Prop. 1957:191

('med förslag till lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om er\xad sättning för mistad fiskerätt m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 191 år 1957

1

Nr 191

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om er­ sättning för mistad fiskerätt m. m.; given Stockholms slott den 15 november 1957.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att fiskevärderingsnämnderna skall ombildas till specialdomstolar och fullföljd av talan från fiskevärderingsnämnd äga rum direkt till hovrätt. 1

1

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 191

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

5

(Gällande lydelse)

7

Den som är missnöjd med fiskevärderingsnämnds beslut äger draga frå­ gan under domstols prövning, så­ framt han väcker talan inom tre må­ nader från det nämndens beslut del­ gavs honom. Talan skall väckas vid rätten i den ort där vattenområdet el­ ler, om det är beläget under flera domstolar, dess huvuddel ligger. I be­ slutet skall intagas erinran om vad den missnöjde sålunda har att iakt­ taga.

Kronan vare pliktig att, i den mån annat ej föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken stadgas, ersätta motparten hans kostnader å målet i underrätten. Vad sålunda stadgas skall, om kronan fullföljer talan, äga tillämpning jämväl å såda­ na kostnader i högre rätt som åsam­ kas motparten genom kronans full­ följda talan.

Väckes ej, på sått i första stycket sägs, talan mot nämndens beslut, skall beträffande beslutet i tillämpli-

(Föreslagen lydelse)

2. Vad ovan i 5 § under 1—3 är stadgat skall, utom såvitt angår parts utevaro, äga motsvarande tillämp­ ning.

3. Där ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken , skall kronan städse själv vidkännas sina kostnader i hovrätten, så ock kostnad som åsamkas motpart genom att kronan fullföljt talan. Vad i denna paragraf är stadgat skall, med undantag av vad under 1 sägs, i tillämpliga delar gälla rätte­ gången i högsta domstolen. Mot hov­ rättens beslut rörande förskott må talan ej föras.

§•

Konungen föreskriver, under vilka hovrätter fiskevärderingsnämnderna skola höra.

Konungen meddelar tillika de när­ mare bestämmelser angående tillämp­ ningen av denna lag som i övrigt fin­ nas erforderliga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 191 år 1957

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ga delar gälla vad i allmänhet är stad­ gat om domstols dom, vilken vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft dagen ef­ ter den, då lagen enligt därå med­ delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Lagen äger ej tillämpning beträf­ fande mål, som fiskevärderingsnämnd avgjort före ikraftträdandet.

Mål, som vid lagens ikraftträdande är anhängigt vid fiskevärderingsnämnd och vari förhandling ägt rum enligt äldre bestämmelser, må av nämnden företagas till avgörande utan ny förhandling, där målet än­ dock finnes tillfredsställande utrett.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 november 1957.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indell, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, K^jellin, J^ohansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet an­ mäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga om ändrad ordning för handläggningen av mål om ersättning för mistad fiskerätt m. m. samt anför därvid följande.

I propositionen nr 129 till 1957 års riksdag framlade Kungl. Maj :t förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. Förslaget innebar i huvudsak, att kro­ nan skulle äga att, sedan fiskevärderingsnämnd meddelat beslut i fråga om ersättning för mistad fiskerätt, draga frågan under domstols prövning. Så­ dan klagorätt hade tidigare, frånsett extraordinära rättsmedel, varit förbe­ hållen ersättningssökanden. På hemställan av tredje lagutskottet i utlåtande nr 18 biföll riksdagen propositionen (skr. nr 263). Lag i ämnet har utfär­ dats den 6 juni 1957 (nr 316) och trätt i kraft den 25 juni 1957.

I det yttrande som lagrådet avgav innan propositionen avläts till riksda­ gen ifrågasatte lagrådet, om man icke måste gripa djupare för att komma fram till en rationell och för parterna å ömse sidor tillfredsställande ord­ ning. Lagrådet förordade, att fiskevärderingsnämnderna skulle ombildas till specialdomstolar, närmast jämställda med ägodelningsrätterna, och att full­ följd skulle äga rum direkt från nämnd till hovrätt. Dåvarande departe­ mentschefen, statsrådet Zetterberg, ansåg sig dock ej kunna förorda en så genomgripande reform, som ej före lagrådsbehandlingen blivit närmare ut­ redd och dryftad. Tredje lagutskottet anförde i sitt nyssberörda utlåtande, att vägande skäl talade för den av lagrådet föreslagna ordningen och att lagrådets förslag därför borde bli föremål för ny departemental prövning med inhämtande av remissyttranden däröver, eventuellt dock först sedan det genomgått någon överarbetning i Kungl. Maj:ts kansli. För den hän­ delse remissbehandlingen skulle visa allmän uppslutning kring huvudlinjer­ na i lagrådets förslag, syntes detta böra läggas till grund för en ny proposi­ tion i ämnet. Riksdagen anslöt sig till vad utskottet anfört.

Med anledning av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartemen­ tet utarbetats en den 25 juni 1957 dagtecknad promemoria, innefattande överarbetning av lagrådets förslag. Vid promemorian fogat förslag till lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fis­ kerätt m. m. torde få fogas som bilaga till detta protokoll (bilaga B). Pro­ memorian innehåller jämväl utkast till tillämpningskungörelse.

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av hovrätten för Nedre Norrland, kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, samtliga fiskevärde- i ingsnämnder, 1951 års rättegångskommitté, Sveriges advokatsamfund, riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges fiskares riksförbund.

Sedan ärendet ytterligare beretts inom justitiedepartementet, anhåller jag nu att få upptaga det till prövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 191 år 1957

Förslagets huvudgrunder

Gällande rätt m. m. Bestämmelserna i lagarna den 1 december 1950 om gräns mot allmänt vattenområde samt om rätt till fiske har i vissa fall för­ anlett minskning av det enskilda vattnet och intrång i förut bestående en­ skild fiskerätt. Genom lagen den 1 december 1950 om ersättning för mistad fiskerätt m. m. har givits möjlighet för den enskilde att få ersättning härför av statsmedel.

I 1 § ersättningslagen stadgas att, där vattenområde jämlikt lagen om gräns mot allmänt vattenområde frångår ägaren, denne skall njuta ersätt- ning av statsmedel för värdet av fiskerätt och annan förmån, som han så­ lunda förlorar, så ock för annan skada som därigenom tillskyndas honom. Ersättning av statsmedel för värdet av förlorad förmån och för annan ska­ da skall enligt samma lagrum jämväl tillkomma a) jordägare, vilkens fis­ kerätt inskränkes därigenom att jämlikt 6—13 §§ eller 18 § lagen om rätt till fiske annan än innehavaren av den enskilda fiskerätten må bedriva fis­ ke, som enligt äldre lag var förbehållet strandägaren, b) den som enligt ur­ minnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan särskild grund inne­ har fiskerätt, vilken helt eller delvis blir utan verkan till följd av att enligt lagen om gräns mot allmänt vattenområde och lagen om rätt till fiske en- skild fiskerätt ej gäller i allmänt vatten eller till följd av stadgandena i 6—

20 §§ sistnämnda lag samt c) den som den 1 januari 1951 på grund av ser- vituts- eller nyttjanderättsupplåtelse åtnjuter förmån, vilken helt eller del­ vis går förlorad av skäl som förut i samma paragraf sagts.

I 2 § stadgas, att fråga om ersättning skall upplagas av en särskild nämnd (fiskevärderingsnämnd) och att ersättningsanspråk vid talans förlust skall framställas inom viss tid. Fristen var ursprungligen bestämd till den 1 ja­ nuari 1956 men genom lag den 30 december 1955 förlängdes den till den 1 januari 1958 (se prop. 1955: 216). Enligt 3 § skall fiskevärderingsnämnd bestå av tre ledamöter, varav en, som tillika skall vara ordförande, utses av Kungl. Maj :t. De båda övriga ledamöterna utses på sätt Kungl. Maj :t be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 191 år 1957

9

stämmer. För varje ledamot skall finnas en i enahanda ordning som denne utsedd suppleant. Angående omröstning i nämnden skall gälla vad i lag fin­ nes stadgat rörande omröstning i tvistemål vid rådhusrätt.

Innan fiskevärderingsnämnd avgör ärende angående ersättning, skall en­ ligt 4 § sökanden och kronan erhålla tillfälle att framlägga sina synpunkter vid sammanträde inför nämnden. Framställning må dock avslås utan att ha handlagts vid sådant sammanträde, om den uppenbarligen icke förtjänar avseende. Nämnden må tillerkänna sökanden gottgörelse av statsmedel för utgifter å ärendet i den mån sådan gottgörelse begärts och finnes skälig. Utskrift av nämndens beslut skall tillställas sökanden.

5 och 6 §§ i ersättningslagen avser utfärdande i administrativ ordning av bestämmelser om ersättning till nämndledamöter och om fiskevärde- ringsnämndernas verksamhet.

