2

mas i samband med lånets beviljande. Hyresregleringen skall dock gripa in,

om lånet uppsäges till betalning eller om lägenhet uthyres i andra hand. I

fråga om bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse föreslås slutligen

att hyresregleringslagen skall vara tillämplig endast för de minsta hotel­

lens och pensionatens del.

Med nyss angivna begränsningar föreslås hyresregleringslagstiftningen

få sin giltighetstid förlängd med ett år. Tillika föreslås vissa materiella

ändringar i lagstiftningen. Bl. a. skall grundhyran kunna nedsättas, om

lägenhetens skick avsevärt försämrats eller om de hyresgäst tillkommande

förmånerna påtagligt inskränkts.

Avvecklingen av hyresregleringen ger upphov till särskilda problem. Så­

lunda erfordras övergångsbestämmelser för att i olika hänseenden reglera

förhållandena under tiden närmast efter avvecklingen. Förslag till sådana

övergångsbestämmelser framlägges. I propositionen framhålles vidare, att

den allmänna hyreslagen i motsats till hyresregleringslagen icke bereder hy­

resgästen ett tillfredsställande skydd i hans besittning till den förhyrda lä­

genheten. För att råda bot mot denna brist, föreslås en lagstiftning om be­

sittningsskydd för hyresgäst, avsedd att träda i tillämpning på de orter, där

hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd icke gäller. La­

gen förutsättes skola gälla som ett provisorium för de närmaste åren. Av­

sikten är att senare utarbeta definitiva bestämmelser i ämnet, vilka då bör

infogas i den allmänna hyreslagen. Enligt den föreslagna nya lagen får hy­

resgäst i princip rätt till nytt hyresavtal, då den tidigare hyrestiden löper

ut. Principen måste dock vidkännas åtskilliga undantag. Hyresvillkoren

skall i första hand bestämmas genom överenskommelse mellan hyresvärd

och hyresgäst. Kan de ej enas, skall avtalet upptaga de villkor, som hyres­

värden fordrar. Begär han hyra, som avsevärt överstiger hyran för jämför­

liga lägenheter i orten, eller annat villkor, som strider mot god sed i hyres­

förhållanden, eller är hans krav eljest otillbörligt, skall dock avtalet i denna

del upptaga samma bestämmelse som det tidigare hyresavtalet. Tillämpning­

en av den nya lagen föreslås skola ankomma på allmän domstol dock med

rätt för parterna att i stället vända sig till medlingsnämnd för hyrestvister.

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 1, 3, 8 a och 26 §§ lagen den 19 juni 1942

om hyresreglering m. m.1 ävensom övergångsbestämmelserna till lagen

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att samma lag,

vilken enligt lag den 4 mars 1955 (nr 87) gäller till och med den 30 septem­

ber 1956, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1957.

(Gällande lydelse)

1

Bestämmelserna i denna lag skola

äga tillämpning i varje stad, köping

eller municipalsamhälle, som vid 1942

års ingång hade minst 2 000 invånare,

samt, där Konungen så förordnar,

jämväl i annan tättbebyggd ort.

Vad nedan —---------------------------------

(Föreslagen lydelse)

§•

Bestämmelserna i denna lag skola,

där ej Konungen annorlunda förord­

nar, äga tillämpning i varje stad, kö­

ping eller municipalsamhälle, som vid

1942 års ingång hade minst 2 000 in­

vånare. Konungen äger bestämma, att

lagen skall gälla även i annan tättbe­

byggd ort.

i

municipalsamhälle.

3 §.

Hyresvärden må------------ -------- finnes skäligt.

Var hyran för viss lägenhet den 1

januari 1942 avsevärt lägre än hyran

för jämförliga lägenheter eller har lä­

genhetens värde avsevärt ökats ge­

nom ombyggnads- eller ändringsar­

bete eller föreligger för visst fall an­

nat skäl av därmed jämförlig betydel­

se, äger nämnden på framställning av

hyresvärden höja grundhyran till det

Var hyran för viss lägenhet den 1

januari 1942 avsevärt lägre än hyran

för jämförliga lägenheter eller har lä­

genhetens värde avsevärt ökats ge­

nom ombyggnads- eller ändringsarbe­

te eller föreligger för visst fall annat

skäl av därmed jämförlig betydelse,

äger nämnden på framställning av

hyresvärden höja grundhyran till det

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1953:203, av 8 a § se SFS 1948:243 samt 26 § se SFS 1954:

105.

4

Kungi. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

belopp, som därav föranledes. Be­

tingade lägenheten den 1 januari 1942

en hyra, som i avsevärd mån översteg

hyran för därmed jämförliga lägenhe­

ter, äger nämnden på framställning

av hyresgästen eller hyressökande

nedsätta grundhyran till skäligt be­

lopp.

Höjning av — ----------- --------- ----------

Hyresvärden må — — — — —-----

belopp, som därav föranledes. Be­

tingade lägenheten den 1 januari 1942

en hyra, som i avsevärd mån översteg

hyran för därmed jämförliga lägen­

heter, eller har lägenhetens skick av­

sevärt försämrats eller hyresgäst till­

kommande förmåner påtagligt in­

skränkts, äger nämnden på framställ­

ning av hyresgästen eller hyressökan­

de nedsätta grundhyran till skäligt

belopp.

— parterna avtalat.

--------är stadgat.

8 a §.

Skall hyresförhållande--------------------- vara obillig.

Vill make —-----------------i hyresrätten.

Har make genom bodelning eller

skifte i anledning av äktenskapets

återgång, hemskillnad eller äkten­

skapsskillnad tillagts hyresrätten till

lägenhet, som av andra maken eller

av båda makarna är förhyrd till bo­

stad för gemensamt bruk, och vägrar

hyresvärden den förre att övertaga lä­

genheten, äger hyresnämnden på

framställning förordna därom, så­

framt hyresvärdens vägran finnes va­

ra obillig.

I fråga----------- ------------------------------

Framställning varom------- —--------

Har make genom bodelning eller

skifte i anledning av äktenskapets

återgång, hemskillnad, äktenskaps­

skillnad eller andra makens död till­

lagts hyresrätten till lägenhet, som av

andra maken eller av båda makarna

är förhyrd till bostad för gemensamt

bruk, och vägrar hyresvärden den för­

re att övertaga lägenheten, äger hy­

resnämnden på framställning förord­

na därom, såframt hyresvärdens väg­

ran finnes vara obillig,

motsvarande tillämpning.

— nämnda tid.

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej äga

tillämpning på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän tjänst,

och ej heller på bostadsupplåtelse i

hotell- eller pensionatrörelse, i den

mån prisregleringslagen erhållit till-

lämpning därpå.

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke

äga tillämpning på upplåtelse av bo­

stad i sådant pensionärshem eller så-

Vad i denna lag stadgas skall ej äga

tillämpning på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän tjänst,

och ej heller på bostadsupplåtelse i

sådan hotell- eller pensionatrörelse,

för vilken fordras myndighets till­

stånd.

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke

äga tillämpning på upplåtelse av lä­

genhet i hyresvärden tillhörigt hus,

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

dan pensionärslägenhet, som Konung

en bestämmer.

för vilket utgått sådant statligt lån,

som är förenat med villkor om be­

gränsning av rätten att uttaga hyra

och slutligt beviljats efter den 30 juni

1956 samt icke uppsagts till betal­

ning. Stadgandena skola ej heller till-

lämpas på upplåtelse av bostad i så­

dant pensionärshem eller sådan pen­

sionärslägenhet, som Konungen be­

stämmer.

Denna lag------- -------- -------- --------- Svensk författningssamling.

Med avseende--------------------------------------- vidare gälla:

1. Vad i------- ------------------------------ Konungen bestämmer.

7. Denna lag äger giltighet till och 7. Denna lag äger giltighet till och

med den 30 september 1943. Före- med den 30 september 1943.

skrift eller beslut, som meddelats med

stöd av lagen, äger ej tillämpning

längre än denna är gällande. På över­

trädelse, som begåtts under lagens gil­

tighetstid, samt brott mot den tyst­

nadsplikt, som föreskrives i 25 §,

skall vad i lagen stadgas även där­

efter tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1956

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1956, må fram­

ställning som i 7 § sägs göras senast den 14 juli 1956 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyres­

gästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1956 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1956, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juli

1956. Förordnande varom i nämnda paragraf tredje stycket sägs må, där

hyresrätten tillagts make genom bodelning eller skifte i anledning av andra

makens död, icke meddelas, om hyresförhållandet upphört före den 1 juli

1956.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

Förslag

till

angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. in., så ock om

fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att övergångsbestämmelserna till lagen den 19

juni 1942 om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att samma lag,

vilken enligt lag den 4 mars 1955 (nr 88) gäller till och med den 30 septem­

ber 1956, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1957.

Lagen äger giltighet till och med Lagen äger giltighet till och med

den 30 september 1943. Föreskrift el- den 30 september 1943.

ler beslut, som meddelats med stöd

av lagen, äger ej tillämpning längre

än denna är gällande.

På överlåtelse av bostadsrätt eller

annan andels rätt, som sker inom två

månader före det lagen upphör att

gälla, skall lagen ej tillämpas. Be­

stämmelserna i 9 § skola, såvitt an­

går överlåtelse varå lagen år tillämp­

lig, gälla även efter det lagen upphört

att gälla. Vad i 10 § stadgas skall ock

gälla, ändå att fardag som där sägs

infaller efter det lagen upphört att

gälla, dock att hyresvillkoren för tid

därefter i händelse av tvist skola fast­

ställas av domstol.

På förseelse, som begåtts under la­

gens giltighetstid, skall vad i lagen

stadgas åven därefter tillämpas.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Svensk författningssamling.

---------- i orten.

Denna lag--------

Bestämmelserna i

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

7

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Förslag

till

Lag den 28 maj 1948 med vissa be- Lag med vissa bestämmelser om hy-

stämmelser om hyresrätt vid hem- resrätt vid äktenskaps upplösning

skillnad eller äktenskapsskillnad m. m.

111 • m*

Hava makar eller en av dem för­

hyrt lägenhet till bostad för gemen­

samt bruk och går äktenskapet åter

eller dömes till hemskillnad eller äk­

tenskapsskillnad mellan dem, skall

på makes begäran hyresrätten till lä­

genheten, ändå att den icke utgör gif-

torättsgods eller samfälld egendom,

genom bodelning eller skifte tilläggas

endera av makarna. Företräde skall

härvid tillkomma den make som med

beaktande av samtliga omständighe­

ter kan anses bäst behöva lägenheten.

Angående rätt för make som hyres­

rätten sålunda tillagts att i vissa fall

övertaga lägenheten, ehuru hyresvär­

den icke samtyckt därtill, stadgas i

lagen om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Hava makar eller en av dem för­

hyrt lägenhet till bostad för gemen­

samt bruk och går äktenskapet åter

eller dömes till hemskillnad eller äk­

tenskapsskillnad mellan dem, skall på

makes begäran hyresrätten till lägen­

heten, ändå att den icke utgör gifto-

rättsgods eller samfälld egendom, ge­

nom bodelning eller skifte tilläggas

endera av makarna. Företräde skall

härvid tillkomma den make som med

beaktande av samtliga omständighe­

ter kan anses bäst behöva lägenheten.

Upplöses äktenskapet genom ma­

kes död, skall hyresrätten på den ef­

terlevande makens begäran genom

bodelning eller skifte tilläggas honom,

därest så med beaktande av samtliga

omständigheter kan anses skäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juni Denna lag träder i kraft den 1 juli

1948 och gäller till och med den 30 1956 och gäller till och med den 30

september 1949.1 Har bodelning eller september 1957. Genom lagen upphä-

skifte påkallats under lagens giltig- ves lagen den 28 maj 1948 (nr 245)

1 Lagen har erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 4 mars 1955 (nr 89) till och med

den 30 september 1956.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

hetstid, skall även därefter vad i la­

gen stadgas äga tillämpning i avseen­

de å bodelningen eller skiftet.

Lagen skall icke äga tillämpning då

äktenskapet gått åter eller hemskill­

nad eller äktenskapsskillnad vunnits

före lagens ikraftträdande.

med vissa bestämmelser om hyresrätt

vid hemskillnad eller äktenskapsskill­

nad m. m.

Har bodelning eller skifte påkallats

under lagens giltighetstid, skall även

därefter vad i lagen stadgas äga till-

lämpning i avseende å bodelningen

eller skiftet.

Bestämmelserna i första stycket av

lagen skola icke äga tillämpning då

äktenskapet gått åter eller hemskill­

nad eller äktenskapsskillnad vunnits

före den 1 juni 1948. Vad i lagens

andra stycke stadgas skall icke gälla,

då äktenskapet upplösts före den 1

juli 1956.

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

9

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen

upphört

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Bestämmelserna i denna lag skola äga tillämpning i den mån lagen den 19

juni 1942 om hyresreglering in. in. (hyresregleringslagen) och lagen samma

dag om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (bostads-

rättskontrollagen) upphöra att gälla.

2

§•

Har hyresregleringslagen varit tillämplig på hyresavtal, som även omfat­

tar tid efter det lagen upphört att gälla, skall avtalet, ändå att däri annor­

lunda stadgats, för nämnda tid anses upptaga den hyra, som skolat utgå,

då hyresregleringen upphörde. Är annat hyresvillkor bestämt genom hyres­

nämnds beslut, skall avtalet i denna del anses hava det innehåll, som fram­

går av beslutet.

3 §.

Har hyresnämnd förklarat uppsägning ogiltig eller förlängt hyresförhål­

lande eller ock bifallit ansökan om övertagande av lägenhet jämlikt 8 a §

hyresregleringslagen, skall beslutet lända till efterrättelse även efter det

nämnda lag upphört att gälla.

4 §■

På överlåtelse av bostadsrätt eller annan i bostadsrättskontrollagen av­

sedd andelsrätt, som sker inom två månader före det nämnda lag upphör

att gälla, skall lagen ej tillämpas. Bestämmelserna i 9 § samma lag skola,

såvitt angår överlåtelse varå lagen är tillämplig, gälla även efter det lagens

giltighetstid utgått. Vad i 10 § stadgas skall ock tillämpas, ändå att fardag

som där sägs infaller efter det lagen upphört att gälla.

5 §•

Ärende, som avses i hyresregleringslagen eller bostadsrättskontrollagen,

skall handläggas och avgöras i den ordning som förut gällt, såframt ärendet

10

anhängiggjorts innan lagen upphört att gälla eller avser fastställande av hy­

resvillkor enligt 10 § bostadsrättskontrollagen.

6

§•

Föreskrift eller beslut, som meddelats med stöd av hyresregleringslagen

eller bostadsrättskontrollagen, äger ej tillämpning efter det lagen upphört

att gälla i vidare mån än som följer av vad ovan i 2—4 §§ sägs.

7 §.

Bestämmelserna i hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen om

tystnadsplikt och om straff för brott häremot skola tillämpas även efter det

lagarnas giltighetstid utgått. Vad i övrigt i nämnda lagar stadgas om straff

så ock vad där sägs om återbetalningsskyldighet skall, i fråga om överträ­

delse som begåtts under giltighetstiden, tillämpas även därefter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

11

Förslag:

till

Lag

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Hyresgäst äger rätt att, då hyrestiden till följd av uppsägning eller eljest

går till ända, erhålla nytt hyresavtal enligt vad i denna lag stadgas. Sådan

rätt tillkommer dock icke hyresgäst,

a) om hyresrätten är förverkad;

b) om hyresgästen eljest påtagligt eftersatt sina förpliktelser enligt hy­

resavtalet;

c) om hyresgästens behov av lägenheten måste anses ringa;

d) om hyresgästen själv lämnat anställning, varav upplåtelsen var be­

tingad, eller eljest givit anledning till att anställningen upphört samt syn­

nerliga skäl icke tala för att hyresgästen ändock bör äga rätt till nytt hy­

resavtal; eller

e) om i annat fall än nu sagts det icke kan anses strida mot god sed i

hyresförhållanden eller eljest vara obilligt, att hyresvärden fordrar att hy­

resgästen skall avflytta.

2

§■

Har någon förhyrt lägenhet gemensamt med annan, äga de gemensamt

rätt till nytt hyresavtal efter vad i 1 § sägs. Vill en av dem icke påkalla nytt

avtal eller äga de, på grund av omständighet som ligger allenast den ene

till last, ej gemensamt rätt till sådant avtal, skall rätt till nytt hyresavtal,

om hyresvärden skäligen kan åtnöjas därmed, tillkomma den andre.

Påkallar make, som förhyrt lägenhet till bostad, icke nytt hyresavtal eller

äger han ej rätt till sådant avtal, skall andre maken, om han har sin bostad

i lägenheten och i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller

eljest vill övertaga lägenheten, äga rätt till nytt hyresavtal efter vad i 1 §

sägs, såframt hyresvärden skäligen kan åtnöjas därmed. Vad i denna lag

sägs om hyresgäst skall i sådant fall tillämpas på den make, som övertar

lägenheten.

3 §•

Kan överenskommelse cj träffas om villkoren i nytt hyresavtal, skall av­

talet upptaga de villkor som hyresvärden fordrar. Vad nu är sagt skall dock

12

ej gälla om hyresvärden begär hyra som avsevärt överstiger hyran för jäm­

förliga lägenheter i orten eller annat villkor som strider mot god sed i hy­

resförhållanden eller om hans krav eljest är otillbörligt. I sådant fall skall

avtalet i denna del upptaga samma bestämmelse som det tidigare hyresav­

talet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

4 §•

Kunna hyresvärd och hyresgäst ej enas om nytt hyresavtal, åligger det

hyresgästen, där han vill åtnjuta sin rätt till sådant avtal, att väcka talan

därom vid domstol senast två veckor efter det han av hyresvärden motta­

git skriftligt meddelande om att hyresvärden fordrar, att han skall avflytta.

Har inom tid som nu är sagd tvisten hänskjutits till nämnd, som avses i la­

gen den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister, må dock, om förfarandet

inför nämnden icke leder till förlikning, talan väckas inom två veckor efter

det förfarandet inför nämnden avslutats. Försitter hyresgästen tid som i

denna paragraf är sagd, har han förlorat sin rätt till nytt avtal.

5 .§.

Är vid hyrestidens utgång ännu icke avgjort, huruvida nytt hyresavtal

enligt denna lag skall komma till stånd, äger hyresgästen utan hinder därav

kvarsitta i lägenheten intill dess sådant avtal slutits eller hans rätt till nytt

avtal gått förlorad eller ock hans talan därom ogillats.

För tid då hyresgästen kvarsitter i lägenheten efter vad i första stycket

stadgats, skola de tidigare hyresvillkoren tillämpas tills annorlunda blivit

bestämt genom nytt avtal eller genom rättens förordnande, varom i 7 § sägs.

6

§•

Finnes i mål om nytt hyresavtal hyresgästen berättigad till sådant avtal,

fastställer rätten hyresvillkoren efter vad i 3 § sägs och skall avtal anses

vara på dessa villkor slutet den dag, från vilken rättens dom skall lända

till efterrättelse. Har hyresvärden dessförinnan uthyrt lägenheten till an­

nan, är det utan verkan mot hyresgästen.

7

§•

Har hyresgäst inom tid, som i 4 § sägs, väckt talan om rätt till nytt hyres­

avtal men prövas han icke vara berättigad till sådant avtal, är han skyldig

att avflytta vid hyrestidens slut eller, där tiden redan gått till ända, genast;

erinran därom skall intagas i domen. Finnes hyresgästen vara i behov av

anstånd med avflyttningen och är ej hyresrätten förverkad, må rätten läm­

na honom tillstånd att kvarsitta under skälig tid. Om hyresvärden det yrkar,

må tiden för lägenhetens avträdande uppskjutas till den fardag som infal­

ler näst efter en månad efter domen.

I domen skola fastställas hyresvillkor för den tid efter den avtalade hyres­

tidens slut, varunder hyresgästen kvarsuttit eller skall kvarsitta i lägenhe­

ten, och skola härvid bestämmelserna i 3 § äga motsvarande tillämpning.

13

8

§.

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst enligt vilket framtida tvist om

rätt till nytt hyresavtal eller om villkoren däri skall hänskjulas till avgö­

rande av skiljemän, utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skilje­

domen, är utan verkan.

9

§■

Förbehåll, som strider mot vad som stadgas i denna lag, är utan verkan

mot hyresgästen.

10

§.

Bestämmelserna i denna lag skola icke äga tillämpning,

a) då lägenhet upplåtits till bostad i en- eller tvåfamilj shus;

b) då lägenhet upplåtits till bostad i möblerat skick; eller

c) då fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd bo­

stadslägenhet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956 och gäller till och med den 30

september 1959. Lagen skall dock icke gälla i den mån bestämmelserna i 7,

8 eller 8 a § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. äro tillämpliga

på hyresförhållandet.

Är hyresavtalet slutet före lagens ikraftträdande, skall lagen äga tillämp­

ning allenast om hyrestiden utgår den 30 september 1956 eller senare. Har

i fall, som nu är sagt, hyresvärden före den 1 juli 1956 lämnat hyresgästen

meddelande som avses i 4 §, må talan om nytt hyresavtal väckas senast

den 14 juli 1956. Har tvisten senast den 14 juli 1956 hänskjutits till nämnd,

som avses i lagen den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister, må dock, om

förfarandet inför nämnden icke leder till förlikning, talan väckas senast

två veckor efter det förfarandet inför nämnden avslutats.

Upphöra bestämmelserna i 7, 8 och 8 a §§ lagen den 19 juni 1942 om hy­

resreglering m. in. att gälla i viss ort eller eljest, äger Konungen meddela

de föreskrifter, som erfordras för bringande i tillämpning av denna lag.

Bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till

fast egendom skall icke gälla hyresförhållande, varå denna lag äger till-

lämpning.

Har tvist om nytt hyresavtal hänskjutits till nämnd, som avses i lagen

den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister, och avslutas förfarandet inför

nämnden utan att förlikning åvägabragts, skall skriftlig underrättelse här­

om med angivande av dagen, då förfarandet avslutades, av nämndens ord­

förande genast överlämnas till parterna eller ock senast nästa dag till dem

översändas i rekommenderade brev. Har part hos nämnden anlitat befull-

mäktigat ombud, må underrättelse i stället tillställas ombudet.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson, N^orup,

H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam, L^indström,

L^ange, L^indholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om avveckling av

hyresregleringen m. m. och anför därvid följande.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering in. in. (hyres­

regleringslagen) har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet lä­

genheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av

vissa andra hyresförhållanden. Som ett komplement härtill har genom la­

gen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt m. m. (bostadsrättskontrollagen) införts reglering av lägen-

hetsförvärv, som grundats på bostadsrätt och andra former av bostadsko­

operation. Båda lagarna äger tillämpning i alla städer, köpingar och muni-

cipalsamhällen, vilkas invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst

2 000, samt dessutom, efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj :t, i in­

emot 300 andra orter. Till hyresregleringslagen ansluter sig lagen den 28

maj 1948 (nr 245) med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad

eller äktenskapsskillnad m. m., som vid upplösning av äktenskap reglerar

förhållandet mellan makarna såvitt angår av dem hyrd bostadslägenhet.

De tre nu nämnda lagarna gäller till och med den 30 september 1956.

I sitt den 27 september 1955 dagtecknade slutbetänkande (SOU 1955: 35)

hai hyresregleringskommittén framlagt förslag om en successiv avveckling

av hyresregleringen. Förslaget förutsätter att hyresregleringslagstiftningen

i princip erhåller förlängd giltighetstid samtidigt som lagen bringas att

upphöra för vissa slag av lägenheter och möjlighet öppnas att sätta lagen

ur kraft för särskilda orter. Statens hyresråd har därefter i skrivelse den

16 januari 1956, i anslutning till avgivet yttrande över kommitténs förslag,

tillstyrkt att lagstiftningen i princip förlänges till och med den 30 septem­

ber 1957.

Förslaget om avveckling av hyresregleringen aktualiserar frågan om änd­

ringar i den allmänna hyreslagstiftningen. De mest trängande av de hithö­

15

rande spörsmålen har upptagits i en inom justitiedepartementet utarbetad

promemoria om besittningsskydd för hyresgäst, dagtecknad den 28 november

1955 (SOU 1955: 46).

Jag anhåller att nu få upptaga dessa frågor till behandling. Jag vill fram­

hålla, att hyresregleringskommittén i sitt slutbetänkande även framlagt

vissa förslag till ändringar i hyresregleringslagstiftningen. Ändringsför­

slag har också framlagts i kommitténs i september 1953 avgivna betänkan­

de angående förfarandet vid hyressättning i nybyggda hus (stencilerat)

samt i dess den 23 oktober 1954 dagtecknade betänkande rörande hyran

för omöblerade lägenheter (SOU 1954:34). Då, såsom jag i det följande

vill förorda, en avveckling av hyresregleringen nu bör påbörjas, torde an­

ledning saknas att vidtaga mera omfattande ändringar i lagstiftningen.

Några av de av kommittén framförda ändringsförslagen synes dock böra

genomföras. Till dessa torde jag få återkomma i det följande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

Frågan om avveckling av hyresregleringen

Hyresregleringskommitténs förslag

Kommittén framhåller, att man med hänsyn till risken för avsevärda,

knapphetsbetingade hyreshöjningar icke bör avveckla hyresregleringen i

ett marknadsläge med påtaglig bostadsbrist. Däremot ger enligt kommit­

téns mening flera skäl vid handen, att man bör skrida till avveckling, innan

balans uppnåtts mellan tillgång och efterfrågan. Kommittén yttrar härom:

I första hand kan anföras, att den av regleringen förorsakade relativa

hyressänkningen torde ha föranlett en ökning av efterfrågan och därmed en

skärpning av bostadsbristen. Vidare kan det vara så, att de olägenheter,

som förorsakas av regleringens bibehållande, äro så stora, att det fram­

står som fördelaktigt att densamma avvecklas även till priset av en viss

höjning av hyresnivån. Även torde man kunna åberopa, att man, om av­

vecklingen icke sker förrän balans uppnåtts, aldrig blir i tillfälle att kon­

statera, huruvida det icke varit möjligt att utan olägenheter slopa regle­

ringen på ett tidigare stadium. Slutligen må framhållas, att de hyreshöj­

ningar, som kunna komma till stånd i samband med avvecklingen, näp­

peligen torde behöva bli vare sig särskilt stora eller omfattande. Läget på

hyresmarknaden — som ovan nämnts förutsättes, att bostadsbristen är re­

lativt begränsad och klart på väg att helt försvinna — är ej obekant för

husägarna och måste rimligtvis göra dessa återhållsamma.

Kommittén framhåller vidare, att förutsättningarna för en avveckling

ej kan antagas komma atl föreligga samtidigt i alla hyresreglerade orter.

För den skull förordas, att man gör försök alt i enstaka orter upphäva

regleringen (regional avveckling) något före den tidpunkt, då

balans kan väntas uppnådd mellan tillgång och efterfrågan. I vilket mark­

nadsläge en sådan avveckling bör genomföras, finner kommittén icke möj­

ligt att generellt ange. Det får ankomma på den beslutande myndigheten att

efter noggrann analys av bostadssituationen i ifrågakommande orter och

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

andra inverkande omständigheter taga ståndpunkt härtill. Avvecklingen

bör genomföras genom särskilt beslut för varje ort. I den mån förutsätt­

ningar härför föreligger meddelas beslut för allt fler orter.

Handliavandet av den regionala avvecklingen bör enligt kommittén an­

komma på Kungl. Maj:t. Innan beslut om avveckling meddelas, bör veder­

börande kommun höras. Ärendena bör beredas av en särskild nämnd. Den­

na skall fortlöpande följa utvecklingen på hyresmarknaden i de hyresreg-

lerade orterna och vara skyldig att till Kungl. Maj :t göra framställningar

om regional avveckling när så är påkallat. I den mån sådana framställ­

ningar göres av kommuner, organisationer eller enskilda skall nämnden

fungera som remissinstans. Vidare skall nämnden följa verkningarna av

genomförda avvecklingar. Nämnden bör enligt kommittén bestå av fem le­

damöter, förordnade av Kungl. Maj:t. Nämnden bör äga särskilt kansli,

till vilket bör knytas personal med statistisk kompetens.

Ehuru kommittén ej finner anledning antaga, att avvecklingen kommer

att föranleda några mera avsevärda hyreshöjningar eller några omfattande

uppsägningsaktioner, anser dock kommittén, att som en säkerhetsåtgärd

bör finnas möjlighet att återinföra regleringen. Förekomsten av en sådan

möjlighet torde också kunna verka återhållande på hyreshöjningarna och

uppsägningarna under tiden närmast efter avvecklingen.

En reservant inom kommittén, herr Järtelius, framhåller att tillgängliga

uPP§ifter icke ger vid handen att hyresmarknaden ens i småorterna så för­

bättrats, att riskerna för hyresstegringar och obilliga uppsägningar är eli­

minerade. Reservanten motsätter sig därför förslaget om regional avveck­

ling i varje fall så länge regler om skydd mot obilliga uppsägningar icke

införlivats med den allmänna hyreslagstiftningen. Enligt reservantens me­

ning ligger det vidare närmare till hands att låta statens hyresråd omhän­

derta uppgiften att bereda avvecklingsärenden. Om en nämnd inrättas, bör

partsintressena vara representerade däri.

Vid sidan av den regionala avvecklingen förordar kommittén en kate­

gorimässig avveckling d. v. s. en avveckling av hyresregleringen

beträffande vissa särskilda hyresobjekt i orter, där regleringen i övrigt be-

hålles.

Sålunda föreslår kommittén, att lägenheter i statsbelånade hus i viss ut­

sträckning undantas från hyresregleringslagens bestämmelser om hyrans

storlek men däremot ej från dess regler om uppsägningsskydd. Hyrorna i

dessa hus är underkastade en särskild kontroll enligt de författningar, som

reglerar den statliga långivningen. Enligt den nu gällande kungörelsen den

30 juni 1948 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus bestämmer det

lånebeviljande organet (bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd) för varje

fastighet ett sammanlagt högsta hyresbelopp, vilket icke får överskridas

vid äventyr att lånet säges upp. I förekommande fall uppdelas det högsta

tillåtna hyresbeloppet i en summa för bostadslägenheterna och en summa

lör alfärs- och andra lokaler i huset. Huruvida de lånebeviljande organen

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

17

har möjlighet att inverka på fördelningen av hyressummorna mellan de

särskilda lägenheterna och lokalerna, är icke utsagt i författningen. Kom­

mittén finner det dock icke uteslutet, att organen har en sådan befogenhet.

Kommittén hävdar, att hyresregleringsmyndigheternas tillsyn utan nämn­

värd olägenhet kan undvaras, när det finnes statlig kontroll över hyrorna

via långivningen. Därest man undantar de statligt belånade husen från hy­

resregleringen, vinner man den fördelen, att hyresnämnderna och hyres­

rådet befrias från det huvudsakliga arbetet med prövning av hyra för ny­

byggda hus. Kommittén anför:

Även om lånemyndigheterna icke skulle ha möjligheter att ingripa be­

träffande fördelningen av lägenhetshyrorna, synes det ej vara anledning be­

fara, att fastighetsägarna skulle missbruka sina möjligheter att bestämma

över fördelningen i sådan utsträckning att man med hänsyn därtill behö­

ver avstå från här ifrågavarande avvecklingsmöjlighet. Dock torde man

böra förbehålla hyresnämnden möjlighet att vid prövning av uppsägning

för hyresreglering förlänga hyresförhållandet mot den hyra, som nämnden

finner skälig.

Beträffande de hus, för vilka statliga lån beviljats jämlikt de författ­

ningar, som gällde före den 1 juli 1946, upphör kontrollen över hyrorna

efter tio år. För de senare belånade husen uppgår däremot kontrolltiden till

40 år eller, i ett mindre antal fall, till 30 år. Med hänsyn till att sålunda de

äldre husen blir fria från lånemyndigheternas kontroll senast under lop­

pet av år 1956, föreslår kommittén att från hyresregleringen skall undan-

tas endast de hus, för vilka lån beviljats enligt kungörelsen den 29 juni

1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus eller senare författ­

ningar i samma ämne.

Vidare är att märka, att fastighetsägaren kan frigöra sig från lånemyn­

digheternas kontroll genom att inlösa lånen. Kommittén, som anser att hy­

resregleringslagen då åter bör träda i tillämpning, anför:

Därvid finge i sådana hus, som tidigare haft grundhyror, dessa ånyo bli

gällande. Beträffande de hus, som aldrig hunnit få grundhyror fastställda,

finge sådana bestämmas. Enklast torde denna fråga kunna lösas genom att

grundhyran för varje lägenhet bestämdes med ledning av den hyra som se­

nast gällt under den tid lånemyndighetens hyreskontroll varit i tillämpning.

Härigenom behövde ej heller något problem uppkomma beträffande den vid

övergångstiden gällande generella hyreshöjningen.

Den av lånemyndigheterna utövade kontrollen gäller endast fastighets­

ägaren-låntagaren. Kommittén finner därför erforderligt, att uthyrningar

i andra hand fortfarande faller in under hyresregleringen. Om de praktiska

problem, som uppkommer härvid, anför kommittén:

Där grundhyra fastställts, skall denna givetvis gälla. I annat fall måste

grundhyra fastställas av nämnden. Detta blir huvudsakligen aktuellt i frå­

ga om lägenheter i hus, vilka tillkommit efter det här ifrågavarande kate­

gorimässiga avveckling skett. Av praktiska skäl bör det icke vara obliga­

toriskt att nämnden, då fråga uppkommer om bestämmande av grundhyra

för lägenhet som uthyres i andra hand, verkställer en nybyggnadskalkyl.

Grundhyran bör i stället fastställas med ledning av hyresläget för övriga

2 llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 168

18

Kungl. ^Maj:ts proposition

nr 168 år 1956

lägenheter i huset samt den hyra, som gäller i förstahandsuthyrningen av

ifrågavarande lägenhet.

Någon anledning att undantaga lägenheter i statsbelånade hus från reg­

lerna om uppsägningsskydd finner kommittén icke föreligga.

Inom kommittén anmärker herr Järtelius, att förutsättningen för att hy­

resregleringslagen skall kunna hävas i dessa fall är att den lånegivande myn­

digheten har eller får befogenhet att ingripa i fråga om det sammanlagda

hyresbeloppets fördelning på de särskilda lägenheterna samt att myndig­

heten utövar en effektiv övervakning av att maximihyrorna icke över-

skrides.

Kommittén föreslår vidare, att man från hyresregleringen undantar lägen­

heter i ny tillkommande s. k. fria hus, d. v. s. hyreshus som färdigställts

efter lagändringens ikraftträdande och som finansierats ulan statliga lån.

Dessa lägenheter skulle helt undantas från hyresregleringslagen, alltså även

från regierna om uppsägningsskydd. Kommittén anser nämligen, att för­

utsättningar saknas att i dessa fall bevara uppsägningsskyddet. Kommittén

anför:

Det har sedan länge varit endast en mycket obetydlig del av det genom

nyproduktion åstadkomna tillskottet av bostadslägenheter som finansierats

utan statligt lånestöd, och denna utveckling måste uppenbarligen bli starkt

accentuerad under nuvarande läge på kreditmarknaden.

Då nyproduktionen enligt kommitténs i andra sammanhang framförda

förslag blir till helt övervägande del undantagen från hyresregleringen, ter

det sig naturligt att ifrågasätta, om icke bostadslägenheterna i nytillkom­

mande fria hus kunde få följa samma regler;------------

Det är vanskligt att göra något bestämt uttalande om resultatet av en

oreglerad hyressättning i nu förevarande bestånd. Då finansieringen av des­

sa hus måste ske utan att den räntelindring får tillgodonjutas som statsbe-

låningen medför, blir dock den efter nybyggnadskostnaderna avpassade

hyresnivån såpass hög, att genom en hyreshöjning därutöver uthyrningen

av lägenheterna kan riskeras. — -—• •—

Inom kommittén har framförts den uppfattningen att intresset för att

pröva nya byggnadsmetoder och mera än hittills variera byggnadernas ut-

iormning skulle påtagligt stärkas genom att byggherren ej behövde räkna

med risken att de av honom uppgivna anskaffningskostnaderna korrigera­

des av hyresnämnden. Kommittén är ej beredd att gå i god för hållbarheten

av de premisser, på vilka denna uppfattning bygger. Om det skulle för­

hålla sig så, vore en dylik utveckling givetvis tacknämlig. Då frågan om

hyreskontroll för de nytillkommande fria bostadshusen är utan reell bety­

delse för hyresregleringen i stort, kan det vara anledning att tillvarataga

den möjlighet till ökat experimentbvggande som möjligen här kan före­

ligga-

Mot kommitténs förslag under denna punkt reserverar sig ledamöterna

herr Järtelius och fru Elsa Johansson. Herr Järtelius framhåller, att den

nuvarande kreditåtstramningen icke med säkerhet kan förutsättas bli be­

stående lika länge som bostadsbristen. Man måste också räkna med möj­

ligheten att den fria hyressättningen lockar fram betydligt mer kapital än

som för närvarande investeras i icke statsbelånade fastigheter. Särskilt i

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

19

de största städerna skulle utan tvivel lägenheter kunna uthyras mot hyror,

som ligger väsentligt högre än vad byggnadskostnaderna ger anledning till.

