar för en lägre ersättning för att möjliggöra en över- prövning. Frågan kan lösas genom att de vattenrättsliga bestämmelserna närmas till bestämmelserna om ersättning vid förhands- tillträde enligt 36å sista stycket ExL. I anslutning till ifrågavarande förslag förordar Vaso att ersättningsgivare, som efter ett överklagande får bifall till yrkande om nedsättning i sin ersättningsskyldighet, bör få kvitta överskjutande belopp vid reglering av andra återstående skador i målet.

5. Allmän motivering för nya ersättningsregler

5 . l Ersättningsskyldighet 5.1.1 Förutsättningarna för samordning

I fråga om möjligheterna att närma de vattenrättsliga ersättningsreglerna till annan fastighetsrättslig lagstiftning kan till en bör- jan slås fast att de olika lagarna är avsedda att tillämpas under så skiftande förhållanden att en fullständig samordning är omöjlig. Byggnadslagens och naturvårdslagens syfte att tillgodose det allmänna behovet av en ändamålsenlig markanvändning har exempel— vis föranlett begränsningar i markägarens rätt till ersättning för intrång i hans förfogande- rätt. Frågor av dessa slag, som för VL:s del f.n. regleras bl.a. genom bestämmelserna om kungsådra, behandlas inte i detta sam- manhang. Det är vidare tydligt att de grannelagsrättsliga principer som präglar mil- jöskyddslagens ersättningsregler skulle leda till en opåkallad begränsning av rätten till ersättning om de gavs generell tillämpningi vattenmål.

Å andra sidan råder inom fastighetsrätten i stort sett samma ordning för bedömning av ersättningsfrågor i samband med att mark skall avstås under expropriationsliknande förhållanden. Enligt byggnadslagen och fler- talet andra fastighetsrättsliga lagar gäller i sådana situationer ExL:s regler i tillämpliga delar. FBLzs bestämmelser om rätt till ersättning i samband med inlösen har utfor- mats i nära anslutning till ExL:s ersättnings- regler. Dessa utgör därför som förutskickats i

vattenlagsutredningens direktiv en naturlig utgångspunkt för översynen av VL:s bestäm- melser om ersättning.

I 2—8 kap. VL ges bl. a. bestämmelser om under vilka förutsättningar och villkor byg- gande i vatten och därmed jämförliga åtgär- der får äga rum. Bestämmelserna innebär huvudsakligen en avvägning mellan företagar- intresset och motstående allmänna intressen. Motstående intressen av enskild natur skall givetvis också beaktas, något som framgår bl.a. av 2 kap. 2å och däremot svarande lagrum. Lagen utgår emellertid från att en medgiven åtgärd i princip inte får medföra ekonomisk skada för enskilda utan att förmögenhetsförlusten på ett eller annat sätt blir kompenserad. Detta synsätt kommer i allmänhet till uttryck i tvångsrättsreglerna genom en hänvisning till bestämmelserna om ersättning i 9 kap.

De allmänna grunderna för företagarens ersättningsskyldighet enligt 9 kap. kan sam- manfattas på följande sätt. Till en början åligger det honom att ersätta sådan förmö- genhetsförlust som uppstår genom att an- nans mark direkt berörs av den medgivna åtgärden. Här avses dels de fallen då företa- garen medges rätt att lösa fastighet eller fastighetsdel och dels de i praktiken betyd- ligt vanligare situationerna då mark tas i anspråk för anläggningar eller utsätts för hydrologisk påverkan, t. ex. däms över. När ingrepp av nu angiven beskaffenhet berör del av fastighet, är företagaren skyldig att ersätta

också värdeminskning på den återstående fastighetsdelen, vilket vid mera allvarligt intrång kan innebära att företagaren blir skyldig att lösa hela fastigheten. Även andra följdskador skall ersättas. Om en fastighet eller fastighetsdel skall lösas eller skadas, kan företagaren åläggas att lösa in också sådan lös egendom som till följd av ingreppet blir onyttig för motparten. Ersättning skall likaså utgå för ekonomiska följdskador av annat slag, t. ex. för flyttningskostnader eller andra omställningskostnader. Hänsyn skall enligt särskilt stadgande i 9 kap. 8 å VL dessutom tas till skada eller lidande av annan beskaf- fenhet än rent ekonomisk, dvs. till ideell skada. Ersättningsskyldigheten gäller inte bara i förhållande till fastighetsägaren utan också gentemot innehavare av särskilda rät- tigheter till den skadade fastigheten i den mån deras rätt lider intrång.

I stort sett samma allmänna utgångspunk- ter gäller för ersättningsskyldigheten, när företaget innebär att annan tillhörig vatten- kraft skall tillgodogöras med stöd av 2 kap. 5 eller 6 å VL eller att vattenkraft till följd av annan åtgärd enligt VL går förlorad för ägaren. Ersättning skall sålunda utgå för vad som direkt tas ianspråk eller skadas, och om ingreppet drabbar bara en del av ett ström- fall omfattar ersättningsskyldigheten också intrång på återstoden. Till skillnad från situationen vid markskada inträder dock här inte någon skyldighet att lösa återstod vid kvalificerat intrång utan i stället en förplik- telse att ersätta återstodens hela värde. Detta sammanhänger med att ett ianspråktagande enligt 2 kap. 5 eller 6 å inte medför någon förändring av äganderätten till vattenkraften utan företagaren får en servitutsliknande rätt att tillgodogöra sig denna. Däremot kan företagaren åläggas att lösa fast eller lös egendom som strömfallsägaren kan ha an- vänt för att själv exploatera fallet och som blir onyttig för honom efter ingreppet.

De allmänna utgångspunkterna för skade- regleringen är väsentligen desamma i VL och ExL. Båda lagarna utgår från att den som har fått tillstånd att tvångSVis förfoga över annans egendom skall ersätta därav föran-

ledd förmögenhetsförlust. Ersättningen skall avse dels fast egendom som direkt utsätts för ingreppet, dels intrång på eventuellt återstå- ende fastighetsdel och dels ekonomiska följdskador i övrigt. Ersättning skall bestäm- mas särskilt för fastighetsägaren och för eventuella innehavare av rättigheter knutna till den fasta egendomen. Panträttshavarnas intressen tillgodoses bl.a. genom föreskrif- terna om ersättningens nedsättning och fördelning.

Även tvångsingreppens art är i stora delar överensstämmande. Detta gäller självfallet i första hand vid jämförelse mellan inlösen av fast egendom enligt VL och expropriation, men också den rätt att ta i anspråk, skada eller göra intrång på fast egendom som kan medges enligt VL kan i själva verket betrak- tas som en form av expropriation. Det vattenrättsliga expropriationsobjektet utgörs här visserligen i allmänhet inte av viss bestämd fast egendom eller särskild rätt till sådan egendom utan primärt av den rådighet över vatten som enligt 1 kap. 1 och 15 åå VL är förenad med äganderätten till fast egendom. För att expropriationsändamålet skall kunna förverkligas måste dock vanligen annans mark tas i anspråk, och situationen är då i allt väsentligt densamma som vid expropriation enligt ExL. Andra former av skada och intrång på annans egendom uppträder närmast som följder av den ändra- de rådighetsutövningen vilka egendomens ägare är skyldig att tåla mot ersättning. Det har ansetts att fastigheterna belastas med ett tvångsservitut till företagets förmån, och situationen påminner så till vida om en s. k. självständig rättighetsexpropriation. Vad som skall ersättas är också i dessa fall skador som vållas av direkta ingrepp på fast egen- dom samt olika därmed sammanhängande följdskador. Vissa av VL:s bestämmelser om ersättning för skada på återstod har utfor- mats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser i ExL. Att skadorna i vatten- mål oftast är en följd av ändrade hydrologis- ka förhållanden bör inte hindra en ytterliga- re anpassning till de allmänna ersättningsreg- lerna i 7—12 åå ExL, låt vara att vissa

vattenrättsliga specialfrågor alltjämt kan be- höva uppmärksammas. Å andra sidan saknas anledning att i VL införa motsvarighet till de särskilda bestämmelser i ExL som tar sikte på tätbebyggelse- och värdestegringsproble- men. Vattenlagsutredningen syftar här på 111 aoch 115 åå ExL.

Som allmän utgångspunkt för uppskatt- ning av penningersättning ivattenmål gäller f. n. enligt 9 kap. 49 å första stycket VL att ersättningen skall motsvara fulla värdet av den egendom som avstås och full gottgörelse för annan förlust eller skada. Som framhål— lits i litteraturen (jfr Viklund s. 8) finns det inte anledning att anta annat än att denna princip bör ses mot bakgrund av allmänna skadeståndsregler, vilket innebär att ersätt— ningsbeloppet skall motsvara varken mer eller mindre än skadans värde. Den skade- lidande skall med andra ord genom ersätt- ningen försättas i samma ekonomiska läge som han skulle ha befunnit sig i, om skadan inte hade inträffat. ExL:s ersättningsregler har enligt vad föredragande statsrådet uttalar i motiven utformats utifrån den grundsatsen att å ena sidan ingen bör drabbas av ekonomisk förlust på grund av att hans egendom tas i anspråk genom expropriation men att å andra sidan den exproprierande har ett befogat anspråk att inte behöva ersätta sådana värden som tillskapas genom hans egna insatser (prop. 1971:122 5.199). Detta senare förbehåll görs emellertid med tanke på de särskilda tätbebyggelse- och markvärdestegringsbestämmelserna, vilka som utredningen nyss anfört inte bör ges tillämpning i vattenrättsliga sammanhang. Även den allmänna utgångspunkten för värderingen av en skada i pengar är alltså såvitt nu är i fråga gemensam för båda lagarna.

Vad angår de mera principiella olikheterna mellan VL och ExL har i den vattenrättsliga litteraturen framhållits att VL intar en i flera avseenden mera generös inställning mot den skadelidande än vad fallet är med ExL. Man har till stöd för denna uppfattning hänvisat till bestämmelserna om ersättningsskyldig- hetens omfattning i 9 kap. 2—8 åå som bl. a.

innebär att den skadelidande i större ut- sträckning än vid expropriation kan kräva inlösen även av annan egendom än sådan som direkt avstås eller tas i anspråk eller skadas. Bestämmelserna i 9 kap. 6å om skyldighet att lösa in lös egendom har särskilt omnämnts i sammanhanget. Å andra sidan erinras om att inlösen av återstod inte såsom vid delexpropriation får ske på sökan- dens begäran. Den vittgående ersättnings- skyldigheten anses ytterligare markerad ge- nom föreskriften i 9 kap. 7 å att även annan skada eller förlust än sådan som uttryckligen omnämnts i föregående lagrum skall ersättas, liksom genom stadgandet i 9 kap. 8å att hänsyn skall tas också till ideella värden (se Ljungman-Stjernquist s. 88 f).

Enligt utredningens mening bör de prin- cipiella skillnader som kan föreligga i den rättsliga regleringen inte överbetonas. Att det för den skadelidande kan vara mera fördelaktigt att få en återstående fastighets- del inlöst i stället för ersatt sammanhänger närmast med att ersättning för inlöst mark enligt 9 kap. 48å punkt 3 utgår med 50 procents förhöjning, vilket inte alltid är fallet med intrångsersättning. Vad lös egen— dom beträffar synes den skadelidandes eko- nomiska läge böra bli detsamma vare sig egendomen löses eller ersätts som obrukbar för ägaren. Som framgår av redogörelsen för gällande rätt omfattar ersättningsskyldig- heten enligt 9 kap. 7å dels ekonomiska skador av annat slag än skador på fast egendom, t. ex. flyttningskostnader, och dels intrång i särskild rätt till fast egendom. Även om lagrummet enligt sin ordalydelse ger uttryck för en mycket vidsträckt ersättnings— skyldighet, kan det alltså inte anses innebära att skadeståndsskyldigheten i vattenmål om- fattar något annat eller mera än iexpropria- tionsmål.

Däremot förhåller det sig otvivelaktigt så att ersättningsskyldigheten i vattenmål ge- nom bestämmelsen i9 kap. 8 å har utvidgats utanför de ekonomiska skadornas krets på ett sätt som saknar motsvarighet inom expropriationsrätten. Den nyss nämnda för- höjningsregeln i 9 kap. 48 å utgör vidare ett

exempel på en för den skadelidande särskilt förmånlig reglering, vars motsvarighet i ex- propriationsrätten redan tidigt kom att ut- mönstras såsom alltför oekonomisk för det allmänna. Det torde slutligen kunna hävdas att ersättningar som utgår i form av kraft- överföring eller vattenleverans åtminstone i vissa fall kan medföra att den skadelidande kompenseras utöver den egentliga förmö- genhetsförlusten. Bestämmelserna om de särskilda ersättningsformerna utgör i alla händelser en principiellt betydelsefull avvi- kelse från vad som gäller inom annan fastighetsrättslig lagstiftning.

Om VL alltså intar en i viss mån mera generös inställning till ersättningstagarna kan detta ha en naturlig förklaring i att lagen vid sin tillkomst innebar nya ingrepp i den enskilda äganderätten. Det är att märka att tvångsmöjligheterna vid tiden för VL:s till- komst torde ha uppfattats som en förmån för övervägande enskilda intressen, även om dessa måste uppfylla bestämda krav på allmännytta för att få göras gällande. Uppfattningen om vad som bör hänföras till allmänna och enskilda intressen har dock sedermera avsevärt förändrats. Ändamål som tidigare betraktats som renodlat enskilda, t. ex. exploatering av vattenkraft, har nume- ra av samhällsekonomiska och andra hänsyn tagit åt sig ett betydande mått av allmän- intresse, alldeles bortsett från att just kraft- exploateringen till stor del sker i statlig och kommunal regi. Genom VL:s tillåtlighetsreg- ler är det vidare sörjt för att företag av betydande omfattning eller ingripande be- skaffenhet inte kommer till utförande utan att de uppfyller krav på en från allmän synpunkt ändamålsenlig resursanvändning, och frågan huruvida ingreppet kan sägas ske till förmån för ett allmänt eller ett enskilt intresse torde också därigenom ha underord- nad betydelse från ersättningssynpunkt. Att tvångsrätt kan tänkas bli utövad till förmån för övervägande enskilda intressen vid mind- re ingripande företag är inte något som särskilt utmärker VL. Även enligt annan markpolitisk lagstiftning, exempelvis FBL och lagen om enskilda vägar, kan enskild rätt

få vika för annat enskilt intresse utan att den skadelidande ansetts berättigad till någon särskilt gynnad ställning från ersättnings- synpunkt.

Vad särskilt gäller bestämmelserna om ideell skada i 9 kap. 8 å VL tar dessa i första hand sikte på de s. k. affektionsvärden som kan vara förenade med exempelvis innehavet av en gammal släktgård och som alltså skall ersättas om gården går ur släkten till följd av ett företag enligt VL. Lagstiftaren torde särskilt ha tänkt på de stora kraftverks— och regleringsföretagen. Som förutsetts redan i motiven till lagrummet har stadgandet emel- lertid tillämpats bara i undantagsfall. Det måste också antas att situationer där fråga om särskild ersättning för ideell skada kan uppkomma i vattenmål blir ännu ovanligare i vattenkraftutbyggnadens slutskede. I andra typer av vattenmål torde ingreppen sällan bli så omfattande att ideella värden berörs. Det torde inte heller kunna komma i fråga att i ExL och liknande lagstiftning nu utvidga rätten till ersättning på denna punkt för att därigenom uppnå överensstämmelse mellan de olika lagarna. Man torde isammanhanget inte böra bortse från svårigheterna att finna en objektiv värderingsnorm. De allmänna skadeståndsrättsliga och expropriationsrätts- liga principerna bör i stället få slå igenom även i VL. Någon motsvarighet till 9 kap. 8 å bör följaktligen inte tas upp bland de nya ersättningsreglerna i VL, vilket innebär att ideell skada kommer att beaktas bara iden mån skadan kan antas återverka på den av ett ingrepp enligt VL drabbade fastighetens värde.

Bestämmelserna i 9 kap. 48å VL, som härrör från en förordning av år 1824, avseri första hand att bereda kompensation för sådana skador på fast egendom som består i minskade möjligheter att utveckla egendo- men till ökad produktivitet i framtiden. Avsikten synes också ha varit att skydda sakägare mot underkompensation, om ersätt- ningen kom att bestämmas under en tillfällig konjunkturnedgång.

Som framhållits i enkätsvaren kan de skäl som på sin tid har föranlett förhöjningsre-

geln knappast längre anses bärande. Hänsyn till framtida produktionsutveckling torde kunna tas inom ramen för gängse metoder att värdera skador på fast egendom. Den fasta egendom som det här närmast är fråga om torde inte heller, generellt sett, kunna betecknas som särskilt konjunkturkänslig. Den synpunkten har emellertid också fram- förts att tvångsingripanden enligt VL ofta sker för att tillgodose privatekonomiska intressen och att det därför kunde vara befogat att för sådana fall låta VL:s regler liksom f.n. avvika från de exprOpriations- rättsliga. Syftet skulle med andra ord vara att bereda den skadelidande del i företagets vinst. Detta stämmer dock mindre väl med uppfattningen att ersättningsgivaren i ex- prOpriationssituationer inte skall behöva er— sätta värden som har uppstått genom hans egna insatser. Det nuvarande systemet har också vållat åtskilliga tolkningssvårigheter i praxis. Tiden får därför anses mogen att utmönstra den nu snart 150 år gamla förhöjningsregeln ur vattenlagstiftningen. Det kan tilläggas att röster höjts för att slopa också den bestämmelse om förhöjning av vissa ersättningsbelopp som f.n. finns i gruvlagen och som utgör den enda återstå- ende motsvarigheten i annan svensk lag till 9 kap. 48å VL. Denna fråga övervägs f.n. i industridepartementet med anledning av gruvrättsutredningens betänkande Ny gruv- lag (SOU 1969:10).

5.1.2 Ersättning genom kraftöverföring

Bestämmelserna om ersättning genom kraft- överföring bör ses mot bakgrund av det förhållandet att utvecklingen på det indu- striella och tekniska området vid tiden för VL:s tillkomst skapat helt nya förutsätt- ningar för att utnyttja landets stora tillgång- ar på vattenkraft. Dessa fanns ofta i sådana smärre forsar och strömdrag som inte var självständigt utbyggnadsvärda men som vid gemensam utbyggnad med närbelägna ström- fall kunde öka vattenkraften i dessa. Ägande- rätten till vattenkrafttillgångarna var också ofta splittrad mellan olika hemman eller

byar. Möjligheterna att på annat sätt än genom avtal förvärva rätt att bygga ut falldelar av dessa slag var före VL:s tillkomst ytterst begränsade. VL och särskilt då bestämmelserna i 2 kap. Så innebar i det hänseendet en betydande skärpning från fallägarnas synpunkt. De bör kanske också påpekas att exprOpriationsliknande ingrepp då ännu var förhållandevis sällsynta. Det var väl därför närmast en förutsättning för VL:s genomförande att de som tvingades avstå sin vattenkraft genom en såvitt möjligt fullstän- dig reglering av ersättningsfrågan garantera- des fullgod kompensation.

Som bekant har utvecklingen medfört genomgripande förändringar på kraftförsörj- ningens område efter VL:s tillkomst. Ett väsentligt drag är den omfattande utbyggna- den av vattenkraften. Återstående tillgångar på outbyggd exploateringsbar vattenkraft ägs till väsentlig del av staten och torde i övrigt oftast tillhöra större kommunala och enskil- da kraftbolag. Frågor om ersättning för för- lorad vattenkraft kan därför allmänt sett inte antas få samma aktualitet i framtiden som tidigare. Man torde också få räkna med att de frågor som faktiskt uppkommer i stor ut- sträckning kommer att lösas avtalsvägen. Exploateringen av ännu inte utbyggd vatten- kraft kan emellertid väntas fortsätta ehuru troligen i starkt begränsad omfattning. Det finns också anledning anta att det ökade effektbehovet kommer att medföra att många befintliga kraftstationer efter hand måste utvidgas eller ersättas med nya och att det behövs nya regleringar. Bestämmelser om tvångsförvärv av minoritetsandel i strömfall och om ersättning för sådant ianspråktagan- de kommer därför alltjämt att behövas. Ut- redningen anser emellertid att denna ersätt- ningssituation i princip inte avviker från and- ra fall då tvångsingrepp medför ett minskat fastighetsvärde, eventuellt i förening med annan ekonomisk skada för fastighetsägaren.

Ersättning för ianSpråktagen vattenkraft skall f. n. i princip utgå genom överföring av motsvarande kraftbelopp. För denna ordning har i förarbetena åberopats huvudsakligen tre skäl. För det första ville man tillförsäkra

ersättningstagaren en värdebeständig ersätt- ning. För det andra såg man i institutet en möjlighet att motverka de olägenheter, bl. a. i form av godtycklig prissättning, som kunde bli en följd av monopolbildning på produ- centsidan. Det tredje och kanske viktigaste skälet var önskemålet att främja landsbyg- dens elektrifiering.

Vad först gäller kraftöverföringen som värdebeständig ersättningsform kan konsta- teras att kraftpriserna vid detaljdistribution har sjunkit i förhållande till priserna för flertalet andra nyttigheter. Denna prisut- veckling kan i första hand tillskrivas de stora produktionsenheterna och den ökade specifi- ka förbrukningen. Viss betydelse har också bl. a. det förhållandet att kraftproduktions- anläggningarna direkt eller indirekt är anslut- na till det riksomfattande stamlinjesystemet som till omkring 90% ägs av staten och administreras av statens vattenfallsverk. Ge- nom samkörning av anläggningarna kan man utjämna såväl olikheter i produktionens karaktär som tillfälliga variationer i vatten- tillgången och därigenom tillhandahålla den totalt erforderliga produkten till lägsta möjli- ga pris. Statens vattenfallsverk har genom sin stora andel av kraftproduktionen ett bety- dande inflytande på prisbildningen på hög- spänd kraft. Genom bestämmelser om kon- cession och prisreglering som införts i 1902 års lagstiftning om elektriska distributions- anläggningar har statsmakterna redan nu möjlighet att säkerställa en ändamålsenlig elförsörjning på skäliga villkor och att åstadkomma en planmässig och rationell distribution. På det energipolitiska området pågår f. n. ett betydande reformarbete, bl. a. genom utredningen rörande eldistributionens och elproduktionens organisation (I 1971: 1), vilket arbete tillsammans med en fortsatt utveckling på produktionssidan får väntas leda till att varje legitimt kraftbehov också i framtiden kommer att kunna tillgodoses till skäliga priser. Landsbygdens elektrifiering är i realiteten slutförd (jfr SOU 1968139 5. 23). De skäl på vilka det nuvarande ersättnings- systemet bygger har alltså väsentligen förlo- rat sin bärkraft.

Det visar sig också att ersättning i kraft har kommit att utdömas imindre utsträck- ning än man från början torde ha avsett. Detta har ansetts i hög grad bero på den ändrade utbyggnadstekniken (jfr SVP 1957: 5 s. 61). Vid VL:s tillkomst utbyggdes ofta vattenkraften i en viss mer eller mindre koncentrerad fallsträcka. Kraftstationen kom därigenom i regel att ligga i närheten av de fastigheter vilkas vattenkraft tillgodogjor- des och överföringskostnaderna blev förhål- landevis små. Numera tillgodogörs vanligeni ett kraftverk vattenkraften från milslånga fallsträckor. Överföringskostnaderna blir här- vid ofta så pass stora att det blir fördelakti- gare för ersättningstagarna att köpa sin kraft från det lokala distributionsföretaget. Ut- vecklingen har enligt vattenrättsdomarna i de norrländska vattendomstolarna nått dithän att ersättningsformen numera saknar prak- tisk betydelse, vilket såvitt gäller mindre falldelar bekräftas av en summarisk genom- gång av det domsmaterial som finns tillgäng- ligt hos Vaso.

Av det nu anförda kan till en början dras den slutsatsen att ersättning genom kraft- överföring inte längre är ett realistiskt alternativ till ersättning i pengar, när de fallsträckor som avses är obetydliga. De lokala småförbrukarna torde över huvud taget bl.a. av distributionstekniska skäl kunna lämnas ur räkningen i sammanhanget. Frågan är närmast om ersättningsformen såsom vattenöverdomstolen och Vaso för— ordar i princip bör behållas med tanke närmast på de situationer då ersättningstaga- ren har ett stort behov av elektrisk kraft, t. ex. en kommun eller en industri, och äger en betydande minoritetsandel i den fallsträc- ka som skall byggas ut.

I de fall då sådana kraftintressen gör sig gällande också på minoritetssidan brukari allmänhet överenskommelse träffas om ge- mensam utbyggnad. Överenskommelserna utgår vanligen från VL:s bestämmelser om ersättning i kraft så till vida som minoritets- delägaren får del av kraftproduktionen mot skyldighet att bidra till anläggnings-, drift- och underhållskostnadema. Överenskommel-

serna brukar dock avvika från lagen bl. a. genom att minoritetsdelägarens skyldighet att bidra till kostnaderna bestäms i förhållan- de till fallhöjdsinnehavet utan hänsyn till nyttan av det gemensamma tillgodogörandet. Bidraget till anläggningskostnadema brukar inte heller få betalas genom årliga avbetal- ningar. Kraften tillhandahålls vid kraftstatio- nen och överförs till minoritetsdelägaren på befintliga ledningar, varvid denne står för transformerings- och överföringskostnader.

Det måste å ena sidan anses i viss mån tveksamt om ersättningsformen bör behållas med tanke enbart på de s.k. större minori- tetsdelägarna. Utredningen vill tillägga att en lösning av frågan enligt de nyss angivna riktlinjerna synes innebära att ersättnings- kraft av distributionstekniska skäl kan till- godogöras enbart av dem som har möjlighet till uttag och avräkning vid stam- eller radiallinjer. Ersättningstagarna kommer med andra ord oftast att själva tillhöra producent- kretsen. Det kan under sådana omständig— heter hävdas att frågan om ersättning i kraft bör kunna lösas inom ramen för det väl utvecklade samarbetet på kraftproduktio- nens område, även om rättsinstitutet ut— mönstras.

Å andra sidan framgår av förarbetena till 1st bestämmelser om institutet rätt till elektrisk kraft att VL:s ersättningskraft tillmäts viss betydelse som kreditunderlag. Svenska bankföreningen har sålunda i skri- velse år 1969 till justitiedepartementet upp- lyst att ersättningskraften möjliggör en ratio- nell uppgörelse mellan kraftverksägaren och minoritetsdelägaren och utgör ett synnerli- gen rationellt institut för belåning av såväl kraftverket som ersättningsrätten. Minori- tetsdelägarens kapitalinsats kan upplånas efter pantsättning av inteckningar i den fastighet till vilken ersättningsrätten är knu- ten. För åtskilliga obligationslån utgörs sä- kerheten helt eller delvis av sådana inteck- ningar (jfr prop. 19701145 s. 300 ff). Vid de kontakter som vattenlagsutredningen har haft med bankföreningen har denna bekräf- tat sin uppfattning om ersättningskraftens betydelse från finansieringssynpunkt. Även

om exploateringen av outbyggd vattenkraft avstannar, kommer som utredningen fram- hållit tidigare många befintliga kraftstationer efter hand att utvidgas eller ersättas med nya. Möjlighet finns visserligen att genom upplåtelse enligt 1st bestämmelser av rätt till elektrisk kraft finansiera kraftverksbygg- nad. Utredningen anser emellertid att kraft— intressenternas önskemål om fortsatt lagstift- ning om ersättning i kraft samt bankför- eningens synpunkter på institutets betydelse för finansieringen tillsammantagna utgör till- räckliga motiv för lagstiftning. Det kan tilläggas att finansieringsaspekterna har till- mätts avgörande betydelse för frågan om behovet av bestämmelser i JB om rätt till elektrisk kraft (se prop. 19701145 s. 302 ff).

Beträffande utformningen av nya bestäm- melser i ämnet vill utredningen framhålla att de betydande ekonomiska motprestationer som redan enligt gällande lag kan åläggas minoritetsdelägaren är mindre väl förenliga med ett ersättningssystem i vanlig mening. Detta förhållande blir ytterligare markerat, om minoritetsdelägarna i enlighet med kraft— intressenternas önskemål liksom den byggan- de måste vidkännas kostnaderna för kraft— anläggningens utförande, drift och underhåll efter hand som de uppkommer. Minoritets— delägarnas intresse är inte i första hand att få ersättning utan att få del i kraftproduktio- nen och de är beredda att på samma villkor som den byggande bära de kostnader och ta de ekonomiska risker som kan vara förenade med företaget. Frågan om minoritetsdelägar— nas rätt att delta i företaget är alltså väsentligen av privaträttslig natur och bör därför åtminstone t.v. prövas av domstol. Domstolen bör dock med stöd av 11 kap. 495 första stycket VL vid behov inhämta yttrande från kommerskollegium om frågor med energipolitisk anknytning.

Utredningen förordar att de materiella bestämmelserna om minoritetsdelägarens rätt till kraft, i fortsättningen kallad andels— kraft, tas in i 2 kap. VL. Utredningen återkommer till vad de nya bestämmelserna bör innehålla i det följande kapitlet.

Förslaget att dom de nuvarande bestäm- melserna om ersättning genom kraftöverfö- ring aktualiserar frågan om sådan rätt till ersättningskraft som redan har beslutats med stöd av dessa bestämmelser bör bestå för framtiden. Enligt uttalande av Viklund (s. 59) synes gällande rätt inte erbjuda ersätt- ningstagaren någon möjlighet att få en rätt till ersättningskraft utbytt mot ersättning i pengar, även om vattendomstolen skulle finna en sådan lösning ändamålsenlig. Denna uppfattning vinner enligt utredningens me- ning stöd i det allmänna syfte som ligger bakom de nuvarande reglerna. Att ersätt- ningsgivaren f.n. skulle kunna genomdriva en avlösning synes inte troligt. Som förut anmärkts har vattenöverdomstolen i sitt enkätsvar förordat att man i lagen skall föra in en möjlighet att byta ut ersättningskraft mot penningersättning. Utredningen, som vill betona att beslut om ersättningskraft mycket väl kan ha fattats i strid med båda parters önskemål, kan för sin del biträda detta förslag som innebär en naturlig konse- kvens av utredningens ståndpunkt i fråga om själva institutet ersättningskraft. Behovet av en avlösningsmöjlighet är särskilt stort när det gäller mindre kraftbelopp, eftersom kostnaderna för transformering, överföring och administration då ofta står i dispropor— tion till de fördelar kraftleveransen möjligen kan ge och ibland t.o.m. kan förhindra leverans i den ordning lagstiftaren har tänkt sig. Som exempel på situationer då en avlösning kan vara påkallad vill utredningen nämna de fallen att ersättningstagaren under längre tid har försummat att betala uttag- ningskostnad som skall erläggas i pengar eller att ersättningsgivaren vill gå över från pro- duktion av baskraft till produktion av spetskraft men tvingas hålla kraftverket i gång kontinuerligt bara för ersättningskraf- tens skull. En ersättningstagare bör ha anledning att begära avlösning om han inte längre kan själv förbruka eller på annat sätt avsätta ersättningskraften. Som förutsättning för att avlösning skall få ske bör dock alltid gälla att den inte medför betydande olägen- het för motparten till den som gjort fram-

Utredningen behandlar i specialmotive- ringen frågorna om beräkning av den ersätt- ning som skall betalas vid avlösning samt om möjlighet att erlägga betalningen i annuiteter.

5.1.3 Ersättning genom tillhanda- hållande av vatten

När grundvatten tillgodogörs i större omfatt- ning vid en vattentäkt medför detta i regel en avsänkning av grundvattenytan i andra täkter som utnyttjar vattnet i samma grund- vattenström. Det är i allmänhet möjligt att åtminstone delvis avhjälpa sådana olägenhe- ter t. ex. genom att anlägga nya brunnar eller fördjupa de befintliga eller genom att för- bättra pumpanordningarna. VL utgår från att sådan åtgärd skall vidtas och eventuellt kvarstående skada normalt ersättas i pengar (jfr NJA II 1940 s. 79). Genom bestämmel- serna i 9 kap. 46% öppnas emellertid möjlighet för domstolarna att ålägga skade- vållaren att tillhandahålla sakägaren en vat- tenmängd mot5varande den som gått förlo- rad. Det närmare förhållandet mellan ersätt- ningsgivare och ersättningstagare har för sådana fall i åtskilliga hänseenden ordnats efter mönster av bestämmelserna om ersätt- ning i kraft. Bl.a. kan ersättningstagaren åläggas att — om han från vattenförsörjnings- synpunkt blir bättre ställd än tidigare — bidra till ersättningsgivarens kostnader för den nya grundvattentäktens anläggning, drift och underhåll.

Som vattenöverdomstolen har framhållit i sitt enkätsvar kan en realkompensation i form av vattenleverans ofta vara den enda utvägen att trygga vattenförsörjningen på en fastighet, vars egen grundvattentäkt påverkas av en ny anläggning. Enligt vad vattenlags- utredningen inhämtat är det inte heller ovanligt att vattendomstolarna meddelar fö— reskrifter i ämnet. De nuvarande bestämmel- serna om ersättningsvatten motsvarar alltså ett praktiskt behov. Enligt utredningens mening finns det emellertid anledning att överväga om den rättsliga regleringen är i allo ändamålsenlig. Bestämmelserna i9 kap. 46 5

är tillämpliga bara i mål om grundvattentäkt. Särskilda regler saknas för andra måltyper, där vattenleverans kan vara en lika önskvärd kompensationsform. Detta gäller t.ex. när brunnen på en fastighet fått sämre vatten- kvalitet genom uppdämning av ett närbeläget vattenområde eller sinat på grund av att ett sådant vattenområde avsänkts. Bristen på uttryckliga lagregler för sådana fall har dock inte hindrat vattendomstolarna att ålägga företagarna att som skadeförebyggande åt- gärd svara för vattenleverans från annat håll. Vattenlagsutredningen anser att dessa lik- artade situationer bör behandlas på samma sätt. Det rör sig i båda fallen om skadeföre- byggande åtgärder, för vilka man i fråga om byggande i vatten har stöd i 2 kap. 2 5 och beträffande grundvattentäkt i 2 kap. 43 5. Endast frågor om eventuellt kvarstående skada bör komma under bedömande enligt VL:s ersättningsregler. Vattenlagsutredning- en förordar på grund av det sagda att de nuvarande bestämmelserna i 9 kap. 465 utmönstras.

Om detta förslag genomförs, kommer frågor om rätt till vattenleverans vid skada till följd av grundvattentäkt i fortsättningen helt att överlämnas åt rättstillämpningen. Med hänsyn till den praxis som numera etablerats på området bör detta inte inge några betänkligheter. Eftersom förhållande- na kan vara mycket skiftande, bör det tvärtom vara en fördel att domstolarna får fria händer att anpassa sina föreskrifter till vad som behövs i varje särskilt fall. Utred- ningen vill understryka att det även utan uttryckliga lagregler naturligtvis åligger dom- stolarna att meddela sådana föreskrifter om åtgärder och ersättning att ersättningstagarna inte blir sämre ställda än tidigare.

Utredningens förslag innebär inte någon ändring i de allmänna förutsättningarna för att föreskrifter om vattenleverans skall med- delas. Det bör alltså ha klarlagts att åtgärder av skadeförebyggande natur på den skadade fastigheten, t.ex. fördjupning av befintlig brunn, inte är tillräckliga för att avhjälpa skadan eller blir alltför dyrbara att utföra. Det bör också stå klart att en vattenleverans

inte kommer att medföra olägenheter av betydenhet för någon av parterna framför allt från kostnadssynpunkt. Liksom iandra fall av skadeförebyggande åtgärder bör före- tagaren inte åläggas en vattenleverans som blir oskäligt dyr i förhållande till skadans värde på grund av långa ledningar, separat reningsförfarande o.d. Alternativet blir allt- så skadeersättning i pengar. Man får emeller- tid ha klart för sig att en fastighets använd- barhet för t.ex. bostads- eller jordbruks- ändamål och därmed också dess värde i väsentlig grad är beroende på vattenförsörj- ningen. Om denna äventyras kan alltså er- sättningen bli betydande och inlösen even- tuth böra äga rum.

Beträffande vattenleveransens omfattning bör som allmän utgångspunkt gälla att leveransen skall motsvara vad som faktiskt har tagits ut vid den skadade vattentäkten i dess opåverkade skick. Viss hänsyn måste emellertid självfallet också tas till fastighe- tens framtida vattenbehov i de fall då vattentäkten inte har utnyttjats i den om- fattning som varit möjlig. Det kan härvid vara lämpligt att skilja mellan husbehovsför- brukning på en bostadsfastighet och förbruk- ning för annat ändamål. Husbehovsförbruk- ningen stiger stadigt (jfr SOU 1970:40 s. 33), och skadevållaren bör svara för att fastighe— tens normala behov av husbehovsvatten kan tillgodoses också för framtiden. Skall vattnet användas för annat ändamål än husbehovs- förbrukning, torde man i allmänhet ha att bestämma leveransskyldighetens omfattning med utgångspunkt i förbrukningen under de senare åren och i vad som kan behövas för den närmaste framtiden. Det torde få ankomma på sakägaren att göra sannolikt att han i framtiden kommer att behöva mera vatten, om leveransskyldigheten skall utvid- gas utöver den sålunda beräknade förbruk- ningen. Det får också förutsättas att det större behovet i och för sig kunnat tillgodo- ses vid den skadade vattentäkten.

I enlighet med vad utredningen har anfört tidigare bör själva skadeståndsregleringen gå ut på att i pengar uppskatta den efter skadeförebyggande åtgärder kvarståe'nde för—

mögenhetsförlust som den skadelidande till- fogas genom ingreppet. Någon ersättning i pengar skall uppenbarligen inte utgå, om den skadelidande hålls skadeslös redan genom föreskrifter om vattenleverans. Sådana före- skrifter kan å andra sidan ibland innebära att den skadelidande får mera eller bättre vatten än tidigare. Enligt gällande rätt är den skadelidande i denna situation skyldig atti viss utsträckning bidra till företagarens kost- nader för att tillhandahålla vattnet, eftersom han i annat fall anses bli överkompenserad. Frågan uppstår då om den skadelidande också enligt den föreslagna ordningen bör kunna åläggas någon ekonomisk motpresta- tion.

Som vattenlagsutredningen har framhållit beträffande ersättning genom kraftöverfö- ring låter det sig mindre väl förenas med ett ersättningssystem att ålägga den ersättnings- berättigade betalningsskyldighet gentemot ersättningsgivaren. En sådan ordning bör undvikas också i detta sammanhang genom en lämplig utformning av domstolarnas före- skrifter. Det ligger sålunda isakens natur att ersättningsgivaren inte bör åläggas en mera omfattande leveransskyldighet än som i huvudsak svarar mot skadans omfattning. Om föreskrifter om vattenleverans likväl bedöms bereda den skadelidande förmån av någon betydenhet, bör värdet därav kunna reduceras exempelvis genom att företagaren åläggs att vidta åtgärder för att möjliggöra leveransen medan den skadelidande får svara för drift och underhåll. Det bör också vara möjligt att låta företagaren svara för vatten- leveransen bara till en viss punkt, exempelvis fastighetsgräns. Den skadelidande får dock inte därigenom belastas med engångskost- nader som han kan ha svårt att bära. Om det gäller att samtidigt ordna flera skadade fastigheters vattenförsörjning, kan det f.ö. vara möjligt att lösa frågan med tillämpning av lagstiftningen om gemensamhetsanlägg- ningar. Vattenlagsutredningen vill tillägga att värdet av de förmåner som kan beredas en fastighetsägare genom en vattenleverans be- ror på vad det skulle ha kostat honom att förbättra sin egen vattentäkt imotsvarande

mån. Eftersom kostnaderna för en egen vattentäkt vanligen är låga, rör det sig alltså om blygsamma belopp. Att en skadeföre- byggande åtgärd kan innebära viss överkom- pensation är inte något ovanligt ivattenmål. Ett typiskt exempel är att åtgärder vidtas för att mot erosion skydda mark som också vid naturliga förhållanden är utsatt för sådan inverkan. Enligt utredningens mening är det rimligt att den som utsätts för tvångsingrepp får tillgodogöra sig de obetydliga övervärden som här är i fråga.

Särskilt i mera tätbefolkade delar av landet förekommer det ofta att de fastighe- ter som skadas av en grundvattentäkt ligger inom en allmän va-anläggnings verksamhets- område. Enligt 8 och 9 55 lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanlägg- ningar, i fortsättningen kallad va-lagen, är huvudman för allmän va-anläggning skyldig att låta ägare av fastighet inom anläggningens verksamhetsområde bruka anläggningen, om fastigheten behöver anordningar för vatten- försörjning och avlopp och detta behov inte med större fördel kan tillgodoses på annat sätt. Denna s.k. brukningsrätt är förenad med skyldighet för fastighetsägaren att be- tala avgifter. Bestämmelserna om bruknings- rätt kompletteras bl.a. av föreskrifter om skyldighet för huvudmannen att ersätta befintliga anläggningar på fastigheten.

I rättspraxis (NJA 1959 s. 501) har gällande rätt ansetts ha den innebörden att rättsförhållandet mellan en allmän va-anlägg- ning och den fastighetsägare som genom anläggningen lider intrång i sin rätt till vatten i princip skall bedömas enligt VL:s regler utan beaktande av att fastighetsägaren samti- digt kan vara skyldig att bli ansluten till anläggningen och därigenom få vatten i ersättning för det han förlorar. Att äldre lags anslutningsbegrepp ersatts av va—lagens bruk- ningsrätt och avgiftsskyldighet torde inte innebära att rättsläget förändrats (jfr prOp. 1970:118 s. 100). Även om sökanden i vattentäktsmålet är identisk med va-anlägg- ningens huvudman bör skaderegleringen där— för ske i det målet och med tillämpning av ersättningsreglerna i 9 kap. VL. Om skyldig-

heten att leverera vatten i samband med grundvattentäkt i enlighet med vattenlags- utredningens förslag ses som en fråga om skadeförebyggande åtgärder, torde man emellertid inte kunna undgå att vid skade- regleringen ta hänsyn till va-lagens bestäm- melser. Har det klarlagts att sakägare får bruka va—anläggningen, bör alltså hänsyn tas härtill. Detta innebär för det första att åtgärder i form av brunnsfördjupning eller vattenleverans i särskild ledning i allmänhet inte blir meningsfulla. Men vidare torde konsekvensen bli att ersättning för fastig- hetsskada skall beräknas till skillnaden mel— lan fastighetens värde i oskadat skick och dess värde skadad men ansluten till va- anläggningen, med de ekonomiska fördelar och nackdelar denna anslutning kan med- föra. Dessutom kan personlig ersättning komma i fråga.

5.1.4 Ersättning i realvärden av annat slag

F.n. gäller enligt 9 kap. l å andra stycket VL att överenskommelse mellan parterna om att ersättning skall utgå i annan form än VL medger, t. ex. i form av mark, måste prövas av vattendomstolen med avseende på lämp- ligheten och fastställas genom domstolsbe- slut för att bli gällande. I samband med den intensiva exploateringen av landets vatten- krafttillgångar under 1950- och 1960-talen framfördes från olika håll önskemål om möjligheter för domstolarna att oberoende av överenskommelse döma ut ersättning i realvärden. Bl. a. framlade vattenlagssakkun- niga år 1952 förslag i ämnet, vilket i allt väsentligt biträddes av Norrländska vatten- kraftutredningen i dess betänkande år 1957. Riksdagen uttalade sig åren 1960 och 1962 till förmån för ytterligare utredning och eventuell lagstiftning (3LU 1960233, rskr 396, 3LU 1962zl4, rskr 130). Frågan om ersättning i realvärden, som inte berörs i utredningens direktiv, torde i dagens utbygg- nadssituation sakna nämnvärd aktualitet. Fiskeristyrelsen har visserligen i sitt enkät- svar framhållit att det med tanke på fiskets betydelse för bygdens liv kan vara av visst

intresse att domstolen kan ta initiativ till och besluta om ersättning i realvärden för fiske- skador. Vattenöverdomstolen kan å sin sida inte se något skäl till att frågan övervägs på nytt. Utredningen anser för sin del att den av fiskeristyrelsen väckta frågan faller utom ra— men för de privaträttsliga ersättningsreg- lerna. Frågan om rätt till ersättning i real- värden bör därför nu avföras från dagord- ningen. Utredningen återkommer i special- motiveringen till frågan om verkan av över- enskommelse i ämnet.

5.1.5 Ersättning i pengar

Vattenlagsutredningens överväganden i det föregående har lett fram till att VL:s skadebegrepp kommer att sammanfalla med ExL:s. Det blir i båda fallen fråga om att bestämma ersättning för ekonomiska skador på fast egendom samt för följdskador i form av skador på lös egendom och allmän förmögenhetsskada. Vidare kommer ersätt- ning enligt båda lagarna alltid att utgå i pengar. Detta förhållande aktualiserar i sin tur frågan om man i VL bör införa ExL:s system att uppdela penningersättningen på olika ersättningsarter: löseskilling, ersättning för fastighetsintrång samt annan ersättning.

En viss uppdelning på olika ersättnings— arter förutsätts redan nu i VL. Bestämmel- serna om nedsättning av utdömda ersätt- ningsbeIOpp, vilka i huvudsak bara skall tillämpas på ersättningar avseende fast egen- dom, gör det till en början nödvändigt att från övriga ersättningar skilja ut vad som i ExL kallas annan ersättning. Vidare gäller enligt 9 kap. 54% olika regler om nedsätt- ning av utdömda ersättningsbelopp beroende på om ersättningen avser fast egendom som skall lösas, skada Och intrång på återstod eller skada och intrång på fast egendom i andra fall. Bl. a. hänsyn till borgenärer med panträtt i berörda fastigheter torde motivera att man också i en ny VL drar en gräns mellan ersättningar som hänför sig till fastigheter och ersättningar för andra förmö- genhetsförluster. Det ligger då också nära till hands att i överensstämmelse med ExL

namnge de olika ersättningsarterna. En sådan reform är ägnad att göra regelsystemet enklare och mera överskådligt än det nuva- rande och bör därför genomföras. Utred- ningen återkommer i specialmotiveringen till frågan om vad som skall rymmas under de olika ersättningsarterna.

Det gäller härefter att avgöra, om VL bör innehålla en uttrycklig föreskrift om att löseskilling och intrångsersättning skall be- stämmas med utgångspunkt i fastighetens marknadsvärde i överensstämmelse med vad som gäller enligt ExL.

I fråga om innebörden av begreppet marknadsvärde har föredragande statsrådet i 1971 års lagstiftningsärende uttalat bl.a. följande (prop. 1971:122 5. 171 ff, 188 ff). Med en fastighets marknadsvärde förstås det pris som fastigheten sannolikt skulle betinga vid försäljning i den allmänna marknaden. Marknadsvärdet får bestämmas på grundval av de värderingsmetoder som med största sannolikhet leder till rättvisande resultat i det särskilda fallet. Åtminstone beträffande fastigheter av sådan typ som relativt ofta omsätts på allmänna marknaden är det naturligt att bestämma marknadsvärdet med ledning av prisjämförelser, medan exempelvis avkastningsberäkningar och produktions- kostnadsberäkningar huvudsakligen får ka- raktären av kontrollfunktioner. Man måste givetvis beakta att inte alla fastighetsförsälj- ningar är lika användbara som uttryck för den fria prisbildningen.

För vissa typer av fastigheter kan det enligt vad föredraganden konstaterar vara svårt att fastställa någon allmän prisnivå. Detta kan bero på fastighetens speciella karaktär eller på där befintliga byggnader och andra anläggningar. Om en fastighet har inrättats för exempelvis en viss typ av industriell verksamhet och försetts med därför avpassade anläggningar kan den ofta ha ett mycket ringa värde för en köpare som inte kan använda den för samma ändamål. I ett sådant fall torde som fastighetens mark- nadsvärde böra betraktas dess värde som underlag för den industriella verksamheten, om det kan sägas existera någon marknad för

sådana fastigheter. Värderingen torde härvid huvudsakligen få bygga på avkastnings- och produktionskostnadskalkyler. Eventuellt sy- nes värderingen kunna ske på det sättet att själva fastigheten åsätts ett visst värde, till vilket läggs realisationsvärdet av sådan egen- dom som har karaktär av tillbehör till den fasta egendomen. Liknande resonemang an- ses kunna föras i vissa andra fall då man svårligen kan tala om ett marknad5värde. Som exempel nämns vissa typer av vård- anstalter, gudstjänstlokaler och andra sam- lingslokaler samt anläggningar för militära och vetenskapliga ändamål. Om det uppskat— tade marknadsvärdet på fastigheten i sådant fall inte täcker den förlust fastighetsägaren lider, vilken kan anses motsvara hans kost— nader för att anskaffa en ny, likvärdig anläggning där verksamheten kan bedrivasi fortsättningen, torde särskild ersättning vid sidan av löseskillingen böra utgå.

De nu återgivna uttalandena avser närmast det fallet att löseskilling skall bestämmas för hel fastighet som exproprieras. Löseskil— lingen skall härvid motsvara marknadSVärdet. Vid delexpropriation utgår intrångsersätt- ning motsvarande skillnaden mellan fastig- hetens marknadsvärde före expropriationen och restfastighetens marknadsvärde efter denna. Föredragande statsrådet konstaterar att det ibland givetvis kan vara svårt att påvisa någon skillnad i marknadsvärde mel- lan den odelade fastigheten och restfastig- heten, t. ex. när det exprOprierade området utgör endast en ringa del av hela fastigheten. Som regel torde man dock, sägs det, med fog kunna räkna med att en viss skillnad föreligger åtminstone så till vida att en köpa- re inte skulle vara beredd att avstå från någon del av fastigheten utan reduktion av priset. Mot bakgrund härav synes det moti- verat att i sådana fall döma ut ersättning be- stämd exempelvis till visst belopp per m2. I andra fall kan det förhålla sig så att det ex- proprierade området har ett självständigt marknadsvärde och att expropriationen inte i och för sig påverkar restfastighetens värde. Detta kan ofta vara förhållandet exempelvis vid expropriation av skogsmark. I en sådan

situation bör man kunna utgå från att skill- naden i marknadsvärde före och efter expro- priationen överensstämmer med värdet på den avstådda marken och det är då tillräck- ligt att fastställa detta värde.

Som vattenlagsutredningen tidigare har påpekat kan den rätt att lösa, ta i anspråk eller skada annans fastighet som kan medges enligt VL i själva verket sägas utgöra en form av exprOpriation. Principen att uppskatta fastighetsskador med utgångspunkt i fastig- hetens marknadsvärde tillämpas numera inte bara vid expropriation enligt ExL utan också vid inlösen enligt annan fastighetsrättslig lagstiftning, såsom byggnadslagen, FBL, mil- jöskyddslagen, väglagen och naturvårdslagen. Sett från den skadelidandes synpunkt torde det vara likgiltigt om han tvingas avstå sin fastighet helt eller delvis genom inlösen enligt VL eller någon annan lag liksom om han med stöd av den ena eller andra lagen tvingas underkasta sig inskränkningar i rätten att förfoga över sin egendom. Vad han oavsett tillämplig lagstiftning med fog kan kräva är att inte drabbas av ekonomisk förlust. Från allmänna rättvisesynpunkter är det självfallet angeläget att likartade ersätt- ningsfrågor bedöms efter enhetliga grunder. Principen att fastighetsskada skall värderas med utgångSpunkt i marknadsvärdet måste därför få slå igenom också i VL, om inte starka skäl kan anföras för en särreglering.

Några sådana skäl kan enligt utredningens mening inte anföras, när det gäller inlösen av hel fastighet. Det förhåller sig visserligen så att företagen enligt VL ofta är lokaliserade till glesbygds- och avfolkningsområden, där det kan vara svårt att fastställa ett marknads- värde. ExL:s ersättningsregler är emellertid avsedda att tillämpas också inom sådana områden vid exempelvis expropriation för flygfält eller försvarsändamål, och en värde- ring enligt de i 1971 års lagstiftningsärende angivna riktlinjerna bör leda till ett tillfreds- ställande resultat även i vattenmål. Mark- nadsvärdet för fastigheter i glesbygdsområ- den torde ofta te sig orimligt lågt, särskilt om man jämför med vad som skulle ha utgått enligt den för värdering av byggnader

ibland tillämpade metoden att uppskatta nybyggnadskostnaden med reduktion för ålder och beskaffenhet i övrigt hos den befintliga byggnaden. Det är Också tydligt att fastighetens värde för ägaren i dessa fall ofta är väsentligt högre än marknadsvärdet. Innehavet kan för ägaren medföra — för— utom fördel av bostad — möjligheter till biinkomster och naturahushållning. Möjlig- heten att till förmånligt pris arrendera tillskottsmark kan också böra beaktas i sammanhanget. Den förlust fastighetsägaren lider genom att han tvingas avstå sin fastig- het kan motsvara hans kostnader för en ny, likvärdig fastighet. Man måste räkna med att en sådan inte alltid står till buds på samma låga prisnivå. Om ett uppskattat marknads- värde i ett sådant fall inte täcker fastighets- ägarens förlust, bör i enlighet med föredra- gande statsrådets uttalanden särskild ersätt- ning vid sidan av löseskillingen kunna utgå även vid inlösen enligt VL. Utredningen vill tillägga att systemet med särskild ersättning inte synes böra tillämpas generellt inom områden med extremt låga marknadsvärden utan först efter prövning i varje särskilt fall huruvida de i viss mån personliga skälen för särskild ersättning föreligger.

Inlösen av hel fastighet förekommer emel— lertid förhållandevis sällan i vattenmål. Den vanligaste ersättningssituationen är i stället att en del av en fastighet drabbas av ett direkt ingrepp, t. ex. inlösen eller överdäm- ning, och att återstoden menligt påverkas av de ändrade vattenförhållandena i form av försumpning, skada på fiske, försvårad vir- kesutdrivning osv. Särskilt i de större vatten- målen föreligger denna situation beträffande ett stort antal fastigheter. Detta har medfört att domstolarna ofta i ett sammanhang upptar till bedömning likartade skador på alla berörda fastigheter liksom att mera svårbedömda frågor om ersättning, t. ex. för fiske eller försvårad virkesutdrivning, upp— skjuts beträffande en rad fastigheter för närmare utredning under en prövotid. En uttrycklig regel att fastighetsskadans värde skall motsvara minskning i marknadsvärde torde förutsätta en samlad bedömning av

skadornas inverkan på fastighetsvärdet. De hinder mot en sådan bedömning som kan ligga i nuvarande ordning synes dock vara huvudsakligen av processrättslig natur. Enligt utredningens mening bör man först söka avgöra om de nya värderingsprinciperna i och för sig är ägnade att leda till ett tillfredsställande resultat och, om så är fallet, vidta erforderliga ändringar i de processuella reglerna.

Utredningen är medveten om att åtskilliga praktiska skäl kan anföras för den nuvarande ordningen. Skador på jordbruksmark eller på skogsmark och växande skog kan uppskattas inom hela skadeområdet med ledning av allmänt vedertagna normer och värderingen sker därigenom efter enhetliga grunder. På motsvarande sätt kan exempelvis företagets verkningar på fisket i det berörda vattenom- rådet eller på virkesutdrivningen utredas och skaderegleras i ett sammanhang. Det kan inte heller förnekas att metoden att värdera varje skadeobjekt för sig i princip leder fram till ett minskat fastighetsvärde. I stället för att uppskatta skillnaden mellan två olika fastig- hetsvärden beräknar man den marginella värdeändringen t. ex. som en minskad netto- avkastning till följd av ökad arbetsinsats eller som ett ökat investeringsbehov till följd av försvårade brukningsförhållanden. Detta sätt att värdera en fastighetsskada överensstäm- mer också rned den metodik som föredragan- de statsrådet förordat för vissa situationer i delexpropriationsfallen. När en fastighet samtidigt drabbas av flera olikartade skador leder en värdering av varje skadetyp för sig emellertid erfarenhetsmässigt lätt till att de särskilda objekten övervärderas. Det torde också förekomma att man vid värderingen utgår från att fastigheten i framtiden kom- mer att användas på oförändrat sätt, trots att detta måste framstå som orationellt om hänsyn tas till företagets samlade inverkan på fastigheten. Det kommer inte heller ini bilden att företaget eventuellt kan medföra nytta, t. ex. från torrläggningssynpunkt, eller att skadeförebyggande åtgärder kan innebära viss överkompensation. Värderingen av olika objekt kan också leda till ersättningar för

skadetyper som vid en samlad bedömning tar ut varandra, t.ex. om inverkan i ett hänseende innebär att arbetskraft blir över- flödig och i ett annat att det kommer att krävas ökad arbetsinsats.

