Prop. 1957:91

('angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

1

Nr 91

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbyggnad av

den medicinska utbildningsorganisationen, m. m.; given Stockholms slott den 1 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas det betänkande med förslag och utredning rörande utökning av antalet kliniska utbildningsplatser för blivande läkare, vilket avgivits av 1955 års läkarutbildningsutredning.

Slutlig ståndpunkt tages ej till föreliggande fråga i hela dess vidd, då beredningen av densamma ännu ej helt avslutats. Övervägande skäl har nu befunnits tala för att frågan om ökning av utbildningskapaciteten löses genom att en ny medicinsk läroanstalt, omfattande propedeutisk och kli­ nisk utbildning, inrättas i Umeå. Innan ett definitivt ställningstagande kan ske erfordras bland annat överläggningar med företrädare för Västerbottens läns landsting och Umeå stad rörande vissa frågor, som äger samband med inrättande av den avsedda nya läroanstalten. Den fortsatta beredningen av ärendet avses att bedrivas i sådan takt, att principproposition i ämnet kan föreläggas årets riksdag under höstsessionen.

Då under alla förhållanden propedeutisk undervisning under läsåret 1957/58 måste anordnas för det ökade antal medicine studerande, som på­ började sina studier höstterminen 1955, föreslås, att antalet propedeutiska

1 —

Bihan g till riksdagens protokoll

1967

.

1

samt Nr

91

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 91 år 1957

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars 1957.

Närvarande: Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

stats­

råden

Z

etterberg

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

, H

edlund

, P

ersson

,

L

indström

, L

ange

, L

indholm

, N

äsgård

, K

ling

, E

liasson

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om utbygg­ nad av den medicinska utbildningsorganisationen, m. m. och anför därvid följande.

I. Inledning

I propositionen 1954: 212 angående reformering av läkarutbildningen för­ ordade jag, att det årliga intaget av medicine studerande skulle från och med läsåret 1955/56 ökas från 310 till 342, innebärande en ökning vid ka­ rolinska institutet med 6 till 118, vid universitetet i Uppsala med 16 till 80 och vid universitetet i Lund med 10 till 74 samt oförändrad intagning av 70 studerande vid universitetet i Göteborg. Detta förslag till intagning baserades på det antal utbildningsplatser, som beräknas stå till förfogande för den propedeutiska utbildningen — det tredje studieåret enligt den i pro­ positionen föreslagna nya studieordningen — och den därefter följande kliniska utbildningen. Antalet propedeutplatser hade beräknats till sam­ manlagt 325, varav 120 i Stockholm, 60 i Uppsala, 70 i Lund—Malmö och 75 i Göteborg. Med hänsyn till avgången under de två första studieåren ansåg jag intagningen kunna göras något större än antalet propedeut­ platser.

I propositionen berörde jag jämväl frågan om en framtida ytterligare ut­ ökning av det årliga intaget av studerande vid de medicinska lärosätena utöver den av mig föreslagna. Jag erinrade därvid om de möjligheter här­ för, som komme att föreligga i samband med realiserandet av nybyggnads- planerna för vissa teoretiska institutioner vid dåvarande medicinska hög­ skolan i Göteborg. Då de planerade göteborgsinstitutionerna toges i an­ språk, anförde jag, måste utredning komma till stånd angående tillgången på kliniska utbildningsplatser för det ökade elevantalet, och en översyn av

5

cine kandidatexamen enligt den nva studieordningen, och förklarade mig ha för avsikt att låta undersöka, om intagningen vid institutet kunde ökas därutöver, om det vore möjligt att ytterligare något öka intagningen vid universitetet i Uppsala och om man redan nu kunde vidtaga någon ökning av intagningen vid universitetet i Göteborg, i syfte att vid dessa läroan­ stalter ernå en ökad intagning — utöver tidigare beslutad — av omkring 30 medicine studerande från och med läsåret 1955/56. Om det skulle visa sig att möjligheterna begränsade sig till en ökad intagning av endast om­ kring 20, ansåg jag, att man jämväl borde bereda högst tio svenska stude­ rande tillfälle att nämnda läsår påbörja grundläggande läkarutbildning i Schweiz.

Hur den fortsatta utbildningen efter medicine kandidatexamen skulle kunna ordnas vid den förordade ökade läkarutbildningen utgjorde enligt min mening ett ej så lättlöst problem. Jag utgick emellertid från att det på ett eller annat sätt skulle kunna lösas till höstterminen 1957, då det ökade medicinarintaget första gången krävde större platstillgång för utbildningen efter medicine kandidatexamen. Jag förklarade mig ha för avsikt att inom en nära framtid utverka tillstand att tillkalla sakkunniga för att verk­ ställa den av riksdagen begärda, i det föregående omnämnda utredningen rörande inrättande av en för den kliniska utbildningen avsedd, till Norr­ land förlagd medicinsk läroanstalt. I de sakkunnigas uppdrag borde, an­ förde jag vidare, även ingå att utreda frågan om fortsatt utbildning efter medicine kandidatexamen av det ökade antal studerande, som enligt vad jag föreslagit skulle påbörja sina medicinska studier läsåret 1955/56.

Genom beslut den 31 mars 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t mig att till­ kalla högst sex sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande utökning av antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser för medicinare.

Med anledning härav tillkallade jag samma dag såsom sakkunniga för nämnda ändamål byråchefen i ecklesiastikdepartementet T. S. Arén, fält­ läkaren P. G. Lundgren, numera regeringsrådet B. A. Nevrell, professorn vid universitetet i Göteborg M. O. Odin, professorn vid universitetet i Upp­ sala B. A. Rexed och kommunalnämndsordföranden J. F. Strandlund samt uppdrog åt Nevrell att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Genom beslut den 29 april 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t mig att för ifrågavarande ändamål tillkalla ytterligare två sakkunniga. Med anledning härav tillkallade jag samma (lag hemmansägaren, landstingsmannen B. A. Clausén och lasarettsläkaren A. A. Odelberg.

De sakkunniga antog benämningen 1955 års läkarutbildning sutredning. I direktiven för de sakkunniga anförde jag bland annat: De sakkunniga bör i första hand utreda och avgiva förslag till åtgärder för att bereda ytterligare ett 60-tal medicine studerande — utöver vad som tidigare planerats — tillgång till utbildning under det propedeutiska året.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

visat sker regelmässigt under studietiden fram till medicine kandidatexa­ men en viss avgång, vilken av 1948 års läkarutbildningskommitté uppskat­ tades till 5—10 procent av årsintaget. Läkarutbildningsutredningen har räknat med den lägre av dessa siffror. Om den fortsatta utbildningen förut- sättes ske, där intagningen ägt rum, skulle enligt utredningens beräkningar behovet av utbildningsplatser under det propedeutiska året och den fort­ satta kliniska utbildningen bli i Uppsala 86, i Lund 105, i Stockholm 132 och i Göteborg 67 eller tillhopa 390 platser.

Då undervisning i bakteriologi, patologi och farmakologi äger rum under det propedeutiska året och institutioner för samtliga dessa ämnen endast finns i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg har — anför utredningen — propedeutplatserna i enlighet med direktiven ansetts böra beredas vid de nuvarande medicinska lärosätena.