Enligt 7 § första stycket — i paragrafens lydelse enligt lag den 6 juni 1957 — äger den som är missnöjd med fiskevärderingsnämnds beslut att draga frågan under domstols prövning, såframt han väcker talan inom tre månader från det nämndens beslut delgavs honom. Talan skall väckas vid rätten i den ort där vattenområdet eller, om det är beläget under flera dom­ stolar, dess huvuddel ligger. I beslutet skall intagas erinran om vad den missnöjde sålunda har att iakttaga. Väckes ej sådan talan, skall, enligt vad som stadgas i tredje stycket av 7 §, beträffande beslutet i tillämpliga delar gälla vad i allmänhet är stadgat om domstols dom, vilken vunnit laga kraft. Dessutom föreskrives i andra stycket av samma paragraf, att kronan är pliktig att, i den mån ej annat föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rätte­ gångsbalken stadgas, ersätta motparten hans kostnader å målet vid under­ rätten. Vad sålunda stadgas skall, om kronan fullföljer talan, äga tillämp­ ning jämväl å sådana kostnader i högre rätt som åsamkas motparten genom kronans fullföljda talan.

Kronans talan i ersättningsfrågorna bevakas enligt 8 § av kammarkolle­ giet.

I 9—12 §§ upptages, för det fall att inteckningshavares intressen beröres, regler om nedsättning av ersättningsbelopp hos länsstyrelsen och om fördel­ ningen av nedsatt ersättningsbelopp. I huvudsak föreskrives att vad i ut- sökningslagen stadgas om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom skall äga motsvarande tillämpning.

De i 5 och 6 §§ ersättningslagen förutsatta administrativa föreskrifterna har utfärdats genom kungörelsen den 12 januari 1951 (nr 9) om fiskevärderingsnämnder och deras verksamhet. Enligt denna kungörelse skall fiske­ värderingsnämnd finnas för ettvart av följande områden, nämligen Norr­ bottens och Västerbottens län, Västernorrlands och Jämtlands län, saltsjö­ kusterna av Gävleborgs och Uppsala län, saltsjökusterna av Stockholms och Gotlands län, saltsjökusterna av Södermanlands och Östergötlands län, Kal­ mar och Blekinge län, Kristianstads och Malmöhus län, Hallands samt Göte­ borgs och Bohus län, Mälaren och Hjälmaren samt Vänern och Vättern.

Kungörelsen innehåller i övrigt bestämmelser om beredningen av ärendena vid nämnden, förfarandet vid nämndens sammanträden, förskottsersättning in. in.

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

Ur förarbetena till ersättningslagen må här anmärkas, att fiskerättskommittén i sitt den 31 juli 1947 avgivna betänkande (SOU 1947: 47) uttalade, att såväl de väntade ärendenas antal som deras säkerligen ofta invecklade art närmast syntes visa hän mot en anordning med för ändamålet särskilt inrättade organ, vilkas verksamhetsområden borde vara lokalt begränsade men i enhetlighetens intresse ej alltför små. För den avsedda organisationen fann kommittén de lokala värderingsnämnderna enligt rekvisitionslagen lämpligen kunna tjäna som förebilder. För prövning av frågor enligt ersätt­ ningslagen föreslog kommittén därför inrättande av särskilda fiskevärde- ringsnämnder. Dessas antal och verksamhetsområden borde bestämmas av Kungl. Maj :t. Med hänsyn till arten av de ärenden som skulle handläggas av fiskevärderingsnämnd ansåg kommittén att dess ordförande borde vara en i domarevärv erfaren jurist — helst häradshövding eller annan ordinarie innehavare av domareämbete — samt att till ledamöter borde utses perso­ ner, som var väl förtrogna med förhållandena inom nämndens verksam­ hetsområde och hade erfarenhet i värdering av fast egendom; ägodelnings- och vattenrättsnämndemän syntes i första hand komma i fråga för dylikt uppdrag. Kommitténs lagförslag upptog regler härom.

I fråga om förfarandet inför fiskevärderingsnämnd upptog kommittén i sitt lagförslag allenast vissa allmänna rättsgrundsatser, vilkas iakttagande syntes vara av synnerlig vikt för de rättssökande. I övrigt borde, enligt kom­ mittén, närmare föreskrifter angående nämndernas verksamhet meddelas i administrativ ordning.

Fullföljdsreglerna upptogs i 6 § i fiskerättskommitténs förslag till ersätt­ ningslag. Detta lagrum hade i förslaget följande lydelse.

Den som är missnöjd med fiskevärderingsnämnds beslut i ärende angå­ ende ersättning äger draga frågan under allmän domstols prövning, såframt han instämmer sin talan inom nittio dagar från det nämndens beslut till­ ställdes honom. I beslutet skall lämnas tydlig hänvisning om vad den miss­ nöjde har att iakttaga för tvistens dragande under domstols prövning.

I fråga om detta lagrum anförde kommittén: Även om den sammansättning, fiskevärderingsnämnderna avses skola ha, torde göra dem väl skickade att pröva ersättningsfrågorna, har kommit­ tén likväl ansett rättssäkerheten kräva, att möjlighet beredes den som är missnöjd med nämndens beslut att bringa ärendet under allmän dom­ stols bedömande. Det har härvid ifrågasatts att begränsa domstolens pröv­ ning till att avse allenast innehållet och omfattningen av den rättighet, var­ på ersättningsanspråket grundar sig, medan frågan om ersättningens be­ lopp ej ensamt skulle få fullföljas till domstol. En dylik anordning har emellertid kommittén funnit möta alltför stora betänkligheter med hänsyn såväl till svårigheten att sålunda särskilja olika delar av tvistefrågan som också till vikten av de ekonomiska värden som kunna stå på spel i hithö­ rande ärenden.

11

1 avseende å kammarkollegiets befattning med dessa ärenden framhöll kommittén, att kollegiets avsedda ställning som kronans representant icke syntes böra vara rent partsbetonad. Då det gällde den grundläggande ut­ redningen rörande innehållet och omfattningen av sökandens rätt var det enligt kommitténs mening önskvärt att kollegiet med sin speciella sakkun­ skap medverkade till ett objektivt klarläggande av det för ersättningsfrå­ gans bedömande avgörande rättsläget.1

Vid remiss till lagrådet den 25 februari 1949 av förslag till bl. a. fiske­ rättslag och ersättningslag framhöll dåvarande chefen för jordbruksdepar­ tementet, statsrådet Sträng, att det uppenbarligen var önskvärt att ersätt­ ningsfrågorna kunde avgöras i enkla former, men samtidigt måste tillses att rättssäkerheten icke äventyrades. Den av fiskerättskommittén föreslag­ na anordningen med särskilda fiskevärderingsnämnder torde väl tillgodose båda dessa önskemål. Departementschefen biträdde därför förslaget om sådana nämnder. Däremot ansåg departementschefen icke behövligt, att några särskilda kvalifikationsvillkor för ledamotskap angavs i lagtexten, utan förklarade sig utgå från att Kungl. Maj :t ändock skulle tillse att öns­ kemålet om opartiskhet och erfarenhet i värderingsfrågor beaktades. I fråga om fullföljd upptogs enahanda bestämmelser som i 6 § i kommittéförsla­ get om rätt att vid missnöje med beslut av fiskevärderingsnämnd väcka talan vid domstol, dock att endast ersättningssökanden tillerkändes full- följdsrätt. Med hänsyn bl. a. till att det i dylika fall ej sällan torde bli fråga om att åberopa ny utredning syntes enligt departementschefen denna utväg vara att föredraga framför att — i enlighet med vad kammarkollegiet under remissbehandlingen av kommittéförslaget ifrågasatt — låta talan fullföljas till hovrätt.2

Lagrådets uttalanden. 1 sitt förut omförmälda yttrande över förslag till vidgad fullföljdsrätt för kronan anför lagrådet att, därest kronan får be­ fogenhet att klandra fiskevärderingsnämnds beslut och detta sålunda ej blir slutligt bindande i någondera riktningen, situationen blir väsentligt för­ ändrad och värdet av förfarandet vid nämnden i hög grad reducerat. Tydligt är också att kronans partsställning — i strid mot önskemålen vid lagens tillkomst — blir än starkare understruken. Även i övrigt kan åtskilliga in­ vändningar göras mot regeln att fullföljd skall ske genom instämmande av talan till allmän underrätt. Lagrådet yttrar härom:

Till ordförande i fiskevärderingsnämnderna ha genomgående utsetts ägo- delningsdomare. Bisittarna torde kunna sägas utgöra en viss motsvarighet till ägodelningsnämndemännen. Nämndernas verksamhetsområden äro ock­ så jämförelsevis stora, ett förhållande som medför att redan i första in­ stans vinnes eu enhetlig bedömning av ett större antal likartade ersättnings­ frågor. Denna vinst går förlorad genom eu fullföljdsordning, som innebär att nämndernas beslut skola klandras vid de olika allmänna underrätter inom vilkas domvärjo respektive vattenområden äro belägna. Sådan under­ rätt representerar icke någon större juridisk sakkunskap än nämnden och

■ Se SOU 1947: 47 sid. 321—322. 2 Se prop. 1950:00 sid. 138—140.