Svagheterna i det nuvarande systemet kan ytterligare belysas med utgångspunkt i det för expropriationsfallet angivna exemplet att marknadsvärdet vid obetydlig delskada kan anses motsvara den reduktion av en eventuell köpeskilling som skadan kan tänkas med- föra. Om fastigheten samtidigt drabbas av flera skador, är det inte troligt att en presumtiv köpare söker bedöma vilken re- duktion av köpeskillingen som bör föranle- das av varje särskild skada sedd för sig. Det naturliga synes i stället vara att köparen söker bilda sig en uppfattning om vilken inverkan på fastighetens användningssätt fö— retaget totalt sett kan tänkas få och bestäm- mer sitt bud därefter. Enligt utredningens mening bör partiella fastighetsskador i vat- tenmål på motsvarande sätt avgöras efter en helhetsbedömning. Man kan inte heller bort- se från att slutresultatet blir ett annat och för den enskilde fastighetsägaren i allmänhet mera förmånligt med nuvarande tillväga- gångssätt vid skadeuppskattningen i vatten- mål jämfört med de metoder som numera måste tillämpas i andra expropriationsliknan- de situationer. De ojämnheter som uppkom- mer därigenom kan svårligen försvaras.

Utredningen förordar med hänsyn till det anförda att det i VL uttryckligen anges att intrångsersättning skall motsvara den minsk- ning i marknadsvärde som uppkommer ge- nom det medgivna ingreppet. Den skadade egendomen kan självfallet också vid delskada ha ett värde i ägarens hand som bör ersättas med särskild ersättning. Detta kan vara fallet t. ex. vid fiskeskada.

En regel enligt vilken intrångsersättning bestäms med hänsyn till förändringar i marknadsvärdet innebär bl.a. att hänsyn måste tas också till den nytta som företaget kan medföra för den fastighet som skadas. I motsats till ExL som redan vid sin tillkomst innehöll en bestämmelse om avräkning av nytta mot skada (jfr den genom 1971 års

lagstiftning upphävda bestämmelsen i 9å ExL) saknar VL f. n. uttryckliga föreskrifter om sådan avräkning. Frågan uppmärksamma— des under förarbetena till VL. Därvid beto- nades bl.a. att lösningen i viss mån borde anses beroende av allmänna skadeståndsreg- ler. Samtidigt anfördes emellertid exempel på fall då en kvittning mellan nytta och skada kunde komma i fråga (1917 års bet. s. 198). I praxis har det också, delvis i anslutning till dessa exempel, ansetts tillåt- ligt att åtminstone i vissa fall kvitta skada som drabbar en fastighet mot nytta som företaget kan medföra för fastigheten (se NJA 1944 s. 516 och af Klintberg s. 26). l doktrinen har framhållits att avräknings- frågan rymmer så många konkurrerande ändamålssynpunkter att ett försiktigt lagan- de efter lägligheten ter sig motiverat inom rättstillämpningen (Ljungman i Festskrift för Karlgren s. 235). Den nya värderingsregeln för intrångsfallen kan alltså sägas stå i tämligen god överensstämmelse med vad som får antas vara gällande rätt inom VL:s område. Samtidigt måste emellertid upp- märksammas att tveksamhet möjligen kan uppkomma vid tillämpningen av den nya regeln i den för vattenrättens del inte alldeles ovanliga situationen att nyttan enligt före- skrift i VL grundar tvångsdelaktighet och därigenom bidragsskyldighet. I dessa fall får nyttan inte avräknas i samband med regle- ringen av till äventyrs uppkommande fastig- hetsskada till följd av företaget.

Enligt 8 & ExL skall expropriationsersätt- ning bestämmas med beaktande bl. a. av den inverkan av någon betydelse — uppåt eller nedåt — på den exproprierade fastighetens marknadsvärde som expropriationsföretaget kan ha. När löseskilling bestäms skall man bortse från sådan inverkan, om det kan anses skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhållan- den. När 8 ?; skall tillämpas på intrångsersätt- ning vid delexpropriation, sker jämförelsen mellan å ena sidan hela fastighetens värde före expropriationen, bortsett från värde-

influens om så bör ske enligt grannelagsrätts- liga grunder, och å andra sidan restfastighe- tens värde efter expropriationen, varvid hänsyn tas även till sådan inverkan. Det rör sig alltså om en bedömning efter de granne- lagsrättsliga principer som har kommit till uttryck i 30% miljöskyddslagen. Av förar- betena framgår att bestämmelsen i första hand avses skola tillgodose intresset av att dämpa markvärdestegringarna (prop. 1971: 122 s. 178). Det framgår också att bestäm- melsen är avsedd att tillämpas, bara om ex- propriationsföretaget vållat en större och av denna orsak lätt påvisbar förändring av fas- tighetsvärdet (prop. 1971:122 5. 70).

De bakomliggande frågeställningarna kan för expropriationsmålens del sammanfattas på följande sätt. Expropriation används ofta för att möjliggöra omfattande eller på annat sätt betydelsefulla företag, som har stor inverkan på fastighetsvärdenas utveckling. Sådan inverkan kan föreligga långt innan expropriationen skall äga rum, ibland redan innan det är definitivt bestämt att företaget skall komma till stånd. I samband med expropriationen uppkommer då fråga om löseskilling och intrångsersättning skall be- stämmas med eller utan hänsyn till den värdeförändring som fastigheterna i grann— skapet kan ha undergått till följd av förvänt- ningar om att det exproprierande företaget skall ha förmånlig eller oförmånlig inverkan på fastighetsägarnas ekonomi. Om antagan- dena har tagit sig uttryck i sjunkande fastighetsvärden, kommer frågan att gälla huruvida fastighetsägaren skall finna sig i att få en löseskilling som bestäms med hänsyn till de faktiskt rådande låga fastighetsvärde- na, eller om han skall kompenseras för värdeförsämringen genom att löseskillingen bestäms till det värde fastigheten skulle ha haft, om det expropriationsberättigade före- taget inte kommit till stånd. Har antagande- na resulterat i stigande fastighetsvärden, gäller frågan om fastighetsägaren skall tillåtas göra den vinst på företagarens bekostnad som en värdering efter den rådande högre värdenivån innebär, eller om löseskillingen skall reduceras till det lägre värde man får

Vad vattenmålen beträffar synes någon påvisbar förändring av fastighetsvärdena knappast äga rum annat än i samband med åtgärder av mera betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, då främst kraft- verksbyggen och sjöregleringar. Behovet av en motsvarighet i VL till 8 % ExL framstår sålunda som begränsat med hänsyn till utvecklingen på vattenkraftexploateringens område. Antagandena inför företag som kan medföra ersättningsskyldighet enligt VL tor- de vidare i bara något enstaka undantagsfall ha någon positiv inverkan på fastighetsvär- dena i grannskapet. Utredningen beaktar härvid att frågor om ersättning för fastighets- skador i samband med brobyggen iallmän- het skall bedömas enligt väglagstiftningen och att exempelvis större kraftexploaterings- projekt i den mån de blir aktuella främst torde utlösa markvärdestegringar i närbeläg- na tätorter med allmänna servicefunktioner. De för expropriationsmålen karakteristiska markvärdestegringsproblemen får alltså anses sakna större aktualitet i vattenmål. Däremot kan det tänkas att ett företag enligt VL genom att väcka farhågor för förfulning, dimbildning eller buller påverkar fastighets- värdena i negativ riktning. Detsamma kan vara fallet, om företaget befaras medföra en minskning av befolkningsunderlaget i byg- den. Också i dessa fall torde främst kraftfö- retagen vara av intresse.

Enligt vattenlagsutredningens mening är det mot bakgrund av det anförda befogat att i sakägarnas intresse låta 8 & ExL få motsva- righet i VL. Domstolarna skulle därigenom åläggas att bortse från negativ värdeinfluens av någon betydelse. Det bör emellertid påpekas att sådan influens ändå skäligen kan få tålas med hänsyn framför allt till sin allmänvanlighet. Det aktuella företagets verkningar på fastighetsvärdena kan nämli- gen ha sin motsvarighet vid liknande företag på andra håll.

Tidigare i detta avsnitt har utredningen framhållit att om en fastighetsskadas värde skall anses motsvara minskningen i mark-

nadsvärdet så kan en samlad bedönming av alla skadornas inverkan på fastighetsvärdet vara erforderlig samt att detta förhållande möjligen bör leda till ändringar i gällande processuella regler. Utredningen har därvid närmast tänkt på bestämmelserna i 11 kap. 66% 2 mom. VL. Om verkningarna av ett företag i visst hänseende inte kan förutses med erforderlig säkerhet, har vattendom- stolen enligt detta lagrum möjlighet att i av- bidan på erfarenhetens rön uppskjuta frågan om de föreskrifter som idenna del erfordras angående ersättning eller annat. I samband med sådant uppskov åligger det vattendom- stolen att meddela erforderliga provisoriska bestämmelser om ersättning eller om skydds- åtgärder, för den händelse företaget medför skada, förlust eller intrång som kan antas bli av mera kännbar beskaffenhet.

Den uppskovsmöjlighet som VL således erbjuder har kommit att flitigt utnyttjas i praxis, företrädesvis i de stora kraftverks- och regleringsmålen. Man har därvid i all- mänhet förfarit på det sättet att hela frågekomplex i målen, t. ex. om företagens inverkan på fiske, flottning eller skogsutdriv- ning, ställts på framtiden för särbehandling efter fortsatt utredning, ofta genom en av domstolen tillkallad sakkunnig. Slutregle- ringen i uppskjutna delar kan sedan äga rum avsevärd tid efter det övriga ersättningsfrågor fått sin definitiva lösning för de olika fastigheterna.

Det inses lätt att det nu skisserade förfarandet sådant det tillämpats i praxis låter sig mindre väl förenas med ett ersätt- ningssystem som grundas på en samtidig bedömning av vattenföretagets samlade in- verkan på de olika fastigheterna. En jämk- ning av bestämmelserna i 11 kap. 66å 2 mom. bör därför övervägas. Dessa bestäm- melser bör utformas så att slutlig skaderegle- ring för fastighet inte behöver äga rum, förrän även uppskjutna ersättningsfrågor är mogna för avgörande. Om skada skulle medföra mera kännbar nedgång i fastighe- tens marknadsvärde under uppskovstiden och provisorisk ersättning till följd därav anses påkallad, bör denna utges i form av

förskott på den slutliga ersättningen och detta både för skador som ioch för sig hade kunnat regleras omedelbart och för skador som omfattas av uppskovet. Förskottet bör avvägas så att det i rimlig mån kompenserar den förutsebara totala nedgången i fastighe— tens marknadsvärde. När den uppskjutna ersättningsfrågan senare blir klar för avgöran- de, får den slutliga ersättningen för alla skador på fastigheten bestämmas och utgivna förskott i samband därmed avräknas. Att slutersättningen inte får understiga summan av de tidigare utdömda förskotten är uppen- bart.

Utredningen är medveten om att en lösning av frågan om ersättning i uppskovs- fallen efter dessa linjer kan verka något tyngande på målens handläggning men vill likväl förorda den. Den överensstämmer förhållandevis väl med de grundtankar som ligger bakom 1952 års vattenlagsreform genom vilken uppskovsinstitutet infördes (jfr pr0p. l952z52 s. 51) och ansluter dessutom till vad som gäller i exprOpriationsförfaran- det vid förhandstillträde, då förskott kan fastställas att utgå i avräkning på den slutliga expropriationsersättningen. Väsentligare är att den enligt utredningens mening leder till en så riktig skadevärdering i vattenmålen som möjligt.

Utredningen vill emellertid samtidigt be- tona nödvändigheten av att uppskov, såsom också förutsattes av statsmakterna 1952 (jfr prop. 1952152 3. 49 och 3LU l952:12 s. 27), i fortsättningen förbehålls de fallen då ett verkligt trängande behov därav föreligger. I första hand bör den utvägen prövas att med tillämpning av 35 kap. 55 RB uppskatta skadan till skäligt belopp utan någon mera ingående undersökning av olika delskador. Vad särskilt gäller fiskeskador har det från yrkesfiskets sida gjorts gällande att tidsut- dräkten i vattenmål kan vara så stor att den ersättningsberättigade om han nått mogen ålder inte kan påräkna kompensation under sin livstid. Väntas mera omfattande skador på fiske eller annat bör domstolarna självfal- let inte underlåta att närmare utreda företa- gets verkningar, eventuellt under en prövo-

tid, även om detta medför viss tidsutdräkt. Om företaget bara i mindre mån kan väntas påverka t. ex. fisket, bör emellertid i enlighet med det förut sagda mera ingående under— sökningar kunna underlåtas.

Avslutningsvis må framhållas att intet synes hindra att ersättning till en fastighets- ägare personligen bestäms slutligt, trots att frågan om slutlig intrångsersättning för skada på själva fastigheten ställs på framtiden. Å andra sidan kan emellanåt förhållandet vara det motsatta, nämligen att uppskov behövs för prövning av personlig ersättning, medan frågan om ersättning för fastighetsin- trång avgörs utan uppskov.

5.2 Betalning och tillträde m. m.

De nuvarande bestämmelserna i VL om betalning av utdömda ersättningar, villkoren för tillträde till mark som avstås m.m. har utformats i så nära anslutning till motsva- rande bestämmelser i ExL som de vatten- rättsliga förhållandena ansetts medge. Deni utredningsdirektiven anbefallda samord— ningen mellan VL och ExL på ersättnings- området bör därför givetvis omfatta också dessa regler. Vattenlagsutredningen har vid sitt arbete i denna del utgått från att ExL:s bestämmelser kommer att få i stort sett det innehåll som framgår av den tidigare anmärk- ta departementSpromemorian med förslag till ändringar i expropriationsförfarandet (Ds Ju 197123).

En grundläggande princip i VL är f. n. att åtgärd i vatten som skadar annan inte får utföras innan föreskriven engångsersättning har betalts. Med hänsyn till de skadelidandes trygghet är det enligt utredningens mening ett oeftergivligt krav att denna princip vidmakthålls. Betalningen bör liksom hittills ske antingen genom nedsättning hos länssty- relsen i det län där den skadade fastigheten ligger eller direkt till ersättningstagaren. Avgörande för vilken ersättningsform — nedsättning eller direktbetalning — som skall användas bör vara hänsynen till fastighets- borgenärerna, dvs. de borgenärer som har panträtt i fast egendom vilken berörs av

En tillämpning av de vattenrättsliga tvångsrättsreglerna inverkar ofta på fastig- hetsborgenärernas rätt. När egendomen av— stås, övergår den sålunda till den nye ägaren fri från de inteckningar som tidigare kan ha besvärat den. Enligt 6 kap. 14% JB gäller nämligen bl.a. att om intecknad fastighet eller område av sådan fastighet avstås på grund av eXprOpriation eller liknande tvångs- förvärv så är inteckningen utan verkan iden inlösta egendomen sedan inlösen fullbordats. Även de fastighetsrättsliga rådighetsinskränk- ningar som är normala företeelser i samband med företagen påverkar uppenbarligen bor- genärernas rätt. Deras intresse tillgodoses i VL liksom i annan närstående lagstiftning genom reglerna om nedsättning och om fördelning genom länsstyrelsens försorg av fastställda ersättningar.

VL:s nuvarande regler kan sammanfatt- ningsvis sägas innebära att nedsättning alltid skall ske i händelse av inlösen, och detta oavsett om fastigheten är intecknad eller inte. När det gäller skada eller intrång på fast egendom krävs däremot nedsättning bara om egendomen är intecknad. T.o.m. då kan den emellertid underlåtas, nämligen om skadan eller intrånget prövas vara väsentligen utan betydelse för borgenär som har panträtt i fastigheten.

För ExL:s del föreslås i departements- promemorian att nedsättning i princip skall vara obligatorisk i fråga om löseskilling och intrångsersättning men blott i de fallen då fastigheten svarar för beviljad eller sökt inteckning. Normalt skall nedsättningskravet emellertid kunna vika, om berörda rättsägare har lämnat sitt medgivande därtill. I syfte att undvika det ofta både tidsödande och kostnadskrävande arbete som det innebär att skaffa medgivanden har regeln därom i promemorieförslaget uppmjukats så att ned- sättning skall kunna underlåtas även utan att medgivande inhämtats, om expropriationen bedöms vara riskfri för panträttshavarna. Här föreligger alltså viss överensstämmelse med nuvarande VL.

Hänsynen till borgenärsintresset synes inte

hindra att man här tar steget fullt ut och låter promemorieförslagets regler utgöra mönster för VL. Detta skulle i stort sett inte innebära annan ändring i VL än att de regler om nedsättning som nu gäller i fråga om skade- och intrångsersättningar kan tillämpas också beträffande ersättning vid inlösen. Ersättning som inte behöver nedsättas skall självfallet som hittills utbetalas direkt till den berättigade.

Den nuvarande ovillkorliga skyldigheten att sätta ned lösenbelopp kan emellertid ha varit motiverad inte blott av omtanke om fastighetsborgenärerna utan också av önske- målet att ägarbytet — med hänsyn till de ingripande rättsverkningar som detta för med sig —— ges viss offentlighet. Enligt utredningens mening bör man kunna tillgo- dose detta offentlighetskrav iannan form än genom nedsättning. En anmälan till länssty- relsen synes vara fullt tillräcklig. Om hän- synen till fastighetsborgenärer inte påkallar nedsättningsskyldighet, bör det i enlighet härmed åligga ersättningsgivaren att genom en anmälan till länsstyrelsen ge till känna att han berättigats lösa fastigheten och att han betalt föreskriven ersättning direkt till den ersättningsberättigade. Till en sådan anmä- lan, som saknar motsvarighet i gällande VL, finns förebild i promemorieförslaget. Anmä- lan får på samma sätt som nedsättning den rättsverkan att inlösningen anses fullbordad. Därmed blir också bl.a. eventuella fastig- hetsinteckningar utan verkan i den inlösta egendomen. Länsstyrelsen bör i ad- ministrativ ordning åläggas att underrätta inskrivningsmyndigheten om att anmälan har inkommit från ersättningsgivaren och att inlösen därmed har fullbordats.

Enligt både VL och ExL har företagaren en viss betänketid under vilken han måste bestämma sig för om han vill utnyttja ett givet tillstånd att efter betalning ta annans egendom i anspråk. Tidsfristen är olika lång i de båda lagarna. Enligt ExL skall han i vanliga fall betala ersättningen inom tre månader från det målet blev slutligt avgjort, om inte hans expropriationsrätt skall förver- kas. En företagare enligt VL har betydligt

längre tid på sig. När det gäller skade- och intrångsersättningar är hans betänketid ut- sträckt ända till fem år efter det att lagakraftägande beslut har meddelats, var- jämte möjligheter föreligger till förlängning genom avtal eller genom beslut av vatten- domstolen. I fråga om lösen och ersättning för viss särskild egendom är emellertid tidsfristen mera begränsad, nämligen till ett år efter det ersättningsbeslutet vunnit laga kraft utan möjlighet — formellt sett — till förlängning. Betalas ej ersättningen inom uppställd frist medför enligt VL betalnings- försummelsen att företagaren går miste om sin rätt mot ersättningstagaren att ta givet tillstånd i anspråk.

Att fristerna i VL gjorts avsevärt mycket längre än de i ExL torde ha berott på att det ofta tar betydande tid att detaljplanera och utföra företag enligt VL och att man velat frita ersättningsgivaren från att utge ersätt- ningen innan han verkligen använder den rättighet han har fått. Dessa skäl är alltjämt bärande. Ersättningstagarnas anspråk på att inte under alltför lång tid hållas i ovetskap om huruvida deras egendom skall tas i anspråk eller ej synes emellertid motivera en viss förkortning av företagarnas nuvarande betänketider. I samma riktning talar risken för att ersättningstagarna kan drabbas av betydande förluster till följd av förändringar i penningvärdet innan företagaren bestäm- mer sig för att utnyttja erhållet medgivande. De nuvarande reglerna i9 kap. 48 och 50 åå om 50 procents förhöjning av ersättningsbe- loppen utöver de åsatta värdena i vissa fall kan sägas rymma viss kompensation för denna risk. Om förhöjningsregeln som utred- ningen förordar upphävs synes det vara rimligt att fristen förkortas. Därmed minskar också förlustrisken. Det kan innebära en rimlig avvägning mellan de olika intressena att för de normala förhållandena bestämma fristerna till två år vid skada och intrång samt till sex månader vid inlösen, ibåda fal- len räknat från det lagakraftägande utslag föreligger i tillstånds- och ersättningsfrågor- na. Samtidigt bör emellertid möjlighet bere- das vattendomstolen att med tanke på de

mera extraordinära fallen förkorta eller för- länga fristema. När parterna är ense om an- nan tid än den som anges ilagen bör vatten- domstolen naturligtvis kunna förordna i en- lighet med parternas önskemål.

Även efter en skälig förkortning av den tid inom vilken företagaren har att betala föreskriven ersättning kvarstår naturligtvis en viss risk för att ersättningstagaren inom VL:s område kan drabbas av olägenheter till följd av förändringar i penningvärdet. För att undvika uppenbara orättvisor som kan tän- kas inträffa vid betydande ändringar i all- männa prisläget under tiden mellan tid- punkten för skadeuppskattningen (den s.k. värdetidpunkten) och betalningsdagen synes ersättningstagarna därför böra tillförsäkras rätt till gottgörelse för förluster som drabbar dem till följd av den ekonomiska utveck- lingen. Tvister om bagatellbelopp bör dock undvikas. Gottgörelse bör med hänsyn härtill utgå bara till dem vilkas förluster ej är ringa. Talan härom bör väckas genom stämning till vattendomstolen. Det bör anmärkas att någon motsvarighet härtill inte finns inom ExL:s område. En dylik reglering torde inte heller behövas där, eftersom tiden mellan värdetidpunkten och betalningsdagen vanli— gen är kort.

Den inledningsvis berörda principen att åtgärd i vatten inte får utföras förrän ersättning betalts äger giltighet även i det fallet att företagaren med stöd av 11 kap. 67 5 första stycket VL bemyndigats att ta ett tillstånd i anspråk, fastän tillståndsbeslu- tet ännu inte har vunnit laga kraft. Vill han utnyttja ett sådant bemyndigande, måste han följaktligen först betala fastställd ersätt- ning för de skador som uppkommer genom åtgärden. Enligt föreskrift i 9 kap. 67 & tredje stycket får sådan ersättning inte till någon del återkrävas, även om den efter klagan över ersättningsbeslut senare skulle komma att bestämmas till lägre belopp eller ersättning förklaras inte skola utgå. De ersättningsberättigades ekonomiska trygghet torde kräva att detta förbud mot återkrav behålls i framtiden.

Emellertid har i gällande rätt återkravsför-

budet givits en något vidare innebörd än som uttryckligen framgår av lagregeln. Som an- märkts i redogörelsen för gällande rätt har sålunda HD i rättsfallet NJA 1953 s. 341 ansett bestämmelsen innebära att det inte är tillåtet för företagaren att ens avräkna det belopp han utgett för mycket mot ersätt- ningsbelopp som han sedermera blir skyldig fastighetsägaren. Med de föreslagna bestäm- melserna i 11 kap. 66% 2 mom. kommer detta problem normalt att bortfalla. Den slutliga ersättningen för hela fastigheten bestäms i ett sammanhang och från denna ersättning skall avräknas vad som utgått i förskott. I vissa fall kan dock kvittning komma i fråga, t. ex. då skadorna avser olika fastighetsdelar med självständiga marknads- värden och ersättningen för de olika delarna därför bestäms slutligt vid olika tillfällen. En sådan av värderingstekniska skäl företagen uppdelning bör emellertid inte leda till ett annat materiellt resultat än om förskott hade utgått för hela fastighetens skada. Om den ersättning som först utgått för en fastighet eller fastighetsdel efter fullföljd reduceras eller förklaras inte skola erläggas, bör således överskottet få avräknas mot vad som senare bestäms för den andra fastighetsdelen.

En dylik regel om rätt till avräkning torde få konsekvenser i fråga om ersättningsgiva- rens möjligheter att fullfölja talan mot ersättningsbeslut, när ersättningen har be- talts. Som tidigare anmärkts har HD i pleniavgörandet 1961 s. 743 med tolv röster mot tolv förklarat att någon fullföljdsrätt då inte föreligger. Om emellertid avräkning tillåts torde den teoretiska grunden för fullföljdsförbudet vara undanröjd. Därmed bortfaller också en inskränkning av möjlig- heterna att under högre rätts prövning föra frågor om lagtolkning och rättstillämpning som utredningen i likhet med minoriteten inom HD anser mindre önskvärd. Samma mening kommer till uttryck i bl. a. vatten- överdomstolens enkätsvar.

Det är tänkbart att skillnaden mellan erlagt och i högre rätt reducerat ersättnings- beIOpp kan komma att kvittningsvis göras gällande av företagaren i samband med talan

om ersättning för oförutsedd skada. Med hänsyn till de skiftande förhållandena måste det överlämnas till rättstillämpningen att avgöra under vilka omständigheter sådan avräkning bör få ske. Vad som i allmänhet gäller för rätt till kvittning torde härvid få vara vägledande (jfr framställningen i lagbe- redningens betänkande Utsökningsrätt VI Arbetsgivares kvittningsrätt SOU 1967:3 s. 13 ff). Detta synes bl.a. innebära att kvittning får ske inom den allmänna pre- skriptionsfristen, räknat från den tidpunkt då den ursprungliga ersättningsfrågan slutligt avgjorts i högre rätt, under förutsättning att den skadade fastigheten inte bytt ägare.

En annan principiellt viktig fråga gäller de förutsättningar under vilka en företagare får tillträda fast egendom som han skall lösa. VL innehåller nu utförliga regler i ämnet. När inlösenbeslutet meddelats i dom som har vunnit laga kraft har företagaren att nedsätta fastställd ersättning för den egendom som skall avstås liksom, när bara en del av fastigheten skall lösas, ersättning för skada och intrång på återstoden. För att vinna rätt att tillträda egendomen har han därefter att säga upp fastighetsägaren. Uppsägning får ske till laga fardag som inträffar näst efter sex månader efter uppsägningen. I synnerhet när det gäller jordbruksfastigheter kan denna bestämmelse leda till ganska långa uppsäg- ningstider. Sker exempelvis uppsägning av sådan fastighet den 30 september 1972, skall egendomen avträdas först den 14 mars 1974. Har domstolen förordnat att inlösenbeslutet får verkställas fastän det inte har vunnit laga kraft, skall egendomen avträdas på fardag som infaller näst efter sex månader efter det tillståndet har givits och uppsägning därefter har ägt rum. Föreskrift att säkerhet skall ställas måste dock vara fullgjord före upp- sägningen. Reglerna om rätten till tillträde kompletteras med föreskriften att företaga- ren före tillträdesdagen även måste betala bl.a. ersättning som till följd av den fasta egendomens avträdande tillkommer fastig- hetsägaren och inte behöver nedsättas före uppsägningen, t. ex. ersättning för flyttnings- kostnader.

Motsvarande regler om nedsättning och uppsägning gäller när boningshus eller annan byggnad som används till yrkesutövning skall totalersättas eller flyttas ävensom när företag tillskyndar jordbruksfastighet sådan olägen- het att jordbruket inte kan drivas med fördel i fortsättningen.

De nu angivna reglerna kan sättas ur spel om parterna kommer överens om andra tillträdesvillkor. Vidare har domstolen befo- genhet att bestämma längre eller kortare uppsägningstid eller annan tillträdesdag. För- utsättningen för beslut därom är att andra villkor än de i lagen angivna behövs för att förebygga alltför skilda tillträdestider beträf— fande olika fastigheter eller också att nyttan av ändringen med hänsyn till det ifrågasatta företagets snara genomförande eller annan omständighet prövas vara övervägande i jämförelse med olägenheten därav för den andra parten.

För expropriationslagstiftningens del före- slås i departementspromemorian bestämmel- ser om exprOprierandes rätt till tillträde som i sak överensstämmer med innehållet i gällande ExL. När den exprOprierande har nedsatt föreskriven ersättning eller betalt ersättningen till den berättigade och gjort anmälan därom till länsstyrelsen är expro- priationen fullbordad. Har tillträde inte skett redan tidigare, är den nye ägaren då berätti- gad att genast tillträda egendomen. Reglerna kompletteras av bestämmelser om förhands- tillträde. Dessa innebär, såvitt är av intresse i förevarande sammanhang, att egendom som omfattas av exprOpriationstillstånd kan få tillträdas fastän exprOpriationen inte har blivit fullbordad, om detta är av väsentlig betydelse för den exproprierande. Tiden för tillträdet skall därvid sättas så att ägaren eller annan sakägare får skäligt rådrum. Dessa kan också tillerkännas förskott i avräkning på den slutliga expropriationsersättningen. För- utsättningen härför är dock att expropria- tionsersättningen uppenbarligen inte blir obetydlig.

Enligt vattenlagsutredningens mening är det mycket väl tänkbart att närma VL:s tillträdesregler till motsvarande regler i ex—

propriationslagstiftningen. De synbarligen något stela reglerna i VL bör således med fördel kunna ersättas med bestämmelser om rätt för företagaren att tillträda egendom som skall lösas utan ett komplicerat uppsäg- ningsförfarande. Förutsättningen härför mås- te emellertid vara att sakägares berättigade anspråk på hänsyn kan beaktas på ett tillfredsställande sätt. Starka sociala skäl och rättvisemotiv talar för att han i den situation som uppkommer, när företagaren påkallar utnyttjande av sin tvångsrätt, får tillräcklig tid på sig att skaffa ny bostad, ordna nytt arbete eller i övrigt skaffa sig nya utkomst— möjligheter, om situationen kräver det, och därutöver att vidta andra nödvändiga disposi— tioner på det personliga planet. Utredningen vill föreslå att företagaren berättigas tillträda fast egendom som han skall lösa när han betalt ersättningen för egendomen liksom ersättning för skada genom avståendet och dessutom, i förekommande fall, gjort anmä— lan till länsstyrelsen. Ersättningstagaren mås— te emellertid samtidigt få rätt till skäligt uppskov, om hans förhållanden ger anled- ning till det. Sådana regler kan samordnas med reglerna om rätt att utnyttja tillstånd att begagna annans egendom eller att vidta åtgärd som medför skada för annan och detta utan att någon egentlig saklig ändring behövs i vad som nu gäller enligt 9 kap. 66 %. Det bör anmärkas att möjligheten att före- skriva tillträde med kortare eller längre varsel medför att ersättningens storlek måste be- stämmas med hänsyn till tillträdesvillkoren. Detta kan leda till en reduktion av ersätt- ningsbeloppet, om ersättningstagaren får rätt att sitta kvar på fastigheten efter betalnings- dagen, men också till förhöjd ersättning för den händelse tillträdesdagen infaller vid en med hänsyn till fastighetens brukande olämplig tidpunkt.

Ett uppskov med tillträdet av egendom som tas i anspråk bör principiellt sett inte ha någon inverkan på frågan om när inlösningen skall anses fullbordad. Rättsverkningarna av inlösningen bör i enlighet med vad utred- ningen sagt tidigare inträda den dag ersätt- ningen betalts och, i förekommande fall,

anmälan skett. Denna principiella inställning, som strider mot vad som gäller f.n., medför också att länsstyrelsens anmälan till inskriv- ningsmyndigheten, som enligt 9 kap. 71 & gällande VL skall ske först sedan ersätt- ningen nedsatts och egendomen avträtts, framdeles bör fullgöras utan att tillträdet avvaktas. Vidare bör en av förutsättningarna för återlösen bli att inlösen av fast egendom fullbordats, medan det i nuvarande lag (9 kap. 74 &) uppställda kravet på att egendom avträtts bör uppges.

Till övriga frågor om betalning och till- träde återkommer utredningen i specialmo- tiveringen.

6. Särskilda vattenkraftfrågor

6.1 Inledning

Vattenlagsutredningen har i föregående kapi- tel bl. a. föreslagit att VL:s bestämmelser om ersättning genom kraftöverföring skall ut— mönstras men få viss motsvarighet i ett nytt institut, kallat andelskraft. Rätt till andels- kraft får under vissa förutsättningar den vars fallhöjd får tas i anspråk för att tillgodogöras tillsammans med andra fallsträckor i en ge- mensam vattenkraftstation. Förslaget utgår från att man behåller nuvarande system med utbyggnadsvitsord, dvs. att hela fallsträckan får byggas ut av den som råder över mer än hälften av vattenkraften i fallsträckan. Ut- redningen har emellertid ansett sig böra re- dan i denna reformetapp se över bestämmel- serna i 2 kap. 5—7 åå VL om ianspråktagan- de av annans vattenkraft i syfte att ge dem ett mera tidsenligt innehåll. Utredningens överväganden i denna del redovisas i det följande (6.2). Utredningen behandlar vidare i detta kapitel frågor om villkor för rätt till andelskraft och om det nya institutets sak- rättsliga konstruktion (6.3).

Ersättning i pengar för förlorad vatten- kraft bestäms nu efter samma grunder som gäller för ersättning genom kraftöverföring. Hur penningersättningen skall bestämmas, om reglerna rörande ersättning i kraft upp— hävs och nya regler om värdering av fastig- hetsskada i allmänhet införs, hör också till de frågor som upptas i kapitlet (6.4). Slut- ligen behandlas ett annat spörsmål som ut-

redningen funnit naturligt att ta upp i anslut- ning till en utmönstring av reglerna om ersättning i kraft, nämligen frågan om upp- hävande av reglerna om bygdekraft (6.5).

6.2. Utbyggiadsvitsord

6.2.1. Nuvarande bestämmelser

Strömfallen i våra vattendrag omfattas av den allmänna fastighetsindelningen. Fall- sträckan kan vara uppdelad på flera ägare genom ägogränser tvärs över vattendraget. Ägogränsen kan också gå ivattendraget pa- rallellt med strömriktningen, varigenom fal— lets båda sidor kan komma att tillhöra olika ägare. Ett strömfall kan slutligen utgöra en samfällighet för en by eller ett skifteslag, varvid varje fastighetsägare i byn eller skiftes- laget innehar en ideell andel i fallet. Det är inte ovanligt att dessa situationer förekom- mer i kombination inom en fallsträcka som skall byggas ut.

Rådigheten över vattenkraften i ett vat- tenområde ingår bland de befogenheter som enligt 1 kap. l % VL tillkommer vattenområ- dets, dvs. ofta strandfastighetens. ägare. I fråga om möjligheterna att överlåta vatten- området eller upplåta särskild rätt till detta gäller allmänna bestämmelser om fast egen- dom. Rådigheten över vattenkraften kan följaktligen övergå till annan genom överlå- telse av en fastighet eller dess vattenområde i

den mån överlåtelsen är giltig enligt 4 kap. JB och gällande förvärvslagstiftning. Rådig- heten kan Också övergå till annan genom särskild rättighetsupplåtelse enligt 7 kap. JB. Upplåtelser före ]st ikraftträdande av rätt till andel i samfällt strömfall såsom nyttjan- derätt eller servitut har rättsverkan enligt 35 & lagen (19702995) om införande av nya jordabalken (JBP).

Enligt den före VL:s tillkomst gällande lagstiftningen kunde vattenkraften i ett strömfall med flera ägare i allmänhet till- godogöras i en gemensam anläggning bara om ägarna var ense om utbyggnaden. Ett gemensamt tillgodogörande kunde dock framtvingas om strömfallet utgjorde en sam- fällighet. Enligt 5 & iden s. k. vattenrättsför- ordningen (188057 s. ]) kunde den delägare som ville utnyttja hela fallet inbjuda övriga delägare att ta del i utbyggnaden. Om inbju- dan antogs, bebyggdes fallet för gemensam räkning. Ett slags bolagsförhållande uppkom därigenom mellan delägarna. Om inbjudan awisades, fick initiativtagaren ensam bebyg- ga oeh utnyttja fallet på villkor som allmän domstol bestämde.

Vid sekelskiftet framstod det alltmera som ett allmänt intresse av största vikt att våra vattenkrafttillgångar togs i anspråk för produktion av elektrisk kraft. Man var också medveten om att önskemålet om lägsta möj- liga kraftpris förutsatte en utbyggnad i stora enheter och det var därför nödvändigt att söka ordna det så att hela den fallhöjd som så att säga naturligt hörde samman kunde tillgodogöras på en gång i en gemensam anläggning. Detta synsätt präglar i hög grad bestämmelserna i 2 kap. 5—7 %% VL om ianspråktagande av annans vattenkraft och deras förarbeten.

l 2 kap. 5 % behandlas den situationen att ett strömfall till skilda delar tillhör olika ägare. Av 2 kap. 6 & framgår att 2 kap. 5 5 inte avser det förhållandet att strömfallets ena sida tillhör en ägare och den andra sidan en annan (jfr Gärde PM 1111 s. 99). Den som äger eller på grund av servitut förfogar över mer än hälften av den efter vattenmängd och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften är

enligt 2 kap. 5 & berättigad att tillgodogöra sig det hela. Det förutsätts att det gemen- samma tillgodogörandet innebär en väsentlig teknisk eller ekonomisk fördel jämfört med förhållandet om varje särskild ägare skulle bygga ut sin andel för sig. Samma ordning gäller beträffande rätten att tillgodogöra vat- tenkraften i två eller flera strömfall som har olika ägare och som har sådant läge att de kan tillgodogöras gemensamt.

När strömfallets båda sidor tillhör olika ägare, har vardera sidans ägare enligt 1 kap. 2 & VL i allmänhet lika lott ivattnet. Initia- tivrätten till utbyggnad kan därför inte för- delas enligt majoritetsprincipen. Den ena si- dans ägare har i stället genom 2 kap. 6 & VL hänvisats att inbjuda den andra sidans ägare att gemensamt utnyttja fallet. Om inbjudan antas utan att parterna kan enas om hur utbyggnaden skall ske, skall vattendomstolen bestämma villkoren. Avvisas inbjudan, får initiativtagaren bygga ut hela fallet. Vill den inbjudne själv utnyttja hela strömfallet, får vattendomstolen avgöra frågan om företräde mellan parterna enligt de allmänna reglerna i 2 kap. 38 å andra stycket VL.

Bestämmelserna i 2 kap. 5 och 6 åå VL avser sålunda att främja ett ändamålsenligt tillgodogörande av vatten genom att möjlig- göra upplösning av den tvungna samfällighet som på grund av naturförhållandenas egen beskaffenhet föreligger mellan olika fastig- heter beträffande ett strömfall (jfr 1917 års bet. s. 218 f). Föreskrifterna i 2 kap. 7 % åsyftar däremot upplösning av den samfällig- het av juridisk art som uppkommer när ett strömfall är samfälld egendom för en by eller ett skifteslag. Man har utgått från att en sådan upplösning i första hand bör komma till stånd genom tillämpning av skifteslag- stiftningen (1910 års bet. s. 246, 1917 års bet. s. 219). Men i den mån så inte kan ske, ger 2 kap. 7 & första stycket rätt åt den som förfogar över mer än hälften i strömfallet att påkalla inlösen av hela fallet och därefter tillgodogöra sig vattenkraften i detta. Det förutsätts att ifrågasatt inlösen inte medför synnerlig skada för övriga delägare. I 2 kap. 7 % andra stycket öppnas möjlighet för del-

ägare i samfällt strömfall att utan inlösen få utnyttja vattenkraften i fallet för kvarn, såg eller annan mindre anläggning. För dessa situationer har man behållit det inbjudnings- förfarande som gällde enligt vattenrättsför- ordningen.

Tvångsrätt enligt 2 kap. 5—7 åå VL kan inte beviljas självständigt utan bara i sam- band med tillstånd att bebygga fallsträckan i fråga. Utbyggnadsföretagets tillåtlighet från allmän och enskild synpunkt skall alltså prö- vas enligt de allmänna tillåtlighetsreglerna i bl. a. 2 kap. 3 å VL. Genom denna prövning klarläggs huruvida de värden som vatten- byggnaden skapar väger tyngre från samhäl— lelig och allmän ekonomisk synpunkt än de värden som tillintetgörs genom byggnaden. Vattenkraften i fallsträckan hör dock inte till de värden som går förlorade. Däremot mister den enskilde strandägaren sin rådighet över vattenkraften. Prövningen enligt 2 kap. Så kan sägas gå ut på en avvägning från nationalekonomisk synpunkt mellan å ena sidan sökandens intresse av att få tillgodo- göra sig så stor del som möjligt av vattenkraf- ten i fallet i sin större anläggning och å andra sidan övriga fallägares intresse av att få ut- nyttja vattenkraft för sina speciella ändamål, t. ex. i separata anläggningar. Kravet i 2 kap. 5 å på majoritet i vattenkraft kan sägas innebära att vissa formella förutsättningar måste vara uppfyllda för att sökanden över huvud taget skall få göra sina anspråk gällan- de. Fallhöjdsinnehavet utgör alltså här ett mått på utbyggnadsintressets styrka. Gemen- samt för 2 kap. 3 och 5 åå är att de under vissa förutsättningar medger att en befintlig rätt till vatten fullständigas i syfte att möjlig- göra ett ändamålsenligt utnyttjande av ett större vattenområde än vattenrätten omfat- tar.

Det har inte ansetts möjligt att till ledning för tillämpningen av 2 kap. 5—7 åå ange andra riktlinjer för intresseawägningen än vad som kommer till uttryck i kravet på väsentlig ekonomisk eller teknisk fördel av ett gemensamt tillgodogörande. Denna grundsats, som lagfästs i 2 kap. Så, anses utan särskilt stadgande böra gälla också vid

tillämpning av 2 kap. 6 och 7 åå (Gärde PM 111] s. 94, af Klintberg s. 45). Rörande den närmare innebörden av rekvisitet väsentlig ekonomisk eller teknisk fördel framhålls i motiven bl. a. att rekvisitet inte får uppfattas så att hänsyn i främsta rummet skall tas till fördelen för ägarna av de fall eller falldelar som skall ingå i den gemensamma utbyggna— den eller för någon av dem. Medgivandet av en tvångsrätt måste alltid grundas på den nytta från allmän synpunkt som därigenom kan vinnas och inte på den enskildes fördel. Huruvida det gemensamma tillgodogörandet bör få omfatta hela fallet eller eventuellt begränsas får bedömas mot bakgrund av bl. a. det föreliggande kraftbehovet (1917 års bet. s. 213 ff).

l 2 kap. 5—7 åå uppställs olika villkor för tvångsrätten vilka enligt Gärde (PM llzl s. 94 f) i huvudsak skall skydda den strömfallsäga- re som utsätts för tvånget. Ett sådant skydd har ansetts påkallat särskilt av den anledning- en att den nationalekonomiska spärren inte såsom i 2 kap. 3 å utformats som ett krav på viss proportion mellan nytta och skada. Till dessa villkor hör kraven i 2 kap. 5 å och 2 kap. 7 å första stycket att företagaren skall ha majoritet i vattenkraft beträffande den fallsträcka som skall byggas ut. Hit hör också bestämmelserna om att ersättning för vad som tas i anspråk skall utgå enligt 9 kap. VL, varvid man förutsatt att ersättningen kom- mer att utgå i form av kraft (se t. ex. 1917 års bet. s. 213). Vidare kan nämnas förbehål- let i 2 kap. 6 och 7 åå att ägaren inte får tillskyndas synnerlig skada genom att vattnet avstås. Sådan skada har ansetts kunna inträf- fa t. ex. om en befintlig anläggning där vat- ten tillgodogörs måste utrivas (1917 års bet. s. 218, 219).

Som anförts tidigare förutsätts för till- lämpning av 2 kap. 7 å första stycket bl.a. att en upplösning av samfälligheten inte har kunnat genomföras genom skifte. Detta vill- kor har i lagen uttryckts som ett krav att det samfällda strömfallet inte utan delägares för- fång kan skiftas vare sig ensamt eller i före- ning med annat samfälligheten tillhörigt vat- tenområde. Stadgandet, som härrör från

1910 års kommittéförslag, svarar mot en föreskrift i 4å 1866 års skiftesstadga att möjligheten till skifte står öppen bara då skiftet kan ske utan övriga delägares förfång. Möjligheterna till skifte av samfällt strömfall regleras numera bl.a. genom de allmänna bestämmelserna om fastighetsreglering i 5 kap. FBL. Genom fastighetsreglering får mark överföras bl.a. från samfällighet till fastighet (5 kap. 1 å). Det förutsätts bl.a. att lämpligare fastighetsindelning eller eljest mer ändamålsenlig markanvändning vinns samt att fördelarna härav överväger de kost- nader och olägenheter som regleringen med- för (5 kap. 4 å). Fastighetsreglering som begärs av sakägare får genomföras bara om den är nödvändig för att sökanden tillhörig fastighet skall förbättras (5 kap. Så). Vid fastighetsreglering skall iakttas att varje däri ingående fastighet får sådan sammansättning och utformning att den inte i mindre mån än före regleringen lämpar sig för avsett ända- mål (5 kap. 8 å). Av visst intresse är också de särskilda bestämmelserna om behandlingen av fiske vid fastighetsbildning. Fiske får inte uppdelas genom fastighetsbildning på sätt som medför olägenhet av någon betydelse för fiskevården. Uppdelning får dock ske, om den är nödvändig för att möjliggöra en eljest angelägen ändring i fastighetsindelning- en och inte medför avsevärd olägenhet för fiskevården. Är fastighetsbildningen av syn- nerlig vikt för en lämplig fastighetsindelning eller i övrigt av betydande allmänt intresse, får åtgärden genomföras utan att omfatta fisket, om detta skulle lida avsevärd olägen- het. Syftet med denna undantagsbestämmel- se är bl. a. att tillgodose vattenkraftintresset (3 kap. 8 å,jfr prop. 1969:128 5. B 166, 167 och 170).

Beträffande tvångsrättens innebörd enligt 2 kap. 5—7 åå kan slutligen anmärkas att lagstiftaren har utgått från att tvångsrätteni allmänhet kommer att användas i samband med företag för tillgodogörande av vatten- kraft. Rent formellt föreligger dock möjlig— het att tillämpa 2 kap. 5—7 åå också när det är fråga om en uppdämning och avledning av vatten för bevattningsändamål eller om an-

nat sätt att använda vatten till ekonomisk nytta (1910 års bet. s. 241).

6.2.2. Reformbehovet

Bestämmelserna om utbyggnadsvitsord be- rörs inte i utredningens direktiv och har uppmärksammats bara i ett par enkätsvar. Vattenöverdomstolen anser sålunda att reg- lerna i 2 kap. 5—7 åå VL bör kunna förenk- las och tillägger att under senare tid har såvitt bekant uteslutande 2 kap. 5 å tilläm- pats. Enligt vattenöverdomstolens mening kan det ifrågasättas om en ny VL bör medge utbyggnadsvitsord i andra situationer än då den som vill bygga ut förfogar över en majoritet i fallsträckan. Vaso konstaterar i sitt enkätsvar att bestämmelserna i 2 kap. 5—7 åå fungerar bra.

6.2.3. Utredningens förslag

Bestämmelserna i 2 kap. 5—7 åå VL har det allmänna syftet att så långt som möjligt underlätta en rationell utbyggnad av vatten- krafttillgångarna. Man har på olika sätt sökt övervinna de hinder mot exploatering som kan följa av att strömfallen har flera ägare. Om äganderättsförhållandena är sådana att den byggande förfogar över mer än hälften av vattenkraften, öppnar 2 kap. 5 å möjlig- het för honom att ta i anspråk återstående vattenkraft för gemensam utbyggnad. Lag- stiftaren har också beaktat att strömfallets båda sidor kan ha olika ägare till följd av att ägogränsen går i strömriktningen och att de båda sidorna då i allmänhet har lika lott i vattnet. I dessa situationer då utbyggnads- vitsord enligt 2 kap. 5 å vanligen inte kan erhållas kan ena sidans ägare framtvinga ut- byggnad efter ett inbjudningsförfarande med stöd av 2 kap. 6 å. Slutligen ger 2 kap. 7 å möjlighet för den som innehar ideell andel i samfällt strömfall att exploatera hela fallet.

Som utredningen tidigare har framhållit kommer det alltjämt att behövas bestämmel- ser som öppnar möjlighet till tvångsförvärv av annans vattenkraft. Vad vattenöverdom- stolen anfört tyder emellertid på att man här

kanske kan nöja sig med den reglering av frågan som f.n. innefattas i 2 kap. 5 å, och utredningen vill till en början uppehålla sig vid det lagrummet.

Det har inte från något håll hävdats annat än att den i 2 kap. 5 å fastslagna majoritets- principen bör upprätthållas. Enligt utred- ningens mening kan det möjligen göras gäl- lande att majoritetsprincipen är för stel. Som anförts i det föregående ägs återstående till- gångar på outbyggd men utbyggbar vatten- kraft till väsentlig del av staten och i övrigt oftast av större kommunala och enskilda kraftbolag. Starka kraftintressen kan följakt- ligen uppträda också på minoritetssidan, och man kan knappast ur fallhöjdsinnehavets storlek dra några bestämda slutsatser om den ena eller andra partens förutsättningar att utföra och driva företaget på ett itekniskt och ekonomiskt hänseende betryggande sätt. Det kunde därför stå i god överensstämmelse med grunderna för Kungl. Maj:ts prövnings- rätt i vattenmål att tillerkänna även en mino- ritetsdelägare initiativrätt till utbyggnad, sär- skilt som prövningsrätten också inrymmer effektiva möjligheter att hindra en från all- män synpunkt mindre önskvärd exploate- ring. Det får emellertid antas att kraftintres- senterna har inrättat sig efter nuvarande rättsliga reglering och att deras långsiktiga planering av kraftproduktionen följaktligen kan förryckas, om majoritetsprincipen upp- ges. Att fallhöjdsinnehavet under alla förhål- landen kan berättiga till andelskraft föranle- der inte till annat bedömande, eftersom även ett sådant kraftuttag kan kräva omfattande investeringar. Vattenlagsutredningen anser därför att det i 2 kap. 5 å alltjämt bör slås fast att utbyggnadsvitsord tillkommer den som förfogar över majoritet i vattenkraft i fallsträckan.

Utredningen vill i anslutning härtill ta upp frågan ur vilka rättigheter till vattenområdet som majoriteten i vattenkraft bör härröra. Enligt utredningens mening bör man liksom f. n. utgå från att förhållandena skall regleras på ett för framtiden bestående sätt och att sökanden därför inte bör få tillgodoräkna sig

tidsbegränsade rättighetsupplåtelser eller rättigheter som inte förenas med strömfalls- fastigheten. Med denna utgångspunkt bör sökanden självfallet liksom f.n. få tillgodo- räkna sig vattenkraften i fallhöjd som inne- has med äganderätt eller på grund av servitut som gäller för all framtid. Avtal om upplåtel- se av annan nyttjanderätt än tomträtt är enligt 7 kap. 5 å JB i princip inte bindande längre än femtio år från det avtalet slöts och bör följaktligen inte heller kunna ligga till grund för utbyggnadsvitsord. Det torde ännu så länge vara en huvudsakligen teoretisk frå- ga huruvida fallhöjdsinnehav på grund av tomträtt bör godtas. I fråga om tomträttens innehåll framgår av 13 kap. JB bl.a. följan- de. Rättigheten upplåts på obestämd tid men kan efter vissa längre tidsperioder bringas att upphöra efter uppsägning. I tomträtt får upplåtas panträtt och annan nyttjanderätt än tomträtt liksom servitut och rätt till elekt- risk kraft, och servitut får upplåtas till för— män för tomträtt. Tomträttsinnehavaren har oinskränkt rätt att överlåta tomträtten. En- ligt vattenlagsutredningens mening bör tomt- rättsinstitutet med hänsyn särskilt till att tomträttsupplåtelse inte är tidsbegränsad kunna jämställas med äganderätt vid beräk- ning av utbyggnadsvitsord.

Det nu sagda har närmast avsett förhållan- det, när fallhöjden ingår i en odelad strand- fastighet med en ägare. Det förekommer emellertid att samfällda strömfall ingår som delar av en fallsträcka som skall byggas ut liksom att enstaka falldelar kan innehas av flera ägare med samäganderätt. Frågan huru- vida rättigheter till ideella andelar av dessa slag får tillgodoräknas har i stor utsträckning fått överlämnas till rättstillämpningen.

Vad först gäller andel i samfällt strömfall kan rättsläget sammanfattas så att sökanden med tillämpning av grunderna för 2 kap. 5 å och lagrummets tolkning i rättspraxis (NJA 1949 s. 18) får tillgodoräkna sig andel som han förfogar över på grund av äganderätt eller servitutsrätt som gäller för all framtid (jfr föredragande revisionssekreteraren i NJA 1957 s. 787). Det kan tilläggas att upplåtelse i servitutsform av rätt till andel i samfällt

strömfall har förekommit i mycket stor ut- sträckning — sammanlagt flera tusen avtal, omfattande en betydande del av landets utbyggnadsvärda vattenkraft — och att servi- tuten i allmänhet intecknats. Undantagsvis lär Också upplåtelse ha skett i form av nyttjanderätt. Den tvekan som tidigare rätt om ifrågavarande upplåtelsers sakrättsliga verkan har undanröjts genom bestämmelser- na i 35å JBP. Där föreskrivs att om det genom avtal före 1st ikraftträdande har upplåtits rätt till samfällt strömfall såsom nyttjanderätt eller servitut och andelens äga- re vid ikraftträdandet är bunden av upplåtel- sen på den grund att han själv är upplåtare eller att han förvärvat andelen med förbehåll om rättighetens bestånd, så har avtalet rätts- verkan enligt sitt innehåll utan hinder av att upplåtelsen avser andel i samfälld egendom. Detsamma gäller om rättigheten vid ikraft- trädandet är intecknad eller ansökan om inteckning av rättigheten då är beroende på prövning. Enligt uttalanden iförarbetena har bestämmelserna tillkommit med hänsyn sär- skilt till reglerna om utbyggnadsvitsord i 2 kap. 5 å VL. Det är uppenbart att de rättig- hetsupplåtelser som sålunda åtnjuter sak- rättsligt skydd bör få tillgodoräknas för ut- byggnadsvitsord. Utredningen vill dock erin- ra om att upplåtelser av servitut eller nytt- janderätt i fastighets andel i mark enligt 7 kap. 9 å JB inte får sakrättslig verkan. Såda- na rättigheter till andel i samfällt strömfall bör alltså inte beaktas vid beräkning av utbyggnadsvitsord, om de grundas på upplå- telser som skett efter den 31 december 1971.