Utredningen har funnit det möjligt att under det propedeutiska året be­ reda utbildningsplatser vid samtliga lärosäten åt det antal studerande, som svarar mot årsintaget vid respektive lärosäten. Att under den fortsatta kli­ niska utbildningen meddela undervisning åt ett motsvarande antal stude­ rande har enligt utredningens åsikt däremot visat sig bereda större svårig­ heter. Utredningen har sålunda med hänsyn till patientmaterialet i Uppsala ansett att undervisning där lämpligen bör meddelas åt högst 80 studerande. I Lund—Malmö har utredningen funnit högst 90 studerande kunna bere­ das plats utan ett ökat utnyttjande av Malmö stads sjukhus. Eftersom undervisning i vissa ämnen ingår såväl i propedeu t undervisningen som i den fortsatta kliniska utbildningen, bör man enligt utredningens mening vid valet av alternativ för fördelningen av eleverna mellan de befintliga läro­ sätena undvika ett byte av lärosäte efter propedeutiska året. Utredningen anser därför, att man icke bör räkna med fler än 80 studerande i Uppsala och 90 studerande i Lund—Malmö vare sig under det propedeutiska året eller under den efterföljande kliniska utbildningstiden. I Göteborg är de nya klinikerna vid Sahlgrenska sjukhuset planerade för 100 studerande och utredningen har jämväl funnit det möjligt att i avvaktan på slutförandet av pågående nybyggnadsarbeten där åstadkomma en godtagbar anordning i syfte att fr. o. m. höstterminen 1957 tillskapa samma antal propedeut- platser. Då de årliga kostnaderna för en ökning av antalet utbildningsplat­ ser under medicine licentiatstudierna i Stockholm från redan beslutade 120 till 132 skulle bli betydande och relativt sett större än vid övriga lärosäten samt då en sådan ökning icke skulle onödiggöra en ökning vid något av de övriga lärosätena utan endast medföra en med ett tiotal studerande re­ ducerad sådan, har utredningen stannat för att räkna med oförändrat antal utbildningsplatser i Stockholm.

Därest utökningen av antalet utbildningsplatser under det propedeutiska året och den fortsatta kliniska utbildningen till 390 i sin helhet anses böra komma till stånd vid befintliga lärosäten, bör densamma således enligt ut­

Kungl. May.ts 'proposition nr 91 år 1957

11

redningens mening åstadkommas genom en ökning av antalet utbildnings­ platser till i Uppsala 80, i Lund 90 och i Göteborg 100 medan antalet utbild­ ningsplatser i Stockholm bibehålies vid 120.

Utredningen framhåller att en utökning av antalet utbildningsplatser för­ utsätter en ökning av lärarkrafterna och en förstärkning av den tekniska och administrativa personalen vid de berörda undervisningsanstalterna. I sitt betänkande har utredningen framlagt detaljerade förslag — åtföljda av kostnadsberäkningar — beträffande förstärkning av lärarkrafter och an­ nan personal samt beträffande medelsanvisningar till materiel och utrust­ ning. Härjämte har utredningen redovisat kostnaderna för erforderliga bygg­ nads- och omändringsarbeten. Av den sammanfattande kostnadsberäkning som utredningen upprättat framgår, att utredningen beräknat den årliga kostnadsökningen för en utökning av utbildningsplatserna vid befintliga läro­ säten till cirka 2 miljoner kronor, varav för avlöningar cirka 1 750 000 kro­ nor och för materiel cirka 250 000 kronor. Härtill kommer engångskostna­ der med tillhopa 458 600 kronor, varav för byggnads- och omändringsar­ beten 109 100 kronor och för utrustning 349 500 kronor.

Förutsättningar och kostnader för anordnande av en klinisk utbildningsanstalt

i Norrland

Läkarutbildningsutredningen erinrar om den av Norrlandskommittén i betänkandet angående ett rikssjukhus i Norrland förda diskussionen om förläggningsorten för ett norrländskt centralsjukhus (SOU 1947: 70).

De av Norrlandskommittén tillämpade utgångspunkterna för bedöman­ de av frågan om förläggningsort för ett norrländskt centralsjukhus synes enligt läkarutbildningsutredningens mening vara relevanta, även när det gäller att bedöma frågan om förläggningen av en klinisk utbildningsanstalt till Norrland. Utredningen anser i likhet med Norrlandskommittén att Sundsvall och Umeå uppfyller de angivna förutsättningarna, men anser att därutöver jämväl Boden med nämnda utgångspunkter numera synes kunna komma i fråga.

Utredningen erinrar om att behovet av ytterligare utbildningsplatser un­ der det propedeutiska året, såsom i utredningens direktiv framhållits, måste tillgodoses genom ökning av kapaciteten vid befintliga medicinska lärosäten med hänsyn till att undervisningen i farmakologi äger rum under sagda år och då farmakologiska institutioner endast finns i Uppsala, Lund, Stock­ holm och Göteborg. Ej heller de kliniskt-bakteriologiska och patologiska laboratorier, som finns vid vissa av de undersökta lasaretten, kan enligt utredningens mening anses tillräckliga för undervisning i ämnena bakterio- logi och patologi. Nybyggnader av en helt annan storleksordning skulle därför enligt utredningens uppfattning bli erforderliga, därest den till det propedeutiska året hänförliga undervisningen skulle förläggas till något av

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 91 år 1957

13

diskuteras, men endast ett anser utredningen genomförbart, nämligen att de befintliga överläkarna anlitas såsom lärare och att deras löneställning göres beroende av vars och ens kompetens, vilken lämpligen synes böra prövas av kanslern för rikets universitet. De överläkare, som därvid be- finnes inneha professorskompetens, utnämnes till professorer. Övriga för­ ordnas såsom arvodesavlönade lärare, varvid motsvarande professurer va- kantsättes.

I bilaga till betänkandet (Bil. F) redovisar utredningen de anslag för ma­ teriel och utrustning, som anses erforderliga för undervisningens och forsk­ ningens behov.

Vid tillkomsten av en klinisk utbildningsanstalt i Norrland blir enligt utredningens uppfattning en komplettering av befintliga medicinska bib­ liotek nödvändig. För att tillgodose det vetenskapliga arbetet och under­ visningen vid anstalten bör en docentbefattning i kliniskt ämne inrättas samt anslag för främjande av medicinsk forskning beräknas.

För den omedelbara ledningen av utbildningsanstalten bör enligt utred­ ningens mening tillsättas ett administrativt organ, vari bör ingå represen­ tanter för de övriga medicinska lärosätena. För detta organs förvaltnings­ kostnader m. m. måste anslag anvisas.

Kostnaderna för en klinisk utbildningsanstalt vid något av de diskutera­ de sjukhusen i Norrland kan, framhåller utredningen, givetvis icke fast­ ställas förrän efter förhandlingar med respektive huvudmän. Utredningen har dock ansett sig böra göra en approximativ beräkning i huvudsaklig överensstämmelse med de principer för kostnadsfördelning som kommit till uttryck i det avtal som med godkännande av 1948 års riksdag träffats med Göteborgs stad angående anordnande av en medicinsk högskola i Göteborg. Av den beräkning, som utredningen verkställt, framgår att de årliga kost­ naderna för utbildningsanstalten kan uppskattas till cirka 2,6 miljoner kro­ nor och engångskostnaderna till mellan 1,4 och 3,4 miljoner kronor. Då ut­ redningen räknat med att den till det propedeutiska året hörande undervis­ ningen icke skall förläggas till Norrland, måste det ökade antalet medicine studerande under detta utbildningsår, det tredje enligt studieplanen, bere­ das utbildningsplatser vid befintliga lärosäten. Då utredningen vidare fun­ nit att högst 40 studerande per år kan beredas undervisning vid en klinisk utbildningsanstalt i Norrland, måste samtidigt en ökning av antalet utbild­ ningsplatser under licentiatstudierna efter det propedeutiska året ske med 25 vid befintliga lärosäten. Denna ökning har utredningen ansett i sin hel­ het böra ske i Göteborg. De totala årliga kostnaderna för att bereda fort­ satt utbildning efter medicine kandidatexamen åt det ökade antal stude­ rande, som enligt statsmakternas beslut påbörjat sina medicinska studier höstterminen 1955, dels genom en ökning av kapaciteten under det prope- deutiska året i Uppsala, Lund—Malmö och Göteborg, dels genom en ök­ ning av kapaciteten i Göteborg även efter det propedeutiska året, dels ock

Kungl. Mciy.ts proposition nr 91 år 1957

slutligen genom inrättande av en klinisk utbildningsanstalt i Norrland har utredningen beräknat till cirka 3,8 miljoner kronor och de totala engångs­ kostnaderna till mellan 1,8 och 3,8 miljoner kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

Läkarutbildningsutredningens ställningstagande och förslag

Efter att ha framlagt detaljerad redogörelse för förutsättningar och kost­ nader för dels alternativet att vid befintliga lärosäten utbilda ett ökat antal medicine studerande under det propedeutiska året och den efterföljande kliniska utbildningen, alternativ »Befintliga lärosäten», dels för alternativet att möjliggöra sådan undervisning genom förläggning av en utbildningsanstalt till Norrland, alternativ »Norrland», har ut­ redningen gjort jämförelser ur olika synpunkter mellan de båda alterna­ tiven.