Kungl. Maj. ts proposition nr 191 år 1957

Kungl. Maj. ts proposition nr 191 år 1957

har mycket mindre domsområde. På många håll uppkommer ävenledes den praktiska olägenheten att häradshövdingen i orten är jävig till följd av att han varit ordförande i nämnden. Allmän underrätt saknar dessutom mot­ svarighet till den sakkunskap och erfarenhet på området som fiskevärde- ringsnämndens bisittare böra företräda. Ett önskemål är naturligen att den domstol, dit ett mål fullföljes, skall kunna i viss utsträckning förlita sig på underinstansens sakkunskap och ortskännedom. Som emellertid det munt­ liga bevismaterial på vilket fiskevärderingsnämnd kan ha byggt sitt avgö­ rande icke upptagits under former jämförliga med vad som gäller i rätte­ gång, kan den domstol, till vilken talan instämmes, icke på dylikt sätt vär­ desätta nämndens bedömning.

Systemet är också oekonomiskt ur processuell synpunkt. Man får förut­ sätta, att redan nämnden så gott sig göra låter upptager fullständig bevis­ ning om förekommande rättigheter och deras värde, att därefter, när ären­ det går till allmän domstol, underrätten i regel får upptaga hela bevisning­ en på nytt samt att vid fullföljd till hovrätt kan krävas att bevisningen, ehuru kanske i mindre mån, upptages ännu en gång. I högsta domstolen torde bevisningen däremot regelmässigt komma att föredragas ur handling­ arna.

Enligt lagrådets mening bör instansernas antal minskas och det arbete nämnden nedlägger på uppgiften kunna tillgodogöras bättre vid fullföljd av talan. Detta syfte kan utan större svårighet vinnas genom att nämnden får bli en specialdomstol, närmast jämställd med ägodelningsrätt, och alt fullföljd från nämnden får äga rum direkt till hovrätt. Lagrådet förklarar sig vara medvetet om de invändningar av principiell natur som kan anfö­ ras mot att anordna särskilda, icke permanenta domstolar för vissa uppgif­ ter. I rådande läge kan dock icke gärna komma i fråga att avskaffa nämn­ derna och hänvisa ärendena exempelvis till ägodelningsrätt. Då fullföljd i allt fall skulle få ske till hovrätt — som tillika är överdomstol i jorddelnings- mål — och därifrån under vanliga förutsättningar till högsta domstolen, torde invändningarna här icke väga alltför tungt. Lagrådet fortsätter:

För sagda ändamål synes man böra ändra reglerna för förfarandet, så att nämnden må höra vittnen under edsansvar och genom tvångsmedel erhåller bättre möjlighet till processledning. I stället för ett system med bevisupp­ tagning i tre instanser skulle i så fall kunna vinnas den ordningen, att be­ visupptagning i vanliga domstolsformer får ske vid nämnden och därefter, i förekommande omfattning, i hovrätt. Att förfarandet hos nämnden där­ med skulle bli mera betryggande är uppenbart. Om fullföljd får ske direkt till hovrätt, blir också som sig bör andra instansens domsområde större än nämndens, i stället för tvärtom, och man ger alltså ej till spillo värdet av att nämnderna ha relativt stora distrikt. Förhållandet mellan hovrätt och fiskevärderingsnämnd blir i övrigt analogt med vad som gäller i jorddel­ nings- och expropriationsmål, där första instansen representerar särskild sakkunskap eller ortskännedom. Möjligheten att inom rimlig tid nå fram till vägledande prejudikat i värderings- eller rättsfrågor ökas tydligen också i hög grad.

Det är, framhåller lagrådet, naturligt att, då en ändring funnits påkallad, man söker avhjälpa bristen med minsta möjliga jämkning i den ordning som redan börjat tillämpas. Enligt lagrådets mening är emellertid fördelar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

13

na av att jämställa fiskevärderingsnämnd med domstol ur anförda syn­ punkter så betydande att detta alternativ bör väljas. Såvitt lagrådet kunnat inhämta möter ej heller i övrigt några praktiska invändningar mot en så­ dan omläggning.

Tredje lagutskottet. I anslutning till lagrådets uttalanden understryker tredje lagutskottet i sitt utlåtande 1957: 18, att införandet av fullföljdsrätt för kronan i huvudsak motiveras av det allmänna intresset av en riktig och enhetlig rättstillämpning och att det därför framstår som särskilt viktigt, att förfarandet ej blir så omständligt att prejudicerande domar icke hinner meddelas, innan ett alltför stort antal avgöranden träffats av fiskevärde- ringsnämnderna. Proceduren vid underrätten torde som regel bli tidsödande och dyrbar utan att säkerheten i avgörandet hos denna instans normalt kan antagas vara större än nämndens. Även om lokalkännedomen bland nämn­ demännen vid häradsrätterna med deras avsevärt mindre domsområden i allmänhet är större än bland ledamöterna i fiskevärderingsnämnderna, tor­ de dessa kunskaper om ortsförhållandena med samma fördel kunna tillfö­ ras bedömningsmaterialet genom hörande av ortsbor. Utöver vad lagrådet anfört tillfogar utskottet, att de regler som för närvarande gäller för hand­ läggning i tvistemål vari förlikning är tillåten (dispositiva tvistemål), icke synes väl lämpade för mål av förevarande slag. De för handläggning av jord- delningsmål eller expropriationsmål gällande rättegångsreglerna torde i detta avseende vara betydligt bättre ägnade att åstadkomma ett praktiskt, smi­ digt och billigt förfarande vid underrätten. Utskottet finner för sin del lag­ rådets förslag till rättslig behandling av förevarande spörsmål äga fördelar framför det fyrinstanssystem, som propositionen i praktiken innebär och vars olägenheter lagrådet påtalat.

Promemorians förslag. Det i promemorian framlagda förslaget till lag om ändring i ersättningslagen överensstämmer i princip med vad lagrådet och tredje lagutskottet förordat. I promemorian föreslås sålunda, att fiskevär­ deringsnämnderna skall ombildas till specialdomstolar samt att fullföljd av talan mot nämndens beslut skall ske direkt från nämnden till hovrätt.

Yttrandena. I de över promemorian avgivna remissyttrandena har försla­ get genomgående i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Hovrätten för Nedre Norrland anför, att åtskilliga invändningar kan gö­ ras mot den nuvarande regeln att fullföljd skall ske genom instämmande av talan till allmän underrätt. En sådan fullföljdsordning kan icke anses ändamålsenlig, utan fullföljd bör ske direkt från fiskevärderingsnämnd till hovrätt. Det synes hovrätten ävenledes följdriktigt att, såsom föreslagits i promemorian, man i samband med ändring av instansordningen ändrar reg­ lerna för förfarandet inför nämnden så, att detta gestaltas som ett rätte­ gångsförfarande och nämnderna kommer att fungera som domstolar. Att så sker torde vara en nödvändig förutsättning för att vid fullföljd av talan

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

nämndernas arbete skall kunna bättre tillgodogöras i högre instans. Kam­ markollegiet erinrar om att kollegiet i sitt yttrande över fiskerättskommit- téns betänkande av år 1947 med förslag till fiskelag jämte därmed samman­ hängande författningar uttalat, att fiskevärderingsnämndens verksamhet borde regleras i nära anslutning till vad som gällde för allmän domstol samt att det syntes böra övervägas, om ej talan mot sådan nämnds beslut kunde få fullföljas till hovrätt i stället för till underrätt. Erfarenheterna från hittillsvarande tillämpning av ersättningslagen har enligt kollegiets me­ ning bestyrkt, att en sådan anordning av instansordningen i fiskeersätt- ningsmål hade varit mera ändamålsenlig än den nuvarande. Kollegiet kan också i allt väsentligt ansluta sig till den av lagrådet framförda argumente­ ringen för en omläggning av förfarandet i första instans i dessa mål och av fullföljdssystemet. Fiskevärderingsnåmnden för Norrbottens och Västerbot­ tens län uttalar, att de nackdelar som är förbundna med det nuvarande sy­ stemet och de fördelar som står att vinna genom den ifrågasatta reformen synes riktigt och fullständigt redovisade i lagrådets och tredje lagutskottets yttranden. Fiskevärderingsnämnden för Våsternorrlands och Jämtlands län framhåller, att ett domstolsförfarande vid fiskevärderingsnämnderna väl torde komma att i vissa avseenden öka deras arbetsbörda men att ett dylikt förfarande synes vara en nära nog ofrånkomlig konsekvens av att kronan tillagts fullföljdsrätt och medföra avsevärda fördelar i fråga om handlägg­ ningen av ersättningsmålen, bl. a. på så sätt att det möjliggör en effektiv processledning på förberedelsestadiet och ökar utsikten att få målen av­ gjorda inom rimlig tid. Fiskevärderingsnämnden för Kristianstads och Mal­ möhus län uttalar, att nämnden i skilda sammanhang kunnat konstatera, att vissa av de lagstadganden vilka reglerar förfarandet vid behandlingen av ersättningsfrågor icke är fullt ändamålsenliga. Detta gäller särskilt de stadganden som hänför sig till måls förberedelse. Redan av nu angivna or­ sak framstår en omarbetning av reglerna för förfarandet såsom påkallad. Sedan genom lagändring under innevarande år jämväl kronan erhållit be­ fogenhet att klandra fiskevärderingsnämnds beslut, har — såsom vid för­ arbetena till lagändringen framhållits — värdet av nämndförfarandet blivit i hög grad reducerat. I realiteten har genom lagändringen ett fyrinstanssy- stein tillskapats; och detta system är så tillvida märkligt som den första in­ stansen — nämnden — saknar åtskilliga av de möjligheter, vilka står de övriga instanserna till buds, då det i ett mål gäller att uppnå ett ur materiell synpunkt riktigt avgörande. En procedur med ett så stort antal instanser som fyra förefaller oformlig och torde, även om målen i många fall rör svårbedömda anspråk på avsevärda ersättningsbelopp, icke kunna anses nödig. En inskränkning av antalet instanser synes därför önskvärd. Fiske­ värderingsnämnden för Kalmar och Blekinge lån anför, att förslaget synes förenat med påtagliga fördelar för det allmänna, för nämndens arbete och för de ersättningsberättigade.