Kommitténs förslag skulle också säkerligen föra med sig en snedvridning

av produktionen i riktning mot ökat antal smålägenheter. — Liknande syn­

punkter framföres av fru Johansson.

Lägenheter, som ur eller blir upplåtna för annat ändamål än bostad, före­

slås vidare skola helt undantas från hyresregleringen. Kommittén fram­

håller till en början, alt det finnes skäl av social art, som talar emot att

nu häva hyresregleringen beträffande dessa lägenheter. Rätt till fri hyres-

sättning skulle säkerligen leda till hyreshöjningar, i varje fall för lokaler

med mera centralt läge. Många hantverkare och andra mindre företagare

skulle nödgas upphöra med sin verksamhet eller också söka sig till mindre

välbelägna och därför billigare lokaler.

Den sociala aspekten bör enligt kommitténs mening dock icke vara en­

sam avgörande. Flera skäl talar för en avveckling. Kommittén anför:

Det torde icke kunna bestridas, att hyresstoppet och uppsägningsskyddet

berett innehavarna av de bästa lokalerna av rörelsen oberoende vinster.

Över huvud bör det förhållandet icke bortskymmas, att en långvarig hyres­

reglering i fråga om de för affärslivets behov disponerade hyresobjekten

leder till kapitalöverflyttningar och inkomstförskjutningar som icke äro

affärsmässigt betingade. Alltför många tillfälliga omständigheter äro här­

vid avgörande för att dessa förskjutningar skola kunna anses ur allmän

synpunkt önskvärda.

På bostadsmarknaden räknar man ju med att genom ökad byggnadsverk­

samhet så småningom få balans mellan tillgång och efterfrågan. För affärs­

lokalernas del äro emellertid problemen icke likartade. Efterfrågan på lo­

kaler med goda affärslägen kommer alltid att överstiga tillgången. Man kan

icke hoppas att genom ökad byggnadsverksamhet åstadkomma balans på

marknaden såvitt angår dylika lokaler. Det finns därför ingen anledning

vänta sig att ett upphävande av regleringen skulle i någon väsentlig mån

medföra mindre störningar om avvecklingen i tiden förbundes med avveck­

lingen i övrigt av hyresregleringen.

Vad särskilt angår förut berörda hantverkare och andra mindre före­

tagare är det vanligt att de disponera lokaler i en centralt belägen äldre

stadsbebyggelse, där de bygga sin existens på det goda läget i kombination

med den billiga hyran. Denna torde blott kunna förekomma i fastigheter

som äro eller snart bli saneringsmogna. Dessa företagares lokalbehov bör

icke få hindra saneringsprojektens genomförande, och de bli knappast

hjälpta med att erhålla lokaler i samhällenas yttre områden.

Kommittén, som finner risken för inflationsverkningar vara föga påtag­

lig om affärshyrorna släpps fria, diskuterar även frågan, om icke nypro­

duktionen kan komma att till men för bostadsförsörjningen inriktas på

affärslokaler, om dessa undantas från regleringen. Härvid framhålles, att

utvecklingen kan kontrolleras genom den statliga långivningen och genom

de bestämmelser, som meddelas vid fastställande av stadsplan. Gentemot

invändningen, att fastighetsägarna kan frestas att på affärslokalerna över­

vältra den ökning i förvaltningskostnaderna, för vilken de anser sig icke

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

ha fått kompensation genom medgiven hyreshöjning för bostadslägenheter­

na, framhåller kommittén, att hyresnivån för lokalerna i huvudsak torde

komma att bestämmas av tillgång och efterfrågan.

Vid ett övervägande av dessa synpunkter finner kommittén, att de star­

kaste skälen talar för att hyresregleringen bör generellt upphävas beträf­

fande alla lägenhetex-, vilka är uthyrda för annat ändamål än bostad.

Även på denna punkt har kommitténs förslag föranlett reservationer av

herr Järtelius och fru Elsa Johansson. Herr Järtelius framhåller, att ett

upphävande av hyresregleringen för affärslokaler skulle komma att leda till

talrika uppsägningar grundade på personliga motsättningar mellan hyres­

värd och hyresgäst. Man får vidare räkna med kraftiga hyreshöjningar;

om man undantar allenast en del av lägenhetsbeståndet från regleringen,

kommer nämligen denna del att utsättas för ett mycket starkt tryck. Hyres­

höjningarna måste komma att orsaka svårigheter för många mindre affärs-

idkare. Starka sociala skäl talar därför för att hyresregleringen för affärs-

lägenheter bibehålies. Reservanten bestrider riktigheten av kommitténs upp­

fattning, att hyresregleringen skulle hindra saneringsverksamheten. Ett

upphävande av hyreskontrollen för affärslägenheterna skulle däremot dra

med sig en avsevärd stegring av fastighetsvärdena, vilket i sin tur måste

komma att verka hämmande och fördyrande på saneringsprojekten. Gent­

emot majoritetens uttalande, att svårigheterna för lokalinnehavarna icke

blir mindre, om avvecklingen uppskjutes till dess att hyresregleringen kan

hävas även i övrigt, genmäler herr Järtelius, att ett allmänt förbättrat läge

på hyresmarknaden måste förmodas komma att innebära, att det inom

något mindre centralt belägna stadsdelar kan uppbringas ersättningslokaler

för de affärsidkare, som måste frånträda sina lokaler i centrum. — Även

fru Johansson finner, att affärslokalerna icke för närvarande kan undan-

tas från hyresregleringslagen.

Uen kategorimässiga avvecklingen föreslås slutligen omfatta även vissa

möblerade lägenheter. Kommittén åsyftar härvid främst möblerade enkel­

rum. I betänkandet anföres:

Det torde vara klart, att hyresregleringen medfört en minskad benägen­

het att hyra ut möblerade rum dels på grund av risken för uthyraren att

ej kunna bli av med en olämplig hyresgäst, dels såsom en följd av den re­

lativa hyressänkningen. —--------En förbättring av uthyrningsviljan i före­

varande hänseende synes vara önskvärd under alla förhållanden. Om ut­

budet av möblerade rum ökades, skulle enpersonshushållens konkurrens om

de minsta bostadslägenheterna uppenbarligen minska.

Givetvis föreligger viss risk för att en avveckling av regleringen beträf­

fande möblerade rum i en bristsituation kan verka hårt mot de ensamstå­

ende. Å andra sidan är det icke uteslutet, att upphävande av hyreskontrol-

len och än mera uppsägningsskvddet kan föranleda ökat utbud av dessa

hyresobjekt. Härigenom skulle olägenheterna av regleringens upphävande

mildras.

Kontrollen över nu ifrågavarande hyresförhållanden torde numera fun­

gera på sådant sätt, att uthyrarna i regel få ut en hyra, som de finna till-

i’äcklig. Det torde för närvarande vara så, att frågan om skäligheten av

21

hyran för ett möblerat rum i flertalet fall dragés under hyresnämnds pröv­

ning endast om hyresgästen blir uppsagd. Med hänsyn härtill kan ifråga­

sättas, om hyreskontrollen över de möblerade rummen numera har lika stor

betydelse som tidigare.

Kommittén finner med hänsyn till det anförda övervägande skäl tala för

att regleringen avvecklas beträffande möblerade lägenheter. Med hänsyn till

de möjligheter att kringgå lagen, som eljest skulle uppkomma, förordar

dock kommittén att man inskränker sig till att undantaga möblerade enkel­

rum. Till dessa bör räknas även lägenheter, som omfattar, förutom ett rum,

t. ex. toalettrum eller del i kök.

Herr Järtelius framhåller i avgiven reservation, att man icke i nuvarande

läge bör beröva dessa hyresgäster det skydd, som hyresregleringslagen be­

reder dem. Det finnes, framhåller herr Järtelius, så mycket mindre anled­

ning att göra detta som man i tillämpningen övergått till en mera liberal

behandling av dessa fall än tidigare.

Kommittén framhåller, att hyresregleringen på olika sätt ingripit i rela­

tionerna mellan hyresvärd och hyresgäst. När det gäller att avveckla regle­

ringen uppkommer därför vissa övergångsproblem.

Till en början upptar kommittén frågan om vilken hyra som skall utgå

och vilka hyresvillkor i övrigt som skall tillämpas under tiden från avveck-

lingsdagen fram till den tidpunkt, då nytt avtal blir gällande. Kommittén

anför:

I och för sig kan det synas naturligt, att under nyssnämnda tidsperiod

skall gälla den hyra och de hyresvillkor i övrigt, som äro avtalade mellan

parterna. Där hyresregleringens maximeringsbestämmelser i fråga om hy­

ran eller ett ingripande av hyresnämnden föranlett, att den legala hyran ej

varit lika med den mellan parterna överenskomna kan det understundom

vara tvivelaktigt vad som skall gälla mellan parterna.-------------

I del fall, att den avtalade hyran understiger grundhyran kan det ej bli

några svårigheter. Efter avvecklingen gäller den avtalade hyran såsom för­

ut. ----------—

Om den stipulerade hyran överstiger grundhyran eller jämlikt 6 § hyres­

regleringslagen fastställt hyresbelopp, kan det i vissa fall vara ovisst vil­

ken hyra som får uttagas efter regleringens upphörande. Den nämnda bris­

tande överensstämmelsen mellan den i avtalet upptagna hyran och den en­

ligt regleringen tillåtna kan ha uppkommit på olika sätt.

(a) Parterna ha vid avtalets ingående saknat kännedom om grundhyran

eller trott, att denna varit lika med den avtalade hyran.

(b) Hyresvärden har medvetet avtalat om och uttagit högre hyra än vad

som är tillåtet. Detta kan ha skett med eller utan hyresgästens vetskap.

(c) Avtal om högre hyra än den tillåtna har ingåtts men har icke tilläm­

pats under regleringen. Situationen kan ha uppkommit antingen genom att

värden direkt förbehållit sig, att den högre hyran skall utgå först efter reg­

leringens upphörande, eller emedan hyresnämnden bestämt den tillåtna hy­

ran till lägre belopp än den avtalade utan att detta föranlett ändring av upp­

rättat avtal. -------- -—

Hyresnämnden kan även ha ingripit beträffande andra avtalsbestämmel­

ser än sådana som röra hyran. Så kan ha skett i samband med att nämnden

Kungl. Maj:is proposition nr 168 år 1956

22

förlängt ett hyresförhållande på ändrade villkor, t. ex. föreskrivit, att ett

hyresförhållande på bestämd tid i fortsättningen skall övergå till ett löpan­

de med uppsägningstid och viss tids förlängning vid underlåten uppsäg­

ning, eller bestämt, att annan bränsleklausul än den från början avtalade

skal', gälla.

Frågan om hyresavtalets innehåll under övergångstiden bör enligt kom­

mitténs mening lösas från rent praktiska utgångspunkter och på sådant

sätt, att så få anledningar till tveksamhet och tvister uppkommer som möj­

ligt. Kommittén förordar, att under nämnda tid skall utgå samma hyra och

gälla samma villkor i övrigt, som var tillämpliga vid tiden för avvecklingen.

Härigenom kommer visserligen i de under a) och b) angivna fallen att ut­

gå hyra, som icke tidigare varit laglig. Kommittén menar emellertid, att eu

bestämmelse om att endast legala hyror skall utgå blott i ytterligt få fall

skulle bli tillämpad i praktiken. Om hyresnämnd eller hyresrådet efter av­

vecklingens ikraftträdande meddelar beslut, varigenom hyran eller annat

villkor bestämmes på sätt som avviker från parternas avtal, och beslutet

skall gälla vid tidpunkten för avvecklingen, bör beslutets innehåll också bli

avgörande under övergångstiden. Emellertid bör det stå parterna fritt att

under hyresregleringens giltighet träffa avtal om hyresvillkoren för tiden

därefter. För att ett sådant avtal skall kunna beaktas måste dock fordras,

att det klart framgår att avtalet ingåtts speciellt med tanke på regleringens

upphävande. I den mån ej annat avtalats, skall även belopp, som utgått på

grund av beslut om generell hyreshöjning, fortsätta att utgå under över­

gångstiden.

För det fall att hyresnämnd med stöd av 7 eller 8 § hyresregleringslagen

ingripit i fråga om hyresavtals fortbestånd finner kommittén någon över­

gångsbestämmelse icke erforderlig. Kommittén utgår härvid från att hy­

resnämnd icke kan ogiltigförklara uppsägning, som avser avflyttning å dag

efter det regleringens giltighetstid utgått samt att ej heller beslut jämlikt

8 § om förlängning av hyresförhållande kan meddelas för längre tid än reg­

leringen gäller. Genom bifall till ansökan om övertagande av lägenhet enligt

8 a § hyresregleringslagen grundas ett nytt hyresförhållande mellan sökan­

den och fastighetsägaren. Ett sådant hyresförhållande bör fortbestå efter

avvecklingen intill dess det genom uppsägning eller eljest bringas till upp­

hörande. En uttrycklig föreskrift härom föreslås.

Kommittén föreslår att mål, som vid awecklingstidpunkten är anhängiga

hos hyresnämnd eller i hyresrådet skall kunna slutföras. År det uppenbart,

att sådant slutförande icke är påkallat, bör målet kunna avskrivas.

Kommittén framhåller slutligen, att en avveckling vid annan tidpunkt än

den, som sammanfaller med utgången av hyresregleringens förlängning, i

vissa fall skulle kunna vålla svårigheter. Det är därför önskvärt, att avveck­

lingen sker vid nyssnämnda tidpunkt, den 1 oktober. Beslut om reglering­

ens avveckling bör meddelas minst ett halvt år dessförinnan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16S år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

23

Remissyttranden

Över hyresregleringskommitténs betänkande bär efter remiss yttranden

avgivits av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för

Västra Sverige, statens hyresråd, socialstyrelsen, kommerskollegium, bo-

stadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens priskontrollnämnd, luftfartssty-

relsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Norrbottens län, mark­

värdeutredningen, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Gävle, handelskammaren för Örebro och Västmanlands

län, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, Östergötlands och

Södermanlands handelskammare, stadsfullmäktige i Stockholm, Solna, Vax­

holm, Linköping, Malmö, Eslöv, Göteborg, Lysekil, Bollnäs, Gävle och Kiru­

na, drätselkamrarna i Uddevalla och Luleå, kommunalfullmäktige i Dan-

deryds, Finspångs och Bjuvs köpingar samt i Märsta, Vreta klosters, Vem-

menhögs, Munkedals, Hofors’ och Ovanåkers landskommuner, municipal-

fullmäktige i ödeshög och Kalix, municipalnämnden i Gällivare, länsarkitekten

i Malmö, hyresnämnderna i Stockholms tredje, sjätte, sjunde och nionde di­

strikt, Vaxholm, Märsta, Uppsala, Norrköpings första distrikt, Växjö, Hults-

1 red, Karlskrona, Ronneby, Kristianstad, Knislinge, Hälsingborg, Lund, Malmö

första och tredje distrikt, Halmstad, Göteborg, Borås, Kinna, Västerås, Hede-

inora, Gävle, Ljusdal, Skellefteå och Boden, svenska stadsförbundet, Sveriges

fastighetsägareförbund, hyresgästernas riksförbund, hyresgästernas spar-

kasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., svenska riksbvggen, Sve­

riges allmännyttiga bostadsföretag, svenska byggnadsindustriförbundet, sven­

ska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, landsorga­

nisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen, kooperativa förbundet,

tjänstemännens centralorganisation, statstjänstemännens riksförbund, Sveri­

ges akademikers centralorganisation, Sveriges advokatsamfund, motormän­

nens riksförbund, Sveriges grossistförbund, bilverkstädernas riksförbund,

Sveriges konditor-förening, Sveriges radiohandlares riksförbund, Sveriges

speceri- och lanthandlareförbund, Sveriges tandläkareförbund, tobakshand­

larnas riksförbund samt Skånes köpmannaförbund.

Yttranden har vidare inkommit från konstnärernas riksorganisation,

svenska företagares riksförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoför­

bund samt från ytterligare ett antal sammanslutningar och enskilda perso-

ner.

Tillfälle att avgiva yttrande har därjämte beretls svenska landskommu­

nernas förbund, motorförarnas helnykterhetsförbund, Kungl. automobil

klubben jämte ytterligare ett antal organisationer, men yttranden har icke

inkommit från dem.

I flera yttranden anlägges allmänna synpunkter på hyre s-

regleringens verkningar och frågan om dess avveck-

24

1 i n g. Sålunda framhåller svenska riksbyggen, att hyresregleringen haft en

avsevärd positiv betydelse för bostadsproduktionen och möjliggjort ett hv-

resläge, som under fri hyresmarknad skulle ha varit omöjligt.

Flertalet remissmyndigheter, som yttrat sig i denna del, anser dock att

hyresregleringen fört med sig olägenheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län

hävdar, att den omständigheten att hyrorna varit i viss mån fastlåsta lett

till att en del lägenheter undanhållits hyresmarknaden samtidigt som efter­

frågan på lägenheter ökats. Bristen på lägenheter har i sin tur uppmuntrat

till illegala överlåtelser. Stockholms handelskammare anser, att hyresregle­

ringen skapat en orättvis hvressplittring mellan de i städernas ytterområden

uppförda nya bostäderna och innerstadens äldre men alltjämt relativt goda

bostadsbestånd. Liknande synpunkter framföres av kooperativa förbundet.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation hävdar, att hyresreglering­

en orsakat en försämring och förslumning av fastighetsbeståndet i städer­

nas centrala delar.

Sveriges fastighetsägareförbund gör gällande, att den av hyresregleringen

framkallade relativa hyressänkningen och fastlåsningen av hyresmarknaden

utgör den primära och väsentliga orsaken till de nuvarande svårigheterna

på bostadsmarknaden, även om andra omständigheter medverkat såsom den

ökade nybildningen av hushåll, inflyttningen till städerna in. in. Förbundet

framhåller vidare, att den bostadsbrist som nu råder är av annan art än den

man talade om i början av 1940-talet. Förbundet anför:

Då gällde det att förhindra uppkomsten eller ökningen av en bostadsbrist,

som yttrade sig däri, att inte alla gitta hushåll kunde erhålla egen lägenhet.

Denna form av bostadsbrist är numera av relativt mindre omfattning, och

man har också övergått till att kalla den »bostadsbrist i trängre mening».

Hushållskvoten för gifta var i Stockholm 87 % år 1935. Motsvarande siffra i

dag är 97 %. Denna förskjutning har medfört, att man i dag med bostads­

brist närmast avser det förhållandet, att inte varje person, som efterfrågar

en lägenhet, kan erhålla en dylik.

Svenska arbetsgivareföreningen, svenska byggnadsentreprenörföreningen,

svenska byggnadsindustriförbundet, Sveriges grossistförbund och Sveriges

industriförbund påtalar i ett gemensamt yttrande de olägenheter hyresregle­

ringen medfört för näringslivet:

Regleringen har här skapat en i hög grad otillfredsställande bundenhet.

Progressiva företag ha icke kunnat tillgodose sina utvidgningsbehov.-----------

I vissa fall ha företagen måst på ett oekonomiskt sätt splittra verksamheten

i skilda lokaler och orter. Framsynta affärsföretag, som i god tid med sikte

på framtida behov av utvidgning inköpt fastigheter för sin rörelse, ha till

följd av regleringen sedermera icke kunnat taga dessa i anspråk. Överhuvud

kan regleringen sägas ha försvårat eller rentav omöjliggjort en ekonomisk

planering på lång sikt.------------

Hyresregleringens tendens att konservera ett bestånd av kommersiella en­

heter i lägen, där förutsättningar för deras fortsatta existens saknas, utgör

en av regleringens allvarligaste olägenheter. En av utvecklingen betingad

strukturell anpassning av näringslivet i våra stadssamhällen efter ändrade

förhållanden har därigenom icke kunnat komma till stånd. Och för de före­

tag, som blott i hägn av hyresregleringen kunnat fortleva i ett visst läge,

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

25

måste anpassningssvårigheterna vid regleringens hävande bli desto större,

ju längre regleringen bibehålies.

I vissa yttranden betonas å andra sidan de olägenheter som en avveck­

ling av hyresregleringen i nuvarande läge skulle dra med sig. Sålunda fram­

håller länsstyrelsen i Norrbottens län, att en total avveckling av hyresregle­

ringen icke kan genomföras nu eller inom en nära förestående framtid utan

stora olägenheter. Länsstyrelsen anför:

Prisutvecklingen på bostadsmarknaden har en så väsentlig betydelse för

samhällsekonomin att, i synnerhet i tider med en markant inflationstendens,

varje även till synes obetydlig stegring måste bedömas som ytterst betydelse­

full. Frågan om den lämpliga tidpunkten för en avveckling av hyresreglering­

en måste därför bedömas lika mycket med hänsyn till risken för oskäliga all­

männa hyreshöjningar som med hänsyn till risken för ökade uppsägningar.

En ledamot av statens priskontrollnämnd har i avgiven reservation berört

frågan om avvecklingens inverkan på markvärdena. Han anför:

Om hyresregleringen vid något tillfälle i framtiden kommer att upphävas

— i ett sammanhang eller successivt — så innebär det att stora delar av

fastighetsbeståndet, särskilt äldre och centralt belägna fastigheter, kommer

att stiga betydligt i värde.

Denna oförtjänta värdestegring kommer att tillfalla fastighetsägarna. De

har kanske inte insatt mer än en mycket liten del av nuvarande fastighets­

värde men hela värdestegringen kommer att tillfalla dem.------------

Det förefaller vara helt otillfredsslällande att stora kapitalvärden på detta

sätt tillföres de aktuella fastighetsägarna.

Värdestegringen på de stora hyresfastigheterna borde på ett eller annat

sätt, och så fullständigt som möjligt, överföras till samhället. Det finns

många tekniska möjligheter alt lösa det problemet. En väg är att pålägga

ifrågavarande fastighet en inteckning på vilken ränta skulle erläggas och

amortering ske om höjda hyror uttas.

Även hyresgästernas riksförbund framför liknande synpunkter. Mark-

värdeutredningen, som enligt meddelade direktiv har att utreda frågan om

indragning till det allmänna av oförtjänt markvärdestegring, hävdar att

frågan om avveckling av hyresregleringen lämpligen bör anstå till dess ut­

redningen framlagt resultatet av sitt arbete.

Å andra sidan framhåller Sveriges fastighetsägareförbund, att ett åbero­

pande av markvärdestegringen såsom ett skäl för att uppskjuta avveckling­

en innebär, att man försöker utnyttja hyresregleringen i ett främmande

syfte.

Vad angår de av kommittén framförda förslagen har tanken att låta den

totala avvecklingen av hyresregleringen ske regionalt vunnit allmän anslut­

ning bland remissmyndigheterna. I fråga om tidpunkten och för­

utsättningarna för en regional avveckling är meningar­

na dock delade.

Kommitténs förslag, alt en avveckling bör kunna genomföras försöksvis

i enstaka orter redan innan balans mellan tillgång och efterfrågan upp­

nåtts under förutsättning, att det ej råder ett marknadsläge med påtaglig

26

Kungl. Maj:Is proposition nr 1(‘>8 år 1956

bostadsbrist, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av Svea hovrätt, hov­

rätten för Västra Sverige, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stock­

holms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län,

stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg, kommunalfullmäktige i Dande-

ryd, municipalfullmäktige i Kalix, elva hyresnämnder, svenska stadsförbun­

det, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorgani­

sation, kooperativa förbundet, Sveriges advokatsamfund, svenska företaga­

res riksförbund samt tobakshandlarnas riksförbund. Även socialstyrelsen

tillstyrker förslaget, ehuru under uttalande att det är angeläget att man

iakttar varsamhet. I flera av de nu nämnda yttrandena framhålles som önsk­

värt, att samtidigt som hyresregleringen avvecklas regler om besittnings­

skydd för hyresgäst införes i den allmänna hyreslagstiftningen. Kommers­

kollegium och tjänstemännens centralorganisation anser att införandet av

besittningsskydd utgör en förutsättning för att hyresregleringen skall kun­

na avvecklas innan balans inträtt på hyresmarknaden. Kommerskollegium

anför härom:

Enligt kollegii åsikt bör avgörande vikt icke fästas vid huruvida ett slo­

pande av hyresregleringen skulle leda till att den allmänna hyresnivån flyt­

tades ett stycke uppåt; härigenom skulle sannolikt endast en naturlig an­

passning ske till kostnadsläget i övrigt. Däremot finner kollegium angeläget

att säkerhet skapas för att hyresgästerna bli tillfredsställande skyddade i sin

nyttjanderätt mot oberättigade uppsägningar. Någon form av besittnings­

skydd bör sålunda skapas lagstiftningsvägen.

Vissa remissmyndigheter anser, att avvecklingen bör kunna ske tidigare

än vad kommittén föreslagit. Bland dessa märkes länsstyrelsen i Gävleborgs

län, som framhåller att tillgängliga uppgifter om bostadsbristen icke åter-

speglar det verkliga förhållandet bl. a. emedan åtskilliga bostadssökande

blivit dubbelredovisade. En tidigare avveckling förordas vidare av Sveriges

fastighetsägareförbund, svenska arbetsgivareföreningen, svenska byggnads­

entreprenörföreningen, svenska byggnadsindustriförbundet, Sveriges gros­

sistförbund, Sveriges industriförbund och två handelskamrar. Dessa myn­

digheter framhåller bl. a. alt avvecklingen bör ske efter en tidsbestämd plan,

som bör utarbetas med utgångspunkt från att hela regleringssystemet skall

ersättas av en fri hyresmarknad vid en given framtida tidpunkt. Sveriges

fastighetsägareförbund åberopar här även fastighetsägareorganisationernas

opinionsskapande verksamhet som ett korrektiv mot missbruk:

Kommittén har i sådant hänseende pekat på två återhållande faktorer,

nämligen möjligheten att återinföra hyresregleringen, därest detta skulle

betinnas nödvändigt, samt den opinionsbildande verksamhet, som kan på­

räknas från fastighetsägareorganisationernas sida. Förbundet vill för sin del

understryka det riktiga i denna kommitténs uppfattning och samtidigt fram­

hålla, att från förbundets och dess lokalavdelningars sida allt kommer att

göras för att avvecklingen på de skilda orterna skall kunna genomföras med

minsta möjliga störningar. Det finnes också anledning att peka på att erfaren­

heterna från Finland visa, att den avveckling, som där har skett under de

senaste två åren, icke medfört några påtagliga missförhållanden till stor

del tack vare de enskilda fastighetsägarnas ansvarsmedvetna hållning och

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

27

fastighetsägareorganisationernas medverkan och opinionsbildande propa­

ganda. Förbundet är för sin del övertygat om att, därest man påbörjar av­

vecklingen på de mindre orterna, erfarenheterna från dessa komma att visa

sig så positiva, att en slutlig avveckling kan komma att gå relativt fort.

Å andra sidan anser ett flertal remissmyndigheter att någon avveckling

av hyresregleringen icke bör genomföras förrän full balans eller i det när­

maste full balans råder på hyresmarknaden. Sålunda anför hovrätten över

Skåne och Blekinge:

En avveckling under en ännu icke liävd bristsituation kan medföra stora

olägenheter för enskilda. Man har härvidlag att beakta icke endast möjlig­

heten av en avsevärd höjning av hyresnivån utan även det av hyreskontrol-

len oberoende behov av uppsägningsskydd som hittillsvarande erfarenheter

torde ha visat föreligga och som måste antagas bestå tills tillgången på lä­

genheter blivit tillräcklig. Om man det oaktat vill häva regleringen före

denna tidpunkt, måste starka skäl åberopas. Hyresregleringen medför otvi­

velaktigt nackdelar, men det hade varit önskvärt att kommittén, då den läg­

ger dessa nackdelar i vågskålen för att väga dem mot de olägenheter som

kunna följa av regleringens avveckling, hade antytt deras art och betyden­

het. Hovrätten finner det icke tilltalande, att — trots faran för avsevärda

olägenheter för enskilda —- avveckling genomföres såsom ett rent experi­

ment.

Hovrätten uttalar vidare, att varken möjligheten att återinföra reglering­

en eller fastighetsägareorganisationernas opinionsbildande verksamhet utgör

tillräckliga garantier. Hovrätten anför vidare, att — även om ett för nor­

mala förhållanden avpassat hyresgästskydd införes i samband med hyres­

regleringens avveckling — såsom en förutsättning för avvecklingen bör

gälla, att jämviktsläge uppnåtts i fråga om tillgång och efterfrågan på lä­

genheter och att därutöver någon lägenhetsreserv finnes.

Statens hyresråd (majoriteten) menar, att stor försiktighet bör iakttagas

vid bedömande av huruvida sådan grad av balans mellan tillgång och efter­

frågan uppnåtts, att en avveckling kan äga rum.

Statens priskontrollnämnd betonar vikten av att bestämmelserna om av­

veckling utformas så, att vid avvecklingen största möjliga jämvikt skall

ha inträtt på hyresmarknaden, för att konkurrensen må kunna medverka

till att hålla hyrespriserna nere. Nämnden anför vidare, att den icke har

något att erinra mot den föreslagna regionala avvecklingen under förutsätt­

ning att tillgången på bostäder vid tidpunkten för avvecklingen är tillfreds­

ställande, samt att, även om fullständig balans ännu ej inträtt vid avveck­

lingen, densamma dock bör kunna skönjas inom något år från avvecklingen.

Övriga remissmyndigheter, som anser att balans på hyresmarknaden

måste föreligga, innan avveckling får ske, är municipalnämnden i Gällivare,

kommunalfullmäktige i Märsta och Vemmenhögs landskommuner, hyres­

nämnderna i Danderyd, Märsta, Hultsfred, Malmö första och tredje distrikt,

Göteborg och Skellefteå, landsorganisationen, statstjänsiemännens riksför­

bund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Skånes köpmannaförbund

samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Härtill kommer elt flertal remissmyndigheter, som anser att en avveck­

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

ling icke utan olägenheter kan genomföras förrän dels balans inträtt mellan

tillgång och efterfrågan på bostäder och dels ett tillfredsställande besitt­

ningsskydd för hyresgäst införts i den allmänna hyreslagen. Yttranden av

sådant innehåll har avgivits av två reservanter inom lujresrådet, stadsfull­

mäktige i Eslöv, Lysekil och Gävle, drätselkammaren i Uddevalla, kommu­

nalfullmäktige i Finspångs köping och Vreta klosters landskommun även­

som av hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u.

p.

a. och hyresgästernas riksförbund.

En särskild ståndpunkt intar bostadsstyrelsen, som anser att regleringen

icke bör avvecklas i en ort förrän en reserv av moderna hyreslägenheter

har uppkommit samt att det för barnfamiljernas del är angeläget att upp-

sägningsskyddet består till dess knappheten på bostäder är hävd. Styrelsen

utgår ifrån, att en avveckling, medan ännu knapphetsbetingade hyressteg-

ringar är att befara, skulle medföra, att dessa hyresstegringar i första hand

kommer att drabba moderna lägenheter:

Det förefaller sannolikt att på flertalet orter med tillgång på äldre omo­

derna lägenheter lägenhetsreserven, när en sådan uppstår, kommer att vara

lokaliserad till denna del av lägenhetsbeståndet och att vid denna tidpunkt

brist fortfarande kommer att föreligga på moderna lägenheter. Att en re­

serv av omoderna lägenheter har uppkommit utgör vid en avveckling av

hyresregleringen i ett dylikt läge icke någon garanti mot knapphetsbetinga­

de hyresstegringar på moderna lägenheter i hus, som icke är underkastade

hyreskontroll i samband med statlig belåning. Vidare är det tydligt att

möjligheterna att ta ut högre hyror skulle medföra, att i fortsättningen en

större del av produktionen genom att finansieras utan statliga lån undan-

droges hyreskontrollen.

Anmärkas må också, att några remissmyndigheter avstyrkt en avveckling

i nuvarande läge utan att härvid komma in på de förut angivna principfrå­

gorna. Dessa remissmyndigheter är stadsfullmäktige i Solna, Vaxholm, Lin­

köping, Malmö och Kiruna, ödeshögs municipalfullmäktige, kommunalfull­

mäktige i Bjuvs köping samt kommunalfullmäktige i Munkedals och Hofors’

landskommuner.

Kommitténs förslag att avvecklingen skall administreras av en särskild

nämnd har mött gensaga i vissa yttranden. Sålunda anser hyresgästernas

riksförbund, att man här med fördel kan tillämpa samma ordning, som för

närvarande användes då det gäller att införa hyresreglering i en förut icke

hyresreglerad ort. Även municipalnämnden i Gällivare, hyresnämnden i

Kristianstad och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anser en särskild

nämnd obehövlig. Från flera håll föreslås, att avvecklingen skall skötas av

statens hyresråd. Yttranden i sådan riktning har avgivits av hyresrådet

(majoriteten), bostadsstyrelsen, socialstyrelsen, priskontrollnämnden, läns­

styrelsen i Norrbottens län, stadsfullmäktige i Vaxholm, hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. samt hyresnämn­

derna i Märsta, Hedemora och Vaxholm. Länsstyrelsen i Östergötlands län

föreslår, att uppgiften skall ankomma på bostadsstyrelsen eller hyresrådet.

29

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår åter, att bostadsstyrclsen skall hand­

ha avvecklingen. Även andra förslag har framförts.

Flera remissmyndigheter framhåller, att kommunerna bör få stort infly­

tande, när det gäller att avgöra om hyresregleringen skall upphävas. Yttran­

den i sådan riktning har avgivits av länssiyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

hyresgästernas riksförbund och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. Sven­

ska stadsförbundet och hyresnämnden i Hedemora hävdar, att en avveckling

ej bör ske utan de kommunala myndigheternas medgivande.

Kommitténs förslag att upphäva regleringen av hyror beträffande vissa

statsbelånade hus har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, två reservanter i statens hyresråd,

kommerskollegium, byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Göte­

borgs och Bohus samt Gävleborgs län, stadsfullmäktige i Göteborg, Lysekil,

Gävle och Kiruna, kommunalfullmäktige i Danderyds köping, Kalix’ muni-

cipalfullmäktige, fjorton hyresnämnder, hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Sveriges hantverks- och småin­

dustriorganisation, Sveriges advokatsamfund, samtliga handelskamrar,

tjänstemännens centralorganisation, svenska arbetsgivareföreningen, sven­

ska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges grossistförbund samt Sveriges

industriförbund. I flera av dessa yttranden understrykes särskilt de för­

delar förslaget medför i administrativt hänseende genom att hyresnämn­

dernas arbetsbörda lättas.

Även Sveriges fastighetsägareförbund tillstyrker men förordar, att husen

skall vara undantagna från hyresregleringen även sedan lånen inlösts. Sam­

ma inställning har Stockholms handelskammare.

Ett stort antal remissmyndigheter tillstyrker förslaget allenast under för­

utsättning, att de långivande myndigheterna eller annan myndighet får be­

fogenhet att kontrollera fastighetsägarens fördelning av totalhyran på de

olika lägenheterna. Yttranden i sådan riktning har avgivits av statens hy­

resråd (majoriteten), socialstyrelsen, bostadsstyrelsen. statens priskontroll-

nämnd, överståthållarämbetet, kommunalfullmäktige i Finspång och Vreta

kloster, fem hyresnämnder, svenska stadsförbundet, svenska riksbyggen,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, landsorganisationen samt Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund. Remissmyndigheterna grundar sitt ställ­

ningstagande på farhågor för att hyresvärdarna skall missbruka befogen­

heten att själv fördela maximihyran på de olika lägenheterna. Sålunda

framhåller statens hyresråd, att hyresvärden kan ordna det så att han bor

hyresfritt själv och därjämte gynnar vissa hyresgäster på de andras bekost­

nad. Särskilt i mindre hus kan olägenheterna härav bli betydande.