Ur sjukvård ssynpunkt finner utredningen alternativen vara jämställda. Befolkningsunderlaget i omedelbar omgivning av utbildningsorten finner utredningen tillräckligt vid de tre undersökta orterna. Även vid de befint­ liga lärosätena råder det enligt utredningens mening ingen tvekan om att tillgängliga sjukvårdsresurser kan bära upp den ökade utbildningen.

För utbildningens kvalitet vid alternativ »Norrland» uttalar emellertid utredningen farhågor. Den omständigheten att enligt detta alternativ ett propedeutiskt år icke anordnas skulle enligt utredningens mening utgöra en kännbar brist i utbildningen, då den nya utbildningsplanen enligt pro­ positionen 1954: 212 förutsätter en nära samverkan mellan den propedeu­ tiska och den kliniska utbildningen, varvid samma lärare i åtskilliga ämnen fortsätter undervisningen i sina ämnen under det fjärde studieåret, medicin- och kirurgiåret. Denna integration i undervisningen måste brytas vid ett Norrlandsalternativ, eftersom eleverna då efter det propedeutiska året för­ flyttas till ett annat sjukhus. Beträffande den kliniska utbildningen uttalar utredningen farhågor för dess kvalitet även i andra avseenden. Då det icke synes vara möjligt att redan från början tillförsäkra den kliniska utbild- ningsanstalten i Norrland en uppsättning av akademiska lärare, vilka ut­ valts i fri konkurrens, kommer under en övergångstid flera av ämnena att företrädas av lärare, som icke uppnår den vid övriga lärosäten fordrade akademiska kompetensen. Som en ytterligare negativ faktor framhåller utredningen, att de kliniska lärarna icke har möjlighet till integration med de teoretiska ämnena. Ur synpunkten av utbildningens kvalitet finner ut­ redningen således alternativet »Befintliga lärosäten» vara avgjort att före­ dra framför alternativet »Norrland».

Ur den medicinska forskningens synpunkt har alternativet »Norrland» enligt utredningens mening sin svagaste sida. Avsaknaden icke blott av teoretiska medicinska institutioner utan även av övriga naturvetenskapliga institutioner utgör ur forskningssynpunkt en belastning, vars betydelse icke

21

rella lyftning, som en akademisk utbildningsanstalt skulle medföra, redan i och för sig borde medföra att tjänsterna i Norrland bleve lättare att till­ sätta.

Förslag och kostnadsberäkningar. Enligt reservantens förslag skall det ökade behovet av propedeutiska och kliniska utbildnings­ platser tillgodoses dels genom att i Umeå inrättas en medicinsk läroanstalt, vid vilken årligen intages 40 medicinare för propedeutisk och därefter klinisk utbildning, dels genom att vid medicinska fakulteten i Göteborg årligen för motsvarande utbildning intages 25 medicinare utöver det antal, som vid fakulteten nu erhåller dylik utbildning. Kostnaderna för förslagets genom­ förande sammanfattar reservanten på följande sätt:

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

Avlöningar

Årliga kostnader

Materiel Övriga

Engångs­ kostnader

Propedeutiska året i Umeå.................

619 120 100 000

7 000 000

Fortsatt klinisk utbildning i Umeå . .

1 138 156 217 000

1 163 100 3 286 000

Utbyggnad i Göteborg ...........................

665 431 98 750

125 200

Kronor 2 422 707 415 750

1 163 100 10 411 200

Den årliga kostnadsökningen skulle således uppgå till cirka 4 miljoner kronor och engångskostnaderna till cirka 10,4 miljoner kronor. Härvid är dock att märka att engångskostnaderna för propedeutiska året i Umeå är approximativa. I sistnämnda hänseende anför reservanten bland annat.

I lasarettets generalplan har plats reserverats för en farmakologisk insti­ tution i egen byggnad. Byggnadskostnaden kan beräknas bliva lägre än i Göteborg, bland annat beroende på att byggnaden kan anslutas till be­ fintlig värmecentral.

Kostnaderna för uppförande av en farmakologisk institution i Göteborg har beräknats till cirka 4 miljoner kronor. Kostnaderna för motsvarande institution jämte utrustning i Umeå torde, även om en egen institutions- byggnad uppföres, kunna reduceras till 3,5 miljoner kronor med hänsyn till att någon egen värmecentral icke erfordras och till att antalet studerande blir mindre än vid befintliga lärosäten.

Därest den farmakologiska institutionen skulle kunna förläggas till sam­ ma hus som patologiska institutionen och statens rättsläkarstation, torde kostnaderna ytterligare kunna reduceras.

För närvarande pågår i Umeå nybyggnad för patologiska och bakterio­ logiska institutionen. Obduktionslokaler och föreläsningssalar torde vara tillräckliga även för det ökade antal studerande, som medtagandet av pro­ pedeutiska året medför. Vad som bör tillkomma är institutioner och forsk- ningsutrymmen för två professorer i patologi och en professor i bakterio- logi. Jag har icke haft möjlighet att utreda huru stora lokaler som erford­ ras härför, men beräknar med erfarenhet från kostnaderna för uppförande av patologiska institutionen att kostnaderna härför jämte utrustning torde kunna uppgå till 3,5 miljoner kronor under förutsättning att påbyggnad sker av den under uppförande varande patologiska institutionen.

Utredningen framhåller, att planerandet och uppförandet av för prope­ deutiska året erforderliga institutioner skulle ta avsevärd tid eller 5—10 ar.

23

Då den nya högskolan i Umeå icke kan börja verksamheten förrän höst­ terminen 1958 och då, såsom jag förut anfört, det är nödvändigt att redan höstterminen 1957 skaffa ökade platser för det antal medicine studerande, som började sina studier höstterminen 1955, måste övergångsvis under ett år 40 studerande beredas plats vid befintliga lärosäten. Jag förutsätter, att dessa i enlighet med utredningens förslag placeras i Uppsala samt i Lund- Malmö. Då det är frågan om eu tillfällig anordning, bör det icke komma ifråga att härför inrätta fasta tjänster, utan undervisningen torde kunna ordnas genom arvodesanställda lärare. Då behovet av andra lokaler än före­ läsningssalar under propedeutiska året är relativt begränsat, borde det även vara möjligt att under ett år utan nybyggnader kunna ordna undervis­ ningen för dessa.

Därest förslaget om inrättande från och med den 1 juli 1958 av en me­ dicinsk högskola i Umeå, avsedd för undervisningen efter medicine kandi­ dat-examen, av ekonomiska skäl icke nu anses genomförbart, bör i vart fall en medicinsk högskola inrättas från sagda tidpunkt av den omfattning, som angives i direktiven till utredningen, alltsa utbildningen efter det pro­ pedeutiska året.

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

C. Yttranden

Vad beträffar framtida läkartillgång och läkarbehov, de alternativa för­ slagen till ökning av antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser m. m. har i remissyttrandena anförts i huvudsak följande.