Med samfällt strömfall torde f.n. förstås sådant strömfall som tillhör oskift by eller annan samfälld mark eller som vid skifte av samfällighet inte ingått i skiftet (jfr 2 kap. 7å VL). Begreppet omfattar med en sådan utformning även vattenområden till samfäl- ligheter vilka tillkommit med stöd av 6 kap. FBL. Däremot torde vattenområde som ut- gör gemensam ägovidd för två eller flera fastigheter inte utgöra samfällt strömfall i vedertagen mening. Utredningen anser att sökanden bör få tillgodoräkna sig varje inne-

hav av andel i vattenområde som hör till flera fastigheter gemensamt. Avgränsningen kan då lagtekniskt lösas genom en hänvisning till vad som enligt 1 kap. 3å FBL utgör samfällighet (jfr prop. 1969:128 5. B 80 och justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1971:16 med förslag till anläggningslag och lag om förvaltning av samfälligheter s. 457 f). Om ett strömfall utan att vara samfällt ägs av flera personer, t. ex. tillhör en fastighet med flera ägare, får enligt af Klintberg (s. 43) frågan om utbyggnadsvitsord avgöras enligt exempelvis lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Detta skulle innebära krav på samfällt beslut av delägarna för försäljning eller servitutsupplåtelse med rätt för varje delägare att påkalla domstolsbeslut om för- säljning på offentlig auktion. ] rättsfallet NJA 1949 s. 18 uttalades inom vattenöver- domstolen den meningen att samäganderätts- lagens bestämmelser helt skulle kunna åsido- sättas om en delägare, som ville mot de andras bestridande tillgodogöra sig även de- ras andelar i den gemensamma fallsträckan, fick för utbyggnadsvitsord tillgodoräkna sig sin andel i fallsträckan. Vid bedömande av frågan om utbyggnadsvitsord borde enligt denna mening samäganderätten som sådan anses representera ett mot företagarintresset motstående sakägarintresse på samma sätt som om falldelen tillhört en särskild juridisk person.

I rättsfallet NJA 1957 s. 787 var fråga bl. a. huruvida delägare i samägd fastighet kunde såsom servitut upplåta rätt till vatten- kraft. HD:s majoritet (tre ledamöter) besva- rade frågan nekande. I målet förekommer vissa uttalanden som tyder på att sökande i vattenmål dittills ibland tillåtits att för ut- byggnadsvitsord enligt 2 kap. 5 å VL till- godoräkna sig vattenkraft som belöper på egen andel i samägd fastighet (se t. ex. justi- tieråden Karlgren, s. 820, och Lind, s. 822, enligt vilka denna praxis bekräftats genom NJA 1949 s. 18). Frågan om tillämpningen av 2 kap. Så VL i samäganderättsfallen behandlas utförligt i Hillert, Servitut — för— män och last 5. 339 ff. Hillert anser att den

lösning som troligen står närmast lagstifta- rens intentioner är att inte tillåta samägare att individuellt åberopa sin andel i samägd fastighet (a.a. s. 349).

Av utredningen i NJA 1957 s. 787 fram- går att de nu aktuella andelsinnehaven sak- nar nämnvärd betydelse som grund för ut- byggnadsvitsord. Det finns likväl anledning att söka klarlägga vad som kan böra gälla för framtiden.

Vad först angår rätt till vattenkraft som upplåtits i servitutsform från andel isamägd fastighet uppställs i 7 kap. 9å JB förbud mot servitutsupplåtelse från sådan andel (motiv se prop. 1970:20 Del B 1 s. 374 ff) Och något sakrättsligt skydd för äldre upplå— telser har inte tillskapats genom JBP. Under dessa omständigheter torde en sökande inte heller böra tillåtas att åberopa sådana upplå— telser för utbyggnadsvitsord enligt 2 kap. 5 å VL.

Beträffande sökandens rätt att tillgodo- räkna sig vattenkraft som kan hänföras till egen andel i samägd fastighet kan å ena sidan konstateras att överlåtelse av sådan andel från civilrättslig synpunkt är fullt giltig (jfr 4 kap. 8å JB och prop. 1970:2O Del B 1 s. 171 ff). Det finns följaktligen stöd för upp- fattningen att vattenkraft som sökande för— fogar över på grund av sådant andelsinnehav Också bör kunna tillgodoräknas honom för utbyggnadsvitsord enligt 2 kap. 5 å. Å andra sidan skulle vid en sådan tillämpning av 2 kap. Så kunna kvarstå ett behov att ta i an3pråk den vattenkraft som belöper på åter- stående ideella andelar i fastigheten. Ett sådant ianspråktagande skulle emellertid in- nebära att en servitutsliknande rättighet fast- ställs att gälla i andel av fastighet, vilket får anses strida mot den civilrättsliga regleringen i 7 kap. 9 å JB. Ett ianspråktagande enligt 2 kap. 5 å VL bör alltså avse all vattenkraft som belöper på den samägda fastigheten, och sökanden bör inte till någon del få tillgodo- räkna sig vad som sålunda tas ianspråk. Det kan invändas att man vid tillämpning av 2 kap. 5 å på samfällt strömfall vari sökanden har del tillskapar just sådana rättigheter i ideella andelar som enligt det nyss sagda bör

anses otillåtna. Detta får dock betecknas som en av starka praktiska skäl redan accep- terad undantagslösning. Några tillräckligt bärande skäl för en liknande särbehandling av samäganderättsfallen synes inte föreligga.

Även samäganderättslagens bestämmelser om samägd egendoms försäljning vid förvalt- ningstvister synes leda till en sådan tillämp- ning av 2 kap. 5 å VL som nu har antytts. En delägare kan sålunda i allmänhet inte hindra att egendomen säljs, om en annan delägare begär det. Lagens bestämmelser om tvångsförsäljning kan dock sättas ur spel genom avtal mellan delägarna. Om en sökan- de har uppnått utbyggnadsvitsord först ge— nom att vattenkraft som belöper på andel i samägd egendom tillgodoräknats honom, kan situationen tydligen bli den att sökan- den efter en sedermera framtvingad försälj- ning enligt samäganderättslagen kommer att sakna majoritet i fallsträckan. Hans rådighet över vattenkraften har med andra ord i detta läge inte haft den stabilitet som förutsätts i2 kap. 5 å.

En tillämpning av 2 kap. 5 å enligt vilken andelsinnehav av detta slag inte beaktas för utbyggnadsvitsord erbjuder också vissa prak- tiska fördelar. En fastighet kan tillhöra flera ägare utan att samäganderätt i teknisk me- ning föreligger (jfr 19å andra stycket sam- äganderättslagen), bl. a. om egendomsgemen- skapen kan hänföras till ett bolagsförhållan— de. 1 ett sådant fall då egendomen innehas för viss verksamhet synes det vid tvist mellan delägarna om egendomens exploatering inte böra tillåtas en av dem att såsom sökande i vattenmål tillgodoräkna sig sin andel för utbyggnadsvitsord. En gränsdragning mellan samäganderätt och bolagsförhållande möter ibland svårigheter (se SvJT 1971 rf. s. 12). Däremot kan en entydig gräns dras mellan samägande- och samfällighetssituationerna, vilket är en fördel inte minst med tanke på att hithörande frågor i en framtid kan kom- ma att avgöras helt iadministrativ ordning.

En ytterligare fråga är om sökanden bör få tillgodoräkna sig tidigare förvärvad rätt att enligt 2 kap. 5 eller 6å VL ta i anspråk annans vattenkraft. Frågan torde kunna få

viss praktisk betydelse, när en befintlig kraft- station skall utvidgas eller läggas ner i syfte att låta däri tillgodogjord vattenkraft i stället utnyttjas i en större anläggning.

Ett medgivande enligt 2 kap. 5 eller 6 å VL att tillgodogöra annans vattenkraft anses konstituera en servituts- eller nyttjanderätt till vattenkraften som består till dess företa- get överges (1917 års bet. s. 237, jfr af Klintberg s. 47). Det har synts tveksamt om den förvärvade rättigheten vid en ny tillämp- ning av 2 kap. Så kan sägas gälla för all framtid såsom förutsätts i lagrummet. Ett tillgodoräknande förmenas åtminstone teore- tiskt kunna leda till att majoritetsregeln kringgås genom successiva förvärv av allt större delar av en utbyggbar fallsträcka. Övervägande skäl har därför ansetts tala för att man inte bör tillåta den som enligt 2 kap. 5 eller 6 å har förvärvat rätt att tillgodogöra annans vattenkraft att åberopa förvärven för fortsatt ianspråktagande av annans fallhöjd (af Klintberg s. 50).

De nu redovisade synpunkterna torde utgå från att sökanden genom successiva tillstånd av vilka bara det sista tas i anspråk skulle med stöd av 2 kap. 5å kunna utvidga sitt fallhöjdsinnehav. Mot detta torde emellertid bl.a. kunna invändas att de tidigare medgi- vandena att ta annans fallhöjd ianspråk för- faller, om tillståndet inte utnyttjas inom föreskriven tid (jfr 2 kap. 22 å tredje stycket VL). Rättighetens giltighetstid sammanfaller alltså i de angivna situationerna med bygg- nadstiden enligt 11 kap. 63 å VL.

I fråga om rättighetens bestånd är att märka att VL inte innehåller något allmänt stadgande om när ett vattenbyggnadsföretag skall anses övergivet. Att driften vid ett vattenverk varit nedlagd under ganska lång tid har i rättspraxis inte ansetts medföra att dämningsrätter e. d. har förfallit (se af Klint- berg s. 156). Om vattendomstolen enligt 2 kap. 34å VL meddelar beslut att vatten- byggnad skall utrivas anses visserligen företa- get övergivet och de med byggnaden förena- de rättigheterna förfallna (1917 års bet. s. 264 f). Samma verkan torde emellertid inte inträda, om domstolen meddelar utrivnings-

beslut beträffande en äldre kraftstation i samband med att tillstånd ges till en ny kraftanläggning vid vilken bl. a. den vatten- kraft som tillgodogjorts i den äldre anlägg- ningen skall utnyttjas (jfr af Klintberg s. 154). Något hinder mot att i en sådan situation förordna att rätt att tillgodogöra vattenkraft som är förenad med den äldre anläggningen för framtiden skall vara för- enad med den nya strömfallsfastigheten torde inte föreligga. Det anförda ger vid handen att sökanden i princip bör för utbyggnadsvitsord till den nya anläggningen få tillgodoräkna sig den vattenkraft som med stöd av 2 kap. 5 å VL tagits i anspråk för den äldre anläggning- en, om denna ägs av honom. Även om vissa invändningar skulle kunna riktas mot ett sådant ställningstagande, bör den gamla an- läggningen naturligen betraktas som ett helt oavsett om vattenkraften däri tillgodogörs på grund av äganderätt, avtalsservitut eller med- givande enligt 2 kap. 5 å.

Vattenlagsutredningen övergår härefter till frågan om det för framtiden behövs någon motsvarighet till bestämmelserna i 2 kap. 6 och 7 åå. Det är givet att bestämmelserna kan ha haft en viktig uppgift att fylla i vattenkraftutbyggnadens första skeden. Ex- ploateringen måste då av tekniska skäl inrik— tas på förhållandevis koncentrerade fallsträc— kor i de mera tätbefolkade delarna av landet och det var naturligtvis då också realistiskt att räkna med de särskilda former av ägo- splittring i strömfallen som de båda lagrum- men avser. I takt med den vattenbyggnads- tekniska utvecklingen som möjliggjort ut- byggnad av allt längre fallsträckor har dessa situationer enligt sakens natur blivit allt ovanligare. Detta gäller särskilt den i 2 kap. 6å avsedda situationen att fallsträckan ge- nom ägogräns i strömriktnigen i sin helhet är uppdelad på olika ägare med lika lott i vattnet. Lagrummet torde ytterligare ha för- lorat i betydelse genom att kraftproducen— terna successivt har förvärvat merparten ut— byggnadsvärd vattenkraft. Man måste näm- ligen utgå från att om strandägarna på ömse sidor är kraftproducenter överenskommelse

träffas om utbyggnad utan att parterna be- höver falla tillbaka på ett inbjudningsförfa- rande enligt 2 kap. 6 å. Utredningen anser det inte motiverat att bestämmelsen behålls för att möjliggöra utbyggnad i något excep- tionellt undantagsfall och förordar att den utmönstras.

Vad sedan gäller bestämmelserna i 2 kap. 7 å får den moderna utbyggnadstekniken antas ha medfört att det numera helt sällan kan bli fråga om utbyggnad som omfattar enbart ett samfällt strömfall eller del därav. Som antytts tidigare är det däremot inte ovanligt att samfällda strömfall ingår som delar av en längre utbyggnadssträcka. Det råder visserligen i någon mån delade mening- ar om den byggande härvid kan med stöd av 2 kap. 5 å VL förvärva rätt att utan inlösen enligt 2 kap. 7 å första stycket tillgodogöra sig den samfällda falldelen. Enligt af Klint- berg (s. 44) är det inte nödvändigt att tilläm- pa 2 kap. 7 å, även om den byggande förfo- gar över majoritet i det samfällda strömfal- let. Enligt Hillert (s. 333 not 1) skall 2 kap. 5 och 7 åå tillämpas samtidigt, om den byggande har majoritet isamfälligheten. Hil- lert lämnar däremot öppet hur man skall förfara, om den byggande inte alls är deläga- re i samfälligheten eller bara har en minori- tetsandel men samtidigt har utbyggnadsvits- ord beträffande hela fallsträckan enligt 2 kap. 5 å. Enligt utredningens mening är det otänkbart att man i denna situation skall tillåta utbyggnad av fallsträckan med undan- tag för samfälligheten, något som för övrigt oftast inte går att praktiskt genomföra. När ett samfällt strömfall ingår som del av en utbyggnadssträcka bör alltså strömfallet all- tid kunna tas i anspråk med stöd av 2 kap. 5 å, om den byggande har utbyggnadsvitsord beträffande hela fallsträckan. Som utred- ningen tidigare framhållit bör den byggande härvid få tillgodoräkna sig innehav av andel i samfälligheten. Bestämmelserna i 2 kap. 7 å första stycket saknar alltså i denna situation praktisk betydelse.

I fråga om behovet av det nämnda stad- gandet bör dessutom beaktas att den tvångs- upplösning av samfällighet som stadgandet

medger närmast får uppfattas som ett medel att i kraftutbyggnadens intresse kringgå de hinder mot skifte av samfällt strömfall som uppställts i jorddelningslagen och dess äldre motsvarighet. Medan jorddelningslagens för- bud mot skifte till förfång för delägare i allmänhet torde ha hindrat att samfällighe- ten upplöstes genom skifte, kan något sådant generellt hinder inte anses föreligga enligt FBL. Som anförts tidigare får det antas höra till sällsyntheterna att en utbyggnad enbart omfattar ett samfällt strömfall. Skulle det likväl inträffa bör den byggande, som får förutsättas förfoga över mer än hälften av vattenkraften i strömfallet, i allmänhet kun- na utverka fastighetsreglering i syfte att över— föra vattenområdet till respektive fastighe- ter. Frågan om rätten att tillgodogöra vatten- kraften i hela strömfallet får därefter avgöras med tillämpning av majoritetSprincipen en- ligt 2 kap. 5 å. Bestämmelserna i 2 kap. 7 å första stycket är alltså också i denna situa- tion överflödiga.

Bestämmelserna i 2 kap. 7 å andra stycket öppnar möjlighet för varje delägare att i samfällt strömfall bygga kvarn, såg eller an- nan mindre anläggning utan att lösa fallet. Ett tillstånd att bygga enligt stadgandet inne- fattar dock inte något skydd mot ett senare inlösenförfarande jämlikt 2 kap. 7å första stycket. Stadgandet, vars undantagskaraktär betonats redan i 1910 års betänkande, fram- står numera som helt otidsenligt och bör utmönstras.

6.3 Andelskraft

Av vad utredningen tidigare anfört torde det i stora drag framgå vilket innehåll som bör ges åt bestämmelserna om det nya institutet andelskraft. Utgångspunkten är alltså att en fallsträcka som skall byggas ut har olika äga- re och att fallsträckan till en del måste tas i anspråk med stöd av 2 kap. 5 å VL. Den vars fallhöjd tas i anspråk skall då under vissa för- utsättningar kunna få del i kraftproduktio- nen i förhållande till sitt fallhöjdsinnehav mot skyldighet att i motsvarande mån bidra till kostnaderna för kraftanläggningens ut-

förande, drift och underhåll efter hand som de uppkommer.

Vattenlagsutredningen har utgått från att rätten till andelskraft lika litet som rätten till ersättning genom kraftöverföring kan inträda som en undantagslös konsekvens av att 2 kap. 5 å tillämpas. De faktiska förhållandena på elförsörjningens område innebär som ut- redningen tidigare har utvecklat att det i allmänhet bara inom kraftproducenternas egen krets lär föreligga något intresse av andelskraft. Mottagarna kommer alltså i re- gel att utgöras av kraftproducenter. Här framträder en karakteristisk avvikelse från nuvarande kraftersättningssystem, där mot- tagarna i alla händelser vid VL:s tillkomst förutsatts vara lokala småförbrukare. Det nya institutets tillämpningsområde torde också på det sättet begränsas av de faktiska förhållandena att smärre fallhöjdsinnehav i allmänhet inte bör föranleda anspråk på andelskraft. Sådana innehav torde nämligen representera så obetydliga kraftbelopp att de inte motiverar de distributionstekniska och administrativa insatserna för ett uttag av andelskraft.

De begränsningar i institutets tillämplighet som utredningen nu berört bör på något sätt komma till uttryck i lagtexten. I samman- hanget uppkommer också frågan hur den som önskar utnyttja sin rätt till andelskraft lämpligen bör göra sitt anspråk gällande.

Det ligger nära till hands att jämföra med den situation som f. n. behandlas i 2 kap. 6 å VL. Parterna betraktas där somjämbördiga i vad avser de till strömfallet knutna intresse- na och lagen anvisar den som vill bygga ut hela fallet att i första hand inbjuda motsidan att delta i företaget. En sådan generell in- bjudningsskyldighet synes emellertid alltför omfattande, eftersom man ju måste räkna med att i en fallsträcka med flera ägare långt ifrån alla minoritetshavare är intresserade av att delta i en utbyggnad.

Enligt finsk lag har den som äger mer än 20 % av vattenkraften i ett utbyggbart fall- komplex rätt att ta initiativ till utbyggnad med skyldighet för honom att inbjuda samt- liga ägare av andelar om mer än 1% av

vattenkraften att delta i utbyggnaden. Om en motsvarande ordning skulle införas för Sveriges del, synes gränsen för rätt att delta böra sättas väsentligt högre i syfte att undvi- ka meningslösa inbjudningar. En gränsdrag- ning med hänsyn till innehavets storlek blir dock med nödvändighet mycket schablon- mässig vilket kan kräva olika undantagsregler för att undvika otillfredsställande resultat i det särskilda fallet.

En annan jämförelsegrund erbjuder de oli- ka regler om samverkan mellan fastigheter som finns i t. ex. 3, 7 och 8 kap. VL samt ilagstiftningen om s. k. gemensamhetsanlägg- ningar. Dessa lagregler går ut på att bereda fastigheter möjlighet att delta i företag som är till gemensam nytta mot skyldighet att bidra till kostnaderna för företaget. Enligt det nyligen framlagda förslaget till anlägg- ningslag, som bl. a. omfattar dikningsföretag enligt VL, krävs för anslutning att det är av väsentlig betydelse för fastigheten att ha del ianläggningen (jfr PM med förslag till anlägg- ningslag och lag om förvaltning av samfällig- heter, Ds Ju 1971:16 s. 2). Förslaget över- ensstämmer med FBLzs rekvisit för samfäl- lighetsbildning (6 kap. 1 å). Som anförts tidigare kan det för minoritetsdelägarna vara ett förstahandsintresse att få del i kraftpro- duktionen. Delägaren har haft berättigad an- ledning att planera sin verksamhet med ut- gångspunkt i att minoritetsinnehav vid utbyggnad medför rätt till motsvarande kraftbelopp. Å andra sidan kan de marginella krafttillskott det här blir fråga om knappast anses vara av väsentlig betydelse för verksam- heten i ett större kraftföretag, t. ex. vatten- fallsverket. Om väsentlighetsrekvisitet godtas som villkor för deltagande ikraftutbyggnad, skulle institutets tillämpningsornråde följakt- ligen bli alltför snävt. Som förutsättning för en minoritetsdelägares rätt att delta i utbygg- naden synes därför lämpligen böra anges att deltagandet år av betydelse för hans verk- samhet. Med en sådan formulering kan också andra minoritetshavare än kraftföretag få möjlighet att delta, när de tekniska och ekonomiska förutsättningarna härför förelig— ger. Det kan t. ex. vara fråga om en industri

eller ett kommunalt eldistributionsföretag. En särskild fråga är om delaktighet bör kunna vägras, trots att betydelsekravet är uppfyllt. Detta skulle med andra ord innebä- ra att majoritetshavarens intresse att ensam få tillgodogöra sig all vattenkraft i det ut- byggda fallet skulle ges företräde framför minoritetshavarens berättigade anspråk på delaktighet. Gällande rätt talar i viss mån för att frågan bör besvaras jakande. Enligt nuva- rande 9 kap. l3å VL skall sålunda ersätt- ning inte utgå i kraft utan i pengar, om kraftöverföringen skulle medföra olägenhe- ter av betydenhet för ena eller andra parten. Som enda exempel på sådana olägenheter för ersättningsgivaren nämns i motiven orimliga överföringskostnader (jfr NJA II 1919 s. 264). Man har knappast anledning att för framtiden räkna med olägenheter av det slaget, och det är svårt att tänka sig några andra situationer då majoritetshavarens olä— genheter av att avstå andelskraft skulle bli så stora att minoritetshavarens intresse bör få vika. Möjligen kan leverans av andelskraft någon gång förutsätta en sammankoppling av olika kraftsystem som inte kan genomföras utan risk för allvarliga störningar i leveran- törens system. Det är emellertid knappast troligt att olägenheter av detta slag inte kan förebyggas. Det kan tilläggas att det för den byggande alltid torde vara en olägenhet att avstå från kraft och att dessa olägenheter naturligtvis växer i takt med kraftbortfallet. Detta förhållande måste givetvis frånkännas betydelse i sammanhanget. Slutsatsen blir närmast att minoritetshavarens rätt att delta i utbyggnaden bör vara ovillkorlig, om bety- delsekravet är uppfyllt.

Överenskommelse om gemensam utbygg— nad torde i allmänhet komma att träffas, innan ansökan om tillstånd till företaget görs. Det bör emellertid inte överlämnas åt initiativtagaren att i tvistiga fall bedöma för vilka övriga intressenter det kan vara av betydelse att delta i utbyggnaden. Det före- faller också onödigt komplicerat att låta vattendomstolen som ett led iförberedelser- na för tillståndsprövningen bestämma att initiativtagaren skall inbjuda vissa minoritets-

delägare att delta. Enklast torde vara att majoritetshavaren på samma sätt som nu ansöker om tillstånd till företaget och att övriga ägare av vattenkraft i fallsträckan inom erinringstiden framställer anspråk på att få delta. Rätten därtill bör fastställas i tillståndsbeslutet efter prövning huruvida be— tydelserekvisitet kan anses uppfyllt. Dom- stolen bör också kunna meddela närmare föreskrifter om kraftverkets drift så att mi- noritetsdelägarens särskilda önskemål i möj- lig mån kan tillgodoses. Domstolen synes också böra fastställa den s.k. leveranspunkt vid vilken andelskraften skall levereras. Be- slutet bör träffas efter bedömning av vad som för båda parterna kan anses vara tek- niskt och ekonomiskt lämpligast.

Träffas överenskommelse om gemen- sam utbyggnad, får det antas att avtalet också kommer att omfatta andelskraftens storlek och vederlagsfrågorna. Parterna bör dock i sista hand kunna falla tillbaka på vissa grundläggande lagregler i ämnet. Med hänsyn till den avtalspraxis som redan har utbildats synes reglerna kunna vara allmänt hållna och utformas i överensstämmelse med vedertagna principer. Minoritetsdelägarens andel i kraft- produktionen bör sålunda motsvara hans an- del i den vattenkraft som skall tillgodogöras vid anläggningen. Han bör vara oförhindrad att avstå från viss del av vattenkraften mot ersättning i pengar. Detta innebär ingen änd- ring i förhållande till vad som gäller om ersättning i kraft. Minoritetshavarens mot- prestation bör bestå i bidrag till samtliga kostnader för kraftstationens utförande, drift och underhåll efter samma andelstal som för kraftleveransen. Anläggningskostna- derna anses vanligen böra omfatta alla kost- nader för att utföra stationen och därtill hörande anläggningar till och med leverans- punkten. Kostnader för förvärv av vatten- kraft brukar inte hänföras till anläggnings- kostnad. Dessa begreppsbestämningar torde inte behöva intas i lagtexten. Enligt nuvaran- de 9 kap. 21 å VL räknas till driftkostnad skälig avsättning till förnyelsefond. Sådan av- sättning torde dock ofta underlåtas i avtals- fallen och minoritetshavaren bör därför som

regel inte belastas med förnyelsekostnader förrän de blir aktuella. Bidraget bör också avse kostnader för de regleringar som betjä- nar kraftverket.

Man får räkna med att många äldre anlägg- ningar i framtiden kommer att ingå i större nya anläggningar som byggs ut av annan företagare. [ sådana situationer ter det sig naturligt att ägaren till den äldre anläggning— en inträder som andelskraftstagare. Såvitt gäller storleken av den andelskraft till vilken ägaren av den äldre anläggningen då skall vara berättigad kan ifrågasättas om han skall få tillgodoräkna sig fallhöjd till vilken han ursprungligen förvärvat rätten enligt 2 kap. 5 å VL. Enligt utredningens mening bör detta vara möjligt. Anledning saknas näm- ligen till annan bedömning i detta fall än vid bestämning av sökandens innehav för ut- byggnadsvitsord, då enligt vad tidigare sagts fallhöjd förvärvad med stöd av 2 kap. Så bör få beaktas.

En viktig fråga i sammanhanget är andels- kraftens rättsliga konstruktion, inte minst med tanke på rättsinstitutets betydelse från finansieringssynpunkt. I fastighetskreditens intresse har i 9 kap. 15 och 16 åå VL föreskrivits att skyldigheten att tillhandahål- la ersättningskraft enligt bestämmelserna i kapitlet skall vara förenad med strömfallsfas- tigheten eller _ om ersättning i kraft lämnas på grund av 9 kap. 14å — med den kraft- verksfastighet varifrån kraften skall levereras. Leveransskyldigheten skall vara oberoende av avyttring och exekutiv försäljning och äga bestånd i vems hand fastigheten än hamnar.

Av förarbetena framgår att hänsynen till fastighetskrediten ansetts kräva inte bara att den belastade fastigheten på ett bestående sätt bundits vid skyldigheten att tillhanda— hålla ersättningskraft utan också att rätten till kraften inte skall avhändas den berättiga- de fastigheten (NJA II 1919 s. 272). 1 konsekvens härmed innehåller 9 kap. 17å huvudregeln att rättighet till ersättningskraft skall vara förenad med den fastighet till vilken vattenkraften har hört. Samtidigt öpp- nar emellertid lagen en möjlighet att över-

flytta kraften till annan fastighet. För sådan överflyttning gäller dock vissa begränsningar. För det första får åtgärden inte orsaka för- fång för inteckningshavare eller andra rättig- hetshavare i den fastighet med vilken rättig- heten är förenad. För det andra får överflytt— ningen bara ske till fastighet i närheten av det strömfall varifrån vattenkraften har gått förlorad eller ersättningskraften lämnas. An- ledningen till den senare inskränkningen sy- nes närmast vara att kravet på närbelägenhet utgör ett av de klassiska servitutsrekvisiten (jfr Gärde PM II:2 s. 46).

Intet i lagtexten eller dess förarbeten ty- der på att föreskriften om överflyttning av ersättningskraft syftar till att möjliggöra överlåtelse av rätten därtill. Förarbetena ger i stället närmast stöd för uppfattningen att någon överlåtelse inte får komma i fråga (NJA [I 1919 s. 272 0.274). Däremot är den som har rätt till ersättningskraft enligt 9 kap. 18 å oförhindrad att upplåta kraften på viss tid.

Om rätten till ersättningskraft sålunda har servitutskaraktär, utgör rätten till elektrisk kraft enligt 15 kap. JB närmast en avkomst- rätt. Den utformning det senare institutet slutligen fått i JB kan sammanfattas på följande sätt. Rätt till elektrisk kraft upplåts i fastighet till vilken elektrisk kraftstation hör. Upplåtelsen skall ha skriftlig form. Den till vilken rättigheten har upplåtits kan över- låta den med verkan mot upplåtaren, men överlåtaren svarar för de skyldigheter som enligt upplåtelseavtalet åligger honom, om inte upplåtaren godtar den till vilken rättig- heten har överlåtits. Upplåtelse får avse obe- gränsad tid. Rätt till elektrisk kraft får in- skrivas, om kraftstationsfastighetens ägare skriftligen har medgivit detta.

Frågan om andelskraftens sakrättsliga ställning har som nyss antytts nära samband med vissa spörsmål om finansieringen av vattenkraftsutbyggnaderna och om de säker- heter som brukar ställas därvid. I varje fall gäller detta de kommunala och privata kraft— verken. För dem har beräknats att under åren 1962—1969 omkring 35 % av finansie— ringen skett med egna medel. 55 % av in-

vesteringsmedlen har lånats upp på obliga- tions- och aktiemarknaden och resterande 10% på annat sätt (se Thunholm i SKVP 1970:8 s. 187).

Som säkerheter för obligationslånen, vilka sammanlagt under nämnda period torde ha uppgått till omkring 1 600 Mkr, synes före- trädesvis ha utnyttjats fastighetsinteckningar i kraftverk som utbyggnaden avser eller som eljest tillhör den byggande eller honom när- stående företag. Vid beräkning av belånings- värdet hos dessa kraftverksfastigheter har reduktion brukat ske med hänsyn till den värdeminskning som följer med skyldighet att leverera ersättningskraft enligt 9 kap. VL eller att fullgöra andra kraftleveranser enligt avtal om rätt till elektrisk kraft. Därjämte har som säkerheter utnyttjats dels inteck- ningar i företagens fastigheter med vilka är förenade rätt till ersättningskraft och dels, undantagsvis, företagsinteckningar i lös egen- dom som hör till den vid visst kraftverk bedrivna rörelsen. I åtminstone ett fall har slutligen gäldenären till säkerhet för obliga- tionslån som handpant pantförskrivit honom tillkommande rättigheter till kraft från vissa kraftverk. Dessa rättigheter har uppgivits grunda sig på avtal som intecknats iberörda strömfallsfastigheter (jfr uttalande av Svens- ka bankföreningen, återgivet i prop. 1970:145 s. 301).

Utredningen har tagit kontakt med Svens- ka bankföreningen för diskussion om andels- kraftens sakrättsliga konstruktion och de därmed förenade finansieringstekniska frå- gorna. Bankföreningen har framför allt beto- nat vikten av att andelskraftstagaren inte blir sämre ställd än ersättningskraftstagaren nu är, när det gäller skyddet för hans rättighet. Han bör sålunda tillförsäkras absolut trygg- het gentemot kraftverksägaren och dennes borgenärer. För detta behövs ett skydd som fungerar både vid kraftverksägarens konkurs och vid frivillig eller exekutiv försäljning av kraftverksfastigheten. Ett sådant skydd för andelskraftstagaren ger på samma gång ett absolut skydd för hans inteckningsborgenä- rer i nämnda situationer. Utredningen anser att de framförda synpunkterna bör beaktas

och förordar att skyldigheten att leverera andelskraft binds vid kraftstationsfastigheten på motsvarande sätt som nu gäller i fråga om ersättning genom kraftöverföring.

Som nyss nämnts bör enligt utredningens mening förutsättningen för att minoritetsdel- ägare skall få delta i en kraftverksutbyggnad vara att deltagandet är av betydelse för hans verksamhet. Härmed stämmer bäst överens att låta rätten till andelskraft i mottagarens hand utgöra lös egendom ingående i den förmögenhetsmassa han utnyttjar i sin verk- samhet med de möjligheter som därmed kan erbjudas att använda rättigheten som kredit- underlag. Genom en sådan ordning uppnås principiell överensstämmelse med vad som gäller för rätt till elektrisk kraft enligt 15 kap. JB, med vilken rättighet rätten till andelskraft även i övrigt har beröringspunk- ter. För att en sådan lösning skall medföra tillfredsställande belåningsmöjligheter torde lagen (1966:454) om företagsinteckning bö- ra kompletteras så att rätt till andelskraft kommer att ingå bland de i 4 å första styc- ket p. 3 i lagen angivna rättighetstyper som utgör objekt för företagsinteckning.

6.4 Ersättning för förlorad vattenkraft 6.4.1 Nuvarande ordning m. rn.

Som framgått av redogörelsen för 9 kap. 10 och 11 åå VL skall ersättning för förlorad vattenkraft alltid bestämmas med utgångs- punkt i vattenkraftens värde i tillgodo- .ort skick. Enligt 9 kap. 13 å utgör ersätt— ning genom kraftöverföring den normala kompensationsformen i de vanligaste situa- tioner då vattenkraft går förlorad, nämligen vid ianspråktagande med stöd av 2 kap. 5—7 åå VL. Ersättning i pengar har emeller- tid också i dessa fall blivit allt vanligare (jfr Viklund s. 41). I VL:s förarbeten uttalas att ersättningstagarens ställning ekonomiskt sett bör bli i huvudsak densamma vare sig ersättningen utgår genom kraftöverföring eller i pengar. Det anses ligga i sakens natur att bestämmelserna i 9 kap. 19—21 åå om uttagningskostnad vid ersättning genom

kraftöverföring skall äga motsvarande till- lämpning, när ersättning för förlorad vatten- kraft utgår i pengar. Om vattenkraften förut är tillgodogjord, inskränker sig avdraget i analogi med vad som gäller vid ersättning genom kraftöverföring till tidigare under- hålls- och driftkostnad (NJA II 1919 s. 318 f). l rättstillämpningen framträder bl. a. den skillnaden mellan de båda ersättningsformer- na att ersättning i pengar för förlorad vattenkraft enligt 9 kap. 47å skall bestäm- mas att utgå på en gång, medan däremot ersättning i kraft inte till sin storlek bestäms för all framtid utan kan jämkas i betydande omfattning med stöd av 9 kap. 29—31 åå.

Frågan om principerna för värdering av förlorad vattenkraft hör till de mera omtvis- tade i svensk vattenrätt. Under tiden närmast efter VL:s tillkomst torde man allmänt ha gjort en skönsmässig bedömning med ut- gångspunkt i prisbildningen vid vatten- fallsköp. Fallvärdet uppskattades ofta till omkring 5 % av kraftens självkostnad. Under 1930—talet och även senare synes man i stor utsträckning ha hämtat ledning från de normala fallvärdena för fastighetstaxering (Hartzell, Vattenkraftens naturvärde och metoder för bedömning av dess storlek, SVP 196214).

I början av 1940-talet övergick dåvarande Norrbygdens vattendomstol till en värde- ringsmetod som kom att få stor praktisk betydelse för vattenrättsskipningen över hu- vud. En utgångspunkt var härvid de tidigare refererade uttalandena i motiven till 9 kap. 20å VL liksom vissa uttalanden under förarbetena om att ersättningstagaren bör beredas andel i den vinst som blir en följd av vattenkraftens gemensamma tillgodogörande (NJA II 1919 s. 278). Domstolens tanke- gångar har utvecklats av ledamöterna Riben och Zickerman i målet om Midskogs kraft- verk (se Viklund s. 50 ff). De anser att motivuttalandena ger utrymme för två olika värderingsprinciper. Enligt den ena har dom— stolen att bestämma skillnaden i kostnad mellan gemensamt utbyggande, å ena, och separat utbyggnad av de olika falldelarna, å andra sidan. Denna skillnad anses utgöra den

vinst som skall fördelas. Om en falldel inte är utbyggnadsvärd, uppskattas i stället skillna- den mellan marginell värdeökning och mar- ginell kostnad vid tillgodogörande av fall- delen i en gemensam anläggning och den marginella vinsten fördelas. Alternativt har domstolen att bestämma och fördela hela vinsten i den gemensamma anläggningen. Företräde ges med tvekan åt den senare principen.

1 den vanligaste ersättningssituationen då outbyggd vattenkraft skall värderas brukar domstolarna tillämpa denna s.k. nettoan- delsprincip på följande sätt. Man beräknar först värdet vid kraftstationsväggen av hela kraftverkets produktion på grundval av ett pris per kW ekvivalent årseffekt. Från detta värde, som brukar kallas kraftverkets brutto- värde eller bruttonytta, dras kostnaderna för anläggning, drift, underhåll och förnyelse av kraftverket. Återstoden utgör kraftverkets nettonytta. Hur stor ersättning som skall tillkomma varje särskild ersättningstagare beror på hur stor del av årsproduktionen som kan utvinnas ur den vattenkraft som skall ersättas och på den större eller mindre nytta som ersättningsgivaren kan anses få av det gemensamma tillgodogörandet. Undan- tagsvis har därvid olika falldelar ansetts vara till olika stor nytta (jfr målet om Midskogs kraftverk NJA 1954 s, 287 11).

Vid ersättning i bruttokraft skall ersätt- ningstagaren tillhandahållas motsvarande kraftbelopp med skyldighet för honom att betala den k0stnad för kraftens uttagande och överföring som domstolen bestämmer. Uttagningskostnaden bestäms i kr per kW till skillnaden mellan bruttonyttan och ersätt- ningstagarens andel i nettonyttan. I uttag- ningskostnaden skall också ingå kostnaden för de särskilda uttagnings— och överförings- anordningarna. Vid ersättning i nettokraft eller i pengar skall ersättningen motsvara ersättningstagarens andel i nettonyttan.

Det sagda kan åskådliggöras med följande exempel. 1 målet om Midskogs kraftverk fastställdes i kr per kW bruttonyttan till 1 100, anläggningskostnaden till 582, drift- och underhållskostnaden till 361 och netto-

nyttan till 1 100—582—361=157. En ersätt- ningstagares andel i nettonyttan bestämdes till 50 kr per kW. Eftersom ersättning skulle utgå i bruttokraft blev uttagningskostnaden l 100—50=1 050 kr per kW. Vid ersättningi nettokraft eller pengar skulle ersättning ha utgått med ett kraft- eller penningbelopp motsvarande 50 kr per kW ianspråktagen vattenkraft.

Den nu antydda värderingsmetoden har kritiserats av Steme bl. a. i en artikel i SVP 1957z5, Vissa grundläggande svagheter som enligt Sternes mening kännetecknar metoden framgår av nedanstående avsnitt ur artikeln.

Det ligger i öppen dag att om "nettonyt- tan” skall kunna angivas med för ändamålet tillfredsställande säkerhet, så måste värdet av kraftverkets produktion och kostnaden för kraftens utvinnande kunna bestämmas med stor noggrannhet. Följande exempel visar att erforderlig noggrannhet härvidlag i regel icke kan uppnås.

I målet om Kilforsens kraftverk har vattendomstolen i dom den 10 april 1953 beräknat att kraftverkets produktion var likvärdig med en året runt tillgänglig effekt av 167 500 kW och att värdet av en kW ekvivalent årseffekt var 120 kr per år. Med användande av 4 % räntefot angavs kapital- värdet av kraftverkets produktion till 167 500x120x25=502,5 Mkr. Kostnaden för kraftens utvinnande upptogs till följande belopp:

Kraftverket Mkr Mkr Mkr Anläggningskostnad 143,1 Avsättning till för- nyelsefond 30,5 Drift och underhåll 60,8 91,3 234,4

Å rsregleringar Anläggningskostnad 33,4 Avsättning till för- nyelsefond 5,5 Drift och underhåll 24,2 29,7 63,1

K orrtidsreglering AnläggningskOStnad 12,4 Avsättning till för- nyelsefond 2,0 Drift och underhåll 6,2 8,2 20,6

Summa kronor 318,1

Härtill lades ett risktillägg av 10% å de kostnader som i VL benämns drift- och underhållskostnader. lfrågavarande kostna—

der uppgick för Kilforsens del till 129,2 Mkr. Kostnaden för kraftens utvinnande angavs sålunda till 318,1+12,9=33l Mkr och netto— nyttan till 502,5—331=172 Mkr.

Vilken räntefot som skall användas vid kapitalisering och beräkning av avsättning till förnyelsefond kan vara svårt att angiva. l Kilforsmålet användes 4 %. Tillämpas i stål- let 5 % räntefot blir det kapitaliserade värdet av kraftverkets produktion 402 Mkr och kostnaden för kraftens utvinnande ca 300 Mkr. Vid 5 % räntefot sjunker alltså netto— nyttan till ca 100 Mkr under samma beräk- ningsförutsättningar i övrigt.

Värdet av Kilforskraften, 120 kr per kW årskraft och år, beräknades av vattendom- stolen med utgångspunkt från att marknads- värdet för årskraft inom centralblocket vid slutet av 1940-talet var 120 kr per kW och år, vilket värde på visst sätt omräknades till 1953 års prisnivå, varefter den uppskattade kostnaden för Kilforskraftens överföring av- drogs. Såväl beräkningen av kraftvärdet som evalveringen av kraftverkets under åren varie- rande produktion till ekvivalent årskraft inrymmer så många felkällor att rätta kraft- värdet i verkligheten även kan vara 110 eller 130 kr per kW.

Uppskattningen av kostnaden för avsätt- ning till förnyelsefond baserade sig på vissa antaganden om anläggningarnas livslängd. Även om man härvid har vissa erfarenheter att bygga på, torde livslängden ivart fall icke kunna bedömas säkrare än på i 10 %.

Kostnaden för drift och underhåll av kraftverket och regleringarna uppskattades till 3,65 Mkr per år. En mycket stor del av denna kostnad utgjordes av andel i vatten- fallsstyrelsens allmänna omkostnader. Att beräkna hur stor andel härav som bör belöpa på ett speciellt objekt är uppenbarligen utomordentligt vanskligt. Även i övrigt är de framtida kostnaderna för drift och underhåll mycket svåra att uppskatta, varför utan överdrift torde kunna påstås att drift— och underhållskostnaden i realiteten lika väl kan vara 3,3 eller 4,0 Mkr.

De genomförda beräkningarna synas så- lunda knappast berättiga till annan slutsats än att värdet av Kilforsens kraftproduktion ligger någonstans mellan 545 och 370 Mkr, och att kostnaden för kraftens utvinnande ligger någonstans mellan 280 och 350 Mkr. Under det extremt ogynnsamma antagandet att alla felbedömningar verkar höjande på kraftproduktionens värde och sänkande på kostnaderna för kraftens uttagande eller tvärtom, skulle alltså nettonyttan bli 265 resp. 20 Mkr. Emellertid finns en viss

sannolikhet för att felbedömningarna i viss mån tar ut varandra. Det är dock uppenbart att det av vattendomstolen uppskattade överskottet 172 Mkr är mycket osäkert och att överskottet i realiteten även kan vara större än 200 Mkr eller mindre än 100 Mkr.

I det valda exemplet var förutsättningarna för ett godtagbart beräkningsresultat gynn- samma. Kraftverkets nettonytta var i vart fall betydande i förhållande till kraftproduk- tionens värde och kostnaderna för kraftens utvinnande och på grund därav mindre känslig för den bristande noggrannheten i bestämningen av sistnämnda båda belopp. Huvudparten av anläggningskostnadema var vid tidpunkten för beräkningarnas genomfö- rande nedlagd och känd. I regel är emellertid beräkningsförutsättningarna ogynnsammare. Som exempel härpå kan nämnas Stuguns och Bergeforsens kraftverk, där skillnaden mellan kraftproduktionens värde och kostnaden för kraftens utvinnande är mycket liten och en stor del av kostnaderna för årsregleringarna ännu ej är nedlagd utan måste uppskattas. ] dessa fall erfordras endast att kraftproduk- tionens värde beräknas ett par procent för lågt eller att kostnaden för kraftens utvin- nande beräknas ett par procent för hög för att det ringa överskottet skall förbytas i ett underskott.

Steme konstaterar vidare att nettonyttan inte ger ett tillfredsställande uttryck för ett kraftverks verkliga lönsamhet. Man tar inte tillräcklig hänsyn till den verkliga räntekost- naden för upplånat kapital. Man tar inte heller hänsyn till kraftens speciella använd- ning, när man bestämmer kraftproduktio- nens värde. Kraftens verkliga värde för utbyggaren kan med hänsyn till användnings- sättet vara både lägre och högre än det marknadsvärde som vanligen ligger till grund för kraftproduktionens värdering. Slutligen finns det inte något enhetligt värde på kraften, mätt vid kraftstationen. I verklig- heten sker en viss anpassning av kraftvärdet till byggnadskostnaderna med en utjämning av fallvärdena som följd. 1 den mån ersätt— ningstagaren skall beredas skälig andel i kraftverkets vinst, utgör nettonyttan följakt- ligen inte heller något lämpligt underlag för en vinstfördelning. Sterne hävdar att en rimlig metod kan vara att fastställa ersätt- ningen för en ianspråktagen falldel till

mellan 1 och 4 % av värdet hos den kraftproduktion som belöper på falldelen. Procenttalets storlek bör variera beroende på förhållandet mellan hela kraftproduktionens värde och produktionskostnaden och på så sätt återspegla falldelens godhetsgrad.

Hithörande frågor har behandlats av Hart- zell i en PM 1957 som delvis har återgivits i NJA 1959 s. 697 (s. 703 foch 711 f) samti SVP 1962z4. I 1957 års PM anförs bl.a. att vad domstolen skall bestämma är falldelens eller vattenkraftens naturvärde mot bak- grund av dess utnyttjande tillsammans med övriga falldelar som ingår i anläggningen. Medan nettonyttan såsom den brukar fram- räknas motsvarar anläggningens självkostnad bortsett från skatter och företagarvinst, måste naturvärdet bestämmas med hänsyn också till dessa faktorer. Naturvärdet utgör alltså bara en del av nettonyttan. Vatten- domstolarna brukar i enlighet härmed till- erkänna ersättningstagaren en jämkad del av kraftverkets nettonytta. Denna del — som varierar högst väsentligt — utgör ofta 20 %, ibland mindre, ibland väsentligt mer. Det framgår i allmänhet inte av utslagen efter vilka grunder jämkningen sker. Den torde enligt Hartzells mening verkställas efter en skönsmässig bedömning inriktad på att slut- resultatet skall bli skäligt mer eller mindre oberoende av nettonyttan. Man kan förmoda att köpeskillingar vid förvärv av falldelar varit vägledande liksom reglerna om taxering av vattenfallsfastigheter.

I 1962 års artikel diskuterar Hartzell bl. a. frågan om företräde bör ges åt nettoandels- principen eller den av Sterne föreslagna s. k. bruttoandelsprincipen. Hartzell anser att domstolarna måste ha samma frihet vid valet av metod att värdera vattenkraft som förelig- ger vid uppskattning av andra skador och intrång genom vattenbyggnader. Det väsent- liga är att ersättningen blir skälig. Hartzell finner stöd för sin uppfattning i det förhål- landet att lagstiftaren uttryckligen har av- stått från tanken att göra beräkningen beroende av några mera detaljerade föreskrif- ter. Hartzell föredrar från praktisk synpunkt bruttoandelsprincipen, bl. a. därför att den

andra metoden ställer mycket stora krav på exakthet och av den anledningen är mindre lämplig. Bedömningen av en falldels värde måste under alla förhållanden bli ganska grov. Lönsamhetsgraden hos en fallsträcka som skall byggas ut kan aldrig fastställas exakt, eftersom det är svårt att få fram några verkligt säkra siffror på kraftvärdet och totala årskostnaderna. Härtill kommer svårig- heterna att gradera olika falldelar inbördes, något som alltid blir mycket skönsmässigt. Någon fingradering av lönsamhetsgraden och naturvärdesandelen bör därför inte före— komma vid den praktiska tillämpningen av bruttoandelsprincipen.

Det kan tilläggas att bruttoandelsprinci- pen enligt vad Hartzell uppgett vunnit visst insteg hos vattendomstolarna och i några mål tillämpats även av vattenöverdomstolen. En- ligt Viklund (s. 53) däremot har den av Steme förordade värderingsmetoden inte accepterats av domstolarna.

6.4.2. Reformbehovet

Vattenrättsdomaren i Övre Norrbygdens vat- tendomstol är kritisk mot att ersättning i pengar för förlorad vattenkraft bestäms genom analogisk tillämpning av bestämmel— serna om ersättning i kraft. Metoden leder till att ersättningen i alltför stor utsträckning kommer att bestämmas med hänsyn till just det aktuella utbyggnadsföretaget. Detta medför i sin tur att ganska tillfälliga utbygg- nadsmässiga överväganden kan få stort infly- tande på ersättningens storlek. Man bör överväga en värderingsmetod som bortser mera från det aktuella utbyggnadsprojektet.

Vasa anser att outbyggd vattenkraft inte längre bör värderas med hänsyn till kraftens värde i tillgodogjort skick. Ersättningen bör utgå med skäligt belopp med utgångspunkt i det outbyggda fallets marknadsvärde. Alltför ingående utredningar och analyser av förutsättningarna för utbyggnad bör härvid undvikas.

Enligt Sveriges industriförbund kan något marknadsvärde i vanlig mening knappast påvisas för råkraften. Den anknytning till

företagets produktionsvärde som nuvarande regler förutsätter bör därför bevaras i någon form.

6.4.3. Utredningens synpunkter

Som framhållits tidigare skall enligt nuvaran— de 9 kap. 13 å VL ersättning för vattenkraft som tas i anspråk för att tillgodogöras i första hand utgå genom kraftöverföring. Även vattenkraft som går förlorad utan samband med tillgodogörande kan enligt 9 kap. 14å VL ersättas genom kraftöverfö- ring. Ersättning i pengar har emellertid efter hand blivit den helt dominerande formen för ersättning för förlorad vattenkraft. Ersätt- ningen bestäms därvid enligt de grunder som gäller för ersättning genom kraftöverföring. Ersättningens storlek skall alltså i princip motsvara värdet av det kraftbelopp som går förlorat med avdrag för den s. k. uttagnings- kostnaden.

Enligt 9 kap. 20å VL skall uttagnings— kostnaden bestämmas så att ersättningen blir skälig med hänsyn också till den nytta som uppkommer för ersättningsgivaren. Som framgått av tidigare avsnitt har tillämpningen av detta stadgande vållat åtskilliga problem. Sternes artikel i SVP 1957z5 visar att det har varit förenat med betydande svårigheter att finna en värderingsmetod som fyller rimliga anspråk på precision. Den kritik som från den utgångspunkten riktas mot den s.k. nettoandelsprincipen är otvivelaktigt befo- gad. Metoden motsvarar närmast vad expro- priationsutredningen kallar hypotetisk drift- kalkyl (jfr SOU 1969:50 s. 165 ff) och får alltså i och för sig betecknas som relativt osäker. Härtill kommer då den avslutande skönsmässiga bedömningen som, har det sagts, är inriktad på att slutresultatet skall bli skäligt mer eller mindre oberoende av netto- nyttan. Men också den av Steme själv förordade s.k. bruttoandelsprincipen har nackdelar. Den förutsätter bl.a. att kraft- verkets beräknade produktion som varierar under året omräknas till ekvivalent årskraft och att produktionen åsätts ett kapitaliserat årsvärde vars storlek delvis kommer att bero

på valet av räntefot. I båda dessa hänseenden föreligger risk för felbedömningar. Metoden torde dock härvidlag inte skilja sig från vad som används i andra sammanhang, t. ex. vid taxering av vattenfall eller vid expropriation. Den avslutande skönsmässiga fördelningen markerar emellertid principens summariska karaktär.

Man kan se nuvarande ordning som ett uttryck för lagstiftarens strävanden att till fullo kompensera förlorad avkastningsför- måga, dvs. samma tankegångar som ligger bakom bestämmelserna i 9 kap. 48 å VL om 50% förhöjning av vissa ersättningsbelopp. Det vill emellertid synas som om vinstaspek- ten kommit att överbetonas i diskussionen kring 9 kap. 20å VL, eftersom stadgandet enligt motiven bara ger uttryck för huvud- synpunkten att ersättningstagaren skall få full gottgörelse för vad han avstår (se NJA 11 1919 s. 280, jfr Hartzell ovan). Det kan an- märkas att nyttan av ett företag inte beror enbart på de särskilda förhållandena i ström- fallet utan också på företagarens speciella förutsättningar. En viss företagare kan ofta bygga ut ett fall och nå ett gott resultat genom att utnyttja egna års- och korttids- regleringar, eget ledningsnät m. m. under det att samma utbyggnad skulle vara olönsam för en annan företagare. Det kan vara tvek- samt om sådana vinster som kan hänföras till företagarens speciella förutsättningar bör på- verka ersättningens storlek.

Det torde också vara ett önskemål att bedömningen blir mera enhetlig än f.n. En presumtiv köpare av fallhöjd har nämligen från företagsekonomisk synpunkt anledning att bedöma olika fallhöjder efter enhetliga grunder, eftersom de olika delarnas relativa godhetsgrad inom det samlade utbyggnads- komplexet i allmänhet saknar betydelse för honom. Likaså torde falldelar som ingår i olika utbyggnadsprojekt med samma utbyg- gare oftast ha mindre skillnad i värde än vad en isolerad kalkyl av varje särskilt företags lönsamhet kan ge. Endast i det fallet att tilläggskostnaden för reglering, kraftverk, överföring, administration m.m. för en viss utbyggnad blir högre än genomsnittskostna-

den utan denna utbyggnad föreligger nämli- gen någon skillnad i lönsamhet mellan olika fallsträckor i ett vattendrag. Det synes ligga också i ersättningstagarens intresse att ersätt- ningens storlek inte i alltför hög grad blir beroende av en isolerad lönsamhetskalkyl.

En mera enhetlig bedömning kan vara påkallad också i ett annat hänseende. När ersättning bestäms enligt 9 kap. 13å VL kommer ersättningstagarens vinstandel att minska uttagningskostnaden och öka ersätt- ningen. Vid tillämpning av 9 kap. 14å VL anses det däremot inte möjligt att avväga uttagningskostnaden med hänsyn till ersätt- ningsgivarens nytta. Det torde vara denna omständighet som avses med HD:s uttalande att det beträffande ersättning för skada på strömfall gäller delvis andra och för ersätt— ningstagaren mindre fördelaktiga regler än då det är fråga om att tillgodogöra vattenkraft (NJA 1952 s. 220). Genom en vattenregle- ring kan fallhöjden eller vattenföringen eller bådadera tidvis minskas i annan tillhörigt strömfall, varvid den uttagbara vattenkraften i detta minskas. Regleringsåtgärder faller dock i princip utanför tillämpningsområdet för 2 kap. 5—7 åå VL. Förlusten av vatten- kraft kommer därmed att ersättas enligt grunderna för 9 kap. 14 å. Det är önskvärt att vattenkraft som går förlorad i samband med åtgärder för kraftproduktion ersätts på samma sätt, vare sig kraften omedelbart tillgodogörs i en kraftstation eller påverkas av en reglering för kraftändamål (jfr NJA 1967 s. 447 samt af Klintberg s. 40 och 175). Vattenkraft kan tas i anspråk för kraftproduktion också på det sättet att vatten leds bort från ett vattendrag till ett annat för att där till viss del tillgodogöras i en kraftstation (jfr NJA 1952 s. 220). Sådant ianspråktagande sker med stöd av 2 kap. Så VL (jfr NJA 1953 s. 535 och af Klintberg s. 18 och 40) och ersättning för den tillgodogjorda vattenkraften kommer att bestämmas enligt 9 kap. 13å VL, dvs. på samma sätt som om strömfallet direkt utnyttjats i kraftstationen.