Sveriges advokatsamfund har i sitt yttrande över promemorian upptagit

15

spörsmålet om fristen för anmälan av ersättningsanspråk, vilken frist en­ ligt vad förut anförts utgår med innevarande års slut. Samfundet framhåller, att ett mycket stort antal ansökningsärenden ännu icke torde ha anhängig- gjorts; anledningen härtill lär bl. a. vara den, att de blivande sökandena an­ sett sig böra avvakta lösandet av en mängd tvistefrågor, som i redan an- hängiggjorda ärenden uppstått rörande principerna för ersättningarnas be­ räknande samt att det ansetts meningslöst att insända och bearbeta det om­ fattande, svårtillgängliga och komplicerade grundmaterialet, innan det bli­ vit klarlagt, vilka faktorer som skall tagas med i beräkningarna. Det torde i mycket stor utsträckning vara ogörligt för vederbörande att före den nu stadgade preklusionstidens utgång uträkna och precisera sina anspråk, var­ för de har för avsikt att före innevarande års utgång, på sätt lagen för när­ varande medger, ingiva ansökningar utan närmare preciserade anspråk. Ut­ redandet och preciserandet av anspråken beräknas därefter taga minst ett par år. Av promemorians förslag följer emellertid, att reglerna i 42 kap. 2—■

4 §§rättegångsbalken blir tillämpliga. Nämnden, d. v. s. dess ordförande, skall alltså förelägga sökanden att avhjälpa en sådan brist i ansökningen som att anspråken ej preciserats, vid äventyr att ansökningen eljest avvisas. Det skulle enligt samfundets mening säkerligen kunna leda till orättmätiga rättsförluster, om några enligt hittillsvarande ordning anhängiggjorda mål efter lagändringen skulle kunna avvisas blott därför att sökanden icke inom kort tid efter ett föreläggande preciserar sina yrkanden. Då lagens materiel­ la innebörd så väsentligt ändras, att hela bevisbördan övervältras på sökan­ den, måste det vara ett rimligt krav att denne erhåller erforderlig tidsfrist för att utreda och precisera sina anspråk. Då lagändringen givetvis icke får leda till att en mängd i och för sig berättigade anspråk på formella grun­ der avvisas, skulle följden bli att de nyssnämnda, mot sökanden stränga reglerna i rättegångsbalken icke skulle kunna i praktiken tillämpas. Sam­ fundet anser att i lagen bör införas uttryckligt stadgande om sådana avvi­ kelser från nämnda regler som erfordras för tillgodoseende av sökandens in­ tresse av erforderlig tidsfrist för anspråkens utredande och preciserande. Ett motivuttalande om att varsamhet är påkallad kan icke anses tillfyllest. Ett bättre alternativ vore emellertid enligt samfundets mening att låta reg­ lerna i 42 kap.2—4 §§rättegångsbalken gälla även i nu avsedda fall men i stället utsträcka preklusionstiden, förslagsvis till den 1 januari 1961. Då ifrågavarande ärenden ändock icke torde hinna utredas och upptagas till be­ handling av nämnderna inom kortare tidrymd, skulle någon ytterligare tids- utdräkt säkerligen icke uppstå om preklusionstiden sålunda förlängdes. Vi­ dare skulle omgången med »inblancoansökningar» före detta års utgång kunna undvikas och anspråken kunna preciseras redan i ansökningarna, vilket vore en avsevärd fördel för alla parter. Ett utsträckande av ansök­ ningstiden från 7 till 10 år från lagens ikraftträdande torde även få anses rimligt med hänsyn till att de ersättningssökande anmodats dröja med an­ språkens framställande, vilket i stor utsträckning skett, och alt kammarkol­

Kungl. Maj. ts proposition nr 191 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

legiet i allmänhet kräver 1 O-årsstatistik rörande fiskeutfallet för anspråkens bedömande. Vidare kan hänvisas till att vid vattendomstolarna fiskeskador ofta slutligen prövas först efter en tioårsperiod från skadans uppkomst in. in. Under åberopande av det anförda hemställer samfundet i första hand att den i 2 § stadgade preklusionstiden måtte utsträckas till den 1 januari 1961. Skulle en dylik förlängning av preklusionstiden icke anses böra ifrå- gakomma, hemställer styrelsen i andra hand att i lagen införes ett stadgan­ de om sådan avvikelse från bestämmelserna i 42 kap. 2—4 §§ rättegångsbal­ ken, att sökanden tillförsäkras nödigt rådrum att utreda och precisera sina anspråk.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen har den vid årets riksdag beslutade utvidgningen av kronans klagorätt i ären­ den om ersättning för mistad fiskerätt aktualiserat frågan om en mera ge­ nomgripande reform av den ordning som tillämpas för handläggningen av dessa ärenden. Frågan väcktes redan i yttranden över den framställning av kammarkollegiet som låg till grund för propositionen, och tanken utveckla­ des närmare i det av lagrådet avgivna yttrandet. Enligt lagrådets rekom­ mendation skulle fiskevärderingsnämnderna ombildas till specialdomstolar, närmast jämställda med ägodelningsrätterna, och fullföljd äga rum direkt från nämnd till hovrätt. Dåvarande departementschefen ansåg sig ej kunna följa lagrådets förslag. Han framhöll att, såsom även lagrådet medgivit, in­ vändningar av principiell natur kunde anföras mot att anordna särskilda, icke permanenta domstolar för vissa uppgifter och att frågan om en reform i denna riktning icke före lagrådsbehandlingen blivit närmare utredd och dryftad. Tredje lagutskottet anslöt sig emellertid till uppfattningen att en reform efter de antydda riktlinjerna borde genomföras. Med anledning av riksdagens ståndpunktstagande har frågan nu tagits upp i en departements­ promemoria, som varit utsänd på remiss till ett antal myndigheter och or­ ganisationer.

Fiskevärderingsnämnderna är icke avsedda att vara permanenta organ, utan deras uppgift är att reglera anspråk på gottgörelse för sådan enskild fiskerätt som gått förlorad eller lidit inskränkning genom 1950 års fiske- rättslagstiftning. Även jag är medveten om att vissa invändningar från principiella synpunkter kan resas mot att inrätta särskilda organ av dom­ stols karaktär för en sådan tillfällig arbetsuppgift. Ursprungligen var det icke heller meningen att förfarandet vid nämnden skulle gestaltas som ett rätte­ gångsförfarande, vilket bl. a. kom till uttryck i den icke partsbetonade ställ­ ning som kammarkollegiet såsom kronans representant ansågs böra intaga. Utvecklingen har emellertid i praktiken gått i en annan riktning, och efter det kronan numera beretts möjlighet att föra talan mot nämndens beslut torde ersättningssökanden och kollegiet få anses stå emot varandra på vä­ sentligen samma sätt som två enskilda parter i en skadeståndsprocess. Det kan därför te sig naturligt att beträffande handläggningen och instansord­ ningen i ersättningsmålen införa regler, som närmare än vad nu är fallet

Kungl. Maj. ts proposition nr 191 år 1957

17

överensstämmer med vad i sådant hänseende gäller i vanliga skadestånds­ mål. Betydande praktiska fördelar i form av besparing av tid, arbete och kostnader kan, såsom genomgående vitsordats i remissyttrandena över de­ partementspromemorian, väntas vara förbundna med en sådan reform. Jag vill därför förorda, att beträffande fiskevärderingsnämnderna meddelas reg­ ler av innebörd att handläggningen därstädes i huvudsak får karaktär av vanligt rättegångsförfarande. I samband härmed bör även instansordningen ändras så, att fullföljd sker från nämnden till hovrätt.