Medicinska fakulteten i Uppsala biträder det av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten». För den händelse att en medicinsk ut- bildningsanstalt skall förläggas till Norrland avstyrker fakulteten bestämt inrättandet av en enbart klinisk sådan. Enligt fakultetens mening är det synnerligen angeläget, att en dylik utbildningsanstalt utbygges till en full­ ständig sådan. Mot utredningens bedömning av läkartillgång och läkar­ behov har fakulteten intet att erinra. Enligt fakultetens mening bör, såvitt möjligt, en kontinuerlig prognosverksamhet för läkarbehovet upprätthål­ las, så att tvära kast i rekryteringspolitiken kan undvikas. Fakulteten för­ klarar sig vidare vara väl medveten om de svårigheter varmed sjukvår­ dens huvudmän i Norrland har att brottas. Den anser sig emellertid inte övertygad om att en medicinsk utbildningsanstalt är det bästa sättet att främja de speciella norrländska sjukvårdsintressena. Enligt fakultetens åsikt bör flera av de stora Norrlandssjukhusen utbyggas till räjongsjukhus.

Fakulteten ifrågasätter om inte den för en medicinsk utbildningsanstalt i Norrland erforderliga investeringen skulle göra bättre nytta, om den an­ vändes för utbyggande av nyss avsedda Norrlandssjukhus till räjong­ sjukhus. ......

En reservant i fakulteten, 'professor lilix förordar en klinisk läroanstalt i Norrland, begränsad tills vidare för utbildning efter det propedeutiska aret och beräknad för ett elevantal av 40 per ar samt förlagd till Umeå.

Vad alternativet »Befintliga lärosäten» beträffar finner reservanten ett realiserande av detsamma förenat med avsevärda svårigheter, da lokaler och patientunderlag icke på alla punkter kan anses fullt tillfredsställande. Över huvud taget innebär sistnämnda alternativ enligt reservantens upp­

25

timt samarbete med teoretiska institutioner är en ofrånkomlig förutsättning även för den kliniska forskningens framsteg. Inrättandet av en projekterad högskola i Norrland skulle medföra högst betydande kostnader och ej täcka hela behovet av utbildningsplatser. Dylika måste likafullt inrättas vid något av de nuvarande universiteten. Detta utgör enligt kollegiet ett ytterligare skäl för kollegiet att med bestämdhet uttala sig mot att en dylik högskola kommer till stånd. En helt annan sak är, framhåller kollegiet, om det i en framtid skulle visa sig, att behovet av läkare starkt kommer att öka. Det skulle då kunna tänkas vara naturligt, att en medicinsk högskola som en första fakultet förlädes till Norrland, under förutsättning att den ifrågavarande högskolan byggdes upp från grunden, först med teoretiska och sedan kliniska institutioner.

Två reservanter i lärarkollegiet, professorerna Wilton och Bosaeus anser sig nödsakade avstyrka alternativet »Norrland» med hänsyn till att en av förutsättningarna för att en medicinsk högskola skall kunna föra undervis­ ning och forskning framåt är ett intimt samarbete mellan teoretiska och kliniska institutioner. Reservanterna framhåller emellertid, att alternativet »Befintliga lärosäten» har betydande olägenheter. Främst gäller detta bristen på patientmaterial i Uppsala. Reservanterna ansluter sig vidare till av kommittéledamoten Lundgren anförda »positiva Norrlandssynpunkter».

Universitetskanslern förordar, att från och med den 1 juli 1958 upp­ rättas en medicinsk högskola i Umeå, avsedd för en årlig intagning av 40 studerande och med en organisatorisk anknytning till Uppsala universitet.

Umeå-anstalten bör enligt kanslern även omfatta den propedeutiska under­ visningen. Till en början bör den dock uppbyggas för enbart klinisk ut­ bildning. Innan propedeu(undervisningen förlägges till läroanstalten, bör nämligen den praktiska utformningen av i samband därmed stående frågor utredas av en organisationskommitté, som tillika bör fungera som statligt förhandiingsorgan med vederbörande i Umeå. Vid sådant förhållande måste hela den propedeutiska undervisningen för det ökade antalet medicine stu­ derande övergångsvis anordnas vid nu befintliga medicinska lärosäten. Kanslern utgår därvid från att denna utbildning kan komma till stånd enligt de av utredningen uppdragna riktlinjerna. Vid universiteten i Upp­ sala och Lund föreslagna nya lönegradsplacerade befattningar, tillhörande ämnen som ingår i det propedeutiska året, bör enligt kanslerns mening i avvaktan på att klarhet vinnes rörande anordnandet av den propedeutiska utbildningen i Umeå tills vidare tillsättas såsom extra tjänstemän eller avlönas med däremot svarande arvoden.

Kanslern ansluter sig till utredningens uttalanden beträffande det kom­ mande läkarbehovet och intagningen av medicine studerande. Han till­ fogar emellertid att, såvitt han kunde finna, försiktigheten bjöde att man under en avsevärd tid framåt räknade med ett icke oväsentligt successivt stegrat behov av läkare inom vårt land.

Kanslern instämmer i den kritik, som reservanten i medicinska fakul­ teten och de sju reservanterna i större konsistoriet i Uppsala riktat mot alternativet »Befintliga lärosäten». Därjämte understryker kanslern de argument, som nyssnämnda reservanter anfört till förmån för Norrlands- alternativet.

Kanslern erinrar vidare om de allvarliga problem, inför vilka man inom kort kommer att stå genom den förutsedda successivt ökade tillströmningen av .studerande till våra universitet och högskolor. Enligt 1955 års univer-

Kungl. Maj.ts ■proposition nr Öl år 1957

sitetsutredning beräknas antalet universitets- och högskolestuderande komma att stiga från nu icke fullt 23 000 till drygt 40 000 år 1965. Eu dylik tillströmning innebär, att nämnda lärosäten måste under det instun­ dande decenniet ges en i det närmaste fördubblad utbildningskapacitet. Den press på den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen, som eu dylik utveckling kommer att medföra, måste enligt kanslerns mening aktualisera tanken på att redan nu vidtaga åtgärder i syfte att i viss mån sprida den akademiska undervisningen och forskningen inom vårt land i stället för alt ytterligare utvidga ifrågavarande organisation i en utsträck­ ning, som säkerligen kommer att i olika avseenden medföra starkt fram­ trädande olägenheter såväl för undervisning och forskning som för de studerande. Kanslern pekar bland annat på de problem, som samman­ hänger nied frågan om anskaffandet av bostäder och institutionslokaler i erforderlig utsträckning, problem vilka redan under för närvarande före­ liggande förhållanden är svåra att bemästra. Härtill kommer de svårig­ heter av administrativ art, som är att förvänta, därest de förefintliga uni­ versiteten och högskolorna sväller ut till en storleksordning väsentligt över­ stigande den nuvarande. Ett förläggande av en del av den akademiska un­ dervisningen och forskningen till ett nyupprättat akademiskt lärosäte måste enligt kanslerns mening i icke oväsentlig mån vara ägnat att bidraga till att lösa omförmälda problem.

Vad förläggningsorten beträffar har kanslern kommit till den uppfatt­ ningen att Umeå bör i första hand komma i fråga. Härför talar enligt kanslerns mening de påbörjade planerings- och ny byggnadsarbetena vid Umeå lasarett, vilka utan alltför stora merkostnader kan utformas med hänsyn även till undervisningens och forskningens behov (ett senare apte- rande av dessa för nämnda ändamål skulle givetvis medföra avsevärda merkostnader), förekomsten av det vetenskapliga biblioteket i Umeå, del­ vis uppbyggt på det s. k. femte exemplaret, förläggningen i Umeå av den odontologiska högskolekliniken, de goda möjligheterna att i Umeå på längre sikt och även provisoriskt kunna lösa lokalfrågan för erforderliga institu­ tioner för utbildning under det propedeutiska året, om jämväl denna ut­ bildning skulle förläggas till den nya medicinska läroanstalten, det för när­ varande rådande förhållandet med ett flertal vakanta och inom nära framtid ledigblivande lasarettsläkarbefattningar i Umeå, de förutsätt­ ningar. som torde föreligga för ernående av en ur statens synpunkt till­ fredsställande uppgörelse med Västerbottens läns landsting såsom huvud­ man för Umeå lasarett samt de gynnsamma betingelser, som synes före­ finnas för att Umeå stad bidrager till att lösa bostadsfrågorna för såväl personalen vid högskolan som dess elever.