Som vattenlagsutredningen tidigare har framhållit finns det från ersättningssynpunkt

inte några principiella olikheter mellan den situationen att en fastighets vattenkraft tasi anspråk och i andra fall då tvångsingrepp medför ett minskat fastighetsvärde. Det finns därför enligt utredningens mening ingen anledning att beträffande fastighets- skada i form av förlust av vattenkraft avvika från den tidigare förordade huvudregeln att ersättning för fastighetsskada skall utgå som löseskilling eller intrångsersättning, i båda fallen med utgångspunkt i fastighetens marknadsvärde. Detta utesluter givetvis inte att förlusten av vattenkraft värderas separat. Eftersom ett företag som vållar förlust av vattenkraft regelmässigt torde medföra även andra skador på fastigheten, måste emellertid effekten av de olika skadorna vägas samman i en helhetsbedömning. Som tidigare påpe- kats kan en sådan bedömning få till följd att sakägaren får lägre ersättning än han skulle ha fått om nuvarande bestämmelser tillämpats. Det torde nämligen bli svårt för sakägare att som f. n. få ut både full ersättning för ianspråktagen fallhöjd och särskild ersättning för skada till följd av den inverkan tillgodogörandet av fallhöjden får på vattenståndsförhållandena (jfr NJA 1963 s. 586 och Bergsten i SvJT 1964 s. 702). Mot det anförda kan kanske invändas att förlorad vattenkraft inte på detta sätt kommer att värderas med nämnvärt större precision än hittills. Det förhåller sig också otvivelaktigt så att varje möjlig värderingsmetod inrym- mer felkällor av olika slag. Principen att ersättning skall bestämmas med hänsyn till fastighetens marknadsvärde har emellertid enligt utredningens mening den bestämda fördelen att den motverkar användningen av mer eller mindre omfattande kalkyler med hypotetiskt underlag. Principen innebär ock- så att domstolarna vid sin sammanvägning av olika skadeeffekter och delvärderingar har att se till att slutresultatet helt allmänt ter sig förnuftigt.

Frågor om värdering av vatten- kraft kan till en början bli aktuella, om vattenkraft som tillgodogörs i en äldre anläggning skall tas i anspråk för att utnytt-

jas i en större kraftstation. Detta innebär naturligtvis i allmänhet att den äldre anlägg- ningen rivs ut. Situationen synes i allt väsentligt kunna jämföras med expropriation av rörelse. Värderingen får alltså liksom i expropriationsfallet bygga på avkastnings- och produktionskostnadskalkyler. 1 det här aktuella fallet torde ersättningen få faststäl- las med ledning av nettoavkastningen. En kraftstations nettoavkastning torde iallmän- het motsvara det kapitaliserade värdet av dess kraftproduktion minskat med drift-, underhålls- och förnyelsekostnaderna. Kapi- taliseringen bör avse all framtid eller en begränsad tid motsvarande stationens antag- na återstående livstid. Kraftproduktionens värde bör kunna bestämmas med utgångs- punkt i kostnaden för likvärdig kraft från annan kraftkälla, t. ex. värrnekraftverk, eller för inköp av motsvarande kraft. Om ägaren av den äldre anläggningen har att utge ersättning medelst kraftöverföring, bör er- sättningen i det nya kraftverksmålet bestäm- mas i skilda poster för den äldre anlägg- ningens ägare och för ersättningskraftens mottagare såsom innehavare av särskild rätt i den gamla strömfallsfastigheten.

En annan tänkbar situation är att påbygg- nad av en kraftstation medför att fallhöjd som tillhör en uppströms belägen kraftsta- tion tas i anspråk. Härigenom vållas visst produktionsbortfall som inte uppvägs av minskade drift— och underhållskostnader. Vad som sagts om värderingsmetodiken beträffande det nyss behandlade utrivnings- fallet gäller i princip även här med den skillnaden att man rör sig med marginella värden.

I de situationer som nu har behandlats kan ägaren av befintlig anläggning troligen ofta ha rätt till andelskraft i förhållande till den vattenkraft som tas i anspråk och som tidigare helt eller delvis tillgodogjorts i hans egen anläggning. Därmed bortfaller inte hans rätt till ersättning för förlusten av eller skadan på hans anläggning men dubbelkom- pensation måste självfallet undvikas. Det måste sålunda beaktas att en ersättning för den tillgodogjorda vattenkraften som be-

stäms enligt nettoavkastningsmetoden får anses omfatta även värdet av samma, från början outbyggda vattenkraft. Produktions- värdet måste därför reduceras inte bara med kostnaden för kraftens framställning utan också med den ianspråktagna vattenkraftens värde i outbyggt skick, det 5. k. naturvärdet. Ersättningstagaren bör därefter få andels- kraft på samma villkor som ägaren av outbyggt strömfall.

Den i det föregående behandlade netto- avkastningsmetoden synes i och för sig möjlig att tillämpa också vid värdering av ett outbyggt strömfall som är självständigt ut- byggnadsvärt. Det kan emellertid inte antas att en sådan begränsad utbyggnad vid pröv- ning enligt 4 kap. 17 å VL i allmänhet kan tillåtas från allmänna planeringssynpunkter, om det finns förutsättningar att tillgodogöra strömfallet jämte andra fallsträckor i en större anläggning. Värderingen enligt netto- avkastningsmetoden kommer alltså i sådana fall att vila på ett fiktivt underlag, något som mindre väl stämmer överens med principen om rätt till ersättning för fastighe- tens marknadsvärde. Detta utesluter inte att metoden någon gång kan behöva tillgripas åtminstone som kontroll. Om ersättning för vattenkraften skall utgå enligt 9 kap., bör den emellertid som regel bestämmas efter samma grunder som kan böra gälla för fall- sträckor som inte kan byggas ut självstän- digt.

En värdering av outbyggd vattenkraft med utgångspunkt i dess marknadsvärde innebär att vattenkraften skall åsättas ett pris som sannolikt skulle erbjudas i en allmän mark- nad. Det har framhållits att något marknads— värde i vanlig mening knappast kan påvisas för outbyggd vattenkraft och att man därför i någon form måste bevara anknytningen till företagets produktionsvärde. Det är natur- ligtvis riktigt att det i dagens utbyggnadssi— tuation inte finns någon allmän marknad för vattenkraft, något som bl. a. beror på att kraftexploatörerna redan förfogar över stör- re delen av den utbyggnadsvärda vattenkraf- ten. Detta utesluter emellertid inte att dom-

stolarna bör kunna bilda sig en uppfattning om vad en exploatör kan vara villig att betala för ytterligare tillskott för att få utbyggnads- vitsord. Intresse för sådana förvärv måste alltjämt antas föreligga. Det kan också finnas anledning för innehavare av större minori- tetsandelar att utöka sitt innehav inför ut- sikterna att omsätta detta i andelskraft. Det föreligger med andra ord en konkurrenssitua- tion som kan tänkas stimulera intresset för förvärv av outbyggd vattenkraft i exploate- ringsbara vattendrag. Vissa möjligheter bör alltså finnas att grunda värderingen på pris- jämförelser. En ersättning för ianspråktagen vattenkraft som bestäms på detta sätt kan sägas återspegla den nytta eller vinst som ett gemensamt tillgodogörande i allmänhet inne- bär. Om en prisjämförelse kan grundas på förvärv med anledning av det aktuella ut- byggnadsprojektet kommer ersättningen att ha viss anknytning till företagets beräknade produktionsvärde. Det nya systemet kan så- ledes inte anses innebära att man helt uppger den nuvarande metoden att uppskatta ersätt- ning för ianspråktagen vattenkraft med hän- syn bl. a. till den nytta som det gemensam- ma tillgodogörandet medför för ersättnings- givaren.

Det anförda ger vid handen att värdet av den vattenkraft i utbyggnadssträckan som den byggande inte förfogar över får antas komma att öka inför den förestående exploateringen. Det uppkommer då en situa- tion av det slag som avses i den tidigare behandlade s.k. influensregeln, nämligen att det ersättningsgrundande företaget skapar förväntningsvärden från vilka man kan böra bortse när ersättningen bestäms. Om värde- ringen av ianspråktagen vattenkraft sker med beaktande av priset vid frivilliga upplåtelser i andra delar av utbyggnadssträckan, leder en sådan tillämpning till att den som tvingas upplåta sin vattenkraft får mindre betalt än vad som har utgått för annan vattenkraft i orten. Enligt utredningens mening är det rimligt att i denna situation tillämpa den undantagsregel som innebär att reduktion får underlåtas om det bedöms skäligt med hän- syn till förhållandena i orten. I de fall då

värderingen grundas på underlag av annat slag, t. ex. på upplåtelser i andra vattenområ- den, torde influensregeln inte vara tillämplig. Vattenkraftens uppskattade marknadsvärde har nämligen då inte påverkats av det ersätt- ningsgrundande företaget.

Det torde emellertid kunna visa sig svårt att få ett tillfredsställande underlag för vår- dering av de oftast smärre fallsträckor som det nu är fråga om. Domstolarna kan därför tvingas att med tillämpning av 35 kap. 5 & RB uppskatta skadan till skäligt belopp. Detta synes i och för sig inte innebära någon alltför uppseendeväckande förändring jäm- fört med nuvarande ordning, eftersom de ersättningar som nu utdöms enligt vad som påvisats i det föregående måste anses utgöra en mycket ungefärlig gottgörelse för vatten- kraften. Utredningen har dock ansett sig böra undersöka möjligheterna att för de fall då några större värden inte står på spel använda en mera summarisk värderingsme- tod som vägledning vid skälighetsbedömning— en.

Utredningen har i detta syfte undersökt ett trettiotal vattenmål ivilka ersättning för ianspråktagen vttenkraft utdömts huvudsak- ligen under åren 1958—1963 och 1969—1970. Ersättningarna i kronor per me— ter enkel strand har omräknats till kronor per kW natureffekt. Denna effekt beräknas enligt formeln 9,82xQxH, där Q utgör medelvattenföringen och H fallhöjden. De undersökta fallen, ordnade flodområdesvis, redovisas i bilaga I. Det bör anmärkas att dessa ersättningar har utdömts i första instans. I ett par fall har ändring skett i överinstans, men då alla målen inte kunnat följas fram till det slutliga avgörandet i högre rätt har det ansetts mest konsekvent att genomgående redovisa vad vattendomstolar- na har dömt ut.

Ersättningarna per kW natureffekt i bilaga 1 företer vid en första anblick en splittrad bild. Genom viss uppdelning av företagen kan emellertid vissa tendenser spåras. I bilaga 2 har upptagits de kraftverk som har en effekt över 100 MW. För nio av de elva kraftverken ligger ersättningen mellan 157

och 294 kr per kW natureffekt. Anmärkas bör att ersättningen i ytterligare ett fall, nämligen för Bergeforsen, antagligen skulle ha legat inom de angivna gränserna, om samma kraftvärde hade tillämpats som unge- fär samtidigt låg till grund för ersättningarna i Edefors och Harrsele. För övriga 18 undersökta fall, med lägre effekt än 100 MW, var ersättningen bara i ett fall högre än 150 kr per kW natureffekt. Bortser man från Bergeforsen, blir medelvärdet för gruppen med effekt över 100 MW 191 kr och för gruppen med lägre effekt 100 kr. Ökad storlek och därmed som regel bättre lönsam- het höjer således ersättningsnivån avsevärt.

Om man i stället delar upp de undersökta fallen efter tidpunkten för ersättningsfrågans avgörande i två grupper, den ena omfattande åren 1958—63 och den andra tiden därefter, finner man att medeltalet för den förra gruppen blir 152 kr och för den senare 91 kr. Den stora skillnaden mellan grupperna kan till stor del förklaras av att samtliga stora kraftverk utom ett ingår i den förra gruppen, men en viss förändring mot en allmänt lägre ersättningsnivå under senare år torde också kunna spåras i materialet. Hänsyn har därvid likväl inte tagits till inträffade förändringar i penningvärdet.

Någon tendens till högre värden i landets sydligare del kan inte spåras, även om man bortser från kraftverken över 100 MW som huvudsakligen är belägna i norra delen. För övriga kraftverk utgör ersättningen i medel- tal 98 kr norr om Indalsälven och 102 kr för övriga.

Vid en bedömning av ersättningsnivån i framtiden kan man utgå ifrån att några så gynnsamma stora fallkomplex som utnyttjas i t. ex. Messaure, Stornorrfors och Ramsele inte återstår att bygga ut. En ersättningsnivå över i varje fall 200 kr synes därför f. n. vara inaktuell. De allra lägsta ersättningarna, nämligen för Bergeforsen och Sollefteåfor- sen, synes också kunna utmönstras, för Bergeforsen av skäl som redovisats tidigare och för Sollefteåforsen därför att kraftverket vid tidpunkten för ersättningsbestämningen bedömdes som icke lönsamt. Ersättningarna

för normala fall kan på grundval av det undersökta materialet beräknas ligga på i medeltal ungefär 100 kr per kW natureffekt med en variation uppåt och nedåt av ungefär 50% beroende på de bättre eller sämre utbyggnadsförutsättningarna.

Den begränsade undersökning utredningen sålunda företagit tyder på att ersättningarna för strömfall av den typ som kan bli aktuella att bygga ut iframtiden är mera enhetliga än man kanske kunnat vänta sig mot bakgrund av de nuvarande ersättningsreglerna. Detta kan möjligen bero på att den s.k. Sternes metod haft ett visst inflytande på ersätt— ningsbestämningen i utjämnande riktning.

[ detta sammanhang kan det vara av intresse att granska de metoder som skall tillämpas vid taxering av outbyggd vatten- kraft. De framgår av de särskilda anvis- ningarna för taxering av vattenfallsfastighet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering vilka fogats som bilaga till kungörelse (1969: 310) i ämnet. Även där utgår man från natureffekten vid medelvattenföring. Denna effekt jämkas uppåt eller nedåt beroende på vattendragets hydrologiska karaktär och reg- leringarnas omfattning. Den sålunda jämkade effekten justeras därefter med hänsyn till korttidsregleringsmöjligheterna, varigenom den s.k. taxeringseffekten erhålls. Denna effekt åsätts ett värde vilket kan variera mellan 40 kr per kW i Torne och Kalix älvar och 250 kr per kW i Dalälven och älvarna söder därom. Även det sålunda erhållna värdet korrigeras beroende på hur gynn- samma utbyggnadsförhållandena är. Korrek- tionsfaktorn kan ligga mellan 0,5 och 1,5. Slutligen sker en jämkning beroende av hur lång tid som beräknas förflyta innan vatten- kraften tas i anspråk. Vattenlagsutredningens undersökning tyder emellertid på att en så omfattande differentiering inte behövs vid värdering i vattenmål av smärre enheter out- byggd vattenkraft.

Frågan är nu om resultatet av undersök- ningen kan ge någon vägledning vid bestäm- ning av ersättning med utgångspunkt i ett marknadsvärde på vattenkraft. Man torde då kunna konstatera att frivilliga försäljningar

hittills som regel baserats på värden som för jämförbara fall dömts ut av vattendomstol (jfr Hartzell i SVP l962:4 s. 42 f). Det genomsnittliga marknadsvärdet för små strömfall torde därför f.n. inte skilja sig nämnvärt från vad som döms ut i medeltal. Däremot talar vissa skäl för att spännvidden mellan ersättningarna per kW natureffekt bör vara mindre vid frivillig försäljning än vid domstolsavgöranden. Vattendomstolens av- görande grundar sig nämligen på en teore- tiskt exakt beräkning av kraftverkens ekono- mi varigenom en långtgående differentiering mellan olika företag kan motiveras. Vid tid- punkten för frivilliga uppgörelser är det där- emot ofta inte känt hur den avsedda utbygg- naden skall gå till. Ersättningen grundas då gärna på genomsnittsvärden. Även det för- hållandet att uppgörelse över huvud taget inte kommer till stånd, om ersättningen är alltför låg jämfört med normala värden, ver- kar iutjämnande riktning. Å andra sidan kan emellertid priset per kW tänkas ha ett visst samband med fallhöjdens storlek eftersom större fallhöjder är mera attraktiva för en utbyggare än helt obetydliga falldelar.

Vad här sagts ger anledning till antagandet att det normala marknadsvärdet f.n. mot- svarar den genomsnittliga ersättningen i vattenmål, dvs. ungefär 100 kr per kW natureffekt, samt att avvikelserna uppåt och nedåt i enskilda fall på grund av fallhöjdens större eller mindre attraktivitet som regel inte är större än angivna 50 %. Denna bedömning gäller förhållandena f.n. men dessa kan komma att förändras. Bl. a. är det svårt att bedöma hur attraktiv den återståen- de vattenkraften kan visa sig vara. Vidare är det osäkert hur den ökade konkurrenssitua- tionen om en och samma fallhöjd som andelskraftinstitutet skapar kommer att på- verka värdet. Även om det genomsnittliga värdet på vattenkraft skulle ändras talar övervägande skäl för att värdet bör vara relativt enhetligt olika strömfall emellan. En summarisk värdering av outbyggd vatten- kraft enligt de angivna grunderna kan alltså tänkas leda till ett rimligt resultat, när ett bättre värderingsunderlag inte står till buds.

Utredningen vill emellertid understryka att avsikten inte är att på denna punkt binda rättstillämpningen utan bara att antyda en möjlig väg för parter och domstolar att utan onödig omgång komma till rätta med de värderingsproblem som kan uppstå.

6.5 Bygdekraft 6.5.1 Nuvarande ordning

Skyldighet att leverera bygdekraft föreligger enligt huvudregeln i4 kap. l & första stycket när strömfall bebyggs enligt VL med anlägg— ning vid vilken kan tas ut minst 500 turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten. Vattenkraft som har tillgodogjorts redan enligt äldre lag är i princip inte underkastad bestämmelserna om bygdekraft, även om medgivande att tillgodogöra denna vatten- kraft — eventuellt vid ny byggnad — inhäm- tas enligt VL. Vattenkraften betraktas i en sådan situation likväl såsom tillgodogjord enligt äldre lag, dock under den i 4 kap. 1 & första stycket uttryckligen angivna förutsätt- ningen att inte mer än tio år har förflutit från det utnyttjandet upphört till vatten- domstolens nya medgivande. Skulle detta vara förhållandet anses vattenkraften vara tillgodogjord enligt VL.

Om en enligt VL medgiven ombyggnad av eller tillbyggnad till en äldre anläggning leder till att mera vattenkraft än förut kan tas ut i strömfallet, kan vidare enligt 4 kap. 2å första stycket skyldighet att tillhandahålla bygdekraft inträda beträffande den vunna ökningen. Det förutsätts att ökningen upp- går till minst 300 turbinhästkrafter vid lågvatten. Har ökningen sin grund inte i om- eller tillbyggnad av den äldre anläggningen utan i en jämlikt VL medgiven vattenregle- ring, kan enligt 4 kap. 2 & andra stycket även beträffande sådan ökning inträda skyldighet att tillhandahålla bygdekraft. Villkoret är här att ökningen uppgår till minst 300 turbinhästkrafter antingen i medeltal eller vid lågvatten.

I ett undantagsfall som anges i 4 kap. 3 & första stycket kan skyldighet att tillhanda-

hålla bygdekraft komma att inträda också beträffande sådan kraft som tillgodogörs vid en enligt äldre lag tillkommen anläggning. Undantagsregeln gäller när strömfall, där det enligt 'VL finns kungsådra, har bebyggts enligt Kungl. Maj:ts på grund av äldre lag meddelade tillstånd att bygga i kungsådra och tillståndet är förenat med förbehåll av den i 1 kap. Så angivna innebörden att strömfallsägaren är skyldig att underkasta sig ny lagstiftning beträffande tillgodogörandet av vattenkraften i kungsådran. Ett ytterligare villkor är att den vattenkraft som belöper på kungsådran uppgår till minst 500 turbinhäst- krafter vid oreglerat lågvatten. Vid tillämp- ning av det sagda skall kungsådrans vatten- kraft i enlighet med VL:s bestämmelser anses utgöra en tredjedel av vattenkraften i ström- fallet. Skyldigheten att tillhandahålla bygde- kraft avser bara den del av vattenkraften som belöper på kungsådran och har inträtt först tjugu år efter VL:s ikraftträdande, dvs. den 1 januari 1939.

Skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft innebär enligt 4 kap. l % första stycket att anläggningens ägare kan åläggas att avstå intill en tiondel av den årliga kraftmängd som kan tas ut med det installerade maskine- riet för att tillgodose den kringliggande bygdens behov av kraft för användning i hantverk, industri eller lantbruk eller till belysning eller uppvärmning. Skall bygde- kraft utgå enligt 4 kap. 2 eller 3 & beräknas andelen i enlighet med det nyss sagda med utgångspunkt i vunnen ökning i kraftproduk- tion respektive i vad som belöper på kungs- ådran.

När bygdekraftandelen bestäms skall en- ligt 4 kap. 1 % andra stycket beaktas å ena sidan det behov av kraft som inom bygden redan föreligger eller är att motse i en nära framtid och å andra sidan den tillgång på kraft som eljest kan påräknas för ändamålet.

Enligt 4 kap. lå tredje stycket gäller vattendomstolens avgörande för perioder om tjugu år. Första perioden skall räknas från det år under vilket byggnaden enligt vatten- domstolens beslut skall ha fullbordats. Vid en tjuguårsperiods utgång kan det tidigare

avgörandet omprövas på yrkande av anlägg- ningens ägare, någon som kan anses berätti- gad till bygdekraft eller av det allmänna. Begärs inte omprövning gäller avgörandet även för nästa period.

Frågan om skyldighet iprincip föreligger att enligt 4 kap. 1v3 åå tillhandahålla bygdekraft prövas vanligen i samband med att tillstånd ges att uppföra eller bygga om en kraftanläggning. Skyldigheten att börja leverera kraften aktualiseras först efter sär- skilt ansökningsförfarande hos vattendom- stolen. Enligt 4 kap. 4 & första stycket skall den som vill komma i åtnjutande av hela eller någon del av den kraft som anlägg- ningens ägare enligt vattendomstolens beslut har att avstå för bygdens behov ansöka därom hos domstolen enligt de processuella regler som ges i 11 kap. VL. Anledningen till att den för ansökningsmålen bestämda ord- ningen har valts är enligt motiven (se 1917 års bet. s. 186) att man velat ge samtliga intressenter tillfälle att framföra sina önske- mål i ärendet och på detta sätt göra det möjligt att i ett sammanhang utan alltför stor omgång lösa frågan om hur den tillgäng- liga bygdekraften bör fördelas mellan olika avnämare och övriga därmed sammanhängan- de spörsmål. I fråga om awägningen mellan de berörda intressena gäller vidare enligt 4 kap. 45 första stycket att anläggningens ägare inte är skyldig att tillhandahålla sökanden kraft tidigare än två år efter det ansökningen delgetts honom, annat än efter överenskom- melse eller om eljest särskilda skäl föreligger. Kraften skall efter vattendomstolens bestäm- mande tas ut antingen vid kraftstationen eller — om det lämpligen kan ske — på ägaren tillhörig ledning. Vidare skall kraftens fördelning på olika delar av dygnet eller året bestämmas på sätt som med hänsyn till föreliggande förhållanden kan anses skäligt.

l 4 kap. 4 & andra stycket ges regler för de mera komplicerade situationer då flera kraftverks bygdeområden i större eller mind- re grad täcker varandra. Vattendomstolen har då att bestämma från vilken anläggning kraften skall tas efter vad som finnes mest ändamålsenligt från kraftförsörjningssyn-

punkt. Den förpliktade anläggningens ägare har rätt att av de övriga berörda kraftverks- ägarna få skälig gottgörelse genom kraftöver- föring eller i pengar.

För den kraft som levereras skall motta- garen enligt 4 kap. 425 tredje stycket utge skälig ersättning. Ersättningen skall i hän- delse av tvist bestämmas genom prisreglering enligt föreskrifterna i lagen (190271 5. 1) innefattande vissa bestämmelser om elek- triska anläggningar. Beträffande villkoren i övrigt för kraftens tillhandahållande skall vattendomstolen meddela bestämmelser i samband med beslut i anledning av ansökan. I fråga om rätten att påkalla ändring i sålunda meddelade bestämmelser gäller före- skrifterna i 9 kap. 29 % VL om omprövning av meddelade bestämmelser rörande fördel- ning på olika tider av ersättningskraft.

Enligt 4 kap. 4 % fjärde stycket skall vadi 9 kap. 37 & första stycket, 38,40 och 4l %% stadgas beträffande överföring av kraft som lämnas i ersättning för förlorad vattenkrafti tillämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om tillhandahållande av bygdekraft. Som framgått av tidigare lämnad redogörelse innehåller de nämnda stadgandena huvud- sakligen privaträttsliga regler om skade- ståndsskyldighet vid brist eller dröjsmål från ersättningsgivarens sida beträffande kraftle- veransens fullgörande och om verkan idetta hänseende av att kraftleveransen måste in- ställas på grund av nödvändiga reparationer eller av force majeure.

6.5.2. Reformbehovet

I fråga om institutet bygdekraft innehåller direktiven följande uttalande.

Bestämmelserna om bygdekraft moderni- serades och förbättrades år 1962 (prop. 1962124, 3LU 10, rskr 97, SFS 1962z83). Trots de lagstiftningsåtgärder som då vidtogs tycks bygdekraftsinstitutet inte ha kommit till nämnvärt större användning än tidigare. Skälet härtill kan vara att landsbygdens elektrifiering f. n. är så gott som fullständig och att möjligheter finns att få varje legitimt kraftbehov tillgodosett till priser, som med hänsyn till förbrukningens art och storlek

kan anses vara skäliga. Vidare ställer sig bygdekraften knappast billigare än kraften i den öppna marknaden. Mot bakgrund av dessa förhållanden och då sökanden i vatten- mål samt administrativa myndigheter och domstolar tvingas ägna avsevärd tid åt bygdekraftproblemen bör utredningen över- väga om inte tiden är mogen för att avskaffa institutet.

I de enkätsvar där bygdekraftsinstitutet berörs hävdas allmänt att institutet nu bör kunna utmönstras ur lagstiftningen med hänsyn till sin ytterst ringa praktiska bety- delse. Denna uppfattning har vattenöver— domstolen, vattenrättsdomarna i Övre Norr- bygdens, Nedre Norrbygdens, Mellanbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, länssty- relsen i Västerbottens la'n, Norrbottens läns- organ för vattenkraftfrågor, Vasa och advo- katsamfundets styrelse. Även kammarkolle- giet anser att institutet är moget för att avskaffas, i varje fall i nuvarande form.

Vaso anser det vara önskvärt att även rätten att ta i anspråk outnyttjad bygdekraft beskärs, exempelvis genom att rätten därtill görs beroende av ansökan inom viss tid efter det att nuvarande bestämmelser har upp- hävts.

6.5.3. Utredningens förslag

Bestämmelserna i 4 kap. 1—4 55 VL innebär skyldighet för ägare av större vattenkraftan- läggningar att tillhandahålla viss del av den utvunna kraften för den kringliggande byg- dens behov. Bestämmelserna har tillkommit med tanke på att bygden närmast omkring de större kraftkällorna av sociala och ekono- miska skäl borde tillförsäkras kraft för sina behov på skäliga villkor.

Som framgår av utredningens direktiv genomfördes år 1962 vissa ändringar i bygdekraftsbestärnmelserna. Redan i detta lagstiftningsärende konstateras att bygde- kraftsbestämmelserna i praktiken fått väsent- ligt mindre betydelse än man ursprungligen torde ha räknat med. De genomförda lag- ändringarna gick i huvudsak ut på att göra bestämmelserna lättare att tillämpa och riksdagen, som hälsade refonnförslaget med

tillfredsställelse, fann detta ägnat medföra att bygdekraftsinstitutet i framtiden kunde komma till praktisk tillämpning utan att berörda domstolar, myndigheter och parter onödigt betungades. Vad som anförs i enkätsvaren bekräftar emellertid departe- mentschefens uttalande i direktiven att in- stitutet trots de vidtagna åtgärderna inte har kommit till nämnvärt större användning än tidigare.

Vattenlagsutredningen delar departe- mentschefens uppfattning att förklaringen till institutets ringa praktiska betydelse är att söka i utvecklingen på kraftförsörjningens område. Vad utredningen i det föregående anfört till stöd för förslaget att utmönstra reglerna om ersättning genom kraftöverfö- ring ur VL äger i viss mån också sin giltighet i förevarande sammanhang. Av 1962 års lagstiftningsärende framgår att bygdekrafts- bestämmelserna då tillmätts viss, låt vara begränsad betydelse som en garanti för kraftverksbygdernas rätt till kraftleverans, en garanti som i vissa hänseenden ansetts sträcka sig längre än den som ligger i reglerna om distributionsplikt enligt 1902 års lag om elektriska anläggningar. Det är emellertid tydligt att behovet av en särskild reglering i VL i syfte att slå vakt om kraftverksbygder- nas elektrifiering minskar i takt med distri- butionsnätets utbredning över huvud. Ut- vecklingen härvidlag kan belysas med att det år 1962 fanns omkring 5 000 ej elektrifie- rade helårsbostäder (prop. 1962224 5. 56) mot f.n. mellan 1000 och 2000. Härtill kommer att eldistributionsutredningen an- sett tiden mogen för en skärpning av ellagstiftningens bestämmelser om distribu- tionsplikt så att innehavare av s. k. områdes— koncession åläggs en i princip obegränsad distributionsplikt (jfr SOU 1968139 5. 183). I sammanhanget bör också beaktas att bygdekraftsinstitutet inte avser att bereda kraftverksbygderna någon särskild prisför- mån i betydelsen av en särskild subvention på kraftpriset för att detta skulle bli förhål- landevis lägre än i trakten i övrigt (jfr prop. 1962z24 s. 56). De sociala och ekonomiska skäl som ligger bakom bygdekraftsinstitutet

har alltså i dag väsentligen förlorat sin bärkraft, och institutet torde dessutom kom- ma att falla utom ramen för det eldistribu- tionssystem som kan väntas bli resultatet av pågående utredning om eldistributionens och elproduktionens organisation (I 197111). Vattenlagsutredningen ansluter sig därför till den i direktiven och enkätsvaren framförda uppfattningen att institutet bör utmönstras ur lagstiftningen.

Som framgår av redogörelsen för nuvaran- de ordning är bestämmelserna om bygde- kraft utformade så att vattendomstolen först har att avgöra om skyldighet enligt 4 kap. 1—3 åå i princip föreligger för ägaren av en vattenkraftanläggning att tillhandahålla byg— dekraft. Detta bestäms vanligen i samband med att tillstånd ges att uppföra eller bygga om en anläggning. Den som önskar kommai åtnjutande av bygdekraft har därefter enligt 4 kap. 4å att i särskild ordning ansöka därom hos vattendomstolen. Att bygde- kraftsinstitutet utmönstras innebär i första hand att några principbeslut om skyldighet att leverera bygdekraft inte längre kommer att meddelas. I fråga om flertalet befintliga större vattenkraftverk har emellertid sådana beslut redan träffats utan att frågan om leverans av kraft sedermera har aktualiserats genom ansökan från lokala avnämare. En redan fastställd men inte utnyttjad skyldig- het att tillhandahålla bygdekraft från ett kraftverk torde i och för sig bestå till dess anläggningen överges, även om bestämmel- serna i4 kap. 1—4 åå VL upphävs. Frågan är närmast huruvida en sådan ordning bör accepteras eller om ifrågavarande skyldighet i enlighet med Vasos önskemål bör bringas att upphöra.

Med hänsyn till vad utredningen nyss har anfört om behovet av bygdekraftsinstitutet finns det inte anledning att anta att det föreligger något nämnvärt intresse från de berättigades sida att utnyttja redan existe- rande möjligheter till leverans av bygdekraft. Från kraftproducenternas synpunkt är det givetvis ett rimligt önskemål att bli befriade från en skyldighet med vars infriande det inte finns anledning att räkna. Vattenlagsut-

redningen anser därför att de beslut varige- nom ägare av kraftanläggning med stöd av 4 kap. 1—3 åå VL ålagts att tillhandahålla bygdekraft bör upphöra att gälla i vad de inte har tagits i anspråk efter ansökan enligt 4 kap. 4 å. De bygdekraftberättigade bör dock beredas skäligt rådrum genom att under en övergångstid — förslagsvis två år från nya lagens ikraftträdande — bevaras vid möjligheterna att göra sina anspråk gällande. Föreskrifter i ämnet bör tas in bland övergångsbestämmelserna.

7. Avgifter

7.l Nuvarande ordning 7.l.l Inledning

Ett tillstånd att utföra företag ivatten kan vara förenat med skyldighet att utge avgifter av olika slag. Avgifternas syfte är att tillgodoge huvudsakligen allmänna intressen. För att åstadkomma bättre fiskeförhållanden inom områden som påverkas av ett företag föreskrivs ibland särskild avgift med stöd av 2 kap. 8 å VL. Enligt 2 kap. 10 å utgår s.k. fiskeavgift för byggnad i vatten eller vatten- reglering som påverkar de naturliga vatten- ståndsförhållandena eller hindrar eller försvå- rar fiskens framkomst. Influtna medel skall användas för att främja fisket inom landet. Enligt 6 kap. 9å kan flottande åläggas viss fiskeavgift, om flottningen eller flottningsan- läggningar vållar avsevärt men för fisket. Vissa fiskeavgifter som fastställts enligt den före VL gällande lagstiftningen utgår fortfarande. l 4 kap. 14 och 15 åå ges bestämmelser om regleringsavgift i samband med större vatten- regleringar för kraftändamål. Avgiftsmedlen används för att kompensera skador som inte ersätts i vattenmålet och för att tillgodose allmänna ändamål i den bygd som berörs av företaget. Med tillstånd att utföra ett antal olika typer av vattenföretag följer också skyldighet enligt 11 kap. 95 å att betala ett engångsbelopp, s.k. domstolsavgift, som bi- drag till kostnaderna för vattendomstolarnas organisation och verksamhet. Kammarkolle- giet för det allmännas talan i avgiftsfrågor

med stöd av 7å vattenrättskungörelsen (19713789). VL:s avgiftsregler kompletteras av bestämmelserna i kungörelsen (19532620) angående indrivningen och användningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter.

I sammanhanget bör också erinras om Kungl. Maj:ts befogenhet enligt 4 kap. 18 å att föreskriva villkor för att tillgodose allmänna intressen i samband med prövning av underställda vattenmål. Sådana villkor brukar oftast gå ut på att sökanden skall betala vissa belopp, s. k. villkorsmedel.

I egentliga avgifter inflyter f.n. omkring 12 miljoner kr om året. Därav utgörs cirka 10 miljoner kr av regleringsavgifter, 1,5 miljoner kr av olika fiskeavgifter och 0,5 miljoner kr av domstolsavgifter. Man kan räkna med att fram till den 1 januari 1972 har betalats sammanlagt omkring 110 miljo- ner kr i regleringsavgifter. Som villkorsmedel har inom samma tid utgått omkring 50 miljoner kr, vartill kommer kostnaderna, uppskattningsvis 20 miljoner kr, för de åtgärder som Kungl. Maj:t föreskrivit som villkor. För närmare detaljer hänvisas till sammanställningar i bilaga 3.

7.1.2 Fiskeavgifter

Enligt 2 kap. 8å första stycket gäller som huvudregel att den som bygger i vatten där fisken har sin gång är skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla

nödiga anordningar för fiskens framkomst eller för att trygga fiskets bestånd. Han är också skyldig att släppa till för ändamålet nödigt vatten och att ställa sig till efterrättel- se de särskilda föreskrifter i övrigt som kan behöva meddelas till skydd för fisket. Om anordning inte kan väntas medföra nytta som står i rimlig proportion till kostnaden eller förlusten för byggnadens ägare, behöver den dock inte utföras.

Att särskild avgift kan utdömas med stöd av 2 kap. 8 å framgår indirekt av lagrummets andra stycke. Enligt detta får vattendomsto- len på ansökan av kammarkollegiet eller av byggnadens ägare meddela nya bestämmel- ser, om åtgärder eller föreskrifter som avses i första stycket visar sig mindre tjänliga. Därvid skall iakttas att byggnadens ägare inte får åläggas förpliktelser som medför väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad som tidigare ålagts honom, i den mån fråga ej är om sådan höjning av årlig avgift som motsvaras av ändring i penningvärdet.

Bestämmelserna i 2 kap. 8 å är i allmänhet tillämpliga också på andra typer av företagi vatten (se 3 kap. 2å andra stycket, 26å första stycket och 27 å första stycket, 5 kap. Så, 6 kap. 8 å, 7 kap. 41 å första stycket och 49 å).

I fråga om avgiftsskyldigheten enligt 2 kap. lOå gäller att årlig avgift skall betalas för att främja fisket inom landet i samband med vissa byggnadsföretag i vatten, nämligen damm eller annan byggnad för att tillgodo- göra vattnet eller för att reglera vattnets avrinning. Det förutsätts att byggnaden förorsakar sådan ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena som inte är obe- tydlig eller att den hindrar eller försvårar fiskens framkomst. Avgiftsskyldigheten in- träder från och med kalenderåret näst efter det då byggnadsarbetena påbörjats och åvilar byggnadens ägare så länge byggnaden bibe- hålls (1 mom. första stycket).

Avgiftens storlek skall bestämmas inom vissa gränser. Beträffande byggnad för vatt- nets tillgodogörande såsom drivkraft är avgif- ten minst 10 öre och högst 2 kr för varje hästkraft som beräknas kunna tas ut vid

oreglerat lågvatten. Är byggnaden avsedd för att tillgodogöra vatten på annat sätt än som drivkraft skall avgiften utgå med minst 10 och högst 100 kr för varje sekundkubikme- ter (m3/s) som är avsedd att uttagas vid byggnaden. Om byggnadens ändamål är att reglera vattnets avrinning, utgår avgiften efter vattenmagasinets rymd med minst 10 öre och högst 1 kr för varje magasinsdel om 50 000 m3 intill 100 miljoner m3 och för varje magasinsdel om 100 000 rn3 därutöver. Beträffande byggnad som samtidigt tjänar flera av de nu angivna ändamålen bestäms avgiften efter det huvudsakliga ändamålet (1 mom. andra stycket). De nuvarande avgifts- latituderna har fastställts genom lagstiftning år 1954 (prop. 195423, 3LU 2, rskr 97, SFS 124).

Avgiftsnivån inom de angivna gränserna bestäms efter förslag av statens fiskeritjänste- man. I lagtexten anges vissa förhållanden som skall beaktas när avgiften bestäms. Hit hör förekomsten av fiske som skadas genom byggnaden, och den mer eller mindre menli- ga inverkan på fiske som byggnaden har med hänsyn till sin storlek och beskaffenhet i övrigt samt sitt läge. Det skall slutligen också beaktas om byggnadens ägare jämlikt 2 kap. 8å kan förpliktas att vidta och underhålla anordningar för fiskets bestånd samt om sådana anordningar medför större eller mind- re kostnad för ägaren (1 mom. tredje stycket). Om det årliga avgiftsbeloppet, beräknat efter de nu angivna grunderna, blir ringa kan vattendomstolen föreskriva att avgiften i stället skall utgå med visst engångs- belopp (1 mom. fjärde stycket).

Vattendomstolens avgörande angående år- lig avgift gäller för en tidrymd av 20 är i sänder, första gången räknat från och med det kalenderår då avgiften först skall erläg- gas. Om kammarkollegiet eller byggnadens ägare under nittonde året av en sådan tidsperiod ansöker om det, kan vattendom- stolen ändra avgiftsbeloppet med hänsyn till ändring i penningvärdet. I annat fall gäller avgörandet också för nästa period (2 mom. första stycket). Utan hinder av det sagda får frågan om avgiftens storlek omprövas i

samband med förnyad prövning enligt 2 kap. 8 å andra stycket. I fråga om omfattningen av de förpliktelser som enligt 8 och 10 åå sammanlagt får åläggas byggnadens ägare gäller vad som i 8 å andra stycket föreskrivs för där avsett fall. Ägaren får alltså inte i vidare mån än som påkallas av ändringar i penningvärdet åläggas väsentligt ökade för- pliktelser (2 mom. andra stycket).

Om byggnad som tillkommit jämlikt äldre lag byggs om eller ändras så att därigenom uppkommer väsentligt större skada på fisket än tidigare, inträder avgiftsskyldighet enligt 1 och 2 mom. (3 mom. första stycket). Görs det beträffande sådan äldre byggnad ansökan enligt 8å andra stycket, kan byggnadens ägare likaså åläggas avgiftsskyldighet enligt 1 och 2 mom. (3 mom. andra stycket).

Som nämnts tidigare föreligger enligt 6 kap. 9 å viss särskild avgiftsskyldighet beträf- fande flottledsföretag. Om det i vatten, där allmän flottled skall inrättas, finns fiske av någon betydenhet och kan det skäligen befaras att genom anläggningar eller åtgärder för flottleden eller genom flottningen avse- värt men tillskyndas fisket, kan sålunda de flottande åläggas att betala årlig avgift för att bekosta åtgärder för fiskets bevarande inom området. Avgiften får motsvara högst 5 öre per m3 flottgods. Avgiftsnivån har varit oförändrad sedan bestämmelsens tillkomst år 1919.

7.1 .3 Regleringsavgift

Regleringsavgift betalas av ägare till strömfall för vars räkning vattenreglering sker, om den uttagbara vattenkraften i strömfallet ökar med i medeltal 500 turbinhästkrafter. Avgif- ten beräknas på grundval av det antal turbinhästkrafter varmed vattenkraften i me- deltal ökats genom regleringen. Medför vat- tenreglering sådan ändring av vattenföringen att förut uttagbar vattenkraft kan utnyttjas på fördelaktigare sätt, skall i fråga om avgiftsskyldigheten så stor del av vattenkraf- ten som svarar mot värdeförhöjningen anses som ökning av uttagbar vattenkraft (4 kap. 14å första stycket). Även strömfallsägare

som inte ålagts att ta del i kostnaderna för regleringen och inte heller sökt företaget eller förenat sig med sökanden kan på ansökan av kammarkollegiet åläggas att betala regleringsavgift, orn regleringen för honom medför ökat kraftutbyte enligt första stycket (4 kap. 14 å andra stycket).

För varje avgiftsgrundande turbinhästkraft bestäms avgiften till ett belopp mellan 3 och 8 kr. Avgiften bestäms för varje strömfall för sig. Hänsyn skall tas till den större eller mindre förändring av vattenstånds- och av- rinningsförhållanden som företaget medför, till den därmed förenade olägenheten eller fördelen för kringliggande bygd, till kostna— derna för företaget samt till företagets ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall. Om särskilda skäl föranleder till det, får avgiften bestämmas till lägre belopp än 3 kr, dock minst 50 öre för varje turbinhästkraft (4 kap. 14 å tredje stycket). De nuvarande avgiftslatituderna har fast- ställts genom lagstiftning år 1959 (prop. 195931, 3LU 5, rskr 124, SFS 114).

Avgiften skall betalas årligen från och med året efter det då tillståndet till vattenregle- ringen först tas i anspråk. Är fråga om vattenreglering med tvångsdelaktighet skall dock, såvitt angår strömfall för vars ägare skyldigheten att ta del i kostnaderna enligt 3 kap. inträder senare, avgift inte utgå förrän året efter betalningsskyldighetens inträde. Har ägare av strömfall förklarats avgiftsplik— tig med stöd av 4 kap. 14å andra stycket, utgår avgiften i regel från och med året efter det talan väcktes mot honom (4 kap. 14å fjärde stycket).

Vattendomstolens avgörande gäller i tio- årsperioder, av vilka den första räknas från det kalenderår under vilket tillståndet till vattenregleringen först tagits i anspråk. Om inte strömfallsägaren eller kammarkollegiet under periodens nionde år påkallar ny prövning av avgiften, gäller avgörandet även för nästa period. Åläggs ägare avgiftsplikt enligt 4 kap. 14å andra stycket, gäller avgörandet första gången inte längre tid än som kan gälla för annan regleringsavgift som bestämts med anledning av företaget. Om

strömfall bebyggs sedan avgift bestämts kan vattendomstolen på talan av kammarkolle- giet även under löpande giltighetsperiod ompröva avgiften för återstående tid (4 kap. 14å femte stycket). På talan av kollegiet kan domstolen bestämma avgift för tioårs- period att utgå med högst hälften av nuvärdet på en gång och med resten fördelad på årliga inbetalningar (4 kap. 14å femte stycket).

De grundläggande bestämmelserna om hur avgiftsmedlen skall användas finns i 4 kap. 15å. Som berörts tidigare skall medlen användas för två olika syften. Det ena ändamålet är att förebygga eller minska skada eller olägenhet som vållas genom företaget och för vilken ersättning inte bestämts av vattendomstolen och för att gottgöra sådan skada eller olägenhet. Avgifts- medlen skall vidare användas för att tillgodo- se annat ändamål beträffande den av före- taget berörda bygden. Som exempel på sådana ändamål nämns i lagen jordbrukets främjande, särskilt genom torrläggning, och elektrifiering för samfärdsel, jordbruk, hant- verk eller småindustri eller eljest för befolk- ningens behov.

7.1.4 Domstolsavgift

Skyldighet att utge avgift som bidrag till kostnaden för domstolarnas organisation och verksamhet åligger sökanden i vattenmål som avser medgivande till byggande i vatten för att tillgodogöra vattnet som drivkraft eller till vattenreglering liksom medgivande till torrläggningsföretag som avses i 7 kap. eller till företag enligt 8 kap. vilket avser både avledande av avloppsvatten och torrläggning av mark. Avgiftsskyldighet föreligger också om målet gäller ändrade bestämmelser om vattenhushållning i syfte att öka möjlighe- terna att utnyttja vattenkraft. Avgiftsskyl- digheten inträder så snart beslutet därom har vunnit laga kraft (11 kap. 95å första stycket).

Beträffande byggnad för vattnets tillgodo- görande såsom drivkraft bestäms avgiften i förhållande till den förut icke tillgodogjorda

vattenkraft som beräknas vid lågvatten kun- na tas ut vid byggnaden. Avdrag skall dock göras för den vattenkraft för vilken avgift förut erlagts i samband med regleringsföre- tag. Om vattenreglering eller ändrade hus- hållningsbestämmelser åsyftar ökning i uttag- bar vattenkraft, bestäms avgiften i förhållan- de till ökningen i den vattenkraft som vid lågvatten kan tas ut i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering med tvångsdel- aktighet, samtliga till regleringssamfällighe- ten hörande strömfall. Är avsikten att utnyttja förut uttagbar vattenkraft på fördel— aktigare sätt, bestäms avgiften i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde som vinns genom företaget eller de ändrade hushållningsbestämmelserna. Om vattenreg— lering sker för både kraft- och torrläggnings- ändamål, skall avgift utgå för båda ändamå- len. I fråga om företag enligt 7 kap. och kombinerade företag enligt 8 kap. är torr- läggningsbåtnaden avgörande. Om avgiften skall beräknas på grundval av viss vatten- kraft, skall den utgå med 5 kr för varje hästkraft. Skall avgiften beräknas efter vår- deökning för vattenkraft eller efter torrlägg- ningsbåtnad utgör avgiften 2 0/00 av värde- ökningen eller båtnaden (11 kap. 95 å andra stycket). Avgiftsnivån har fastställts genom lagstiftning år 1960 (prop. 1960152, 3LU 7, rskr 134, SFS 304). Avgift utgår inte, om den efter beräkning enligt angivna grunder skulle uppgå till mindre belopp än 50 kr (11 kap. 95 å tredje stycket). Avgifterna bestäms av vattendomstol eller — om medgivande till företaget lämnas vid syneförrättning enligt 10 kap. —— av synemän (11 kap. 96 å).

7.1.5 Administration m.m.

Enligt bestämmelser i 2 kap. 10 å 4 mom., 4 kap. 14 och 15 åå, 6 kap. 9å och 11 kap. 96å äger Kungl. Maj:t meddela närmare föreskrifter om hur avgifterna skall indrivas och användas. Sådana föreskrifter har med- delats i kungörelsen (1953:620) angående indrivningen och användningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter.

Fiskeavgifter skall inbetalas till fiskeristy- relsen om annat inte framgår av avgiftsbeslu- tet (l å första och andra styckena). Styrel- sen bestämmer hur avgifterna skall användas. De får dock inte användas i styrelsens egen verksamhet utan Kungl. Maj:ts medgivande (6 ä).

Regleringsavgift inbetalas till länsstyrelsen i det län där företaget huvudsakligen har utförts (1 å tredje stycket). Den som anser sig ha tillfogats skada genom regleringsföre- tag utan att ha fått ersättning enligt VL kan hos vattenrättsdomaren ansöka om gottgö- relse med avgiftsmedel. Om inte särskilda omständigheter föranleder till annat, får ansökan inte prövas förrän tiden gått ut för anmälan av anspråk på ersättning för oförut- sedd skada (7 å). Ärendet avgörs av vatten- rättsdomaren, en ibland två av de tekniska ledamöterna i vattendomstolen samt två nämndemän. Vid avgörandet skall hänsyn tas till vad som i varje fall kan anses skäligt. Vattenrättsdomaren får anskaffa den särskil- da utredning i ärendet som han bedömer erforderlig och han får också kungöra ären- det i ortspressen. Kostnaderna för att utreda och avgöra ärendet betalas med avgiftsmedel från företaget (8 å). Talan mot beslut i ärendet förs hos Kungl. Maj:t genom besvär (9 å). Den som genom lagakraftvunnet be- slut har tillerkänts gottgörelse för skada med avgiftsmedel får ut beloppet hos länsstyrel- sen (10 å). Om regleringsavgifter har betalats för företag som berör flera län skall — sedan medel i mån av behov avsatts för användning enligt 7 å — återstående avgiftsmedel förde- las mellan länsstyrelserna i länen i enlighet med vad de bestämmer i samråd. Kungl. Maj:t avgör fördelningen, om länsstyrelserna inte kan enas (11 å).

Ansökan om bidrag ur avgiftsmedel för annat ändamål än som avses i 7å görs hos länsstyrelsen i det län där medlen skall användas. Ansökan prövas av länsstyrelsen, om det inte är fråga om medel för att främja renskötseln. Länsstyrelsen överlämnar då ärendet med eget utlåtande till lantbruks- styrelsen för avgörande. Om bidragsfråga med hänsyn till beloppets storlek eller annan

omständighet är av synnerlig vikt eller principiell betydelse, skall den i båda fallen underställas Kungl. Maj:ts prövning (12 å).

Domstolsavgift inbetalas liksom reglerings- avgift till länsstyrelsen i det län där företaget skall utföras (1 å tredje stycket).

Gemensamt för nu behandlade avgifts- typer gäller bl.a. att årliga avgifter skall inbetalas före varje kalenderårs utgång (1 å fjärde stycket), att det i avgiftsbeslutet skall anges till vem betalning skall ske (3 å) och att avgift som inte betalas i föreskriven ordning skyndsamt skall indrivas (4 å).

I fråga om de 5. k. villkorsmedlen framgår av Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall till vem och för vilket ändamål avgift skall erläggas.

7.2. Reformbehovet 7.2.1 Allmänt

Avgiftsbestämmelserna berörs inte i vatten- lagsutredningens direktiv. Flera myndigheter och organisationer har emellertid framfört synpunkter i frågan med anledning av utred- ningens enkät.

Vattenöverdomstolen anför att företagen nu med stöd av VL förpliktas att utge avgifter av olika slag och för olika ändamål. Vissa av dessa avgifter bestäms av vatten- domstolarna på grund av delvis invecklade regler medan andra avgifter fastställs av Kungl. Maj 1 i underställda mål. Dessa senare avgifter som inte behandlas i VL utgår endast beträffande stora företag och är vanligen av engångsnatur. Systemet i stort kännetecknas av att avgifterna huvudsakligen drabbar vattenkraftindustrin. Reglerings- avgiften enligt 4 kap. 14å torde vara mest kännbar. Sådan avgift utgår emellertid bara vid regleringar för kraftändamål och följakt- ligen inte vid regleringar för andra industriel- la ändamål eller för kommunalt behov. Dessutom saknas motsvarande avgiftsskyldig- het för vattenkraftanläggningar.

Enligt vattenöverdomstolen förefaller det onödigt att för framtiden behålla de mindre avgifter som nu döms ut med stöd av 2 kap.

8 och lOåå, 6 kap. 9å och 11 kap. 95å VL. Dessa bör lämpligen slås samman med regleringsavgifterna och de av Kungl. Maj :t i underställda mål fastställda avgifterna till en enhetlig avgift. Denna bör utgå bara för företag av någorlunda storlek men i princip för alla slags företag. Om avgift skall utgå eller inte bör bero bl.a. på företagets inverkan på motstående intressen, främst fiske och kommunikationsintresset.

I fråga om beräkningsgrunderna anser vattenöverdomstolen att de som f. n. anvisas i 2 kap. 10å och 4 kap. 14 å knappast kan användas i framtiden, eftersom avgiftsskyl- dighet kan tänkas uppkomma också i andra fall än då vattnet skall utnyttjas för vatten- kraftändamål. Det kanske visar sig omöjligt att finna någon användbar objektiv norm för avgiftens storlek. I så fall kan det bli nödvändigt att fastställa en avgift som är skälig med beaktande av företagets nytta och dess inverkan på motstående intressen. Den kan då tänkas vara antingen en engångsavgift eller t. ex. årlig och indexreglerad.

Enligt vattenöverdomstolens mening bör avgiften — liksom nuvarande regleringsavgift — kunna användas både för att motverka uppkomna skador som inte har ersatts på annat sätt och för att tillgodose allmänna ändamål i bygden.

Även vattenrättsdomarna iMellanbygdens och Österbygdens vattendomstolar uttalar sig till förmån för ett enhetligt avgiftssystem.

Önskemål om ett indexreglerat avgifts- system framförs av kammarkollegiet samt lantbmksnämnderna i Hallands och Värm- lands län. Förändringarna i penningvärdet åberopas. Kammarkollegiet tillägger att det är otillfredsställande att ändring i penning- värdet inte kan åberopas till stöd för en höjning av avgifter enligt 4 kap. 14 å och 6 kap. 9 å.

7.2.2. Fiskeavgifter

Enligt Vasa bör man söka åstadkomma full korrespondens mellan prestation enligt 2 kap. 8 å och avgift enligt 2 kap. 10 å. Skall enligt 2 kap. .8 å avgift utgå i stället för att

åtgärd vidtas, bör bara en gemensam avgift förekomma för de ändamål som anges i lagrummen. Vaso framhåller att avgift enligt 2 kap. 10 å är påkallad bara när fiskeskada föreligger. Advokatsamfundets styrelse anser att fiskeavgifter enligt 2 kap. 8 och 10 åå, om de skall behållas för framtiden, bör fastställas efter andra och mera ändamåls- enliga grunder än de nuvarande.

Fiskeristyrelsen framhåller att fiskeavgif- ter enligt 2 kap. 10 å bör ses som en form av ersättning för kvarstående skador på fiskeri- näringen i stort och att avgiftsmedlen är ett mycket betydelsefullt instrument för den statliga fiskeripolitiken. Enligt fiskeriinten- denten i övre norra distriktet är det väsent- ligt att fiskeavgift som avses i 2 kap. lOå även i fortsättningen hålls självständig i förhållande till övriga eventuella avgifter av mera allmän miljövårdskaraktär.

Från domstolshåll påtalas att de nuvaran- de grunderna för avgiftsberäkning enligt 2 kap. 10 å leder till otillfredsställande resultat vid korttidsreglering. Vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol anser att den särskilda fiskeavgiften, om den skall behållas, bör beräknas så att den bättre svarar mot korttidsregleringens ofta rätt ingripande ver- kan på fisket. Vattenrättsingenjörsförening- en, som efterlyser ökade möjligheter att fastställa engångsavgifter, framhåller att det nu inte finns några regler om hur avgift skall beräknas för ett korttidsmagasin. En avgift för korttidsreglering som beräknas efter magasinsvolym blir nämligen i allmänhet meningslöst låg. Enligt vattenrättsdomareni Nedre Norrbygdens vattendomstol bör fiske- avgift för korttidsreglering generellt kunna bestämmas som tilläggsavgift till avgiften för kraftverket, eftersom beräkning efter maga- sinsvolym utan beaktande av användnings- frekvensen motsvarar varken företagets nytta eller dess skadeeffekt. I anslutning härtill påpekas att den oreglerade lågvattenmäng- den synes föga lämpad som avgiftsunderlag för kraftstationer.