Flertalet av de nu angivna remissmyndigheterna föreslår att det skall an­

komma på bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd att uppdela hyresbe­

loppet på de olika lägenheterna. I några yttranden föreslås dock, att hyres­

gäst, som är missnöjd med hyresvärdens fördelning av hyran, skall få vän­

da sig till hyresnämnd för att få hyrans skälighet prövad. Förslag i sådan

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

30

riktning framföres av Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, hyresnämn­

den i Göteborg samt — i andra hand — av socialstyrelsen. Även bostadssty-

relsen framför ett liknande förslag. Styrelsen hävdar, att ett överflyttande

av fördelningsuppgiften på bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd icke

skulle medföra någon administrativ förenkling:

Motivet för kommitténs förslag är att ifrågavarande hus oberoende av hy­

resregleringen är föremål för hvreskontroll i samband med den statliga be­

låningen. Hittills har det dock i realiteten icke varit fråga om någon dub­

bel hyreskontroll, enär hyresregleringsmyndigheternas och de långivande

organens verksamhet har varit samordnad. Avvecklingen av hvreskontrol-

len enligt hyresregleringslagen skulle i stort sett endast innebära att arbets-

uppgifter överflyttades från hyresnämnderna och hyresrådet till förmed-

lingsorganen, länsbostadsnämnderna och bostadsstyrelsen. Totalt sett torde

någon nämnvärd administrativ förenkling ej erhållas. För de bostadspoli­

tiska organen skulle en sådan överflyttning innebära att arbetsuppgifterna

vidgades, vilket skulle medföra ökat personalbehov. Härtill kommer emel­

lertid, att de nya uppgifterna i viss mån skulle bli helt väsensskilda i för­

hållande till dem som nu åvilar bostadsmyndigheterna.

Styrelsen anser, att den enskilde hyresgästen bör kunna dra en hyres-

fördelning under offentlig myndighets prövning men att de långivande or­

ganen icke i en bristsituation är lämpade att handha denna prövning:

Sakfrågan i sådana klagomål skiljer sig icke avsevärt från sakfrågan i

tvister enligt hyresregleringslagen, och handläggningen av dem bör icke

överflyttas från hyresnämnderna till de långivande organen, vilka icke har

någon för deras handläggning lämplig organisation. Enligt kommitténs för­

slag skall hyresnämnderna beträffande de statligt belånade husen handläg­

ga frågor i samband med uppsägningsskyddet även sedan hyreskontrollen

enligt hyresregleringslagen är avskaffad "beträffande dessa hus. Styrelsen

1 öreslår att deras befogenheter utvidgas till att upptaga klagomål av hyres­

gäst om maximihyrans fördelning på husets lägenheter och om ersättning

för uppvärmning av lägenheterna och deras förseende med varmvatten.

Overstäthållarämbetet, stadsfullmäktige i Stockholm samt svenska riks-

b{jggen anser, alt hyresvärden bör äga fördela hyressumman själv men att

han därvid bör ha att följa de normer, som fastställts av bostadsstyrelsen.

Kommitténs törslag i denna del avstyrkes av hovrätten över Skåne och

Blekinge, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, stadsfullmäktige

i Malmö. Linköping, Eslöv, Vaxholm och Bollnäs, drätselkammaren i Luleå,

sex hyresnämnder samt hyresgästernas riksförbund. Dessa myndigheter

grundar i allmänhet sitt ställningstagande på att en avveckling av hyresreg­

leringen icke kan genomföras med mindre man uppdrar åt bostadsstyrelsen

eller länsbostadsnämnd att bestämma hyran för varje särskild lägenhet

samt att en sådan åtgärd icke kommer att medföra någon administrativ'

lörenkling. Sålunda anför länsstyrelsen i Malmöhus län:

Nuvarande ordning har lungerat utan olägenheter. Kommitténs förslag

innebär en centralisering av detaljkontrollen till bostadsstyrelsen och läns­

bostadsnämnderna. En centralisering medför emellertid lätt en tyngre ad-

ministreringsapparat med därav föranledd ökad väntetid. Enär hyresregle­

ringen dessutom är avsedd att återinföras, om statslånen inlöses före den

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

31

tidpunkt, då regleringen slutligt avvecklats, synes orsak så mycket mindre

föreligga att ändra den hittillsvarande ordningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framför därjämte vissa andra synpunk­

ter:

Enligt låneförfattningarna medför visserligen ett överskridande av det

av låneorganet bestämda högsta hyresbeloppet, att lånen kan sägas upp. En­

ligt den nuvarande ordningen drabbas emellertid den, som överträder den

av hyresnämnden fastställda grundhyran, jämväl av straffansvar. Vid ett

undantagande av de statsbelånade fastigheterna från regleringen komme

straffsanktionen att bortfalla. Även av detta skäl bör man enligt länsstyrel­

sens mening icke undantaga dessa fastigheter från hyreskontrollen.

I fråga om vissa detaljer må anmärkas, att bostadsstyrelsen anser att

statligt belånade en- och tvåfamilj shus kan undantas från hyreskontrollen

samt likaledes hus, som förvaltas av staten. Även statens hyresråd vill un­

danta statsbelånade en- och tvåfamiljshus. Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. hävdar, att från kontrollen bör un­

dantas hus belånade hos kommun eller landsting, om långivaren kontrolle­

rar hyressättningen.

Tanken att avveckla hyresregleringen helt beträffande sådana hyreshus,

som färdigställts efter lagändringens ikraftträdande och som finansierats

utan statliga lån, s. k. fria hus, har godtagits av Svea hovrätt, tre re­

servanter i statens hyresråd, länsstyrelsen i Malmöhus län, stadsfullmäk­

tige i Stockholm och Kiruna, sju hyresnämnder, svenska arbetsgivareför­

eningen, svenska byggnadsentreprenörföreningen, svenska byggnadsindustri­

förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Gävle,

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, Sveriges fastighets­

ägareförbund och Sveriges advokatsamfund. I de yttranden, som avgivits av

dessa remissmyndigheter, framhålles att avvecklingen skulle stimulera en­

skilt kapital att deltaga i en ökad bostadsproduktion samt leda till ökat ex­

perimentbyggande, nya byggnadsmetoder och andra rationaliseringsåtgär-

der. Från flera håll framhålles därjämte, att man icke behöver befara nå­

gon nämnvärd hyreshöjning, eftersom hyrorna redan nu ligger högt i dessa

hus på grund av frånvaron av statliga subventioner.

Även överslåthållarämbetet tillstyrker förslaget, dock under förutsätt­

ning, att kommitténs förslag om upphävande av regleringen beträffande

uthyrningslokaler helt genomföres. Ämbetet anför härom:

Det framstår som mindre konsekvent att, om kommitténs förslag beträf­

fande uthyrningslokalerna i övrigt icke följes, likväl ställa sådana lokaler

i de fria husen utanför hyresregleringen; risken för en förhållandevis kraf­

tig höjning av hyresnivån torde vara mest påtaglig beträffande dessa lo­

kaler. Då enligt överståthållaräinbetets mening samtliga lägenheter i de fria

husen bör behandlas lika, synes konsekvensen av en avvikelse från kommit­

téförslaget beträffande uthyrningslokalerna bli, alt de nytillkommande fria

husen alltjämt skall vara underkastade hyresregleringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

32

Hovrätten för Västra Sverige, kommerskollegium, länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län samt två hyresnämnder kan tillstyrka förslaget alle­

nast om hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd får stå

kvar. Statens priskontrollnämnd (majoriteten) och två hyresnämnder god­

tar förslaget med tvekan.

Förslaget avstyrkes av ett stort antal remissmyndigheter, nämligen hov­

rätten över Skåne och Blekinge, statens hyresråd (majoriteten), socialsty­

relsen, bostadsslyrelsen, reservanter inom statens priskontrollnämnd, läns­

styrelserna i Stockholms och Norrbottens län, stadsfullmäktige i Solna, Vax­

holm, Malmö, Eslöv, Göteborg, Lysekil, Gävle och Bollnäs, drätselkamma­

ren i Luleå, kommunalfullmäktige i Hofors, femton hyresnämnder, svenska

stadsförbundet, hyresgästernas riksförbund, hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., svenska riksbyggen, Sveriges all­

männyttiga bostadsföretag, landsorganisationen, tjänstemännens centralor­

ganisation, statstjänstemännens riksförbund och Sveriges socialdemokra­

tiska kvinnoförbund.

Ur dessa yttranden må här återgivas följande.

Statens hyresråd (majoriteten) uttalar, att man måste räkna med att, om

kommitténs förslag genomtöres, hyrorna i dessa hus kommer upp i en vä­

sentligt högre nivå än den som skulle uppkomma, därest regleringen av­

vecklas i sin helhet i orten, samt att detta skulle medföra sociala olägenhe­

ter för hyresgästerna. Hyresrådet framhåller vidare, att till grund för hy-

ressättningen i nybyggda hus för närvarande lägges den faktiska anskaff­

ningskostnaden, i den mån denna icke visas vara oskäligt hög, och beräkna­

de årliga utgifter för fastigheten, samt att kommittén icke visat, att denna

hyressättning nämnvärt hämmar nyproduktionen och experimentbyggande.

Även socialstyrelsen framhåller riskerna för en hyresstegring till en nivå

som skulle komma att ligga högre än den som skulle bli följden av en re­

gional avveckling i orten. Styrelsen uttalar vidare, att också bortfallet av

uppsägningsskyddet inger betänkligheter och att försiktigheten bjuder att

man i vart fall i dagens läge avstår från att genomföra kommitténs förslag

på denna punkt.

Uppfattningen att uppsägningsskyddet icke bör borttagas delas av stads­

fullmäktige i Solna, Malmö och Lysekil, åtta hyresnämnder, hyresgästernas

riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, statstjänstemännens

riksförbund samt tjänstemännens centralorganisation.

Bostadsslyrelsen tillbakavisar kommitténs uppfattning, att de s. k. fria

husen icke kommer att utgöra någon större andel av nyproduktionen. Sty­

relsen framhåller, att denna andel år 1954 visserligen endast uppgick till 5

procent men att en lättnad i kreditmarknadsläget och en fortsatt minskning

av statens generella subvention torde medföra, att andelen kommer att öka.

om de fria husen undantages från hyresregleringen. Enligt styrelsens me­

ning har kommittén vidare undervärderat riskerna för att hyresnivån kom­

mer att bli hög i de fria husen. Slutligen påpekar styrelsen, att förslaget

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

Knngl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

33

om besittningsskydd för hyresgäst icke ger styrelsen anledning att modifie­

ra sitt ställningstagande.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.

anser att genom den föreslagna avvecklingen nyproduktionen av fria hus

kommer att öka, att saneringen av städernas centrala delar kan komma att

bli ett spekulativt område samt att detta i sin tur kan medföra en stark

press på hyrorna i äldre centralt belägna hus och leda till stigande tomt­

värden med därav följande svårighet att genomföra en fullständig förnyelse

av samhällenas centrala delar. Förbundet delar ej heller kommitténs upp­

fattning att uppsägningsskvddet med hänsyn till urvalet av företagare kan

slopas. Förbundet betvivlar slutligen, att den enskilde byggherren ger sig

in på något mer eller mindre riskfyllt experimentbyggande på grund av att

han under en viss tid kan ta ut en marknads- och konjunkturbetonad hyra.

Förslaget att upphäva hyresregleringen för affärslokaler och andra 1 ä-

genheter, som är eller blir upplåtna för annat ända­

mål än bostad, tillstyrkes av två reservanter i statens hyresråd, kom-

inerskollegium, en reservant inom byggnadsstyrelsen, statens priskontroll-

nämnd (majoriteten), luftfartsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrel­

serna i Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län, sex hyresnämnder, sven­

ska arbetsgivareföreningen, svenska byggnadsentreprenörföreningen, sven­

ska byggnadsindustriförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges industri­

förbund, samtliga handelskamrar, Sveriges fastighetsägareförbund, svenska

byggnadsindustriförbundet, kooperativa förbundet, bilverkstädernas riks­

förbund, Sveriges tandlåkareförbund och svenska företagares riksförbund.

Remissmyndigheterna framhåller härvid, att hyresregleringen i fråga om

affärslokaler medfört en otillfredsställande bundenhet, som förhindrar ra­

tionalisering av affärsdriften och förorsakar en oekonomisk splittring av

verksamheten i skilda lokaler och orter. Från flera håll betonas därjämte,

att efterfrågan på lokaler med goda lägen alltid kommer att överstiga till­

gängen och att övergångssvårigheter kommer att uppstå även vid en fram­

tida total avveckling. Vidare påpekas, att skydd mot ohilliga uppsägningar

finnes genom bestämmelserna i 38—40 §§ allmänna hyreslagen.

Sveriges fastighetsägareförbund tillägger, att den opinionsbildande verk­

samhet. som kan påräknas från fastighetsägarna och deras organisationer,

kommer att verka tillbakahållande på såväl uppsägningarna som hyreshöj­

ningarna. Förbundet uttalar vidare, att förbundet vid överläggningar med

företrädare för näringslivet framlagt vissa förslag, som borde innebära en

betydande garanti för lokalinnehavarnas del:

Därvid har förbundet erbjudit sig att såväl genom rekommendationer till

landets fastighetsägare som genom tillsättandet av särskilda medlingsnämn-

der å respektive orter verka för återhållsamhet beträffande hyreshöjning­

ar och uppsägningar.

Några av de nu nämnda remissmyndigheterna förutsätter vid sitt ställ­

ningstagande att lokalinnehavarna tillförsäkras besittningsskydd. Så är fal-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. .Yr 1GS

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

let med kommerskollegium, statens priskonlrollnänmd, överståthållaräm-

betet och Sveriges tandläkareförbund.

Ett antal remissmyndigheter — Svea hovrätt, statens hyresråd (majorite­

ten), bostadsstyrelsen, fyra hyresnämnder och Sveriges advokatsamfund

— motsätter sig att regleringen helt avvecklas för lokalernas del men föror­

dar att regleringen lättas genom att lokalerna överföres till den lindrigare

formen av hyresreglering enligt 6 § hyresregleringslagen. Hyresrådet fram­

håller härvid, alt den nuvarande hyreskontrollen medför en skillnad i hy­

resnivåer beträffande äldre och nybyggda hus, som knappast kan motiveras

av lagens syfte att motverka inflation och andra olägenheter av social och

ekonomisk art. Hyresrådet finner emellertid, att uppsägningsskyddet icke

nu kan undvaras för lokalerna och att detsamma måste förknippas med nå­

got slag av hyreskontroll.

Bostadsstyrelsen uttalar, att vissa skäl kan anföras för en avveckling, att

å andra sidan en sådan sannolikt leder till orimliga hyresstegringar, som

via förhöjda markvärden försvårar en rationell förnyelse av gammal cent­

rumbebyggelse samt att man ej heller kan bortse från de sociala konsekven­

serna. Styrelsen anser dock att en viss anpassning av lokalhyrorna uppåt

är motiverad.

Sveriges advokatsamfund menar att garage, upplagsplatser, kioskplatser,

bensinstationer och liknande helt kan undantas från hyresregleringen.

Några remissmyndigheter ställer sig tvekande.

Sålunda ifrågasätter hovrätten för Västra Sverige, om de skäl kommittén

anfört är tillräckligt vägande. Frågan synes emellertid kunna komma i ett

annat läge, därest den föreslagna lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till

nytt hyresavtal skulle vinna tillämpning inom snar framtid.

Socialstyrelsen anför, att de av kommittén åberopade skälen otvivelaktigt

har stor tyngd, men att styrelsen likväl ställer sig synnerligen tveksam till

möjligheterna för närvarande att genomföra den föreslagna avvecklingen.

Stadsfullmäktige i Lysekil ifrågasätter, om tiden är lämplig för ett upp­

hävande av regleringen beträffande lokaler. Stadsfullmäktige i Kiruna vill

ej motsätta sig förslaget. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening-

ars riksförbund u. p. a. avstyrker en avveckling beträffande lokaler, som

färdigställts 1945 eller tidigare.

Ett stort antal remissmyndigheter avstyrker helt kommitténs förslag i

denna del. Dessa är hovrätten över Skåne och Blekinge, två reservanter i

statens hyresråd, en reservant i statens priskontrollnämnd, länsstyrelserna

i Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län, stadsfullmäktige i Stockholm,

Solna, Vaxholm, Malmö, Eslöv, Göteborg, Gävle, Bollnäs och Kiruna, drät­

selkamrarna i Uddevalla och Luleå, kommunalfullmäktige i Ovanåker,

femton hyresnämnder, svenska stadsförbundet, hyresgästernas riksförbund,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Skånes köpmannaförbund, lands­

organisationen, tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers

centralorganisation, statstjänstemännens riksförbund, motormännens riks-

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

3n

förbund, Sveriges radiohandlares riksförbund, Sveriges speceri- och lanl-

handlareförbund, Sveriges konditor-förening, tobakshandlarnas riksförbund,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt konstnärernas riksorga­

nisation. I flera av dessa remissyttranden uttalas farhågor för att en avveck­

ling i en bristsituation enbart beträffande lokaler kommer att medföra av­

sevärda hyreshöjningar genom att fastighetsägarna söker kompensera sig

för de i deras mening alltför låga bostadshyrorna. Från många håll betonas

också, att uppsägningsskyddet ej kan undvaras. Vidare framhålles, att av­

vecklingen särskilt hårt skulle drabba mindre företag och hantverkare. Kom­

mitténs uppfattning, att övergångssvårigheterna icke kommer att bli mind­

re längre fram, bestrides också i flera yttranden.

Ur remissyttrandena må härjämte återgivas följande.

Länsstyrelsen i Norrbotiens län anför, i anledning av kommitténs utta­

lande att hyresregleringen berett innehavarna av de bästa lokalerna av rö­

relsen oberoende vinster, att en avveckling av regleringen endast skulle över­

föra vinsterna på fastighetsägarna och alltså icke lösa problemet. Lands­

organisationen understryker att avvecklingen ger upphov till markvärde­

stegringar, som tillfaller fastighetsägarna, och uttalar att man i vart fall

först bör ge lagregler om dispositionen av dessa värdestegringar, innan hy­

resregleringen avvecklas.

Sveriges speceri- och laniliandlareförbund påpekar att, så länge en allmän

brist på affärs- och lagerlokaler föreligger, det kan vara omöjligt för ve­

derbörande att i samband med en uppsägning skaffa sig en annan lokal

med ett mindre centralt men dock för rörelsens fortbestånd godtagbart

läge.

Motormännens riksförbund uttalar i fråga om garage bl. a., att flera av

de skäl kommittén anfört till stöd för en avveckling icke kan tillämpas å

garage. Sålunda, anför förbundet, är kommitténs uppfattning att »hyres-

stoppet och uppsägningsskyddet berett innehavarna av de bästa lokalerna

av rörelsen oberoende vinster» eller att »efterfrågan på lokaler med goda

affärslägen alltid kommer att överstiga tillgången» knappast giltig för ga­

rage. Konstnärernas riksorganisation hävdar en liknande uppfattning be­

träffande konstnärsateljéer.

Den föreslagna avvecklingen av hyresregleringen beträffande möble­

rade rum har tillstyrkts av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige,

statens hyresråd (majoriteten), socialstyrelsen, kommerskollegium, över-

stålhållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län, stadsfullmäktige i Stockholm och Lysekil, drätselkammaren

i Luleå, Stockholms handelskammare, handelskammaren i Gävle, femton

hyresnämnder, svenska arbetsgivareföreningen, svenska byggnadsentrepre­

nörföreningen, svenska byggnadsindustriförbundet, Sveriges grossistförbund,

Sveriges industriförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation, statstjänstemannens riksförbund och Sveriges

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

advokatsamfund. Ett stort antal av dessa remissmyndigheter motiverar sitt

ställningstagande med att den hittillsvarande regleringen verkat hämmande

på utbudet av möblerade rum och att det är önskvärt att uthvrningsviljan

stimuleras. En annan synpunkt som framföres är att ett ökat utbud av möb­

lerade rum kan väntas medföra, att konkurrensen om de små familjelägen-

heterna minskar. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter dock, om icke

regleringen alltjämt bör gälla i vissa orter, exempelvis i universitetsstäderna.

Förslaget har avstyrkts av hovrätten över Skåne och Blekinge, tre reser­

vanter i statens hyresråd, hostadsstyrelsen, statens priskontrollnämnd, läns­

styrelsen i Norrbottens län, stadsfullmäktige i Vaxholm, Malmö, Göteborg,

Gävle, Bollnäs och Kiruna, kommunalfullmäktige i Hofors, nio hyresnämn­

der, svenska stadsförbundet, hyresgästernas riksförbund, Sveriges allmän­

nyttiga bostadsföretag, landsorganisationen, tjänstemännens centralorganisa­

tion och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Av dessa remissmyndigheter gör länsstyrelsen i Norrbottens län, hyresgäs­

ternas riksförbund, stadsfullmäktige i Malmö och Gävle gällande, att hyres­

regleringen icke i någon märkbar mån verkat hämmande på uthyrningsvil-

jan. Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar sålunda, att målen hos hyres­

nämnderna om nedsättning av hyra för möblerade rum varit mycket få, att

det är uppenbart, att hyrorna med hänsyn till bostadsbristen undergått en

ofta betydande höjning, som icke helt kan motiveras av ökade omkostna­

der, samt att en avveckling icke torde komma att medföra något nämnvärt

tillskott av möblerade rum.

Landsorganisationen påpekar, att hyresnämnderna i vad gäller uppsäg-

ningsskyddet tillämpar en för hyresvärden liberal praxis, som icke torde

hämma uthvrningsviljan. Organisationen ifrågasätter, om icke en avveck­

ling i vissa fall kan medföra ett minskat utbud, och anför som exempel här­

på, att genom hyreshöjningen hyresinkomsten av ett mindre antal uthyrda

rum blir tillräcklig för uthyraren och att denne då föredrar att behålla fle^

ra rum för egen räkning. Vidare uttalar landsorganisationen att, även om

det är riktigt att hyreskontrollen nu är av begränsad omfattning med hän­

syn till att hyresnämnderna endast sällan får tillfälle att bedöma hyrornas

skälighet, man dock bör räkna med att hyreskontrollen haft en viss all­

mänt återhållande effekt på hyressättningen, och att en avveckling därför

skulle medföra hyreshöjningar. Liknande synpunkter framföres från flera

andra håll.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund framhåller, att det icke är

rimligt att en hyresgäst, som för sin egen hyra åtnjuter hyresregleringsla­

gens skydd, skall i andra hand kunna hyra ut en del av lägenheten till vil­

ket belopp som helst.

Två reservanter inom statens hyresråd ävensom hyresgästernas riksför­

bund påpekar, att frågan berör en stor grupp av ensamstående •— framför

allt ungdomar — som på grund av bostadsbristen icke kan få egen lägen­

het ulan är hänvisade till de möblerade rummen. Det är icke rimligt att be­

röva dem det skydd, som hyresregleringslagen nu bjuder dem. Liknande syn­

punkter framföres av landsorganisationen och Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund.

De av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna i an­

ledning av hyresregleringens avveckling har i allmänhet lämnats utan erin­

ran av remissmyndigheterna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att, om hyresavtal gäller för

längre tid, exempelvis mer än ett år efter avvecklingens genomförande, av­

talet bör kunna uppsägas inom viss tid efler avvecklingen för reglering av

hyresvillkoren. En sådan reglering bör dock endast få avse att återinföra

avtalsbestämmelser, som satts ur kraft genom beslut av hyresnämnd eller

statens hyresråd.

Statens hyresråd föreslår kompletterande bestämmelser i fråga om gene­

rell hyreshöjning och förlängning av hyresförhållande jämlikt 7 och 8 §§

hyresregleringslagen. Hyresrådet anför:

Enligt kommitténs förslag skall närmast efter avvecklingens ikraftträ­

dande utgå samma hyra — däri inräknat generell hyreshöjning — som erla-

des vid tiden för avvecklingen. Det förutsättes, att den regionala avveck­

lingen skall anknytas till tiden för hyresregleringens förlängning och såle­

des, enligt hittills tillämpad ordning vid förlängningsbesluten, äga rum den

1 oktober. Med den föreslagna regeln om att samma generella hyreshöjning

som gällde före avvecklingen skall utgå jämväl därefter kan hyresvärden

icke tillgodogöra sig en för jämförliga hyresreglerade orter eventuellt beslu­

tad höjning av den generella hyreshöjningens belopp. Enligt hyresrådets me­

ning bör, därest avtal om generell hyreshöjning träffas för tiden närmast

före avvecklingen, generell hyreshöjning för tiden närmast därefter utgå

med belopp som för sådan tid medgivits för orter i den grupp till vilken or­

ten senast varit hänförlig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

37

Verkan av en ogiltigförklaring av uppsägning torde vara att hyresförhål­

landet förlänges på oförändrade villkor från den dag till vilken uppsägning

skett. Om ett hyresavtal löper per den 1 juli med föreskrift om ett års förläng­

ning vid utebliven uppsägning och en uppsägning till den 1 juli ett år ogiltig-

förklaras av hyresnämnd, innebär detta att hyresavtalet löper till den 1 juli

påföljande år på enahanda villkor. Enligt kommitténs mening synes detta

vara förhållandet även om hyresregleringen skulle upphävas med giltighet

från den 30 september det första året. Därest hyresnämnden i stället för att

ogiltigförklara uppsägningen skulle förlänga hyresförhållandet till den 1 ja­

nuari med den ändringen i de avtalade hyresvillkoren att hyresförhållandet

vid utebliven uppsägning skall vara förlängt allenast sex månader varje gång,

synes anledning saknas att behandla det genom hyresnämndens beslut till­

skapade avtalet annorlunda. Det torde med andra ord böra gälla till den 1

januari enligt av hyresnämnden bestämda villkor, oavsett om lagen upphä-

ves med giltighet från den 30 september. På samma sätt synes ett förläng-

ningsbeslut enligt 8 § böra gälla enligt sitt innehåll även efter regleringens

upphörande.

Med hänsyn till det anförda vill hyresrådet — i likhet med vad kommit­

tén föreslagit beträffande beslut om övertagande av lägenhet jämlikt 8 a §

— föreslå att i övergångsbestämmelserna införes ett särskilt stadgande där­

om att beslut, varigenom hyresförhållande förlängts jämlikt 7 eller 8 §, skall

lända till efterrättelse även efter den dag då regleringen upphävts.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

Läget på bostadsmarknaden

En undersökning rörande läget på bostadsmarknaden i början av inneva­

rande år pågår inom bostadsstvrelsen. Uppgifter har för ändamålet inford­

rats från omkring 300 kommuner. I skrivelse den 29 februari 1956 har sty­

relsen lämnat en preliminär redovisning av de uppgifter som inkommit

från 101 av de tillfrågade kommunerna. Till jämförelse har medtagits mot­

svarande uppgifter från samma kommuner rörande läget i början av år

1955.

Antalet registrerade bostadssökande, bosatta i den kommun där de efter­

frågade lägenhet, utgjorde i början av år 1956 i de 101 kommunerna 97 671.

I denna summa har icke inräknats 3 338 sökande, som visserligen själva

bodde i kommunen men hade familjen boende i annan ort. Motsvarande

siffror utgjorde i början av år 1955 87 197 respektive 3 360. Av de 97 671

(87 197) bostadssökandena saknade 36 287 (33 661) egen lägenhet. Av dem

hade 9 177 (8 713) barn under sexton år. Antalet personer, som var bosatta

i annan kommun än den där de sökte bostad, uppgick i början av år 1956

till 19 600 mot 16 647 vid motsvarande tidpunkt år 1955.

Siffrorna visar alltså, att antalet registrerade bostadssökande ökat under

år 1955. Ökningen är i stort sett genomgående. För en grupp om 15 städer

med 20 000—30 000 invånare är dock antalet bostadssökande utan egen

lägenhet i det närmaste oförändrat. De redovisade uppgifterna omfattar

icke städerna Stockholm och Göteborg. Enligt vad bostadsstyrelsen medde­

lat synes emellertid, såvitt man för närvarande kan bedöma, även där an­

talet bostadssökande utan egen lägenhet ha ökat.

Bostadsstyrelsen framhåller, att de nu återgivna siffrorna måste bedömas

med försiktighet. På grund av brister i redovisningen ger de icke en till­

fredsställande bild av bostadsbristens omfattning. Det måste förmodas, att

bland de redovisade bostadssökandena ingår ett stort antal personer, som

icke borde kvarstå som sökande. Vidare bör en antagligen betydande reduk­

tion göras med hänsyn till att redovisningen även medtar sökande, som

önskar lägenhet först om någon tid. Å andra sidan kan det finnas bostads­

sökande, som icke blivit registrerade.

Departementschefen

Lagstiftningen om hyresreglering tillkom och har upprätthållits för att

mildra verkningarna av den brist på bostäder och andra lägenheter, som

rått i vårt land alltsedan början av 1940-talet. Regleringen har alltså en klar

kristidskaraktär. Det ligger i sakens natur att en sådan lagstiftning icke

bör behållas i vidare omfattning eller under längre tid än som är nödvän­

digt. Någon meningsskiljaktighet torde icke heller råda om att hyresregle­

ringen bör avvecklas så snart omständigheterna det medger.

När en avveckling skall göras, även om detta blott sker i begränsad ut­

39

sträckning, måste vissa lagtekniska problem vara lösta. Hyresregleringen är

nämligen så konstruerad, att den icke utan komplikationer kan övergå i en

oreglerad marknad. Sålunda ingriper regleringen på olika sätt i avtalsförhål­

landena, och det är icke klart vilka avtalsbestämmelser som skulle bli till­

lämpliga, om regleringen utan vidare upphör. Det behövs därför övergångs­

bestämmelser, i första hand rörande hyrans storlek och hyrestidens längd.

Under hyresregleringens giltighetstid har vidare den uppfattningen vuxit sig

stark i vida kretsar, att hyresgäst även under normala tider bör åtnjuta skydd

mot obefogade uppsägningar från hyresvärdens sida. Som jag kommer att

utveckla i det följande, bereder den allmänna hyreslagen icke hyresgästen

ett tillfredsställande skydd i hans besittning till den förhyrda lägenheten.

Hyresregleringen torde därför icke kunna avvecklas förrän en reform genom­

förts på denna punkt.

I båda de nämnda frågorna föreligger numera utarbetade förslag. Hyres-

regleringskommittén har sålunda i sitt slutbetänkande upptagit spörsmålet

om övergångsbestämmelser i anledning av hyresregleringens avveckling och

i den förut omtalade departementspromemorian har framlagts förslag till

en lagstiftning om besittningsskydd för hyresgäst. Förslagen har därefter

överarbetats inom justitiedepartementet och torde nu böra föranleda lag­

stiftning. Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

De lagtekniska hinder, som hittills mött mot en avveckling av hyresregle­

ringen, torde alltså nu kunna överkommas. Fråga är då, om och i vad mån

läget på bostadsmarknaden medger att regleringen häves. Av den i det

föregående återgivna preliminära redovisningen av läget på bostadsmark­

naden i början av innevarande år synes framgå att bostadsbristen icke

visat tendens att lätta. I flertalet större och medelstora orter föreligger allt­

jämt ett betydande underskott på bostadslägenheter. Å andra sidan vore

det förhastat att draga den slutsatsen av materialet, att läget skulle omöj­

liggöra en avveckling även i begränsad utsträckning. Det är med hänsyn

till vad som framkommit visserligen uppenbart, att hyresregleringen icke

nu kan avvecklas i sin helhet. Men det bör vara möjligt att påbörja en

successiv avveckling av regleringen redan under innevarande år. I viss om­

fattning torde den nämligen kunna undvaras, och det är som jag fram­

hållit angeläget att regleringen icke upprätthålles i vidare mån än som kan

anses påkallat. Det är också i och för sig lämpligt att gå fram i etapper,

när det gäller att avveckla en lagstiftning av så djupt ingripande betydelse

för samhällslivet som hyresregleringen. Under avvecklingens gång kom­

mer erfarenheter alt vinnas, som bör kunna bli till nytta vid det fortsatta

arbetet.

Jag vill alltså förorda att hyresregleringslagstiftningen — vilken förutom

hyresregleringslagen omfattar bostadsrättskontrollagcn och lagen med vissa

bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad in. in.

- nu i princip förlänges för ytterligare ett år samt att därjämte sådana

lagändringar genomföres att eu successiv avveckling av hyresregleringen

kan påbörjas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 ur 1956

40

Hyresregleringskommittén har förordat att avvecklingen skall genomfö­

ras på två sätt, dels regionalt genom att lagen bringas att helt upphöra för

särskilda orter eller delar av orter och dels i form av kategorimässig av­

veckling d. v. s. en avveckling som i alla hyresreglerade orter berör särskilda

slag av lägenheter.

Starka skäl talar för en regional avveckling. Redan nu torde det finnas

orter, som omfattas av hyresregleringen men där denna bör kunna upphä­

vas utan olägenhet. För framtiden har man också att räkna med att förut­

sättningarna för en avveckling kommer att inträda vid skilda tidpunkter

i olika orter. Jag vill därför tillstyrka förslaget om regional avveckling.

Vad angår förutsättningarna för att beslut skall kunna meddelas om av­

veckling av hyresregleringen i viss ort eller del av ort, är det självfallet

att lagstiftningen icke bör bringas att upphöra så länge i orten råder en

påtaglig bostadsbrist. Ä andra sidan skulle det föra för långt att kräva, att

1 ull balans inträtt mellan tillgång och efterfrågan på hyresmarknaden. Frå­

gan om vid vilken tidpunkt en avveckling lämpligen kan genomföras torde

tå bedömas från fall till fall under beaktande av den sannolika framtida

utvecklingen på bostadsmarknaden i orten. Det bör framhållas, att de reg­

ier, som i det följande kommer att förordas om besittningsskydd för hy­

resgäst, bereder flertalet hyresgäster ett värn, som är i viss mån likvärdigt

med uppsägningsskyddet enligt hyresregleringslagen. Å andra sidan har be­

stämmelserna icke till ändamål att reglera hyresnivån i orten. De kan alltså

icke ersätta hyresregleringen i eu påtaglig bristsituation. Med hänsyn här­

till hör också, såsom hyresregleringskommittén förordat, hyresregleringen

kunna återinföras, om det skulle visa sig att avvecklingen för med sig stora

hyresstegringar.

Såsom kommittén föreslagit torde beslut om regional avveckling böra

meddelas av Kungl. Maj:t. Att för beredning av ärendena inrätta en sär­

skild nämnd synes icke erforderligt. Uppgiften torde i stället böra ankom­

ma på hyresrådet, som enligt meddelad instruktion redan nu har att med

uppmärksamhet följa utvecklingen av bostadsmarknaden och hyresläget i

riket samt göra framställningar om sådana åtgärder, som finnes ägnade att

trämja en önskvärd utveckling på dessa områden. Vid prövning av fråga

om regional avveckling bör självfallet hänsyn tagas till vederbörande kom­

munala myndighets bedömning av förhållandena på ortens bostadsmark­

nad. Tillfälle bör därför alltid beredas kommunen att yttra sig i frågan.

Vid sidan av den regionala avvecklingen kan man överväga även en kate­

gorimässig sådan d. v. s. att helt eller delvis upphäva hyresregleringen be­

träffande särskilda slag av lägenheter i orter, där regleringen i övrigt står

kvar. Kommittén har förordat en jämförelsevis omfattande dylik avveck-

ling. Såsom framgår av det förut anförda skulle den kategorimässiga avveck­

lingen enligt kommitténs förslag avse lägenheter i vissa statsbelånade hus

och i sådana nytillkommande hus som finansierats utan statliga lån, vidare

affärslokaler och andra lägenheter, som är eller blir upplåtna för annat än­

damål än bostad, samt slutligen möblerade enkelrum. Förslaget har föran­

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

41

lett delade meningar bland remissmyndigheterna. I vad angår lägenheter i

nytillkommande icke statsbelånade hus samt affärslokaler och andra lägen­

heter, som ej är avsedda till bostad, har flertalet remissmyndigheter mot­

satt sig en avveckling. Också tanken att upphäva hyresregleringen för möb­

lerade enkelrum har mött gensaga hos ett stort antal myndigheter.