Om det vid kommande prognosundersökningar skulle visa sig att det årliga intaget av medicine studerande bör minskas, anser kanslern, att den härav föranledda minskningen av utbildningskapaciteten i första hand bör äga rum vid de lärosäten, som nu omfattar det största intaget, nämligen vid lärosätena i Stockholm och Göteborg. Någon risk för att lokalutrym­ men härigenom i nämnvärd mån skulle komma att bli outnyttjade torde enligt kanslerns åsikt icke kunna befaras med hänsyn till det stora behov av forskningsutrymmen, som föreligger och varmed man även framdeles torde ha anledning räkna.

Medicinalstyrelsen förordar alternativet »Norrland» men anser sig -— i anledning av till styrelsens chef nyligen lämnat uppdrag att uppgöra för­

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

27

slag till regionplan för den mera specialiserade sjukvården, vilket äger nära beröringspunkter med den lokala förläggningen av en medicinsk ut- bildningsanstalt i Norrland — icke nu böra ta ställning till frågan om lämp­ ligaste förläggningsort för anstalten. Styrelsen ifrågasätter, om icke en medicinsk utbildningsanstalt i Norrland under utbyggnadstiden lämpligen kunde organiseras som en högskoleiilial till den medicinska fakulteten i Uppsala.

I fråga om alternativet »Befintliga lärosäten» framhåller medicinalsty­ relsen, att styrelsen i andra sammanhang, bland annat vid överläggningar med medicinska fakulteten i Uppsala, fått det bestämda intrycket, att man redan i nuvarande läge kämpade med svårigheter att tillgodose den kli­ niska undervisningen med tillräckligt patientunderlag. För Uppsalas del torde dessa svårigheter ytterligare accentueras, om intagningen av medicine studerande höjes till 80 per läsår.

Vad härefter gäller alternativet »Norrland» anser medicinalstyrelsen, att de olägenheter utredningen funnit förknippade med detsamma torde låta sig bemästras utan alltför stora svårigheter. Vidare framhåller medicinal­ styrelsen, att en medicinsk utbildningsanstalt i Norrland otvivelaktigt skulle bli av stort värde såsom kulturmiljöskapande faktor och bidraga till att norrländsk ungdom i ökad omfattning intresserade sig för akademiska studier i allmänhet och medicinska i synnerhet. Antalet medicine stude­ rande från Norrland är i förhållande till studerande från andra delar av landet lågt. Inrättandet av en utbildningsanstalt i Norrland skulle sanno­ likt verksamt bidraga till att höja antalet studerande från denna landsdel. Såväl studieekonomiska som miljöpsykologiska faktorer kan enligt sty­ relsens åsikt förväntas verka i denna riktning. Medicinalstyrelsen fram­ håller vidare, att en medicinsk utbildningsanstalt även lämnar klinisk ut­ bildning efter medicine licentiatexamen. Beredande av dylika utbildnings­ möjligheter i norra Sverige skulle därför säkerligen stimulera norrlänningar icke blott att i ökad utsträckning välja läkaryrket utan även att efter av­ slutad grundutbildning kvarstanna för specialistutbildning och eventuell framtida verksamhet i Norrland. Fn förbättrad rekrytering av läkare till denna landsdel, där läkartätheten för närvarande är cirka 50 procent lägre än för riket i övrigt, är enligt medicinalstyrelsens mening ur hälso- och sjukvård-synpunkt ytterst angelägen. Framför allt skulle uppbyggandet av en läkarutbildningsanstalt i norra Sverige få gynnsamma följder för sjuk­ vården. Utbildningsanstalten skulle självfallet komma att framstå som Norrlands medicinska centrum. Dess inrättande blir enligt medicinalsty­ relsen liktydigt med att Norrland erhaller ett högt kvalificerat och diffe­ rentierat sjukhus, som kan tillgodose även den mest specialiserade sjuk­ vård, för vars åtnjutande invånarna nu måste resa betydande sträckor. Med hänsyn till bland annat de högre kostnader, som alternativet »Norr­ land» medför, är det enligt styrelsens mening givet afl, därest den nu tillämpade intagningsvolymen vore allenast temporär och kunde förväntas om något tiotal år bli minskad, det skulle vara mindre väl motiverat att inrätta en helt ny utbildningsanstalt för läkare. Medicinalstyrelsen räknar emellertid icke med att för tiden efter 1070 en sä väsentlig minskning av intagningen av medicin*' studerande kommer att genomföras, att förslaget om en norrländsk utbildningsanstalt för medicinare av denna anledning ter sig äventyrligt.

Arbetsmarknadsstyrelsen ansluter sig till det av utredningen förordade

Kungl. Maj:Is proposition nr Dl år 1957

alternativet »Befintliga lärosäten». Styrelsen uttalar dock, att den är syn­ nerligen förstående för tanken, att medicinsk utbildning skulle anordnas även i Norrland. Då det emellertid befunnits förenat med väsenliga nack­ delar att bryta ut en del av den medicinska utbildningen och förlägga denna till en fristående läroanstalt, har styrelsen icke något att erinra emot, att det aktuella behovet av utbildningsplatser tillgodoses genom utbyggnad vid befintliga lärosäten. Bland skälen härför understryker styrelsen särskilt riskerna för att den diskuterade norrlandsläroanstalten icke skulle kunna erbjuda eu kvalitativt fullt jämbördig utbildning. Avsaknaden av institu­ tioner för den propedeutiska undervisningen synes styrelsen särskilt oläg­ lig. Det vore otillfredsställande om vissa liikare skulle få eller anses få sämre utbildning än andra. Däremot anser styrelsen de problem, som ett byte av studieort under utbildningstiden kan medföra för de studerande, icke böra överdrivas. Då endast cirka eu av tio studerande skulle komma i fråga för utbildning i Norrland, kan enligt styrelsen urvalet tänkas ske i stort sett på frivillighetens väg. Vad beträffar beräkningen av det framtida läkarbehovet förklarar sig styrelsen vara väl medveten om de svårigheter, som är förenade med en mera långsiktig prognosbedömning, men vill med hänsyn till önskvärdheten av att utöka läkarkåren likväl ifrågasätta, om den nu nödvändiga ökningen av utbildningskapaciteten för läkare måste bedömas som en temporär företeelse.

Statskontoret biträder det av utredningen förordade alternativet »Be­ fintliga lärosäten» och avstyrker alternativet »Norrland». Då förutsätt­ ningar synes föreligga att förlägga utbildningen i fråga till de nuvarande läroanstalterna bör denna möjlighet enligt statskontorets åsikt också ut­ nyttjas. Norrlandsalternativet torde i nuvarande läge icke kunna motive­ ras av hänsyn till intagningsbehovet. Det synes statskontoret icke nu kunna komma i fråga att överväga någon minskning av intagningen. I rådande läge skulle det fastmera vara angeläget, om intagningen kunde ytterligare ökas.

Direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund under­ stryker angelägenheten av att vissa nybyggnader samt om- och tillbygg­ nader snarast vidtages för att möjliggöra den av utredningen föreslagna utökningen av undervisningskapaciteten vid lasarettet i Lund.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse ansluter sig till det av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten». Med hän­ syn till rådande bristsituation är det enligt styrelsen angeläget, att alla möjligheter för en snabb ökning av utbildningskapaciteten kommer till stånd. Lika viktigt är enligt styrelsens mening, alt därvid kvaliteten på utbildningen icke eftersättes. Även ekonomiska faktorer borde beaktas.