Enligt vattenrättsdomaren iSöderbygdens vattendomstol leder de nuvarande beräk- ningsgrunderna till otillfredsställande resul-

tat också vid vattenuttag, då avgiften oftast blir mycket låg. Man bör därför överväga att antingen slopa avgiften helt eller höja den kraftigt.

En höjning av avgiftslatituderna förordas av domanverket, Norrbottens länsorgan för vattenkraftfra'gar och fiskeriintendenten i mellersta distriktet. Domänverket anser att en sådan höjning är motiverad inte bara med hänsyn till penningvärdets fall utan också av fritidsfiskets starka expansion vilken ökat värdet särskilt på strömfisket. Fiskeriinten- denten i övre norra distriktet uttalar sig med viss tvekan till förmån för en höjning av avgiftslatituderna. Enligt fiskeristyrelsen bör avgiftslatituderna inte få hindra en anpass- ning till förändringar i penningvärdet utan de bör få överskridas när omprövning sker av den anledningen.

Kammarkollegiet upplyser att en fram- ställning till Kungl. Maj:t om översyn av bestämmelserna i 2 kap. lOå VL förbered- des inom kollegiet, när vattenlagsutredning- ens uppdrag offentliggjordes. Därvid åsyfta- des dels en höjning av avgiftslatituden, dels särskilda bestämmelser om fiskeavgift för korttidsreglering och dels en avveckling av de mindre avgifterna under 50 kr i utbyte mot ett engångsbelopp.

I fråga om avgiftsbeslutens giltighetstid enligt 2 kap. lOå anser fiskeristyrelsen att fastställda avgifter bör kunna omprövas vart tionde i stället för vart tjugonde år. Vatten- rättsdomaren [ Nedre Norrbygdens vatten- domstol och lantbruksna'mnden i Kristian- stads la'n uttalar sig i samma riktning.

Skagsvårdsstyrelsen i Gävleborgs [(in före- slår en höjning av fiskeavgiften enligt 6 kap. 9 å i form av indexreglering. Flottgodsmäng- dernas minskning kan enligt styrelsens me- ning i annat fall leda till att de skador som de fasta flottledsanläggningarna alltjämt vål- lar fisket inte kan kompenseras. Norrbottens la'nsorgan för vattenkraftfrägor anser att maxirniavgiften enligt 6 kap. 9 å bör höjas.

7.2.3. Regleringsavgift

I fråga om det framtida behovet av avgifts- medel anför Norrbottens la'nsorgan för vat— tenkraftfrågor att det trots ökade erfarenhe- ter av regleringsföretagens verkningar har visat sig svårt att förutse alla skador eller den slutliga vidden av skadorna. Man har alltjämt anledning räkna med ett stort behov av avgiftsmedel för att täcka skador som inte ersätts vid den egentliga skaderegleringen enligt VL. Länsorganet tänker här bl. a. på indirekta skador i form av exempelvis mins- kad trivsel för befolkningen i bygden på grund av förfulning eller klimatförsämring. Man bör också kunna använda avgiftsmedel för att behålla försörjningsmöjligheterna i en hårt drabbad by och för att skapa nya trivselmoment.

Önskemål om enklare beräkningsgrunder framställs av kammarkollegiet, vattenrätts- domarna i Övre Norrbygdens, Mellanbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, Vatten- rättsingenjörsföreningen, Norrbottens läns- organ för vattenkraftfra'gar samt Vasa. Kam- markollegiet anser att det för att fastställa det avgiftspliktiga antalet turbinhästkrafteri regel krävs vidlyftiga räkneoperationer som inte är till egentlig nytta för den övriga målbehandlingen. Det framräknade antalet står inte heller i ett konstant förhållande till båtnaden vilken i en eller annan form bör läggas till grund för avgiften. Vattenrätts- domaren i Mellanbygdens vattendomstol föreslår att regleringsavgiften _ om den skall finnas kvar — bestäms i direkt förhållande till den i tillåtlighetssammanhang uträknade regleringsvinsten. Enligt Norrbottens läns- organ för vattenkraftfra'gor bör avgifterna sättas mera i relation till företagets vinst än till antalet turbinhästkrafter.

Enligt en inom Österbygdens vattendom- stol uttalad mening är den vanligen tillämpa- de beräkningsmetoden omständlig och den leder dessutom vid korttidsreglering inte alltid till tillfredsställande resultat. Om en sådan reglering genomförs stegvis, kan meto- den leda till att summan av antalet turbin- hästkrafter för de olika stegen blir större än

om antalet beräknas direkt för slutetappen. Metoden medför vidare att en dygnsreglering under sommartid ger flera turbinhästkrafter än en identisk dygnsreglering under vinter- tid, trots att nyttan av regleringen under vintern är större än under sommaren. Av- giftsberäkningen bör därför förenklas t. ex. genom att avgiften får utgöra viss andel av nettonyttan.

I fråga om avgiftspliktens omfattning finner vattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol det tveksamt om man bör behålla den nuvarande begränsningen till regleringsföretag för vattenkraftändamål. Allt flera regleringar genomförs numera för kommunal eller industriell förbrukning och det finns enligt vattenrättsdomarens mening knappast något sakligt skäl för att avgift inte skulle utgå också för sådana regleringar. Socialstyrelsen, naturvärdssektianen hos länsstyrelsen i Kronobergs län samt Läns- ingenjörers förening uttalar sig i samma riktning. Kammarkollegiet anser att man bör överväga någon form av koncessionsavgift även för större kraftverksföretag. Dessa är fullt jämförbara med regleringsföretagen i fråga om menlig inverkan på kringliggande bygd.

Under hänvisning till bl. a. förändringarna i penningvärdet framför länsstyrelsen [ Väs- terbottens län samt Västerbottens och Narr- battens länsorgan för vattenkraftfra'gar öns- kemål om möjligheter att anpassa avgifterna till ändrade förhållanden bl.a. beträffande penningvärdet genom höjda avgiftslatituder, indexreglering eller större möjligheter till omprövning.

I fråga om ändamålsbestämningen anser fiskeristyrelsen att fritidsfisket och därmed turismen bör kunna främjas genom avgifts- medel. Skogsstyrelsen finner att skogsbruket bör vara ett förstahandsobjekt för stöd. Enligt Västerbottens länsorgan för vatten- kraftfrägor vill det synas som om bygde- begreppet tolkas väl snävt av de myndigheter som hittills haft att yttra sig om använd— ningen av fonderade regleringsavgifter. Byg- debegreppet bör avse hela den kommun som berörs av företaget. Härigenom skulle avgifts-

medlen kunna användas på ett sätt som bättre än f.n. ansluter till kommunens uppbyggnad och utsträckning.

7.2.4. Domstolsavgift

Kritik riktas i olika hänseenden mot bestäm- melserna om domstolsavgift i 11 kap. 95 å VL. Enligt vattenrättsdomaren i Söderbyg- dens vattendomstal förefaller en allmän översyn påkallad. Vattenrättsdomarna iNed- re Norrbygdens, Mellanbygdens och Öster- bygdens vattendomstolar, lantbruksnämnden i Värmlands län och Vattenrättsingenjörsför- eningen ifrågasätter om inte avgiften kan slopas. Lantbruksnämnden framhåller att den rättssökande allmänheten inte vid andra domstolar behöver betala kostnader för domstolsväsendets arbete. En vattenrätts- ingenjör vid Mellanbygdens vattendomstol anser att företag som avser torrläggning av mark bör undantas från avgiftsplikt med hänsyn till avgiftens ringa statsfinansiella betydelse och den irritation som avgiften vållar torrläggningsintressenterna.

Kammarkollegiet anför att avgiftsberäk- ningen kan vara nyckfull t. ex. när det gäller att bestämma den genom en årsreglering uppkommande kraftökningen vid lågvatten. Avgiften bör liksom regleringsavgiften ge- nomgående beräknas med utgångspunkt i båtnaden i en eller annan form, såsom numera sker vid korttidsreglering.

Lantbruksnämnden i Jämtlands län finner en avsevärd höjning av minimiavgiften 50 kr påkallad med hänsyn bl. a. till penningvär- dets fall.

7.2.5 Administration m.m.

Enligt Norrbottens länsorgan för vattenkraft- fra'gor bör bestämmelserna i kungörelsen (l953:620) angående indrivningen och an- vändningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter lämpligen inarbe- tas i VL. Därvid bör tillses att fråga om gottgörelse med avgiftsmedel kan prövas före utgången av tiden för anmälan om oförut- sedd skada, eftersom denna kompensations-

form bör kunna användas utan onödig tidsutdräkt. I alla händelser bör det klarläg- gas under vilka särskilda omständigheter tidsfristens utgång inte behöver avvaktas.

7.3. Utredningens förslag 7.3.1 Allmänt

De frågor som utredningen hittills har behandlat i detta betänkande har främst gällt rättsförhållandet mellan den som vill bygga eller vidta annan åtgärd i vatten och honom motstående enskilda intressen. Som framgått av det föregående har förhållandet i huvud- sak ordnats så att det i första hand åligger företagaren att utföra sitt företag så att ändamålet utan oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan. Det intrång som ändå uppkommer skall i rimlig utsträckning förebyggas med lämpliga åtgärder och eventuellt kvarstående skada skall ersättas i pengar. I fråga om förhållan- det mellan företagaren och motstående all- männa intressen gäller i stort sett samma ordning. Den civilrättsliga ersättning som utgår till enskilda skadelidande kan sägas ha sin motsvarighet i de offentligrättsliga fiske- avgifterna enligt 2 kap. 8 och 10 åå samt 6 kap. 9 å, regleringsavgifterna enligt 4 kap. 14 å och de medel som företagaren enligt 4 kap. 18å kan åläggas att utge för att tillgodose allmänna intressen. Det bör dock anmärkas att regleringsavgifterna till viss del får användas för att kompensera enskilda skadelidande. Medan de nu berörda avgifter- nas syfte alltså i huvudsak är att möjliggöra ekonomisk kompensation, när allmänna in- tressen lider intrång genom företag i vatten, utgör den s.k. domstolsavgiften enligt 11 kap. 95 å ett bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verk- samhet.

Det nuvarande systemet företer otvivel- aktigt en splittrad bild och den bl.a. av vattenöverdomstolen framförda tanken på ett enhetligt avgiftssystem är därför i och för sig tilltalande. Att låta ett sådant system omfatta de 5. k. villkorsmedlen torde å andra

sidan innebära en opåkallad inskränkning i Kungl. Maj:ts generella befogenhet att vill- korsvägen tillgodose allmänna intressen, vil- ken bekräftats av riksdagen så sent som genom 1971 års ändringar i VL:s prövnings- system. Utredningen anser sig sakna anled- ning att nu gå in på denna fråga. Vad de egentliga avgifterna beträffar råder det inga delade meningar om att regleringsavgifter och fiskeavgifter enligt 2 kap. lOå iprincip bör behållas som viktiga delar av det vattenrättsliga kompensationssystemet. Där- med är naturligtvis inte sagt att de båda avgiftstyperna också bör slås samman till en enhetlig vattenföretagsavgift. Vattenlagsut- redningen har emellertid ingående övervägt en sådan sammanslagning men funnit att den skulle medföra olika komplikationer, främst av administrativ natur, utan att erbjuda några betydande fördelar. Utredningen är därför inte beredd att lägga fram något förslag i ämnet men har i stället sökt uppnå ungefär samma fördelar som en gemensam avgift skulle ge genom att i möjlig mån närma de båda avgiftstyperna till varandra. Liksom hittills bör VL:s regler om fiskeavgift ha sin plats i 2 kap. och bestämmelserna om den avgift som skall motsvara regleringsavgif- ten i 4 kap. Senare får övervägas om bestämmelserna om olika avgiftstyper bör föras samman i ett särskilt kapitel i en ny VL.

Vad angår de övriga avgiftstyperna — fiskeavgifter enligt 2 kap. 8 å och 6 kap. 9 å samt domstolsavgift — synes det praktiska behovet mindre framträdande. Bestämmel- serna i 2 kap. 8 å innebär skyldighet för den som bygger i vatten att vidta eller tåla åtgärder till skydd för fisket. De utgör alltså i viss mån en bekräftelse av principen att företagaren är skyldig att vidta rimliga skadeförebyggande åtgärder. Av förarbetena (se NJA II 1919 s. 110) framgår att alternativet i enlighet med VL:s ersättnings- system har ansetts vara att ersättning betalas till fiskerättsägarna och att förhöjd fiske- avgift bestäms enligt 2 kap. 10 å. Efter hand har emellertid i praxis befrielse från skyldig- het att utföra åtgärd enligt 2 kap. 8å

medfört förpliktelse för den byggande att i stället betala särskild avgift för lokala fiske- vårdsåtgärder i hushållningssällskaps eller frskemyndighets regi. Denna praxis har lag- fästs genom 1954 års ändringar i 2 kap. 8 å. Avgifter av detta slag erläggs f. n. med drygt 250000 kr om året. Det kan tilläggas att avgifter för i stort sett samma ändamål som avses i 2 kap. 8å utgår enligt föreskrifter som meddelats enligt äldre lag med omkring 50 000 kr per år.

Genom att avgiften enligt 2 kap. 8å måste utgöra kompensation för åtgärder i det direkt berörda vattenområdet är det inte möjligt för de fiskevårdande myndigheterna att använda avgiftsmedlen för fiskevårdande åtgärder i exempelvis ett bivattendrag där förutsättningarna för positivt resultat kan vara större. Detta får anses innebära en från allmän fiskevårdssynpunkt mindre önskvärd begränsning i handlingsfriheten. För utred- ningen framstår det också som i viss mån irrationellt med två olika avgiftstyper för fiskefrämjande ändamål. Utredningen vill därför förorda en återgång till den rätts- tillämpning som ursprungligen avsetts. Före- tagaren bör alltså med stöd av 2 kap. 8å liksom f. n. kunna åläggas att vidta åtgärder och tåla föreskrifter till skydd för fisket om detta är ändamålsenligt och kan ske till rimlig kostnad. I motsatt fall bör det utgå en med hänsyn till omständigheterna anpassad allmän fiskeavgift. Bestämmelserna i 2 kap. 8 å bör ändras i enlighet härmed.

Den fiskeavgift som enligt 6 kap. 9 å kan åläggas flottande torde från allmän fiske- vårdssynpunkt sakna större praktisk betydel- se. Budgetåret 1969/70 inflöt sålunda om- kring 75000 kr. Avgiften 5 öre per m3 flottgods har varit oförändrad sedan bestäm- melsernas tillkomst år 1919 och det kan därför i och för sig finnas skäl att såsom förordats i ett par enkätsvar anpassa avgiften till de avsevärda förändringarna i penningvär- det. Med hänsyn till flottningens successivt minskade omfattning synes emellertid inte mycket stå att vinna med en sådan åtgärd. Enligt utredningens mening bör bestämmel- sen stå kvar oförändrad i avvaktan på en

Den s.k. domstolsavgift som utgår enligt 11 kap. 95å bör ses mot bakgrund av det förhållandet att VL:s tillkomst bl. a. innebar att en särskild domstolsorganisation tillska- pades för vattenmålen. I förarbetena (se NJA II 1919 s. 472) har framhållits att den nya vattendomstolsorganisationen med nödvän- dighet måste medföra ökade utgifter för statsverket och att det därför inte kunde vara obilligt att kräva något bidrag till kostnaderna av dem som tar den nya organisationen i anspråk för att främja sina intressen. Som framgår av redogörelsen för nuvarande ordning är avgiftsplikten inte generell utan begränsad till vissa företags- typer, främst kraftverks— och regleringsföre- tag, vilka kännetecknas av att de kan beräknas medföra ekonomisk vinst.

Det har i olika sammanhang hävdats att domstolsavgiften av principiella skäl borde avskaffas (se t. ex. riksdagens revisorers berättelse till 1950 års riksdag del II s. 19 ff och prop. 1954: 198 s. 11 ff). Härvid har bl.a. framhållits att parterna i vattenmål på samma sätt som rättssökande i andra mål har att bidra till statsverkets kostnader genom att betala stämpel och lösen och att det saknades skäl att särskilt belasta vissa parts- kategorier. Det har också påpekats att någon motsvarande extra avgift inte uttogs i sam- band med rättegång vid andra specialdomsto- lar. Även i några enkätsvar har röster höjts för att avskaffa domstolsavgiften.

Som vattenlagsutredningen har berört tidi- gare har vattendomstolsorganisationen nu- mera införlivats med det allmänna domsrols- väsendet, låt vara att vattendomstolarna alltjämt finns kvar som judiciella organ. De är emellertid numera formellt sett allmänna underrätter i särskild sammansättning. Re- dan de principiella invändningar som riktats mot domstolsavgiften medan den självstän- diga vattendomstolsorganisationen fanns kvar har enligt utredningens mening haft fog för sig. I dagens läge har avgiften uppenbar- ligen inte längre något principiellt berättigan- de, och den bör följaktligen avskaffas.

I fråga om de statsfinansiella aspekterna

framgår av bilaga 3 g att det sammanlagda avgiftsbeloppet är mycket skiftande år från år. Uttryckt i medeltal för år under femårs- perioder blir värdet för perioden 1955/56— 1959/60 423 000 kr, för perioden 1960/61—1964/65 2 074 000 kr och för perioden 1965/66—1969/70 944 000 kr. För treårsperioden 1967/68—1969/70 är medel- talet dock bara drygt 500000 kr. Detta belopp bör jämföras med statsverkets totala kostnad för vattendomstolarna under samma period, 5 a 6 miljoner kr. Beaktas bör vidare att vattenfallsverket, som hittills stått för inemot hälften av vattenkraftutbyggnaderna, svarar för en betydande del av avgiftsbelop- pen. Som utredningen framhållit i annat sammanhang måste man utgå från att till- strömningen av nya kraftverks- och regle- ringsmål varken till antal eller omfattning kommer att motsvara tillströmningen under de senaste decennierna (jfr SOU 1970:40 s. 62). Med hänsyn till att avgiftsbeloppen till alldeles övervägande del härrör från dessa måltyper kan alltså domstolsavgiftens stats- finansiella betydelse väntas minska succes- sivt. Hur stor minskningen kan bli är svårt att förutsäga. Med ledning av uppgifter om hittillsvarande vattenkraftutbyggnader och prognoser rörande 1970-talets utbyggnader kan man gissa att avgiftsbeloppen kommer att uppgå till i genomsnitt omkring 250 000 kr per år under innevarande decennium, vil- ket alltså skulle innebära en halvering av den årliga genomsnittsavgiften för perioden

1967/68—1969/70. Anförda omständigheter talar enligt utred- ningens mening för att domstolsavgifterna bör slopas utan att statsverket bereds sär- skild kompensation för det inkomstbortfall som uppkommer därigenom. Kan viss kom- pensation inte undvaras, synes man kunna överväga att höja den avgift som enligt avgiftslistan till expeditionskungörelsen (l964:618) utgår för ansökan varigenom vattenmål anhängiggörs och för expeditions- avgift för dom i sådant mål.

Om man bortser från den fiskeavgift som tills vidare bör utgå enligt 6 kap. 9å kommer alltså det nya avgiftssystemet att

omfatta två avgiftstyper. Den ena, som motsvarar nuvarande regleringsavgift, bör med hänsyn till vad som skall tillgodoses kallas bygdeavgift. Den andra blir en allmän fiskeavgift. De båda avgiftstyperna behandlas i det följande var för sig.

7.3.2. Bygdeavgift

I regleringsavgifter inflyter f.n. omkring 10 miljoner kr om året och det har hittills betalats omkring 110 miljoner kr i sådana avgifter. Som framgår av redogörelsen för nuvarande ordning används avgiftsmedlen dels för att i regleringsbygderna gottgöra enskilda intressen för skador som inte är ersättningsgilla enligt 9 kap. VL eller av annan anledning inte ersatts i vattenmålet och dels för att tillgodose andra bygdebehov av mera allmänt slag. För det förstnämnda ändamålet har dock bara blygsamma belopp använts. Det totala årliga ersättningsbeloppet har på senare år understigit 100000 kr. Betydande belopp har däremot utgått för sådana allmänna bygdebehov som sport och fritidsverksamhet, vägbelysning och elektri- fiering, turism, enskilda vägar, kulturella ändamål, renskötsel, va-anläggningar, gator och parker. Som Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor har anfört i sitt enkätsvar har man alltjämt anledning att räkna med ett stort behov av avgiftsmedel för sådana ändamål. De stora regleringarna är i huvud— sak lokaliserade till utflyttningsbygder i Norrlands inland och de berörda kommuner- na har oftast svag ekonomi. Tillgången på avgiftsmedel utgör alltså ofta en förutsätt— ning för investeringar av angivet slag. Bakom de nuvarande bestämmelserna om reglerings- avgift ligger den uppfattningen att den vinst som företaget ger ofta uppkommer på bekostnad av avsevärda naturförändringar i den omgivande bygden och olägenheter av olika slag för befolkningen och att det därför är rimligt att en del av denna vinst kommer bygden till godo i form av avgiftsmedel. Enligt utredningens mening har detta synsätt alltjämt fog för sig. Frågan är närmast om avgiftsplikten såsom förordas i några enkät-

svar bör utvidgas till att omfatta även andra företag i vatten än vattenregleringar för kraftändamål.

Av allmänna rättviseskäl är det i och för sig motiverat att införa avgiftsplikt för alla företag i vatten oberoende av deras ändamål, förutsatt att de är av sådan omfattning eller beskaffenhet att de mera kännbart inverkar på bygdens förhållanden. Som exempel på sådana med större kraftregleringar jämför- bara företag kan i första hand nämnas kraftverken men också större sjöregleringar och vattenbortledningar t. ex. för vattenför— sörjning. Några principiella hinder mot en sådan utvidgning av avgiftsplikten kan inte anses föreligga. Av förarbetena (se NJA II 1919 s. 245) framgår att avgiftsskyldigheten enligt 4 kap. 14 å begränsats till vattenregle- ringar för kraftändamål främst därför att tvångsrätten till reglering inte förutsätter rätt till vatten i regleringsbassängen utan är ett utflöde av förfoganderätten till den för regleringsvinstens tillgodogörande nödvän— diga fallhöjden. År 1959 infördes emellertid avgiftsplikt också för korttidsreglering som oftast sker vid kraftverksdammarna och då bara berör ett vattenområde till vilket företagaren har vattenrätt. Frågan om sådan rätt föreligger eller inte beträffande det påverkade vattenområdet får därför numera anses sakna betydelse för avgiftsskyldighe- tens omfattning. Man måste emellertid räkna med att det även i fortsättningen blir kraftföretagen, dvs. kraftverk samt regle- ringar och s. k. överledningar till förmån för kraftverk, som främst kan påverka bygdens förhållanden i någon mera betydande om- fattning. I den mån andra företag någon gång kan ha liknande inverkan bör intrång i bygdeintressen i allmänhet kunna kompense- ras med villkorsmedel. Utredningen vill där- för förorda att skyldigheten att utge bygde- avgift begränsas till kraftföretagen.

I förhållande till gällande rätt innebär detta ställningstagande bl.a. att inte bara vattenregleringar utan också kraftverken for- mellt sett kommer att omfattas av avgifts- plikt till förmån för bygdeintressen. Det bör emellertid framhållas att nuvarande avgifts—

skyldighet enligt 4 kap. 14 å åvilar de strömfall som har båtnad av vattenregle- ringen. Avgifterna belastar alltså i första hand kraftverksägarna i det nedanförliggande vattendraget. Regleringsavgiften fungerar följaktligen i praktiken som ett slags kraft- verksavgift. Alla kraftverk av någon storleks- ordning betjänas f. ö. numera av regleringar och dessa bör närmast ses som en nödvändig följd av genomförd eller planerad kraftverks- utbyggnad. Det kan tilläggas att den nuva- rande skyldigheten att betala avgift enligt 4 kap. 14 å för korttidsreglering i viss mån in- nebär att kraftverken avgiftsbelagts. Vad ut- redningen föreslår innebär således inte något mera väsentligt avsteg från nuvarande ord- ning.

Det är självfallet inte meningen att kraft- verken skall påföras nya avgifter medan regleringsavgifter utgår i samma omfattning som nu. Avgiftssystemet bör utformas så att den sammanlagda belastningen på de olika kraftverksägarna blir rimlig. Sett från bygde- intressenas synpunkt bör det vara likgiltigt om avgift bestäms enbart för kraftverken, enbart för regleringarna eller för båda före- tagstyperna ikombination, så länge de totala avgiftsbeloppen blir tillräckliga för sitt ända- mål. I sammanhanget bör också påpekas att en avgiftsplikt för kraftverk enligt utred- ningens förslag innebär att även kraftverks- bygderna forrnellt blir bidragsberättigade.

Det mest framträdande behovet av änd- ringar i bestämmelserna om regleringsavgifter hänför sig till beräkningsgrunderna. I detta hänseende har sedan länge röster höjts för enklare regler (se prop. 1944:169 5. 55 och 70 samt prop. 195931 5. 24 f) och även i flera enkätsvar riktas kritik mot den nuva- rande ordningen. F.n. gäller att reglerings- avgift utgår för vattenkraft i ett strömfall som ökar i mängd eller värde genom vatten- reglering, förutsatt att ökningen är av viss minsta storlek. Storleken kan uttryckas så att summan av den faktiska och den mot värdeökningen svarande ökningen av vatten- kraft som vinns genom regleringen skall vara lägst 500 turbinhästkrafter. Den faktiskt

ökade vattenkraften beräknas ur den ökade årliga vattenvolym som genom regleringen kan nyttiggöras i kraftverket. Den mot värdeökningen svarande ökningen av uttag- bar vattenkraft skall enligt prop. 1944:169 5. 28 och 69 beräknas på ett tänkt antal turbinhästkrafter vilket tal förhåller sig till totala antalet turbinhästkrafter som ökar i värde på samma sätt som värdeökningen förhåller sig till sistnämnda antal turbinhäst- krafters värde efter regleringen. Det antal turbinhästkrafter som ökar i värde bestäms med utgångspunkt i den till högvärdigare tid, t. ex. från natt till dag, överflyttade vatten- mängden i medeltal för år.

Vid beräkning av regleringsavgift för års- regleringar beaktas i praxis bara kraftökning och värdeökning upp till en viss s. k. fiktiv eller antagen utbyggnadsvattenföring. Denna vattenföring, som oftast är betydligt lägre än den faktiska utbyggnadsvattenföringen, be- stäms så att regleringen då ger största ökning av vattenkraften. Att vattenkraften till följd av regleringen minskar inom registret mellan fiktiv och faktisk utbyggnadsvattenföring beaktas inte alls. Den högre utbyggnaden har ansetts vara uteslutande avsedd för korttids- reglering. Denna på en fiktiv utbyggnadsvat- tenföring baserade beräkningsmetod är histo- riskt betingad. Den kom till före 1944 års lagändring, då regeln om värdeökning som grund för avgiftsskyldighet infördes, och behölls därefter trots att behovet av en sådan beräkningsmetod synes ha minskat eller bortfallit genom lagändringen.

Som framgår av enkätsvaren är beräk- ningsförfarandet inte teoretiskt invändnings- fritt. Det leder dessutom till påtagliga fel när den för en viss reglering bestämda fiktiva utbyggnadsvattenföringen höjs i samband med tillkomsten av en ny reglering. Det antal hästkrafter på vilket avgiften skall baseras blir nämligen regelmässigt större om man adderar hästkrafterna för varje reglerings- etapp än om beräkningarna grundas på den totala förändringen av alla regleringar sam- mantagna. Samma förhållande uppkommer om man, som vanligen sker, beräknar avgif- terna separat för årsreglering och korttidsreg-

lering. I så fall beräknas nämligen värdeök- ning genom korttidsreglering även inom ett vattenföringsintervall där förlorad vatten- kraft på grund av årsreglering tidigare läm- nats obeaktad.

En annan svaghet i nuvarande ordning ligger i den betydande osäkerhet i resultat som uppkommer, när kraftens värdeökning skall överföras till ett däremot svarande kraftbelopp med hjälp av antagna relativtal för kraftvärdet under olika tider av året, veckan och dygnet. De faktiska relativvärde- na varierar nämligen på ett inte förutsebart sätt från år till år och från vecka till vecka beroende på den aktuella kraftbalansen och produktionssystemets sammansättning. Det kan tilläggas att sådana beräkningar numera anses helt otidsenliga och att nya metoder för kraftvärdering på senare tid förts på tal av en arbetsgrupp som utsetts av vattenfalls- verket och Svenska kraftverksföreningen. Den metod som tillämpas vid överföring av värdeökning till ett motsvarande kraftbelopp och som bygger på 1944 års motivuttalande innebär vidare att hänsyn bara tas till den relativa värdeökningen och inte till den faktiska regleringsvinsten. Detta leder i vissa fall till verklighetsfrämmande resultat.

Den kritik som riktats mot de nuvarande beräkningsmetoderna är alltså enligt utred- ningens mening i hög grad berättigad. Utred- ningen har därför sökt skapa ett helt nytt system för beräkning av bygdeavgift vilket bygger på faktorer som är kända eller lätta att bestämma samtidigt som de ger uttryck för företagens omfattning och därmed anty- der deras inverkan på bygden.

I fråga om kraftverken bör beräkningen grundas på den effekt som kan tas ut vid de i kraftverket installerade generatorerna, i fort- sättningen kallad den installerade effekten. Detta värde kan lätt erhållas. Det brukar bl.a. framgå av ansökningshandlingarna rö- rande kraftverket. Den installerade effekten får anses återspegla inte bara kraftverkets storlek utan också sambandet mellan kraft- verket och de regleringar som betjänar det. Effekten bestäms av utbyggnadsvattenföring och fallhöjd. I det förra hänseendet förelig-

ger ett klart samband med nyttan och omfattningen av korttidsreglering till förmån för kraftverket. Detsamma gäller åtminstone inom vissa gränser också beträffande års- och flerårsreglering. Genom att nyttan av en reglering under alla förhållanden är avhängig av den fallhöjd på vilken regleringen utnytt- jas i kraftverket, blir den installerade effek- ten också härigenom ett mått på reglerings— vinsten.

Det nu anförda leder närmast till den slutsatsen att kraftverksavgiften kan bestäm- mas så att den inrymmer även avgifter för regleringar. Utredningen förordar en sådan lösning beträffande korttidsregleringarna. Med korttidsreglering avses därvid reglering av avrinningen under dygn, vecka eller längre helg såsom jul eller påsk. Som tidigare be- rörts sker korttidsreglering oftast vid kraft- verken, och regleringarnas nytta och omfatt- ning kommer till direkt uttryck i kraftver- kens storlek. Det sist sagda gäller också för överledningarna som ofta är en förutsättning för lönsam kraftverksutbyggnad, och särskild bygdeavgift bör därför inte utgå för dem. Däremot hör av flera skäl avgift alltjämt be- stämmas särskilt för års- och flerårsregle- ringar. Sambandet mellan dessa företag och kraftverkens effekt är, som antytts tidigare, inte lika entydigt. Regleringarna ger alltså inte något direkt utslag i kraftverkens ut- byggnadsvattenföring, när de har sådan om- fattning att de medger utjämning av vatten- tillgången mellan våtår och torrår. Det bör också framhållas att man bara genom sär- skild avgiftsbeläggning kan anpassa avgiften till regleringens inverkan på den omgivande bygden. På vilken fallhöjd regleringsvinsten tillgodogörs är från den synpunkten av un- derordnad betydelse, utan magasinets storlek blir helt naturligt utslagsgivande. Bygdeavgif- ten för vattenreglering bör därför grundas på magasinsvolymen i likhet med vad som nu gäller för fiskeavgift enligt 2 kap. 10 å.

Enligt det nämnda lagrummet skall fiske- avgift för vattenreglering bestämmas med utgångspunkt i vad som kan kallas olika avgiftsenheter. Varje sådan enhet består av viss del av vattenmagasinets volym. Avgifts-

enheten är 50000 m3 intill magasinsvoly- men 100 miljoner m3 och 100000 ni3 för vad som överstiger denna volym. Man har härigenom velat få en beräkningsgrund som i tillräcklig grad anknyter till regleringen och dess omfattning, varvid det ansetts påkallat att reducera avgiften för regleringsföretag av mera betydande storleksordning (jfr prop. 1954:23 s. 32). Utredningen anser att denna beräkningsgrund med fördel bör kunna till— lämpas också när det gäller bygdeavgift för vattenreglering. För kraftverk bör på mot- svarande sätt fastställas en avgiftsenhet om- fattande ett visst antal kW. Efter mönster av bestämmelserna i 2 kap. 10å och 4 kap. 14å bör det vidare fastställas vissa avgifts- latituder vilka kan anknytas till dessa enhe- ter.

Inom utredningen har verkställts särskilda undersökningar för att bestämma avgifts- enheter av lämplig storlek. En utgångspunkt har härvid varit att det totala avgiftsbeloppet inom landet, beräknat enligt det nya syste- met, i stort sett skall motsvara vad som f. n. årligen inflyter i regleringsavgifter enligt 4 kap. 14 å. Vidare har eftersträvats en i huvudsak oförändrad avgiftsbelastning för de enskilda företagen. Slutligen har undersök- ningarna skett med utgångspunkt i nuvaran- de avgiftslatitud för regleringsavgift i normal- fallen, dvs. lägst 3 kr och högst 8 kr. Utifrån dessa förutsättningar har upprepade försöks- beräkningar med avgiftsenheter av olika storlek utförts för befintliga kraftverk och regleringar i vissa älvsystem. Undersökning- arna omfattar företag som tillsammans svarar för minst 80% av de totala regleringsavgif- terna i landet. Varje kraftverk har härvid för varje avgiftsenhet påförts det efter andelarna i regleringarna vägda medeltalet av avgifterna per turbinhästkraft för de årsregleringar som utförs för kraftverket, medan regleringarna för varje avgiftsenhet åsatts samma avgift som nu utgår i regleringsavgift per turbin- hästkraft. Varje kraftverks totala avgiftsbe- lastning enligt det nya systemet — summan av bygdeavgiften för kraftverket och dess andelar i bygdeavgiften för regleringar som betjänar kraftverket — har sedan jämförts

med vad som f.n. åvilar kraftverket i form av regleringsavgifter enligt 4 kap. 14å VL. Vissa jämkningar har vidtagits. I de fall då avgift nu utgår enligt beslut före 1959 års lagändring har sålunda avgiften omräknats till vad som kan antas komma att bestämmas vid en omprövning. På samma sätt har förfarits då avgift för utbyggda kraftverk utgår efter vad som gällde under outbyggda förhållanden. Vidare har summan av regle- ringsavgifterna för de enskilda kraftverken i en älv fördelats mellan kraftverken efter de inom regleringsföretagen fastställda andels- talen. Detta förfarande tillämpas nämligen i flertalet älvar.

De avgiftsenheter som vid dessa beräk- ningar visat sig bäst motsvara nuvarande avgiftsnivå utgör för vattenkraft 6 kW installerad effekt intill 150 % av effekten vid medelvattenföring och 12 kW för installerad effekt därutöver. För vattenreglering blir avgiftsenheten en magasinsrymd av 15 000 m3 intill rymden 100 miljoner m3, 30 000 m3 för den ytterligare rymden intill 1 000 miljoner rn3 och 60000 m3 för rymden därutöver. Att avgiftsskyldigheten i fråga om kraftverken begränsats för s.k. toppeffekt sammanhänger också med att varken kraft- verkets ekonomiska förutsättningar eller dess inverkan på den kringliggande bygden står i eljest antagen relation till utbyggnadseffek- ten, när utbyggnadsvattenföringen är extremt hög till följd av goda möjligheter till korttidsreglering. Den jämkade avgiftsskyl- digheten för större regleringsmagasin anslu— ter i princip till vad som redan gäller för fiskeavgift. Det har dock ansetts påkallat att ytterligare reducera den marginella avgiften per magasinsenhet för de allra största regle- ringarna. Som tidigare framhållits får nämli- gen regleringens marginella inverkan antas avta när man närmar sig de högsta magasins- volymerna. De största regleringarna torde f. ö. lokaliseras till bygder där ingreppen kan accepteras antingen därför att reglerings- amplituden på grund av sjöns storlek kan hållas inom måttliga gränser eller helt enkelt därför att sjön ligger avsides.

Resultatet av beräkningen med nu angiv-

na värden på enheterna redovisas för vart och ett av de avgiftspliktiga kraftverken i Luleälven, Umeälven, Ångermanälven, Fax- älven, Indalsälven, Göta älv och Lagan i bilaga 4 a—f, och för kraftverken samman- tagna för varje älv i bilaga 4 g. Som framgår av bilagorna 4 a—f uppstår för vissa kraftverk betydande skillnader i avgiftsbelastning en- ligt det nuvarande och det försöksvis tilläm- pade systemet. Detta gäller särskilt i Lule- älven, Göta älv och Lagan. Förhållandet kan förklaras bl.a. med att avgift f. n. utgår för korttidsreglering vid vissa kraftverk men inte vid andra och att nuvarande avgifter har bestämts enligt olika metoder i olika älvar. I vissa fall kan avvikelserna bero på att ett kraftverks utbyggnadsvattenföring har påver- kats av planerade regleringar som sedan inte genomförts. Avvikelserna blir särskilt stora i Göta älv och Lagan. Detta beror huvudsak- ligen på att den fallhöjd vid vilken reglerings- vinsten tillgodogörs är väsentligt mindre än vad som är normalt. Vad särskilt gäller Vänern beror skillnaden dessutom på att den utnyttjade magasinsrymden bara utgör en mindre del av det tillåtna magasinet. Enligt utredningens mening bör avvikelser som har samband med särskilda förhållanden inte tillmätas avgörande betydelse när det gäller att bedöma om det nya systemet är använd- bart på nya företag. Avvikelserna går åt olika håll och skillnaden mellan totalsummorna är obetydlig. Man har därför anledning räkna med att de totala avgifterna för nytillkom- mande företag skall bli istort sett desamma, vilket system som än tillämpas. Utredningen anser för sin del att de verkställda undersök- ningarna ger vid handen att ett system med avgiftsenheter för kraftverk och reglerings- företag är ägnat att leda till en godtagbar fördelning av avgiftsbördan samtidigt som det är lätt att tillämpa.

Av avgörande betydelse för frågan om systemet bör genomföras blir självfallet hu- ruvida det kan göras tillämpligt också på äld- re företag. I detta hänseende bör till en bör- jan erinras om att systemet bara formellt sett kan anses innefatta ny avgiftsbeläggrring,

nämligen av kraftverken. Som utredningen nyss har utvecklat fungerar redan den nuva- rande regleringsavgiften i praktiken som ett slags kraftverksavgift. Vad systemet innebär i fråga om avgiftsskyldighetens omfattning bör alltså inte hindra att det tillämpas på äld- re företag.

En sådan ordning får vissa iögonenfallande konsekvenser i fråga om omprövningen av äldre avgiftsbeslut. Det nya systemet kan nämligen övergångsvis framtvinga en omför- delning av fastställda avgifter inom ett helt vattensystem, så snart det tillkommer ett nytt kraftverks- eller regleringsföretag för vilket bygdeavgift skall fastställas eller om- prövning dessförinnan skall ske av fastställd regleringsavgift. Från mera principiell syn- punkt kan det synas betänkligt att lagakraft- vunna avgiftsbeslut kan få rivas upp under sin giltighetstid. Det rättsskydd som beslutet innebär för den avgiftsskyldige bör emeller- tid beaktas genom att avgiftsbelastningen behålls väsentligen oförändrad under det äldre beslutets återstående giltighetstid. Det nya systemet bör emellertid inte heller för tiden därefter få medföra några mera avse- värda förändringar i den reella avgiftsnivån (jfr 3LU 19595 5. 23 ff). Det kan kanske också göras gällande att ett så omfattande omprövningsförfarande som systemet kan medföra ställer myndigheter och parter inför alltför stora praktiska svårigheter. Den utred- ning som krävs är dock inte av annat slag än den undersökning rörande det nya systemets verkningar som vattenlagsutredningen verk- ställt för bl. a. fem större älvar och som inte varit särskilt tidskrävande. Det bör tvärtom vara ändamålsenligt att avgiftsfrågoma för varje vattensystem kommer under bedöman- de i ett sammanhang. Utredningen föreslår därför att den nuvarande regleringsavgiften enligt 4 kap. 14å ersätts av en bygdeavgift utformad i enlighet med de nu angivna riktlinjerna.

Som framgått av det tidigare anförda har de olika avgiftsenheternas storlek beräknats med teoretisk utgångspunkt i nuvarande totala avgiftsnivå och i avgiftslatituderna i 4

kap. 14å VL. Det gäller härefter att ta ställning till den allmänna avgiftsnivån för framtiden. Härvid måste medelsbehovet vä- gas mot den belastning på företagen som avgifterna utgör och återverkningarna av denna belastning i konsumentledet.

I fråga om behovet av avgiftsmedel kan först konstateras (jfr bilaga 3 c) att den totala behållningen, ungefär en fjärdedel av de totala inkomsterna, är påfallande stor. Redovisningen för de senaste budgetåren 1965/66—1969/70 tyder dock på en bättre balans mellan inkomster och utgifter (jfr bilaga 3 d). Den ökade behållningen utgörs huvudsakligen av räntor på tidigare fondera- de medel. Detta gäller länen sammantagna. Av de i sammanhanget viktiga länen har Jämtlands och Västerbottens län förbrukat både avgifter och räntor medan Norrbottens och Västernorrlands län har fonderat drygt hälften av inkomsterna. I Kopparbergs och Värmlands län har inkomster och utgifteri stort sett balanserat. I övriga län har bara en ringa del av avgifterna förbrukats. Att betydande belopp har fonderats får dock inte utan vidare tas som ett tecken på att det inte behövs några tillskott av avgiftsmedel. Fondering kan vara uttryck för medveten planering av större projekt. Det kan också förhålla sig så att avgifterna t. ex. för Norr- bottens län har ökat så snabbt att de tillgäng- liga resurserna inte hunnit utnyttjas. Allmänt sett kan dock antas att vissa behov t. ex. av medel för vägbelysning och liknande ända- mål efter hand blir mättade. Det kan anmär- kas att exempelvis va-anläggningar och gator kan ha bort finansieras över den kommunala budgeten i stället för med avgiftsmedel. Å andra sidan kan nya behov anmäla sig. Res- taurering av mindre vattendrag i naturvår- dande och fiskeförbättrande syfte har under senare år fått allt större aktualitet på olika håll i landet, och för sådana ändamål bör av- giftsmedel självfallet kunna ställas till förfo- gande i de av vattenföretagen berörda byg- derna. Även skogsbruket i bygden bör kunna främjas genom avgiftsmedel. Behovet av forskning med inriktning på mål som är till fromma för kraftverks- och regleringsbyg-

derna bör vidare uppmärksammas. Också be- hov av här antytt slag bör emellertid i rimlig mån kunna tillgodoses inom ramen för nuva- rande avgiftsnivå. Det bör beaktas i samman- hanget att de årliga inkomsterna av avgifts- medel kan beräknas till omkring 15 miljoner kr mot slutet av 1970-talet vilket innebär att tillgången på avgiftsmedel kommer att öka med omkring 50 % under decenniet, om nu- varande ordning med regleringsavgifter be— hålls oförändrad.

Vad sedan gäller belastningen på företa- garsidan kan vattenkraftproduktionen vid slutet av 1970-talet beräknas uppgå till ungefär 60 miljarder kWh per år och ha ett produktionsvärde av omkring 1 500 miljoner kr. Avgifterna utgör alltså grovt räknat i medeltal l % av kostnaden för kraftens framställning. I vissa fall kan denna andel vara större, 2 år 3 %. Eftersom en stor del av elkostnaden hänför sig till andra faktorer än produktionen och då värmekraften år 1980 kan väntas svara för ungefär hälften av elkraften blir avgifternas andel i den totala elkostnaden likväl så låg att den knappast kan betunga konsumenterna. En måttlig höjning av avgiftsnivån skulle från denna synpunkt kunna te sig försvarlig. Utredning- en vill emellertid inte förorda detta med hänsyn till att kraftindustrin nu arbetar i ett betydligt kärvare läge än under slutet av 1950-talet, vilket på senare tid kommit till uttryck bl. a. i taxehöjningar.

De önskemål om ändringar i avgiftsnivån som framförts i enkätsvaren betingas framför allt av penningvärdeförändringarna. Från några håll förordas ett indexreglerat avgifts- system i syfte att göra avgifterna värdebe- ständiga. Om systemet med avgiftslatituder behålls anses det påkallat med högre latitu- der än de nuvarande och större möjligheter till omprövning.

Ett indexreglerat avgiftssystem innebär otvivelaktigt ett smidigt och säkert sätt att anpassa avgifterna till förändringarna ipen- ningvärdet. Lagtekniskt sett kan systemet lätt genomföras t. ex. genom att bestämma avgiften för varje avgiftsenhet till viss del av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring. Utredningen anser det emellertid principiellt olämpligt att på detta rättsområde införa automatiskt verkande regler som kan påverka kostnadsutvecklingen (jfr SOU 1964:1 s. 26 f). Om latituderna bestäms till lägst 3 kr och högst 8 kr innebär detta att man står kvar på 1959 års avgiftsnivå. Därefter har penningvärdet otvi- velaktigt undergått betydande förändringar. Enligt utredningens mening bör detta emel- lertid inte vara avgörande. Som nyss anförts kan medelsbehovet under 1970-talet väntas bli tillgodosett, även om avgiftsnivån behålls oförändrad. Den anpassning till penningvär- deförändringarna som skedde genom 1959 års lagstiftning kan med andra ord sägas vara tilltagen med så vida marginaler att någon ytterligare anpassning f.n. inte är påkallad. Hittills bestämda avgifter torde bara i ensta- ka undantagsfall utgå efter maximibeloppet 8 kr. Utredningen föreslår därför att bygde- avgiften per avgiftsenhet bestäms till lägst 3 och högst 8 kr. Även med dessa latituder kommer det nya systemet att ge högre avgifter än det nuvarande i de allt vanligare situationerna att befintliga kraftverk utvid- gas för att öka effektutbytet. Den intensiva- re korttidsreglering som förutsätts skulle nämligen inte i samma mån ge utslag i högre regleringsavgifter.

När bygdeavgiftens storlek skall bestäm- mas bör hänsyn liksom f.n. tas till den större eller mindre förändring av vattenför- hållandena som företaget vållar och till den större eller mindre olägenhet eller fördel som uppkommer för bygden. Däremot bör hän- syn inte längre tas till kostnaderna för och båtnaden av företaget.

Såsom har framgått av det föregående bör bygdeavgift utgå bara för företag som på grund av sin storlek eller ingripande beskaf- fenhet kan antas ha mera kännbar inverkan på bygdeförhållandena. Mindre företag kan i allmänhet inte väntas ha sådan inverkan och bör därför undantas från avgiftsplikt. Detta kan lämpligen ske genom en föreskrift att av- gift inte utgår om antalet avgiftsenheter un- derstiger 2 000. Härigenom undviks också

att myndigheter och enskilda belastas med administrativt arbete som inte står i propor- tion till beloppens storlek. Förslaget innebär alltså att lägsta bygdeavgift blir 6000— 16 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att lägsta regleringsavgift f.n. utgör 1 500— 4 000 kr.

Den föreslagna begränsningen innebär bl.a. att vattenreglering med mindre maga- sinsrymd än 30 miljoner m3 befrias från avgift. Därmed torde alla regleringsmagasin för enbart korttidsreglering bli undantagna från avgift utan att detta behöver särskilt anges. Såvitt känt finns nämligen inga sådana magasin med större rymd och det kan inte heller anses sannolikt att några sådana magasin skall tillkomma. I detta samman- hang bör anmärkas att större korttidsregle- ringsmagasin däremot förekommer inom gränserna för ett flertal stora årsregleringar. I sådana fall bör bygdeavgift utgå efter hela årsregleringens rymd men avgift bör givetvis inte utgå därutöver för den korttidsreglering som bedrivs inom en del av denna rymd.

Tidsfristen för omprövning av avgifts- beslut enligt 4 kap. 14 å förkortades genom 1959 års lagstiftning från 20 till 10 år. Det kan inte gärna komma i fråga att — såsom förordats på något håll — ytterligare förkorta avgiftsbeslutens giltighetstid. I fråga om omprövning med hänsyn till inträffade för- ändringar i penningvärdet har kammarkolle- giet hävdat att ändring i penningvärdet inte kan åberopas till stöd för höjning av regle- ringsavgift. Utredningen finner det tveksamt om detta är riktigt. Uttalanden i förarbetena till 1959 års lagstiftning tyder närmast på att regleringsavgift vid utgången av varje avgifts- period kan inom gällande avgiftslatituder anpassas till sådana förändringar (jfr prop. 1959:31 s. 10 f, 18 f och 32). Har avgiftslatituderna höjts under avgiftsperio- den får avgiften alltså också höjas, låt vara att 1959 års riksdag för sådana fall förordat viss restriktivitet i tillämpningen. Utred- ningen anser att det i nya bestämmelser om bygdeavgift bör slås fast att omprövning efter avgiftsperiodens slut får ändras med

hänsyn bl. a. till förändringar i penningvär- det. Detta gäller redan nu i fråga om allmän fiskeavgift. Självfallet bör det liksom f.n. ankomma på statsmakterna att genom änd- ringar i avgiftslatituderna bestämma den allmänna avgiftsnivån.

Regleringsavgifterna får nu användas i bygden för två olika grupper av ändamål, nämligen gottgörelse för enskilda skador samt allmänna ortsändamål. Utredningen anser det inte påkallat att nu föreslå någon ändring i denna princip för bygdeavgiftens del men vill ändå understryka vikten av att bygdebegreppet ges en vid tolkning. Stats- makterna betonade i anslutning till 1959 års lagändring att bygdeområdet inte får avgrän- sas så snävt att bara trakten kring själva regleringsmagasinet tillgodoses med regle- ringsavgiftsmedel (jfr prop. 1959:31 s. 34 och 3LU 19595 5. 19). Med utredningens förslag kommer någon tvekan inte att kunna råda om att även kraftverksbygderna blir berättigade till anslag av bygdeavgiftsmedel. Samtidigt bör emellertid anmärkas att den ändring som förslaget på denna punkt innebär närmast är av teoretisk natur. Änd- ringen får enligt utredningens mening inte leda till att områdena kring regleringsmaga— sinen blir eftersatta vid tilldelningen av avgiftsmedel. Riktpunkten bör vara att dessa skall användas där de bäst behövs inom utbyggnadsområdena och alltför stor vikt synes inte böra tillmätas frågan från vilket företag medlen härrör. Med det sagda vill utredningen också ta avstånd från det upp- slag som från något håll framförts att avgiftsmedlen skall knytas till kommun som berörs av företag. En sådan anknytning skulle enligt utredningens mening i många fall kunna leda till en inte önskvärd begräns- ning av användningsområdet.

Ehuru den nuvarande ändamålsbestäm- ningen synes i huvudsak lämplig, anser utredningen det påkallat att den exemplifie- ring av de allmänna ortsändarnålen som nu lämnas i 4 kap. 15å ses över. Som utred- ningen tidigare anmärkt talas i detta lagrum om jordbrukets främjande, särskilt genom

jords torrläggning, eller beredande av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens behov. Syftet med översynen bör vara att ge bestämmelsen ett innehåll som bättre än det nuvarande täcker behov vilka i dag är aktuella i kraftverks- och regleringsbygderna. Utredningen hänvisar i detta sammanhang till sina tidigare uttalan- den om tänkbara nya behov av avgiftsmedel. Förslagsvis synes som exempel på allmänna ändamål beträffande den bygd som berörs av företag kunna anges åtgärder och forskning till gagn för näringsliv, kommunikationer, miljöskydd, kulturliv och friluftsliv ävensom uppförande av samlingslokaler och andra anläggningar för gemensamt behov. Eftersom en närmare definiering av de allmänna ortsändamålen även efter en modernisering av den innebörd utredningen nu antytt lämpligen bör kunna ändras från tid till annan utan onödig omgång, föreslår utred- ningen att exemplifieringen får ske i admi- nistrativ ordning med stöd av fullmakt för Kungl. Maj :t — motsvarande den som redan gällande lag innehåller — att meddela närma— re bestämmelser om avgiftsmedlens använd- ning.

De nya administrativa bestämmelserna om medelsanvändningen synes liksom bestäm- melserna om medlens indrivning kunna in- föras i vattenrättskungörelsen.

7.3.3. Allmän fiskeavgift

Fiskeavgifterna enligt 2 kap. 10 & VL uppgår f.n. till drygt en miljon kr om året. Medlen används i enlighet med statsmakternas beslut till ungefär lika delar för forskning och försöksverksamhet på fiskets område och för olika former av fiskevård m.m. (bilaga 3 a och b, jfr prop. 195423, 3LU 2, rskr 97). Som fiskeristyrelsen framhåller är avgifterna ett mycket betydelsefullt instrument för den statliga fiskeripolitiken, och detär självfallet rimligt att de företag som genom åtgärder i vatten medför skada för fiskerinäringen i stort också får tillskjuta medel för de angivna ändamålen.

Skyldighet att utge fiskeavgift föreligger f. n. dels för kraftanläggningar, dels för regleringsföretag och dels för företag som innebär — med lagens ord — tillgodogörande av vattnet annorledes än som drivkraft. Den sistnämnda kategorin omfattar t. ex. bevatt- ning och vattenbortledning för försörjnings- ändamål. Avgiften beräknas inom vissa lati— tuder, för kraftverken till visst belopp för varje hästkraft som kan tas ut vid oreglerat lågvatten, för regleringsföretagen efter av- giftsenheter uttryckta i magasinsvolym och för övriga företag för varje m3/s vatten som kan tas ut vid byggnaden. Något krav på mera genomgripande ändringar i 2 kap. 10 & har inte framställts. Däremot har man i några enkätsvar pekat på att nuvarande beräknings- grunder leder till otillfredsställande resultat vid korttidsreglering och vattenbortledning. Vidare har det ansetts påkallat att anpassa den allmänna avgiftsnivån, vilken fastställts år 1954, till därefter inträffade förändringar i penningvärdet.

Även enligt utredningens mening får de nuvarande bestämmelserna om fiskeavgift anses vara i stort sett ändamålsenliga. [ fråga om beräkningsgrunderna har utredningen beträffande bygdeavgift för regleringsföre- tagen förordat en lösning som ansluter till vad som gäller för beräkning av fiskeavgift. Det kan emellertid av flera skäl vara lämpligt att också beträffande kraftverken söka nå en lösning efter enhetliga grunder, i detta fall dock med bygdeavgiften som förebild.

Som nyss nämnts beräknas fiskeavgiften för kraftverk på grundval av effekten vid naturlig lågvattenföring, Man har ansett att storleken av det fiskbestånd som ett vatten- drag förmår uppbära beror på den genom- snittligt lägsta vattenföringen och att värdet på den presumtiva skada på fisket som en vattenbyggnad vållar i stort sett står i proportion till lågvattenmängdens storlek (jfr prop. 1954:23 s. 31). Särskilt när ett vattendrag under en följd av år gjorts till föremål för olika regleringar tvingas man emellertid att vid avgiftsberäkningen röra sig med fiktiva värden. Den installerade effekten är som tidigare utvecklats å andra

sidan ett lätt tillgängligt värde och den har också ett nära samband med de faktiska förhållandena i vattendraget. Den installera- de effekten får med andra ord anses ge ett godtagbart uttryck för kraftverkets inverkan på fiskerinäringen i stort. Som framhållits i 1954 års lagstiftningsärende är det ju här fråga om en högst skönsmässig uppskattning. Vattenlagsutredningen förordar därför att fiskeavgiften för kraftverk liksom bygde- avgiften baseras på den installerade effekten.