Jag delar remissmyndigheternas tvekan inför lämpligheten att nu genom­

föra en så omfattande avveckling som kommittén föreslagit. I många orter

är läget på bostadsmarknaden ännu sådant att den största varsamhet måste

iakttagas när det gäller att lätta på regleringen. Att släppa hyrorna fria för

bostäder i nytillkommande icke statsbelånade hus kan komma att medföra

kraftiga hyresstegringar och andra missförhållanden. Vad angår affärslo­

kaler och andra dylika lägenheter är det uppenbart att en avveckling i en­

lighet med kommitténs förslag i dagens läge skulle komma att medföra olä­

genheter, som icke helt skulle kunna motverkas genom reglerna om besitt­

ningsskydd. De närmast berörda hyresgästernas organisationer — Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation in. fl.

— har också motsatt sig en avveckling på denna punkt. Vad slutligen be­

träffar de möblerade enkelrummen är att märka, att reglerna om besittnings­

skydd, som bör utformas för mera normala förhållanden, icke lämpligen

kan göras tillämpliga på dessa lägenheter. En avveckling av hyresreglering­

en skulle därför här ställa stora grupper av hyresgäster, ofta personer med

små inkomster, utan varje skydd mot hyreshöjningar och obefogade upp­

sägningar. I nuvarande läge på hyresmarknaden kan jag alltså icke tillstyrka,

att hyresregleringen generellt upphäves för de tre nu nämnda slagen av

lägenheter.

Vad däremot angår tanken att avveckla hyresregleringen i fråga om lä­

genheter i statsbelånade hyreshus, har kommitténs förslag härom i princip

tillstyrkts av det stora flertalet remissmyndigheter. Även jag finner det

möjligt och lämpligt att nu genomföra en avveckling på denna punkt. Såsom

kommittén framhållit är hyrorna i dessa hus föremål för en i viss mån

dubbel kontroll. I samband med att lånet beviljas, bestämmer bostadsstv-

relsen eller länsbostadsnämnd det högsta hyresbelopp som sammanlagt

får uttagas för lägenheterna i huset. I förekommande fall uppdelas summan

på ett belopp för bostäderna och ett för övriga lokaler i huset. Uttages högre

hyra än som medgivits, kan lånet sägas upp till betalning. Vid sidan härav

fastställer hyresnämnd grundhyra för varje enskild lägenhet i huset. 1 prak­

tiken brukar härvid förfaras så, att hyresnämnden på de särskilda lägen­

heterna fördelar den totala hyressumma, som det lånebeviljande organet

fastställt.

Det nu skildrade systemet synes onödigt komplicerat. Det bör kunna räc­

ka med den hyreskontroll, som utövas av bostadsstyrelsen eller länsbostads­

nämnd. En förutsättning härför är dock, såsom flera remissmyndigheter

också framhållit, att det lånebeviljande organet bestämmer icke blott den

totala hyressumman utan även hyran för varje lägenhet. Detta bör kunna

ske på ett enkelt sätt, som icke medför någon större belastning för det bo­

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

slutande organet. Jag vill förorda, att det skall ankomma på fastighetens

ägare att, sedan det totala hyresbeloppet fastställts, inkomma med förslag

om hur beloppet skall fördelas på de olika lägenheterna. Förslaget bör hos

det kommunala förmedlingsorganet för låneärenden hållas tillgängligt för

hyresgäster eller hyressökande i fastigheten så att dessa får tillfälle att fram­

ställa sina erinringar. Förmedlingsorganet bör därefter översända förslaget

med eget yttrande till bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd, som medde­

lar beslut. Härvid bör fastighetsägarens förslag icke frångås, om det ej är

uppenbart att fördelningen skulle leda till obilliga konsekvenser såsom t. ex.

om fastighetsägaren velat gynna sig själv eller viss hyresgäst på de övrigas

bekostnad. Den nu förordade ordningen för hyrans uppdelning på lägenhe­

terna torde kunna genomföras i administrativ väg.

Mot det föreslagna systemet kan möjligen erinras, att enligt vad chefen

för socialdepartementet uttalat i årets statsverksproposition (jfr bilaga 26

s. 12) de lånebeviljande organen förutsättes icke skola utöva kontroll över

hyrorna för affärslokaler i hus som framdeles byggs. Om detta förslag även­

som vad jag här förordat vinner riksdagens bifall skulle följaktligen hyror­

na för affärslokaler i nytillkommande statsbelånade hus icke bli underkas­

tade någon form av kontroll. Emellertid bör här observeras, att på grund av

byggnadskostnadernas storlek de hyror, som medgives för affärslokaler i

nybyggda hus, redan nu uppgår till så höga belopp, att det i praktiken ofta

torde vara svårt att utfå den legala hyran. Vid sådant förhållande torde det

vara utan nämnvärd praktisk betydelse om hyreskontrollen helt häves för

dessa lokaler.

Om hyressättningen i statsbelånade hus, som jag förordat, för framtiden

ombesörjes av de lånebeviljande organen ensamma, bör en betydande lätt­

nad kunna vinnas i hyresnämndernas och hyresrådets arbetsbörda utan att

bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna blir i motsvarande utsträckning

betungade. Systemet bör också kunna fungera betydligt mera smidigt än

det nuvarande, enligt vilket hyresnämnd har att kalla samtliga hyresgäster

i fastigheten — understundom flera hundra — till inställelse inför nämnden.

I vad angår hus, för vilka lån redan slutligt beviljats och grundhyra fast­

ställts, skulle ett upphävande av hyresregleringen icke medföra några jäm­

förliga fördelar. Att omedelbart överföra kontrollen av hyrorna i dessa hus

till bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd skulle däremot draga med sig

vissa praktiska olägenheter. Jag vill för den skull förorda, att tills vidare

endast lägenheter i sådana statsbelånade hus, för vilka lån slutligt beviljats

efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande, undantas från hyresregle­

ringen.

Såsom anmärkts av bostadsstyrelsen och statens hyresråd bör avveckling­

en omfatta icke blott hus, som uppförts med stöd av tertiärlån, utan även

hus, för vilka utgått egnahemslån. Regeln synes enklast kunna uttryckas så,

att hyresregleringen icke skall gälla upplåtelse av lägenhet i hus, för vilket

utgått sådant statligt lån, som är förenat med villkor om begränsning av

rätten att uttaga hyra. Undantaget torde vidare, såsom kommittén förordat,

43

böra omfatta endast upplåtelser i första hand samt upphöra att vara tillämp­

ligt, om lånet uppsäges till betalning.

Kommittén har förordat, att avvecklingen i vad avser de statsbelånade hu­

sen skall omfatta allenast reglerna om hyrans storlek. Övriga bestämmelser

i hyresregleringslagen, såsom stadgandena om uppsägningsskydd, skulle

alltså kvarstå. Jag tillstyrker förslaget. Visserligen skulle man här i stället

kunna låta reglerna om besittningsskydd gripa in. Emellertid bör beaktas

att avvecklingen i denna del kommer att omfatta även sadana orter, där än­

nu stor bostadsbrist råder. Till dess närmare erfarenheter vunnits torde man

böra undvika att låta reglerna om besittningsskydd bli tillämpliga under så­

dana förhållanden.

Jag övergår nu till frågan om de övergångsbestämmelser, som erfordras

i anledning av hyresregleringens upphörande. Som jag förut framhållit har

hyresregleringen på olika sätt ingripit i avtalsförhållandena. Det är därför

nödvändigt att klargöra vad som skall gälla mellan hyresvärd och hyresgäst

under den hyrestid, som kan återstå efter avvecklingen, övergångsbestäm­

melser erfordras också i vissa andra hänseenden.

Med de förslag i avvecklingsfrågan, som framlagts i det föregående, hänför

sig övergångsproblemen väsentligen till den regionala avvecklingen. I fråga

om de statsbelånade hyreshusen skulle avvecklingen beröra allenast hus, för

vilka lån slutligt beviljats efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande, och

avvecklingen skulle för övrigt endast avse stadgandena om hvreskontroll.

Hyresregleringen torde här knappast hinna utöva någon verkan på avtals­

förhållandena före avvecklingen. Såsom kommer att framgå av specialmoti­

veringen i det följande, vill jag förorda att hyresregleringen upphäves även

i vad angår vissa bostadsupplåtelser i hotell- eller pensionatrörelse. Ej hel­

ler i denna del torde avvecklingen ge upphov till övergångsproblem av stör­

re räckvidd.

Även om sålunda övergångsproblemen i nuvarande läge väsentligen gör

sig gällande endast för den regionala avvecklingens del, torde de övergångs­

bestämmelser som utarbetas böra erhålla en vidare syftning. De synes i gör­

ligaste mån böra avfattas så, att de även kan gripa in, om statsmakterna

framdeles skulle besluta ytterligare undantag från hyresregleringen. Bestäm­

melserna bör också kunna tillämpas i den situation som inträder, därest hy­

resregleringen skulle upphöra till följd av att lagstiftningens giltighetstid

icke förlänges.

Hyresregleringskommittén har vid avfattandet av sitt förslag till över­

gångsbestämmelser utgått från att beslut om regional avveckling träder i

kraft den 1 oktober det år, under vilket avvecklingen är avsedd att inträda,

^och meddelas minst sex månader i förväg. Med eu sådan ordning skulle det

emellertid icke bli möjligt att påbörja avvecklingen förrän den 1 oktober

1957. Redan av denna anledning kan jag icke tillstyrka förslaget. Frågan om

den lämpliga tidpunkten för avvecklingens ikraftträdande torde lå bedömas

från fall till fall. Jag vill framhålla, att det kan vara förenat med vissa för­

delar att välja en annan tidpunkt än den I oktober. Bland annat torde av­

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

44

vecklingen komma att försiggå under lugnare förhållanden, om den icke an-

knytes till en tidpunkt, då ett stort antal hyresavtal löper ut. Jag kan vidare

hänvisa till vad i det följande kommer att anföras om den generella hyres­

höjningens inverkan. Självfallet bör beslut om regional avveckling meddelas

i god tid före avvecklingstidpunkten. Att binda sig för så lång tid som sex

månader synes dock icke tillrådligt. Beslut bör meddelas så långt i förväg

som i varje särskilt fall befinnes möjligt och lämpligt. Av vissa lagtekniska

skäl bör dock beslutet under inga förhållanden meddelas senare än två må­

nader i förväg. Jag hänvisar här till de övergångsbestämmelser, som i det

följande kommer att förordas i fråga om överlåtelse av bostadsrätt.

De centrala övergångsproblemen hänför sig till frågan om vilka hyresvill­

kor som skall gälla för tiden från avvecklingen fram till dess nytt avtal blir

tillämpligt. Utgångspunkten bör här vara den, att avtalet skall tillämpas en­

ligt sin ordalydelse i den mån icke särskilda skäl föranleder till annat. Om

avtalet upptar en hyra, som icke överstiger det belopp som fått uttagas en-

ligt hyresregleringslagen, bör följaktligen den avtalade hyran utgå även i

fortsättningen. I den mån hyresregleringen trätt emellan och förändrat rätts­

förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst, kan avtalet däremot icke tilläg­

gas samma betydelse. Parterna har här icke kunnat betrakta avtalet som

normerande för rättsförhållandet sig emellan, och det skulle medföra mind­

re lämpliga konsekvenser att låta avtalet bli tillämpligt enligt sin ordalydel­

se. Hyresregleringskommittén har för dessa fall föreslagit, att efter avveck­

lingen skall utgå samma hyra och iakttagas samma hyresvillkor i övrigt,

som faktiskt tillämpades under tiden närmast dessförinnan. Denna lösning

synes mig icke helt lyckad. Om hyresvärden uttagit högre hyra än som var

medgiven, skall han enligt kommitténs förslag, till vilket jag ansluter mig,

även efter hyresregleringens upphörande kunna drabbas av straff och åter-

betalningsskyldighet. Del synes vid sådant förhållande icke rimligt, att han

skall vara berättigad att för tiden efter avvecklingen kunna utkräva en hyra,

som tidigare varit illegal. Jag vill därför förorda, att hyran i detta fall skall

utgå med det belopp, som lagligen högst fått uttagas under tiden närmast

föie avvecklingen. Har däremot hyran — trots att avtalet upptar högre sum­

ma under tiden före avvecklingen utgått med belopp som lagen medger,

hör självfallet samma hyra utgå även i fortsättningen. Regeln om hyrans

stoilek synes såväl för det fall att den avtalade hyran skall utgå som för

det, då den legala hyran skall gälla — kunna uttryckas så, att avtalet skall,

ändå att däri annorlunda stadgats, för tiden efter avvecklingen anses upptaga

den hyra, som skolat utgå, då hyresregleringen upphörde.

Hyresregleringen kan ha medfört, att även andra avtalsvillkor än de som

hänför sig till hyrans storlek blivit ersatta av nya bestämmelser. Hyres­

nämnd kan t. ex. ha föreskrivit att annan bränsleklausul skall tillämpas el­

ler förlängt ett hyresförhållande under villkor om annan uppsägningstid

o. s. v. I sådant fall bör avtalet i fortsättningen gälla med det ändrade inne­

håll, som framgår av hyresnämndens beslut.

Jag vill till förtydligande av vad nu anförts om hyra och andra villkor

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

45

framhålla, att hinder givetvis icke möter för parterna att efter avvecklingen

träffa överenskommelse om andra hyresvillkor.

Hyresregleringskominittén har förordat, att det skall få stå parterna fritt

att i avtal, som träder i tillämpning under hyresregleringens giltighetstid, över­

enskomma om hyresvillkor, som skall gälla först efter avvecklingen. En sådan

regel skulle dock draga med sig åtskilliga tolkningssvårigheter och andra olä­

genheter. Man måste befara att hyresvärdarna i stor omfattning skulle begagna

en sådan möjlighet till att utkräva hyreshöjning. Det skulle ställa sig mycket

svårt att bereda dem, som redan inflyttat i huset, ett skydd mot alltför vitt­

gående krav. Det är att märka att reglerna om besittningsskydd förutsättes

icke gripa in i en dylik situation, där fråga kan bli om avflyttning medan

hyresregleringen ännu gäller. Ej heller hyresregleringslagens bestämmelser

om uppsägningsskydd skulle i sin nuvarande utformning kunna lämna en

verksam hjälp. Jag kan därför icke tillstyrka kommitténs förslag. En helt

annan sak är att de nu föreslagna bestämmelserna icke blir tillämpliga på

avtal, som väl slutits under hyresregleringslagens giltighetstid men allenast

avser tiden därefter. För ett sådant fall finns icke någon anledning att från­

gå avtalets ordalydelse, och den som redan förhyr lägenhet i huset åtnjuter

skydd mot alltför vittgående krav enligt reglerna om besittningsskydd.

Den generella hyreshöjningen ger i detta sammanhang upphov till sär­

skilda problem. Enligt 5 § hyresregleringslagen äger Kungl. Maj:t, om så

tinnes påkallat till följd av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning i

viss kommun, medgiva, att avtal må för tid, som anges i beslutet, träffas

om hyreshöjning utöver grundhyran intill viss procent av denna. Medgi­

vande till generell hyreshöjning har merendels avsett tiden från och med

den 1 oktober ett år till den 1 oktober påföljande år. Numera torde hyres­

avtal i allmänhet innehålla en klausul, som stadgar, att hyresgästen skall

vara skyldig att utöver grundhyran utge den högre hyra, som myndighet

medger. Det förekommer dock, att avtalet för varje period, under vilken ge­

nerell hyreshöjning är medgiven, skrives om så, att hyran kommer att mot­

svara grundhyran och den generella hyreshöjningen. Även i sistnämnda fall

torde det dock vara underförstått mellan parterna att hyresgästen skall

vara skyldig att utge den hyreshöjning, som vid varje tidpunkt är medgi­

ven. Under övergångstiden bör därför, ändå att avtalet icke innehåller be­

stämmelse om generell hyreshöjning för hela den återstående hyrestiden,

den hyreshöjning utgå, som enligt meddelat beslut och parternas avtal ut­

gick vid tiden för hyresregleringens avveckling.

Statens hyresråd har fäst uppmärksamheten på det fall, att ändrade grun­

der för generell hyreshöjning beslutes för tid efter avvecklingen. Det skulle

medföra åtskilliga komplikationer, därest ett sådant beslut skulle behöva

beaktas även i hyresförhållanden, som icke längre är underkastade hyres­

regleringen. Problemet förlorar för övrigt, i betraktande av de i regel korta

avtalstiderna och vad nyss anförts om praxis vid meddelande av beslut om

generell hyreshöjning, det mesta av sin betydelse, därest avvecklingen an-

knytes till annan tidpunkt än den 1 oktober l. ex. den 1 januari. Man kan

Kungl. Mcij:ts proposition nr 168 år 1956

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

nämligen då i regel räkna med att avtalen löpt ut innan någon ändring ge­

nomföres i fråga om den generella hyreshöjningen. Jag finner därför ingen

anledning frångå den tidigare förordade grundsatsen, att hyran under över­

gångstiden skall utgå med samma belopp, som skolat utgå vid tiden för av­

vecklingen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har föreslagit att, om hyresavtalet ut­

löper först längre tid efter avvecklingen, hyresvärden skall äga uppsäga av­

talet efter viss tid för att återinföra avtalsbestämmelser, som satts ur kraft

genom beslut av hyresnämnd eller statens hyresråd. Vissa skäl talar onek­

ligen för en sådan lösning. Å andra sidan skulle en lagstiftning i ämnet dra

med sig åtskilliga komplikationer. Frågan berör också allenast ett mycket

begränsat antal hyresförhållanden. Jag finner därför icke erforderligt att

upptaga en särbestämmelse för dessa fall.

Hyresregleringen kan ha ingripit i förhållandet mellan hyresvärd och hy­

resgäst även på annat sätt än som nu skildrats. Sålunda kan hyresnämnd

ha förklarat en uppsägning ogiltig eller förlängt hyresförhållandet. Nämn­

den kan också ha konstituerat ett helt nytt hyresförhållande. Fråga upp­

kommer då, vilken verkan ett sådant beslut skall ha för tiden efter avveck­

lingen.

Om hyresnämnd förklarat en uppsägning ogiltig, torde det vara uppenbart

att man även för tiden efter det hyresregleringen upphört har att betrakta

förhållandet såsom om någon uppsägning icke skett. Har däremot hyres­

nämnd förlängt ett hyresförhållande eller konstituerat ett nytt sådant, lärer

beslutet enligt gällande regler icke ha någon verkan sedan hyresregleringen

upphört. I övergångsbestämmelserna till hyresregleringslagen stadgas näm­

ligen, att föreskrift eller beslut, som meddelats med stöd av lagen, ej äger

tillämpning längre än denna är gällande. På denna punkt synes en ändring

påkallad. Det skulle uppenbarligen medföra åtskilliga olägenheter, om ver­

kan av hyresnämndens beslut i dessa fall skulle upphöra i samma ögon­

blick som hyresregleringen avvecklas. Det kan enligt min mening icke möta

något hinder mot att låta nämndens beslut få gälla även för tiden efter

avvecklingen. Jag förordar att en bestämmelse av sådant innehåll medtas.

Jag vill tillägga, att hyresnämnd självfallet bör undvika att utforma sina

beslut så, att de binder parterna lång tid efter det hyresregleringen upphört.

Det hittills sagda har avseende på den situationen, att det tidigare hyres­

förhållandet utlöper, medan ännu hyresregleringen gäller. Utgår tiden

för det äldre avtalet först efter avvecklingen, bör hyresnämnden där­

emot i princip icke vara behörig att befatta sig med fråga om uppsäg­

ningens giltighet eller förlängning av hyresförhållandet eller att konstituera

ett nytt sådant. Emellertid måste beaktas, att vid den tidpunkt, då ärendet

bringas inför hyresnämnden, det kanske ännu icke är känt, om och när hy­

resregleringen skall upphöra. För närvarande brukar hyresnämnderna, när

fråga uppkommer om att ogiltigförklara en uppsägning, som hänför sig till

en tidpunkt efter det hyresregleringslagens senast fastställda giltighetstid ut­

gått, tillgripa den utvägen, att beslutet meddelas under förutsättning av att

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

47

lagen fortfarande gäller vid den aktuella tidpunkten. Det lär också före­

komma, att nämnden ogiltigförklarar en uppsägning utan att förknippa be­

slutet med sådant förbehåll och därvid räknar med att, om hyresregleringen

skulle ha upphört vid den aktuella tidpunkten, beslutet blir att anse som en

nullitet. Båda metoderna är förenade med vissa olägenheter. Uppenbarligen

föreligger viss risk för rättsförluster, om ett beslut icke får gälla enligt sin

ordalydelse. Att förknippa beslutet med förbehåll om lagens fortsatta giltighet

är icke heller helt lyckat. Parterna har nämligen behov av att få ett defini­

tivt besked. Enligt min mening bör lösningen vara den, att hyresnämnd skall

äga upptaga och avgöra ärende om ogiltigförklaring av uppsägning in. in.

utan hinder av att ovisshet råder om hyresregleringens fortsatta bestånd.

Skulle det sedermera visa sig, att regleringen upphört vid den i ärendet ak­

tuella tidpunkten, bör beslutet icke desto mindre lända till efterrättelse. Vill­

korliga beslut bör alltså icke meddelas. Sedan besked lämnats om att hyres­

regleringen skall upphöra vid viss tidpunkt, bör däremot hyresnämnd själv­

fallet icke längre befatta sig med uppsägningar in. in. som hänför sig till

tiden därefter. Den formella svårighet, som ligger däri, att hyresregleringen

brukar förlängas för allenast ett år i taget, torde kunna överkommas på det

sättet, att nämnden äger tills vidare presumera att lagen erhåller fortsatt

giltighet. Beslut, som redan må ha meddelats, torde böra gälla enligt sin orda­

lydelse. Är beslutet givet under förbehåll om hyresregleringens fortsatta be­

stånd, blir alltså detta förbehåll att tillämpa. Hyresgästen kommer i stället

att få möjlighet att påkalla nytt hyresavtal enligt reglerna om besittnings­

skydd. Är åter beslutet icke villkorat, blir det gällande även för tiden efter

avvecklingen.

Övergångsbestämmelserna till bostadsrättskontrollagen upptar i gällande

lydelse ett stadgande om att lagen icke skall tillämpas på överlåtelse av bo­

stadsrätt eller annan andelsrätt, som sker inom två månader före det lagen

upphör att gälla. Stadgandet torde böra med oförändrat innehåll överflyttas till

den nu behandlade lagstiftningen med övergångsbestämmelser i anledning

av hyresregleringens avveckling. Med hänsyn till bestämmelsens innehåll bör,

såsom förut framhållits, beslut om regional avveckling meddelas minst två

månader före den avsedda avvecklingstidpunkten.

Övergångsbestämmelserna till bostadsrättskontrollagen upptar vidare ett

stadgande, som hänför sig till 10 § i nämnda lag. 1 denna paragraf behandlas

den situationen, att bostadsrätt överlåtits på villkor, som hyresnämnden icke

kan godkänna. Om bostadsrättshavaren icke går med på att överlåta bostads­

rätten på de ändrade villkor, som nämnden finner skäliga, skall, om tillträde

skett, så anses som om skriftligt hyresavtal vore ingånget beträffande lägen­

heten för tiden intill den fardag, som infaller näst efter tre månader från

uppsägning. Hyran skall härvid anses vara bestämd till det belopp som kun­

nat betingas enligt hyresregleringslagen. Övriga avtalsvillkor fastställes, om

parterna ej kan enas, av hyresnämnden. Enligt övergångsbestämmelserna

skall dessa regler tillämpas även efter det bostadsrättskontrollagen upphört

att gälla. Dock skall hyresvillkoren för tid därefter i händelse av tvist fast­

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

ställas av domstol. Samtidigt som denna punkt i övergångsbestämmelserna

överflyttas till den nu behandlade lagen, torde en ändring böra vidtagas i

vad som stadgas rörande domstols medverkan. Såsom kommer att framgå

av det följande skall hyresnämnd fungera även under tiden närmast efter

avvecklingen. Vid sådant förhållande finnes det ingen anledning att låta

domstol övertaga nämndens uppgift att fastställa hyresvillkor i de fall, som

avses i 10 § bostadsrättskontrollagen. Vad därom stadgas torde därför bö­

ra utgå.

Ärende, som anhängiggjorts hos hyresnämnd före avvecklingen, bör kunna

handläggas och avgöras i den ordning som förut gällt. Hyresnämnd bör där­

för finnas även under tiden närmast efter avvecklingen. Likaså bör hyres­

rådets verksamhet icke omedelbart upphöra i händelse av en total avveckling.

Däremot bör hyresnämnd efter avvecklingen icke längre äga upptaga nya

ärenden. Ett undantag är dock påkallat för sådana ärenden, som avses i 10 §

bostadsrättskontrollagen. För innehållet i detta lagrum har nyss redogjorts.

Det ligger i sakens natur att det här mången gång kan vara omöjligt för

parterna att anhängiggöra ärendet före avvecklingstidpunkten. Det bör där­

för kunna upptagas även senare. Utan särskilt stadgande torde vara tydligt

att om avvecklingen medför att ett avgörande i sak uppenbarligen icke längre

är påkallat i ett ärende, ansökningen bör lämnas utan vidare avseende. Vad

nu anförts om hyresnämnds verksamhet efter avvecklingen hänför sig till

ärenden, som avses i hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen. En­

ligt 13 § hyresregleringslagen har hyresnämnd tillika att tjänstgöra såsom

sådan medlingsnämnd, som avses i lagen den 22 juni 1939 om medling i

hyrestvister. I och med att hyresregleringslagen upphör, bortfaller även detta

stadgande och därmed hyresnämndens behörighet att fungera som medlings­

nämnd. Då det kan vara mycket lämpligt att medlingsnämnd fortfarande

finns i orten, torde frågan om inrättande av sådan nämnd böra upptagas re­

dan i samband med avvecklingsbeslutet.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för­

slag till lagar om ändring i samt fortsatt giltighet av h\rresregleringslagstift-

ningen. Härvid har även beaktats vissa av de av kommittén förordade materi­

ella ändringarna i lagstiftningen. De övergångsbestämmelser, som erfordras

i anledning av hyresregleringens avveckling, har sammanförts i ett särskilt

lagförslag.

Angående detaljerna i lagförslagen får jag hänvisa till specialmotivering­

en i det följande.

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

nomiska värde. Det gällde alltså endast att hindra ägaren från att fiktivt

kräva en summa av en viss hyresgäst, som han ville fördriva, en summa som

varje annan vore lika litet hågad att betala. Prioritetsrätten skulle bestå

endast däri, att ägare, som sökte driva bort hyresgästen genom hyreskrav

av sistnämnda storlek, blev underkastad skadeståndsskyldighet. En ovillkor­

lig rätt för hyresgästen att kvarstanna föreslogs alltså icke. Det väsentliga

angavs vara, att husägarna till följd av skadeståndsförpliktelsen icke i all­

mänhet skulle våga driva bort hyresgästen genom oskäliga hyreskrav. Att

de i något enstaka fall gjorde detta hade mindre betydelse och skulle ej

kunna förebyggas annat än genom regler, som medförde osäkerhetstillstånd

angående besittningsrätten till lägenhet och som därför borde undvikas.

Socialstyrelsen, som den 28 november 1925 avgav yttrande över Lundstedts

förslag, gjorde ett flertal invändningar. Bl. a. framhölls att förslaget var äg­

nat att minska utbudet av hyreslägenheter och därigenom hämma omflytt­

ningen, vilket i sin tur skulle föranleda att bostadsbeståndet blev utnyttjat

på ett oekonomiskt sätt, och att ett konstlat merbehov av bostäder uppstod.

Motionsyrkanden, som gick ut på en optionsrätt eller prioritetsrätt för hy­

resgäst, framställdes också vid 1923, 1924, 1925 och 1930 års riksdagar. I an­

ledning av den sista av dessa motioner uttalade andra lagutskottet (uti. nr

29/1930), efter att ha erinrat om Lundstedts utredning, att sagda utred­

ningsarbete varit ägnat att ytterligare kasta ljus över de betydande vansklig­

heter, som var förknippade med en optionsrätt eller prioritetsrätt. Svårighe­

ten bottnade ytterst däri, att inskränkningar i hyresvärdens rätt att uppsäga

hyresavtal måste i en eller annan form kompletteras av tvångsbestämmelser

rörande hyressättningen. Det föreföll utskottet som om ett sådant rättsinsti­

tut knappast skulle kunna genomföras konsekvent utan att leda till ett åter­

upplivande i väsentliga delar av hyresregleringslagstiftningen från krisåren

under och efter världskriget. Utskottet befarade därjämte, att en lagstiftning

av dylik art skulle kunna verka hämmande på bostadsproduktionen. Utskot­

tet avstyrkte därför motionärernas yrkande. Utskottsutlåtandet godkändes

av riksdagen.

Frågan om skydd för innehav av förhyrd lägenhet blev sedermera ingå­

ende diskuterad av den år 1936 tillkallade hyreslagstiftningskommittén.

Kommittén, vars förslag (SOU 1938:22) ligger till grund för hyreslagstift-

ningens nuvarande utformning, fann det angeläget, att lagstiftaren beredde

hyresgästen visst skydd för besittningsrätten till hans lägenhet. De svårig­

heter, som mötte strävandena att tillgodose detta intresse, koncentrerades

enligt kommittén i spörsmålet hur en kvarboenderätt skulle kunna förenas

med sådan frihet på hyresmarknaden, som måste anses nödvändig för att

icke nyproduktionen av hyreshus skulle hämmas på grund av faktisk eller

befarad olönsamhet och därigenom en icke önskvärd stegring av hyresnivån

skulle inträda. Det gällde med andra ord, att ingripandet icke blev sådant

att det under sken av att skydda hyresgästerna tvärtom skadade deras in­

tressen. Kommittén hänvisade i fortsättningen hl. a. till den danska lag­

stiftningen om besittningsskydd, enligt vilken efter ett »prövoår» hyres­

51

förhållandet består utan uppsägningsrätt för hyresvärden först två år och

därefter i perioder om tre år, i den mån icke uppsägning till någon periods

utgång bringar hyresförhållandet att upphöra. Mot denna ordning talade

enligt kommitténs uppfattning först och främst, att den åtminstone under

vissa konjunkturer måste befaras leda till att hyresvärden vid de tillfällen

mellan bundenhetsperioderna, då rätten till uppsägning var fri, sökte er­

hålla en hyra som låg över den aktuella nivån för att gardera sig mot olä­

genheterna av en följande periods bundenhet. Det kunde också tänkas att

hyresvärden, hellre än att taga risken av sådan bundenhet, bringade hyres­

förhållandet till upphörande. På sådant sätt syntes de till hyresgästens

skydd avsedda bestämmelserna kunna leda såväl till en hyresstegring, vil­

ken eljest varit att undvika, som ock rent av till minskad säkerhet beträf­

fande innehavet av lägenhet. Mot bakgrund av bl. a. de nu återgivna syn­

punkterna ansåg sig kommittén böra stanna vid stadganden, som fastslog

att hyresgästen under vissa betingelser ägde en företrädesrätt till fortsatt

förhyrning av lägenheten och som principiellt berättigade honom till skade­

stånd, om denna hans rätt åsidosattes.

En minoritet inom kommittén föreslog för sin del regler om en direkt

kvarboenderätt för hyresgäst, i tämligen nära anslutning till de danska reg­

lerna. Dock innebar minoritetsförslaget såtillvida en skärpning i förhållan­

de till det danska systemet som förslaget åsyftade att hindra otillbörliga

uppsägningar från hyresvärdens sida även under tid, då optionsrätt ännu

ej inträtt, eller under tiden mellan två optionsperioder.

De av kommittémajoriteten förordade skadeståndsbestämmelserna till

skydd för hyresgästens intresse att kvarbo förelädes riksdagen i modifierat

skick (prop. nr 166/1939). Bestämmelserna, som i denna utformning god­

togs av riksdagen, återfinnes i 38—40 §§ allmänna hyreslagen. Beträffande

minoritetsförslaget uttalades i propositionen, att det icke var tillrådligt att

genomföra förslaget med hänsyn särskilt till den menliga inverkan å fastig­

hetsmarknaden, som kunde befaras uppkomma därav. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande över propositionen gav andra lagutskottet uttryck för

samma mening (uti. nr 38/1939). Utskottet sade sig i detta sammanhang

vilja understryka, att en riklig bostadsförsörjning var av största betydelse

ur hyresgästernas synpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

Gällande rätt

Allmänna bestämmelser om hyresförhållande meddelas i 3 kap. lagen den

14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Kapitlet, i det följande be­

nämnt allmänna hyreslagen, erhöll ny lydelse genom lag den 22 juni 1939,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1940.

Någon möjlighet att vid hyrestidens utgång erhålla förlängning av hyres­

förhållandet mot hyresvärdens vilja äger hyresgästen icke enligt allmänna

hyreslagen. Helt utan skydd lämnas han dock ej, därest hyresvärden utan

fog vägrar honom att behålla lägenheten. Enligt 38 § äger nämligen hyres­

gästen, därest han tvingas flytta, under vissa förutsättningar erhålla skälig

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

gottgörelse för de kostnader, som är förenade med flyttningen. Härför ford­

ras först och främst att hyresavtalet slutits för minst sex månader och att

hyresrätten icke är förverkad. Om hyresgästen inom en vecka efter det hy­

resvärden sagt upp avtalet ger hyresvärden tillkänna, att han önskar behålla

lägenheten, är hyresvärden skyldig att utan dröjsmål uppgiva på vilka vill­

kor han är villig att förlänga hyresförhållandet eller också av vilken orsak

han vägrar att medgiva förlängning. Rätt till ersättning för flyttningskost­

nader inträder, om hyresvärden underlåter att lämna hyresgästen föreskriven

uppgift, om han för hyresförhållandets förlängning uppställer villkor, som

är otillbörligt, eller om han vägrar att medgiva förlängning av sådan anled­

ning att hans förfarande måste anses strida mot god sed i hyresförhållanden.

Gäller avtalet för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning, skall enligt

39 § vad nu sagts äga motsvarande tillämpning, om hyresgästen viss tid före

hyrestidens utgång ger hyresvärden tillkänna, att han önskar behålla lägen­

heten.

I fråga om lägenhet, som av hyresgästen brukats för handel, hantverk, in­

dustriell rörelse eller annan förvärvsverksamhet, gäller härutöver att hyres­

gästen har viss möjlighet att få ersättning för good-will. Om nämligen efter

hyresgästens avflyttning hyresvärden eller annan i lägenheten utövar för­

värvsverksamhet av samma eller liknande art, äger hyresgästen enligt 38 §

andra stycket under villkor som förut sagts av hyresvärden erhålla skälig

ersättning för den ökning av lägenhetens värde som verksamheten må ha

medfört. Hade hyresgästen övertagit av föregående hyresgäst bedriven verk­

samhet, skall skälig hänsyn även tagas till den ökning av lägenhetens värde,

som den föregående hyresgästen kan ha åstadkommit.

Bestämmelserna i 38 och-39 §§ kan icke åsidosättas genom förbehåll i hy­

resavtalet (se 40 §).

Frågan om besittningsskydd för hyresgäst har fått en helt annan lösning

i hyresregleringslagen. Enligt denna lag har nämligen hyresgäst möjlighet

att få en uppsägning förklarad ogiltig, om den finnes strida mot god sed i

hyresförhållanden eller eljest vara obillig. Han kan också få ett hyresför­

hållande, som gäller för viss tid utan förbehåll om uppsägning, förlängt mot

hyresvärdens vilja.

Departementspromemorian

I promemorian framhålles, att det enligt allmänna hyreslagen beror på

hyresvärdens inställning, om hyresgästen skall få kvarsitta i lägenheten efter

den avtalade hyrestidens utgång. Det skydd, som lagen velat bereda hyres­

gästen genom reglerna om skadestånd, innefattar icke någon garanti för

att hyresgästen får behålla lägenheten och är, enligt vad i promemorian ut­

talas, även i övrigt icke av så stort värde. Denna ordning betecknas så­

som otillfredsställande. Att dessa brister i lagen icke gjort sig mera påmin-

la under senare år sammanhänger med att hyresregleringslagens bestäm­

53

melser här trätt emellan. Skulle hyresregleringen avvecklas, måste man be­

fara, att bristerna i den allmänna hyreslagen kommer att starkt accentueras.

Enligt promemorian finnes därför all anledning att nu överväga vad som

kan göras för att förbättra allmänna hyreslagens regler om besittningsskydd.

En lagstiftning i ämnet måste, framhålles det i promemorian, bygga på

en avvägning mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen. Lagstiftning­

en måste anknyta till allmänna hyreslagen, enligt vilken hyressättningen är

fri. Viss ledning kan dock hämtas från bestämmelserna i hyresregleringsla­

gen.