Ur dessa synpunkter finner styrelsen vägande skäl tala för utredningens förslag, att utvidgningen bör ske genom en utökning av antalet utbild­ ningsplatser vid befintliga lärosäten. Styrelsen finner det dock betänkligt att, såvitt synes framgå av utredningen, någon utökning utöver en intag­ ning av 408 elever per år icke är möjlig vid de befintliga lärosätena. Man har med andra ord vid denna intagning nått den maximala kapaciteten. Om det efter några år skulle visa sig otillräckligt med denna intagning — vilken styrelsen finner vara närmast i underkant — återstår uppenbarligen intet annat alternativ än att inrätta ytterligare en utbildningsanstalt. En­ ligt styrelsens uppfattning bör därför tanken på en medicinsk högskola, förlagd till Norrland, icke avskrivas i samband med ett förverkligande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

liggande patienterna skulle flera läkare komma att deltaga. Detta möj­ liggör, att kandidaterna uppdelas på mindre grupper, vilket i sin tur kom­ mer att göra undervisningen mindre besvärande för patienterna.

JJppscda läns landstings förvaltningsutskott har icke funnit anledning yttra sig över alternativet »Norrland». Vad beträffar alternativet »Befint­ liga lärosäten» ingår utskottet på detsamma endast i den mån det berör

Uppsala. Utskottet ifrågasätter lämpligheten och önskvärdheten av ett ökat antal medicine studerande i Uppsala, då det knappa patientunderla­ get, vilket huvudsakligen utgöres av invånare från Uppsala län, måhända i alltför stor omfattning måste utnyttjas för undervisning och demonstra­ tion. Utskottet förutsätter, att undervisningen ordnas så, att berättigad hänsyn tages till patienterna.

Länsstyrelsen i Uppsala ansluter sig till det av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten». Såsom skäl härför åberopas, att detta alternativ ur både kostnads- och utbildningssynpunkt ställer sig fördelak­ tigare. Vidare anför länsstyrelsen, att det med en till visshet gränsande sannolikhet kan antagas att ett genomförande av Norrlandsalternativet inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att ställa statsmakterna inför krav på undervisningens utbyggande i Norrland till allt större fullstän­ dighet.

Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig till det av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten». För den hän­ delse att en förläggning av medicinsk utbildning till Norrland skulle kom­ ma i fråga förordar utskottet Sundsvall såsom förläggningsort, vare sig det gäller eu fullständig eller en enbart klinisk utbildningsanstalt. Utskottet förklarar sig dela utredningens åsikter såväl i fråga om det framtida läkar- behovet som beträffande nackdelarna med en ofullständig läroanstalt. Även i vad angår behovet av utbyggda sjukhus instämmer utskottet helt med utredningen. Utskottet anser sålunda att en fullt utbyggd läroanstalt i

Norrland skulle innebära eu avsevärd förstärkning av sjukvården. Samti­ digt framhåller utskottet, att det ur sjuk vårdssynpunkt måste inge allvar­ liga betänkligheter om en sådan läroanstalt skulle förläggas till sådan ort att ett flertal norrländska landsting därigenom skulle förhindras att ut­ bygga specialistvården på ett sätt, som ur sjukvårdssvnpunkt kan anses rationellt med hänsyn till den samlade norrländska befolkningens berätti­ gade anspråk på en differentierad sjukvård. Norrland är, påpekar utskot­ tet, ingalunda någon hel och odelbar enhet. Om man bortser från läns- gränserna, torde man med hänsyn till befolkningsmässig och industriell utveckling kunna utskilja otc övre Norrland med tyngdpunkten förlagd till Norrbottens industriområden och med sitt sjukvårdscentrum i Boden samt ett nedre Norrland med tyngdpunkten i Sundsvallsområdet och med lasa­ rettet i Sundsvall såsom ett centrum för sjukvården. Den industriella ut­ vecklingen inom Norrland pekar mot att nämnda tyngdpunkter ytterligare kommer att accentueras. Det synes därför utskottet rationellt ur alla syn­ punkter, att man tar hänsyn härtill då det gäller att bedöma till vilken ort eller vilka orter man skall förlägga sådan specialsjukvård för vilken ett landstingsområde icke har tillräckligt befolkningsunderlag. Utskottet ut­ talar såsom sin bestämda uppfattning, att en förläggning till Umeå av ett undervisningssjukhus skulle komma att betjäna sjukvården i Norrland mindre väl än om man finge utbygga sjukvårdsenheterna i Boden respek­ tive Sundsvall. Om man i första hand tar hänsyn till allmänhetens krav på

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

33

tagning av 40 elever. Enligt länsstyrelsens bestämda mening skulle en för­ läggning till Norrland av en medicinsk undervisningsanstalt lämna ett verksamt bidrag till avhjälpande av läkarbristen i Norrland. Genom en sådan åtgärd skulle sjukvården i Norrland utbyggas och rekryteringen av läkare underlättas. Länsstyrelsen hyser också den uppfattningen, att norr­ länningarna gärna skulle utnyttja möjligheterna till utbildning vid en medicinsk läroanstalt i Norrland. En sådan anstalt skulle ur allmän kultur- politisk synpunkt för visso verka stimulerande och vara av stor betydelse för de i denna landsdel arbetande läkarna. Länsstyrelsen kan inte finna annat än att utredningen betydligt överdrivit olägenheterna av att till Norrland förlägga en medicinsk läroanstalt. Det kan visserligen icke bestri­ das, att en del initialsvårigheter måhända kommer att uppstå vid lärar- rekryteringen, men dessa svårigheter torde icke bestå under någon längre tid. Erfarenheterna från den till Umeå nyligen förlagda praktiska tandlä­ karutbildningen pekar också i denna riktning. Några svårigheter att för denna utbildning förvärva vetenskapligt kvalificerade lärare har nämligen icke förefunnits. Vad utredningen i övrigt anfört om utbildningens kvalitet och utredningens synpunkter på den medicinska forskningen kan enligt länsstyrelsen icke frånkännas viss betydelse, men skall dessa omständig­ heter anses vara av sådan vikt, som utredningen gjort gällande, skulle man över huvud taget aldrig kunna tänka sig att till Norrland förlägga någon högre utbildningsanstalt.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig till utred- ningsreservanten Lundgrens förslag och förordar således, att en medicinsk läroanstalt upprättas i Umeå, avsedd för utbildningen efter medicine kan­ didatexamen och beräknad för ett elevantal av 40 per år. Utskottet upp­ lyser, att Västerbottens läns landsting är villigt att träffa överenskom­ melse med staten om upplåtelse av Umeå lasarett för klinisk utbildning av medicine studerande på i huvudsak samma villkor som överenskommits enligt 1948 års avtal mellan staten och Göteborgs stad om Sahlgrenska sjukhusets upplåtelse för motsvarande ändamål. Undervisningen skulle i lokalhänseende kunna sammanfogas med sjukvården på ändamålsenli­ gaste sätt. De påbörjade nybyggnaderna — kostnadsberäknade till cirka 20 miljoner kronor — kan enligt utskottet utan alltför stora merkostnader utformas speciellt med hänsyn till undervisningens och forskningens behov.

Det kommer utan tvivel att bli avsevärt dyrare att senare bygga om och komplettera befintliga byggnader, så att de kan apteras för undervisnings- oeh forskningsändamål. Om Emea lasarett blir universitetssjukhus, skulle statens utgifter för driften bli betydligt lägre än motsvarande kostnader vid undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala, under förutsättning att samma grunder som i Göteborgsavtalet tillämpades.