Med nuvarande ordning beräknas fiske— avgift för korttidsreglering vanligen på sam- ma sätt som för övriga regleringar, dvs. på grundval av magasinsvolymen. Utredningen delar den från domstolshåll framförda upp- fattningen att denna beräkningsgrund i all- mänhet leder till påfallande låga fiskeavgif- ter som inte svarar mot korttidsregleringar- nas ofta rätt ingripande verkan på fisket. Om den installerade effekten godtas som under- lag för avgiftsberäkningen för kraftverken, bör detta liksom beträffande bygdeavgiften leda till att särskild fiskeavgift inte tas ut för korttidsreglering. Den installerade effekten ger ju också uttryck för omfattningen av de korttidsregleringar som bedrivs vid kraftver- ket. Av samma skäl bör inte heller särskild fiskeavgift utgå vid 5. k. överledning. Det kan anmärkas att den föreslagna beräkningsgrun- den leder liksom vid bygdeavgift till högre avgifter än f.n. när kraftverk byggs om för ökat effektutbyte.

Frågan om avgiftsenheternas storlek för kraftverk och långtidsregleringar bör lämpli- gen övervägas mot bakgrund av önskemålen om anpassning av avgiftsnivån till inträffade förändringar i penningvärdet. Med hänsyn till de angelägna ändamål som tillgodoses är det enligt utredningens mening naturligt att man så långt som möjligt söker bevara avgifternas realvärde. Detta synsätt får anses ligga bakom de år 1954 genomförda änd- ringar i 2 kap. 1022 enligt vilka beslutade avgifter efter avgiftsperiodens slut får om- prövas med hänsyn till penningvärdets för- ändringar. I fråga om förändringar fr.o.m. år 1954 lägger man i praxis konsumentpris-

index till grund för beräkningarna (se NJA 1962 s. 110). Utredningen anser att avgifts- nivån nu bör anpassas till de förändringari penningvärdet som inträffat sedan 1954. Konsumentprisindex har under samma tid i stort sett fördubblats. Utredningen anser att denna ändring bör komma till uttryck inte i en höjning av avgiftslatituderna utan i en motsvarande minskning av avgiftsenheterna.

Utredningens förslag beträffande kraftver- ken medför vidare att lågvatteneffekten i hästkrafter måste omräknas till installerad effekt i kW. Inom utredningen har en sådan omräkning verkställts för ett antal kraftverk i olika delar av landet. Installerad effekt överstigande vad som kan tas ut vid 150 % av medelvattenföringen har härvid upptagits till halva värdet. Den högre effekten får nämli- gen anses vara betingad enbart av korttids- reglering. Av undersökningen vars resultat redovisas i bilaga 5 framgår att en hästkraft vid oreglerat lågvatten motsvaras av 6,3 på angivet sätt beräknade kW för de undersökta kraftverken sammantagna. Om avgiftslatitu- derna i enlighet med det tidigare anförda behålles oförändrade, dvs. lägst 10 öre och högst 2 kr, bör enheterna minskas till hälften för att avgifternas realvärde skall bibehållas. Enheten bör därför vara 3 kW installerad effekt intill 150% av effekten vid medelvat- tenföring och 6 kW för installerad effekt därutöver. Med dessa värden blir det totala avgiftsbeloppets realvärde för kraftverken något högre än tidigare vilket får anses skäligt eftersom avgiften också kommer att omfatta hittillsvarande avgifter för korttids- regleringar och överledningar. Utredningen föreslår att avgiftssystemet för kraftverk utformas i enlighet med undersökningens resultat.

Vad beträffar annan vattenreglering än korttidsreglering gäller f.n. att fiskeavgift utgår med minst 10 öre och högst 1 kr för varje avgiftsenhet om 50 000 m3 intill 100 miljoner m3 och för varje enhet om 100 000 m3 därutöver. I syfte att nå ett oförändrat realvärde bör avgiftsenheterna minskas till 25 000 respektive 50000 m3. Någon sär- skild reducering för de största regleringsföre-

tagen synes inte motiverad när det gäller fiskeavgift.

Avgiften för vattenbortledning skall enligt gällande rätt bestämmas till minst 10 kr och högst 100 kr för varje m3/s vatten som är avsedd att uttagas. Detta innebär exempelvis att en större industriell vattenbortledning om 2 m3/s ger en fiskeavgift av 20—200 kr om året. Som framhållits från domstolshåll leder alltså de nuvarande beräkningsgrunder- na liär till ett otillfredsställande resultat. Avgiftsenheten i det nya systemet bör bestämmas med hänsyn härtill. Ett rimligt resultat torde uppnås om avgiftsenheten och avgiftslatituderna bestäms med utgångspunkt i vad som föreslås gälla beträffande vatten- reglering, eftersom vatten i båda fallen undanhålls vattendraget nedströms, låt vara att undanhållandet vid reglering inte sker kontinuerligt och vid vattenbortledning ibland berör bara en del av nedströmssträc- kan. Rymden i en magasinsenhet är 25 000 ms, vilket innebär att man kan innehålla något mindre än en liter per sekund i medeltal under ett år. Enheten för vatten- bortledning bör därför lämpligen kunna bestämmas till en liter per sekund bortledd vattenmängd. I det nyss anförda exemplet leder detta vid en avgift på minst 10 öre och högst 1 kr till ett årligt belopp på 200—— 2 000 kr.

Vattenlagsutredningen har tidigare föresla- git att bestämmelserna i 2 kap. 8 & ändras så att det inte längre blir möjligt att med stöd av lagrummet utdöma årlig avgift som alter- nativ till skadeförebyggande åtgärder. Om åt- gärder inte anses ändamålsenliga skall det ut- gå en med hänsyn till omständigheterna an- passad allmän fiskeavgift. Härvid får först övervägas vilken avgift som bör bestämmas för företaget enligt de grundläggande be- stämmelserna i 2 kap. mg och avgiften för varje enhet därefter höjas i den utsträckning som krävs för att den uteblivna åtgärden skall kunna anses kompenserad. En sådan kompensation torde inte alltid kunna bere- das inom avgiftslatitudernas ram. Bestäm- melserna om fiskeavgift bör därför inrymma möjlighet att för sådana undantagsfall över-

skrida eljest gällande maximigränser. Avgifts- medel av detta slag bör kunna användas t. ex. för fiskefrämjande åtgärder inte bara i det skadade vattenområdet utan också — al- ternativt — inom annat vattenområde itrak- ten om förutsättningarna för ett positivt re- sultat där är större.

De föreslagna ändringarna i 2 kap. 8 % bör uppmärksammas också från en annan syn- punkt. F. 11. undantas från avgiftsplikt enligt 2 kap. 10% sådana företag som varken innebär tillgodogörande av vatten eller vat- tenreglering. Broar, vägbankar och liknande vattenbyggnader går alltså fria. Detsamma gäller allmänna farledsföretag enligt 5 kap. samt vattenavlednings- och invallningsföre- tag enligt 7 kap. VL. I fråga om sådana företag har emellertid hittills förelegat möj- lighet att med stöd av 2 kap. 8 & föreskriva avgift som alternativ till skadeförebyggande åtgärder, låt vara att denna möjlighet bara sällan torde ha utnyttjats. Om 2 kap. 8å ändras i enlighet med utredningens förslag utan att skyldighet samtidigt införs för dessa företag att betala allmän fiskeavgift synes möjligheterna att tillgodose allmänna fiskeri- intressen begränsas på ett principiellt otill- fredsställande sätt. Skyldighet att betala allmän fiskeavgift bör därför införas beträf- fande dessa företag om tillståndet innebär befrielse från skyldighet att vidta åtgärder av betydelse för fisket. Avgiften synes lämpli- gen kunna fastställas till ett med hänsyn till omständigheterna skäligt belopp.

Vad eljest gäller avgifternas storlek i det särskilda fallet bör domstolarnas avgöranden liksom hittills kunna grundas på förslag från fiskerimyndighet och i övrigt bestämmas med hänsyn till den omfattning i vilken fisk finns eller fiske bedrivs i vattendraget, i vilken utsträckning vattenförhållandena och fisket påverkas och i vad mån företagaren är skyldig att vidta skadeförebyggande åtgärd. Hänsyn bör tas även till förekomsten av fritidsfiske. Avgifterna bör i princip vara årliga, men om det årliga avgiftsbeloppet blir obetydligt bör domstolen liksom f. n. kunna föreskriva att avgiften skall utgå med visst

engångsbelopp. Om det årliga avgiftsbelop- pet skulle understiga 100 kr bör domstolen vara skyldig föreskriva engångsbelopp.

Ett beslut varigenom årlig fiskeavgift enligt 2 kap. 10 & har fastställts gäller f. n.i princip under en tjuguårsperiod, varefter omprövning kan ske med hänsyn till pen- ningvärdets förändringar. Vattenlagsutred- ningen förordar i likhet med bl.a. fiskeri- styrelsen att omprövning får ske vart tionde år. Härigenom uppnås överensstämmelse med vad som föreslås gälla beträffande bygdeavgift. Omprövning bör liksom f.n. kunna ske under löpande giltighetstid, om det därunder uppkommer fråga om ändrade föreskrifter enligt 2 kap. 8 5. Det ligger i sakens natur att fiskeavgiften vid ompröv- ning inte får höjas över maximum av föreskriven latitud (jfr prop. 1954223 8. 58 och 79).

I anslutning till frågan om omprövning bör slutligen anmärkas att utredningens förslag beträffande korttidsreglering och överledning kan medföra att också äldre beslut om fiskeavgift som alltjämt gäller måste rivas upp. Förslaget har dock inte här tillnärmelsevis samma räckvidd som i fråga om bygdeavgift. Om det emellertid tillkom- mer exempelvis en ny korttidsreglering vid ett kraftverk, måste den för kraftverket fastställda fiskeavgiften ersättas med en ny som alltså blir gemensam för kraftverket och korttidsregleringen. Eftersom avgiftsplikten oavsett vilket system som tillämpas åvilar kraftverksägaren synes detta inte böra föran- leda några invändningar. Liksom beträffande bygdeavgift bör den sammanlagda avgifts- belastningen övergångsvis vara i stort sett oförändrad.

8. Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om ändring i VL

Vad utredningen i kapitel 5 har förordat innebär så genomgripande ändringar i nu- varande bestämmelser om ersättning i 9 kap. VL att detta måste få helt ny lydelse. Som framgått av den allmänna motiveringen kom- mer vidare de nya ersättningsreglerna att sakna motsvarighet till nuvarande bestäm- melser om ersättning genom kraftöverföring och genom tillhandahållande av vatten. Vissa lagrum som hänför sig till de särskilda ersätt- ningsformerna har härigenom blivit överflö- diga och upphävs enligt utredningens förslag. Detta gäller till en början bestämmelserna i 2 kap. 18å om ledningar för överföring av ersättningskraft och däremot svarande regler i 7 kap. 42 å och 11 kap. 41 å. Vidare utmönstras enligt förslaget reglernai 10 kap. 20 å om hur ersättning för förlorad vatten- kraft skall bestämmas vid syneförrättning ochi 11 kap. 27 å 5 mom. angående innehål- let i ansökan om överflyttning från en fastig- het till en annan av rättighet till ersättningi form av kraft eller vatten. De nu berörda förslagen har föranlett följdändringar i 2 kap. 19 å, 4 kap. 7 och 12 åå, 5 kap. 5 å,6 kap. 8 å, 10 kap. 60 och 64 åå, 11 kap. 17, 26, 29, 32, 37,48 och 60 åå, 62 å 1 mom. samt 75 och 92 åå. Med förslagen samman- hänger också de ändringar i 2 kap. 59 å, 7 kap. 54 å och 11 kap. 66 å 2 mom. till vilka utredningen återkommer i det följande. Förslagen i kapitel 6 beträffande utbygg—

nadsvitsord och andelskraft berör i första hand 2 kap. 5—7 åå. Bestämmelser om ut- byggnadsvitsord upptas i förslaget bara i 5 å medan 6 och 7 åå innehåller nya bestämmel— ser om andelskraft. De hänvisningar till 6 eller 7 å som f.n. finnsi 1 kap. 4 å, 2 kap. 3 och 19 åå samti 11 kap. 32 å har därför fått utgå ur lagtexten. Förslaget att bygdekraft- institutet skall utmönstras har medfört att 4 kap. 1—4 åå samt rubriken närmast före 1 å har fått upphävas. Förslaget i denna del har vidare krävt följdändringar i 4 kap. 5, 8 och 9 åå samt i 11 kap. 17 å, 35 å 3 mom., 37 å och 62 å 2 mom.

I enlighet med vad som har föreslagits i kapitel 7 om avgifter upphävs enligt lagför- slaget bestämmelserna i 11 kap. 95 och 96 åå om domstolsavgift. Vad som föreslås beträffande fiskeavgift har medfört änd- ringar i 2 kap. 8 och 10 åå. Slutligen har bestämmelserna i 4 kap. 14 och 15 åå om regleringsavgift ersatts av nya regler om byg— deavgift. I samband därmed har 4 kap. på visst sätt omdisponerats. Följdändringar har vidtagits i 5 kap. 5 å, 7 kap. 41 å, 10 kap. 67 och 80 åå samti 11 kap. 35 å 3 mom.

2 KAP. 5 &

I paragrafen ges bestämmelser om utbygg- nadsvitsord.

Paragrafens första stycke har utformatsi enlighet med de allmänna övervägandena i kapitel 6. Tillhör en fallsträcka olika ägare, får en av dem tillgodogöra sig vattenkraften i hela sträckan, om han på grund av ägande- rätt eller annan rättighet som gäller mot envar och inte är begränsad till tiden råder över mer än hälften av kraften. Hänsyn skall tas till vad som svarar mot andel i samfällig- het som avses i 1 kap. 3 å FBL.

Stadgandet är tillämpligt på hela den för utbyggnad avsedda fallsträckan vare sig den- na består av ett eller flera fall och oavsett om den helt eller delvis är samfälld egendom. Det har utan särskilt stadgande ansetts följa av de faktiska förhållandena att majoriteten i kraft skall beräknas på grundval av vatten— mängd och naturlig fallhöjd. Den nuvarande förutsättningen för tvångsrätt enligt 2 kap. 5 å att det gemensamma tillgodogörandet skall innebära väsentlig ekonomisk eller tek- nisk fördel har ansetts överflödig. Alterna- tivet, nämligen en separat utbyggnad av olika falldelar, torde i dagens läge sakna aktualitet. Vidare får Kungl. Maj:ts befogenhet att prö- va större vattenkraftföretag från allmänna planeringssynpunkter anses inrymma till- räckliga korrektiv mot olämplig kraftexploa- tering.

Överledning av vatten från ett vattendrag till ett annat utgör i många fall en ekono- miskt gynnsam lösning, när vattenkraften i ett vattendrag inte kan tillgodogöras genom självständig utbyggnad. Också när två va- randra närliggande vattendrag skulle kunna utnyttjas vart för sig med godtagbar ekonomi kan det ibland vara mera fördelaktigt att genom överledning från det ena vattendraget koncentrera utnyttjandet till det andra. Överledningarna har hittills i allmänhet varit av mindre omfattning men under senare tid har vattenfallsverket aktualiserat flera större projekt, t.ex. överledning av Kaitumälven till Satisjaure i Luleälven, av Juktån till Storuman i Umeälven och av Vojmån till Stalons kraftverk i Ångermanälven (se Vattenfall, 1970-talets vattenkraftutbygg- nader i Norrland, uppl. 2, april 1970). Frå-

gan om hur bestämmelserna om utbyggnads- vitsord skall tillämpas i överledningssituatio- ner kan alltså få stor praktisk betydelse för framtiden.

Ett företag varigenom vatten leds från ett vattendrag till ett annat har tidigare ansetts utgöra en form av vattenreglering (jfr NJA 1928 not. A 253). Med detta synsätt skulle företagaren inte behöva inneha någon vatten- rätt inom det vattenområde varifrån vattnet leds utan det skulle vara tillräckligt att han förfogade över vattenrätt på annat håll vil- ken fullständigas genom överledningen (jfr af Klintberg s. 17 i). Efter rättsfallen NJA 1942 s. 202 och 1953 s. 535 torde man emellertid i princip böra kräva att sökanden disponerar det vattenområde varifrån vattnet leds. Vid överledning för kraftändamål skall dock enligt NJA 1953 s. 535 företaget be- traktas som en form av tillgodogörande av annans vattenkraft på vilket 2 kap. 5 å skall tillämpas. Kravet på dispositionsrätt vid bortledningspunkten ersätts härvid av ford- ringarna på utbyggnadsvitsord och på väsent- lig teknisk och ekonomisk fördel av ett gemensamt tillgodogörande.

Figur 1

Omständigheterna i 1953 års rättsfall, som utförligt återges av Alrutz i SVKF l954:8 s. 34 ff, var i huvudsak följande (se figur 1). Gryveltjärn ligger i Älvdalens socken söder om Hållstugan vid allmänna landsvägen mel- lan Älvdalen och Särna. Gryveltjärn genom- flyts av Gryvelån, som 10 km längre ned utfaller i Österdalälven i närheten av den plats där avtagsvägen till Trängslets kraftverk utgår från allmänna landsvägen. Omkring 6 km nedströms Gryvelåns inflöde i Österdal- älven mynnar Ugsiän i älven. Ugsiän har ett biflöde som rinner fram nära Gryveltjärn men skils från denna genom en vattendelare. I Ugsiän nära dess inflöde i älven ligger Ugsiåns kraftverk, vari tillgodogörs vatten- kraften i än mellan Lilla Ugsisjön som ligger på höjden + 349 rn och åns utflöde i Öster- dalälven på höjden + 260 m.

Siljansbygdens kraftaktiebolag anhöll år 1949 som ägare av Ugsiåns kraftverk bl.a. att få till förmån för kraftverket överleda vatten från Gryvelån till Ugsiän och att i samband därmed uppdämma och reglera vattnet i Gryveltjärn. Österbygdens vatten- domstol bedömde företaget enligt de för vattenreglering gällande bestämmelserna och tillät företaget med stöd av 2 kap. 3 å VL. I vattenöverdomstolen yppades fyra olika me- ningar, varvid bl. a. gjordes gällande att före— taget skulle bedömas enligt 2 kap. 5 å VL. Enligt HD innebar företaget att medelst bortledande av vatten från Gryvelån till Ugsi- än vid bolagets anläggning i det senare vat- tendraget tillgodogörs jämväl vattenkraft som tillkommer ägare av strömfall i Gryvelån

och Österdalälven samt att i Gryveltjärn verkställs reglering av avrinningen av det vatten som bortleds till Ugsiän. Frågan huru- vida och i vad mån strömfall i Gryvelån, Österdalälven och Ugsiän får gemensamt till- godogöras vid en och samma anläggning bör- de bedömas enligt de grunder som anges i 2 kap. 5 å VL. HD återförvisade målet till vattendomstolen för sådan bedömning.

Det återförvisade målet har avgjorts av domstolen genom dom i mars 1967. Av domen framgår bl.a. att de fallsträckor som anses gemensamt tillgodogjorda utgör i Ugsi-

än sträckan mellan Lilla Ugsisjön (Yz) och åns utlopp i Österdalälven (X), i Österdal- älven sträckan mellan sistnämnda punkt och Gryvelåns inflöde i älven samt i Gryvelån sträckan mellan sistnämnda punkt och den plats i än som ligger på höjden + 349 m, dvs. på Lilla Ugsisjöns höjd (Yj ). Utbyggnadsvits- ordet skall alltså hänföra sig till de angivna fallsträckorna.

Läget för punkten Yj blir bestämmande i en rad olika hänseenden. Nedströms Yj tas viss vattenkraft i anspråk med stöd av 2 kap. 5 å VL vilket enligt gällande bestämmelser i princip medför skyldighet att utge ersättning i form av kraft och enligt förslaget rätt till andelskraft. Uppströms Yj där fallhöjdsägar- na i samma mån som nedströmsintressenter- na får vidkännas minskning i vattenmängd skall intrångets tillåtlighet bedömas med stöd av 2 kap. 3 å VL och ersättning utgå enligt de mindre förmånliga reglerna om skada på fallhöjd, dvs. i allmänhet utgår ingen ersättning. Det kan anmärkas att den eventuellt utbyggnadsvärda fallhöjden iGry- velån ligger omedelbart nedströms dammen vid Gryveltjärn. Tillvägagångssättet ger visst intryck av slumpmässighet vilket samman- hänger med att läget för Y1 inte bestäms med hänsyn till de faktiska förhållandena i Gryvelån och berörd del av Österdalälven utan blir beroende av hur Ugsiån byggs ut. Som nyss påpekats placeras nämligen Y 1 på samma höjd som kraftverksmagasinet iUgsi- ån (Yz).

De nuvarande bestämmelserna i Så tar uppenbarligen sikte på den okomplicerade situationen att ett kraftverk skall byggas i en fallsträcka inom vilken vattenförhållandena direkt påverkas av byggnaden. 1953 års rätts- fall torde visa att reglerna ibland bara med vissa svårigheter kan tillämpas i de mera komplicerade utbyggnadssituationer som förekommer i dag. Under alla omständig- heter synes reglernas tillämpningsområde böra begränsas till de situationer då kraft- intressets tyngd verkligen kan böra doku- menteras genom fallhöjdsinnehav, nämligen vid kraftverksbyggen.

Olika utvägar att komma till rätta med

frågan om utbyggnadsvitsord i överlednings- situationerna har diskuterats inom utred- ningen. En möjlighet har ansetts vara att endast kräva utbyggnadsvitsord för överled- ning när denna sker i samband med kraft- verksutbyggnad men inte när den avser en ökning av vattenkraften i redan befintliga kraftstationer. Ugsiåföretaget är ett exempel på den senare typen. Mot en sådan gräns- dragning kan invändas att olika regler kom- mer att gälla om överledningen genomförs i samband med kraftverksutbyggnaden eller först när kraftverket har färdigställts, oavsett överledningens betydelse för kraftverket. En annan möjlighet har ansetts vara att begränsa kravet på utbyggnadsvitsord till de situatio- ner där de delar av vattendragen som blir föremål för utbyggnad har ett nära geogra- fiskt och faktiskt samband. Så är exempelvis ofta fallet då vattendragen naturligt förenas inom den fallsträcka som kraftverket utnytt- jar. Däremot skulle utbyggnadsvitsord såvitt gäller överledningen inte krävas om ett vat- tendrag i källområdet leds över till ett annat vattendrag för att utnyttjas i en anläggning längre ner i det senare. Metoden leder emel- lertid till betydande avgränsningssvårigheter och kan ibland slå fel.

En tredje utväg skulle kunna vara att alltid kräva utbyggnadsvitsord sammanlagt i de berörda vattendragen men därvid endast be- akta den andel av vattenkraften i överled- ningen som faktiskt utnyttjas för kraftpro- duktion. Om exempelvis ett vattendrag (A) leds över till ett annat (B) på nivån 100 m över sammanflödet för att utnyttjas i ett kraftverk med 20 m fallhöjd, skulle 1/5 av den vattenkraft som genom överledningen förs bort från A anses som ianspråktagen längs hela A nedströms överledningspunkten. För utbyggnadsvitsord skulle då beaktas företagarens rätt till vattenkraft som skall utnyttjas i B och 1/5 av hans rätt till vatten— kraft som överleds från A. Mot detta sam- manlagda innehav skall ställas all vattenkraft i fallsträckan i B och 1/5 av den vattenkraft som överleds från A. Vid ytterligare utbygg- nad skulle man förfara på samma sätt, men man måste då utgå från förhållandena innan

överledningen genomfördes. Detta synes kunna leda till praktiskt svårbemästrade situationer och mindre önskvärda konsekven- ser från ersättningssynpunkt. All skadai A uppkommer nämligen i och med överled- ningen, men den inträffade skadan skulle ersättas successivt och till fullo bara om all överledd vattenkraft kom att tillgodogöras i B.

Av det anförda framgår att det är förenat med vissa svårigheter att tillskapa ett nytt system för beräkning av utbyggnadsvitsord som kan tänkas fungera i alla förekommande överledningssituationer. Med hänsyn till att vattenkraftens utbyggnad nu gått in i ett slutskede synes det också opåkallat att före- slå några mera ingripande förändringar i rättsläget. Det synes tillräckligt att visst sam- manlagt fallhöjdsinnehav dokumenteras be- träffande de vattendrag vilkas gemensamma tillgodogörande är en nödvändig förutsätt- ning för ett kraftverks tillkomst. Huruvida så är förhållandet torde i allmänhet kunna be- dömas utan större svårighet. Med en nyan- läggning bör jämställas bl. a. den situationen att man i ett befintligt kraftverk måste in- stallera ett nytt aggregat för att kunna till- godogöra överlett vatten.

Man kommer därigenom inte ifrån att 1953 års ”parallelltänkande” måste tillgripas i vissa situationer även i fortsättningen. Olä- genheterna härav torde emellertid inte bli större än att de kan accepteras. Man måste f. ö. konstatera att konsekvenserna därav ibland ter sig riktiga, t. ex. om vattendragen naturligt förenas nedströms dammen men inom den fallsträcka som byggs ut eller om kraftverket dämmer upp till överlednings- punkten. Frågan huruvida vitsord till över- ledning skall erfordras eller ej bör emellertid primärt göras beroende av om överledningen erfordras för att kraftverksutbyggnaden skall bli möjlig. Om kraftverkets tillkomst är obe- roende av överledningen torde denna i stället böra ses som ett fullständigande av anlägg- ningen liknande det som sker genom vatten- reglering och särskilt vitsord erfordras då inte. Detta torde vara det normala fallet vid överledning till förmån för utbyggda kraft-

verk men kan också komma i fråga vid utbyggnad av kraftverk. Avgörande för be- stämningen torde dä vara bl. a. kraftverkets självständiga ekonomi, vattendragens inbör- des storlek och vattendragens geografiska och faktiska samband med utbyggnaden. I enlighet med det anförda föreskrivs i Så andra stycket i förslaget att bestämmelserna om utbyggnadsvitsord i första stycket skall äga motsvarande tillämpning, när någon vill i en kraftanläggning tillgodogöra sig vatten- kraft i fallsträckor som ingår i olika vatten- systern. om det gemensamma tillgodogöran— det är en förutsättning för anläggningens tillkomst. Det är uppenbart att i den mån byggande i vatten inte innebär att annans strömfall tillgodogörs åtgärden skall be- dömas enligt de allmänna reglerna i 2 kap. 3 å.

Om man skulle bedöma Ugsiå-målet enligt det nu föreslagna stadgandet, blir resultatet ett annat än vad HD kommit till. I målet var fråga om att genom överledning tillföra ett befintligt kraftverk ytterligare vattenkraft, och i det läget skulle kraftverksägaren troli- gen inte behöva utbyggnadsvitsord i Gryvel- ån och Österdalälven. Överledningen är ju inte någon nödvändig förutsättning för kraft- verkets tillkomst. Det blir i stället en fråga om tillåtlighet och tvångsrätt enligt 2 kap. 3å VL, vilket stämmer med vattendomsto- lens och föredragande revisionssekreterarens uppfattning i 1953 års rättsfall.

Hade tillstånd i ett sammanhang begärts att bygga kraftverket och att verkställa över- ledningen, kunde det även med den ,nya lydelsen ha blivit aktuellt att kräva utbygg-

nadsvitsord för hela sträckan Yj — X — Y2..

Avgörande för bedömningen i den delen skulle vara om överledningen är en nödvän- dig förutsättning för kraftverkets tillkomst. Det skulle med andra ord inte löna sig att bygga kraftverket för att tillgodogöra enbart vattenkraften i Ugsiån.

En genomgång i exemplifierande syfte av de olika projekt av överledningskaraktär som redovisas i den förutnämnda utredningen om 1970-talets utbyggnader i Norrland leder till

ll

Figur 2

följande tillämpning av 5 å andra stycket i utredningens förslag.

Kaitumprojektet (figur 2) omfattar dels ett regleringsmagasin i Kaitumsjöarna, dels en kraftstation mellan Kaitumälven och sjön Satisjaure i Stora Luleälvens vattensystem och dels överledning av vatten genom kraft- stationens tilloppstunnel från Kaitumsyste- met till Luleälvssystemet. I kraftstationen tillgodogörs vattenkraft från Kaitumälven, för vilket krävs utbyggnadsvitsord enligt huvudregeln i Så första stycket. Genom överledningen får man också vissa krafttill- skott i Vietas kraftstation och i Luleälvssta- tioner. Något särskilt utbyggnadsvitsord be- hövs inte för detta, inte ens om överled— ningen inte kombinerats med kraftstations- bygge.

Sjön Karats (figur 3) avrinner genom Pärl- älven, som ingår i Lilla Lule älvs flodsystem. I älvens utlopp ur sjön uppförs en reglerings- damm. Vatten överleds från Karats genom en tunnel till en liten sjö, Tjårrojaure, be- lägen nära södra sidan av Parkijaure som ingår i Skalkamagasinet i Lilla Lule älv. Mellan Tjårrojaure och Parkijaure anläggs en kraftstation i berg. I kraftstationen tillgodo- görs vattenkraft iPärlälven, och huvudregeln i 5 å första stycket är tillämplig på företaget. Att företaget medför visst krafttillskott vid Parki kraftstation kräver inte heller här sär-

Övertedn

|| Pörlölven )

ll

Gordiken

Figur 3

skild bedömning enligt 5 å.

Ett annat projekt innebär att Juktåns vatten skall överledas från Storjuktan till Storuman genom en 20 km lång tunnel (figur 4). I ett lämpligt läge på tunnel- sträckan byggs en kraftstation som utnyttjar fallhöjden mellan de båda sjöarna. Dessutom utnyttjas vattentillskottet från Juktån i be- fintliga kraftstationer i Ume älv mellan Stor- uman och Juktåns naturliga inflöde i älven. Kraftstationsbygget innebär att viss vatten- krafti J uktån tillgodogörs, och huvudregeln i 5 å första stycket är tillämplig. Beträffande

Figur 5

Figur 4

krafttillskottet vid kraftstationer i Ume älv gäller vad som tidigare sagts för motsvarande situationer i Kaitum och Karats.

Ett mera komplicerat projekt utgör Fors- bäcks kraftstation med Kirjesåns och Tärna- äns överledning (figur 5). Anläggningen skulle utnyttja den naturliga tillrinningen till Jokksjaure och överledd vattenföring från dels Kirjesån och dels Tärnaäns nedre del på fallhöjden mellan Jokksjaure och Ajaures dämningsområde. Företaget innebär att i en anläggning tillgodogörs vattenkraft i fall- sträckor som ingår i olika vattensystem, och det gemensamma tillgodogörandet är en nöd- vändig förutsättning för anläggningens till- komst. Huvudregeln i 5 å första stycket skall följaktligen enligt lagrummets andra stycke äga motsvarande tillämpning, och utbygg— nadsvitsord krävs beträffande den totala mängd vattenkraft som tas i anspråk i anlägg- ningen.

Slutligen kan nämnas ett projekt enligt vilket Vojmåns vatten genom en tunnel leds över från Vojmsjön till Stalons kraftstation, där ett nytt aggregat installeras för att ut- nyttja vattentillskottet (figur 6). Tunnel- sträckningen korsar Marsån samt en mindre bäck. Dessa vattendrag leds in i tunneln och utnyttjas för kraftproduktion. För tillgodo- görandet av vattenkraft i Vojmån krävs ut- byggnadsvitsord i vanlig ordning. Beträffan-

Ångerman — '( älven

Figur 6

de de båda mindre vattendragen kommer å ena sidan vattenkraft i fallsträckor som ingår i olika vattensystem att tillgodogöras i en gemensam anläggning. Å andra sidan torde dessa tillskott inte utgöra en nödvändig för- utsättning för anläggningens tillkomst. Ut- byggnadsvitsord skulle i så fall inte krävas beträffande dessa båda vattendrag, som då får tas i anspråk för företaget enligt de all- männa tvångsrättsreglema i 2 kap. 3 å VL.

6.5

Denna paragraf innehåller i 1 mom. de grundläggande bestämmelserna om det nya institutet andelskraft.

Rätt till andelskraft skall på de närmare villkor som anges i paragrafen i första hand tillkomma den vars vattenkraft tas ianspråk med stöd av 5 å. Som utredningen tidigare anmärkt kan man emellertid utgå från att överenskommelse om andelskraft i allmänhet kommer att träffas mellan företagaren och större minoritetsdelägare redan innan an- sökan om tillstånd till företaget görs. Över- enskommelser av detta slag torde böra sär- skilt uppmärksarnmas i lagtexten. I hittills- varande rättspraxis har nämligen domstolar- na avvisat yrkande om fastställelse av leveran- ser av ersättningskraft varom avtal träffats vid förvärvet av vattenrätterna. Motivet har

varit att tillståndet till kraftstationen grun- dats bl.a. på de rättigheter som sökanden förvärvat genom avtalen och att följaktligen något ianspråktagande enligt VL inte ägt rum (NJA 1960 s. 488). Med hänsyn härtill har i förevarande paragraf utsagts att rätt till andelskraft skall tillkomma även den vars vattenkraft på grund av överenskommelse skall tillgodogöras av annan.

Ersättningskraft kan nu utgå när strömfall tas i anspråk enligt den särskilda expropria- tionsregeln i 1 kap. 14 å VL. Förutsätt- ningen är att ersättningsfrågan inte har av- gjorts på ett tidigt stadium utan uppskjutits för att prövas i samband med att medgivande lämnas till fallets utbyggnad (jfr 1 kap. 14å och 9 kap. 13 å andra stycket samt NJA 11 1948 s. 541 ff). Även om den ifrågavarande expropriationsregeln i dagens läge saknar nämnvärd praktisk betydelse har utred- ningen ansett det lämpligt med hänsyn till gällande rätts innehåll att andelskraft skall kunna utgå också till den vars strömfall blivit föremål för expropriation. Villkoret måste naturligtvis vara att ersättning för ianspråk- tagandet inte redan tidigare har bestämts.

Som allmän förutsättning för rätt till an- delskraft, både när denna grundas på till- godogörande av vattenkraft enligt Så eller på överenskommelse och när den begärts av någon vars strömfall tagits i anspråk med stöd av 1 kap. 14 å, gäller att det tidigare be- handlade s. k. betydelsekravet skall vara upp— fyllt. Ett deltagande i tillgodogörandet av vattenkraften skall alltså vara av betydelse för den presumtive andelskraftstagarens verksamhet. Som ett ytterligare krav har föreskrivits att hans rätt är sådan som avses i 5 å första stycket. Den måste alltså gälla mot envar och får inte vara begränsad till tiden. En minoritetsdelägare bör inte i detta hänse- ende vara bättre ställd än företagaren. Kravet torde i fråga om den vars strömfall tagits i anspråk enligt 1 kap. 14 å böra ges den inne- börden att den exproprierade rätten kan åbe- ropas till stöd för andelskraft bara i den mån den före expropriationen varit av beskaf- fenhet som nyss nämnts.

Det bör ankomma på vattendomstolen att

ex officio pröva huruvida de i lagen angivna förutsättningarna för andelskraft är uppfyll- da.

Utredningen har idet föregående framhål- lit att skyldigheten att leverera andelskraft bör bindas vid kraftstationsfastigheten. ] 6 å 1 mom. andra stycket har också intagits bestämmelse av denna innebörd. Leverans- skyldigheten skall vidare enligt samma lag- rum äga bestånd oavsett den belastade fastig- hetens försäljning. Därav följer att förpliktel- sen förblir opåverkad även av exekutiv för- säljning av fastigheten, jfr 25 å första stycket lagen (1971:494) om exekutiv för- säljning av fast egendom.

Den av utredningen förordade ordningen att andelskraften i den berättigades hand skall ha karaktär av lös egendom åter- speglas i viss mån i 1 mom. tredje stycket som innehåller en hänvisning till bestämmel- serna i 15 kap. JB om överlåtelse av rätt till elektrisk kraft. Dessa blir enligt förslaget tillämpliga även beträffande andelskraft. Överlåtelse av rätt till sådan kraft liksom rättighetens övergång genom arv, testamente, bolagsskifte m.m. blir alltså möjlig, men överlåtaren får svara för de skyldigheter som enligt första stycket i momentet åligger honom gentemot kraftstationsägaren, så länge denne inte har godtagit den till vilken rätten till andelskraften har överlåtits.

I 2 mom. av förevarande paragraf har upptagits en regel till skydd för borgenär med panträtt i fastighet vars vattenkraft tillgodogörs av annan. När ersättning enligt 9 kap. i dessa fall skall utgå för tillgodogöran- det, blir fastighetsborgenärernas intresse till- godosett genom reglerna om nedsättning och fördelning av ersättningsbeloppen. Skall fas- tighetens ägare delta i tillgodogörandet enligt reglerna om andelskraft blir förhållandena andra. Fastighetens värde kommer sannolikt att sjunka. Den till fastigheten hörande fall- höjden får ju då utan ersättning som kom- mer borgenärerna till godo disponeras av annan. Fastighetsägaren erhåller i stället en överlåtbar rätt till visst kraftbelopp, vilken rättighet som nyss nämnts ihans hand utgör

lös egendom. Därigenom kan borgenärerna berövas en del av sin tidigare säkerhet. Om den som önskar andelskraft förfogar över vattenkraften på grund av servitutsupplåtel- se, gäller det nu anförda borgenärerna i den härskande fastigheten. Med hänsyn härtill har föreskrivits att beslut om andelskraft inte får fattas om inte borgenär som har panträtt i fastigheten lämnat sitt medgivande eller förlusten av vattenkraften av vatten- domstolen bedöms vara väsentligen utan be- tydelse för borgenärens säkerhet.

Enligt utredningens förslag till lag om ändring i lagen (1966:454) om företagsin- teckning skall rätt till andelskraft ingå i den förmögenhetsmassa som kan bli föremål för företagsinteckning. Den nedgång i säker- hetens värde som ett beslut om andelskraft enligt vad nyss sagts kan medföra för fastig- hetsborgenären, bör denne således normalt kunna kompensera genom att som förutsätt- ning för ett medgivande enligt förevarande lagrum uppställa krav på kompletterande säkerhet i form av företagsinteckning, gällan- de i rätten till andelskraft.

75

Beslut att andelskraft skall utgå torde nor- malt komma att fattas av vattendomstolen i samband med att företagaren förklaras be- rättigad enligt 5 å att tillgodogöra sig vatten- kraften i en fallsträcka. I samband därmed bör domstolen meddela beslut i vissa frågor rörande andelskraften, som berörts i ett fö- regående avsnitt och vidare bestämma vilken fastighet som leveransskyldigheten skall åvila. Om villkoren iövrigt får parterna i första hand söka träffa uppgörelse själva, i den mån avtal därom inte slutits redan före vattendomstolsbehandlingen. Skulle de emel- lertid icke lyckas nå enighet, bör det åligga vattendomstolen att efter anmälan av parter- na eller någon av dem ta upp villkorsfrågan till prövning. Bestämmelser i ämnet har in- tagits i paragrafens första stycke. När sådan anmälan inkommit till domstolen torde den- na kunna behandla villkorsfrågan i kraftsta- tionsmålet utan några särskilda formaliteter.

Andra stycket i 7 å innehåller bestämmel- ser rörande omprövning av redan fastställd rätt till andelskraft och om de närmare förutsättningarna för sådan omprövning. Ut- redningens avsikt är att bestämmelserna skall kunna tillämpas både när någon av parterna önskar jämkning i villkoren och då fråga är om avlösning av rätten till andelskraft. Som förutsättning har angetts att den begärda ändringen i rättsförhållandet mellan parterna skall innebära väsentlig fördel för någon av dem utan att medföra olägenhet av betydelse för motparten. Det bör anmärkas att dessa krav för omprövning är något strängare än de som enligt övergångsbestämmelserna skall gälla, då någon påkallar avlösning av ersätt- ningskraft vilken har bestämts med stöd av nuvarande regler i 9 kap. VL. Sådan avlös- ning har nämligen ansetts förutsätta endast att motparten till den som påkallat avlös- ningen inte genom denna utsätts för bety- dande olägenhet. Bakom skillnaden i förut- sättningar ligger uppfattningen att lagstifta- ren inte i onödan bör försvåra en utrensning av de rättigheter som är meningslösa eller svåradministrerade, medan några motsva- rande situationer inte skall behöva upp- komma som en följd av de föreslagna reg- lerna om andelskraft.

Frågan om omprövning enligt 7å andra stycket avser redan enligt ordalagen i försla- get inte något annat än rättsförhållandet mellan kraftstationens ägare och andelskraf- tens mottagare och talan om omprövning torde av denna anledning lämpligen böra anhängiggöras som stämningsmål. Bestäm- melse härom har införtsi 11 kap. 17 å såsom punkt 22.

8%

Paragrafen innehåller bestämmelser om åt— gärder till skydd för fisket.

Som utvecklats i kapitel 7 kan föreskrifter till skydd för fisket gå ut på att den som bygger i vatten skall betala viss avgift i stället för att vidta skyddsåtgärder. Någon uttryck— lig bestämmelse i ämnet finns dock inte i

lagtexten. Att möjligheten står öppen fram- går indirekt av reglerna om omprövning i andra stycket. Där sägs att vid omprövning skall iakttas att — i den mån fråga inte är om sådan höjning av årlig avgift som motsvaras av ändring i penningvärdet — den byggande inte får åläggas förpliktelser som för honom medför väsentlig kostnad eller olägenhet ut- över vad förut ålagts honom. Enligt vad utredningen har föreslagit i kapitel 7 bör det inte längre vara möjligt att med stöd av 8 å utdöma särskild avgift. Denna ändring har i utredningens lagförslag kommit till uttryck på det sättet att särregeln om omprövning av årlig avgift fått utgå.

lOå

[lagrummets ] mom.ges bestämmelser omi vilka fall fiskeavgift skall utgå och hur den skall beräknas. I 2 mom. finns regler om omprövning av tidigare fastställd avgift. Föreskrifter om fiskeavgift för byggnad som tillkommit enligt äldre lag ges i 3 mom. Slutligen innehåller 4 mom. ett bemyndigan- de för Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om hur avgifterna skall indrivas och användas. De ändringar som utredningen föreslår i lagrummet berör bara 1 och 2 mom.

Enligt 1 mom. första stycket i dess nuva- rande lydelse föreligger avgiftsplikt för bygg- nad i vatten som är avsedd för vattnets tillgodogörande eller för vattenreglering. En- ligt motsvarande stadgande i utredningsför- slaget föreligger avgiftsplikt dels för vatten- kraftanläggning, dels för byggnad för vatten- reglering och dels för vattenbortledning i annat syfte än kraftproduktion. Någon saklig ändring åsyftas inte. Vattenbortledning för kraftproduktion kommer nämligen att beak- tas när avgiften för kraftverket beräknas.

För avgiftsplikt förutsätts f. n. att byggna- den antingen medför sådan ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena som inte är obetydlig eller hindrar eller försvårar fiskens framkomst. Enligt utredningens me- ning är det i viss mån verklighetsfrämmande

att bedöma ett företags inverkan på fisket med utgångspunkt i de naturliga vatten- ståndsförhållandena. Förhållandena i ett stort antal sjöar och vattendrag är numera inte naturliga utan påverkade av olika bygg- nader och åtgärder. Det får antas att fiskeni viss utsträckning förmår anpassa sig härtill, och om åtgärder vidtagits för att förbättra fisket t. ex. genom höjning av vattenståndet bör avgift självfallet utgå för ett företag som innebär att vattenståndet avsänks till den ursprungligen naturliga nivån. I enlighet med det anförda uppställs i utredningens lagför- slag den förutsättningen för avgiftsskyldighet att byggnaden orsakar sådan ändring i vat- tenståndsförhållandena som inte är obetydlig eller hindrar eller försvårar fiskens fram- komst.

Vilka grunder som skall gälla för beräk- ning av fiskeavgift för kraftverk, vattenregle- ring och vattenbortledning i annat syfte än kraftproduktion anges i 1 mom. andra stycket lagförslaget. Förslaget innebär i fråga om kraftverken att man först får bestämma effekten vid medelvattenföring med ett för denna vattenföring lämpat maskineri. Om den faktiskt installerade effekten är lägre än 150% av den sålunda beräknade effekten, utgår avgift för varje enhet om 3 kW. Är den faktiska effekten högre, utgår avgift för varje enhet om 3 kW intill 150 % av effekten vid medelvattenföring, varefter avgiftsenheten blir 6 kW installerad effekt. Beräkningsgrun- den är i första hand avsedd för vattenkraft- verk av konventionellt slag men bör enligt utredningens bedömande kunna leda till rim- liga resultat även vid en tillämpning på olika typer av pumpkraftverk. Avgift för regle— ringar beräknas enligt förslaget på samma sätt som nu på grundval av regleringsmaga- sinets rymd. Denna torde i allmänhet kunna bestämmas utan större svårighet, även om en fix dämningsgräns inte har fastställts eller om skilda gränser för regleringen gäller under olika delar av året. Avgiften kan i sådana fall grundas på det bruttomagasin som normalt kan utnyttjas under den tid då vattnet be- hövs. Bruttomagasinet kan dock ibland vara ett mindre lämpligt mått på en reglerings

omfattning. Detta gäller särskilt när regle- ringsamplituden är liten och kanske helt ligger inom de naturliga variationerna i vat- tenståndet. Sådana omständigheter kan emellertid beaktas vid bedömningen av vilket avgiftsbelopp som bör åsättas magasinsenhe- terna. Vad slutligen angår avgiftsenheten vid vattenbortledning — en liter i sekunden — torde denna böra bestämmas på grundval av den vattenföring som högst får bortledas.

Utredningens lagförslag innehåller vidare i 1 mom. tredje stycket bestämmelser om hur avgiften i varje särskilt fall bör avvägas. Förslaget överensstämmer för normalfallen i stort sett med vad som gäller f. n. [enlighet med vad som anförts i den allmänna motive- ringen innehåller tredje stycket i förslaget också en ny regel som ger domstolarna befo- genhet att bestämma avgiften till skäligt belopp utan hinder av att de iandra stycket angivna gränserna överskrids, när den byg— gande med stöd av 2 kap. 8å första eller andra stycket befriats från skyldighet att vidta anordning till skydd för fisket.

De hittills behandlade stadgandena avser endast de olika typer av byggnad i vatten som redan nu omfattas av avgiftsplikt enligt 2 kap. 10 å. I fråga om de nytillkommande företagen gäller som tidigare anförts den begränsningen av avgiftsplikten att denna inträder endast under förutsättning att an- ordningar enligt 2 kap. 8 å inte kan komma till stånd. För de byggnader som här avses ' broar, vägbankar och liknande _ går det inte att fastställa några enhetliga normer för av- giftsberäkningen. Detsamma gäller de företag enligt 5 och 7 kap. som enligt utredningens förslag också kommer att under samma för- utsättning omfattas av avgiftsskyldigheten. För dessa olika företagstyper får enligt 1 mom. fjärde stycket i förslaget avgift be- stämmas till skäligt belopp. Det torde utan särskilt stadgande vara klart att avgiften ock- så i dessa fall skall bestämmas med hänsyn till förekomsten av fisk eller fiske i vatten- draget, företagets inverkan på vattenförhål- landena och omfattningen av de förpliktelser som enligt 8 å ålagts byggnadens ägare.

En byggnad i vatten är ofta avsedd för

flera ändamål. En dammbyggnad kan sålun- da utnyttjas för bäde års- och korttidsregle- ring och vid kraftverksdammar sker regel- mässigt korttidsreglering. För sådana fall föreskrivs f. n. i 1 mom. andra stycket sista punkten att i fråga om beräkningsgrunden vid avgiftens bestämmande hänsyn skall tas till det ändamål som är det huvudsakliga. Ett motsvarande stadgande återfinns i 1 mom. femte stycket utredningsförslaget. Det kan anmärkas att den nuvarande bestämmelsen hittills i vissa fall inte har tillämpats strikt enligt ordalydelsen. I NJA 1965 5.133 har sålunda fiskeavgift bestämts särskilt för ett vattenregleringsföretag och för ett kraft- verksföretag som begagnade samma damm- byggnad. En motsvarande tillämpning torde i liknande specialfall kunna bli aktuell också om utredningens förslag genomförs. Om ett kraftverksföretag utnyttjar dammen för korttidsreglering till förmån för kraftverket bör emellertid med utredningens förslag be- stämmelsen tillämpas enligt sin ordalydelse och byggnadens huvudsakliga ändamål anses vara kraftproduktion i kraftverket. Fiskeav- gift bör alltså bestämmas enbart för detta. Utredningens avgiftssystem har utformats med hänsyn härtill. Som utvecklas i den allmänna motiveringen kommer skälig hän— syn att tas till korttidsregleringen, om avgif- ten för kraftverk bestäms på grundval av den installerade effekten.

I anslutning till nuvarande bestämmelser föreskrivs i 1 mom. sjätte stycket lagförsla- get att årlig avgift som uppskattas till ringa belopp får ersättas av ett engångsbelopp. För att undvika onödig administrativ omgång innehåller utredningens förslag det tillägget att engångsbelopp alltid skall bestämmas, när det årliga avgiftsbeloppet understiger 100 kr.

Med tanke särskilt på den situation som förelåg i 1965 års rättsfall har utredningen ansett det påkallat att i lagtexten närmare precisera vem avgiftsskyldigheten åvilar. En- ligt nuvarande lydelse av 1 mom. första stycket skall fiskeavgift betalas av byggna— dens ägare. Enligt motsvarande stadgande i 1 mom. sista stycket i utredningsförslaget skall avgift avseende byggnad för vattenreglering

betalas av deltagare i företaget och avgift för annan byggnad av dess ägare. I fråga om avgift för vattenreglering med tvångsdelaktig- het kommer härigenom kostnaden att för- delas mellan flera deltagare enligt de grunder som anges i 3 kap. VL.

F.n. inträder avgiftsplikten kalenderåret näst efter det då arbetet på byggnaden på- börjats. Stadgandet kan tolkat efter ordala- gen ges den innebörden att avgift kan uttagas för förfluten tid, t.ex. för byggnad vars laglighet prövas i efterhand med tillämpning av 2 kap. 25å VL. En sådan tillämpning torde emellertid inte vara avsedd (jfr NJA 1970 s. 460). I utredningens förslag har be- stämmelsen i ämnet, som likaså återfinnsi 1 mom. sista stycket, jämkats så att avgifts- plikten förklaras inträda kalenderåret när— mast efter det då tillstånd till arbeten på byggnaden först togs i anspråk. Skyldighet att betala avgift kommer liksom f.n. att föreligga så länge byggnaden består, dvs. i regel till dess byggnaden utrivits efter till- stånd enligt 2 kap. 34 å VL.

Bestämmelserna i 2 mom. har i lagförsla- get utformats i överensstämmelse med gällan- de rätt med det viktiga undantaget att av- giftsbeslutens giltighetstid förkortats från 20 till 10 år. Skälen härför framgår av den allmänna motiveringen. Liksom f.n. kom- mer till följd av bestämmelserna i 2 mom. andra stycket omprövning att kunna ske även under löpande avgiftsperiod i samband med förnyad prövning enligt 8 å andra stycket.

59å

Enligt paragrafens första stycke åligger det ägare av grundvattentäkt att underhålla an- läggningen så att fara för allmän eller enskild rätt förebyggs. Vill ägaren ta anläggningen ur bruk är han enligt andra stycket berättigad till det. Om vattendomstolen jämlikt 9 kap. 46 å har ålagt honom att tillhandahålla vat- ten, måste emellertid domstolen pröva under vilka villkor vattentäkten får tas ur bruk. Utredningens förslag beträffande 9 kap. innebär att 9 kap. 46å i nuvarande lydelse

utmönstras, men det blir möjligt att ålägga vattentäktens ägare att såsom skadeförebyg- gande åtgärd tillhandahålla vatten. Med hän- syn härtill bör anläggningen inte utan vidare få tas ur bruk. Utredningen föreslår att 59 å andra stycket utformas så att vattendomsto- lens tillstånd måste inhämtas om nedlägg— ningen kan medföra fara för allmän eller enskild rätt.

4KAP. 14—16 åå

I dessa paragrafer har under rubriken ”Om bygdeavgift” sammanförts de för större kraftverk och vattenregleringar gemensamma bestämmelserna om avgiftsplikt till förmån för bygdeintressena. I 14 å ges de grundläg- gande reglerna om avgiftsskyldigheten och om beräkningsgrunderna, medan 15 å inne- håller regler om omprövning av meddelade avgiftsbeslut. De båda lagrummen motsvarar i huvudsak nuvarande 4 kap. 14 å. Bestäm- melserna i l6å om de ändamål för vilka avgiftsmedel får användas överensstämmer i stort sett med nuvarande 15 å.

De principer på vilka bestämmelserna byg- ger har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen. Utredningens förslag till 14å har i huvudsak utformats på samma sätt som reglerna om fiskeavgift i2 kap. 10 å 1 mom. Vad utredningen har anfört i specialmotive- ringen till dessa regler om hur avgift beräk- nas och vem avgiftsskyldigheten åvilar är tillämpligt också beträffande bygdeavgift. Att avgiftsplikten för vattenreglering sålunda kommer att åvila deltagare i företaget och fördelas mellan dem enligt 3 kap. VL inne- bär bl.a. att de nuvarande särbestämmelser— na i 4 kap. 14 å om avgiftsplikt för obebygg- da strömfall blir överflödiga. Enligt nuva- rande lydelsen inträder skyldighet att betala regleringsavgift kalenderåret näst efter det då tillstånd till vattenregleringen först tas i an- språk. Medan fiskeavgift utgår från och med året näst efter det då medgivna arbeten på företaget påbörjats, dvs. då skadeverkningar

på fisket först kan inträda, utgår alltså regle- ringsavgift först då företaget har fullbordats och börjar ge ekonomiskt utbyte. Denna åt- skillnad behålls i utredningsförslaget.

I 14 å sjätte stycket finns f. n. en bestäm— melse som öppnar möjlighet för domstolen att på yrkande av kammarkollegiet bestäm- ma att den för en tioårsperiod stadgade avgiftsskyldigheten i viss utsträckning skall fullgöras genom förskottsbetalning. Enligt vad utredningen erfarit har bestämmelsen, som infördes genom 1959 års lagstiftning, ännu inte tillämpats. Utredningens lagförslag innehåller därför inte någon motsvarighet till stadgandet.

Bestämmelserna om avgiftsbesluts giltig— hetstid i lSå överensstämmer till stor del med vad som nu gäller enligt 14å femte stycket. I förslaget har uttryckligen angetts att omprövning får ske med hänsyn till erfarenheterna av företagets inverkan och till ändring i penningvärdet. Som berörts iden allmänna motiveringen kan vidare avgiften ursprungligen ha bestämts till vad som visar sig vara ett för högt belopp, beroende på att företaget inte har kunnat utnyttjas i avsedd omfattning. Utredningens förslag innehåller en bestämmelse om att hänsyn skall tas även härtill. Bestämmelsen åsyftar närmast de fall då ett kraftverk har dimensionerats för vissa års- eller korttidsregleringar som sedermera inte kan genomföras. Om kraftverket på grund av ogynnsamma tillrinningsförhallan— den eller liknande tillfälliga omständigheter inte har gett avsett utbyte, föreligger där- emot självfallet ingen anledning att jämka avgiftens storlek.

1 16 å första stycket i förslaget föreskrivsi anslutning till vad som nu gäller enligt 15 å att influtna avgiftsmedel skall användas dels för att kompensera enskilda skadelidande som inte kunnat få ersättning enligt 9 kap. och dels för att tillgodose annat ändamål beträffande den bygd som berörs av företa- get. Som anmärkts tidigare anser utred- ningen att det inte längre i lagtexten bör anges några exempel på de olika bygdeända-

målen utan att erforderliga bestämmelser i detta hänseende bör kunna meddelas i admi- nistrativ ordning. Ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela närmare bestäm- melser om indrivningen och användningen av bygdeavgifter har tagits upp i 16å andra stycket. Ett motsvarande bemyndigande innefattas f.n. i 14 å sista stycket och 15 å.