Hyresgästen bör enligt promemorian ha en formlig rätt att vid hyresti­

dens utgång erhålla nytt hyresavtal. Hyresvillkoren får därvid i första hand

bestämmas genom överenskommelse mellan parterna. Kan ej överenskom­

melse nås, bör avtalet uppta den hyra och de villkor i övrigt, som hyresvär­

den fordrar. Denna grundsats måste dock vidkännas visst undantag. I pro­

memorian anföres:

En obegränsad frihet för hyresvärden att själv bestämma hyran och öv­

riga avtalsvillkor skulle kunna göra hyresgästens rätt till nytt avtal illuso­

risk. Hyresvärden skulle nämligen kunna tvinga hyresgästen att avflytta

genom att fordra en uppenbart oskälig hyra eller annat otillbörligt villkor.

För den skull bör, om hyresvärden fordrar hyra, som i betraktande av lä­

genhetens skick och övriga omständigheter är oskälig, eller annat villkor,

som måste anses strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vara

otillbörligt, sådant villkor icke bli gällande. Då å andra sidan den föreslagna

lagstiftningen icke åsyftar att reglera hyresnivån utan endast att stärka be­

sittningsskyddet, torde anledning saknas att i vidare mån än nu sagts med­

dela bestämmelser om hyra eller andra hyresvillkor. Fråga uppkommer då

hur hyresvillkoren skall bestämmas, om vad hyresvärden fordrat finnes vara

oskäligt. Det torde vara bäst förenligt med den angivna ståndpunkten att

lagstiftningen icke heller för detta fall innehåller någon regel, som hänför

sig till villkorets skälighet, utan att i stället det tidigare avtalet blir tillämp­

ligt.

I promemorian påpekas, att 43 § allmänna hyreslagen för extrema fall

öppnar möjlighet att jämka villkoren i det tidigare avtalet i den ena eller

andra riktningen.

Rätt till nytt hyresavtal anses dock icke böra tillkomma hyresgästen i alla

fall. Härom anföres i promemorian:

Bestämmelserna om besittningsskydd torde böra gälla, endast då lägenhet

förhyrts till bostad eller för drivande av handel, hantverk, industriell rörelse

eller annan förvärvsverksamhet. Härigenom uteslutes hyresförhållanden för

andra ändamål. Gränsdragningen blir måhända icke fullt skarp men olägen­

heten härav torde undanröjas genom de undantag, som i övrigt kommer att

förordas, från huvudregeln om rätt för hyresgäst till nytt avtal.

I hyresvärdens intresse torde böra uppställas vissa ytterligare begräns­

ningar av lagstiftningens tillämplighetsområde. Besittningsskyddet bör så

konstrueras, att det endast omfattar lägenheter, som typiskt sett är avsedda

för uthyrning. Enfamiljshus torde därför böra undantagas. Likaså bör reg­

lerna icke gälla för tvåfainiljshus. Här kan endast den ena lägenheten sägas

typiskt sett vara avsedd för uthyrning. Skulle båda lägenheterna vara ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

hyrda, bör det under normala förhållanden på bostadsmarknaden — och det

är för sådana förhållanden reglerna närmast utformas — icke ställas hin­

der i vägen för ägaren att vid hyrestidens utgång själv taga en lägenhet i

anspråk. Ej heller i övrigt torde reglerna böra gälla tvåfamilj shus. Hyres­

värd och hyresgäst kan i sådant hus icke undgå att komma i nära personlig

kontakt med varandra. Det synes därför icke lämpligt, att hyresvärden skall

vara skyldig att låta hyresgästen kvarbo, även om t. ex. misshälligheter upp­

kommit dem emellan. Det sagda har avseende å bostadslägenheterna. Skulle

i ett en- eller tvåfamiljshus därjämte finnas butiker eller andra affärslägen-

heter, synes tillräcklig anledning icke förekomma att undantaga dem från

reglerna om besittningsskydd.

Jämväl upplåtelse av möblerad bostad föreslås undantagen från reglerna

om besittningsskydd. Vad i promemorian sagts om upplåtelse av bostad i

eu- och tvåfamiljshus anses i huvudsak träffa in även här. Undantag föreslås

även i fråga om bostad, som är förenad med allmän tjänst.

Även om reglerna om besittningsskydd är tillämpliga, bör enligt prome­

morian hyresgästen dock icke alltid äga rätt till nytt hyresavtal. Om de un­

dantag, som bör uppställas inom ramen för den nya lagstiftningen, anföres

följande:

Om hyresrätten enligt det tidigare avtalet är förverkad, bör hyresgästen

icke äga påkalla nytt avtal. Ej heller bör rättsordningen ingripa till hans

skydd, om hans behov av lägenheten måste anses ringa.------------

Om upplåtelsen var betingad av att hyresgästen var anställd i hyresvär­

dens tjänst, bör hyresgästen icke kunna tvinga sig kvar i lägenheten, om

han själv frivilligt lämnat anställningen eller eljest genom något sitt för­

hållande givit anledning till att anställningen upphör. Undantagsvis kan

dock omständigheterna vara sådana, att det ter sig rimligt att hyresgästen

ändock får kvarbo, t. ex. om han efter mångårig anställning ser sig' nödsakad

att sluta på grund av ålder eller ohälsa och hans kvarboende icke vållar hy­

resvärden avsevärt men. Om synnerliga skäl talar därför, bör därför hyres­

gästen äga rätt till nytt hyresavtal trots att anställningen upphört. Vad nu

sagts avser endast det fall, att det är hyresgästen-arbetstagaren som givit an­

ledning till anställningens upphörande. Är det däremot hyresvärden-arbets-

givaren som själv, utan något hyresgästens förvållande, bragt avtalet till slut,

torde däremot rätt till nytt hyresavtal alltjämt böra tillkomma hyresgästen,

såframt ej annat följer av den allmänna regel, som i det följande kominer

att förordas.

Hyresgäst bör vidare icke genom att tvinga sig kvar i lägenheten kunna

förhindra en måhända nyttig och nödvändig saneringsverksamhet. Om hu­

set skall rivas, bör han därför icke äga påkalla nytt hyresavtal.

Slutligen torde som allmän regel böra stadgas, att hyresgäst icke är berät­

tigad till nytt hyresavtal, om hyresvärden har ett väsentligt intresse av att

kunna förfoga över lägenheten och det icke kan anses strida mot god sed i

hyresförhållanden eller eljest vara obilligt, att han fordrar att hyresgästen

skall avflytta. Härunder inrymmes en serie olikartade fall. Regeln kan bli

att tillämpa, om hyresvärden själv är i trängande behov av lägenheten till

bostad, om lian önskar helt ombygga huset, om hyresgästen varit anställd i

hyresvärdens rörelse och hyresvärden på grund av omläggning av denna

nödgats avskeda hyresgästen och nu behöver lägenheten till bostad för an­

nan anställd o. s. v., allt dock under förutsättning att en avvägning mellan

hyresvärdens och hyresgästens intressen talar för att hyresgästen bör vika.

55

Vid denna intresseavvägning bör uppenbarligen stor hänsyn tagas till läget

på hyresmarknaden.

Uppstår tvist om rätt till nytt hyresavtal eller om skäligheten av de vill­

kor, som hyresvärden fordrar, skall tvisten avgöras av allmän domstol. Det

framhålles i promemorian att, om för orten finnes inrättad medlingsnämnd

för hyrestvister, det kan vara mycket lämpligt att parterna hänskjuter tvis­

ten till nämnden. Denna har dock icke annan befogenhet än att söka förlika

parterna.

Med hänsyn till vad som föreslagits i fråga om det nya avtalets innehåll

behöver man enligt promemorian icke befara, att lagstiftningen leder till

vidlyftiga processer. Finner rätten hyresgästen berättigad till nytt hyresav­

tal, skall den enligt förslaget bestämma hyresvillkoren efter vad förut sagts.

Hyresgästen har därefter att välja, om han vill ingå pa de av rätten bestäm­

da villkoren eller hellre avflytta. Rätten kan medge hyresgästen en kortare

tids anstånd med avflyttningen. Detta gäller även i sådana fall, då hyres­

gästen finnes icke berättigad till nytt hyresavtal. I avbidan på att nytt av­

tal slutes eller hyresgästen avflyttar skall det tidigare avtalet tillämpas.

Huruvida hyresgästen, sedan nytt avtal slutits, har att erlägga ytterligare

hyra för den tid han kvarsuttit efter den tidigare hyrestidens slut, beror på

vad som kan vara stadgat därom i det nya avtalet.

De nya reglerna föreslås skola träda i kraft den 1 juni 1956. De anses i

princip böra äga tillämpning även å äldre avtal. I den mån hyresreglerings­

lagens bestämmelser om uppsägningsskydd m. m. är tillämpliga, skall de

nya reglerna icke gälla. De nuvarande stadgandena i 38—40 §§ allmänna

hyreslagen om skadeståndsskyldighet för hyresvärd i händelse av ogrundad

uppsägning bör såsom obehövliga upphävas.

De nya reglerna föreslås upptagna i en lag om rätt i vissa fall för hyres­

gäst till nytt hyresavtal. Vissa följdändringar föreslås i allmänna hyreslagen

och i lagen den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister. Lagförslagen torde

få fogas vid detta protokoll såsom bilaga A.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

Remissyttranden

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, lagbered­

ningen, statens hyresråd, socialstyrelsen, kommerskollegium, bostadsstyrel-

sen, byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statens priskontrollnämnd, över-

ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Norrbottens län, föreningen Sveriges

häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsam­

fund, svenska stadsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgäster­

nas riksförbund, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riks­

förbund u. p. a., Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, svenska byggnads­

industriförbundet, svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges köp­

56

mannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges

industriförbund, landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareförening­

en, kooperativa förbundet, tjänstemännens centralorganisation, statstjänste-

männens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges

grossistförbund, bilverkstädernas riksförbund, Sveriges konditor-förening,

Sveriges speceri- & lanthandlareförbund, Sveriges tandläkareförbund och

tobakshandlarnas riksförbund.

Statens hyresråd har bifogat yttranden av hyresnämnderna i Stockholms

tredje, sjätte, sjunde och nionde distrikt, Vaxholm, Uppsala, Norrköpings

första distrikt, Växjö, Hultsfred, Karlskrona, Ronneby, Kristianstad, Knis­

linge, Hälsingborg, Lund, Malmö första och tredje distrikt, Halmstad, Göte­

borg, Borås, Kinna, Västerås, Hedemora, Gävle, Ljusdal, Skellefteå och Bo­

den. Genom kommerskollegium har yttranden inhämtats från Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare,

handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren i

Gävle samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare. Överståt-

hållarämbetet har bifogat yttranden av stadskollegiet i Stockholm och che­

fen för ämbetets överexekutorssektion assessorn Boethius. Länsstyrelsen i

Malmöhus län överlämnar yttranden från Malmö fastighetsägareförening

u. p. a. och Malmö hyresgästförening. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län har infordrat yttrande av magistraten i Göteborg, vilket bifogas. Från

länsstyrelsen i Gävleborgs län inlämnas yttrande av drätselkammaren i Gäv­

le. Yttranden av drätselkammaren i Luleå och municipalfullmäktige i Kalix

överlämnas av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Yttranden har därjämte inkommit från Sveriges juristförbund och

svenska företagares riksförbund.

Svenska landskommunernas förbund, svenska riksbyggen och ytterligare

ett antal organisationer har erhållit tillfälle att yttra sig över promemorian

men har ej inkommit med yttrande.

Rörande remiss myndigheternas allmänna inställning

till förslaget må till en början framhållas, att flertalet finner det i

princip riktigt, att ett förstärkt besittningsskydd beredes hyresgäst. Ett tret­

tiotal myndigheter och sammanslutningar tillstyrker förslaget eller lämnar

dess huvuddrag utan erinran. I likaledes ett trettiotal yttranden förordas,

att frågan göres till föremål för ytterligare utredning. I vissa av dessa ytt­

randen godtages dock förslaget som ett provisorium. Helt avvisande ställer

sig ett tiotal remissmyndigheter.

De myndigheter och sammanslutningar, som tillstyrker förslaget

eller lämnar dess huvuddrag utan erinran, är hovrätten

för Västra Sverige, bostadsstyrelsen, statens priskontrollnämnd, länsstyrel­

serna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, drät­

selkammaren i Gävle, municipalfullmäktige i Kalix, fyra reservanter inom

stadskollegiet i Stockholm, hyresnämnderna i Stockholms 7:e och 9:e di­

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

57

strikt, Göteborg, Malmö 1 :a och 3:e distrikt, Hälsingborg, Västerås, Gävle,

Halmstad, Karlskrona, Ronneby, Skellefteå, Boden, Hultsfreds köping, Kin-

na köping och Knislinge municipalsamhälle, svenska stadsförbundet, lands­

organisationen i Sverige, statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akade­

mikers centralorganisation, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, bilverk­

städernas riksförbund, Sveriges konditor-förening och Sveriges tandläkar­

förbund.

Ur dessa yttranden må här återgivas följande.

Hovrätten för Västra Sverige anför:

Den allmänna utvecklingen har lett till att den enskilde i allt större ut­

sträckning blivit hänvisad att för tryggande av sitt bostadsbehov träffa

avtal med ägare av hyresfastigheter. Flykten från landsbygden och tenden­

sen till ökad tätortsbildning utgöra led i denna utveckling. Till den nuva­

rande situationen ha även bidragit de stegrade byggnadskostnaderna och

andra omständigheter, som lägga hinder i vägen för byggande av egna hem.

Mot bakgrunden härav framstår det som rimligt att förutsättningar skapas

för ett tryggare bostadsinnehav.

Den begränsning av den tidigare avtalsfriheten på förevarande område,

som förslaget innebär, ter sig berättigad ur de nu anförda synpunkterna. En-

inras bör, att allmänna hyreslagen sedan länge i hyresgästens^ intresse stad­

gat viktiga inskränkningar i fråga om hyresavtalets innehåll. Förslagets

genomförande kan därför sägas utgöra blott ett ytterligare, låt vara mycket

betydelsefullt, steg på en väg, som lagstiftningen redan beträtt. Härtill kom­

mer att under den jämförelsevis långa tid varunder hyresregleringen bestått

tanken på ett besittningsskydd vunnit allt starkare fäste i det allmänna

medvetandet.

Hovrätten tillägger, att den som förhyr lokal för drivande av affärs- eller

annan rörelse icke synes ha samma anspråk på besittningsskydd som bo-

stadsinnehavare. I nuvarande läge bör dock icke rörelseidkarna ställas utan

besittningsskydd men frågan om besittningsskydd för dem bör framdeles

omprövas.

Även svenska stadsförbundet finner åtgärder för att trygga hyresgästs

besittningsrätt önskvärda ur social synpunkt och framhåller, att sådana

åtgärder synes nödvändiga, om hyresregleringen avvecklas. Förbundet an­

för vidare:

Att besittningsskyddet år 1939 begränsades till en skadeståndsrätt för

hyresgästen under vissa förhållanden torde främst ha berott därpå, att man

befarade, att bostadsproduktionen skulle komma att hämmas med hyres-

stegring som följd, om en verklig optionsrätt för hyresgäst infördes. Då

nyproduktionen av bostäder under det senaste decenniet till allra största de­

len tillkommit och alltjämt tillkommer med anlitande av statliga lån och

då denna långivning är förenad med särskild hyreskontroll, synas emeller­

tid några menliga verkningar med avseende på bostadsbyggandet av ett ut­

ökat besittningsskydd ej behöva befaras.

Sveriges akademikers centralorganisation finner det tveksamt, huruvida

förslaget är ägnat att skänka en lojal hyresgäst tillräckligt skydd. Förbundet

uppehåller sig härvid särskilt vid den föreslagna bestämmelsen om hyrans

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

59

cerade beskaffenhet kräva en grundligare utredning under medverkan av

företrädare för olika intressegrupper. Delvis grundas ställningstagandet

även på de erinringar, som framställes mot olika avsnitt i förslaget och för

vilka i det följande kommer att redogöras. Till belysande av remissmyndig­

heternas inställning må återgivas följande uttalande av föreningen Sveriges

häradshövdingar:

En lagstiftning om besittningsskydd för hyresgäster berör frågor som äro

av utomordentlig vikt icke endast för parterna på hyresmarknaden utan

för hela samhället, i al! synnerhet om lagstiftningen, såsom här är fallet, är

avsedd att gälla icke blott under krisartade förhållanden av övergående na­

tur utan i främsta rummet syftar till att åstadkomma en bestående reglering.

De intresseavvägningar som måste göras tarva grundliga överväganden.

Förutsättningarna för rätt till nytt hyresavtal och villkoren i detsamma böra

ingående penetreras, utförligt belysas i motiven och helst få ett så tydligt

uttryck i lagen, att endast i undantagsfall sådan tveksamhet uppstår, att

kontrahenterna behöva tillgripa rättegång eller motsvarande åtgärder.--------

—- Det vill synas som om promemorian — även om de däri framlagda försla­

gen kunna förefalla giva en i huvudsak godtagbar lösning — icke i de angiv­

na hänseendena fyller de krav man bör kunna ställa.------------ Det hade otvi­

velaktigt varit till fördel om utredningen i denna fråga blivit bedriven i de

former, som äro sedvanliga i lagstiftningsfrågor av så ingripande betydelse,

så att de närmast berörda parterna fått tillfälle att annorledes än genom

remissyttranden belysa problemen och bidraga till deras lösande. Förening­

en anser därför starka skäl tala för att promemorian icke bör utan vidare

läggas till grund för lagstiftning i ämnet och för att ytterligare utredning

bör ske.

Ett antal remissmyndigheter anser likaledes — utan att dock närmare

gå in på frågan om behovet av besittningsskydd för hyresgäst eller under

uttalande av tvivel om huruvida sådant skydd behöves under normala för­

hållanden — att en lagstiftning i ämnet måste föregås av ett mera omfat­

tande utredningsarbete. Uttalanden i sådan riktning göres av Svea hovrätt,

presidenten Romberg i ett inom hovrätten för Västra Sverige avgivet skilj­

aktigt yttrande, lagberedningen, Stockholms handelskammare, handelskam­

maren i Gävle, hyresnämnden i Stockholms 3:e distrikt, svenska byggnads­

entreprenörföreningen, svenska byggnadsindustriförbundet, Sveriges hant­

verks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, svenska ar­

betsgivareföreningen och Sveriges grossistförbund. Till stöd för sitt stånd-

punktstagandc åberopar remissmyndigheterna i huvudsak samma synpunk­

ter som framförts av föreningen Sveriges häradshövdingar. Svea hovrätt,

svenska byggnadsentreprenörföreningen, svenska byggnadsindustriförbun­

det, Sveriges industriförbund och svenska arbetsgivareföreningen anmär­

ker därjämte mot förslaget att det är ägnat att göra den nuvarande hyres­

regleringen permanent.

Som inledningsvis nämndes har vissa av de remissmyndigheter, som för­

ordar ytterligare utredning i ämnet, ansett, att promemorians för­

slag bör kunna genomföras som ett provisorium. Yttran­

den i sådan riktning göres av länsstyrelsen i Stockholms län och presi­

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

denten Romberg. Stockholms handelskammare samt svenska byggnadsen-

treprenörföreningen och svenska bgggnadsindustriförbnndet ifrågasätter,

om icke promemorians förslag i vissa delar kan läggas till grund för smi­

digare övergångsbestämmelser i anledning av hyresregleringens avveckling

än dem hyresregleringskommittén förordat. Kooperativa förbundet anser —

med hänsyn till att det är synnerligen svårt att förutse verkningarna av en

lagstiftning om besittningsskydd — att en lag i ämnet under alla förhållan­

den bör få endast tidsbegränsad giltighet.

Även vissa andra remissmyndigheter förordar en provisorisk lösning. Så­

lunda anser byggnadsstyrelsen, att lagen bör få provisorisk karaktär. När

jämvikt uppnåtts mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter, föreligger

ej längre behov av besittningsskydd. Luftfartsstyrelsen, som i huvudsak

icke har något att erinra mot förslaget, förutsätter likaledes att lagen får

tidsbegränsad giltighet. Även hyresnämnderna i Norrköpings första distrikt

och Borås förordar samma lösning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar

en provisorisk lösning i avbidan på att frågan efter ytterligare utredning kan

regleras i allmänna hyreslagen.

En helt avvisande inställning till förslaget intar kommers­

kollegium, en reservant inom byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Malmö­

hus län, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare, hyresnämnderna i Växjö, Kristian­

stad och Ljusdals köping, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighets­

ägareförbund, Malmö fastighetsägareförening samt svenska företagares riks­

förbund.

Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Kommerskollegium framhåller, att ett lagfäst besittningsskydd icke be­

hövs under normala förhållanden på hyresmarknaden. Under en övergångs­

tid, sedan hyresregleringen avvecklats, kan visserligen ett sådant skydd er­

fordras. Skyddet bör emellertid utformas på annat sätt än enligt förslaget.

Sålunda bör skyddet icke sträcka sig längre än att hyresgästen ej skall be­

höva bli utsatt för godtyckliga eller oberättigade åtgärder från hyresvär­

dens sida.

Enligt länsstyrelsens i Malmöhus län mening finns det för närvarande

icke tillräckliga skäl att införa särskilda bestämmelser om besittningsskydd

för hyresgäst. Man bör avvakta utvecklingen på hyresmarknaden, sedan

hyresregleringen upphävts.

Sveriges advokatsamfund invänder bl. a., att den föreslagna lagen skulle

göra det svårt eller omöjligt för hyresvärden att bli av med en missköt-

sam hyresgäst, samt att lagen följaktligen skulle skada även de övriga hy­

resgästernas intresse.

Sveriges fastighetsägareförbund anser, att förslaget är alltför ensidigt

inriktat mot den ena parten i hyresförhållandet samt att det går långt ut­

över vad som med hänsyn till föreliggande omständigheter är behövligt.

Förbundet yttrar vidare:

64

Kungi. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

dens berättigade intresse bör kunna tillgodoses genom ett stadgande, att rätt

till nytt hyresavtal i dessa fall icke tillkommer hyresgästen, såvida icke syn­

nerliga skäl talar därför. Statens hyresråd anser, att besittningsskydd bör

tillkomma även den som förhyr bostad i tvåfamilj shus. Hyresnämnden i

Halmstad finner ett något svagare besittningsskydd befogat i sådana hus.

Hyresnämnden i Borås anser det omotiverat att i detta sammanhang skilja

mellan bostadslägenheter och lokaler. Även drätselkammaren i Luleå fram­

för anmärkningar mot förslaget.

Mot förslaget alt lagen icke skall vara tillämplig, då lägenhet förhyrts till

bostad i möblerat skick, anmärker hyresgästernas sparkasse-

och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., att stadgandet öppnar en möj­

lighet att kringgå lagen genom att hyra ut hela lägenheter i möblerat skick

särskilt som något krav icke uppställts på möbleringens fullständighet. För­

bundet förordar, att undantaget begränsas till de fall, då del av lägenhet,

som omfattar mindre än två rum, uthyres i möblerat skick.

Lagberedningen tillråder i detta sammanhang, att även omöblerade under-

uthvrda lägenheter, åtminstone sådana som utgöres av enstaka rum, undan-

tas från lagens tillämpning. Beredningen anför:

För att välja ett ganska vanligt exempel på underuthyrning må hänvisas

till hur unga familjer med begränsad inkomst begagna sig av möjligheten

att förhyra tämligen stora våningar, av vilka ett eller flera rum underuthyras

i omöblerat skick för att så småningom tagas i anspråk av värdfolket när fa­

miljen tillvuxit eller inkomsten ökat. Det må även framhållas att nyproduk­

tionen av familjebostäder i stigande utsträckning synes inrätta sig efter

nämnda arrangemang. Syftemålet med ett dylikt skulle givetvis helt förfelas,

om det kunde befaras att man i sinom tid ej skulle kunna bli av med den in­

neboende. Också andra exempel på underuthyrning av omöblerade lägenhe­

ter, där en kvarboenderätt för hyresgästen komme att vålla avsevärda olägen­

heter, oftast av personlig art, skulle kunna andragas.

Liknande synpunkter framföres av assessorn Boethius, drätselkammaren

i Luleå och hyresnämnden i Norrköpings första distrikt.

Stadgandet att lagen icke skall vara tillämplig på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän tjänst, är hämtat från 26 § hy­

resregleringslagen. Föreningen Sveriges häradshövdingar och assessorn

Boethius samt hyresnämnderna i Malmö 1 :a och 3:e distrikt, Västerås och

Vaxholm anmärker, att olika meningar råder om innebörden av detta lag­

rum samt förordar för den skull ett klarläggande av det föreslagna stadgan­

det. Föreningen Sveriges stadsdomare förordar, att stadgandet utgår eller

också omformuleras så att all tvekan om dess innebörd blir utesluten.

Hyresgästernas riksförbund anser att stadgandet bör utgå, enär det ej är

rimligt att ge staten en mera privilegierad ställning än andra fastighetsägare.

Liknande synpunkter framföres av Svea hovrätt, Sveriges akademikers cen­

tralorganisation och Sveriges juristförbund.

Även om reglerna om besittningsskydd är tillämpliga, skall enligt försla­

get hyresgästen dock icke alltid äga rätt till nytt hyresavtal. Så är först och

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1056

65

främst fallet, om hyresrätten enligt det tidigare avtalet

är förverkad. Statens hyresråd anmärker, att rätt till nytt avtal ej

heller bör tillkomma hyresgästen, om denne påtagligt åsidosatt sina förplik­

telser som hyresgäst utan att hyresrätten därför är förverkad. Samma in­

ställning bär assessorn Boethius, hyresnämnden i Västerås, föreningen Sveri­

ges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges fastighets­

ägareförbund och hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riks­

förbund u. p. a. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om

icke en viss prövotid bör förflyta, innan besittningsskydd inträder.

Rätt till nytt hyresavtal skulle vidare som regel icke tillkomma hyresgäs­

ten, om upplåtelsen var betingad av ett anställningsför­

hållande och han själv lämnat anställningen eller eljest givit anledning

till dess upphörande. Bilverkstädernas riksförbund finner förslaget väl mo­

tiverat. Statens hyresråd anser, att samma regel bör gälla, även om lägen­

heten icke är upplåten av arbetsgivaren själv utan av en särskild juridisk

person, som har till uppgift att tillhandahålla bostäder åt de anställda.

Sveriges industriförbund och svenska arbetsgivareföreningen vänder sig

däremot med skärpa mot förslaget under anförande, att detta är ägnat att

kringskära arbetsgivarens frihet att disponera över lägenheter, som uthyrts

till arbetstagare, och innefattar en inskränkning av hyresregleringsmyndig-

heternas nuvarande praxis på området. De anser, att upplåtelse av perso­

nalbostad bör helt undantagas från lagens tillämplighetsområde. Svenska

arbetsgivareföreningen menar, att förslaget innebär, att man via hyreslag-

stiftningen inför en ny, generell uppsägningsregel för arbetsmarknaden. För­

eningen anför vidare:

För att en arbetsgivare, som uppsagt ett anställningsförhållande, rättsligt

skulle vara i samma läge som då arbetstagaren gjort uppsägningen, skulle

generellt krävas, att arbetsgivaren kunde visa sig ha haft särskilda skäl till

uppsägning i arbetstagarens handlande. Företagets behov av visst slag av

arbetskraft, bedömt med hänsyn till exempelvis ändrad produktionsinrikt­

ning eller liknande omständigheter, skulle vara av sekundär betydelse i sam­

manhanget och endast kunna åberopas enligt undantagsregeln i § 2 e/.-------

Kritik mot lagförslaget i här berörda hänseende kan anföras även ur and­

ra arbetsrättsliga synpunkter. Detta sammanhänger med att själva förhan-

denvaron av de omständigheter, vartill den föreslagna regleringen anknyter,

ofta är tvistig. Man kan såsom exempel förutsätta, att arbetsgivaren i ett

visst fall sagt upp anställningsförhållandet. Om detta faktum antages icke

föreligga någon tvist. Däremot ha parterna olika uppfattning i frågan huru­

vida det föreligger sådana omständigheter, hänförliga till arbetstagarens

handlande, som »givit anledning» till uppsägningen. Det kan enligt förening­

ens uppfattning ej ifrågakomma, att allmänna domstolar skulle äga före­

taga en dylik bedömning då — såsom regelmässigt är fallet — kollektivav­

tal föreligger och tvister om rättsenligheten enligt kollektivavtalet av en

uppsägningsåtgärd skola avgöras av arbetsdomstolen.

Även i den mån här berörda omständigheter icke skulle vara tvistiga ur

arbetsrättsliga synpunkter, synes man starkt kunna ifrågasätta lämplighe­

ten och riktigheten av att domstolarna skola påtvingas en sådan skönsnuissig

värdering, som lagförslaget i övrigt förutsätter.

5 lliliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 1118

66

Kungi. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

Även Sveriges advokatsamfund samt Skånes handelskammare, handels­

kammaren i Gävle och Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

finner förslaget vara alltför oförmånligt för hyresvärden-arbetsgivaren.

Å andra sidan framhålles i andra yttranden, att förslaget är obilligt mot

hyresgästen-arbetstagaren. Sålunda anför tjänstemännens centralorganisa­

tion :

I princip måste det anses mindre lämpligt med s. k. kopplade avtal, då det

verkar inskränkande på arbetstagarens frihet att söka lämplig anställning.

En bestämmelse av den karaktär som föreslås i 2 § bör endast äga tillämp­

ning på de mera utpräglade tjänstebostäderna men däremot icke i sådana

fall då arbetsgivaren samtidigt uppträder som hyresvärd och ställer en bo­

stad till förfogande för en anställd för att därigenom locka honom att söka

anställningen. Undantag från regeln kan även tänkas, om en person tagit

anställning för att komma över en bostad. Man skulle kunna tänka sig en

viss tidsgräns, så att hyresgästen ej skulle få nytt hyresavtal, om han själv

lämnat anställningen innan denna varat exempelvis 2 år, såvida ej kon­

traktsbrott föreligger från arbetsgivarens sida. Vidare skulle han ej erhålla

nytt hyresavtal vid uppsägning från arbetsgivarens sida, som föranletts av

kontraktsbrott från hyresgästen-arbetstagarens sida.

Hyresgästernas riksförbund och två reservanter inom statens hyresråd

hävdar, att någon särskild regel i ämnet icke erfordras. Därest hyresvärden-

arbetsgivaren har ett berättigat intresse att få förfoga över lägenheten, bör

frågan bedömas enligt den generella undantagsregeln.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller, att förslaget kan ge upp­

hov till svårlösta spörsmål och att dess verkningar är svåra att överblicka.

Att förvägra hyresgästen nytt hyresavtal, därför att huset skall ri-

v a s, anser statens hyresråd böra komma i fråga, endast om rivningen är

nära förestående. Hyresnämnden i Norrköpings första distrikt ifrågasätter,

om man bör kräva att vederbörligt rivningstillstånd föreligger. Hyresgäster­

nas riksförbund, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riks­

förbund u. p. a. samt två reservanter inom statens hyresråd anser, att hy­

resgästen i detta fall icke bör vara skyldig att avflytta med mindre hyres­

värden anvisar honom godtagbar lägenhet.

Assessorn Boéthius och Stockholms handelskammare samt svenska bygg­

nadsentreprenörföreningen och svenska byggnadsindustriförbundet anser,

att med rivning bör likställas ombyggnad av huset. Sistnämnda två remiss­

instanser tillägger, att möjlighet bör finnas att träffa på förhand lidsbundna

hyresavtal. Sådana avtal är ofta lämpliga, då större om- eller nybyggnader

förestår. Hyresnämnden i Stockholms 3:c distrikt hävdar, att ett särskilt un-

dantagsstadgande för detta fall icke erfordras. Intresseavvägningen bör lö­

sas enligt den allmänna regeln.

Mot det föreslagna generella undantaget från rätten till nytt

hyresavtal — då hyresvärden har ett väsentligt intresse att kunna förfoga

över lägenheten och det icke kan anses strida mot god sed i hyresförhål­

landen eller eljest vara obilligt att han fordrar att hyresgästen skall avflytta

69

framföres av hyresnämnden i Hedemora samt Malmö hyresgästförening.

Hyresnämnden i Göteborg förordar, att lagen åtminstone under en över­

gångstid administreras av de nuvarande hyresnämnderna.

Förslaget att det tidigare hyresavtalet s k al 1 tillämpas

i avbidan på att nytt avtal slutes eller hyresgästen

avflyttar finner lagberedningen obilligt mot hyresvärden. Beredningen

anför:

Olika situationer kunna här länkas. Till en början må uppmärksammas

sådana fall, då nytt hyresavtal så småningom kommer till stånd. Detta av­

tal blir enligt promemorian i princip att tillämpa först från den dag, då av­

talet slutes respektive skall anses slutet. Om hyresbeloppet enligt det äldre

hyresavtalet varit påfallande lågt och det nya avtalet kommit att gå ut på

en betydligt högre hyra, kan det knappast anses rättvist att hyresgästen för

den kanske ganska långa tid som förflutit medan frågan om kvarboende-

rätten stått öppen icke skall kunna i efterhand avkrävas någon som helst

kompletterande hyra. Att här föreligger en viss lucka i lagförslaget synes

icke helt ha förbisetts vid upprättandet av promemorian, vilken i fråga om

hyresvärdens rätt till kompletterande hyra i en situation som den nu an­

givna uttalar att denna rätt blir beroende av vad som kan vara stadgat där­

om i det nya avtalet. —------- Uppenbart saknas från hyresgästens sida varje

intresse av att medverka till en sådan överenskommelse.------------

En annan situation föreligger då målet om kvarboenderätten icke resul­

terar i något nytt hyresavtal. Att detta inträffar kan med lagförslagets kon­

struktion bero antingen på att hyresgästens yrkande på kvarboenderätt av­

slås eller på att hyresgästen visserligen tillerkännes denna rätt men likväl

förklarar sig avstå från att utöva densamma. För de sist berörda fallen kan

den kategoriska regeln om de tidigare hyresvillkorens oförändrade giltighet

medan hyresgästen kvarsitter efter hyrestidens utgång föranleda kanske

ännu allvarligare missförhållanden än för det fall, då nytt avtal så småning­

om kommer till stånd. Där så ej sker skulle det kunna inträffa att pröv-

ningsförfarandet igångsättes i direkt syfte att utnyttja regeln i fråga.

Lagberedningen anser det därför starkt befogat, att hyresvärdens anspråk

på att i efterhand erhålla kompletterande hyra tillgodoses.

Liknande synpunkter framföres av statens hyresråd och socialstyrelsen

— vilka anser att det bör åläggas hyresgästen att i förväg lämna bindande

besked, huruvida han önskar nytt avtal på de av hyresvärden fordrade vill­

koren, om dessa befinnes skäliga — samt drätselkammaren i Luleå, hyres­

nämnderna i Stockholms 6:e distrikt, Malmö l:a och 3:e distrikt och Ron­

neby samt föreningen Sveriges häradshövdingar. Hovrätten över Skåne och

Blekinge samt hyresnämnden i Stockholms 3:e distrikt framhåller, att det

vid normala förhållanden på bostadsmarknaden kan vara synnerligen oför­

månligt för hyresvärden, om hyresgästen kvarsitter efter hyrestidens utgång

och sedan avflyttar före laga fardag. Risk föreligger nämligen att lägenhe­

ten icke genast kan hyras ut på nytt. Liknande synpunkter 1 ramföres av

Sveriges advokatsamfund. Även länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus

län finner förslaget obilligt mot hyresvärden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

71

reglering varil gällande har hyresgästen varit tillförsäkrad ett starkt be­

sittningsskydd, och det har alltmera framstått såsom naturligt att ett sådant

skydd skulle bibehållas även under normala förhållanden. Tiden torde vara

mogen för att lagfästa en rättighet för den lojale hyresgästen att i princip

få behålla hyresrätten till sitt hem.

I och med att hyresregleringen, såsom jag i det föregående förordat, nu

skall börja avvecklas, träder frågan om besittningsskydd för hyresgäst i

förgrunden. Enligt min mening måste frågan bringas till en åtminstone pro­

visorisk lösning, innan hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägnings-

skydd upphör. I annat fall måste man nämligen befara, att avvecklingen

kommer att medföra sociala olägenheter.