Advokatsamfundet har i detta sammanhang även föreslagit att fristen för anmälan av ersättningsanspråk skall förlängas, förslagsvis till den 1 ja­ nuari 1961. Denna tidsfrist har redan tidigare en gång förlängts, i det den ursprungligen bestämda fristen för anmälans ingivande, den 1 januari 1956, genom beslut vid 1955 års riksdag utsträcktes till den 1 januari 1958. Såsom uttryckligen förutsattes av riksdagen vid detta beslut bör icke någon ytter­ ligare förlängning ske utan att särskilda omständigheter tillkommit. Vad advokatsamfundet anfört synes icke visa att några speciella förhållanden inträtt som motiverar en sådan åtgärd. För att icke regleringen av er­ sättningsfrågorna skall draga orimligt ut på tiden är det angeläget att före­ liggande anspråk utan ytterligare utsträckning av tidsfristen anmäles till nämnderna. Den olägenheten att ersättningskraven icke alltid i full ut­ sträckning kan preciseras i samband med anmälningen torde få bäras. Jag anser mig därför ej kunna tillstyrka förslaget om förlängning av anmäl­ ningsfristen. Till frågan om möjligheterna att i efterhand komplettera in­ givna ansökningar återkommer jag i det följande.

I lagtekniskt hänseende torde reformen, såsom lagrådet i sitt yttrande för­ ordat, lämpligen kunna genomföras så att i lagen om ersättning för mistad fiskerätt införes hänvisning till vad som är stadgat i fråga om allmän dom­ stol och rättegången i tvistemål med vissa närmare angivna avvikelser. Om­ läggningen av förfarandet påkallar även en väsentlig omarbetning av kun­ görelsen om fiskevärderingsnämnderna och deras verksamhet.

Specialmotivering till lagförslaget

I enlighet med vad förut anförts föreligger förslag till lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerättt m. m. Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget får jag, utöver vad som framgår av den föregående framställningen, anföra följande.

2 §.

I denna paragraf har i överensstämmelse med promemorians förslag, till förtydligande av att mål om ersättning för mistad fiskerätt skall anhängig- göras genom ansökan och ej genom stämning, inskjutits orden »genom an­ sökan».

Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 191

Kungi. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

3 §.

I denna paragraf föreskrives i den gällande lydelsen, att fiskevärderings- nämnd skall bestå av tre ledamöter, att en av ledamöterna, vilken tillika skall vara ordförande, utses av Konungen, att de båda övriga ledamöterna utses på sätt Konungen bestämmer, att för varje ledamot skall finnas en i enahanda ordning som denne utsedd suppleant samt att angående omröst­ ning i nämnden skall gälla vad i lag finnes stadgat rörande omröstning i tvistemål vid rådhusrätt.

Lagrådet. Lagrådet har anfört, att för att författningsmässigt säkerställa nämndernas sammansättning bör under 3 § intagas bestämmelser, att ord­ föranden i nämnd och suppleant för honom skall vara lagkunniga och er­ farna i domarvärv samt att övriga ledamöter och suppleanter för dem bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med ortens förhållanden. Det lärer också vara påkallat att kunna utöka antalet suppleanter i syfte att giva nämnden ökad förmåga att fullgöra sin uppgift utan dröjsmål. Även en änd­ ring i denna riktning, varav behov framträtt redan enligt nuvarande ord­ ning, torde därför enligt lagrådet böra vidtagas. Eftersom de nuvarande le­ damöterna och suppleanterna torde uppfylla antydda krav kan verksamhe­ ten fortsätta utan andra nya förordnanden än sådana som föranledes av ökat antal suppleanter. Domared måste dock avläggas av bisittarna. Särskild föreskrift härom torde ej erfordras, därest allmänna regler om domstol och rättegångsförfarandet blir tillämpliga.

Promemorian. Det i promemorian framlagda förslaget upptar i paragra­ fens första stycke de i 3 § i dess nuvarande lydelse upptagna reglerna om fiskevärderingsnämnds sammansättning med den ändringen, att möjlighet öppnats att utse mer än en suppleant för varje ledamot. Den i nuvarande 3 § sista punkten upptagna omröstningsregeln har utgått ur paragrafen. En dy­ lik regel har i stället intagits i 5 § andra stycket.

Andra och tredje styckena innehåller bestämmelser till säkerställande av att nämnderna erhåller en kvalificerad sammansättning. I andra stycket stadgas sålunda, att ordföranden och suppleant för honom skall vara lag­ kunniga och erfarna i domarevärv, och i tredje stycket föreskrives att öv­ riga ledamöter och suppleanter för dem bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med förhållandena i bygden. Det framhålles i promemorian, att liknande regler återfinnes i 11 kap. 2 § vattenlagen och 21 kap. 2 § jorddel­ ningslagen.

Yttrandena. Fiskevärderingsnämnden för Västernorrtands och Jämtlands län anför, att det med hänsyn till arbetsbelastningen vid fiskevärderings- nämnderna otvivelaktigt är nödvändigt att utöka antalet suppleanter. Där­ vid bör emellertid tillses, att suppleanter tillsättes icke blott i tillräckligt an­ tal utan även så att de representerar olika delar av fiskevärderingsnämn- dens verksamhetsområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

19

Fråga om utökning jämväl av antalet ledamöter upptages av fiskevärderingsnämnden för Hallands samt Göteborgs och Bohus län! som erinrar om att nämnden enligt nu gällande lag och enligt promemorians förslag skall bestå av tre ledamöter, av vilka en är ordförande. För varje ledamot skall enligt gällande lag finnas en suppleant och enligt förslaget en eller flera suppleanter. Suppleanterna är alltså personliga. Nämndernas verksamhets­ områden är vidsträckta. Fiskevärderingsnämnden för Hallands samt Göte­ borgs och Bohus län omfattar kuststräckan från norska gränsen i norr till gränsen mellan Halland och Skåne i söder. Av de två ledamöterna (utom ordföranden) — liksom suppleanterna för dem — är den ene från Bohuslän och den andre från Halland. Nämndens sammanträden äger som regel rum å ort i närheten av de platser där sökandena är bosatta. Huvuddelen av ärendena från Bohuslän kommer från den norra delen av landskapet. De flesta av sammanträdena för behandling av bohuslänsärendena har hittills hållits i Grebbestad och Strömstad. Resan för ledamoten från Halland till Strömstad och Grebbestad är lång och tidsödande. Som regel får denne le­ damot på grund av mindre goda tågförbindelser övernatta i Göteborg på upp­ resan och stundom även på nedresan. Vad nu sagts gäller för ledamoten från Bohuslän vid sammanträden i Halland. Besparing skulle uppnås och uppdraget skulle för ledamöterna vålla mindre tidsspillan, om två ledamöter vore bosatta i Bohuslän och kunde deltaga vid behandlingen av bohusläns­ ärendena samt två ledamöter i Halland för hallandsärendena. Nämnden fö­ reställer sig att enahanda förhållanden är rådande åtminstone vid vissa av de övriga fiskevärderingsnämnderna. Antalet ledamöter bör därför ökas. För varje nämnds verksamhetsområde bör — utöver ordföranden och supp­ leanten för denne — utses förslagsvis fyra ledamöter jämte suppleanter för dem, varjämte bör införas ett stadgande liknande föreskriften i 21 kap. 6 § jorddelningslagen av innehåll att nämndens ordförande till tjänstgöring kallar de två ledamöter som är boende närmast sammanträdesorten. Även fiskevärderingsnämnden för Västernorrlands och Jämtlands län ifrågasätter huruvida icke — förutom ordföranden — ett större antal ledamöter bör ut­ ses.

Departementschefen. Det i promemorian på grundval av lagrådets yttran­ de upptagna förslaget innebär, att antalet ledamöter inom varje nämnds om­ råde oförändrat skall vara tre, ordföranden inberäknad, men att för varje ledamot skall utses en eller flera suppleanter i stället för, såsom nu är fallet, endast en. Under remissbehandlingen av promemorian har framkommit önskemål om alt jämväl det antal ledamöter som skall utses måtte ökas.

Då ett praktiskt behov av att ha tillgång till flera ledamöter synes föreligga åtminstone på ett par håll, torde detla önskemål böra efterkommas. Det an­ tal ledamöter, utöver ordföranden, som skall utses inom varje nämndområ- de torde kunna sättas till minst två och högst sex. Möjlighet bör dock finnas all för varje ledamot tillsätta mer än en suppleant. Efter mönster av 21 kap. 0 § jorddelningslagen hör föreskrivas, att av dem som förutom ordföranden

21

Nämnden kan för närvarande besluta om att förskott å ersättning skall utgå. En bestämmelse härom synes böra upptagas i lagen och innehålla att, om särskilda skäl äro därtill, nämnden i avvaktan att slutligt avgörande kan meddelas äger förordna att förskott skall utgå i avräkning på ersätt­ ning som slutligen kan komma att fastställas. Lagens regel i 9 § om ned­ sättning av ersättning enligt 1 § blir tillämplig även på förskott. — I an­ slutning till 67 § expropriationslagen och i huvudsaklig överensstämmelse med 4 § andra stycket i 1950 års lag synes böra föreskrivas, att kronan skall vara pliktig att, i den mån ej annat föranledes av vad i 18 kap.6 och 8 §§rättegångsbalken stadgas, ersätta sökanden hans kostnader å målet vid nämnden.

Slutligen hör enligt lagrådets mening lagen om fri rättegång äga tillämp­ ning å mål som här avses.