7 KAP. 54 å

Paragrafen innehåller bestämmelser om inlö— sen av mark som ingår i invallningsföretag.

Enligt lagrummets första stycke är deläga- re i invallningsföretag som inte ansökt om företaget och inte heller skall likställas med sökanden berättigad att påfordra att all honom tillhörig mark som ingår i samfällig- heten skall lösas för företagets räkning med belopp som anges i 9 kap. 49 å. 19 kap. 49 å andra stycket föreskrivs att ersättningen skall bestämmas till markens värde i dess skick efter företagets fullbordande efter av- drag för det belopp, vartill båtnaden för marken genom invallningen uppskattats i laga ordning. Vidare gäller att bidrag som markens ägare erlagt till företaget skall gott- göras honom med skälig ränta från den dag då bidraget utgavs. Har markens ägare vunnit

avkastning utöver den som varit att påräkna i markens skick före invallningen, har delägar- na i invallningsföretaget rätt till skälig gott- görelse för ökningen. Skall mark som inte ingår i samfälligheten dessutom lösas såsom onyttig för ägaren enligt 9 kap. 2å skall ersättning för sådan mark bestämmas till fulla värdet.

De nu berörda bestämmelserna i 9 kap. 49 å bygger på samma tankegångar som lig- ger bakom den s.k. förhöjningsregeln i 9 kap. 48 å. Man har alltså velat bereda mark- ägaren ersättning för skada bestående i in- skränkning av möjligheterna att utveckla marken till ökad produktivitet i framtiden (jfr NJA II 1920 s. 452 f). Med hänsyn till att förhöjningsregeln enligt utredningens för-

slag inte får motsvarighet i de nya ersätt- ningsreglerna saknas också anledning att för detta speciella och i praktiken betydelselösa fall behålla en för ersättningstagaren särskilt förmånlig reglering. Ersättning för mark som inlöses med stöd av 7 kap. 54å bör alltså utgå enligt vad som i allmänhet kommer att gälla för fastighetsskada enligt 9 kap. Hänvis- ningen i 7 kap. 54 å första stycket har ändrats i enlighet härmed.

I 7 kap. 54å fjärde stycket återfinns en hänvisning till de nyss berörda reglerna om rätt för markägaren att återfå förskjutet bidrag och om ersättningsskyldighet för honom gentemot delägarna i invallningsföre- taget. Denna hänvisning har utgått.

9 KAP.

Kapitlet innehåller i föreslagen lydelse 28 paragrafer. Av dessa motsvarar 1—7 åå, som återfinns under rubriken ”Om ersättnings- skyldighet”, väsentligen nuvarande bestäm- melser i 9 kap. 1—7, 12,47, 52 och 53 åå. I 8—28 åå ges under rubriken ”Om betalning av ersättning och om tillträde m.m.” be- stämmelser som i huvudsak motsvarar nuva- rande 9 kap. 54—74 åå.

lå

Paragrafen motsvarar nuvarande 9 kap. 1 å första stycket.

Att ersättning betalas kommer liksom f. 11. att utgöra ett med vissa undantag generellt villkor för sådana företag i vatten som med- för ekonomiskt intrång i enskild rätt. Under vilka förutsättningar sådant intrång kan tillå- tas anges i ett stort antal lagrum i 1—8 kap. VL. Bestämmelserna om ersättningsskyldig- het inleds därför även enligt utredningens förslag med ett sammanfattande stadgande där den generella ersättningsskyldigheten slås fast. [ utredningens förslag har bestämmelsen fått en mera allmän utformning än den nuvarande. Någon saklig ändring åsyftas inte.

Reglerna i 9 kap. skall enligt nuvarande lydelse av 1 å första stycket tillämpas, om

annat inte följer av särskilda bestämmelser i 1, 2, 5 eller 6 kap. Enligt de bestämmelser som närmast åsyftas, bl.a. reglerna om kungsådra, kan den som råder över vatten i vissa fall vara skyldig att utan ersättning avstå vatten till förmån för allmänna intres- sen. Även utredningens förslag innehåller en erinran härom.

[ samband med en så genomgripande re- form av de allmänna ersättningsreglerna som nu föreslås kan det vara befogat att söka klarlägga vad reformen kan innebära i fråga om ersättningsskyldighetens omfattning så- vitt denna bestäms av skadebegrepp och sakägarkrets. Som framhålls i den vatten- rättsliga litteraturen måste VL:s ersättnings- regler i dessa hänseenden kompletteras med allmänna civilrättsliga grundsatser, framför allt på den utomobligatoriska skadestånds- rättens område (jfr Viklund s. 5).

Vad först gäller skadebegreppet anses detta i utomobligatoriska sammanhang van- ligen utgöra den ekonomiska förlust som den skadelidande har tillfogats genom den skade- vållande åtgärden. Skadan skall stå i naturligt orsakssammanhang med åtgärden. Förlusten skall kunna hänföras till en sak till vilken den skadelidande har rätt (sakskada) eller till den skadelidandes person (personskada). Pre- sumtionen anses vara emot att andra slag av skador är ersättningsgilla, och tillfogande av sådana skador anses i brist på stöd för motsatsen inte medföra skadeståndsskyldig- het för skadevållaren. Här avses dels s.k. allmän förmögenhetsskada, dvs. skada på en persons förmögenhetsställning eller förvärvs— verksamhet i allmänhet, dels skada på andra obligatoriska, ekonomiska rättigheter än så- dana som avser en bestämd sak och dels ideell skada (jfr Karlgren Skadeståndsrätt, fjärde upplagan s. 23—24 och 106 ff).

Av redogörelsen för nuvarande 9 kap. 2—6 åå framgår att dessa lagrum avser eko- nomiska skador på fast eller lös egendom, dvs. typiska sakskador. Det torde ligga i sakens natur att de vattenrättsliga ersätt- ningsreglerna inte omfattar personskador. Allmän förmögenhetsskada är f.n. ersätt-

ningsgill enligt 9 kap. 7 å, och 9 kap. 8å öppnar som tidigare nämnts möjlighet att döma ut ersättning för ideell skada. Intrång i obligatoriska rättigheter är inte ersättnings- gillt enligt 9 kap. VL (jfr Viklund s. 6). Vattenlagsutredningens förslag innebär i frå- ga om skadebegreppet ingen annan ändring än att ideella skador i fortsättningen lämnas utanför. Som framhållits i den allmänna motiveringen kommer VL:s skadebegrepp härigenom att sammanfalla med ExL:s.

Beträffande sakägarkretsen anses inom den allmänna skadeståndsläran rätt till ska- destånd i princip bara tillkomma den som omedelbart drabbas av skada. Vid sakskada innebär detta att ersättningsskyldigheten be- gränsas till dem som är ägare till eller på annat sätt har sakrätt till den skadade egen- domen (Karlgren a.a. 5.243). Kravet på sak- rätt har ansetts böra förstås så att sakrättsligt skydd inte är nödvändigt i det enskilda fallet, om rättigheten enligt sin beskaffenhet i princip kan beredas sådant skydd (jfr Vik- lund s. 7).

Som sakägare enligt VL betraktas i enlig- het med det anförda först och främst ägare till sakskadad fastighet och nuvarande be- stämmelser i 9 kap. 2—6 åå behandlar lik- som motsvarande regler i utredningens för- slag fastighetsägarens rätt till ersättning. I vilken utsträckning ersättning enligt VL kan utgå till innehavare av olika rättigheter som belastar en sakskadad fastighet framgår del- vis av lagens bestämmelser. Sålunda kan en- ligt gällande rätt med stöd av 9 kap. 7å ersättning utdömas till rättighetshavare, och enligt 9 kap. 52 och 53 åå skall ersättning bestämmas särskilt för ägaren till en fastighet och för innehavaren av sådan särskild rätt till fastigheten som består i nyttjanderätt, servi- tut eller rätt till elektrisk kraft. De nämnda lagrummen motsvaras i utredningsförslaget av 9 kap. 7å och förslaget innebär inte heller i denna del någon ändring i gällande rätt. VL:s sakägarbegrepp torde så långt överensstämma med vad som anses gälla enligt ExL (jfr expropriationsutredningens uttalanden i SOU 1969:50 s. 66 ff).

l vattenrättslig praxis har emellertid er-

sättningsskyldigheten fått en betydligt mera vidsträckt omfattning än som framgått av det hittills anförda (jfr SOU 1966:65 s. 435 ff). Särskilt när det gäller nyttjande- eller servitutsrätt till tvätt- eller båtplats har er- sättningsgillt intrång ansetts uppkomma, även om rättigheten såvitt visats grundas bara på muntlig upplåtelse eller tyst med- givande. I fråga om intrång i rätt till båtfart och virkesutdrivning visar praxis en tydlig tendens att tunna ut eller t.o.m. överge kravet på sakrättslig anknytning till det vat- tenområde som berörs av ingreppet (jfr NJA 1958 5.215 och 1965 5.182). Man har i sammanhanget talat om intrång i kvalificerad allemansrätt. Rättsläget har sammanfattats så att sakägare är _ förutom fastighetsägaren — innehavare av skriftligen eller muntligen upplåten särskild rätt till fast egendom som direkt skadas av företaget eller eljest lider intrång i något för fastigheten väsentligt intresse med anknytning till det vattendrag som byggs ut (jfr SOU l966:65 s. 449 och prop. 196928 5. 375). I rättspraxis synes man dock hittills inte vara beredd att som ersättningsgillt godta varje intrång i ett kvali- ficerat intresse med anknytning till det be- rörda vattenområdet (jfr NJA 1971 5.8). Det torde också stå klart att intrång i form av minskat skönhetsvårde utan samband med sakskada på fastighet inte omfattas av VL:s ersättningsregler utan är att bedöma enligt allmänna grannelagsrättsliga grundsatser (jfr NJA 1960 s. 726 och 1965 s. 359). Expropriationsutredningen har uttalat att det är tveksamt om det finns något egentligt behov att tillerkänna innehavare av s. k. kva- lificerad allemansrätt ersättning enligt ExL och ansett det lämpligast att vattenlagsutred- ningen prövar frågan om dessa rättigheters ställning i framtiden (SOU l969z50 s. 68). En sådan prövning kan emellertid inte leda till annat resultat än att det i varje särskilt fall får avgöras huruvida ersättningsgill skada kan anses uppkomma genom intrång i rättig— heter av mera obestämbart slag. Det har ifrågasatts om inte konsekvensen av nuvaran- de praxis bör bli att man i stället för att vattna ur den rättsliga anknytningen vidgar

själva skadebegreppet utöver gränsen för de egentliga sakskadorna. Ersättning för allmän förmögenhetsskada skulle i enlighet härmed i princip kunna utgå utan samband med sak- skada på fastigheten, låt vara att ersättnings- skyldigheten i olika hänseenden begränsas av allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser (jfr SOU l966:65 s. 448 f). Som framhållits i litteraturen (Holmbäck i Rättsvetenskapliga studier ägnade minnet av Phillips Hult s. 254 ff) kan en sådan tillämpning av nuva- rande bestämmelser visserligen ha stöd i ut- formningen av 9 kap. 7 å. Mera tveksamt är om sådant stöd kan hämtas i VL:s förarbe- ten. Med den utformning av VL:s ersätt- ningsregler som vattenlagsutredningen nu föreslår synes det i varje fall vara avgörande huruvida ExL medger ett motsvarande till- vägagångssätt, och såvitt utredningen kan finna är detta inte förhållandet. Man torde därför för VL:s del alltjämt böra hålla fast vid att ersättning för allmän förmögenhets- skada förutsätter direkt ingrepp på fastighet. Vad angår innebörden av begreppet särskild rätt synes anpassningen till ExL:s ersätt- ningsregler närmast tala för en mera återhåll- sam rättstillämpning än tidigare.

25

Paragrafen motsvarar nuvarande 9 kap. 47 å.

I anslutning till 9 kap. 47 å första stycket VL och 34 å ExL föreskrivs i utredningens förslag som allmän huvudregel att ersättning skall bestämmas i pengar att utgå på en gång.

Från huvudregeln om engångsersättning gäller nu vissa undantag beträffande företag för allmän flottled (jfr 6 kap. VL). Enligt 9 kap. 47å första stycket får ersättning för skada till följd av sådant företag fastställas att utgå i årlig avgift, om det finns skälig anledning till det. Under vissa förutsätt- ningar som anges i lagrummets andra stycke kan den som för ersättningstalan i flottleds- mål hänvisas att göra sina anspråk gällande i den ordning som beträffande flottningsskada föreskrivs i lagen om allmän flottled. Detta innebär i huvudsak att ersättning får avkrä-

vas de flottande för varje år under vilket skadan inträffat. Undantagsreglerna torde få ses mot bakgrund av svårigheterna att i tlottledsmålet alltid på förhand bedöma ska- dans omfattning och natur. Dessa undantags- regler bör tills vidare kvarstå oförändrade i sak.

Advokatsamfundets styrelse efterlyser ytterligare möjligheter till undantag från huvudregeln så att man kan avtala och utver- ka beslut om årliga ersättningar också beträf- fande andra företag än flottledsföretag. Som framgår av förarbetena till 9 kap. 47% (jfr NJA II 1919 s. 324 f) rådde enligt äldre lag full avtalsfrihet i detta hänseende och denna ordning ansågs enligt 1910 års betänkande böra behållas för VL:s del. 1 1917 års betän- kande föreslogs med hänsyn till intecknings- havarnas intresse den begränsningen i avtals- friheten att årlig ersättning inte fick avse fast egendom som skulle lösas. Den nuvarande huvudregelns förbud mot årliga ersättningar har motiverats med att samma ståndpunkt intagits i ExL. Vattenlagsutredningen kan inte finna att några fördelar kan vinnas ge- nom att återgå till äldre förhållanden. Även om skador till följd av andra företag än flott- ledsföretag någon gång kan ha begränsad var- aktighet eller eljest vara av mindre konstant natur bör skaderegleringen i princip ske en gång för alla och de svårigheter detta undan- tagsvis kan innebära är enligt utredningens mening inte större än att de kan övervinnas.

Av allmänna skadeståndsrättsliga grund- satser torde följa att parterna fritt kan avtala om ersättningens storlek, om avtalsfriheten inte uttryckligen begränsas. De begräns- ningar som hittills uppställts i VL gäller i huvudsak avtal om ersättning iandra former än i pengar. Röster har emellertid tid efter annan höjts för en ordning, enligt vilken det skulle ankomma på vattendomstolen att prö- va skäligheten av underhandsavtal mellan sökanden och enskilda sakägare (jfr prop. 1952z52 s.90f och 96f samt norrländska vattenkraftutredningens är 1957 avgivna be- tänkande Norrländska vattenkraftfrågor, stencil, s, 159 ff). En sådan prövning synes emellertid kunna leda till en alltför långt

gående begränsning av avtalsfriheten. En annan sak är att det kan behövas större möjligheter att ogiltigförklara eller jämka otillbörliga eller obilliga avtalsvillkor. Frågan härom har emellertid samband med det upp- drag som har lämnats generalklausulutred- ningen (Ju 197058). Någon anledning att beträffande vattenlagstiftningen föreslå lag- ändringar som kan föregripa utredningens resultat kan inte anses föreligga.

F.n. gäller att överenskommelse mellan parterna om att ersättning skall utgå i annan form än VL medger, t. ex. i form av mark, måste prövas av vattendomstolen med av- seende på lämpligheten och fastställas genom domstolsbeslut för att bli gällande. Vad sär— skilt gäller ersättningar i form av mark är det dock tydligt att överenskommelsens lämplig- het måste bedömas bl. a. från fastighetsbild- ningssynpunkt. En sådan bedömning synes inte böra ankomma på domstol utan ske i den ordning som gäller enligt FBL. Enligt 5 kap. 3 ä FBL får förvärvaren vid expropria- tion eller liknande tvångsförvärv begära så- dan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas. Bestämmelsen är tillämplig bl. a. vid förvärv enligt VL. Om fråga uppkommer att kompensera en skadelidande genom marktillskott, bör sökanden där det behövs sålunda begära fastighetsreglering. Domsto- lens medverkan bör begränsas till att pröva eventuellt kvarstående ersättningsfrågor. Även andra former av realkompensation framstår närmast som skadeförebyggande åt- gärder och bör bedömas som sådana. Av det anförda följer att en överenskommelse mel- lan parterna om ersättning i form av mark bör kunna fastställas av domstol endast un- der förutsättning att erforderliga fastighets- bildningsåtgärder visas kunna genomföras. I vilken mån överenskommelse om andra för- mer av realkompensation kan fastställas måste på samma sätt bero på om domstolen med bindande verkan kan besluta i frågan. Att hänsyn vid prövningen alltid måste tas till fastighetsborgenärernas intresse är tyd- ligt. Särskilda bestämmelser i ämnet synes kunna undvaras.

3.5

Paragrafen innehåller bestämmelser om er- sättningsgivares skyldighet att lösa fast egen- dom.

1 9 kap. VL finns f. n. ett antal stadgan- den som ålägger ersättningsgivare att på ska- delidandes begäran lösa annan egendom än sådan som utsätts för direkta ingrepp men som till följd av ingrepp på fast egendom blir mer eller mindre onyttig för ägaren. Såvitt gäller fast egendom finns bestämmelser i 9 kap. 2 5 första punkten, 3 5 första punkten samt 5 %.

För motsvarande situationer gäller enligt 12 & första stycket ExL att om expropria- tionsrätt har medgivits beträffande del av en fastighet så skall på fastighetsägarens begäran expropriationen utvidgas till att omfatta en återstående del av fastigheten, förutsatt att återstoden lider synnerligt men genom ex- propriationen eller den exproprierade delens användande. Expropriation kan utvidgas på motsvarande sätt, om den går ut på att nyttjanderätt eller servitutsrätt skall upplå- tas. Enligt 12 å andra stycket ExL kan ex- propriation utvidgas också på den exproprie- randes begäran, nämligen om detta skulle medföra bara en ringa förhöjning av fastig- hetsägaren tillkommande ersättning och den— ne inte har något beaktansvärt intresse av att behålla återstoden.

Skadevållarens rätt eller skyldighet att lösa fast egendom kan sägas inträda som en följd av en menlig inverkan på fastighetsin- delning eller markanvändning. Efter en änd- ring i VL:s ersättningsregler bör fastighets- ägarens intresse för inlösen bli mindre än nu. I princip skall nämligen enligt förslaget den skadelidande komma i samma ekonomiska situation vare sig inlösen sker eller inte. Situationen är en annan med gällande lag, som föreskriver ersättning med 50 % förhöj- ning vid inlösen även av restfastighet.

Vid expropriation av del av enstaka fastig- het motverkas tydligen uppkommande olä- genheter om även återstoden av fastigheten får övergå i den exproprierandes ägo. Fastig-

hetsindelningen blir oförändrad och använd- ningssättet blir ointressant för expropriaten. Detsamma gäller om del av fastighet skall inlösas enligt VL eller tas i anspråk för olika anläggningar med stöd av t. ex. 2 kap. 14 & VL. Om ingreppet enligt VL såsom vanligen är fallet i stället har formen av ändringar i rådande vattenförhållanden vilka medför av- sevärd skada på en rad strandfastigheter, är det däremot inte självklart att någon fördel vinns från fastighetsbildningssynpunkt ge- nom att sökanden förvärvar restfastigheter— na. Sådana förvärv medför ju i och för sig inte att fastigheternas storlek eller arronde- ring blir lämpligare. Det synes önskvärt att sökandena i nu aktuella situationer utnyttjar befogenheten att ta initiativ till fastighetsreg— lering. Fastighetsägaren bör dock självfallet få behålla möjligheten att påkalla inlösen i överensstämmelse med vad som gäller vid expropriation. Bestämmelse i ämnet har av utredningen tagits upp i 3 5 första stycket. Den bör tillämpas även i fråga om mark som blir onyttig för ägaren till följd av beslut om ianspråktagande av strömfall enligt 1 kap. 14 & VL.

Det synes vidare befogat att i ett andra stycke i förslagets 3 & ta in en motsvarighet till bestämmelserna om rätt att lösa restfas- tighet i 12 5 andra stycket ExL.

För inlösen av del av fastighet torde lik- som f. n. få förutsättas att fastighetsdelen är särskilt avgränsad. Föremålet för inlösen bör alltså bestå av t.ex. ett skifte eller annat område som genom höjdförhållanden, diken, häckar eller på annat sätt är avgränsat från fastigheten i övrigt. Det torde vidare inte kunna bli fråga om inlösen av hur små fastighetsdelar som helst. För inlösen krävs f.n. också att återstoden blir onyttig för ägaren eller att det uppstår synnerligt men vid dess begagnande. Intrånget skall alltså hänföra sig till hela det särskilt avgränsade området, och det räcker inte att den del som kan direkt beröras av ingreppet blir onyttig, om fastighetsdelen i övrigt trots allt kan utnyttjas utan större olägenhet (jfr Viklund s. 20). Utredningen anser sig inte i detta sammanhang böra föreslå några begräns-

ningar i domstolarnas befogenhet att besluta om inlösen beträffande del av fastighet. Ut- redningen vill emellertid understryka vikten av att sådant beslut sker i samråd med fastighetsbildningsmyndigheten.

4å

Paragrafen, som har utformats efter mönster av 7å ExL, innehåller de grundläggande reglerna om ersättning i vattenmål.

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen föreskrivs i första stycket att för fastighet som avstås i sin helhet betalas löseskilling motsvarande fas- tighetens marknadsvärde. Om del av fastig- het avstås eller skadas, betalas intrångsersätt- ning motsvarande den minskning i fastighe- tens marknadsvärde som uppkommer genom ingreppet. Uppkommer det eljest genom in- greppet skada för ägaren, skall även sådan skada ersättas. Här avses ersättningsarten ”annan ersättning".

Som framgått av den allmänna motive- ringen utgör 1öseskilling och intrångsersätt- ning fastighetsägarens kompensation för den direkta förmögenhetsförlust som tillfogas honom genom att han tvingas avstå fast egendom eller underkasta sig värdeminskning på denna. Vad som utgår i ersättning för skador av detta slag skall i första hand komma fastighetsborgenärerna till godo. Löseskillingen kan med andra ord i detta sammanhang liknas vid belopp som inflyter vid en exekutiv försäljning av fastighet. Här- av följer också att löseskillingen måste be— stämmas så att den omfattar all berörd egen- dom som har karaktär av fast egendom och vari sålunda upplåten fastighetspanträtt gäl- ler, dvs. även egendom som enligt 2 kap. JB är tillbehör till den fasta egendomen. Det sagda gäller i tillämpliga delar också intrångs- ersättning

Gränsdragningen mellan löseskilling och intrångsersättning torde i allmänhet inte be- reda några tillämpningssvårigheter. l vatten- mål torde f.ö. intrångsersättning bli den normala arten av ersättning för fastighets- skada. Som framgår av förarbetena till 7 i;

ExL (prop. 1971:122 s. 191) bör man inte vara strikt bunden av gällande fastighetsin- delning, när intrångsersättning skall bestäm- mas. Om flera fastigheter tillsammans bildar en ekonomisk enhet, t. ex. en bestående brukningsenhet, bör man vid prövningen ut- gå från denna enhet. Motsvarande gäller om en del av en registerfastighet utgör en själv- ständig ekonomisk enhet. Å andra sidan kan det undantagsvis vara motiverat att behandla en fastighet som en självständig enhet från ersättningssynpunkt. trots att den ingår i en ekonomisk enhet. Om en sådan fastighet skall lösas i sin helhet, kan alltså löseskil- ling bestämmas för fastigheten. Vid del- skada kan man på motsvarande sätt utgå enbart från den särskilda fastighetens mark- nadsvärde. Det kan bli aktuellt att gå till väga på detta sätt framför allt om fastigheten är särintecknad och borgenärerna skulle kun- na lida skada om reglerna angående intrångs— ersättning skulle tillämpas på hela fastighets- komplexet (jfr prop. 1971:122 s.253 f och 264). Intrångsersättning omfattar bl. a. såda- na skador på restfastighet som avses i nuva- rande 9 kap. 25 andra punkten, 35, andra punkten, 45 och S% andra stycket. Ersätt- ning för fast egendom som totalskadas utan att inlösen äger rum bör likaså utgå som in- trångsersättning.

Ersättningsarten ”annan ersättning” kom- mer liksom vid expropriation att avse ekono- miska följdskador av annat slag än fastighets- skada, dvs. allmän förmögenhetsskada. Som berörts vid 1 5 kan annan ersättningi princip utgå blott i kombination med löseskilling el- ler intrångsersättning, dvs. bara i samband med sakskada på fast egendom. Även om ett ingrepp på en fastighetsdel undantagsvis inte skulle ge utslag i ändrat marknadsvärde och intrångsersättning följaktligen inte skall utgå, måste emellertid annan ersättning självfallet kunna utdömas.

Som exempel på allmän förmögenhets- skada av beskaffenhet att böra ersättas genom annan ersättning kan nämnas att den skade- lidande får kostnader för flyttning eller att en av honom bedriven rörelse måste läggas ner eller inskränkas. Hit hör också den sär-

skilda ersättning för en fastighets värde i ägarens hand som berörts i den allmänna motiveringen. De i viss mån personliga skälen för sådan ersättning kan väntas föreligga t. ex. i fjällbygder där självhushållning fort- farande har ekonomisk betydelse. Även såda- na omständigheter som att arbetstillfällen eller möjligheter till fritidsfiske går förlorade kan tänkas innefatta allmän förmögenhets- skada av här avsett slag.

Bestämmelserna i nuvarande 9 kap. 55; andra stycket och 9 kap. 6 & om skyldighet för skadevållaren att lösa in onyttig lös egendom innebär att denne vid inlösen av t. ex. en jordbruksfastighet kan bli skyldig att lösa också maskiner och redskap som används i jordbruksrörelsen. Ett i praktiken vanligare fall är att ett till en fastighet hörande fiske förstörs utan att inlösen av fastigheten blir aktuell. Det åligger då den byggande att lösa fiskeredskap som blir onyttiga för ägaren. Det synes emellertid inte finnas tillräckliga skäl att på denna punkt ålägga sökanden i vattenmål längre gående förpliktelser än som åvilar en exproprierande. Utredningens för- slag innehåller därför inte några bestämmel- ser om skyldighet att lösa in lös egendom. Ersättning skall givetvis regelmässigt utgå för lös egendom som blir helt eller delvis onyttig till följd av ingrepp på fast egendom och måste kasseras eller realiseras till underpris. Utredningens förslag innebär att gottgörelse för sådan allmän förmögenhetsskada utgår i form av annan ersättning.

Det kan ibland vara tveksamt om en för- mögenhetsförlust bör behandlas som fastig- hetsskada eller som allmän förmögenhets- skada. Ett exempel på detta är att ersättning för skada på fiske skall utdömas för förflu- ten tid, när det slutliga avgörandet har upp- skjutits under en prövotid. Fastighetsvärdet bör emellertid i allmänhet inte komma i be- traktande annat än vid beräkning av ersätt- ning för framtida skada, och skador för för- fluten tid bör i enlighet därmed ersättas ge- nom annan ersättning.

En särskild fråga är hur de nya ersättnings-' reglerna skall tillämpas i den situationen att skada uppstår på fiske som är samfällt för

flera fastigheter. Det torde till en början stå klart att VL trots avsaknad av uttrycklig regel i ämnet utgår från att ersättning i princip skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Det är också tydligt att så måste ske om samfälligheten inte är ställd under särskild förvaltning. Tvekan kan däremot råda om det lämpliga tillvägagångssättet när sådan förvaltning finns. Åtminstone tidigare torde man vid en del domstolar ha löst frågan så att ersättning för fiskeskada ut- dömts till samfälligheten som juridisk person utan att ange hur ersättningen skall fördelas mellan de olika delägarna. I andra fall torde samfälligheten ha tillerkänts ersättningen, varvid dock domen innehållit föreskrift om fördelningen.

Frågan om ersättning vid expropriation av samfälld egendom behandlas i den tidigare omnämnda departementspromemorian (Ds Ju 1971123 5. 136 ff). I promemorian kon- stateras bl. a. att regeln att intrångsersättning skall motsvara den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom ex- propriationen begränsar möjligheterna att bestämma gemensam ersättning för samfälld egendom. Den situationen kan emellertid inte sällan antas föreligga att det är svårt att påvisa någon skillnad i marknadsvärde be- träffande de delägande fastigheterna före och efter expropriationens genomförande. Intrångsersättningen kan emellertid då be- stämmas med hänsyn till värdet på den avstådda marken. I vissa fall kan alltså ersätt- ning bestämmas gemensamt för samfälld egendom. Detta bör dock vara tillåtet bara under vissa förutsättningar. Till en början bör krävas att för samfälligheten finns något organ med befogenhet att uppbära ersätt- ningen för delägarnas räkning. I anslutning härtill erinras om det inom justitiedeparte- mentet upprättade förslaget till lag om för- valtning av samfälligheter (Ds Ju 1971:16). Vidare bör det krävas att ersättning för någon av de delägande fastigheterna inte skall nedsättas för fördelning mellan inteck— ningshavarna. Även s.k. annan ersättning bör kunna bestämmas gemensamt för sam- fälligheten i den mån den inte tillkommer

delägare personligen.

Enligt vattenlagsutredningens mening lig- ger det nära till hands att vid bedömning av skada på fiske som är samfällt i den mening som avses i 24% lagen (1950:596) om rätt till fiske regelmässigt betrakta samfälligheten som en ekonomisk enhet. I varje fall vid värderingen av företagets inverkan på fisket i vattenområdet torde ett sådant synsätt vara det enda tänkbara. Det är också tydligt att de nya värderingsreglerna lika litet som i expropriationsfallet hindrar att ersättningen bestäms gemensamt för samfälligheten. Ett sådant tillvägagångssätt bör emellertid — allt— jämt i enlighet med vad som anses böra gälla vid expropriation _ förutsätta att samfällig- heten är ställd under särskild förvaltning. Om ersättning bestäms på detta sätt synes det inte höra ankomma på domstolen att meddela närmare föreskrifter om hur medlen skall fördelas mellan de enskilda delägarna. En tvist dem emellan om fördelningsgrunder- na är nämligen inte av beskaffenhet att höra prövas i den för vattenmål föreskrivna ord- ningen (jfr nuvarande 9 kap. 55 å och 9 kap. 22 å i utredningens lagförslag), även om så- dan prövning formellt sett kan vara med- given enligt 11 kap. 22 %. Förhållandet kom- mer kanske tydligast till uttryck i en full- följdssituation, där tvisten inför högre rätt inte kommer att gälla förhållandet mellan sökanden och enskilda motparter utan för- hållandet mellan enskilda motparter inbör- des.

Det torde vidare vara uppenbart att vad som kan tillerkännas samfälligheten som så- dan endast kan motsvara intrångsersättning för fiskets objektiva värde jämte annan er- sättning för gemensamma följdskador. Sär- skilt i landets norra delar torde emellertid ersättningsfrågan väsentligen komma att gäl- la vad som bör utgå till de enskilda fastig- hetsägarna i form av annan ersättning för mistad förmån av husbehovsfiske, arbetsin- trång och annat sådant. Man kommer alltså inte ifrån att i dessa hänseenden bestämma särskild ersättning för varje fastighetsägare, vilket otvivelaktigt är ägnat att tynga utred- ningen och handläggningen av målet. Vatten-

lagsutredningen vill understryka vikten av att möjligheterna att med stöd av 35 kap. 55 RB uppskatta sådana skador till skäligt be- lopp i möjlig mån utnyttjas och att systemet med uppskov för ingående undersökningar av skadornas omfattning utnyttjas restrik- tivt. Om uppskov beslutas är det som fram- hållits tidigare tänkbart att såvitt gäller de särskilda fastigheterna enbart frågan om an- nan ersättning uppskjuts.

Som berörts vid flera tillfällen i det före- gående har inom vattenrättsskipningen utbil- dats en fast praxis av innebörd att skadeföre- byggande åtgärder kan föreskrivas i stället för ersättning även mot sökandens bestridan- de och även om kostnaden för åtgärden beräknas överstiga det skadestånd som an— nars skulle ha utgått. Det förutsätts dels att åtgärden är av sådan beskaffenhet att den lämpligare kan vidtas av sökanden än av den skadelidande och dels att kostnadsökningen för sökanden inte är oskäligt stor. Lagligt stöd för sådana ålägganden anses finnas i 2 kap. 2å VL. Skyddsåtgärden betraktas då som en del av själva vattenbyggnadsföreta- get, vilket skall utföras på sådant sätt att minsta intrång och olägenhet uppkommer för motstående intressen. Av 2 kap. 14% första stycket VL framgår att sökanden kan till- tvinga sig rätt att ta annans mark i anspråk för skadeförebyggande åtgärder. Här avses främst mera generellt verkande anläggnings- arbeten för att förebygga dämningsskador, erosion och fiskeskador. Särskilt när det gäller de båda förstnämnda skadetyperna bör tvångsrätt kunna komma i fråga också när det gäller åtgärder mot mera omfattande skador på en enstaka fastighet. Sökanden torde däremot inte mot sakägarens bestri- dande kunna tilltvinga sig rätt att vidta åtgärder för att förebygga skador på enstaka skadeföremål. Sakägaren har alltså alltid rätt att få ersättning i pengar för sådana skador.

Den praxis som sålunda utbildats i vatten- mål innebär att ersättningen skall bestämmas med beaktande av dispositioner av olika slag som sökanden kan vidta till sakägarens för- män. Denna ordning kan förutsättas bestå i

en ny VL. Vad som skall ersättas är den skada som kvarstår sedan lämpliga och rim— liga skadeförebyggande åtgärder vidtagits. Även om sakägaren kan motsätta sig att sådana åtgärder kommer till stånd på hans fastighet, synes hans ställningstagande inte böra få leda till att ersättningsbeloppet blir oskäligt högt. I 7å andra stycket ExL före— skrivs med tanke på liknande situationer att, om den exproprierande erbjudit sig att vidta åtgärd för att minska skada, ersättningen skall bestämmas med hänsyn härtill, förut- satt att erbjudandet är av beskaffenhet att skäligen böra godtas av den ersättningsberät- tigade. En motsvarande bestämmelse har ta- gits upp i 455 andra stycket i förslaget. Frågan om ett erbjudande skäligen hade bort godtas får prövas med hänsyn även till inne- havare av panträtt i fastigheten och andra som har rätt till andel i ersättningen. Som föredragande statsrådet anfört i anslutning till 7 % andra stycket ExL bör ett åtagande givetvis beaktas endast om det är klart att det enbart beror på fastighetsägaren att äta- gandet inte kan fullföljas (prop. 1971:122 s. 203).

Så

Paragrafen, som motsvarar 8 % ExL, innehål- ler vissa bestämmelser om verkan av s. k. värdeinfluens från vattenföretaget.

Av skäl som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen anser utredningen det befogat att närmast i sakägarnas intresse införa en bestämmelse som ålägger domsto- larna att vid bestämmande av löseskilling och intrångsersättning bortse från att fastighe- tens marknadsvärde kan ha påverkats nedåt genom farhågor för olägenheter av olika slag till följd av det planerade vattenföretaget. Har det företag för vars genomförande fastig- het får lösas medfört inverkan av någon be- tydelse på fastighetens marknadsvärde, skall alltså enligt den föreslagna lagtexten löse- skillingen bestämmas på grundval av det marknadsvärde fastigheten skulle ha haft om sådan inverkan inte förekommit. Är ingrep-

pet sådant att intrångsersättning skall utgå, skall vad nu sagts om beräkning av mark- nadsvärde tillämpas i fråga om värdet före in- greppet. Det sist sagda innebär exempelvis att om värdet på hela fastigheten före ingrep- pet uppskattas till 100 000 kr och prisfallet är 10 % så blir ingångsvärdet cirka 111 000 kr. Om vidare ingreppet antas drabba 25 % av fastighetens areal och fastighetens värde antas minska i direkt förhållande härtill, så blir fastighetens värde efter ingreppet cirka 75 000 kr. Intrångsersättningen blir alltså 36 000 kr med tillämpning av 5 5 och 25 000 kr utan sådan tillämpning.

l överensstämmelse med 8 & ExL innehål— ler förslaget en föreskrift att värdeinfluens skall beaktas bara i den mån det finnes skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av likar- tad inverkan under jämförliga förhållanden. Beträffande den närmare innebörden av de 5. k. orts- och allmänvanlighetsrekvisiten kan hänvisas till förarbetena till 30 & miljö- skyddslagen (jfr prop. 1969228 3. 164 ff, 238 ff och 377). Hänsyn skall alltså inte tas till sådan påverkan som ligger inom ramen för vad man normalt får räkna med (jfr prop. 1971:122 5. 178). Skulle det i framtiden visa sig att företaget medför betydande olägenhe- ter i form av exempelvis dimbildning eller buller torde fråga om ytterligare ersättning kunna tas upp i enlighet med vad som gäller för oförutsedd skada.

I fråga om tillämpningen av motsvarande regel i ExL har expropriationsutredningen anfört (SOU 1969:50 s. 169) att deti prakti- ken knappast är möjligt att korrigera för varje, om aldrig så obetydlig värdeinfluens med hänsyn bl.a. till svårigheten att hålla i sär de många olika faktorer som kan inverka på värdebildningen. Härtill kommer att själva värderingsmetodiken inte är mera exakt än att mindre variationer ryms inom den osä- kerhetsmarginal som man alltid måste räkna med. När det däremot förhåller sig så att expropriationsföretaget orsakar en större och av denna orsak lätt påvisbar förändring av fastighetsvärdet bör korrektion obetingat äga rum. Visserligen kan det sägas, fortsätter

expropriationsutredningen, att gränsen mel- lan de värdeförändringar som skall beaktas och dem som skall lämnas obeaktade med nödvändighet måste bli svävande och att detta förhållande leder till vissa olägenheter. Det är emellertid svårt att inse att dessa olägenheter skulle bli mera framträdande inom expropriationsrätten än inom granne- lagsrätten. I varje fall torde det enligt ex- propriationsutredningens mening vara svårt att konstruera en regel som är lika praktisk och som är ägnad att medföra större rättvisa i det enskilda fallet. Vattenlagsutredningen anser att det sagda gäller också för vattenmå- lens del.

65

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 9 kap. 12 % VL och 10 % ExL, innehåller bestäm— melser om verkan av åtgärder som fastighets- ägare vidtar för att höja fastighetens värde inför ett tvångsingrepp.

Enligt 9 kap. 12% VL gäller att kostnad som har lagts ned på av företaget berörd fast egendom efter det att ägaren i föreskriven ordning underrättats om företaget är ersätt- ningsgill, bara om kostnaden prövas ha varit nödig eller nyttig samt inte gjorts i uppen- bar avsikt att höja ersättningen. I 10% ExL föreskrivs att expropriationsersättning skall bestämmas utan hänsyn till sådan ökning av fastighetens värde som har uppkommit ge- nom åtgärd som vidtagits i uppenbar avsikt att höja ersättningen. Regeln är tillämplig också på åtgärder som har vidtagits före expropriationsansökan och går alltså på den punkten betydligt längre än sin motsvarighet i VL. Det har nämligen ansetts att behovet av en lagregel kanske främst gäller åtgärder som vidtas inför en väntad expropriation, innan frågan formellt har väckts. Detta torde gälla också för vattenmålens del, där sakägar- na ofta får kännedom om vattenföretagen redan på planeringsstadiet (jfr 4 kap. 19% VL ilydelse efter 1971 års lagändring). Även om behovet av ett korrektiv mot illojala beteenden inte är alltför påtagligt i vatten-

mål, synes bestämmelser i ämnet likväl inte kunna undvaras. De bör lämpligen utformas efter mönster av 10% ExL. Om fastighets- ägare vidtar en åtgärd iavsikt att höja ersätt- ningen för en annan sakägare, t. ex. en nytt- janderättshavare, gäller enligt 11 & ExL att avräkning skall ske på den ersättning som tillkommer fastighetsägaren. Även denna be- stämmelse bör få motsvarighet i VL (jfr 7 5 andra punkten).

75%"

Paragrafen innehåller bestämmelser om er- sättning till innehavare av begränsade sakrät- ter m. fl.

Enligt 11 & ExL skall ersättning för sär- skild rätt som går förlorad genom expropria- tion av den besvärade fastigheten bestämmas efter samma grunder som gäller beträffande ersättning till fastighetsägaren. Ersättningen skall alltså fördelas på ersättningsarter ivan- lig ordning. Om nyttjanderätt upphör helt, anses ersättning för dess ekonomiska värde böra utgå som löseskilling. Upphör nyttjan- derätt bara delvis, utgår intrångsersättning. I de fall då det är fråga om servitut eller annan rättighet som är knuten till innehavet av viss fastighet, anses värderingen böra ske enligt reglerna för delexpropriation. Det gäller allt- så att bestämma en intrångsersättning som skall motsvara förändringen i den härskande fastighetens värde genom att rättigheten upphör (SOU 1969250 s. 183 f, jfr prop. 1971:122 s. 192). S. k. annan ersättning tillkommer i förekommande fall. Samma sy— stem kan även tillämpas, när ersättning skall utgå till rättighetshavare i vattenmål.

De för vattenmål speciella fallen då sär- skild rätt anses lida intrång genom försvårad båtfart eller virkesutdrivning synes böra be- dömas på samma sätt som om intrång upp- stått i servitut. Den särskilda rätten kan sålunda anses utgöra en med fastighetsinne— havet förenad förmån vilken besvärar det vattenområde varå ingrepp sker. Ersätt- ningen bör alltså även i dessa fall uppdelas på intrångsersättning och annan ersättning.

En speciell form av särskild rätt till fast egendom utgör den s.k. renskötselrätten som regleras i rennäringslagen (l97lz437). Renskötselrätten innebär i första hand rätt för samerna att inom vissa i lagen angivna områden begagna mark och vatten till under— håll för sig och sina renar. Betesrätten och den därmed förenade rätten att använda marken för olika anordningar för renskötseln är kollektiv för de renskötande medlemmar— na i vederbörande sameby, vilken företräder de enskilda medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten. Jakt- och fiskerätt ingår enligt lagen som birättigheter till renskötsel- rätten. vilka får utövas av bymedlemmarna. Det torde vara avsett att sameby skall kunna företräda medlemmarnas gemensamma in- tressen även i frågor om jakt och fiske (jfr prop. 1971151 s. 265 och 268).

Sameby eller medlem av sameby får med visst undantag inte upplåta rättighet som ingår i renskötselrätten. Kungl.Maj:t kan be- sluta att renskötselrätten helt eller delvis skall upphävas inom visst område. Om detta medför skada och olägenhet för renskötseln eller för rätt till jakt och fiske som omfattas av renskötselrätten skall enligt 28% rennä- ringslagen ersättning utgå för intrånget. Lag- rummet innehåller vidare en schablonregel enligt vilken ersättning för skada eller olä- genhet som inte drabbar bestämd person till hälften tillfaller vederbörande sameby och till hälften samefonden, dvs. förutvarande lappfonden, om inte särskilda skäl föreligger. I fråga om upphävande av renskötselrätt och ersättning med anledning därav gäller enligt 29 % vid sidan av rennäringslagen de allmän- na beståmmelserna i ExL om expropriation av särskild rätt till fast egendom.

I likhet med vad som gäller f.n. skall utvägen att upphäva renskötselrätt inte till- gripas, när renbetesmark blir föremål för ingrepp enligt bl.a. VL (prop. 1971151 3. 126 f). Ersättning för skada till följd av ingrepp enligt VL skall alltså bestämmas med tillämpning av 9 kap. Vad särskilt angår den omtvistade frågan om sådan ersättning skall tillfalla lappfonden eller lappby synes det dock naturligt att i enlighet med ett uttalan—

de av lagrådet (prop. 197151 5. 267) låta schablonregeln i 28 % rennäringslagen bli väg- ledande.

$%

Med denna paragraf inleds i utredningens förslag avsnittet om betalning av ersättning och om tillträde m. m.

Paragrafens första stycke, som motsvarar 9 kap. 54 % igällande lag, innehåller bestäm- melser om när ersättningsgivaren skall betala fastställda ersättningar genom nedsättning. Frågan har behandlats i den allmänna moti- veringen. Av förslaget framgår att 5. k. annan ersättning aldrig behöver nedsättas. Detsam— ma gäller periodisk ersättning. Däremot kan löseskilling eller intrångsersättning som avser förlust av eller intrång i särskild rätt böra nedsättas. Detta hänger liksom f. n. samman med att ersättning till den som innehar sådan rättighet under vissa omständigheter kan be- höva tas i anspråk för att tillgodose borgenä- rer med panträtt i fastigheten (jfr 9 kap. 19 & iförslaget).

Andra stycket i paragrafen innehåller be- stämmelse om betalning direkt till ersätt- ningstagaren Och motsvarar i detta hänseen- de första punkten i nuvarande 56 å. Vidare har här införts bestämmelse om skyldighet för ersättningsgivaren att anmäla till länssty- relsen, när han direkt till ersättningstagaren har betalt ut ersättning för mark som avstås. Rörande denna anmälan hänvisar utred- ningen till den allmänna motiveringen. Nuva- rande 565 behandlar också ersättning för arbete till förebyggande av skada på fast egendom, ändring eller flyttning av byggnad o.d. På begäran av fastighetsborgenär eller när det eljest anses erforderligt bör vatten- domstolen eller i förekommande fall förrätt- ningsmän meddela bestämmelse som säker- ställer den avsedda användningen av medel som döms ut. Utredningen anser emellertid att sådana specialdestinerade ersättningar inte normalt skall behöva komma i fråga framdeles. Om åtgärder av ifrågavarande slag måste utföras, bör ansvaret för dem i regel

åvila företagaren (jfr vad som ovan anförts om skadeförebyggande åtgärder i anslutning till 4 €). Någon motsvarighet till bestämmel- sen har därför inte tagits med i 9 kap. i dess av utredningen föreslagna lydelse. För ett fall synes det emellertid önskvärt att dom- stolen också i framtiden skall kunna utfärda sådana föreskrifter som åsyftas i 56 å andra stycket, nämligen för tillgodoseende av er- sättningsgivarens eget intresse när ägare av byggnad i vatten enligt 2 kap. 19 & fått rätt att själv mot ersättning ändra byggnaden (jfr Gärde II:2 s. 197 och af Klintberg s. 107). Utredningen har med hänsyn härtill föresla- git att ett tillägg av angiven innebörd intas i första stycket av sistnämnda paragraf.

95

Som behandlats i det föregående kan vatten- domstolen enligt 11 kap. 66%”; 2 mom. VL uppskjuta avgörandet i fråga om slutlig er- sättning för skador på en fastighet och skall då enligt utredningens förslag i vissa fall förordna att förskott skall utgå till skadeli- dande i avräkning på den slutliga ersätt- ningen. Dessa förskott kan komma att uppgå till betydande belopp och bör, om de har karaktären av löseskilling eller intrångsersätt- ning, nedsättas när fastighetsborgenärernas intresse motiverar det. Denna ståndpunkt överensstämmer med vad som torde gälla redan nu i fråga om de provisoriska ersätt- ningsbelopp som motsvaras av förskotten i förslaget (jfr prop. 1952152 5. 52). I föreva- rande paragraf har i enlighet med det anför- da intagits bestämmelsen att 8å skall äga motsvarande tillämpning i fråga om dessa förskott.

10 & Paragrafen motsvarar 9 kap. 57 å i gällande lag.

llå

Det under denna paragraf intagna förslaget till bestämmelser om tid inom vilken ut-

dömda ersättningar skall betalas m.m. har behandlats i den allmänna motiveringen. Be— stämmelserna är avsedda att ersätta vissa föreskrifter i ämnet som nu återfinns i 9 kap. 58 å andra stycket och 66% andra stycket. Med den föreslagna lydelsen torde det stå klart att om vattendomstolens avgörande i tillständsfrågan överklagats men dess beslut i ersättningsfråga vunnit laga kraft, tidsfristen för betalning inte börjar löpa förrän rätts- kraftigt avgörande föreligger också i till— ståndsfrågan.

12%

I anslutning till 6 kap. 14 & JB har i föreva- rande paragraf stadgats att inlösen av fastig- het som helt eller delvis skall avstås är fullbordad, när ersättningstagaren fullgjort sina åligganden enligt 8 och 11 55. Paragra- fen innehåller vidare de nya bestämmelserna om tillträde och ianspråktagande vilka enligt vad som sagts i den allmänna motiveringen föreslås skola träda i stället för motsvarande föreskrifter i 9 kap. 58—64 och 66 åå gällande lag.

13%

Jst 7 kap., som innehåller allmänna bestäm- melser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft,hari26 % en hänvisning till de särskilda bestämmelser som finns om bl. a. upphörande av nämnda rättigheter på grund av expropriation eller liknande tvångsför- värv. Med anledning härav upptas under 13 å i förslaget en för VL:s del ny bestämmelse av innehåll att när inlösen av fastighet eller område därav har fullbordats skall all sär- skild rätt i den inlösta egendomen upphöra (jfr 49 å andra stycket ExL och 1 kap. 2 & i förslag till allmän expropriationslag, SOU 1969:50 5.11).

14—1655

Förslaget innehåller i 14 5 första stycket regler om tid för betalning av ersättningsbe- lopp som fastställts först efter det att inlöst

egendom tillträtts eller skadebringande åt- gärd vidtagits. Bestämmelserna får väsentli- gen sin betydelse l)när meddelat tillstånd tagits i anspråk jämlikt 11 kap. 67 % första stycket och ersättning sedan av överinstans bestämts till högre belopp, 2) när ersätt- ningsfrågan uppskjutits enligt 11 kap. 66% 2 mom. i avbidan på erfarenhetens rön, 3) när ersättning dömts ut för s.k. oförut- sedd skada och 4) när i samband med laglig- hetsprövning m.m. ersättning bestämts för skada genom åtgärd som vidtagits utan med- givande (jfr 2 kap. 25 och 53 åå, 5 kap. 7 5 andra stycket och 6 kap. 20 å andra stycket VL).

Bestämmelserna i 14 % första stycket mot- svarar 9 kap. 67 % första och andra styckena i gällande lag men skiljer sig från dessa bl. a. i så måtto att de är tillämpliga inte blott som nu när ersättningen skall sättas ned utan även då ersättningsbeloppen skall betalas ut direkt till ersättningstagaren. Utvidgningen är motiverad av den bestämmelse om ränta som utredningen ansett sig böra efter möns- ter av 555 ExL föreslå för de fallen att ersättningsgivaren dröjer med att betala er- sättning som bestämts i efterskott. Räntebe- stämmelsen, som upptagits som ett andra stycke i 14 %, bör materiellt sett leda till samma resultat vare sig nedsättning skall ske eller ersättningen betalas ut direkt.

Tredje stycket i 14 & innehåller exekutiva regler med viss motsvarighet i nuvarande 67 5 första stycket.

[ 15 och 16 %% förslaget har intagits regler om anmälan m.m. som kompletterar be- stämmelserna i 14 &.

17_21g5

Dessa paragrafer motsvarar nuvarande 68 — 70 åå och innehåller föreskrifter om de åtgärder länsstyrelsen har att vidta med ned- satta och uttagna medel m. m.

Bland länsstyrelsens åligganden ingår en- ligt 17 ?, att utan dröjsmål sätta in de mot- tagna medlen mot ränta i bank. Enligt 18 5 skall vidare ersättningen och räntan betalas ut till den som är berättigad därtill. Motsva-

righeten till denna bestämmelse finns f.n. i 68 å, som emellertid också innehåller före— skrift om att räntan i bl. a. inlösenfallen skall komma ersättningsgivaren till godo för tiden intill tillträdesdagen. Någon dylik bestäm- melse om rätten till upplupen ränta torde inte erfordras i förslaget. Ersättningsgivaren får enligt detta rätt att tillträda egendomen så snart han betalt ersättningen och, i före- kommande fall, gjort anmälan till länsstyrel- sen, såvida domstolen inte skulle ha föreskri- vit uppskov med tillträdet (jfr 12 å i försla- get). I händelse av uppskov bör, som utred- ningen tidigare antytt, ersättningens storlek bestämmas med hänsyn härtill. Detta inne- bär att ersättningen bör fastställas till ett belopp som motsvarar fastighetens aktuella värde reducerat med det till betalningsdagen diskonterade värdet av ersättningstagarens brukningsrätt under tiden fram till tillträdes- dagen. Ersättningsgivaren bör under dessa förhållanden naturligtvis inte kunna göra an- språk på ränteavkastningen av ersättningsbe- loppet.

22%

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 55 &, föreskriver obligatorisk nedsättning i fråga om ersättning som är föremål för tvist om bättre rätt samt om engångsersättning för fideikommissegendom. Bestämmelsen gäller både slutlig ersättning och förskott enligt 11 kap. 66 ä 2 mom. i utredningens förslag. Av den i paragrafen intagna hänvisningen till 18 & framgår att ersättning som skall tillfalla fastighetsägare eller — i tvistesituationen — innehavare av särskild rätt skall utbetalas till den som är berättigad till beloppet. Detta framgår av den dom varigenom tvisten slut- ligt avgjorts resp. av Kungl. Maj:ts föreskrift om hur fideikommissmedlen skall användas (jfr Gärde II:2 s. 194 f). Att utdelning till fastighetsborgenär kan ske enligt vanliga reg- ler följer av hänvisningen till 19 5. Pågående tvist får inte uppehålla borgenärernas rätt att få betalning för fordran (jfr Viklund s. 106).

Paragrafen motsvarar nuvarande 65 å och 66å tredje stycket. Den har i materiellt hänseende bringats i överensstämmelse med 9 kap. 6 % i förslaget.

Genom bestämmelse i paragrafens andra stycke har slagits fast att innehavare av sådan särskild rätt till fastighet för vilken ersätt- ning bestämts kan få samma kompensation för vidtagen åtgärd som enligt första stycket tillkommer fastighetsägaren. Rättsläget är i detta hänseende f. n. oklart (se Gärde 112 s. 222). För att rättighetshavaren enligt försla- get skall få komma i åtnjutande av ifrågava- rande kompensation bör han emellertid en- ligt utredningens mening kunna enligt lag och avtal kräva ersättning av fastighetsägaren för den värdeökning åtgärden medfört. Så- vitt gäller arrendatorer vill utredningen i detta sammanhang hänvisa till 9 kap. 16 och 21 55 JB.

Tvist om ersättning som avses i denna paragraf synes, i motsats till vad som nu gäller, lämpligen böra prövas av vattendom- stol (jfr 11 kap. 17 & punkt 52).

245

Denna paragraf som är ny har behandlats i den allmänna motiveringen. Tvist om sådan gottgörelse som paragrafen avser bör i likhet med tvist enligt 23 & prövas av vattendom- stol (jfr 11 kap. 17 & punkt 53).

255

Första stycket i paragrafen motsvarar nuva- rande 67å tredje stycket. Belopp som i enlighet med vattendomstols beslut satts ned eller betalts i annan ordning får jämlikt nämnda lagrum inte till någon del återkrävas, ändå att ersättningen efter klagan över er- sättningsbeslutet bestäms till lägre belopp eller ersättning förklaras inte skola utgå. I utredningens förslag har detta återkravsför- bud getts en mera allmän formulering. Er- sättningsbelopp som betalts får sålunda en- ligt förslaget inte till någon del återkrävas.