Mot bakgrunden av den aktuella och besvärande läkarbristen framstar det för utskottet som ett starkt önskemål, att läkartillgången smidigare än hittills varit fallet kan anpassas efter behovet. Vid ett realistiskt bedö­ mande av ifrågavarande problem anser utskottet därför, att man redan nu bör räkna med att upprättandet av ett nytt medicinskt lärosäte kan bli en tvingande nödvändighet inom ej alltför avlägsen tid. Enligt utskottets mening synes det välbetänkt att taga detta steg nu, icke minst med hänsyn till de gynnsamma betingelser, som föreligger för anordnande av medicinsk­ akademisk utbildning i Umeå. Enligt utskottets mening kan en utökning av kapaciteten vid de medicinska liirosiitena i södra och mellersta Sverige

3 —

Ii ihan g till riksdagens protokoll 1057

.

I sand.

AV

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

icke lösa de svåra problem, som läkarbristen skapar i övre Norrland. Här­ för torde erfordras ett akademiskt lärosäte i denna landsdel. Om en medi­ cinsk högskola upprättas i Norrland, torde man kunna räkna med att den kommer att omfatta ett stort antal studerande, som redan från barndomen är förtrogna med den norrländska miljön. Studerande från övriga delar av landet, vilka skulle få sin utbildning vid en dylik högskola, skulle härige­ nom lära känna Norrlands speciella problem, dess utvecklingsmöjligheter och särart. Detta skulle skapa avsevärt förbättrade möjligheter att rekry­ tera läkartjänsterna i Norrland. Betydelsen av en medicinsk läroanstalt som samlingspunkt för den norrländska läkarkåren är enligt utskottet uppenbar. Där skulle erforderliga vetenskapliga och kollegiala kontakter kunna skapas, fortbildningskurser organiseras m. in. Där komme vidare att finnas tillgängligt ett medicinskt bibliotek av största värde. En medi­ cinsk utbildningsanstalt skulle säkerställa tillgången till kvalificerade spe­ cialister inom alla väsentliga områden av medicinen. Tillgången till viss specialutrustning och särskilt kvalificerade läkarkrafter, som genom forsk­ ningen och undervisningen tillförts de nuvarande undervisningssjukhusen, har givit dessa sjukhus en speciell och viktig funktion för sjukvården inom de områden av landet, dit sjukhusen förlagts. Till dessa sjukhus har den mest kvalificerade specialistvården naturligt kommit att knytas. Avsaknaden av ett dylikt medicinskt forsknings- och undervisningscentrum är enligt ut­ skottet särskilt olägligt för sjukvården i övre Norrland på grund av de stora avstånden och de långa, tidskrävande resorna för patienterna till undervisningssjukhusen i andra delar av landet. För södra delarna av Norr­ land är dessa olägenheter måhända icke lika påtagliga, enär man därifrån utan alltför långa resor kan repliera på Uppsala och Stockholm. Men för övre Norrland är olägenheterna desto större. Utskottet understryker sär­ skilt, att tillskapandet av ett medicinskt forsknings- och undervisnings­ centrum i övre Norrland därför framstår även såsom en sjukvårdsangelä- genhet av första ordningen, något som i förevarande sammanhang måste tillmätas en mycket väsentlig betydelse.

Rekryteringen till universitet och högskolor har visat sig i icke obetydlig utsträckning vara territoriellt bunden. För den norrländska ungdomen skulle det bli av stor, icke minst ekonomisk betydelse att erhålla högskole­ utbildning i Norrland. Enligt föreliggande beräkningar kan antalet uni­ versitets- och högskolestuderande förväntas stiga från icke fullt 23 000 till 40 000 år 1965. Universiteten och högskolorna måste alltså på tio år ges en fördubblad utbildningskapacitet. Av denna anledning är det enligt utskottet föga eftersträvansvärt att låta de nu förefintliga universiteten och högskolorna svälla ut till läroanstalter av den storleksordning, som den sålunda beräknade studenttillströmningen kan förutses medföra. Högskolor av sådan storleksordning måste bli administrativt ohanterliga, skapa en föga lämplig studiemiljö, medföra besvärande institutions- och bostads­ problem samt verka förryckande på läroanstalternas akademiska karaktär över huvud taget. Enligt utskottets mening synes tiden därför vara mogen för att i viss mån sprida den akademiska undervisningen och forskningen inom vårt land i stället för att vidtaga åtgärder för utvidgande av den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen i eu utsträckning, mot vilken allvarliga och berättigade invändningar torde kunna resas.

Länsstyrelsen i Umeå ansluter sig till utredningsreservanten Lundgren.

Länsstyrelsen anser bristen på läkare i landet vara så stor, att behov före­

Kungl. May.ts proposition nr Öl år 1957

35

ligger av en helt ny medicinsk högskola. Med hänsyn till svårigheterna att rekrytera läkare till Norrland bör denna förläggas dit. Den omständigheten, att vissa startsvårigheter kan uppkomma vid öppnandet av en ny akade­ misk utbildning får ej tillmätas avgörande bet

3

Tdelse. Gjorde man det, skulle

man näppeligen någonsin kunna få till stånd en ny högskola. I fråga om det framtida läkarbehovet framhåller länsstyrelsen som sin mening, att alla kända fakta och de antaganden, som med större sannolikhet kan göras, talar för att läkarutbildningsutredningens beräkningar av läkarbehovet är för låga. Det synes icke värdigt vårt land att då det gäller behovet av läkare alltfort behöva hänföras till de underutvecklade kinderna med im­ port av läkare från nästan alla länder i Europa.

Bodens stad avstyrker det av utredningen förordade alternativet »Befint­ liga lärosäten» och hemställer, att beslut fattas om upprättande av en helt ny medicinsk högskola i Norrland, förlagd till Boden. Staden är villig att påtaga sig de anordningar och kostnader, som rimligtvis kan förutsättas åvila en kommun för erhållande av en högre läroanstalt. Statsmakternas beslut att förlägga tandläkarutbildning till Umeå innebär enligt stadens åsikt icke, att även andra till Norrland lokaliserade högskolor skall för­ läggas till Umeå. Ur specifik norrländsk synpunkt är det icke till gagn för

Norrland att all högre undervisning förlägges till en ort. Ur olika synpunk­ ter — främst ur sjukvårds- och kommunikationssynpunkter — är enligt stadens mening Boden att föredraga framför Umeå såsom förläggningsort.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott anser, att till Norrland kan och bör förläggas en anstalt för klinisk utbildning av blivande läkare, relativt snart omfattande också den propedeutiska utbildningen och fram­ deles utbyggd till en fullständig medicinsk högskola. Som förläggningsort ser utskottet helst Boden. För en sådan förläggning har enligt utskottets uppfattning bärande skäl anförts. Utskottet anser sig emellertid icke böra nu bestämt yrka härpå, då lokala önskemål icke bör få skymma eller hindra det här föreliggande primära gemensamma norrlandsintresset.

Länsstyrelsen i Luleå uttalar sig för att cn ny utbildningsanstalt upp­ rättas i Norrland. Frågan om anstaltens förläggning inom Norrland bör enligt länsstyrelsens mening göras till föremal för ytterligare utredning.