Tredje lagutskottet. I sitt utlåtande har tredje lagutskottet uttalat tvekan om lämpligheten av att upptaga regler, vilka i likhet med vad som gäller vid ägodelningsrätt medger högre grad av skriftlighet i förfarandet vid nämnden än i expropriationsmål (jfr med 21 kap. 31 § jorddelningslagen och 29 § expropriationslagen lagrådets uttalande, att nämndens avgörande skall grundas på vad vid syn eller annan förhandling förekommit och hand­ lingarna i målet innehålla), när det tydligen förutsättes att i högre rätt samma processregler skall tillämpas som i expropriationsrättsliga mål. Det synes utskottet som om det kunde vara lämpligare att genom alla instanser hålla sig till ett och samma förfarande, som genomgående ansluter till ord­ ningen antingen i jorddelningsmål eller i expropriationsmål.

Promemorian. I promemorian upptages i ett första stycke av paragrafen inledningsvis den grundläggande bestämmelsen, att angående fiskevärde- ringsnämnd och förfarandet hos nämnden i ersättningsinål som anhängig- gjorts enligt 2 § skall tillämpas vad som är stadgat i fråga om allmän dom­ stol och rättegången i tvistemål. Med tvistemål avses här, framhålles i pro­ memorian, uppenbarligen tvistemål vari förlikning är tillåten.

Fortsättningen av första stycket upptager i fyra punkter vissa avvikelser från sagda huvudregel.

Enligt punkt 1 skall vid uppskjuten huvudförhandling målet företagas i det skick, vari det förelåg vid den tidigare handläggningens slut. Därest de ledamöter, som vid det senare sammanträdet sitter i nämnden, ej har över­ varit den tidigare handläggningen, skall dock målet upptagas till ny huvud­ förhandling; i den mån det kan antagas vara utan betydelse eller skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, erfordras därvid ej att bevis, som upptagits vid tidigare sammanträde, ånyo upptages. Det under- strykes i promemorian, att enligt dessa bestämmelser får — därest nämn­ dens sammansättning är oförändrad -—- fortsatt huvudförhandling hållas, oaktat uppskovet med förhandlingen varat längre än fjorton dagar och må­ let ej är av den omfattning som i 43 kap. It § andra stycket rättegångsbal­ ken avses. Är ny huvudförhandling nödvändig, får under angivna förutsätt­ ningar bevisning, som tidigare upptagits, förebringas på annat sätt än ge­

Kungl. Maj.ts proposition nr 191 år 1957

nom ny upptagning. Motsvarande bestämmelser innefattas i It kap. 57 § sista stycket vattenlagen, 21 kap. 31 § tredje stycket jorddelningslagen och 29 § andra stycket expropriationslagen. Vidare har i förevarande punkt stadgats, att parts utevaro från nämndens sammanträde ej skall utgöra hin­ der för målets handläggning och avgörande. Härav följer, enligt vad som framhålles i promemorian, att tredskodom ej får meddelas samt att parts utevaro ej heller kan föranleda att målet avskrives. Motsvarande bestäm­ melser återfinnes i 11 kap. 55 § andra stycket vattenlagen, 21 kap. 30 § förs­ ta stycket jorddelningslagen och 26 § tredje stycket expropriationslagen.

I punkt 2 har föreskrivits att nämndens avgörande skall grundas på vad vid syn eller annan förhandling förekommit och handlingarna i övrigt in­ nehåller. Liknande regler finnes i 11 kap. 58 § första stycket vattenlagen och 21 kap. 31 § sista stycket jorddelningslagen, varemot expropriationsla­ gen saknar ett motsvarande stadgande (jfr NJA avd. II 1950 s. 267). Vi­ dare har stadgats, att dom skall meddelas inom en månad från det förhand­ lingen avslutats, om ej synnerligt hinder möter (jfr 11 kap. 57 § första styc­ ket vattenlagen), och att domen skall genom nämndens försorg delgivas sö­ kanden på sätt om delgivning av stämning är stadgat. Härvidlag avses gi­ vetvis, uttalas i promemorian, stämning i tvistemål.

I punkt 3 stadgas att, där det prövas skäligt, nämnden äger utan huvud­ förhandling, i avvaktan på målets avgörande, förordna att förskott skall ut­ gå i avräkning på ersättning som slutligen kan komma att fastställas. I an­ slutning härtill anföres i promemorian, att bestämmelser om förskott för närvarande saknas i ersättningslagen men finnes upptagna i kungörelsen om fiskevärderingsnämnder och deras verksamhet. I 11 § i sagda kungö­ relse stadgas sålunda att, därest uppskov finnes nödvändigt, nämnden må, om det prövas skäligt och kan ske utan förnärmande av inteckningshavares lätt, tilleikänna sökanden förskott a honom tillkommande ersättning med lämpligt belopp. Föreskrift om avräkning på den slutliga ersättningen med­ delas i 12 § andra stycket i kungörelsen. De i förevarande punkt upptagna reglerna innebär således ingen ändring i sak. Såsom lagrådet påpekat blir lagens regel i 9 § om nedsättning av ersättning tillämplig även på förskott. Av 5 § första stycket i förslaget jämfört med 1 kap. 4 § rättegångsbalken följer att beslut om förskott kan å nämndens vägnar meddelas av ordföran­ den ensam.

Punkt 4 upptager en regel om rättegångskostnader, vilken i huvudsak överensstämmer med vad som nu gäller enligt 4 § andra stycket (jfr även

7 § andra stycket i dess lydelse enligt lag den 6 juni 1957).

I sista st3rclcet av paragrafen upptages stadgande, att lagen om fri rätte­ gång skall äga tillämpning å mål vid nämnden.

I promemorian framhålles, att om en före den nya lagstiftningens ikraft­ trädande inkommen ansökan är ofullständig och åtgärder för dess fullstän­ digande ej hunnit vidtagas enligt äldre bestämmelser (5 § i kungörelsen), skall — på grund av den allmänna hänvisningen i 4 § första stycket i lagför­ slaget — nämnden, d. v. s. dess ordförande, enligt 42 kap. 3 § rättegångs­

Kungl. Maj. ts proposition nr 191 år 1957

23

balken förelägga sökanden att avhjälpa bristen, och reglerna i 42 kap. 4 § om avvisning blir tilllämpliga. Enligt nu gällande ordning åligger det emel­ lertid ordföranden att innan föreläggande meddelas söka erhålla komplette­ rande uppgifter genom förfrågan hos sökanden. Den nya ordningen blir allt­ så strängare mot sökanden. Varsamhet är tydligen påkallad i dylika över- gångssituationer.

Yttrandena. I fråga om den föreslagna regeln, att nämndens avgörande skall grundas på vad vid syn eller annan förhandling förekommit och hand­ lingarna i övrigt innehåller, erinrar kammarkollegiet om att tredje lagut­ skottet ansett det tveksamt huruvida samma utrymme bör beredas åt skrift­ lighet i processen vid fiskevärderingsnämnd som vid ägodelningsrätt. Kol­ legiet vill uttryckligen tillstyrka promemorians förslag på denna punkt. Den föreslagna lösningen lärer icke rymma någon risk för att förfarandet kom­ mer att domineras av skriftlighet. Däremot skulle en konsekvent genomförd muntlighetsprincip kunna ställa kammarkollegiet såsom ensam företrädare för kronan vid tio samtidigt verksamma fiskevärderingsnämnder inför stora praktiska svårigheter. Då med högre grad av muntlighet lätt följer behov av större personalresurser — vilka måhända bleve svåra för kollegiet att tillgodose —■ skulle en ändring i den av utskottet antydda riktningen kun­ na medföra en fördröjning av målens handläggning och därmed en för de ersättningsberättigade ogynnsam tidsutdräkt. Jämväl fiskevärderingsnämnden för Mälaren och Hjälmaren håller före att reglerna i detta avseende för ägodelningsrätt bör gälla för fiskevärderingsnämnderna. Dessa har icke blott att — såsom vid expropriation —- värdera visst intrång å fast egendom utan även att, åtminstone i viss utsträckning, fastslå i vad mån sökande haft enskild fiskerätt som lidit intrång, varvid studium och tolkning av lant- mäterihandlingar in. m. kommer i fråga. Vidare föreligger stundom om­ fattande statistiska utredningar och annat processmaterial, vilket ej ägnar sig för helt muntlig behandling.

Vad angår den tid, inom vilken fiskevärdcringsnämnds dom skall med­ delas, framhåller fiskevärderingsnåmnden för saltsjökusterna av Gävle­ borgs och Uppsala län att ersättningsansökningarna i regel rör fiske som varit samfällt för skifteslag. Antalet ersättningstagare är då stort och kan uppgå till bortåt 100. Att fördela den ersättning, som nämnden funnit böra utgå till skifteslaget, på de särskilda delägarna samt bestämma om ned­ sättning skall ske eller ej är synnerligen besvärligt och tidsödande. Den i förslaget stadgade tiden av en månad kommer därför endast i undantagsfall att kunna hållas. Tiden bör sättas till lägst två månader. Jämväl fiskevärderingsnämnden för saltsjökusterna av Stockholms och Gotlands län påpe­ kar, att domsskrivningen merendels blir mycket omfattande, samt uttalar vidare alt ordförandena, med hänsyn till den rådande bristen å kompetenta vikarier för häradshövdingarna, för sysslandet med ifrågavarande mål hu­ vudsakligen blir hänvisade till kvällstimmar och söndagar. Vidare står skriv­ biträden blott till huds under samma tider. Detta gör att begreppet »synner­

Kungl. Maj.ts proposition nr 191 år 1957

ligt hinder» i lagförslaget måste givas en vidsträcktare innebörd än som i allmänhet är vanlig.