En lagstiftning om besittningsskydd för hyresgäst är förenad med bety­

dande vanskligheter. Försök har tidigare gjorts att nå fram till en lösning,

men resultat har icke vunnits. Man har bland annat befarat, att bostads­

produktionen skulle komma att hämmas med hyresstegring som följd, om

en verklig kvarboenderätt tillerkändes hyresgäst. Till följd av de betydande

insatser som det allmänna under det senaste decenniet gjort och alltjämt

gör för att främja bostadsförsörjningen är dock läget i våra dagar ett annat

än tidigare. Någon risk för minskad bostadsproduktion torde icke behöva

befaras, om ett lämpligt avvägt besittningsskydd införes.

Ett nytt förslag i ämnet föreligger i departementspromemorian, vilket bli­

vit ingående belyst i de talrika remissyttrandena. Enligt min mening inne­

bär promemorians förslag en god lösning, som efter någon överarbetning

av detaljerna bör kunna lagfästas. För att iakttaga all försiktighet synes det

emellertid lämpligast att låta den nya lagstiftningen gälla som ett proviso­

rium för de närmaste åren. De praktiska erfarenheter som då kan vinnas un­

der lagens tillämpning bör kunna bli till nytta, då det senare gäller att an­

taga slutgiltiga regler om besittningsskydd för hyresgäst. Jag har för avsikt

att senare hemställa om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkun­

niga för att verkställa en översyn av allmänna hyreslagen. Åt denna utred­

ning torde böra uppdragas att utarbeta definitiva bestämmelser om besitt­

ningsskydd, vilka därvid bör inarbetas i den allmänna hyreslagen.

Jag vill alltså förorda att regler om besittningsskydd nu upptages i en

provisorisk lag av tidsbegränsad giltighet.

En lagstiftning om besittningsskydd bör, såsom framhållits i departe­

mentspromemorian, bygga på grundsatsen, att hyresgästen skall äga rätt

att vid hyrestidens utgång erhålla nytt hyresavtal. Det centrala problem

som härvid uppställer sig är, hur hyresvillkoren skall bestämmas, om hy­

resvärd och hyresgäst icke kan enas. Den allmänna hyreslagen utgår från

att hyrans storlek och övriga villkor för hyresavtal är fria. Lagstiftningen

om besittningsskydd måste anknyta till allmänna hyreslagen och följaktli­

gen bör även de nya reglerna bygga på principen om en fri hyressättning. I

den mån behov föreligger av fortsatt hyreskontroll och denna icke kan ut­

övas genom den statliga långivningen, ter det sig naturligt alt behålla hyres­

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

72

regleringen. Det må redan här förutskickas, att den nya lagen, såsom också

föreslagits i promemorian, icke skall gälla, där hyresregleringslagen eller i

vart fall dess bestämmelser om uppsägningsskydd är tillämpliga.

Kan hyresvärd och hyresgäst icke enas om hyresvillkoren, bör med hän­

syn till det anförda det nya avtalet upptaga den hyra och de villkor i övrigt,

som hyresvärden fordrar. Denna regel måste dock vidkännas ett undantag!

Såsom framhållits i promemorian skulle nämligen en obegränsad frihet för

hyresvärden att själv bestämma hyran och Övriga avtalsvillkor göra hyres­

gästens rätt till nytt avtal illusorisk. Hyresgästen måste åtnjuta skydd mot

krav på alltför hög hyra eller annat otillbörligt villkor.

Då det gäller att närmare bestämma, mot vilka hyreskrav hyresgästen

bor åtnjuta skydd, möter vissa svårigheter. I promemorian har föreslagits

att skyddet skall inträda om hyresvärden fordrar hyra, som i betraktande av

lägenhetens skick och Övriga omständigheter är oskälig. I flera remissytt­

randen har anmärkts, att regeln icke lämnar tillräcklig ledning. Uppenbar­

ligen är det av vikt, att lagtexten tydligt anger under vilka förutsättningar

de av hyresvärden fordrade avtalsvillkoren skall frångås. En ovisshet på

denna punkt kan befaras ge anledning till talrika rättegångar och medför

olägenheter även i andra hänseenden.

Enligt min mening måste man fasthålla vid att lagen icke syftar till att

reglera hyresnivån utan endast att stäi-ka besittningsskyddet. Följaktligen

hör lagen icke hindra en anpassning av hyran efter den allmänna hyresni­

vån för jämförliga lägenheter i orten eller lägga hinder i vägen för en even­

tuell allmän uppjustering av hyrorna. Skulle hyrorna stiga alltför mycket,

tår andra åtgärder tillgripas. Jag vill erinra om den möjlighet att återinföra

hyresregleringen, som finnes enligt det av mig här förut förordade förslaget.

Lagstiftningen om besittningsskydd får vidare icke leda till att upplåtelser­

na måste underkastas en jämförelse in i minsta detalj i fråga om lägenhe­

ternas skick och hyrans storlek. Å andra sidan bör icke tolereras, att hy­

resvärden uttar en hyra som avsevärt överstiger hyresnivån för jämförliga

lägenheter i orten. Hänsyn bör härvid tagas icke blott till lägenheternas

storlek, läge och beskatfenhet utan även till deras användning. Hyran för

en lägenhet, som är uthyrd till bostad, bör alltså jämföras med hvran för

andra bostadslägenheter, även om en högre hyra skulle kunna uttas, därest

lägenheten i stället upplätes till kontor. Kravet på lägenheternas jämförlig­

het får dock icke sträckas för långt. Sålunda bör t. ex. hyran för butikslo­

kal icke ställas i beroende av rörelsens art. Hyresvärdens krav i övrigt bör

frångås endast om han fordrar villkor, som strider mot god sed i hyresför­

hållanden, eller om hans krav eljest är otillbörligt. Sistnämnda stadgande

kan tillämpas även på hyreskrav, nämligen om jämförlig lägenhet icke fin­

nes i orten.

Jag vill alltså förorda en regel av det innehåll, att nytt hyresavtal skall,

därest parterna ej enas, upptaga de villkor, som hyresvärden fordrar, så-

lranit han ej begär hyra, som avsevärt överstiger hyran för jämförliga lä­

genheter i orten, eller annat villkor, som strider mot god sed i hyresförhål­

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

74

Såsom framhållits i departementspromemorian bör rätt till nytt hyres­

avtal icke tillkomma hyresgästen i alla fall och under alla omständigheter.

Till en början måste undersökas å vilka hyresförhållanden lagen över huvud

taget bör äga tillämpning. I promemorian har föreslagits, att lagen skall

gälla, endast då lägenhet förhyrts till bostad eller för drivande av handel,

hantverk, industriell rörelse eller annan förvärvsverksamhet. Ett flertal

remissmyndigheter har anmärkt, att skydd bör beredas även statliga och

kommunala organ ävensom ideella föreningar och andra liknande samman­

slutningar, som förhyrt lägenhet för annat ändamål än förvärvsverksamhet.

Även jag finner tillräckliga skäl icke förekomma att utesluta dessa hyres­

förhållanden.

Då lagen alltså torde böra omfatta även de sist angivna upplåtelserna,

synes det icke motiverat att låta dess tillämplighet generellt bero av det

ändamål för vilket lägenheten förhyrts. En dylik gränsdragning skulle ute­

sluta endast ett fåtal hyresförhållanden. Gränsen torde vidare icke kunna

dragas skarpt, varför svårigheter kan befaras uppkomma vid den praktiska

tillämpningen. I den mån ändamålet med upplåtelsen icke är av den art,

att det ter sig motiverat att samhället ingriper till hyresgästens skydd, kom­

mer hyresgästen ändock, enligt de regler som jag i det följande vill förorda,

icke att kunna tilltvinga sig nytt hyresavtal.

Däremot anser jag, i likhet med vad som förordats i departementsprome­

morian, att lagen icke bör gälla, då lägenhet upplåtits till bostad i en- eller

tvåfamilj shus. Härför talar först och främst, att besittningsskyddet om

möjligt icke bör omfatta andra lägenheter än sådana, som typiskt sett är

avsedda för uthyrning. I fråga om tvåfamiljshus gör sig denna synpunkt vis­

serligen icke gällande för mer än en av lägenheterna. I vad angår den lä­

genhet, som icke är avsedd för ägarens begagnande, föreligger emellertid

andra skäl för att besittningsskyddet icke skall gälla. Hyresförhållandet får

nämligen här oftast sin prägel av den nära personliga kontakten mellan

hyresvärd och hyresgäst. Det synes därför icke lämpligt, att hyresvärden

skall vara i princip nödsakad att medge hyresgästen nytt hyresavtal, om

misshälligheter uppkommit dem emellan.

Från lagens tillämplighetsområde torde vidare böra undantagas upplå­

telse av lägenhet till bostad i möblerat skick. För att stadgandet skall vara

tillämpligt räcker det givetvis icke med att hyresvärden placerat enstaka

möbler i lägenheten utan lägenheten måste verkligen ha möblerad ka­

raktär. En sådan upplåtelse har i regel icke den varaktighet, som eljest mer­

endels präglar bostadsupplåtelser. Omfattar upplåtelsen en hel bostads­

lägenhet, är det i allmänhet fråga om uthyrning i andra hand under tid,

då huvudhyresgästen är bortrest eller eljest förhindrad att nyttja lägen­

heten. Hinder bör icke resas mot att denne vid hyrestidens utgång återtar

besittningen av lägenheten.

Upplåtelse av del av bostadslägenhet i möblerat skick har nära nog un­

dantagslöst karaktär av underuthyrning. Hyresvärden-huvudhyresgästen

bor merendels själv i lägenheten. Han kan behöva den uthyrda delen av

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

77

ningsförhållande, alltså t. ex. även då en anförvant till arbetsgivaren upp­

låtit lägenhet åt en anställd i denna hans egenskap.

Såsom förordats i promemorian bör vidare hyresgästen icke äga påkalla

nytt hyresavtal, om huset skall rivas. För att förebygga att lagen kringgås

torde dock böra fordras att vederbörligt rivningstillstånd föreligger. Där­

emot skulle det föra för långt att — såsom förordats i vissa remissyttranden

— kräva, att hyresvärden anvisar hyresgästen annan godtagbar bostad. Jag

vill erinra om att avsikten icke är att låta lagen träda i tillämpning i ort,

där en utpräglad bostadsbrist råder. Från flera håll har hävdats, att med

rivning bör likställas ombyggnad av huset. Ett sadant stadgande skulle emel­

lertid öppna en möjlighet för hyresvärden att i illojalt syfte tvinga en hyres­

gäst att flytta genom att igångsätta en måhända mindre angelägen ombygg­

nad. Om hyresvärden har behov att disponera över lägenheten för att kunna

utföra en motiverad ombyggnad, bör dock en tillämpning av det generella

undantagsstadgandet ofta medföra att hyresgästen icke kan tvinga sig kvar

i lägenheten.

Såsom antvtts vid upprepade tillfällen i det föregående måste lagen, ut­

över de undantagsbestämmelser för vilka nu redogjorts, innehålla ett mera

allmänt avfattat stadgande om möjlighet för hyresvärden att motsätta sig

att hyresgästen erhåller nytt hyresavtal. Det är nämligen icke möjligt att i

lagtexten precisera alla de skiftande situationer, då hyresgästens anspråk

på fortsatt besittning av lägenheten kan böra vika inför hyresvärdens mot­

satta intresse. I promemorian har föreslagits att rätt till nytt hyresavtal

icke skall tillkomma hyresgästen, om hyresvärden har ett väsentligt intresse

att kunna förfoga över lägenheten och det icke kan anses strida mot god sed

i hyresförhållanden eller eljest vara obilligt att han fordrar att hyresgästen

skall avflytta. Från flera håll har anmärkts, att stadgandet alltför mycket

kringskär hyresvärdens handlingsfrihet. Även jag finner stadgandet alltför

långtgående. Det torde kunna räcka, om man — i nära anslutning till mot­

svarande stadgande i hyresregleringslagen — föreskriver, att hyresgästen

ej skall äga påkalla nytt hyresavtal, om det icke kan anses strida mot god

sed i hyresförhållanden eller eljest vara obilligt, att hyresvärden fordrar att

hyresgästen skall avflytta.

Vid tillämpningen av detta stadgande måste självfallet stor hänsyn tagas

till läget på hyresmarknaden. I ett läge, då knapphet råder på bostäder

eller lokaler, bör fordras starkare skäl för att hyresgästen skall tvingas

lämna lägenheten. Ä andra sidan bör den omständigheten att hyresgästen

med lätthet kan anskaffa annan likvärdig lägenhet icke ensam för sig vara

tillräcklig för att han skall nödgas vika. Det måste härutöver fordras att

hyresvärden har giltig anledning att påkalla en avflyttning, t. ex. att han

behöver lägenheten till bostad åt sig själv eller åt en nära anhörig eller att

han med hänsyn till uppkomna misshälligheter mellan hyresgästerna i hu­

set skäligen kan fordra, att den ifrågavarande hyresgästen avflyttar. Var

upplåtelsen betingad av ett anställningsförhållande och har hyresvärden-

arbetsgivaren själv bragt anställningsförhållandet till slut, kan omständig­

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

78

heterna i delta läge ofta vara sådana, att hyresvärden skäligen bör kunna

kräva att hyresgästen flyttar. Erinras må också om vad nyss anförts om

det fall, då huset skall ombyggas. Hänsyn bör dock alltid tagas också till

hyresgästens intresse. I fråga om förhyrda affärslokaler måste särskilt upp­

märksammas den förlust, som en flyttning kan komma att medföra för rö­

relsen. Det bör i vart 1 all icke tolereras att hyresvärden driver ut hyresgäs­

ten för att själv tillgodogöra sig den good-will, som rörelsen skapat.

Tvist om rätt till nytt hyresavtal eller om avtalsvillkoren skall enligt pro­

memorian slitas av allmän domstol. Finnes för orten inrättad medlings-

nämnd för hyrestvister, har parterna dock möjlighet att i första hand hän-

vanda sig till nämnden. Kan förlikning ej åvägabringas inför nämnden, får

tvisten därefter hänskjutas till domstol. Åtskilliga remissmyndigheter har

uttalat farhågor för att lagen skall medföra en kraftig ökning av domsto­

larnas arbetsbörda. Man har även menat, att domstolsprocesscn skulle vara

mindre lämpad för slitande av dessa tvister.

Enligt min mening vilar promemorians förslag på en principiellt riktig

grund. Tillämpningen av en lag, som reglerar rättsförhållandet enskilda

emellan, bör under normala förhållanden icke utan tvingande skäl uppdra­

gas åt annat organ än allmän domstol. I förevarande fall skulle man möj­

ligen kunna överväga att låta domstolens prövning omfatta allenast frågan

huruvida rätt till nytt hyresavtal föreligger. Hyresvillkoren skulle däremot

bestämmas av annat organ. En förebild härtill finner man i den ordning som

gäller för s. k. sociala arrenden. Med de regler, som jag i det föregående för­

ordat, bör det emellertid vara möjligt för domstolen att fastställa hyresvill­

koren utan alltför stor omgång. Det synes därför knappast erforderligt att

uppdela avgörandet på olika organ. En sådan ordning skulle för övrigt vara

förenad med vissa praktiska olägenheter.

Vid bedömandet av frågan i vad mån genomförandet av förslaget är ägnat

att öka domstolarnas arbetsbörda bör observeras, att de nya reglerna icke

är avsedda att gälla, där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsäg-

ningsskydd är tillämpliga. Med de förslag, som jag i det föregående till­

styrkt i fråga om avveckling av hyresregleringen, blir tillämplighetsområdet

för de nya reglerna till en början relativt snävt begränsat. Det synes där-

iör icke behöva befaras, att domstolarna skall bli alltför mycket betungade

under den första tiden. De erfarenheter, som kan vinnas under denna tid,

får givetvis beaktas, då fråga framdeles uppkommer om ytterligare avveck­

ling av hyresregleringen. Det bör också bli tillfälle att onipröva hithörande

spörsmål, då man framdeles skrider till att utarbeta definitiva bestämmel­

ser om besittningsskydd.

Jag finner därför icke anledning att nu frångå förslaget att tillämpningen

av lagen skall ankomma på allmän domstol.

Om hyresgästen finnes berättigad till nytt hyresavtal, bör domstolen ha

att fastställa hyresvillkoren efter vad här förut anförts. Enligt promemorian

ankommer det därefter på hyresgästen att välja, om han vill ingå på de be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

79

stämda villkoren eller hellre avflytta. I avbidan på att nytt avtal slutes eller

hyresgästen avflyttar, skall det tidigare avtalet tillämpas. Om hyresgästen

finnes icke vara berättigad till nytt avtal, skall domstolen enligt promemo­

rian kunna medge honom visst anstånd med avflyttningen. Även i detta fall

skall det tidigare avtalet erhålla fortsatt tillämpning.

Såsom anmärkts i ett flertal remissyttranden bereder förslaget hyresgäs­

ten en viss möjlighet att spekulera på hyresvärdens bekostnad. Enligt min

mening bör därför lagtexten icke upptaga någon bestämmelse om rätt för

hyresgästen att välja, om han vill acceptera de av rätten fastställda villko­

ren eller avflytta. Med en sådan ordning synes det knappast erforderligt att,

enligt vad som förordats av vissa remissmyndigheter, tillerkänna hyresvär­

den rätt att uttaga kompletterande hyra för den tid hyresgästen kvarsuttit

efter den tidigare hyrestidens slut. Har hyresgästen tillerkänts rätt till nytt

avtal, bör visserligen det nya avtalet anses slutet först å den dag, från vil­

ken rättens dom skall lända till efterrättelse. Men intet hindrar att avtalet

stipulerar, att den högre hyran skall utgå även för förfluten tid. Eftersom

avtalet såsom regel skall upptaga de villkor, som hyresvärden fordrar, bör

det i förekommande fall vara honom angeläget att kräva, att hyreshöjning­

en skall avse tiden alltsedan det tidigare avtalet löpt ut. Problemet om kom­

pletterande hyra gör sig därför gällande endast för det fall, att hyresgästen

icke erhåller nytt hyresavtal. En rätt för hyresvärden att uttaga komplette­

rande hyra skulle komplicera förfarandet inför domstolen och synes knap­

past påkallad. Det bör räcka med den möjlighet, som 43 § allmänna hyres-

lagen öppnar till undgående av stötande konsekvenser.

I promemorian har slutligen föreslagits, att de nuvarande reglerna i 38—

40 §§ allmänna hyreslagen om skadeståndsskyldighet för hyresvärd i hän­

delse av ogrundad uppsägning skall upphävas. Stort utrymme för tillämp­

ning av dessa regler finns icke i de fall, då den nya lagen blir tillämplig.

Såsom framhållits i vissa remissyttranden kan det dock tänkas situationer,

där skadeståndsreglerna skulle ha en uppgift att fylla. Vidare kan de be­

hövas för sådana hyresförhållanden, som icke omfattas av de nya reglerna.

Jag finner därför icke tillrådligt att nu upphäva dessa regler. Hithörande

spörsmål torde få upptagas vid den blivande översynen av allmänna hyres­

lagen.

De nya reglerna torde böra träda i kraft snarast möjligt. Tidigare tid­

punkt än den 1 juli 1956 kan dock icke förordas. Lagen torde böra gälla

till och med den 30 september 1959.

Lagen bör äga tillämpning å hyresavtal, som slutits före den 1 juli 1956,

allenast om hyrestiden utgår den 30 september 1956 eller senare. Praktiska

olägenheter skulle nämligen uppkomma, om lagen finge tillämpas å äldre

hyresförhållanden, som upphör kort tid efter lagens ikraftträdande.

Såsom redan framhållits bör lagen icke gälla hyresförhållande, varå hy­

resregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd är tillämpliga. Skall

enligt vad därom kan komma att beslutas dessa bestämmelser efter lagens

Kungi. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

81

till lägre belopp även i vissa andra situationer än den i lagen angivna. Det

rör sig om de fall, då någon del av lägenheten eller av de med lägenheten

förenade förmånerna frångått hyresgästen eller då lägenhets underhåll un­

der längre tid försummats med påföljd att lägenheten nedsjunkit i en lägre

klass. Dessa fall saknade egentlig aktualitet vid tiden för lagens tillkomst.

Den allmänna hyreslagens regler om lägenhetens skick m. m. är här icke

till fyllest. Reglerna hänför sig nämligen väsentligen till vad som i det sär­

skilda fallet är avtalat mellan hyresvärd och hyresgäst men tillgodoser icke

det samhällsintresse, som uppbär hyresregleringslagen, d. v. s. att förhind­

ra att knappheten på lägenheter medför en uppressning av hyresnivån.

De hyresreglerande myndigheterna har ansett sig kunna bestämma lägre

grundhyra även i de nu angivna fallen. Frågan om lagenligheten av den

praxis, som här framvuxit, har dock på senare tid föranlett delade mening­

ar. Såsom förordats av hyresregleringskommittén i dess betänkande om hy­

ran för omöblerade lägenheter synes det därför lämpligt att meddela en

uttrycklig bestämmelse för dessa fall.

Utgångspunkten för en lagstiftning i ämnet synes böra vara att, likaväl

som en ökning av lägenhetens värde kan medföra att grundhyran höjes,

bör en minskning av dess värde kunna föranleda att grundhyran sänkes.

Därest minskningen i värdet beror på att en väsentlig del — såsom ett eller

flera rum — frångått lägenheten, torde en ny lägenhet få anses föreligga,

för vilken ny grundhyra skall fastställas. Detta gäller utan varje tvivel re­

dan nu; något särskilt stadgande är därför icke erforderligt för detta fall.

Är det åter mindre betydande förmåner, som fråntagits hyresgästen, såsom

vindskontor, kylskåp eller förmånen av fri trappstädning, ter det sig natur­

ligast att betrakta lägenheten såsom identisk med den tidigare, men grund­

hyran bör här kunna sänkas med skäligt belopp. Alltför obetydliga jämk­

ningar i fråga om förmånerna liksom även ändringar som har tillfällig ka­

raktär bör dock icke föranleda att grundhyran sänkes. Självfallet kan det

understundom vara vanskligt att avgöra, om en ny lägenhet skall anses fö­

religga och ny grundhyra alltså skall bestämmas, eller om endast vissa för­

måner frångått lägenheten, i vilket fall den tidigare grundhyran kan ned­

sättas. Problemet torde sakna praktisk betydelse. Resultatet bör bli i huvud­

sak detsamma vare sig ny grundhyra fastställes eller den tidigare grund­

hyran nedsättes.

Om lägenhetens skick nedgått på grund av att underhållet eftersatts, bör

grundhyran också kunna nedsättas. Liksom för närvarande åtgärder för

normalt underhåll icke kan föranleda att grundhyran höjes, bör emellertid

brister i fråga om det löpande underhållet ej få medföra att grundhyran

sänkes. För att så skall få ske bör krävas, att underhållet eftersatts under

en längre följd av år med påföljd att lägenheten nedsjunkit i en lägre klass.

Möjligheterna att höja grundhyran och att sänka den bör i görligaste mån

vara lika.

Jag vill därför förorda, att andra stycket av 3 § hyresregleringslagen änd­

ras så, att däri utsäges att grundhyran skall kunna nedsättas även i det fall,

(>

Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 168

83

dantaga bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse. Nyssnämnda stad­

ga anvisar emellertid en annan utväg. Flertalet bestämmelser i författningen,

däribland den som stadgar att för rörelsen kräves länsstyrelsens tillstånd,

äger tillämpning endast å större hotell och pensionat. Särskilt tillstånd kräves

icke för rörelse, för vilken användes byggnad eller lägenhet, som innehåller

högst fyra för gästers härbärgerande avsedda rum och icke är avsedd för

mottagande samtidigt av flera gäster än åtta, under förutsättning tillika

att byggnaden eller lägenheten icke utgör del av hotell eller pensionat av

större omfattning. En tillfredsställande avgränsning synes kunna vinnas,

därest man från hyresregleringslagen undantar bostadsupplåtelse i sådan ho­

tell- eller pensionatrörelse, för vilken tillstånd kräves enligt stadgan den 8 juni

1917. Kvar kommer då att stå endast de allra minsta hotellen och pensionaten

eller med andra ord just de fall, där gränsen mot de vanliga möblerade rum­

men är i viss mån flytande. Jag vill förorda, att första stycket ändras i en­

lighet med det nu anförda.

I andra stycket torde böra upptagas den regel, som i det föregående till­

styrkts, om att bestämmelserna om hvreskontroll i allmänhet icke skall äga

tillämpning på upplåtelse av lägenhet i hus för vilket statligt lån framdeles

beviljas. Såsom hyresregleringskommittén anfört bör det i de fall, då grund­

hyra undantagsvis skall fastställas för lägenhet i sådant hus, icke vara nöd­

vändigt att hyresnämnden uppgör en fullständig nybyggnadskalkyl. Viss

hänsyn bör dock tagas till byggnadskostnaderna. — Enligt 7 § hyresregle­

ringslagen äger hyresnämnd under vissa förutsättningar förlänga hyresför­

hållande mot den hyra, som hyresvärden enligt vad i 2—6 §§ sägs äger

betinga sig, och på de villkor i övrigt, som finnes skäliga. Av stadgandet

torde följa att, om bestämmelserna i 2—6 §§ icke är tillämpliga, hyresnämn­

den har att vid förlängning av hyresförhållandet bestämma hyran till skäligt

belopp. År hyran maximerad enligt beslut av lånemyndighet, bör hyresnämn­

den kunna godtaga den bestämda hyran som skälig.

övergångsbestämmelserna till hgresregleringslagen.

I andra stycket sjunde punkten är för närvarande upptagna vissa bestäm­

melser, som hänför sig till tiden efter det lagen upphört att gälla. Då det

synes lämpligt alt samtliga bestämmelser, som avser förhållandena efter det

hyresregleringen upphört, återfinnes i en och samma lag, torde de nu ifrå­

gavarande stadgandena böra överflyttas till lagen med vissa bestämmelser,

som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört.

övergångsbestämmelserna till nn ifrågavarande lag.

Till en lag, som innefattar bestämmelse om förlängning av hyresregle­

ringslagen, torde liksom vid föregående förlängningstillfällen böra fogas

övergångsbestämmelser av innebörd att ansökan om förlängning av hyres­

förhållande eller övertagande av hyresrätt, som avser tid efter lagens hit­

tillsvarande giltighetstid, må göras inom vass kortare tid efter det förläng­

ningslagen blivit utfärdad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

85

varande föreligger i den mån hyresregleringslagen icke tillika är tillämplig,

kommer att i betydande utsträckning undanröjas genom de stadganden som

föreslås i 2 § andra stycket lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt

hyresavtal. Skall bestämmelserna förlänas permanent giltighet, torde de

emellertid böra inarbetas i annan lagstiftning, närmast kanske i giftermåls-

balken. Fråga härom torde få upptagas i annat sammanhang. I avbidan här­

på synes bestämmelsernas giltighetstid böra förlängas med ett år.

Hyresregleringskommittén har i sitt slutbetänkande föreslagit viss utvidg­

ning av lagens tillämplighetsområde. Såsom framgår av det redan anförda

gäller lagen vid hemskillnad, äktenskapsskillnad och återgång av äktenskap

men däremot icke i den situation som inträder, då äktenskap upplöses ge­

nom ena makens död. Ej heller är 8 a § tredje stycket hyresregleringslagen

här tillämpligt. Kommittén förordar att lagen den 28 maj 1948 ävensom nyss

angivna stadgande i hyresregleringslagen ändras så, att de kommer att om­

fatta även detta fall.

Bakgrunden till stadgandena i lagen den 28 maj 1948 ävensom det samti­

digt tillkomna tredje stycket i 8 a § hyresregleringslagen var (jfr prop.

212/1948 s. 31—43) att det yppats tvekan, huruvida hyresrätt kunde anses

ingå i giftorättsgemenskapen eller, om äldre giftermålsbalken var tillämp­

lig, i den samfällda egendomen och alltså vara av natur att böra medtagas

vid bodelning eller skifte. I fråga om äktenskap, varå reglerna i nya gifter­

målsbalken var tillämpliga, tillkom också att det kunde ifrågasättas, huru­

vida icke — även om hyresrätten ansågs ha karaktär av giftorättsgods —

hinder mötte mot att vid bodelning tillägga den make hyresrätten, som av-

sociala och andra skäl var närmast därtill, om han icke själv träffat hyres­

avtalet. Enligt 13 kap. 13 § giftermålsbalken gäller nämligen, att en var av

makarna är berättigad att vid bodelningen få på sin lott den till hans gifto­

rättsgods hörande egendom, som han själv önskar. Då det i regel är man­

nen, som tecknat sig som hyresgäst i förhållande till hyresvärden, kom han

vid dessa förhållanden vid tvist om lägenheten merendels att intaga en star­

kare ställning än hustrun. Detta ansågs som otillfredsställande. Ur social

synpunkt bedömdes det som angeläget, att bostaden efter skilsmässan skulle

få användas av den av makarna som bäst behövde den. Vidare borde den

make, som fått hyresrätten sig tillagd, ha möjlighet att övertaga lägenheten

även mot hyresvärdens vilja.

Dessa synpunkter, som alltså var vägledande vid tillkomsten av de nuva­

rande bestämmelserna, gör sig gällande även i den situationen att äkten­

skapet upplöses genom makes död och tvist uppstår mellan efterlevande

maken och den andres arvingar om rätten till lägenheten. Det är sålunda ej

heller här klart, om hyresrätten kan upptagas i bodelning eller skifte, och

— även om så kan ske — möter samma svårigheter genom stadgandet i 13

kap. 13 § giftermålsbalken. Den rätt att bestämma vilket giftorättsgods som

skall falla på den egna lotten tillkommer nämligen efter makes död hans

arvingar. Det må också framhållas att, om giftorätt icke förekom mellan

makarna och den efterlevande icke är arvinge eller testamentstagare, han

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

87

4 §.

Bestämmelserna i denna paragraf har hämtats från övergångsbestämmel­

serna till bostadsrättskontrollagen. Angående en ändring, som i samband

därmed verkställts, får jag hänvisa till den allmänna motiveringen.

5 §.

Här upptages den i det föregående förordade bestämmelsen om att ärende,

som avses i hyresregleringslagen eller bostadsrättskontrollagen under vissa

förutsättningar skall även efter avvecklingen handläggas och avgöras i den

ordning, som förut gällt. Av bestämmelsen följer, att hyresnämnd skall fin­

nas även under tiden närmast efter det hyresregleringen upphört i orten.

Utan särskilt stadgande torde vara tydligt att nämnden skall upphöra när

ärende, som avses i denna paragraf, icke längre kan förekomma.

6 och 7 §§.

Bestämmelserna i dessa paragrafer har hit överflyttats från övergångs­

bestämmelserna till hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen. I

samband därmed har vissa redaktionella jämkningar verkställts, varjämte i

6 § ett undantag måst göras för de fall som avses i 2—4 §§.

Förslaget till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till

nytt hyresavtal

1 §•

Denna paragraf, som motsvarar 2 § i promemorian, upptar den grundläg­

gande bestämmelsen om rätt för hyresgäst att erhålla nytt hyresavtal. Hov­

rätten över Skåne och Blekinge har påpekat, att stadgandet enligt ordaly­

delsen blir att tillämpa även i sådana uppsägningsfall, som avses i 28 § all­

männa hyreslagen och 133 § utsökningslagen. Enligt hovrättens mening

kan lämpligheten av denna lösning ifrågasättas. De angivna lagrummen in­

nehåller bestämmelser om rätt för ny ägare att under vissa förutsättningar

uppsäga hyresgästen. Enligt min mening bör hyresgästen även i dessa fall

äga påkalla nytt hyresavtal. En sådan rätt berövar icke nye ägaren möjlig­

heten att tillgodogöra sig det ekonomiska utbytet av fastigheten och de skä­

liga anspråk han må ha att själv få disponera lägenheten kan också beaktas.

2

§•

Paragrafen motsvarar 3 § i promemorian efter en i huvudsak formell

överarbetning.

I första stycket behandlas det fall, att två hyresgäster gemensamt förhyrt

en lägenhet till bostad eller för annat ändamål. Rätten till nytt hyresavtal

bör då tillkomma dem gemensamt. Om emellertid en av dem icke vill be­

gagna sig av rätten till nytt hyresavtal, bör den andre ensam kunna påford­

ra sådant avtal. Härför måste dock fordras, att hyresvärden skäligen kan

åtnöjas därmed, d. v. s. att förändringen å hyresgästsidan icke länder hyres­

värden till påtagligt men. Hyresvärden bör icke vara skyldig finna sig i att

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

91

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreg­

lering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. m., så ock om fortsatt gil­

tighet av samma lag;

3) lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning

m. m.;

4) lag med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresreglering­

en upphört; samt

5) lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

96

rande av skiljemän, utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skilje­

domen, är utan verkan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

9 §.

Förbehåll, som strider mot vad som stadgas i denna lag, är utan verkan

mot hyresgästen.

¹⁰ §.

Bestämmelserna i denna lag skola icke äga tillämpning,

a) då lägenhet upplåtits till bostad i en- eller tvåfamilj shus;

b) då lägenhet upplåtits till bostad i möblerat skick; eller

c) då fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd bo­

stadslägenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956 och gäller till och med den 30

september 1959. Lagen skall dock icke gälla i den mån bestämmelserna i 7,

8 eller 8 a § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. äro tillämpliga

på hyresförhållandet.

Är hyresavtalet slutet före lagens ikraftträdande, skall lagen äga tillämp­

ning allenast om hyrestiden utgår den 30 september 1956 eller senare. Har

i fall, som nu är sagt, hyresvärden före den 1 juli 1956 lämnat hyresgästen

meddelande som avses i 4 §, må talan om nytt hyresavtal väckas senast

den 14 juli 1956. Har tvisten senast den 14 juli 1956 hänskjutits till nämnd,

som avses i lagen den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister, må dock, om

förfarandet inför nämnden icke leder till förlikning, talan väckas senast

två veckor efter det förfarandet inför nämnden avslutats.

Upphöra bestämmelserna i 7, 8 eller 8 a §§ lagen den 19 juni 1942 om hy­

resreglering m. m. att gälla i viss ort eller eljest, äger Konungen meddela

de föreskrifter, som erfordras för bringande i tillämpning av denna lag.

Bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till

fast egendom skall icke gälla hyresförhållande, varå denna lag äger till-

lämpning.

Har tvist om nytt hyresavtal hänskjutits till nämnd, som avses i lagen

den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister, och avslutas förfarandet inför

nämnden utan att förlikning åvägabragts, skall skriftlig underrättelse här­

om med angivande av dagen, då förfarandet avslutades, av nämndens ord­

förande genast överlämnas till parterna eller ock senast nästa dag till dem

översändas i rekommenderade brev. Har part hos nämnden anlitat befull-

mäktigat ombud, må underrättelse i stället tillställas ombudet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

97

Bilaga

A

Vid departementspromemorian fogade

författningsförslag

1) Förslag

till

Lag

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas som följer.

¹ §•

Denna lag äger tillämpning, då lägenhet förhyrts till bostad eller för dri­

vande av handel, hantverk, industriell rörelse eller annan förvärvsverksam­

het, dock icke,

a) där fråga är om bostad, som är förenad med allmän tjänst;

b) där i hus, som icke omfattar fler till bostad avsedda lägenheter än två

familjebostäder och två andra bostadslägenheter, hyresgäst av husets ägare

förhyrt lägenhet till bostad; eller

c) där lägenhet förhyrts till bostad i möblerat skick.

2

§.

Hyresgästen äger rätt att, då hyrestiden till följd av uppsägning eller el­

jest går till ända, erhålla nytt hyresavtal enligt vad i denna lag stadgas. Så­

dan rätt tillkommer dock icke hyresgästen,

a) om hyresrätten är förverkad;

b) om hyresgästens behov av lägenheten måste anses ringa;

c) om upplåtelsen var betingad av att hyresgästen var anställd i hyres­

värdens tjänst och hyresgästen själv lämnat anställningen eller eljest givit

anledning till dess upphörande samt synnerliga skäl icke tala för att hyres­

gästen ändock bör äga rätt till nytt hyresavtal;

d) om huset skall rivas; eller

e) om hyresvärden eljest har ett väsentligt intresse att kunna förfoga

över lägenheten och det icke kan anses strida mot god sed i hyresförhållan­

den eller eljest vara obilligt att han fordrar att hyresgästen skall avflytta.

3 §.