Ett sådant förbud täcker uppenbarligen den situation som den nuvarande bestämmelsen åsyftar, alltså att överinstans efter klagan över ersättningsbeslut minskar det av under- instans fastställda beloppet, som ersättnings- givaren redan har utbetalat. Utredningens förslag omfattar emellertid även det antagli- gen mindre vanliga fallet att ersättningsgiva- ren, sedan han betalt ersättningstagaren ett fastställt ersättningsbelopp, av någon anled- ning — exempelvis bristande ekonomiska re- surser —— beslutar sig för att avstå från att ta tvångsrättsmedgivandet i anspråk. En sådan utvidgning av återkravsförbudet innebär tro- ligen ingen saklig ändring i nuvarande rättslä. ge (jfr Gärde Ilzl s. 238 f). Det synes emellertid önskvärt att eventuell tvekan un- danröjs.

Återkravsförbudet i utredningens förslag kommer att vara underkastat två inskränk- ningar. För det första kan som hittills en ersättningsgivare knappast fråntas rätten att få tillbaka vad han betalt, om domstolens avgörande skulle överklagas av ersättningsta- garen och den högre rätten på hans talan undanröjer det tvångsrättsmedgivande som föranlett ersättningsbeslutet (jfr Gärde II:2 s. 232).

Den andra modifikationen i återkravsför- budet, som upptagits i paragrafens andra stycke, har behandlats i den allmänna moti- veringen. Regeln innebär att en ersättningsta- gare i motsats till vad som gäller f. n. kan få avräkningsvis tillgodoräkna sig överskott vil— ket uppkommer som skillnaden mellan ett i enlighet med lägre rätts beslut erlagt ersätt- ningsbelopp och det lägre belopp vartill över- instans bestämt ersättningen. Detta över- skott skall kunna kvittas mot ersättningsbe— lopp ersättningstagaren tillerkänns senare, men överskottet och den ersättning från vilken avräkningen skall äga rum måste hän- föra sig till samma mål. Med hänsyn bl. a. till fastighetsborgenärernas intresse synes en restriktiv tolkning av begreppet mål därvid vara påkallad. Om t. ex. överskottet upp— kommit i mål om tillstånd till ett kraftverk kan avräkning böra vägras när ersättning skall bestämmas för skada till följd av en vid

kraftverket bedriven korttidsreglering, även om ansökningarna beträffande de båda före- tagen skulle handläggas gemensamt i samma mål. Av processekonomiska skäl har också föreskrivits i förslaget att yrkande om avräk- ning måste framställas före huvudförhand- lingen angående den ersättning från vilken avräkningen skall ske.

26%

Paragrafen. som ersätter 9 kap. 73 % gällande lag. innehåller föreskrift om rätt för borge- när med panträtt i fastighet att påkalla pröv- ning av ersättningsfråga. Den ansluter till motsvarande bestämmelse i förslaget till änd- ringar i expropriationsförfarandet (Ds Ju 1971:23 s. l9f och 161) vilken i sin tur avfattas med 35 % fjärde stycket miljö- skyddslagen som förebild. Det igällande rätt uppställda kravet på att borgenärens talan skall anhängiggöras inom sex månader efter det fördelningen av ersättningen vunnit laga kraft återfinns inte i förslaget. Talan bör liksom hittills väckas vid vattendomstol (jfr 11 kap. 17 % punkt 57).

Utredningen vill i detta sammanhang erin- ra orn den till skydd för företagarens borge- närer uppställda bestämmelsen i 9 kap. 9 % gällande lag. Enligt nämnda paragraf skall ersättning i vissa fall fastställas, ehuru berörd fastighet tillhör samma ägare som den fastig- het till vars förmån företaget utförs. Fråga skall vara om ersättning för förlust av vatten- kraft eller för dämningsskador o. d. (jfr Gär- de 11:2 5. 13). Den berörda fastigheten skall vidare vara besvärad av panträtt. Om borge- nären har lämnat medgivande till företaget eller om skadan anses väsentligen utan bety- delse för hans säkerhet blir bestämmelsen inte tillämplig. I utredningens förslag har någon motsvarighet till bestämmelsen inte medtagits. Med de belånings- och finansie- ringsmetoder som numera tillämpas synes den sakna nämnvärd betydelse. Det torde sålunda i praktiken vara utomordentligt svårt för en företagare att bakom ryggen på någon av sina kreditgivare skaffa sig erforderliga ekonomiska resurser och tillstånd enligt VL

för att genomföra ett företag med de kon- sekvenser som avses i paragrafen. Erforderli- ga garantier mot förluster torde skapas, om borgenären genom klausul i omslagsreversen tillförsäkrar sig rätt att i de situationer det här är fråga om kräva betalning ur fastighe- ten i förtid (jfr 6 kap. 6% JB och prop. 197020 del B 1 s. 312 ft).

27%

Paragrafen, som motsvarar 9 kap. 74% i gällande lag, behandlar rätt till återlösen av fastighet som tidigare blivit inlöst med stöd av VL. Talan om återlösen bör liksom f.n. upptas av vattendomstol (jfr 11 kap. 17% punkt 58).

28%

Paragrafen som är ny innehåller fullmakt för Kungl. Maj :t att i administrativ ordning med- dela föreskrifter för tillämpningen av 9 kap. Med stöd härav torde bestämmelser böra utfärdas om skyldighet för länsstyrelse att sända erforderliga underrättelser till inskriv- ningsmyndigheten. Någon motsvarighet till 71 % som reglerar motsvarande frågor igäl- lande lag har följaktligen inte tagits med i förslaget.

De administrativa föreskrifterna kan för- slagsvis införas i vattenrättskungörelsen (1971:789).

11 KAP. 66 % 2 mom.

I 66 % 2 mom. ges bestämmelser om uppskov med frågor om skadeförebyggande åtgärder och ersättning, när företagets verkningar inte kan förutses med tillräcklig säkerhet. Be- stämmelserna har jämkats i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen. Förslaget bygger på att förskotten täcker kapitalvärdet av skadan. Några periodiska förskottsbelopp bör alltså inte bestämmas.

Enligt nuvarande ordning torde beslut om provisoriska åtgärder eller ersättningar inte

kunna meddelas annat än i samband med beslut om uppskov (2 mom. andra stycket). Det bör emellertid vara möjligt att på yrkan- de av part bestämma om åtgärder eller ersätt— ning även senare. Det kan exempelvis vara tänkbart att skadan eller intrånget felaktigt bedömts bli så obetydlig att provisoriska bestämmelser kunnat underlåtas eller visat sig otillräckliga. Utredningsförslaget innehål— ler därför i tredje stycket en ny regel enligt vilken beslut om provisoriska åtgärder eller förskott får meddelas även sedan tillståndet till företaget har tagits i anspråk. Har i samband med tillståndsbeslutet meddelats föreskrift om förskott till viss sakägare på yrkande av denne, får enligt förslaget nytt yrkande om förskott till samme sakägare inte tas upp till prövning förrän ett år förflutit sedan det föregående beslutet vann laga kraft. Stadgandet ansluter till vad som enligt 37 % ExL gäller om förskott vid för- handstillträde. Den enligt ExL gällande tids- fristen _ sex månader — för nytt förskotts- yrkande har dock ansetts väl kort med hän- syn till det ökade besvär upprepade framställ- ningar om förskott från ett stort antal sak- ägare kan medföra för domstolarna.

Enligt 2 mom. sista stycket i dess nuvaran- de lydelse åligger det sökanden att ställa säkerhet för ersättning som senare kan kom- ma att utdömas i den uppskjutna delen. I utredningsförslaget har bestämmelsen bibe- hållits men kompletterats så att tvekan inte kan råda om att den omfattar förskott som bestäms under löpande prövotid. Vidare skall säkerhet f. n. ställas för ersättning som fastställts att utgå som provisorium och inte skall betalas innan tillståndet till företaget tas i anspråk. Stadgandet bör ses mot bak- grund av att provisoriska ersättningar nu kan bestämmas som årliga eller eljest periodiskt utgående belopp. Då förslaget enligt vad nyss nämnts i detta hänseende intar en annan ståndpunkt, synes stadgandet inte erfordras.

14 KAP. 3 &

Enligt lagrummets andra stycke är kronan fri från skyldighet att ställa säkerhet, när sadan eljest är föreskriven. 1 utredningens förslag har stadgandet anpassats till 74 % ExL så att även kommun, landstingskommun och kom— munalförbund befrias.

Övergångsbestämmelserna

1. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1973.

2. De nya bestämmelserna bör i princip tillämpas bara i mål som anhängiggörs efter ikraftträdandet. Mål om ersättning för oför- utsedd skada bör i detta sammanhang ses som en fortsättning på äldre mål och följakt— ligen bedömas enligt äldre lag, om tidigare ersättningsbeslut grundats på denna. Å andra sidan kan det i vissa fall vara nödvändigt att tillämpa de nya reglerna också i mål som är anhängiga vid ikraftträdandet (jfr punkterna 3 och 5 nedan).

3. Utredningens förslag beträffande fiskeav— gifterna har bl.a. det syftet att låta avgifter som f. n. utgår enligt 2 kap. 8 % eller motsva— rande bestämmelser i äldre lag ersättas med allmän fiskeavgift enligt 2 kap. 10 %. Om- läggningen skall ske successivt i samband med omprövning enligt 2 kap. 8 % andra stycket av företagarens förpliktelser. 1 enlig- het härmed föreskrivs till en början att årlig fiskeavgift som fastställts med stöd av 2 kap. 8% eller däremot svarande bestämmelser i äldre lag skall fortsätta att utgå, till dess annat bestäms efter omprövning som avses i lagrummet. Att årlig avgift enligt 2 kap. 8 % skall ersättas med allmän fiskeavgift får anses innefatta sådan befrielse som enligt före- slagen lydelse av 2 kap. 10% kan föranleda att maximigräns får överskridas. Vad utredningen har föreslagit beträffan- de 2 kap. 10 % innebär att avgiftsplikten utvidgas till att omfatta vissa byggnader i vatten som f. n. är befriade från avgift. Detta kommer till följd av hänvisningar i 5 och 7

kap. att gälla också vissa farleds- och torr- läggningsföretag. Beträffande dessa företag gäller enligt övergångsbestämmelserna som huvudregel att skyldighet att utge allmän fiskeavgift inte får åläggas för företag som tillkommit eller medgivits före ikraftträdan- det. om företaget är så beskaffat att avgift inte skulle ha utgått enligt äldre bestämmel- ser. Stadgandet ansluter till vad som har föreskrivits när avgiftsplikt enligt VL tidigare har utvidgats.

För att avgift över huvud taget skall kun- na åläggas beträffande denna kategori krävs enligt utredningens förslag att företagaren med stöd av 2 kap. 8 % skall ha befriats från skyldighet att vidta anordning till skydd för fisket. I fråga om de befintliga företagen innebär detta att föreskrift om åtgärd eller avgift måste ha meddelats enligt äldre lag. Med hänsyn till denna begränsning bör det kunna godtas att de nya bestämmelserna om allmän fiskeavgift får retroaktiv verkan så länge den sammanlagda omfattningen av den avgiftsskyldiges realförpliktelser enligt 2 kap. 8 och 10 %% blir i huvudsak oförändrad. Längre än så sträcker sig nämligen inte det rättsskydd företagaren nu åtnjuter enligt 2 kap. 8 %. Han torde även med den lydelse av 2 kap. 8% som utredningen föreslår vara skyldig att underkasta sig den skärpning som kan föranledas av ändringar i penningvärdet. Vid en bedömning av den ekonomiska be- lastningen får sålunda kostnaden för even- tuella åtgärder uppskattas i det vid pröv— ningstillfället gällande penningvärdet, liksom eventuella avgifter enligt 2 kap. 8 %. I enlig- het härmed föreskrivs i övergångsbestämmel- serna att fråga om allmän fiskeavgift beträf— fande de nytillkommande företagen får upp- tagas i samband med förnyad prövning enligt 2 kap. 8 %, även om företaget har tillkommit eller medgetts före ikraftträdandet och att i dessa fall vad i 2 kap. 10% 3 mom. andra stycket stadgas om avgift för byggnad som tillkommit enligt äldre lag skall äga motsva- rande tillämpning.

I fråga om de byggnader ivatten för vilka redan enligt nuvarande bestämmelser allmän fiskeavgift skall utges gäller vattendomsto-

lens avgörande enligt 2 kap. 10 % 2 inom. i princip under en tjuguårsperiod, varefter av— giften kan anpassas till inträffade föränd- ringar i penningvärdet. Utredningens förslag, enligt vilket avgiftsperioden förkortas från 20 till 10 är, bör inte få slå igenom på löpande avgiftsbeslut. Detta bör utan särskilt stadgande även gälla i fråga om sådana avgif- ter för vilka särskild omprövningstid fast- ställts i övergångsbestämmelserna till 1954 års ändringar i reglerna om fiskeavgift. Över— gångsbestämmelsen har utformats i överens- stämmelse med motsvarande regel i lagen (l959:114) om ändring i vattenlagen. Även under löpande avgiftsperiod kan emellertid med stöd av 2 kap. 10% 2mom. andra stycket omprövning ske i samband med för- nyad prövning enligt 2 kap. 8 % andra styc- ket. Vid sådan prövning efter ikraftträdandet får självfallet de nya bestämmelserna i övrigt tillämpas, varvid bl. a. fiskeavgifter enligt 2 kap. 8% skall ersättas med allmän fiskeav- gift.

Med tillämpning av 2 kap. 10% i dess nuvarande lydelse kan fiskeavgift ha fast- ställts särskilt för kraftverk och särskilt för korttidsreglering till förmån för kraftverket. Utredningens förslag innebär att fiskeavgif- ten för kraftverk också omfattar korttidsreg- lering. Vid omprövning av endera avgiften med tillämpning av de nya bestämmelserna kan alltså även den andra böra omprövas. Detta torde kräva uttryckligt stöd i över- gångsbestämmelser. Med hänsyn till att om- prövningen av löpande avgiftsbeslut kan komma att föranledas inte av vad det allmän- na fiskeintresset kräver utan av den nya lagstiftningens konstruktion synes den av- giftsskyldige också böra skyddas mot för— pliktelser utöver dem som han haft anled- ning att räkna med. Han bör alltså inte betala högre avgift än tidigare för återståen- de del av avgiftsperioden. Däremot kan han ju beträffande det företag som föranleder gemensam prövning få underkasta sig en skärpning t. ex. på grund av förändringar i penningvärdet. Omprövningen föranleds ju i fråga om denna byggnad av lagens bestäm- melser angående t. ex. avgiftsperiodens

längd. Utredningen har ansett det rimligt att man också här ansluter till vad som gäller vid samtidig omprövning enligt 2 kap. 8 och 10 %%. Den nya avgiften bör alltså motsvara hans förpliktelser enligt äldre lag. När avgift för befintlig anläggning skall omprövas vid avgiftsperiodens slut med tillämpning av de nya reglerna bör den nya avgiften avvägas med hänsyn till vad som utgått enligt det äldre beslutet. Vad utredningen nu förordar ansluter till vad som avses skola gälla vid omprövning av bygdeavgift.

4. Såsom har framhållits i den allmänna mo- tiveringen torde en redan fastställd men inte utnyttjad skyldighet att tillhandahålla bygdekraft från ett kraftverk bestå till dess anläggningen överges, även om bestämmel- sema i 4 kap. 1—4 %% upphävs i enlighet med utredningens förslag. Utredningen har emel- lertid ansett att sådana förpliktelser bör upp- höra efter viss övergångstid, under vilken de bygdekraftberättigade får tillfälle att göra sina anspråk gällande.

Vad gäller anhängiga kraftverksmål, där frågan om skyldighet att tillhandahålla byg- dekraft inte hunnit avgöras innan lagänd— ringen träder i kraft, torde äldre lag få tillämpas också efter ikraftträdandet. En motsatt ordning synes — åtminstone teore- tiskt — i alltför hög grad göra bygdekraftin- tressenternas rätt beroende av domstolens arbetstakt och andra ovidkommande om- ständigheter. Huvudregeln i övergångsbe— stämmelserna punkt 2 bör alltså gälla i dessa fall. Bygdekraftintressenternas behov av råd- rum synes skäligen tillgodosett om de bereds tillfälle att senast den 31 december 1974 inkomma med ansökan att komma i åtnju- tande av bygdekraft. Efter denna tidpunkt bör beslut varigenom ägare av strömfall ålagts att tillhandahålla bygdekraft upphöra att gälla i vad de inte utnyttjats. I mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet kan det vid samma tidpunkt möjligen ännu återstå att avgöra fråga om skyldighet att tillhanda- hålla bygdekraft enligt 4 kap. 1 — 3 %%. Har det då inte heller framställts något yrkande enligt 4 kap. 4 % synes domstolen böra för-

klara den förstnämnda frågan förfallen. An- sökan om bygdekraft som görs under över- gångstiden bör handläggas i den ordning som nu föreskrivs för ansökan enligt 11 kap. 17 % 13.

5. Som framhållits i den allmänna motive- ringen medför det nya bygdeavgiftssystemets konstruktion att avgiftsfrågan övergångsvis måste prövas för hela vattensystem i ett sammanhang. Bestämmelserna måste därför kunna tillämpas på befintliga kraftverk. Dessutom måste omprövning av löpande av- giftsbeslut kunna ske. Tillvägagångssättet kräver uttryckligt stöd i övergångsbestäm- melser. Vid omprövning av detta slag bör de nya bestämmelserna om avgiftsskyldighet tillämpas. Detta innebär bl. a. att de regle— ringsavgifter som enligt äldre lag bestämts för korttidsregleringar och outbyggda ström— fall skall upphöra att utgå när skyldighet att betala bygdeavgift i vattensystemet inträder. Med hänsyn till att avgifterna ofta uppgår till betydande belopp och det nya systemet dessutom kan medföra avsevärda föränd- ringar i avgiftsbelastningen för de olika kraft- verksägarna kan de nya bestämmelserna om avgiftsberäkningen inte utan vidare göras till— lämpliga vid omprövning av löpande avgifts- beslut. I samband med omprövningen bör å ena sidan avgift kunna fastställas för en ny tioårsperiod. Å andra sidan bör företagaren inte för återstående del av den gamla perio- den få betala större eller mindre del av de nya avgifterna än som svarar mot hans för- pliktelser enligt det dittills gällande beslutet. Av praktiska skäl torde avgiften få bestäm- mas med utgångspunkt i den avgiftsskyldiges andel i löpande regleringsavgifter och jämk- ning får alltså i första hand avse bygdeavgif- ten för kraftverket.

Jämkningsförfarandet kan belysas med följande exempel. I ett vattendrag finns två kraftverk, A och B, som båda betjänas av en reglering. För denna utgår regleringsavgift enligt äldre lag med 3 kr per turbinhästkraft enligt beslut som alltjämt gäller. Avgiften belastar A med 10000 kr/år och B med 20 000 kr/år. I vattendraget tillkommer ett

Andel i avgift Avgift för kraft— Summa för regleringen verket avgift A 1200x3 = 3 600 2 500x3 = 7 500 11 100 B ] 800x3 = 5 400 4 000x3 = 12 000 17 400 C 3 000x3 = 9 000 5 000x3 = 15 000 24 000

nytt kraftverk, C, vilket föranleder förtida omprövning av regleringsavgiften. Det kan antas att enligt nya lagen det avgiftspliktiga antalet enheter för vattenregleringen är 6 000 och att bidragsskyldigheten för A, B och C är respektive, 20, 30 och 50 %. Anta- let enheter för de tre kraftverken antas vara 2 500, 4 000 och 5 000. Vid oförändrad avgiftslatitud, 3 kr per enhet, blir avgiftsbe- lastningen den som framgår av tabell 1.

Eftersom belastningen för A och B under den återstående delen av avgiftsperioden skall vara oförändrad, måste avgiften för denna tid reduceras för A med 1 100 kr och ökas för B med 2 600 kr. Jämkningen bör avse kraftverksavgiften som då blir 6 400 kr för A och 14 600 kr för B.

Enligt 4 kap. 14 % tredje stycket i lagför- slaget får normallatituden underskridas. om särskilda skäl föreligger. Stadgandet bör kun- na tillämpas om det behövs för att undvika obillig skärpning i avgiftsbelastningen för tiden efter den äldre periodens utgång (jfr 3LU 19595 5. 23 ff och NJA 1969 s. 479). För att få en smidig övergång från det gamla till det nya systemet bör avgiftens storlek även vid senare omprövningar enligt 4 kap. 15 % lagförslaget avvägas med hänsyn till det belopp som utgått tidigare.

Enligt utredningens mening bör det an- komma på kammarkollegiet att ta initiativ till den gemensamma prövning av avgiftsfrå- gan för visst vattensystem som reformen övergångsvis kräver. Den handläggningsord— ning som gäller för ansökan enligt 11 kap. 17% punkt 13 VL synes i alla avseenden ändamålsenlig. Målen torde kunna behandlas som stämningsmäl på sätt föreskrivs i 11 kap. 61 % andra stycket. Det är tänkbart att erforderligt underlag för bedömningen enk- last kan erhållas om en och samma person

får förordnande att i samtliga fall avge utlå— tande enligt 11 kap. 45 % 1 mom. VL.

6. I övergångsbestämmelserna har till en början tagits upp den tämligen självklara föreskriften att äldre bestämmelser fortfa- rande skall tillämpas i fråga om ersättning som enligt äldre lag bestämts att utgå genom överföring av kraft eller tillhandahållande av vatten.

I anslutning härtill innehåller övergångsbe- stämmelserna regler om avlösning av ersätt- ning i kraft mot ersättning i pengar. Utred- ningen hänvisar till vad som har anförts här- om i den allmänna motiveringen. Enligt för- slaget skall avlösningsfrågan prövas av vatten- domstol efter ansökan av part. Även i dessa fall synes ärendet kunna handläggas i den ordning som gäller för ansökan enligt 11 kap. 17% 13.

Den ersättning i pengar som skall utgå vid avlösningen bör lämpligen fastställas direkt på grundval av den ifrågavarande förmänens värde. Detta kan skattas till skillnaden mel- lan det för all framtid kapitaliserade värdet av ersättningskraften med avdrag för de på samma sätt kapitaliserade drift-, underhålls- och förnyelsekostnaderna samt den vid av— lösningstillfället obetalda delen av anlägg— ningskostnaden. Värdet av kraften bör där- vid bestämmas med ledning främst av ersätt- ningstagarens kostnad för ett abonnemang av motsvarande kraftbelopp.

För att ersättningsgivaren i ett trängt kre- ditläge inte skall behöva riskera likviditets- eller liknande svårigheter vid avlösning av större kraftbelopp bör det vara möjligt att fördela penningersättningen under en längre period, förslagsvis tio år. Enligt förslaget skall en uppdelning kunna komma i fråga om vattendomstolen anser en sådan ordning för betalningen erforderlig och lämplig. Frågan

får bedömas med hänsyn till nyss antydda omständigheter men självfallet också med beaktande av ersättningstagarens behov och intresset hos innehavare av panträtt i den fastighet med vilken rätten till ersättnings— kraften är förenad. Minst hälften av penning- ersättningen torde dock alltid böra utgå som engångsbelopp med ens, medan återstoden får fördelas under den närmaste tioårsperio— den eller den kortare tid som omständighe- terna kan motivera. Delbeloppen bör konst- rueras som annuiteter. De bör följaktligen utgå ärs- eller möjligen halvårsvis med lika stort belopp varje gång så bestämt att det inkluderar både amortering på kapitalbelop- pet och räntan på obetalt kapitalbelopp. Valet av räntefot synes böra överlämnas till domstolen (jfr 9 kap. 23 % första stycket i dess nu gällande lydelse).

8.2 Övriga lagförslag

I 13 % lagen (1919:426) om flottning i all- män flottled, som innehåller regler om en- gångsersättning för flottningsskada, hänvisas till bestämmelserna i nuvarande 9 kap. 54 — 57 samt 68 — 71 %% VL angående ned- sättning av ersättning, länsstyrelsens befatt- ning med nedsatta ersättningsmedel samt om anmälan i vissa fall till vederbörande dom- stol. Hänvisningen, som återfinns i andra stycket, har ändrats till att avse 9 kap. 8,10 och 22 %% såvitt gäller nedsättning och 17 —21 %% beträffande länsstyrelsens ålig- ganden. Enligt utredningens förslag kommer 9 kap. inte att innehålla någon motsvarighet till nuvarande 71 % om anmälan till domstol. Bestämmelser i ämnet avses skola meddelasi administrativ ordning med stöd av bemyndi- gandet i 9 kap. 28 % utredningsförslaget. En erinran härom har intagits i 13 % tredje stycket flottningslagen.

Som en följd av utredningens förslag be- träffande VL har vissa ändringar vidtagits i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för ut- nyttjande av vattenkraft vid krig m.m. Så- lunda föreslås att 13 % upphävs. Genom lag- rummet utesluts bestämmelserna om uppsäg-

ning i 9 kap. 58—63 %% VL _ vilka ut- mönstras enligt utredningsförslaget — från tillämpning i mål som avses i 1962 års lag. Av motsvarande skäl skall vidare enligt ut- redningens förslag bestämmelserna i 20 % om domstolsavgift upphävas samt en hänvisning i 7% andra stycket till bl.a. reglerna om bygdekraft jämkas.

I enlighet med vad utredningen anfört i den allmänna motiveringen har slutligen la- gen (1966:454) om företagsinteckning kompletterats så att rätt till andelskraft kommer att ingå bland de i 4 % första styc- ket punkt 3 angivna rättighetstyper som ut- gör objekt för företagsinteckning.

9. Sammanfattning

9.1. Inledning

Vattenlagsutredningen som enligt sina direk- tiv skall utföra en genomgripande översyn av 1918 års vattenlag har i ett tidigare delbe- tänkande (SOU 1970:40) föreslagit vissa pro- visoriska ändringar i det vattenrättsliga pröv- ningssystemet. Dessa förslag har lagts till grund för lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1972.

I det nu föreliggande andra delbetänkan- det föreslår utredningen vissa ändringar i vattenlagen som i huvudsak berör lagens ersättnings- och avgiftssystem. Tanken är att de nya bestämmelserna utan några mera genomgripande omarbetningar skall kunna föras över till en ny vattenlag, om en sådan skulle bli slutresultatet av utredningens ar- bete.

De nya bestämmelserna i vattenlagen har föranlett en del smärre ändringar i lagen om flottning i allmän flottled, lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. samt lagen om företagsinteckning.

Utredningen har utgått från att de före- slagna lagändringarna skall kunna träda i kraft den 1 januari 1973.

9 .2 Ersätm ingarna

Förslaget innebär genomgripande ändringari de nuvarande ersättningsreglerna i 9 kap. vattenlagen.

Med hänsyn bl.a. till utvecklingen på

eldistributionens område föreslår utred- ningen att gällande bestämmelser om ersätt- ning genom kraftöverföring utmönstras ur lagen. De får dock viss motsvarighet i nya regler om s. k. andelskraft vilka främst går ut på att tillförsäkra innehavare av mera bety- dande falldelar inom en större utbyggnads- sträcka i en älv rätt att på samma villkor som sökanden till kraftanläggningen ta del i kraft- produktionen i förhållande till sin andel i den vattenkraft som skall tillgodogöras. Det nya institutet har till en del utformats efter mönster av jordabalkens bestämmelser om rätt till elektrisk kraft. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna blir det möjligt för både ersättningsgivare och ersättningstagare att utverka avlösning av ersättning genom kraftöverföring som fastställts med stöd av nuvarande bestämmelser.

Även bestämmelserna om ersättning ge- nom tillhandahållande av vatten utgår enligt förslaget. Utredningen har ansett att tillräck- liga möjligheter för domstolarna att meddela föreskrifter i ämnet ryms i numera fast etablerad praxis angående skadeförebyggan- de åtgärder.

Som en följd av de hittills nämnda försla- gen kommer bestämmelserna om ersättning i vattenmål framdeles bara att avse ersättning i pengar.

De allmänna bestämmelserna om ersätt- ningsskyldigheten har i enlighet med utred- ningens direktiv utformats i nära anslutning

till 7 — 12 %% expropriationslagen i dessa paragrafers lydelse efter 1971 års lagändring (SFS 1971 1915). Som en följd härav uppde- las ersättningen formellt sett på de olika ersättningsarterna löseskilling, ersättning för fastighetsintrång och annan ersättning. Fas— tighetsskadorna skall uppskattas med ut- gångspunkt i fastighetens marknadsvärde. Detta torde i allmänhet inte innebära någon mera avsevärd förändring av rättsläget. För det särskilda fallet att ett intrång består i att fastighetens vattenkraft tas i anspråk har emellertid ersättning i pengar hittills be- stämts efter samma grunder som gäller för ersättning genom kraftöverföring. Utred- ningen anser att en skada av detta slag i princip bör behandlas som varje annat fastig- hetsintrång, alltså med beaktande av den minskning i fastighetens marknadsvärde som skadan orsakar. När ett tillfredsställande un- derlag för värderingen inte kan erhållas får liksom i andra fall en skälighetsuppskattning äga rum med tillämpning av 35 kap. S% rättegångsbalken.

Ersättning för fastighetsskada utgår f. n. i många fall med 50 procents förhöjning ut- över skadans fulla värde. Reglerna härom saknar motsvarighet i expropriationslagen och bör enligt utredningens mening inte behållas i vattenlagen.

En viktig följd av förslaget är att värde- ringen av fastighetsskador i framtiden måste mera än tidigare fä formen av en helhetsbe- dömning av det skadevållande företagets in- verkan på varje fastighet. Det f.n. flitigt tillämpade systemet att uppskjuta svårbe- dömda frågor under en prövotid bör med hänsyn härtill tillgripas bara i undantagsfall.

Utredningen har också sett över bestäm- melserna i 9 kap. om betalning och tillträde m.m. Därvid har utredningen beaktat ett förslag till ändring av motsvarande regler i expropriationslagen som f.n. prövas inom justitiedepartementet. Resultatet bör också på denna punkt bli en ökad rättslikhet. Utredningen föreslår vidare ändrade bestäm- melser om avräkning av ersättningsbelopp som beträffande samma fastighet utdömts vid olika tillfällen. Därmed utvidgar utred-

ningen också möjligheterna till fullföljd av talan i ersättningsfrågor utöver vad som gäl- ler efter ett uppmärksammat pleniavgörande 1961 av högsta domstolen (jfr NJA 1961 s. 743). En annan nyhet i förslaget är att de frister inom vilka ett givet tillstånd enligt vattenlagen måste utnyttjas föreslås förkor- tade från fem till två år i skade- och intrångs- fallen samt från ett år till sex månader i inlösenfallen.

I anslutning till översynen av vattenlagens ersättningsregler har utredningen också be- handlat vissa andra delar av vattenlagen. Detta gäller bl.a. förutsättningarna för rätt att vid utbyggnad av vattenkraft tillgodogöra sig strömfall som tillhör annan. Bestämmel- ser finns f. n. i2 kap. 5—7 %%. Av dessa hari förslaget endast medtagits en motsvarighet till 2 kap. S%. De speciella äganderättsför- hållanden som avses i de båda andra lagrum- men — i 6% delad äganderätt till strömfall där ägogränsen går i vattendraget parallellt med strömriktningen och i 7 % oskiftat strömfall = anses inte längre kräva någon sär- reglering. För utbyggnadsvitsord kommer det till följd härav alltid att krävas att sökan- den förfogar över majoritet i vattenkraft i den fallsträcka han vill bygga ut. Utred- ningen har föreslagit en kompletterande re- gel om utbyggnadsvitsord vid överledning av vatten från ett vattendrag till ett annat.

Vidare har, närmast som en följd av utred- ningens ställningstagande till frågan om ersätt- ning genom kraftöverföring, bestämmelserna om bygdekraft ansetts kunna utmönstras ur lagen. Bygdekraftintressenterna skall dock kunna göra sina anspråk på bygdekraft gäl- lande under en övergångstid av två år från nya lagens ikraftträdande.

9.3. Avgifterna

I fråga om avgiftssystemet i vattenlagen skall enligt förslaget regleringsavgift enligt 4kap. 14% vattenlagen ersättas med en ny avgift, kallad bygdeavgift. Avgiftsmedlen skall lik- som f. n. komma de av vattenkraftexploate- ringen berörda bygderna till godo. Bygdeav- gift kommer enligt förslaget att utgå för

större kraftverks- och regleringsföretag samt beräknas på grundval av installerad effekt respektive magasinsvolym. De nuvarande regleringsavgifterna grundas på det kraftut- byte som vinns genom vattenreglering och belastar redan nu kraftproducenterna. Att kraftverken avgiftsbeläggs innebär alltså inte någon egentlig utvidgning. De nya bestäm- melserna har ansetts kunna göras tillämpliga också på befintliga företag. Utredningen har velat skapa enklare beräkningsgrunder än de nuvarande och åstadkomma så nära överens- stämmelse som möjligt mellan bygdeavgiften och fiskeavgift enligt 2 kap. 10 %. Däremot åsyftas genom omläggningen inte någon ökad avgiftsbelastning på kraftproduktionen. Detta kommer till uttryck bl.a. i särskilda övergångsbestämmelser.

Vissa ändringar föreslås också i bestäm- melserna om fiskeavgift i 2 kap. 10%. De föranleds främst av att det enligt utred- ningens förslag inte längre blir möjligt att bestämma avgift med stöd av 2 kap. 8 %. Förslaget innebär vidare som nyss antytts ett närmande till reglerna om bygdeavgift. Bl. a. föreslås att avgiftsbeslutens giltighetstid för- kortas från 20 till 10 år.

Vattendomstolarna har fr.o.m. 1972 in- ordnats i den allmänna tingsrättsorganisatio- nen. Av bl. a. denna anledning har det synts utredningen omotiverat att behålla den s. k. domstolsavgiften som f.n. skall fastställas som bidrag till vattendomstolarnas organisa- tion och verksamhet i anslutning till att medgivande lämnas till vissa typer av företag i vatten. Utredningen föreslår därför att den— na avgift utmönstras.

Bilaga ] Sammanställning over Vlssa utdömda ersattmngar for förlorad vattenkraft Älv Kraftverk Är för Ersättning, kronor dom per m enkel per kW strand natureffekt Lule älv Porsi 61 390 000 170 Laxede 62 370 000 161 Messaure 62 400 000 294 Parki 70 24 800 44 Skellefte älv Båtfors 61 79 900 112 Kvistforsen 63 130 000 167 Rengård 70 74 200 108 Ume älv Harrsele 57 225 000 170 Stensele 60 120 000 148 Tuggen 61 230 000 200 Bjurfors övre 62 110 000 92 Rusfors 62 100 000 91 Stornorrfors 62 500 000 230 Ångermanälven Långbjörn 59 176 000 210 Moforsen 64 260 000 157 Sollefteåforsen 66 56 000 24 Dabbsjö (överledn) 69 2 000 65 Hällby 70 62 277 80 Faxälven Ramsele 58 176 000 284 Gäddede 70 57 000 150 Bågede 70 30 000 56 Indalsälven Bergeforsen 57 75 000 34 Järkvissle 58 205 000 95 Ljungen Edefors 57 51 000 80 Ljungaverk 69 90 000 140 Ljusnan Krokströmmen (utvidgning) 69 41 000 62 Dalälven Spjutmo 69 49 500 112 Klarälven Höljes 62 35 000 76 Mörrumsån Granö 58 27 000 123 Medelvärde 129 178 SOU 1972:14

Bilaga 2 Sammanställning över ersättning för ianspråktagen vattenkraft i vissa kraftstationer med högre effekt

an 100 MW Kraftstation Effekt Ersättning, MW kronor per kW natureffekt Stornorrfors 410 230 Messaure 300 294 Harrsele 203 170 Porsi 175 170 Ramsele 157 284 Bergeforsen 155 34 Kvistforsen 140 167 Moforsen 139 157 Laxede 130 161 Höljes 117 76 Tuggen 103 200

Medelvärde exkl. Bergeforsen 191

l

Bilaga 3a Fiskeavgift enligt 2 :10 VL

Inbetalda avgifter och räntor i 1 OOO—tal kronor budgetåren 1967/68—1969/70

1967/68 1968/69 1969/70 Summa under 1,

perioden ;

S:a inbetalda avgifter 952 1 010 955 2 917 | Räntor 137 154 246 537 1

Totalt 1 089 1 164 1 201 3 454 j

Årliga avgifter år 1970 fördelade på de olika * fiskeriintendentsdistrikten ?

Fiskeriintendentsdistrikt Summa årliga av- gifter i 1 OOO-tal kr

Övre norra distriktet 248 Nedre norra distriktet 456 Mellersta distriktet 98 Övre södra distriktet 71 ; Nedre södra distriktet 46 Summa 919

'1

Bilaga 3b Fiskeavgift enligt 2:10 VL Beslutade bidrag i 1 OOO-tal kronor under budgetåren 1967/68—1969/70

Område inom vilket Mål- Odling och Fiske- Fiske- Kontroll Bidrag t Organi- Summa i bidraget disponerats forsk- utsättning vård stati— (fisketill— fiske- sation 1 OOO-tal ning av fisk stik syn, sjuk- vårdsom- lnforma- kronor (även märk- domskont- råden tion ning) roll) Fiskeriadministra- tionens forskning 1 042,1 = = — — — = 1 042,1 Övrig forskning be— ställd eller under- stödd av fiskeristy- relsen 393,0 — = — = = — 393,0 Övre norra distriktet = 45,5 8,0 18,2 17,0 0,7 10,7 100,1 Nedre norra distriktet — 193,9 44,8 6,6 9,0 10,4 19,0 283,7 Mellersta distriktet = 513,31 6,7 1,0 10,0 34,6 12,7 578,3 Övre södra distriktet — 67,9 56,8 3,5 67,5 13,7 10,7 220,1 Nedre södra distriktet — 44,5 84,5 1,0 46,4 6,3 10,7 193,4 Österliavets distrikt = 12,0 — 9,0 — 30,8 — 51,8 Västerhavets distrikt = = = — = = — — Summa i 1000-tal kronor 1 435,1 877,1 200,8 39,3 149,9 96,5 63,8 2 862,5

1 Härav utgör 246 t kr kostnader för driften av statens fiskodlingsanstalt, Älvkarleby, innefattande försöks— och driftsmässiga utsättningar av lax och öring i Dalälven. Resultaten har kunnat utnyttjas vid motsvarande åtgärder i andra delar av landet.

Bilaga 3c Regleringsavgifter

Samtliga inkomster och utgifter samt behållningen t. o. m. 30.6.1970

Län Inkomster Utgifter2 Behållning Östergötlands 334 778 68 930 265 848 Jönköpings 296 728 191 377 105 351 Kronobergs 33 435 = 33 435 Hallands 13 948 — 13 948 Älvsborgs 463 631 260 162 203 469 Skaraborgs 38 795 — 38 795 Värmlands 1 032 413 756 413 276 000 Kopparbergs 2 953 174 1 846 325 1 106 849 Gävleborgs 305 858 81 030 224 828 Västernorrlands 4 615 355 2 110 328 2 505 027 Jämtlands 27 583 886 22 654 804 4 929 082 Västerbottens 24 540 235 22 561 568 1 978 667 Norrbottens 23 739 548 13 752 921 9 986 627 Övriga — — = Summa kronor1 85 951 784 64 283 858 21667 926

1 Uppgifterna från Norrbottens län enligt specialbokföring. Genom att utgifter från särskilda villkors- medel tidigare bokförts som regleringsavgiftsmedel utgör utgifterna i den ordinarie bokföringen 16 864 605 kronor och behållningen 6 874 943 kronor. 2 Vissa som utgifter upptagna bidrag har beslutats men ännu inte utbetalats.

Bilaga 3d Regleringsavgifter

Inbetalda avgifter, räntor, utgifter och netto i 1 OOO-tal kronor budgetåren 1965/66—1969/70

Län 1965/66

1966/67 1967/68

Avgift Ränta Utgift

Netto

Avgift Ränta Netto Avgift Netto

Östergötlands 6 Jönköpings 3 3 Kronobergs 1 Hallands — Älvsborgs 14 Skaraborgs 1 Värmlands 54 Kopparbergs 309 Gävleborgs 10 Västernorrlands 22 8 Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Summa 6 518

39 154 180

834

182 1473 2 563 1 668

6 144

16 31 20

50 112 10 85 629 145 106

1 208

*DN—

1073

235 3 245 1652 528

6 300

18 10 22 88 —264 53 395 1 220 1 405 2 884

6 7 4 1

14 s

1 1

70 17 309 39 46 _ 631 61 2 445 433 2 960 198 2 131 244

8621 1017 1475 9 841

=128 126

329 =692 =814 900

—203

Län 1968/69

1969/70

1965/66—1969/70

Avgift

Östergötlands 6 Jönköpings 7 Kronobergs 1 Hallands 10 Älvsborgs 14 Skaraborgs ] Värmlands 71 Kopparbergs 322 Gävleborgs 52 Västernorrlands 654 Jämtlands 2 124 Västerbottens 2 888 Norrbottens 3 150

Summa 9 300

Utgift

v—O

194 20 461 3 219 2 788 869

7651

Netto

18 10 23

—7 172

265 —695 352 2 623

2 803

Avgift

654 3 070 2 889 3 157

10 277

Ränta Utgift

16 35 77 245 15 200 3 093 3 802 1 698

9181

Netto

19

=9

15 130 59 557 409 —636 1 989 2 549

Avgift Ränta 30 62

68 18

5 7

13 1

70 43

5 8

356 77 1 569 231 235 = 2 751 321 12 038 13 933 1 111 11 754 1 507 42 827

Utgift

20 11 35 415 1524 56 1441 14 600 14 777 6 238 39117

Bilaga 3e Regleringsavgiftsmedel

Beslutade bidrag i 1 OOO-tal kronor under budgetåren 1967/68=1969/70, uppdelade efter ändamål

Län Ensk. vägar

Vägbe- ly sning, elektri- fiering

Sport, fritids— verksam- het

Turism

Kultu—

rellt

Reli- giöst

Nä-

rings-

11V

F iskc- Va, vård gator, parker

Ren— skötsel

Övrigt

Summa

Östergötlands — Jönköpings — Älvsborgs — Värmlands — Kopparbergs — Gävleborgs 15 Västernorrlands 94 Jämtlands 1 244 Västerbottens 1 381 Norrbottens 142

Summa 2 876

377 3 400 1 629

5516

367 20 131

2 528 2 246 2 056 7 348

330 2 221 535

3185

145 455 829 662

2131

630 662 664

87 695 128 459 15 —

246 1 154

198 944

1 207

20 10 1991 45

502 1073 3654

12

813

8 946 10 326 4 882

25 802

1 Erosionsskydd

2 Djursjukhus

3 Varav tvättstugor 52 flygfält 30

4 Varav flygfält 350

Bilaga 3f Regleringsavgiftsmedel

Ärenden hos vattenrättsdomarna 1966—1970 om bidrag eller gottgörelse för skada som ej ersatts : vattenmålet

Vattendomstol Antal ärenden Antal ärenden Summa ersätt- Summa ersätt-

i vilka bi- ning för ska- ning för kost- AVIorda Vilande , drag beslu- da, 1 000-131 nader, 1 000- 1—1-1971 tats kr tal kr Övre Norrbygden = 3 — = = Nedre Norrbygden 100 1 52 137 9 Mellanbygden 100 2 66 159 12 Österbygden 13 = 9 29 = Västerbygden 1 — 1 25 = Söderbygden 3 — 2 8 — Summa 217 6 130 358 21 1 1 avvaktan på utgången av tid för oförutsedd skada.

Bilaga 3g Domstolsavgifter Till statsverket under budgetåren 1955/56— 1969/70 inlevererade avgifter i 1 OOO-tal kronor Budgetår Belopp Medeltal

för S-års-

period 1955/56 253 1956/57 725 1957/58 502 1958/59 408 1959/60 228 1955/56—1959/60 423 1960/61 550 1961/62 3 676 1962/63 2 398 1963/64 2 232 1964/65 1 515 1960/61—1964/65 2 074 1965/66 1 346 1966/67 1 787 1967/68 319 1968/69 668 1969/70 600 1965/66—1969/70 944 184 SOU 1972:14

Bilaga 3h S. k. särskilda villkorsme del

Älv

Företag

Beslut den

Enligt Villkorsändamål och belopp 1 OOO-tal kr

F N R

NV K B V

Summa

Övriga villkor

Lule älv

Skellefte älv

Ume älv

Ångerman älven

Indalsälven

Ljusnan

Suorva III regl. Suorva 111 regl. Suorva III regl. Suorva IV regl. Tjaktjajaure regl. Satisjaure regl. Skalka regl. Messaure krv Porsi krv

Letsi krv Rebnisjaure regl. Kvistforsens krv Storumans regl.

Gardikens regl. Storj uktans regl. Överumans regl. Ajaure regl. Abelvattnets regl. Kultsjöns regl.

Blåsjöns utv. regl.

Hjälta krv Sollefteåforsens krv Storsjöns kortt. regl. Håckrens regl. Bergeforsens krv Lossens regl.

30.05.58 16.06.61 15.03.63 30.12.66 16.02.62 15.03.63 29.04.65 28.07.58 28.07.58 14.10.60

6.11.64 17.10.58 12.12.58 70461 250959 16.12.60 6.06.62 6.06.62 22.03.68 24.01.58 4.10.57

15.05.52

5.07.62 12.07.57 16.06.61 16.11.51 12.10.56

213 513

mm mmmmmwmm w ...... mmmm c-a—ouo—a rn

mmm Hua-|

NNNNsr-QFNNNQNN

mm

2:3 st 3 4:13 4:13 4:13 4:13 2:3 st3

200 250 200 200 100 1 000 100 150 200

— 120 3 000 1 830 4 000 4 000 1 500 1 000 1 000 1 500 2 500 2 500 1 500 1 000 1 000

600 - 2 800 —

5 200

20 — — 17 = —

120 5 030 8 510 2 225 1 375 1 675 575 850 2 730 3 000 1 405

4 750 4 209 2 325 2 500 1 925 1 900 2 000 10 100 600 2 820 42

2 525

23 900 10 675

1026 1900 4 950

5 700

50 676

Teleförb. väg röjning

Teleförb. YR YR

YR YR YR YR YK YR YK

YR YK frikraft YR

YK damm väg Badanl bro YR

Frikraft YR

YR tappning Invalln. av be- gr.-pl. frikraft Vattenhushålln. frikraft

YK YK YR YK

Ensk. vägar damm tappning

Förkortningar p = N R : NV =

utredningar och åtgärder för fisket i bygden näringsliv och vägföretag

utredningar och åtgärder för renskötseln naturvetenskapliga undersökningar

|| adhd M>—>*m>

utredning och åtgärder för kust- och havsfisket förbehåll för Kungl. Maj:t att föreskriva ytterligare villkor för renskötseln motsvarande förbehåll för kustfisket bygdens allmänna ekonomiska behov eller gottgörelse för minskad trevnad väg (särskilt angiven)

Bilaga 4a Luleälven

1 1 Kraftverk Avgift Avgift enligt förslaget enligt 1 OOO-tal kr 4:14 VL ___—'_— 1 000. Kraftverk Andelar Totalt tal kr irrele- ringar Porjus 338 108 84 192 Harsprånget 621 259 156 415 Ligga 245 110 58 168 Messaure 502 232 128 360 Porsi 313 144 83 227 Laxede 211 110 63 173 1 Seitevare 368 157 179 336 i Parki 13 17 14 31 ”* Letsi 545 314 145 459 Summa 3 156 1 451 910 2 361 1 Bikzga 4b Umeälven 1 Företag Avgift enligt Avgift enligt förslaget 1 OOO-tal kr 1 Kraftverk 4:14 VL 1 1 000.131 kr Kraftverk Andelar i Totalt 1 regleringar ! Vattenfallsverket 1 500 923 492 1 415 ! Gejmån 118 48 40 88 » Ajaure 70 63 25 88 i Gardikfors 114 61 39 100 ; Umluspen 171 81 53 134 ? Stensele 101 45 31 76 :" Grundfors 183 83 56 139 : Rusfors 74 39 25 64 ; Tuggen 17 6 92 56 148 1 Stornorrfors 493 411 167 578 : Bålforsens Kraft AB 190 83 69 152 ' Korsselbränna AB 107 46 38 84 ; Betsele 59 25 21 46 1 Hällforsen 48 21 17 38 ' Bjurfors AB 212 109 68 177 Bjurfors övre 77 38 25 63 Bjurfors nedre 135 71 43 114 ; Harrsele AB 367 186 117 303 ! Pengfors AB 97 49 31 80 Summa 2 473 1396 815 2 211 186 SOU 1972:14

Företag Avgift enligt Avgift enligt förslaget 1 OOO-tal kr

Kraftverk 4:14 VL 1 000431 kr Kraftverk Andelari Totalt regleringar

Vattenfallsverket 862 489 412 901 Stalon 135 67 48 115 Långbjörn 110 54 31 85 Lasele 177 89 50 139 Kilforsen 202 148 15 3 301 Nämforsen 73 36 47 83 Forsmo 165 95 83 178 Krångede A31 135 81 70 151 (Moforsen) Graningeverkens AB 158 77 48 125 Degerforsen 74 37 22 59 Edensforsen 84 40 26 66 Gulsele AB 153 81 51 132 Hällby 76 41 26 67 Gulsele _ 77 40 25 65 Korsselbränna AB 197 83 90 173 Dabbsjö 52 15 27 42 Korsselbränna 127 58 56 114 Bergvattnet 18 10 7 17 Svanö AB 27 15 16 31 (Borgforsen) Sollefteåforsens AB1 59 34 32 66

Summa 1591 860 719 1 579 1 Andelar i Faxälvens regleringar ingår.

Bilaga 4a' Faxälven

Företag Avgift enligt Avgift enligt förslaget 1 OOO-tal kr Kraftverk 4:14 VL

1 000431 kr Kraftverk Andelari Totalt regleringar

Linnvasselv Kraftlag 7 4 2 6 Blåsjöns Kraft AB 65 45 35 80 Holmens Bruk AB 43 22 19 41 (Junsterforsen) Krångede AB 263 143 120 263 Storfinnforsen 118 57 48 105 Ramsele 145 86 72 158 Edsele Kraft AB 53 33 25 58 Graningeverkens AB 28 27 19 46 (Forsse) Hjälta AB 115 91 78 169

Summa 574 365 298 663 SOU 1972:14 187

__1

Företag Avgift enligt Avgift enligt förslaget 1 OOO-tal kr Kraftverk 4:14 VL 1 000421] kr Kraftverk Andelar 1 Totalt regleringar Vattenfallsverket 604 431 304 7 35 Midskog 143 101 70 171 Näverede 69 46 34 80 Stugun 39 26 19 45 Stadsforsen 145 99 75 174 Hölleforsen 130 99 66 165 J ärkvissle 7 8 60 40 100 Krångede AB 445 240 225 465 Mörsil 51 31 19 50 Krångede 299 161 156 317 Gammelänge 95 48 50 98 AB Svarthålsforsen 223 124 102 226 Järpströmmen 148 75 63 138 Svarthålsforsen 75 49 39 88 Bergeforsens Kraft AB 127 106 63 169 Bålforsens Kraft AB 107 53 57 110 (Hammarforsen) Hissmofors Kraftverk 65 42 30 72 AB Kattstrupeforsen 68 41 32 73 AB Storboforsen 137 88 49 137 (Sällsjö) Summa 1776 1 125 862 1987 Bilaga 4f Vänern—Göta älv och Lagan Bilaga 4g Sammanlagda avgifter för Lule- f k " f 1 f 1 älven, Umeälven, Ångermanälven, Faxälven, Kra tver e er Avgi ten igt Avgi t en igt -- -- .- reglering 4:14 VL förslaget efter Indalsalven, Geta alv OCh Lagan 1 000-131 kr 3 kl" per enhet, Älv Avgift, 1 OOO-tal kr 1 OOO-tal kr ___—__ Enligt Enligt Vänern—Göta älv 4:14 VL förslaget Vänerns reglering 38 529 Vargöns kraftverk — 13 Luleälven 3 156 2 361 Trollhättans kraftverk — 106 Umeälven 2 473 2 211 Lilla Edets kraftverk = 13 Ångermanälven 1 591 1 579 Summa 5; 661 Faxälven 574 663 Indalsälven 1 776 1 987 Lagan Göta älv 38 661 Bolmens regl. 7 34 Lagan 19 76 Furen-Flårens regl. 12 22 _" Traryds kraftverk —— 7 Summa 9 627 9 538 Karsefo rs kraftverk — 13 Summa 19 76 1 Endast kraftverk med effekt som motsvarar mer än 2 000 enheter. 188 sou 1972:14 1

Bilaga 5 Beräkning av förhållandet mellan reducerad 1n- stallerad effekt1 1 kW och lågvatteneffekt 1 hast- krafter for Vlssa bef1nt11ga kraftverk

Vattendrag Kraftverk Effekt vid Effekt vid lnstalle- Reducerad Reducerad effekt

naturligt 150 % av me- rad effekt effekt1 _— lågvatten, delvattenfö- MW MW lågvatteneffekt 1000-tal hk ring, MW

Lagan Traryd 3,6 11 14 12,5 3,5

Ängabäck 1,5 5 7 6,0 4,0

Dalälven Åsen 5,0 22 26 24,0 4,8

Skedvi 15,0 42 38 38,0 2,5

Ljusnan Krokströmmen 17,6 96 98 97,0 5,5 Ljungan Rätan 4,8 40 55 47,5 9,9 Hermansboda 1,6 9 10 9,5 5,9 Indalsälven Sällsjö 6,1 56 170 113,0 18,5 Bergeforsen 26,8 120 155 137,0 5,1 Faxälven Junsterforsen 3,5 25 45 35,0 10,0 Ramsele 30,2 123 155 139,0 4,6 Ångermanälven Hällby 9,8 57 66 61,5 6,3 Kilforsen 29,4 170 270 220,0 7,5 Sollefteåforsen 10,9 54 60 57,0 5,2 Umeälven Umluspen 10,1 65 95 80,0 7,9 Stornorrfors 84,6 370 410 390,0 4,6 Skellefteälven Vargfors 15, 77 60 60,0 3,8 Kvistforsen 24,8 99 130 114,5 4,6 Luleälven Letsi 40,5 314 425 369,5 9,1 Seitevare 9,9 147 225 186,0 18,8 Porsi 25,4 198 170 170,0 6,7

376,7 — _ 2 367,0 6,3

1 Reducerad effekt utgöres av effekten vid 150 % av medelvattenföringen och halva installerade effekten därutöver. Den får dock inte överstiga den installerade effekten.

Statens offentliga utredningar 1972

Kronologisk förteckning

__ndn #MNHOOmQPQb mud

. Ämbetsansvaret ll. Ju. . Svensk möbelindustri. I. . Personal för tyg- och intendenturförvaltning. Fö. . Säkerhets— och försvarspolitiken. Fö. CKR (Centrala körkortsregisrret) K. Beskattning av reklam. U. . Beskrivning och analys. U. . Srällningstaganden och förslag. U. . Reklamens bestämningsfaktorer. U. . Godsbefordran till sjöss. Ju. . Förenklad löntagarbeskattning. Fi. . Skadestånd IV. Ju. . Kommersiell service i glesbygden ln. . Revision av vattenlagen. Del 2. Ju.

Statens offentliga utredningar 1972

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Ämbetsansvaret II. [1] Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12] Revision av vattenlagen. Del 2. [14]

Försvarsdepartementet

Personal för tyg— och intendenturförvaltning. [3] Säkerhets- och försvarspolitiken. [4]

Kommunikationsdepartementet CKR (Centrala körkortsregistret) [5] Finansdepartementet Förenklad Iöntagarbeskattning. [11]

Utbildningsdepartementet

Heklamutredningen. 1. Beskattning av reklam. [6] 2. Beskrivning och analys. [7] 3. Ställningstaganden och förslag. [8] 4. Reklamens bestämningsfaktorer. 191

Inrikesdepartementet Kommersiell service i glesbygder. [13] lndustridepartementet Svensk möbelindustri. [2]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredning- arnas nummer i den kronologiska förteckningen.

KUNGL. BIBL. 2 3 M R81972 STOCKHOLM