Sveriges advokatsamfund har som förut nämnts föreslagit — såsom ett alternativ till förlängning av tidsfristen för ingivande av anmälan om ersätt­ ningsanspråk — att i förevarande paragraf införes ett stadgande om sådan avvikelse från bestämmelserna i 42 kap. 2—4 §§, att sökanden tillförsäkras nödigt rådrum att utreda och precisera sina anspråk. Kammarkollegiet har jämväl upptagit denna fråga och anmärker, att vid lagstiftningens ikraft­ trädande hos nämnderna torde vara anhängiga ett stort antal ofullständiga och icke kompletterade ansökningar om ersättning. Den i promemorian omnämnda »varsamma tillämpningen» av de berörda stadgandena i rätte­ gångsbalken skulle innebära en så praktiskt betydelsefull avvikelse från vad som gäller om förfarandet i tvistemål vid allmän domstol, att kollegiet anser att en särbestämmelse i ämnet bör upptagas hland övriga i 4 § av lag­ förslaget angivna avvikelser. En dylik komplettering synes lika påkallad, därest man skulle söka lösa spörsmålet om behandlingen av ofullständiga ansökningar genom att uppskjuta den nya lagstiftningens ikraftträdande till den 1 januari 1958. Någon anledning att av detta skäl fördröja lagstift­ ningens ikraftträdande föreligger därför enligt kollegiets mening icke.

Hovrätten för Nedre Norrland erinrar om att i 4 § första stycket för när­ varande finnes en bestämmelse om att framställning om ersättning som up­ penbarligen icke förtjänar avseende må avslås utan att ha handlagts vid sammanträde för förhandling. I förslaget har denna bestämmelse borttagits ur lagen. Beträffande ifrågavarande bestämmelse, som tillkom på förslag av fiskerättskommittén (se SOU 1947:47 s. 322), uttalade kommittén att "den var avsedd att komma till användning endast i sådana fall då framställ­ ningen uppenbarligen ej kunde lagligen bifallas, t. ex. därför att anspråket hänförde sig till någon i lagen icke angiven grund el. dyl. Det synes hov­ rätten som om en föreskrift av angiven innebörd skulle kunna ur praktisk synpunkt ha sitt värde, och hovrätten förordar därför att den bibehålies.

Hovrätten erinrar om att i jorddelningsmål ägodelningsdomaren äger avvi­ sa inkommet mål, som han finner uppenbarligen icke kunna av ägodel- ningsrätten upptagas till prövning (21 kap. 29 § första stycket jorddelnings­ lagen). — Hovrätten har jämväl i sitt yttrande upptagit vissa spörsmål an­ gående delgivning, förande av dagbok in. in. Det synes enligt hovrätten önskvärt att fiskevärderingsnämnd och ordförande i sådan nämnd skall kunna på vanligt sätt anlita postverket för delgivning. Hovrätten förutsät­ ter att, på grundval av den allmänna hänvisningen i förslagets 4 §, delgiv- ningskungörelsens bestämmelser avses skola gälla även delgivning varom fiskevärderingsnämnd eller dess ordförande förordnar. Helt otvetydigt är detta likväl kanske ej, särskilt i belysning av vad förslaget innehåller i vis­ sa andra hänseenden. Av den allmänna hänvisningen i 4 § borde nämligen följa, att jämväl vad i rättegångsbalken är stadgat om protokoll, dagbok och aktbildning i mål vid allmän domstol skall äga motsvarande tillämpning i mål vid fiskevärderingsnämnd. Emellertid återfinnes i det förslag till till-

Kungl. Maj.ts proposition nr 191 år 1957

Kungl. Maj.ts proposition nr 191 år 1957

25

lämpningskungörelse som fogats vid promemorian en särskild föreskrift om dagbok hos sådan nämnd. Detta kan tyda på att avsikten är att rätte­ gångsbalkens regler i angivna hänseenden icke skall gälla och givetvis då ej heller bestämmelserna i kungörelsen den 26 september 1947 med närmare föreskrifter för de allmänna domstolarna om protokollföring, dagbok, akt­ bildning m. in. (protokollskungörelsen). Är avsikten denna, torde det böra klart angivas, förslagsvis bland de avvikelser från huvudregeln som finnes upptagna i 4 §. I varje fall lärer det icke vara möjligt att i eu av Kungl. Maj :t utfärdad författning utan stöd av bemyndigande i lag föreskriva avvikelse från vad i lagen är stadgat. Hovrätten tillägger att det enligt hovrättens me­ ning knappast finns anledning att för fiskevärderingsnämnds vidkomman­ de uppställa så detaljerade och omfattande krav på dagbok och delgivnings- förteckning som gäller för de allmänna domstolarna. Med hänsyn till art och omfattning av de uppgifter som ankommer på sådan nämnd torde det vara tillfyllest med diarieföring av något enklare beskaffenhet. Även under en annan paragraf i den föreslagna tillämpningskungörelsen har föreslagits en föreskrift, som innebär avvikelse från den grundläggande regeln i 4 §. Hovrätten syftar på stadgandet i kungörelseförslagets 5 §, enligt vilket kost­ naderna för syn skall gäldas av statsverket. Eljest gäller enligt 39 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken att kostnaden för syn skall, om saken är så­ dan att förlikning därom är tillåten, utgivas av parterna en för båda och båda för en eller, om synens hållande påkallats blott av ena parten, av den parten ensam. Det kan också här ifrågasättas om icke det föreslagna stadgandet borde upptagas i lagförslagets 4 §.

Departementschefen. Såsom föreslagits i promemorian torde denna para­ graf böra inledas med en hänvisning till vad som är stadgat i fråga om all­ män domstol och rättegången i tvistemål samt erforderliga avvikelser där­ efter upptagas i skilda punkter.

Tredje lagutskottet har uttalat viss tvekan om lämpligheten av att — så­ som lagrådet föreslagit — upptaga regler, vilka i likhet med vad som gäller vid ägodelningsrätt medger högre grad av skriftlighet i förfarandet vid nämnden än i expropriationsmål. Lagrådets uppfattning om avvägningen mellan skriftlighet och muntlighet vid processen inför fiskevärderingsnämnd har emellertid vunnit stöd vid remissbehandlingen, och även jag anser mig kunna biträda densamma. Det må framhållas att 6 § enligt förslaget får eu sådan utformning, att det tydligt framgår att i detta hänseende samma reg­ ler skall gälla jämväl vid behandlingen i högre rätt.

De skäl, som framförts för en förlängning av den lid inom vilken fiske- värderingsnämnds dom skall meddelas, synes mig bärande. Tiden torde böra bestämmas till två månader.

Regeln i 4 § första stycket 2. tredje punkten i promemorians förslag, en­ ligt vilken domen skall genom nämndens försorg delgivas parterna på sätt om delgivning av stämning är stadgat, betingas av den i 6 § första stycket 1. andra punkten i samma förslag upptagna bestämmelsen, att part äger in­

en part, som inställt sig vid huvudförhandlingen och därvid blivit under­ rättad om tiden för domens meddelande, likväl skall komma i åtnjutande av en fullföljdstid, räknad från delgivningen av domen. Enligt 4 § 1. i lag­ förslaget skall väl parts utevaro ej utgöra hinder för målets handläggning och avgörande. En utebliven part har emellertid genom kallelsen till huvud­ förhandling erhållit kännedom om denna och det förhållandet, att han ej inställer sig vid förhandlingen, synes icke utgöra tillräcklig anledning att frångå den för rättegångar i allmänhet gällande huvudregeln, att det -— frånsett tredskodom — ankommer på den uteblivna parten att själv för­ skaffa sig kännedom om vad som förekommit vid förhandlingen. I jord- delningsmål räknas klagotiden från utslagets dag, oaktat sakägarna ofta blivit underrättade om målets förekomst allenast genom lösbrev. Fiskevärderingsnämnden för Norrbottens och Västerbottens län anför att — när fis­ ket är samfällt inom byarna och ansökningarna göres byalagsvis — man ibiand kan tänka sig delgivning enligt reglerna i 33 kap. 16 § första stycket rättegångsbalken. Detta delgivningssätt synes icke i högre grad ägnat att förekomma rättsförluster. Jämväl fiskevärderingsnämnden för Mälaren och

Hjälmaren uttalar sig i avstyrkande riktning men framhåller att, om fiskevärderingsnämnd utan förhandling meddelar beslut som får överklagas -__ exempelvis om förskott — beslutet givetvis skall delgivas och klagotiden räk­ nas från delgivandet.