År lägenhet förhyrd av två eller flera gemensamt och vill någon av dem

icke tillgodonjuta nytt hyresavtal, skall rätt till sådant avtal tillkomma den

7 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 16S

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

2) Förslag

till

Lag

om ändring i 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om

nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, dels att 3 kap. 6 § lagen den 14 juni 1907 om nytt­

janderätt till fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an-

gives, dels ock att 38—40 §§ i samma kapitel2 skola upphöra att gälla, i följd

varav även överskriften framför 38 § skall utgå.

6

§•

Har vid —--------obestämd tid.

Vad nu är sagt skall icke gälla hyresförhållande, varå lagen om rätt i

vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal äger tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1956; dock skola bestämmelserna i

3 kap. 38—40 §§ lagen om nyttjanderätt till fast egendom alltjämt gälla,

där hyresavtal, som slutits före den 1 juni 1956, upphört eller skall upphöra

före den 30 september samma år.

1 Senaste lydelse av 3 kap. 6 § se SFS 1939: 364.

2 Senaste lydelse av 3 kap. 38— 40 §§ ävensom överskriften framför 38 § se SFS 1939: 364.

103

förslaget i dessa delar. Lagrådet har ej heller någon erinran mot förslaget

att hyresregleringslagen med däri gjorda ändringar skall förlänas förlängd

giltighet.

i §■

Under hänvisning till vad som nedan yttras beträffande förslaget till lag

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal förordar lagrådet att

första stycket i paragrafen lämnas oförändrat samt att i ett nytt tredje

stycke upptagas bestämmelser av innebörd, att Kungl. Maj :t beträffande

viss ort eller del därav äger förordna att lagen icke vidare skall äga tillämp­

ning eller att, med uteslutande av övriga stadganden i lagen, skola tillämpas

bestämmelserna i 7, 8 och 8 a §§, 13—22 §§ samt 25—31 §§.

26

§.

I fråga om den föreslagna bestämmelsen rörande hyrorna i statsbelånade

nya hus — vilken icke innebär någon egentlig avveckling av hyreskontrol-

len men medför en i och för sig lämplig förenkling av förfarandet vid hyres-

sättningen — har departementschefen i remissprotokollet anfört, att enligt

vad chefen för socialdepartementet uttalat i årets statsverksproposition de

lånebeviljande organen förutsättas icke skola utöva kontroll över hyran för

affärslokaler i hus som framdeles byggas. I anslutning härtill uttalas i re­

missprotokollet vidare, att det torde vara utan nämnvärd praktisk betydelse

att hyreskontrollen, därest berörda förslag genomföres, helt häves för dy­

lika lokaler. Härvid hänvisas till att på grund av byggnadskostnadernas stor­

lek de hyror som medgivas för affärslokaler i nybyggda hus redan nu upp­

gå till så höga belopp, att det i praktiken torde vara svårt att utfå den le­

gala hyran.

Genomföres det remitterade förslaget skulle alltså mellan affärslokaler i

statsbelånade nya hus och dylika lokaler i andra nya hus uppkomma den

olikheten, att hyrorna för de förra bli helt fria medan de senare alltjämt

skola vara underkastade hyreskontroll. Att göra en sådan åtskillnad synes

principiellt stötande och bör därför undvikas. Då den i remissprotokollet

anförda synpunkten torde äga giltighet även beträffande affärslokaler i nya

hus som icke äro statsbelånade, erbjuder sig möjligheten att undantaga

jämväl dessa från hyreskontrollen. I samband med behandlingen av kom­

mitténs förslag om kategorimässiga undantag från lagens tillämpning har

emellertid departementschefen uttalat att i fråga om affärslokaler och and­

ra dylika lägenheter det vore uppenbart, att en avveckling i enlighet med

kommitténs förslag i dagens läge skulle komma att medföra olägenheter,

som icke helt skulle kunna motverkas genom reglerna om besittningsskydd.

Med hänsyn härtill anser sig lagrådet icke böra hemställa om den utvidg­

ning av undantaget från hyresregleringen som ovan antytts. I stället för­

ordas sådan jämkning av förslaget beträffande de statsbelånade husen, att

bestämmelsen blott får avseende å lägenheter, för vilka låneorganen angivit

den hyra som må uttagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

Förslaget till lag angående ändring i lagen om kontroll av upplåtelse och

överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om fortsatt giltighet

av samma lag

Under hänvisning till vad som nedan yttras beträffande förslaget till lag

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal förordas, att 1 § i nu

förevarande lag jämkas så, att bestämmelserna i lagen skola äga tillämp­

ning i ort, där 2—6 §§ hyresregleringslagen äro gällande.

Förslaget till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Förevarande lagförslag har sin grund i den uppfattningen att den all­

männa hyreslagen i alltför begränsad utsträckning tillgodoser hyresgästens

intresse av att kunna få kvarsitta i lägenheten även efter den avtalade hy­

restidens utgång. De föreslagna reglerna — vilka icke äro avsedda att gälla

där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd äro tillämp-

liga syfta till att avhjälpa de brister i nämnda hänseende, varmed den

allmänna hyreslagen anses vara behäftad. För att iakttaga all försiktighet

har det ansetts lämpligast att låta den nya lagstiftningen gälla som ett pro­

visorium för de närmaste åren. Definitiva regler om besittningsskydd för

hyresgäst avses skola utarbetas i samband med en tillämnad översyn av

den allmänna hyreslagen, bland vars bestämmelser de därefter skola ingå.

Förslaget bör sålunda ses mot bakgrunden av de bestämmelser i ämnet

som återfinnas i den allmänna hyreslagen, vilken såsom 3 kap. ingår i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Bestämmelserna fin­

nas upptagna i 38—40 §§ nämnda kapitel. I motsats till de föreslagna nya

reglerna tillförsäkra de icke hyresgästen någon rätt att även mot hyres­

värdens vilja sitta kvar i lägenheten efter utgången av avtalad hyrestid.

Till skydd mot ogrundad uppsägning från hyresvärdens sida har i stället för

vissa fall stadgats skadeståndspåföljd för hyresvärden om förlängning av

ett hyresförhållande ej kommer till stånd. Den huvudsakliga innebörden av

bestämmelserna är att hyresvärden, om han i strid mot god sed vägrar att

förlänga hyresförhållandet eller för sådan förlängning uppställer otillbör-

ligt villkor, skall ersätta hyresgästens flyttningskostnader samt i fråga om

affärslägenhet gottgöra hyresgästen vass good-will som hyresvärden till­

godogör sig. Bestämmelserna kompletteras av stadgandet i 43 §, att om till-

lämpning av villkor som upptagits i hyresavtal är uppenbarligen stridande

mot god sed i hyresförhållanden eller eljest otillbörlig, villkoret må jämkas

eller lämnas utan avseende.

Nu omförmälda bestämmelser — vilka avses skola gälla även efter de före­

slagna nya reglernas ikraftträdande — tillkommo genom 1939 års lagstift­

ning angående ändring i vissa delar av lagen om nyttjanderätt till fast egen­

dom. Såsom omtalas i remissprotokollet diskuterades frågan om besitt­

106

för av hyresgästen bekostade reparationer. Å andra sidan är det tydligt, att

om besittningsskyddet utformas som en verklig kvarboenderätt, en sådan

anordning måste medföra, förutom en viss risk för menlig inverkan å bo­

stadsproduktionen, även andra påtagliga nackdelar. Skyddet måste förbin­

das med viss hyreskontroll, som lätt kan mer eller mindre få karaktären av

hyresreglering. Dessutom måste regelsystemet bli tämligen invecklat och

därjämte ägnat att i olika avseenden komplicera rättsförhållandet mellan

hyresvärd och hyresgäst. Reglerna kunna därför understundom bli svåra

att tillämpa. Vidare är att märka att systemet med skadeståndsskyldighet

medför den fördelen att befogenheten av hyresvärdens avböjande av fort­

satt hyresförhållande blir föremål för prövning i efterhand, vilket ofta nog

medger ett säkrare bedömande.

Såsom framhållits under remissbehandlingen berör en lagstiftning om be­

sittningsskydd för hyresgäster frågor som äro av utomordentlig vikt icke

endast för parterna på hyresmarknaden utan för hela samhället. De intres­

seavvägningar som måste göras tarva grundliga överväganden. I remisspro­

tokollet uttalas också att en lagstiftning på detta område är förenad med

betydande vanskligheter. Det ter sig under sådana förhållanden föga ända­

målsenligt att nu, med föregripande av den utredning som departements­

chefen avser att igångsätta, genom provisorisk lagstiftning meddela bestäm­

melser om hur besittningsskyddet skall vara beskaffat. Till stöd för försla­

get anföres i remissprotokollet att de praktiska erfarenheter som kunna

vinnas under den provisoriska lagens tillämpning böra kunna bli till nytta

då det senare gäller att antaga slutgiltiga regler i ämnet. Detta må vara rik­

tigt, såvitt meningen är att pröva allenast hur de nya reglerna verka. Att

märka är emellertid, att med den föreslagna ordningen det aldrig skulle bli

utrönt hur pass effektivt skydd mot obefogade uppsägningar den allmänna

hyreslagens nu gällande, så sent som 1939 tillkomna regler äro i stånd att

ge under normala förhållanden; det kan starkt ifrågasättas om förfarings­

sättet överensstämmer med grundsatsen, att avtalsfriheten ej bör inskrän­

kas mera än som betingas av ett påvisbart behov. Därjämte må framhållas

att den provisoriska lagstiftningens tillämplighetsområde sannolikt under

avsevärd tid framåt skulle bli mycket begränsat.

Emellertid torde anledningen till att provisoriska regler föreslås främst

vara att söka däri, att lagstiftningen är avsedd ej blott för normala förhål­

landen utan även för övergången från hyresregleringen till en friare hyres­

marknad. Om hyresregleringens avveckling, såsom departementschefen för­

ordat och även enligt lagrådets mening är önskvärt, skall kunna påbörjas

innan full balans inträtt mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter, torde

det vara skäl att i orter, där det fortfarande råder viss bostadsbrist, under

en övergångstid bibehålla ett starkare uppsägningsskydd än det som den

allmänna hyreslagens regler erbjuda.

Vare sig den föreslagna lagstiftningen bör ses företrädesvis ur synpunk­

ten, att den är avsedd att reglera hur hyresgästs besittningsskydd skall vara

beskaffat under normala förhållanden, låt vara blott provisoriskt, eller den

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

107

bör betraktas huvudsakligen som en övergångslagstiftning, synes den ord­

ning som där stadgas vara behäftad med så allvarliga brister att den svår­

ligen kan godtagas. Härvid åsyftas framför allt de föreslagna reglernas in­

verkan på rättsförhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst.

Om hyresvärden begär hyra som avsevärt överstiger hyran för jämför­

liga lägenheter i orten eller hans krav eljest är otillbörligt, skall enligt 3 §

i förslaget det tidigare hyresavtalet erhålla fortsatt tillämpning även om

den hyra avtalet upptar är onormalt låg. Någon jämkad hyresersättning

skall domstolen — utom i vissa undantagsfall soin nedan skola beröras •—

ej kunna fastställa. Enligt lagrådets mening är en sådan ordning obillig

mot hyresvärden. Det är en allmän rättsgrundsats att en part icke enbart

på den grund, att han krävt för mycket, skall lida inskränkning i vad som

eljest skulle tillkommit honom. Uppenbarligen kan det ibland vara svårt

för hyresvärden att bedöma vilket hyresbelopp som kan anses godtagbart;

inte minst torde detta gälla beträffande affärslägenheter. Ordet »avsevärt»

har en tämligen obestämd innebörd, och vilka lägenheter som äro »jämför­

liga» med den som är i fråga kan vara tveksamt. Att hyresvärden icke hållit

sig på den säkra sidan behöver ej bero på något klandervärt profitbegär.

Fastigheten har kanske dragit sådana kostnader att kravet ur den syn­

punkten är att beteckna som måttligt.

Såsom redan antytts kan dock hyresvärden i vissa fall, trots att han be­

gärt högre hyra än som kan fastställas enligt 3 § i förslaget, efter skälig-

hetsprövning få sig tillerkänd högre hyra än den sist avtalade. Förutsätt­

ning härför är enligt 43 § allmänna hyreslagen, att han förmår visa att

den gamla hyran bör anses till den grad låg, att fortsatt tillämpning därav

är uppenbarligen otillbörlig. Det säger sig emellertid självt, att om det tidi­

gare hyresavtalet ej gällt under lång tid, den däri upptagna hyran endast i

sällsynta undantagsfall kan anses uppenbarligen otillbörlig, även om den

uppenbarligen understiger normal hyra.

Obilligheten mot hyresvärden framträder än klarare i belysning därav,

att om den gamla hyran verkligen visas vara uppenbarligen otillbörligt låg,

hyresgästen — såsom naturligt är — icke på den grund att han å sin sida

åberopat ett otillbörligt avtal behöver riskera att hyran fastställes till högre

belopp än som finnes skäligt.

Såsom otillfredsställande framstår också, att om hyresvärden begärt hög­

re hyra än som kan fastställas och hyresgästen i anledning därav väckt ta­

lan om nytt hyresavtal men i rättegången förklarat sig villig att betala viss

hyra som är högre än den gamla, domstolen trots allt skall vara hänvisad

att fastställa den gamla hyran. Domstolarna synas ej böra tvingas att, oak­

tat parterna principiellt äga förfoga över tvisteföremålet, giva domar som

stå i strid mot båda parternas uttalade vilja.

Även i andra hänseenden än beträffande storleken av hyran i det nya hy­

resavtalet synas de föreslagna reglerna kunna leda till otillfredsställande

resultat. Härom hänvisas till vad som anföres i fortsättningen. Enligt lag­

rådets mening måste en ny lagstiftning om besittningsskydd för hyresgäst

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

108

iöregås av en allsidigare och mera ingående utredning än den som ligger

till grund för förevarande lagförslag.

På grund av det anförda finner lagrådet icke tillrådligt att besittnings­

skyddet för hyresgäst under normala tider ens provisoriskt regleras i en­

lighet med förevarande lagförslag. Såsom av det följande framgår synes

törslaget icke heller innefatta en tillfredsställande ordning för övergången

från reglerad till fri hyresmarknad. Lagrådet avstyrker förty att förslaget

upphöjes till lag.

Fråga uppkommer då, vilka bestämmelser som i stället erfordras för att

efter hyreskontrollens avveckling i orter, där viss bostadsbrist fortfarande

råder, förmedla övergången till en fri hyresmarknad.

Den ordning som enligt förevarande lagförslag skulle gälla torde fram­

förallt i två hänseenden vara mindre väl lämpad för ifrågavarande ända­

mål. Det synes för det första antagligt, att den genom sin stela reglering ej

skulle på ett tillfredsställande sätt främja anpassningen efter läget på hy­

resmarknaden. I följd härav skulle den kunna medföra, i vissa fall att hy-

resläget bleve för länge fastlåst vid den förutvarande hyresnivån, i andra

fall åter att hyrorna alltför snabbt ginge i höjden. För att icke någon av

dessa tendenser skall kunna göra sig för starkt gällande bör under över­

gångstiden, när hyresvärd och hyresgäst ej kunna enas, ett efter marknads­

läget anpassat skäligt belopp kunna fastställas.

För det andra kan lämpligheten av att nu ifrågavarande uppgifter över­

lämnas åt de allmänna domstolarna ifrågasättas. Redan den ökade arbets­

belastning som skulle komma att påläggas domstolarna talar mot att pröv­

ningen skulle ankomma på dem. Det synes föga sannolikt att storstädernas

underrätter skulle kunna bemästra dessa nya uppgifter utan ansenlig för­

stärkning av deras organisation. Dessutom skulle rättegångsförfarandet

medföra att tvisterna komme att draga alltför långt ut på tiden med alla

de olägenheter som därav bleve en följd. Slutligen skulle rättegångskostna­

derna ofta nog komma att stiga till betydande belopp.

\ idare bör beaktas önskvärdheten av att nya bestämmelser, medförande

allehanda tillämpningsproblem och svårigheter, icke i onödan tillskapas.

Det anförda synes närmast anvisa den utvägen, att i orter där så finnes

påkallat hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd m. in.

under en övergångstid erhålla fortsatt tillämpning efter det själva hyres-

kontrollen avskaffats. Enligt förslaget angående ändringar i hyresregle­

ringslagen skall motsvarande ordning gälla beträffande statsbelånade hus,

och något lagtekniskt hinder mot att det förfares på enahanda sätt beträf­

fande den regionala avvecklingen torde ej föreligga. Även om en något mind­

re ingripande prövning än ifrågavarande bestämmelser förutsätta skulle

kunna vara tillfyllest synes, med hänsyn till önskvärdheten av att icke nya

regler bli att tillämpa under övergångstiden, de gällande bestämmelserna

höra godtagas. Väl måste det anses som en olägenhet, att hyresnämnderna

skulle behöva bibehållas ännu en tid. Emellertid torde det remitterade för­

slagets genomförande mångenstädes göra det nödvändigt att inrätta hyres-

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

109

medlingsnäinnder i hyresnämndernas ställe. Särskilt i betraktande härav

synes berörda olägenhet ej kunna tilläggas avgörande betydelse.

Ehuru det i och för sig är önskvärt, att hyresregleringen i sin helhet upp­

hör snarast möjligt, synes det i förevarande läge — när å ena sidan ett

förstärkt besittningsskydd erfordras för att möjliggöra avveckling av själva

hyreskontrollen samt å andra sidan utredning avses skola ske rörande de­

finitiva regler om besittningsskydd — avgjort framstå såsom lämpligare

att tills vidare låta hyresregleringslagens bestämmelser i detta hänseende

fortfarande gälla än att på kort sikt genomföra nya provisoriska föreskrif­

ter.

Lagrådet förordar därför att i hyresregleringslagen vidtagas ändringar i

syfte att möjliggöra, i den mån det finnes erforderligt, att å ort, där hyres-

kontroll icke vidare behövs, emellertid fortfarande skola kunna tillämpas

lagens bestämmelser om ogiltigförklarande av uppsägning, förlängning av

hyresavtal och övertagande av lägenhet ävensom de föreskrifter nu nämnda

tillämpning påkallar.

För genomförandet av vad sålunda förordats torde Kungl. Maj :t genom

bestämmelser i 1 § hyresregleringslagen böra bemyndigas förordna icke

blott, såsom det remitterade förslaget angående ändring i lagen innebär, att

denna skall upphöra att äga tillämpning i viss ort eller del därav, utan även

att i viss ort eller del därav skola, med uteslutande av övriga stadganden i

lagen, tillämpas bestämmelserna i 7, 8 och 8 a §§, 13—22 §§ samt 25—31 §§.

Lämpligast synes vara att de nya bestämmelserna upptagas i ett nytt tredje

stycke i 1 §.

Enligt 7 § hyresregleringslagen äger hyresnämnd under vissa förutsätt­

ningar förlänga hyresförhållande mot den hyra som hyresvärden enligt 2—6 §§

äger betinga sig och på de villkor i övrigt som finnas skäliga. Av stadgandet

torde följa, såsom departementschefen anfört beträffande de statsbelånade

husen, att om 2—6 §§ icke äro tillämpliga, hyresnämnden har att vid för­

längning av hyresförhållandet bestämma hyran till skäligt belopp. Några när­

mare föreskrifter rörande prövningen torde icke kunna givas. Att hyran för

jämförliga lägenheter bör beaktas är självfallet. Likaledes synes uppen­

bart att, såsom departementschefen uttalat i fråga om den föreslagna

domstolsprövningen, hyresnämnderna icke skola lägga hinder i vägen för eu

skälig uppjustering av hyrorna.

Beaktas vad som här förordats synes vid meddelande av förordnande, att

lagens ovan angivna bestämmelser rörande besittningsskydd skola tillämpas

i viss ort, vissa föreskrifter erfordras beträffande förordnandets tillämpan­

de. Sådana föreskrifter torde kunna utfärdas av Kungl. Maj:t med stöd re­

dan av bestämmelsen under 6) i andra stycket av gällande övergångsstad-

ganden till hyresregleringslagen, varför särskilt bemyndigande härutinnan

icke behöves. Ej heller i övrigt synas jämkningar erforderliga vare sig i

nämnda övergångsstadganden eller i den föreslagna lagen med vissa be­

stämmelser som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört. Däremot

synes 1 § i bostadsrättskontrollagen böra jämkas så, att såsom förutsätt­

Kungl. Majsts proposition nr 168 år 1956

ning för lagens tillämpning upptages att 2—6 §§ i hyresregleringslagen äro

gällande i orten.

HO

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

1

§■

Under d) i denna paragraf stadgas, att hyresgäst icke skall vara berätti­

gad till nytt hyresavtal om han själv lämnat anställning varav upplåtelsen

var betingad eller eljest givit anledning till att anställningen upphört samt

synnerliga skäl icke tala för att han ändock bör äga rätt till nytt hyresavtal.

Har anställningens upphörande icke berott på hyresgästen, skall rätten till

nytt hyresavtal bedömas enligt bestämmelsen under f), som innebär att rätt

till nytt avtal icke föreligger om arbetsgivarens krav på avflyttning icke

strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt.

Såsom departementschefen framhållit är avvägningen mellan hyresvär­

dens och hyresgästens intressen i dylika fall vansklig. Det synes dock fin­

nas skäl anse att genom de föreslagna reglerna arbetsgivarens intressen icke

blivit tillräckligt beaktade. Väl torde kunna antagas att rätt till nytt hyres­

avtal icke skulle komma att tillerkännas hyresgästen, om arbetsgivaren har

stort behov av lägenheten för ny arbetstagares räkning, såframt ej särskil­

da skäl föranleda annat. Tvisten härom kan dock komma att kräva avse­

värd tid och hyresgästens anspråk kan härigenom föranleda stora svårig­

heter för såväl arbetsgivaren som den nye arbetstagaren, t. ex. om flera ar­

betstagares anställning samtidigt upphör eller en fabrik, ett jordbruk eller

annat företag för sina arbetstagare disponerar blott ett mindre antal bo­

städer och endast sådana som ej falla utanför lagens tillämpningsområde.

Arbetsgivarens intresse att kunna disponera lägenheten och önskemålet

att undvika rättegångar synas böra tillgodoses genom att såsom huvudregel

får gälla att rätt till nytt hyresavtal icke tillkommer hyresgästen sedan an­

ställningen upphört. Det normala måste rimligen vara att lägenheten följer

anställningen, och parterna böra inrätta sig i enlighet därmed.

Om skilda regler — d) eller f) i 1 § — skola gälla allteftersom hyresgäs­

ten givit anledning till anställningens upphörande eller icke, synes detta

dessutom ägnat medföra att utredningen i hyresmålen i stor utsträckning

kommer att röra sig om huru därmed förhöll sig, något som tydligen kan

vara obehagligt för parterna, ej minst för arbetstagaren. Även för det fall

att arbetsgivaren givit anledning till anställningens upphörande synes arbets­

tagarens intressen vara tillbörligt tillgodosedda, om han äger rätt till nytt

hyresavtal när synnerliga — eller kanske hellre särskilda — skäl tala där­

för. En sådan regel skulle, utan att i lika hög grad som de föreslagna giva

anledning till tvister, medgiva att hänsyn tages till särskilda omständig­

heter i samband med att anställningen upphört.

Hyresgäst skall enligt e) icke äga rätt till nytt hyresavtal »om tillstånd

lämnats till rivning av huset». I departementspromemorian hade föreslagits

uttrycket »om huset skall rivas». Med den slutligen valda formuleringen

har avsetts att förebygga att lagen kringgås. Även mot den nya formulering­

en kan emellertid riktas erinringar. Enligt byggnadsstadgan ingår sålunda

in

rivning av hus visserligen bland de arbeten som kräva byggnadslov, men

skyldighet att söka byggnadslov föreligger icke beträffande andra områ­

den på landsbygden än sådana för vilka fastställts detaljplan eller utom-

plansbestämnrelser. Vidare erinras att lagen om tillståndstvång för bygg­

nadsarbete gäller allenast för begränsad tid, varför det synes mindre lämp­

ligt att anknyta till tillstånd enligt denna lagstiftning och dess tillämpnings­

föreskrifter. Formuleringssvårigheterna synas enklast kunna undvikas ge­

nom att ifrågavarande undantagsbestämmelse slopas som självständig regel.

Det under f) upptagna generella undantagsstadgandet torde erbjuda till­

räcklig garanti mot eventualiteten att en hyresgäst skulle kunna förhindra en

nära förestående rivning genom att åberopa rätt till nytt hyresavtal. — Det

synes i detta sammanhang böra påpekas, att om hälsovårdsnämnd förelagt

hyresvärden att företaga vissa reparationer i bostadslägenhet samt förbju­

dit honom att vidare uthyra lägenheten till bostad förrän reparationerna ut­

förts, hyresvärden måste anses ha rätt att välja mellan att utföra reparatio­

nerna och att sluta hyra ut lägenheten för bostadsändamål.

2

§.

Enligt 1 § i förslaget skall gälla att hyresgäst icke äger rätt till nytt hyres­

avtal då det förra avtalet är förverkat. Med lagförslagets grunder synes när­

mast överensstämma att hyresvärden må, oavsett att hyresgästs rätt till nytt

avtal är oavgjord, hos överexekutor föra talan om hyresgästens avhysning

på grund av förverkandet och få avhysningsutslag verkställt. Detta synes

böra gälla även sedan hyresgästen vid domstol anhängiggjort sin talan; med

hänsyn till processföremålens olikhet torde ej heller allmänna processuella

regler innefatta hinder häremot. Med avgörandet av hyresgästens talan bör

i sådant fall anstå till dess avhysningsyrkandet blivit bedömt.

Emellertid skall, när någon förhyrt lägenhet gemensamt med annan, rätt

till nytt hyresavtal enligt 2 § kunna tillkomma en av dem även om genom

kontraktsbrott hyresrätten förverkats, vilket i och för sig gäller mot båda.

Förutsättning härför är i första hand att kontraktsbrottet ligger allenast

den andre till last. Under samma förutsättning äger även make till hyres­

gäst rätt till nytt hyresavtal. Det synes kunna vara föremål för delade me­

ningar huruvida den omständigheten, att rätt till nytt hyresavtal kan komma

att tillerkännas en av hyresgästerna eller makarna, i och för sig skall med­

föra att avhysning på grund av förverkande ej må komma till stånd så

länge denna fråga är oavgjord. Det hade varit önskvärt att hithörande spörs­

mål blivit belysta i motiven. Under alla förhållanden synes det emellertid

uppenbart, att i praktiken hyresvärd i stor utsträckning blir förhindrad att

anlita exekutivt förfarande och hänvisad att instämma sin talan till dom­

stolen där hyresgästens mål är anhängigt. Med hänsyn till det dröjsmål

med avgörandet, som därigenom många gånger kan komma alt uppstå,

synes det kunna ifrågasättas, huruvida förslaget tillbörligt tillgodoser hy­

resvärds behov av skydd mot förhalningsåtgärder från hyresgästs sida.

Även bör beaktas att det ofta, såväl för parterna som för domstolen, måste

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

bliva svårt att bedöma, huruvida kontraktsbrott skall anses ligga allenast

en av hyresgästerna eller makarna till last. Ej sällan kan det vara omöjligt

för hyresvärden att, mot samstämmiga uppgifter från motsidan i vars in­

tresse ligger att framställa den ene som skuldfri, visa att även denne har

ansvar för kontraktsbrottet. Bedömandet måste avse bland annat i vad män

var och en av flera hyresgäster skall vara skyldig tillse att hyresvillkoren

iakttagas eller beträffande makar i vad mån den enes åtgärder må läggas

den andre till last. Ej minst beträffande hyresbetalning måste ofta komma

att föreligga tvivelsmål; att härvid tillämpa regeln att alla som ha betal­

ningsskyldighet också ha ansvar för dess rättidiga fullgörande synes mindre

förenligt med förslagets syfte och kan i varje fall ej tillämpas beträffande

make, som ej själv undertecknat hyreskontraktet. Ett särskilt spörsmål är

dessutom i vad mån det kan fordras att förelupet kontraktsbrott gottgöres

av den som gör gällande rätt till nytt hyresavtal.

I visst hänseende synes den föreslagna paragrafen vara ägnad att göra

rätten till nytt avtal beroende av omständigheter som ej skäligen böra ha

sådan verkan. Härmed åsyftas den beträffande makes rätt till nytt avtal an­

givna förutsättningen att han skall ha sin bostad i lägenheten. Regeln har

förmodligen sin förklaring däri, att det icke med lagens syfte att skapa be­

sittningsskydd ansetts förenligt att sådan rätt medgives någon som icke

har sin bostad i lägenheten. Motsvarande begränsning har emellertid icke

uppställts för det fall som avses i första stycket; då lägenhet förhyrts av

flera för bostadsändamål kan även den som icke har sin bostad där påfordra

nytt avtal. Om två makar, av vilka mannen förhyrt lägenheten, på grund

av söndring separera, skulle däremot enligt andra stycket hustruns rätt att

för sig och barnen få övertaga lägenheten bero på huruvida det är mannen

eller hon som sökt bostad på annat håll.

Det anförda synes giva vid handen att de föreslagna bestämmelserna icke

äro helt tillfredsställande. Vilka modifikationer som böra vidtagas finner

sig lagrådet emellertid ej kunna angiva utan närmare undersökning som

i detta sammanhang ej kunnat utföras.

Vad ovan anförts har i viss mån giltighet även i fråga om de med bestäm­

melserna i 2 § nära överensstämmande föreskrifterna i första och andra

styckena i 8 a § hyresregleringslagen. Då motsvarande erinringar likväl icke

framställts mot att dessa föreskrifter oförändrade få förlängd tillämpning,

har detta skett av hänsyn dels till att med avseende å hyresregleringslagen

delvis andra synpunkter böra inverka än beträffande en även för normala

förhållanden avsedd lagstiftning och dels till att det är önskvärt att nu

undvika göra ändringar i sagda lag.

3

§■

Uppställer hyresvärd, då fråga är om slutande av nytt hyresavtal, villkor

som strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är otillbörligt, skall

enligt förevarande lagrum avtalet i denna del upptaga samma bestämmelse

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

113

som det tidigare hyresavtalet. I fråga om hyrestidens längd synes emellertid

detta stadgande icke alltid kunna tillämpas enligt sin lydelse. Är t. ex. hy­

restiden enligt det gamla avtalet i verklig mening knuten till vissa bestämda

till- och avträdesdagar som äro andra än de vanliga och saknar avtalet för-

längningsklausul, skulle det uppenbarligen kunna leda till orimliga resul­

tat, om det nya avtalet måste fastställas att gälla under motsvarande tid.

Även då fråga är om långtidskontrakt skulle materiellt otillfredsställande

resultat kunna uppstå, om den gamla hyrestiden skulle tvångsvis inflyta i

det nya avtalet. Hyresvärden har visserligen möjlighet att med stöd av 43 §

allmänna hyreslagen få till stånd en jämkning av hyrestidens längd, men

denna utväg står icke till buds annat än i extrema fall.

Med hänsyn till det anförda synes stadgandet i 3 § sista punkten i vart

fall böra kompletteras med en bestämmelse, enligt vilken hyrestiden skall

kunna jämkas efter vad som finnes skäligt.

Även i andra fall än nyss angivits synes det kunna vara föremål för tvivel

hur stadgandet skall tillämpas. Särskilt synes vara att beakta fall då

hyresvärden kräver ett flertal, av varandra betingade ändringar av hyresvill­

koren, t. ex. rörande hyran, hyrestiden och lägenhetens användning. Härvid

kan lätt inträffa att villkoren, om de bedömas som en enhet, anses inne­

fatta ett krav som icke kan fastställas men att däremot den begärda hyran

är försvarlig därest övriga villkor få förbli oförändrade, att tvärtom sist­

nämnda villkor icke äro otillbörliga vid oförändrad hyra eller att olika kom­

binationer av villkor skulle kunna godtagas. Med den stela reglering stad­

gandet innehåller synes icke förenligt, att domstolen efter vad som är skä­

ligt skulle äga fastställa någon av domstolen själv bestämd kombination av

villkor. Enligt departementschefens uttalande rörande alternativa yrkanden

från hyresvärdens sida — innebärande att hyresvärdens ståndpunkt skall

anses sammanfalla med det för hyresgästen minst förmånliga yrkandet —

är ej heller avsett att den möjlighet, som eljest på detta sätt kunde erbjuda

sig till en lösning, skall stå till buds. Vid sådant förhållande skulle allenast

återstå att alla yrkade förändringar förkastas och det gamla avtalet får

gälla oförändrat, blott med den jämkning som undantagsvis kan ske jämlikt

43 § allmänna hyreslagen. Att en sådan utgång ofta måste bli otillfredsstäl­

lande är uppenbart, i synnerhet i fråga om affärslokaler, för vilka lokaler

hyrestiderna ej sällan äro långa och hyrorna starkt fluktuerande.

4 §■

Enligt förevarande paragraf har hyresgäst att iakttaga viss tidsfrist för

att bevara sin rätt till nytt hyresavtal. Tidsfristen är bestämd till två veckor

efter det hyresgästen av hyresvärden mottagit skriftligt meddelande om att

hyresvärden fordrar att han skall avflytta.

Vad till en början angår fatalietidens längd synes det kunna ifrågasättas

huruvida icke två veckor i vissa situationer måste anses vara en alltför kort

tid. I de fall då hyresförhållandet upphör först efter uppsägning måste man

räkna med att hyresvärden på en gång delgiver både uppsägningen och flylt-

8 Ilihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 16S

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

ningsanmaningen. Denna kan komma helt överraskande för hyresgästen;

några förhandlingar mellan parterna behöva icke ha föregått hyresvärdens

åtgärd. Hyresgästen måste då inom den stadgade tidsfristen icke blott efter­

höra hyresvärdens villkor och — kanske efter förhandlingar — taga ställ­

ning till dessa utan även i fall av behov medhinna anhängiggörandet av

talan mot värden. Det synes uppenbart att en så kort tidsfrist som den

föreslagna mången gång blir otillräcklig. Motsvarande frist enligt hyres­

regleringslagen är visserligen lika kort, men det är tydligtvis en helt annan

sak att bringa ett ärende under hyresnämnds prövning än att väcka talan

vid domstol. En längre fatalietid än den föreslagna, exempelvis en månad,

skulle därför enligt lagrådets mening bättre svara mot behovet.

Beträffande utgångspunkten för fatalietiden skall enligt förslaget gälla

att tiden räknas från det hyresgästen »mottagit» anmaningen att flytta. Att

anmaningen skall ha »mottagits» innebär att väsentligt strängare krav ställas

på formen för delgivning än som gäller för uppsägning av hyresavtal. Så­

lunda förhindras värden att, för den händelse hyresgästen icke anträffas i

sitt hemvist, begagna sig av den delgivningsform varom stadgas i 2 kap. 38 §

tredje stycket nyttjanderättslagen. Syftet med den strängare bestämmelsen

i förevarande paragraf angives vara att förebygga risk för att hyresgästen

drabbas av rättsförlust på grund av bristande kännedom om avflyttnings-

kravet. Det synes emellertid kunna ifrågasättas om förhandenvaron av viss

dylik risk kan anses utgöra tillräckligt motiv för att beröva hyresvärden

möjligheten att vid behov anlita en eljest vedertagen delgivningsform, av­

sedd för bland annat det fall att den som sökes för delgivning avsiktligt

håller sig undan. Vidare skulle olika regler komma att gälla för delgivning

av uppsägning och för delgivning av meddelande enligt förevarande lag­

rum. Olägenheten härav skulle särskilt framträda i de ofta förekommande

fall då uppsägningshandlingen tillika innefattar en anmaning att vid hyres­

tidens slut avflytta. I dylikt fall skulle ett och samma delgivningsförfaran-

de kunna medföra laga verkan beträffande uppsägningen men vara ogil­

tigt i fråga om anmaningen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes kunna med fog ifrågasättas

huruvida det kan anses välbetänkt att stadga andra regler för delgivning i

förevarande fall än som enligt nyttjanderättslagen gälla för uppsägning.

Om fatalietiden utsträckes, lärer under alla förhållanden övervägande skäl

tala för att sistnämnda regler göres tillämpliga beträffande delgivning av

meddelande varom nu är fråga.

Det remitterade förslaget stadgar intet undantag från den allmänna prin­

cipen att en kärande äger återkalla sin talan. Detta är ägnat att i vissa

fall lända hyresvärden till nackdel. Under rättegången måste nämligen hy­

resvärden åtnöjas med de tidigare hyresvillkoren även om hyrestiden gått

till ända, och om käromålet återkallas bortfaller den möjlighet att få hyran

höjd som en dom enligt förslagets bestämmelser erbjuder. Jämlikt 13 kap.