I fråga om anslutningsvad anför kammarkollegiet, att kollegiet icke kan finna, alt detta institut skulle vara olämpligt eller onyttigt i fiskeersättnings- inålen. Vad först beträffar kronans talan är det visserligen så, att full­ följ dsrätt mot fiskevärderingsnämnds avgörande tillerkänts kronan under den bestämda förutsättningen, att klagorälten utnyttjas sparsamt, samt att utrymmet för anslutningsvad av kronan i följd härav måste bliva rätt litet. I vissa situationer har dock kronan ett beaktansvärt intresse av att få full­ följa talan i denna ordning. Detta gäller exempelvis det helt praktiska fallet att ett ersättningsbelopp i sin helhet synes godtagbart ur kronans synpunkt, enär däri ingående mycket högt beräknat värde å visst slag av fiske upp- ■\äges av att ett annat slag åsatts lågt värde, och den ersättningsberättigade fullföljer talan med yrkande om förhöjning av sistnämnda värde. Riktig­ heten av att utifrån nyssberörda förutsättning beträffande utnyttjandet av kronans fullföljdsrätt frånkänna den enskilda parten rätt till anslutnings­ vad synes kollegiet kunna än mer sättas i fråga.

1951 års rätte gång skommitté upptager frågan om verkan av parts utevaro i högre rätt och anför, att skäl torde saknas att beträffande överrättspro­ cessen införa från rättegångsbalken avvikande bestämmelser om verkan av parts utevaro. Uteblir vade- eller revisionskärande från rättegångstillfälle för huvudförhandling, bör således den fullföljda talan förfalla, och uteblir vade- eller revisionssvarande, kan målet enligt vanliga regler avgöras utan hinder av partens utevaro (50 kap. 19 § och 55 kap. 15 §rättegångsbalken).

Som jämförelse må hänvisas till att i processen i vattenmål, vilken i viss man utgjort förebild för den i promemorian föreslagna lagstiftningen, all­

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

33

Yttrandena. Denna paragraf liar föranlett yttrande endast av kammar­ kollegiet, som uttalat, att kollegiet för sin del icke anser att en omreglering av fiskevärderingsnämndernas områden är erforderlig.

Departementschefen. Enligt den ordning som nu gäller omfattar tre av de tio fiskevärderingsnämnderna områden från två hovrätter, och en nämnd — nämnden för Vänern och Vättern — berör tre hovrätters domsområden.

Det lämpligaste sättet att komma till rätta med de härmed sammanhängan­ de problemen torde vara att hänföra varje nämndområde i dess helhet un­ der en viss hovrätt. Såsom föreslagits av lagrådet och i promemorian höi­ det ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser i det­ ta avseende.

Det torde även såsom hittills få tillkomma Kungl. Maj :t att i övrigt med­ dela tillämpningsföreskrifter till lagen. De föreslagna lagändringarna med­ för att de nu gällande tillämpningsbestämmelserna måste väsentligt omar­ betas. Slutlig ståndpunkt härtill torde få tagas sedan riksdagen behandlat lagförslaget. Ett preliminärt utkast finnes intaget i den remitterade prome­ morian.

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

övergångsbestämmelserna

Lagrådet. Beträffande övergångsförhållandena har lagrådet anfört, att lagstiftningen bör träda i kraft så snart som möjligt. Det synes ändamåls­ enligt att ändringen skyndsamt aviseras, så att nämnderna kan anpassa sitt arbete därefter. För undvikande av dubbelarbete kan det stadgas, att vid lagens ikraftträdande anhängigt mål, vari förhandling ägt rum enligt äldre bestämmelser, må av fiskevärderingsnämnd företagas till avgörande utan ny förhandling, där målet ändock finnes tillfredsställande utrett.

Promemorian. Enligt promemorians förslag skall den nya lagen träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i svensk författningssamling. Lagen avses ej äga tillämpning beträffande mål, som fiskevärderingsnämnd avgjort före ikraftträdandet.

Därjämte föreskrives enligt lagrådets rekommendation att mål, som vid la­ gens ikraftträdande är anhängigt vid fiskevärderingsnämnd och vari för­ handling ägt rum enligt äldre bestämmelser, må av nämnden företagas till avgörande utan ny förhandling, där målet ändock finnes tillfredsställande utrett.

Yttrandena. Kammarkollegiet anser det vara angeläget att lagen träder i kraft omedelbart efter att den utkommit från trycket. För nämnderna bör det vara värdefullt att redan under år 1957 kunna meddela dom i vissa mål med full följdshänvisning till hovrätt. Även fiskevårderingsnämnden för saltsjökusterna av Gävleborgs och Uppsala län framhåller vikten av att de

;( liihantj Ull riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 191

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

avsedda ändringarna med det snaraste träder i kraft. Det bör nämligen i görligaste mån undvikas att beslut meddelas, å vilka nu gällande fullföljds- ordning blir tillämplig. Fiskevärderingsnämnden för Vänern och Vättern understryker att lagändringen bör träda i kraft så snart som möjligt, så att nämnderna kan anpassa sitt arbete därefter.

Fiskevärderingsnämnden för saltsjökusterna av Stockholms och Gotlands län anför, att det är påkallat att nämnderna — till underlättande av plan­ läggningen av verksamheten under senare delen av år 1957 — i så god tid som möjligt får kännedom om dagen för lagändringarnas ikraftträdande och att flera skäl synes tala för att dagen för ikraftträdandet bestämmes till den 1 januari 1958.

Departementschefen. Den nya lagstiftningen bör, såsom i promemorian föreslagits, ej äga tillämpning beträffande mål, som fiskevärderingsnämnd avgjort före ikraftträdandet. Vidare bör stadgas, att mål, som vid lagens ikraftträdande är anhängigt vid fiskevärderingsnämnd och vari förhandling ägt rum enligt äldre bestämmelser, må av nämnden företagas till avgörande utan ny förhandling, där målet ändock finnes tillfredsställande utrett.

Då det är angeläget att lagstiftningen träder i kraft med det snaraste, fö­ reslås i överensstämmelse med promemorian, att ikraftträdandet sättes till dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från tryc­ ket i svensk författningssamling.

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger förslag till lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fis­ kerätt m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar (bilaga A),1 måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av proto­ kollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifalles av Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Clas Amilon

1 Denna bilaga, som frånsett vissa redaktionella jämkningar överensstämmer med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1957

4. Kronan skall, i den män ej annat föranledes av vad i 18 kap.6 och 8 §§rättegångsbalken stadgas, ersätta sökanden hans kostnader å målet vid nämnden. Lagen om fri rättegång skall äga tillämpning i mål vid nämnden.

5 §.

Ordföranden äger besluta för nämnden i samma omfattning som är stad­ gad för den lagfarne domaren i häradsrätt.

Yppas vid överläggning i nämnden skiljaktiga meningar, vare lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande domstol, där allenast lagfarna ledamö­ ter hava säte i rätten. Vid omröstning skall ordföranden säga sin mening först.

6

§•

Talan mot nämndens dom eller beslut fullföljes till hovrätt. Beträffande rättegången i hovrätten skall gälla vad om tvistemål är stadgat, dock med följande avvikelser:

1. Särskild vadeanmälan mot nämndens dom vare ej erforderlig. Part äger inkomma med vadeinlaga inom fyra veckor från den dag då han er­ hållit del av domen. 50 kap. 2 § rättegångsbalken skall ej äga tillämpning. Mot nämndens beslut rörande förskott skall talan föras särskilt.

2. Vad ovan i 4 § första stycket 1.—3. är stadgat skall, utom såvitt angår delgivning av dom, äga motsvarande tillämpning.

3. Där ej annat föranledes av 18 kap.6 och 8 §§rättegångsbalken, skall kronan städse själv vidkännas sina kostnader i hovrätten, så ock kostnad som åsamkas motpart genom att kronan fullföljt talan. Vad i första stycket 2. och 3. stadgas skall i tillämpliga delar gälla rätte­ gången i högsta domstolen. Mot hovrättens beslut rörande förskott må ta­ lan ej föras.

7 §•

Konungen föreskriver, under vilka hovrätter fiskevärderingsnämnderna skola höra.

Konungen meddelar tillika de närmare bestämmelser angående tillämp­ ningen av denna lag som i övrigt finnas erforderliga.

Denna lag tx-äder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från tiycket i Svensk författningssamling.

Lagen äger ej tillämpning beträffande mål, som fiskevärderingsnämnd avgjort före ikraftträdandet.

Mål som vid lagens ikraftträdande är anhängigt vid fiskevärderingsnämnd och vari förhandling ägt rum enligt äldre bestämmelser, må av nämnden föx-etagas till avgörande utan ny förhandling, där målet ändock finnes till­ fredsställande utrett.

Kungl. Maj:is proposition nr 191 år 1957

37

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 11 novem­

ber 1957.

N ä r varande:

juslitieråden W

alin

,

S

jöwall

,

H

agbergh

,

regeringsrådet K

lackenberg

.

Enligt lagrådet den 8 november 1957 tillhandakommet utdrag av proto­ koll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 1 november 1957, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in­ hämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. in.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn S. Petterson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Torsten Johansson