5 § rättegångsbalken kan hyresvärden visserligen yrka att målet skall prö­

115

vas trots återkallelse!!. Hyresvärden kan emellertid härigenom icke uppnå

mera än att hyresgästens talan om nytt hyresavtal ogillas; ett nytt hyres­

avtal kan aldrig komma till stånd mot hyresgästens genom återkallelsen

uttryckta vilja. När återkallelsen i processen sker efter hyrestidens utgång

kan sålunda för den överskjutande tiden komma att utgå för låg hyra. Men

även annorledes kan återkallelse tänkas medföra olägenhet för hyresvär­

den. Om denne medgivit själva anspråket på nytt hyresavtal och tvisten en­

dast gäller hyresvillkoren, har han tydligen oftast ingen anledning att för­

bereda anskaffande av ny hyresgäst. En återkallelse av talan kan sålunda

försätta honom i en ofördelaktig situation.

Emellertid kunna erinringar framställas mot att generellt förbjuda hyres­

gästen att ändra ståndpunkt men tillåta hyresvärden att ändra sina en

gång framställda krav. En förutsättning för att hyresgästen skall förbjudas

återkalla sin talan synes därför böra vara att hyresvärden skall vara bun­

den vid det anspråk han en gång framställt. En dylik ordning — som

skulle strida mot allmänna grundsatser och som synes kräva tämligen in­

gående reglering — torde dock icke böra genomföras utan närmare över­

väganden.

Till sist förtjänar måhända påpekas att de föreslagna bestämmelserna i

vissa detaljhänseenden hava en innebörd, som icke torde omedelbart inses

och som därför kan giva upphov till rättsförlust.

Om hyresgästen själv uppsäger hyresavtalet måste hyresvärden, ehuru

uppsägningen kan ge honom anledning tro att hyresgästen ämnar avflytta,

det oaktat anmana honom därtill för att fatalietiden för instämmande av

talan om nytt avtal skall börja löpa. Att sådan anmaning erfordras kan

också lätt förbises, när hyresavtalet är slutet på bestämd tid.

Ett annat fall är att hyresvärden anmanat hyresgästen avflytta men därefter

upptager förhandlingar med den utgångspunkten att hyresgästen skall kvar-

sitta men hyran höjas. Sannolikt torde i praktiken hyresvärdarna ofta kom­

ma att finna det lämpligt att kombinera uppsägning med anmaning att av­

flytta, även om de tänka sig att hyresgästen kommer att bo kvar. I det an­

givna läget är hyresgästen, trots den ståndpunkt hyresvärden intagit vid

förhandlingarna, betagen sin rätt till nytt avtal, om han ej väcker talan

inom stadgad tid.

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

5 §.

Om vid hyrestidens utgång ännu icke är avgjort, huruvida nytt hyres­

avtal skall komma till stånd, äger hyresgästen enligt 5 § första stycket

kvarsitta i lägenheten till dess ett avgörande ägt rum. Enligt andra stycket

skola därvid de tidigare hyresvillkoren tillämpas. Då hyresgästens rätt icke

kan vara bättre efter hyrestidens utgång än under densamma, är givet att

hans förhållande under kvarsittningstiden skall kunna medföra att hyres­

rätten förverkas; departementschefens uttalande i detaljmotiveringen till

förevarande paragraf angående omöjligheten att vräka hyresgästen under

ifrågavarande tid torde avse allenast vräkning på grund av att den avtalade

116

Kangl. Maj:ts proposition nr 16S år 1956

hyrestiden gått till ända. För att utmärka att meningen är den nyss angivna

synes lämpligt att efter orden »äger hyresgästen» i första stycket inskjuta

orden »utan hinder därav».

Enligt förslagets konstruktion kan hyresgästen komma att kvarsitta i lä­

genheten utan hyresavtal i två fall. Det ena fallet är att det vid hyrestidens

utgång ännu icke är avgjort huruvida nytt hyresavtal enligt lagen skall

komma till stånd, och det andra är att domstolen ogillar hyresgästens yr­

kande om rätt till nytt hyresavtal men lämnar honom tillstånd jämlikt 7 §

att kvarsitta under skälig tid.

Angående den tid hyresgästen sålunda kvarsitter i lägenheten stadgar

andra stycket av förevarande paragraf, att de tidigare hyresvillkoren skola

tillämpas. Enligt uttalande av departementschefen är emellertid avsett att

andra hyresvillkor skola kunna bli gällande. Med avseende å fall då dom­

stol tillerkänner hyresgästen rätt till nytt avtal har sålunda departements­

chefen anfört, att det nya avtalet visserligen skall anses slutet först å den

dag från vilken rättens dom skall lända till efterrättelse, men att intet

hindrar att avtalet stipulerar att den högre hyran skall utgå även för för­

fluten tid. Och departementschefen tillägger, att det bör vara hyresvärden

angeläget att kräva att hyreshöjningen skall avse tiden alltsedan det tidi­

gare avtalet löpte ut. Beträffande fall då hyresgästen icke erhåller nytt hy­

resavtal uttalar departementschefen, att en rätt för hyresvärden att uttaga

kompletterande hyra knappast synes påkallad och att det bör räcka med den

möjlighet som 43 § allmänna hyreslagen öppnar till undgående av stötande

konsekvenser.

Till en början synes kunna ifrågasättas, om man verkligen kan av lag­

texten utläsa vad som sålunda är avsett att gälla. Departementschefen ut­

går från att det av domstolen fastställda nya hyresavtalet kan bestämmas

att gälla redan från den tidigare hyrestidens utgång och att det nya avtalet

i regel skall upptaga de villkor hyresvärden fordrar. Den tolkningen synes

dock ligga nära till hands, att domstolen icke äger fastställa andra hyres­

villkor för kvarsittningstiden än som angivas i den uttryckliga föreskriften

i andra stycket. Ett förtydligande av lagtexten är därför i varje fall önsk­

värt.

Ytterligare kan ifrågasättas huruvida de föreslagna bestämmelserna till

sitt sakliga innehåll, sådant detta av departementschefen angivits, kunna

anses tillfredsställande. Härvid åsyftas det fall, att hyresgästens talan om

nytt hyresavtal ogillas. Det kan då bli fråga om kvarsittningstid från det

hyrestiden gått ut tills domen vunnit laga kraft samt därutöver tills av

domstolen eventuellt lämnat anstånd med avflyttningen gått till ända. Man

kan icke bortse från att kvarsittningstiden stundom kan bli av avsevärd

längd. Det synes knappast skäligt att hyresvärden icke för denna tid skall

kunna utfå den hyresersättning som han skulle hava erhållit, därest hyres­

förhållandet förlängts eller hyresavtal med annan hyresgäst kommit till

stånd. Den skillnad förslaget gör mellan ersättning för hyrestid och ersätt­

117

ning för kvarsittningstid lärer komma att nödvändiggöra beräkningar rö­

rande vilken ståndpunkt i processen som kan visa sig mest fördelaktig.

En hyresvärd som i själva verket vill vägra nytt hyresavtal kan under rät­

tegången finna sig ställd inför utsikten att kvarsittningstiden med låg hyres-

ersättning kan väntas bli tämligen lång. Detta kan giva honom anledning att

övergå till en ståndpunkt som han egentligen icke vill intaga och medgiva

nytt hyresavtal men kortvarigt och med förhöjd hyra. Stadgandet i 43 §

allmänna hyreslagen — om det överhuvudtaget kan anses tillämpligt i den

situation varom nu är fråga — torde icke visa sig vara något skydd mot

rättsförlust för hyresvärden. Praktiskt sett torde det vara uteslutet, att en

hyra som hyresvärden tidigare nöjt sig med, skulle i fortsättningen anses

så oskäligt låg att den kunde falla under nämnda lagrum. Domstolen synes

därför, när den skiljer sig från målet, böra kunna för kvarsittningstiden

stadga högre hyra än som förut gällde. De nu anförda synpunkterna torde

bli tillgodosedda, därest till andra stycket av förevarande paragraf fogas en

bestämmelse, att i mål om nytt hyresavtal rätten äger, där så finnes skäligt,

fastställa högre hyra än förut i samma stycke sagts.

6

§■

Enligt det remitterade förslaget är det besittningsskydd som tillförsäkras

hyresgäst konstruerat såsom en rätt att under vissa förutsättningar erhålla

nytt hyresavtal. Här uppställer sig frågan hur det fall skall bedömas att

hyresvärden dessförinnan av förbiseende, oförsiktighet eller annan anled­

ning uthyrt lägenheten till annan.

Har hyresavtal för samma tid ingåtts med olika personer, skall enligt

1 kap. 5 § nyttjanderättslagen i princip det avtal som först skedde äga före­

träde. Nämnda lagrum stadgar vidare, att den hyresgäst som måste vika

äger rätt till skadestånd om han var i god tro när upplåtelsen skedde.

Med grunderna för förevarande lagstiftning är tydligen icke förenligt, att

den hyresgäst som i enlighet med vad där föreskrives erhåller nytt hyres­

avtal skulle, såsom stadgandet i 1 kap. 5 § nyttj anderättslagen föranleder,

träda tillbaka för annan med vilken sådant avtal tidigare kommit till stånd.

Emellertid synes föreskrift om den förutvarande hyresgästens företrädesrätt

böra upptagas i lagen. I fråga om upplåtarens skadeståndsskyldighet till den

hyresgäst som måste vika torde skadeståndsregeln i ovannämnda lagrum

kunna erhålla analogisk tillämpning.

7

§.

Förevarande paragraf avhandlar det fall att hyresgästens talan om rätt

till nytt hyresavtal ogillas. I sådant fall blir hyresgästen skyldig att av­

flytta vid hyrestidens slut eller, där tiden redan gått till ända, genast. Hyres­

gästen kan dock, om hyresrätten icke är förverkad, få tillstånd av rätten att

kvarsitta under skälig tid för den händelse han finnes vara i behov av an­

stånd med avflyttningen. Vad sålunda stadgas synes kunna lända hyres­

värden till förfång. Då lägenheten efter processens slut skall uthyras, lärer

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

hyresvärden i regel behöva någon tid för att skaffa ny hyresgäst. Icke sällan

kan lagakraftvunnen dom komma att föreligga vid en tidpunkt på året, då

efterfrågan på hyreslediga lägenheter säsongmässigt minskat. Hyresvärden

kan härigenom bli nödsakad att godtaga lägre hyra än han eljest kunde på­

räkna eller att låta lägenheten stå outhyrd någon tid. Enligt förslaget skall

emellertid hyresgästen icke erlägga högre hyra än tidigare och ej för längre

tid än fram till en tidpunkt som oftast kommer att sammanfalla med eller

ligga tämligen nära dagen för domen.

En situation i viss mån motsvarande den som avses i förevarande para­

graf föreligger när en arrendators yrkande om optionsrätt ogillas. Enligt

2 kap. 56 § andra stycket nyttjanderättslagen är arrendatorn då pliktig att

avträda fastigheten å den fardag som infaller näst efter det domen medde­

lades. Att skyldigheten att avträda fastigheten sålunda icke inträder omedel­

bart efter domen, beror på att arrendatorn ansetts billigtvis böra få skäligt

rådrum för sin avflyttning. Emellertid är regeln tydligen även ägnad att

vara till visst skydd för jordägaren; arrendatorn torde icke vara berättigad

att frånträda arrendet tidigare. Lagrummet innehåller vidare att jordäga­

ren i sådant fall, där han ej åtnöjes med den ursprungligen avtalade arren­

deavgiften, skall utfå den ytterligare ersättning som finnes skälig.

En likartad reglering synes vara lämplig även i nu ifrågavarande lag­

stiftning. Då omsättningen på hyresmarknaden är livligare än beträffande

arrenden torde emellertid, vad angår hyresgästens intressen, dessa vara till­

räckligt tillgodosedda genom den regel som redan finnes upptagen i före­

varande paragraf av det remitterade förslaget. Det torde därför böra vara

beroende av hyresvärdens yrkande, huruvida hyresgästen skall vara pliktig

att svara för lägenheten under utsträckt tid. Beaktas vad ovan anförts vid

5 § i förslaget rörande hyresersättning under kvarsittningstid, erfordras icke

i förevarande paragraf någon särskild föreskrift i detta hänseende.

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

119

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 april 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

Z^etterberg, T

orsten

N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson, N^orup, P^ersson, H

jalmar

N^ilson, L^indell, L^indström, L^ange, L^indholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 6 april

1956 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 9 mars samma år remitte­

rade förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreg­

lering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag,

2) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om fortsatt giltig­

het av samma lag;

3) lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning

m. m.;

4) lag med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregle­

ringen upphört; samt

5) lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal.

Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden följande.

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

1

§•

De ändringar, som lagrådet föreslagit i denna paragraf, är betingade av

vad lagrådet förordat i fråga om besittningsskydd åt hyresgäst under tiden

närmast efter det hyresregleringen upphört. Såsom kommer att framgå av

det följande kan jag icke tillstyrka det förslag lagrådet i denna del framfört.

Anledning förekommer därför icke att frångå den avfattning förevarande

paragraf erhållit i det remitterade förslaget.

26 §.

Lagrådet har riktat en anmärkning mot förslaget om avveckling av hyres­

regleringen, såvitt angår affärslokaler i hus, för vilka statligt lån framde­

120

les beviljas. Enligt vad chefen för socialdepartementet uttalat i årets slats-

verksproposition förutsättes de lånebeviljande organen icke utöva kontroll

över hyrorna för dessa lokaler. Med det förslag som framlagts om avveck­

ling av hyresregleringen skulle följaktligen lokalerna bli helt fria från hy-

reskontroll, medan lokaler i icke statsbelånade hus fortfarande skulle vara

underkastade sådan kontroll genom hyresregleringslagen. Lagrådet, som

funnit denna åtskillnad principiellt stötande, har förordat den jämkningen

av förslaget, att hyresregleringen skulle avvecklas endast beträffande såda-

na lägenheter i statsbelånade hus, för vilka låneorganen angivit den hyra

som må uttagas.

Skäl kan onekligen anföras för att i förevarande hänseende likställa

affärslokaler i samtliga nytillkommande hus. Att härvid välja den av lagrå­

det förordade utvägen att behålla hyresregleringen för lokaler i statsbelå­

nade hus synes emellertid icke praktiskt. Med en sådan ordning skulle man

icke vinna samma lättnad i hyresnämndernas och hyresrådets arbetsbörda

som enligt det remitterade förslaget. Det är nämligen att märka att de hy-

resreglerande myndigheterna knappast kan se frågan om hyra för affärs­

lokalerna isolerad utan måste bilda sig en uppfattning om anskaffningskost­

naden för huset i dess helhet.

Å andra sidan är jag icke beredd att nu förorda att hyresregleringen slo­

pas även för affärslokaler i nytillkommande icke statsbelånade hus. Man

måste bl. a. beakta att vissa komplikationer kan tänkas uppkomma om

hyresnämnd skall ha att på grundval av en beräkning av anskaffningskost­

naden för huset fastställa grundhyra för allenast en del av lägenheterna

däri. Frågan kräver därför ytterligare överväganden och torde få upptagas

framdeles. I avbidan härpå synes den lösningen ligga närmast till hands att

— därest hyresregleringen, såsom jag vill förorda, slppas beträffande

affäi slokaler i nytillkommande statsbelånade hus — låneorganen, om riks­

dagen icke har något att erinra häremot, tills vidare skall äga fastställa

maximihyror för dessa lokaler enligt samma regler som för bostäderna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om fort­

satt giltighet av samma lag

Lagrådet har förordat en jämkning i 1 § bostadsrättskontrollagen. Som

jämkningen är betingad av vad lagrådet föreslagit i frågan om besittnings­

skydd och jag — som redan framhållits — icke kan ansluta mig till nämn­

da förslag, saknas anledning ändra avfattningen av 1 § bostadsrättskon­

trollagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1956

121

Förslaget till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Lagrådet har avstyrkt att detta förslag upphöjes till lag. Lagrådet håller

visserligen icke för uteslutet att ett starkare besittningsskydd än det som

följer av 38—40 §§ i allmänna hyreslagen kan behövas för hyresgäst även

under normala förhållanden. Lagrådet synes emellertid närmast mena, att

skyddet bör få formen av en vidgad skadeståndsskyldighet för hyresvärd i

händelse av ogrundad uppsägning. Mot tanken på en verklig kvarboenderätt

för hyresgästen ställer sig lagrådet avvisande. Lagrådet, som finner det re­

mitterade lagförslaget behäftat med brister i olika hänseenden, förordar att

en lagstiftning i ämnet får anstå i avbidan på en allsidigare och mera ingå­

ende utredning. Behovet av ett starkare besittningsskydd under en över­

gångstid sedan hyresregleringen upphört vill lagrådet tillgodose genom att

låta hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd vara tillämp­

liga även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.

Enligt min mening är det en viktig social angelägenhet att komplettera

den allmänna hyreslagen med ett effektivt besittningsskydd för hyresgäst.

Såsom jag anfört vid remissen av förslaget till lagrådet torde ett fullt verk­

samt skydd icke kunna beredas hyresgäst enbart genom regler om skade­

stånd. Det mest effektiva skyddet vinnes utan tvivel om man, såsom jag

föreslagit, tillerkänner hyresgästen en verklig rätt att få kvarbo i den för­

hyrda lägenheten även efter den tidigare hyrestidens utgång. De farhågor,

som lagrådet uttalat för att en kvarboenderätt skulle draga med sig nack­

delar i olika hänseenden, finner jag betydligt överdrivna. En annan sak är

att man naturligtvis kan hysa olika meningar om hur lagstiftningen bör ut­

formas i detalj.

Då jag alltså icke är beredd att frångå tanken att bereda hyresgäst ett

besittningsskydd genom en verklig kvarboenderätt, återstår frågan, om en

lagstiftning — av provisorisk natur — nu bör genomföras eller om därmed

bör anstå i avbidan på ytterligare utredning. Enligt min mening kan det

icke komma i fråga att påbörja ens en successiv avveckling av hyresregle­

ringen utan att ha andra regler om besittningsskydd att falla tillbaka på än

de som framgår av 38—40 §§ i allmänna hyreslagen. Såsom jag förut anfört

anser jag det angeläget att avvecklingen av denna kristidslagstiftning nu

påbörjas.

Lagrådet, som beaktat behovet av ett starkare besittningsskydd åtmins­

tone under en övergångstid sedan hyresregleringen upphört, har framfört

den tanken, att man bör låta hyresregleringslagens bestämmelser om upp­

sägningsskydd fortfarande gälla. Förslaget innefattar enligt min mening

icke någon framkomlig utväg. Bestämmelserna om uppsägningsskydd inne­

fattar nämligen — och måste enligt sakens natur innefatta — även regler

om hyrans storlek. Med lagrådets förslag, enligt vilket den nuvarande an­

knytningen till reglerna i 2—6 §§ hyresregleringslagen går förlorad, skulle

åt hyresnämnd överlämnas att efter fri skälighetsprövning reglera hyresni­

vån i orten. Något sådant kan icke vara lämpligt. Mot det anförda kan må­

122

hända invändas, att den nu kritiserade metoden föreslås införd i fråga om

lägenheter i nytillkommande statsbelånade hus och att den sedan några år

användes i fråga om pensionärslägenheter. Emellertid måste beaktas, att

dessa två slag av lägenheter just i fråga om hyressättningen intar en sär­

ställning. I fråga om pensionärslägenheter torde hyresnämnd i praktiken

icke finna anledning att inverka på hyressättningen, som sker väsentligen

utifrån sociala överväganden. Vad angår de statsbelånade husen skall enligt

vad jag i det föregående förutsatt någon fri hyressättning icke förekomma.

Att uppsägningsskyddet här står kvar kan därför icke medföra några olä­

genheter. Mot lagrådets förslag kan vidare erinras, att det i själva verket

skulle innefatta en fortsatt hyresreglering, ehuru av delvis annat innehåll

än den nuvarande.

Annan möjlighet att nu anordna en provisorisk förstärkning av besitt­

ningsskyddet — på annat sätt än medelst genomförande av det remitterade

lagförslaget — torde icke kunna påvisas. Valet står därför mellan att avstå

från att nu påbörja en successiv avveckling av hyresregleringen och att på­

börja en sådan avveckling och tillika genomföra den föreslagna lagstiftning­

en om besittningsskydd. Det senare alternativet synes mig vara att avgjort

föredraga. Vad lagrådet anfört mot förslaget föranleder mig icke att frångå

min uppfattning att förslaget innefattar en i princip lämplig lösning. Såsom

jag redan antytt kan man självfallet hysa delade meningar i fråga om vissa

detaljer. 1 viss utsträckning finner jag mig kunna beakta de erinringar som

lagrådet framställt. I övrigt får de praktiska erfarenheter, som kommer att

vinnas vid lagens tillämpning, bli avgörande för hur en definitiv lagstiftning

i ämnet bör utformas. Som jag redan vid remissen av förslaget till lagrådet

framhöll är det min avsikt att framdeles föranstalta om en utredning av

hithörande frågor.

Jag vill alltså förorda, att förslaget nu genomföres med vissa ändringar till

vilka jag i det följande återkommer.

Jag övergår nu till de anmärkningar, som lagrådet framställt mot detal­

jer i förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

1 §•

Den lösning, som i denna paragraf föreslagits av problemet hur man

skall behandla upplåtelser, som är betingade av ett anställningsförhållande,

har lagrådet ansett icke tillräckligt tillgodose arbetsgivarens intresse. En-

ligt lagrådets mening bör som huvudregel gälla, att rätt till nytt hyresavtal

icke tillkommer hyresgästen sedan anställningen upphört. Endast om sär­

skilda skäl talar därför, skulle han kunna påkalla nytt avtal.

Vad lagrådet anfört föranleder mig icke att frångå min uppfattning att

det skulle föra för långt att stadga att hyresgästen i princip skall vara skyl­

dig att lämna lägenheten, även om det är arbetsgivaren som sagt upp ar­

betsavtalet och detta icke har sin grund i något förhållande som ligger hy­

resgästen—arbetstagaren till last. Arbetsgivarens skäliga anspråk på att kun­

na få förfoga över lägenheten för annan arbetstagares räkning kan tillgodo­

123

ses genom tillämpning av det allmänna undantagsstadgandet i denna para­

graf. Ej heller vad lagrådet i övrigt anfört vid denna punkt föranleder mig

att frångå det förslag jag tidigare framlagt.

Vad lagrådet anmärkt vid punkten e) torde däremot böra beaktas. Punk­

ten bör alltså utgå som självständig regel. Den omständigheten att huset

skall rivas inom en nära framtid får i stället beaktas vid tillämpningen av

det generella undantagsstadgandet.

2

§•

Lagrådet har anmärkt att, om rätt till nytt hyresavtal, såsom föreslagits,

skall tillkomma den ene av två samhyresgäster eller make till hyresgäst,

ändå att hyresrätten är förverkad på grund av den andres förhållande, detta

kommer att i stor utsträckning medföra faktiskt hinder för hyresvärden att

anlita exekutivt förfarande. Lagrådet har vidare framhållit, att det kan ställa

sig svårt för hyresvärden att bevisa att förverkandet ligger båda hyresgäs­

terna eller båda makarna till last.

Onekligen kan vissa komplikationer tänkas uppkomma, därest lagregeln

utformas på sätt som föreslagits. Bl. a. torde det, så länge frågan om den

ene hyresgästens eller makens rätt till nytt hyresavtal ännu är svävande,

icke vara möjligt att genomföra ett exekutivt förfarande, som berör denne.

Jag vill emellertid påpeka, att samma problem uppkommer vid tillämpning­

en av 8 a § hyresregleringslagen —■ med vilket lagrum förevarande paragraf

nära överensstämmer — och att, såvitt jag har mig bekant, några egentliga

olägenheter härav icke gjort sig märkbara. Att borttaga möjligheten för sam-

hyresgäst eller make att övertaga lägenheten trots att hyresrätten förverkats

på grund av den andres förhållande anser jag icke tillrådligt. Domstol bör

emellertid i sådana situationer iakttaga stor varsamhet. Tillämpas stad­

gandet med nödig urskiljning torde några praktiska olägenheter icke be­

höva befaras.

Vid andra stycket av paragrafen har lagrådet ifrågasatt lämpligheten av

att låta makes rätt till nytt hyresavtal vara beroende av att han har sin

bostad i lägenheten. Stadgandet överensstämmer i denna del med 8 a § andra

stycket hyresregleringslagen. Självfallet kan man diskutera om den gräns

som där uppdragits i alla avseenden är den lämpligaste. Den nuvarande ord­

ningen synes emellertid icke ha gett upphov till några olägenheter. Jag vill

också framhålla att det ur synpunkten av hyresvärdens intresse icke är utan

sina risker att utvidga möjligheten för make att påkalla hyresavtal till lä­

genhet som förhyrts av andra maken. Jag är därför icke nu beredd att fö­

reslå någon ändring på denna punkt. Frågan kan emellertid återupptagas

i samband med utarbetandet av definitiva bestämmelser om besittnings­

skydd.

3 §•

Enligt förslaget skall nytt hyresavtal — om hyresvärden begär hyra som

avsevärt överstiger hyran för jämförliga lägenheter i orten eller annat vill­

kor som strider mot god sed i hyresförhållanden eller om hans krav eljest

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

124

är otillbörligt — i denna del upptaga samma bestämmelse som det tidigare

hyresavtalet. Lagrådet har funnit denna ordning obillig mot hyresvärden.

Tydligen menar lagrådet att i stället bör kunna fastställas en skälig hyra

eller andra skäliga villkor. Lagrådet finner det även otillfredsställande, att

hänsyn icke skall kunna tagas till att hyresgästen förklarat sig villig att

betala en högre hyra än den som följer av det tidigare avtalet.

Enligt min mening skulle en lösning efter de riktlinjer, som lagrådet synea

vilja förorda, innebara en fortsatt detaljreglering av hyresmarknaden. Med

all sannolikhet skulle det visa sig omöjligt att anlita domstolarna för upp­

giften att bestämma hyrorna. En särskild organisation av nämnder eller

fasta skiljedomstolar finge inrättas, vilka icke skulle i princip skilja sig

från de nuvarande hyresnämnderna. Vill man komma ifrån den nuvarande

av kristidens förhållanden betingade regleringen på området, lärer det vara

nödvändigt att avstå från tanken på att samhället genom något sitt organ

skall bestämma vad som i konkreta fall är att anse som skälig hyra. Jag kan

ej finna att den av mig föreslagna ordningen med fog kan anses obillig mot

hyresvärden. Under de förhållanden, som före det senaste världskriget rådde

på bostadsmarknaden, var det ej ovanligt att värden fann det förenligt med

sina intressen att avstå från att utkräva en i och för sig befogad hyreshöj­

ning; det var ingalunda alltid möjligt att hålla samtliga lägenheter uthyrda

till högsta tänkbara hyra. Vad beträffar hänsynstagandet till hyresgästens

anbud vill jag, utöver vad jag anfört vid remissen av förslaget till lagrådet,

framhålla, att tvisten mellan parterna i första hand gäller rätten att kvarbo

i lägenheten. Och beträffande hyresvillkoren är frågan blott, huruvida den

hyra som värden begär väsentligt överstiger hyran för jämförliga lägenheter

i orten.

Av det anförda följer, att jag icke kan tillstyrka en ändring av förslaget

på denna punkt.

Lagrådet har vidare anmärkt att, även om förslaget i denna del i övrigt

genomföres, en möjlighet dock bör öppnas att jämka tidsbestämmelser i det

tidigare avtalet. De situationer, som lagrådet därvid haft i tankarna, torde

emellertid vara skäligen sällsynta. Just med hänsyn till det egenartade i

situationerna synes förutsättningarna för en tillämpning av 43 § allmänna

hyreslagen vara stora i de fall, då verkligen en avvikelse från det tidigare

avtalet kan anses pakallad. Jag finner därför icke erforderligt upptaga en

särregel för dessa fall.

4 §‘

Lagrådet har vid denna paragraf förordat en förlängning av den tidsfrist

inom vilken hyresgästen har att anhängiggöra sin talan eller hänskjuta

tvisten till medlingsnämnd.

Självfallet skullet det vara av värde för hyresgästen att få längre råd­

rum. Emellertid måste man också beakta det intresse hyresvärden har av

att få klarhet i om hyresgästen avser att påkalla nytt hyresavtal och, i så­

dant fall, av att tvisten snarast möjligt bringas inför domstol eller medlings­

nämnd. Jag är därför icke beredd att tillstyrka en förlängning av fristen

Kungl. Maj:ts proposition nr 16S år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

125

som överensstämmer med den som för motsvarande fall gäller enligt hyres­

regleringslagen.

Lagrådet har vidare förordat att meddelande som avses i denna paragraf

skall få delgivas hyresgästen enligt samma regler som gäller för delgivning

av uppsägning.

I rättssäkerhetens intresse kan jag icke frångå kravet på att hyresgästen

verkligen skall ha fått del av meddelandet i fråga. Jag får hänvisa till vad

jag anfört härom vid remissen av förslaget till lagrådet.

Lagrådet har slutligen vid denna paragraf framfört vissa synpunkter, som

talar för att i lagen borde upptagas ett stadgande om förbud för hyresgäst

att återkalla sin talan. Lagrådet har likväl på anförda skäl ansett sig icke

kunna tillstyrka att ett sådant stadgande medtages.

Även jag finner övervägande skäl tala för att man icke bör inskränka den

möjlighet som enligt allmänna processrättsliga regler föreligger för hyres­

gäst att återkalla sin talan. Jag vill framhålla att genom de ändringar, som

jag i det följande vill tillstyrka i 5 och 7 §§, det syfte, som man skulle vinna

genom ett förbud mot återkallelse, ändock kommer att tillgodoses i allt vä­

sentligt.

5 §.

Såsom lagrådet förordat bör i första stycket efter orden »äger hyresgäs­

ten» inskjutas »utan hinder därav». Vad lagrådet i detta sammanhang an­

fört kan jag helt biträda.

Enligt det föreslagna andra stycket skall, medan hyresgästen kvarsitter

i lägenheten utan hyresavtal, de tidigare hyresvillkoren tillämpas. Det har

därvid förutsatts att, om nytt hyresavtal sedermera kommer till stånd, däri

skall kunna upptagas bestämmelser — andra sådana än villkor om hyrans

storlek lärer knappast kunna komma i fråga — som hänför sig till den

avtalslösa tiden. Kommer nytt hyresavtal icke till stånd, skulle däremot hy­

resvärden icke kunna påfordra högre hyra för den tid hyresgästen kvarsuttit

i lägenheten än som följer av det tidigare avtalet.

Lagrådet har menat, att lagtexten närmast tyder på att domstolen icke

heller för det fall att nytt avtal kommer till stånd skulle kunna fastställa

andra hyresvillkor för kvarsittningstiden än som anges i andra stycket av

denna paragraf. Ett förtydligande av lagtexten har därför ansetts önskvärt.

Vidare har lagrådet hävdat, att högre hyra än som följer av det tidigare av­

talet bör kunna fastställas även i det fall att nytt avtal icke kommer till

stånd.

Vad lagrådet anfört torde böra beaktas. I andra stycket torde sålunda

böra göras ett tillägg, som klargör att de tidigare hyresvillkoren endast

skall tillämpas tills vidare, i avbidan på att annorlunda kan bli bestämt

genom nytt avtal. Vidare torde en möjlighet böra införas för hyresvärden

att utkräva högre hyra för kvarsittningstiden även om hyresgästen icke till-

erkännes rätt till nytt avtal ulan tvingas att avflytta. Emellertid är jag

icke heller här beredd alt förorda en regel enligt vilken domstol skulle ha

126

att fastställa hyra efter fri skälighetsprövning. Det naturliga synes vara att

här bygga på samma grundsats som kommit till uttryck i 3 §. Hyran under

kvarsittningstiden bör alltså bestämmas i enlighet med hyresvärdens yr­

kande. Begär han hyra, som avsevärt överstiger hyran för jämförliga lägen­

heter i orten, eller är hans krav eljest otillbörligt, bör dock någon höjning

av den tidigare avtalade hyran icke få medgivas. En regel av sådant inne­

håll torde ha sin plats i 7 §. Regeln föranleder vissa följdändringar i 5 §.

6

§•

Lagrådet har vid denna paragraf ingått på frågan hur det fall skall be­

dömas att hyresvärden, innan nytt hyresavtal kommit till stånd, av förbi­

seende, oförsiktighet eller annan anledning uthyrt lägenheten till annan.

Självfallet skall i sådant fall den hyresgäst, som redan sitter i lägenheten,

icke behöva vika för den till vilken hyresvärden uthyrt lägenheten innan

frågan om den gamle hyresgästens rätt till nytt avtal blivit avgjord. Ehuru

detta ändock torde vara fullt tydligt, vill jag likväl med anledning av vad

lagrådet anfört, till undanröjande av varje möjlighet till missförstånd, för­

orda ett förtydligande tillägg till 6 §.

7 §•

I denna paragraf regleras den situationen att hyresgästens talan om rätt

till nytt hyresavtal ogillas. Han är då skyldig att avflytta vid hyrestidens

slut eller, om tiden redan gått till ända, genast. Rätten skall dock under

vissa förutsättningar kunna ge hyresgästen skäligt anstånd med avflytt­

ningen.

Lagrådet har på anförda skäl hemställt, att hyresgästen, om hyresvärden

det yrkar, skall vara pliktig att svara för lägenheten under utsträckt tid.

Vad lagrådet anfört synes mig värt beaktande. Dock bör hyresvärd icke

ha en ovillkorlig rätt att påfordra att hyresgästen svarar för lägenheten

längre än som följer av de i förslaget upptagna stadgandena. Rätten torde

böra ha en viss frihet att förfara efter omständigheterna. Regeln synes kun­

na uttryckas så att, om hyresvärden det yrkar, tiden för lägenhetens avträ­

dande må uppskjutas till den fardag som infaller näst efter en månad efter

domen.

Såsom jag anfört vid 5 § torde här vidare böra upptagas en bestämmelse

om hyresvillkoren för den tid efter den avtalade hyrestidens slut varunder

hyresgästen kvarsuttit eller skall kvarsitta i lägenheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

Utöver vad som framgår av det anförda torde vissa redaktionella jämk­

ningar böra göras i lagtexten.

Kangl. Maj:ts proposition nr 168 år 1956

127

Övriga lagförslag

Lagrådet har lämnat dessa förslag utan erinran.

Vissa redaktionella jämkningar torde böra vidtagas i förslaget till lag

med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen upp­

hört.

Föredraganden hemställer härefter att lagförslagen, med de ändringar

som framgår av det anförda, måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen .................................................................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................................................................... 1

Författningsförslag

Förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hy­

resreglering m.

m.,

så ock om fortsatt giltighet av samma lag

...................... 3

Förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kon­

troll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om fortsatt

giltighet av samma lag

............................................................................................... 6

Förslag till lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upp­

lösning m.

Til

................................................................................................................... 7

Förslag till lag med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyres­

regleringen upphört

................................................................................................... 9

Förslag till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

.......... 11

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 mars 1956 ....................................................... 14

Frågan om avveckling av hyresregleringen

Hyresregleringskommitténs förslag ................................................................... 15

Remissyttranden ...................................................................................................... 23

Läget på bostadsmarknaden ............................................................................... 38

Departementschefen ................................................................................................ 38

Frågan om införande i den allmänna hyreslagstiftningen av regler om be­

sittningsskydd för hyresgäst

Frågans tidigare behandling ............................................................................... 49

Gällande rätt .............................................................................................................. 51

Departementspromemorian .................................................................................... 52

Remissyttranden ...................................................................................................... 55

Departementschefen ................................................................................................ 70

Specialmotivering

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering ro. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag .............. 80

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om

fortsatt giltighet av samma lag ........................................................................... 84

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps

upplösning m. m....................................................................................................... 84

Förslaget till lag med vissa bestämmelser, som skola iakttagas, sedan hy­

resregleringen upphört............................................................................................ 86

Förslaget till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal ....

87

Departementschefens hemställan

........................................................................... 90

Departementsförslagen till:

Lag med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen

upphört ........................................................................................................................... 92

Lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal .............................. 94

Vid departementspromemorian fogade förslag till:

Lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal .............................. 97

Lag om ändring i 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjande­

rätt till fast egendom ................................................................................................... 100

Lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 22 juni 1939 (nr 366) om

medling i hyrestvister ............................................................................................... 101

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd ................................................ 102

Utdrag av statsrådsprotokollet den 6 april 1956 ...................................................... 119

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1956

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

580325