Detsamma gäller frågan om skillnaden mellan kostnaderna för en utbild­ ning, förlagd till befintliga lärosäten, och en ny utbildningsanstalt. Enligt länsstyrelsens mening är den av utredningen använda prognosen beträffande det framtida läkarbehovet högst sannolikt i underkant. Det finns anled­ ning antaga, att behovet av läkare år 1965 snarare kommer att bli 10 000 i stället för 8 500. Länsstyrelsen vågar därför med bestämdhet hävda, att man utan risk för att överdimensionera den medicinska utbildningen kan och bör räkna med ytterligare en medicinsk högskola, förlagd till Norrland. Även om utbildningskapaciteten icke skulle behöva ytterligare ökas, kan det enligt länsstyrelsens mening med fog ifrågasättas om det verkligen är tillrådligt att på'sätt utredningen föreslagit till bristningsgränsen pressa de nuvarande lärosiitenas resurser. Vad härefter gäller de skäl, som av utred­ ningen anförts mot Norrlandsaltemativct, anser sig länsstyrelsen böra understryka och ytterligare utveckla vad utredningsreservanten Lundgren yttrat vid sitl bemötande av desamma. Länsstyrelsen betonar därvid bland annat, att det icke torde vara. på något säl t märkligt, om de av utred­ ningen redovisade övergångssvårigheterna kommer att ge sig tillkänna, när eu medicinsk utbildning påbörjas i Norrland. Sådana uppstod även, när

Kuiigl. May.ts proposition nr Öl år 1057

den medicinska utbildningen på sin tid startades vid Sahlgrenska sjuk­ huset i Göteborg. Detta kommer alltid att bli fallet, när en ny högskola — oavsett utbildningsändamålet och placeringen — skall börja sin verksam­ het. Om sådana svårigheter skulle anses vara avgörande hinder, skulle en ny utbildningsanstalt numera aldrig kunna komma till stånd, utan allt skulle förbli vid det gamla.

Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket finner över­ vägande skäl tala för det av utredningsreservanten Lundgren framlagda förslaget.

I fråga om framtida läkartillgång och läkarbehov förklarar kommittén, att det torde vara osäkert, om läkarbristen under de förutsättningar, som arbetskraftsutredningen utgått från (ett årligt studentintag av 408 och ingen ytterligare invandring av läkare från andra länder), kommer att vara hävd ens år 1970. Kommittén erinrar om att läkarkårens storlek — delvis tack vare immigration — ökat från bortåt 3 300 år 1940 till över 5 400 år 1954 eller med 150 å 160 per år utan att den subjektiva förnimmelsen av brist avtagit i styrka. Tvärtom har det under loppet av denna period blivit mer allmänt erkänt än tidigare, att läkarbrist föreligger. Även om under angivna förutsättningar den genomsnittliga ökningen under perioden 1954 —1970 blir något större per år (drygt 210) ter det sig enligt kommittén redan mot bakgrunden av denna erfarenhet i alla händelser ovisst huruvida bristen mot slutet av perioden kommer att vara helt undanröjd. Kom­ mittén anser sig i varje fall veta att efterfrågan på hälso- och sjukvårdens tjänster och därmed på läkararbetskraft sedan länge undergått och fort­ farande undergår en synnerligen kraftig och snabb expansion, betingad av en råd faktorer, vilka fortsätter att verka och vilka åtminstone ännu så länge tillsammantaget betyder väsentligt mer än de omständigheter, som verkar i motsatt riktning. Härtill kommer enligt kommittén, att man icke får förbise att en stor del av en framtida efterfrågestegring kan komma från områden, som hittills är mindre utvecklade och där man följaktligen har svårt att göra sig en klar bild av de behov, som framdeles kan göra sig gällande.

Kommittén framhåller, att den för närvarande är sysselsatt med att ut­ arbeta förslag om effektiverad organisation och andra förbättringar dels inom tjänsteläkarorganisationen och dels inom mentalsjukvården. Dessa förslag åsyftar ett bättre utnyttjande av den knappa och dyrbara läkar­ arbet skraften genom förstärkning av läkarnas personella och materiella hjälpresurser. Just läkarbristen gör en sådan rationalisering desto mera nödvändig. Emellertid måste även en rationaliserad organisation kunna i tillräcklig omfattning bemannas. Ur vissa synpunkter kan det rent av sägas att ju mer som offras på att ställa olika slag av hjälpresurser till läkarnas förfogande, desto mer angeläget ter det sig, att det också finns det antal läkare, som organisationen kräver. Opåräknade vakanser är inte bara skadliga för de människor som behöver vård. När hjälpanordningarna blir utbyggda, framstår de också såsom dyrbara för skattebetalarna.

Det går enligt kommittén sålunda inte att komma förbi, att läkarbristen representerar en utomordentligt allvarlig svaghet i hela vår hälso- och sjuk­ vårdsorganisation. Av sifferuppgifter för åtskilliga länder, som anförts av utredningen, torde framgå att Sverige, om man bortser från Finland, har den lägsta läkartätheten bland 21 ekonomiskt utvecklade länder. Mera full­ ständiga uppgifter, som publicerats av Världshälsoorganisationen, visar

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

37

enligt kommittén, att 25 av 38 länder har högre läkartäthet än Sverige. Till denna grupp hör alla europeiska länder utom Finland, Polen, Jugosla­ vien, Bulgarien och Portugal. (Beträffande Rumänien och Albanien saknas uppgifter.) Utanför Europa har USA, Ivanada, Australien, Nya Zeeland, Japan och Uruguay likaledes högre läkartäthet än Sverige, medan motsat­ sen gäller om sådana länder som Indien, Pakistan, Mexiko, Chile, Brasilien in. fl. Sådana uppgifter är givetvis icke helt jämförbara. Mellan olika län­ der föreligger skillnader bland annat i fråga om de medräknade läkarnas kvalifikationer. Den svenska läkarkompetensen torde, internationellt sett, vara förhållandevis hög. De svenska läkarna har vidare god hjälp av bland annat kvalificerade sjuksköterskor, som är kapabla att sköta flera arbets­ uppgifter, vilka i många andra länder till stor del ankommer på läkare.

Läkarbristen, i förening med den snabba stegringen i efterfrågan på kurativ sjukhusvård, medverkar enligt kommittén starkt till svårigheterna att — på ett sätt som motsvarar föreliggande trängande behov — bygga ut bland annat mentalsjukvården, omgivningshygienen, andra former av förebyggande vård samt öppen vård utanför sjukhus. Som framgår av ut­ redningens betänkande måste detta hinder för utvecklingen bli ännu mer svåröverkomligt i den mån som arbetstidsbegränsning genomföres även för läkare. Ett stort antal läkare är för övrigt till den grad arbetstyngda, att en viss arbetstidsbegränsning i detta fall måste framstå såsom syn­ nerligen angelägen. Ingen hänsyn till denna faktor har tagits i arbetskrafts- utredningens beräkningar.

Kommittén erinrar också om att behovsprognoser, som hittills utförts och som i efterhand kunnat jämföras med den faktiska utvecklingen, visat sig ligga för lågt. Det gäller även om man bortser från uppskattningar, som framlades på 1930-talet, då man hade särskilt svårt att bedöma den ex­ pansion som förestod. Sålunda slutade 1938 års läkarutbildningssakkunni- gas kalkyl (SOU 1945: 5G) på att det år 1960 skulle finnas 5 600 läkare och att ökningen till denna nivå skulle motsvara det närmaste utvidgnings- behovet. I själva verket har detta läkarantal redan nu uppnåtts och läkar­ bristen kvarstår. I medicinalstyrelsens öppna-vårdsutredning (SOU 1948:14) beräknades läkarbehovet 1960 till 7 200 yrkesverksamma läkare. Denna se­ nare siffra har ännu inte kunnat jämföras med någon faktisk erfarenhet, men i belysning av de data, som anföres i arbetskraftsutredningens betän­ kande, ter det sig osäkert, om ens den ger fullt uttryck för behovet vid den angivna tidpunkten. Uppskattningar av detta slag är uppenbarligen alltid vanskliga. Nya prognoser borde därför utföras med jämna mellanrum. Svårigheten i beräkningsuppgiften har föranlett kommittén att icke ut­ trycka någon bestämd uppfattning i frågan i vad mån den för år 1970 beräknade läkartillgången kommer att vara tillräcklig eller ej. Om den — trots det anförda — skulle komma att fullt motsvara behovet, återstår emellertid enligt kommittén frågan, varför den ytterligare väntetiden skall behöva vara så lång som 13 år. Inom loppet av denna period kommer (4! stort antal människor, som är eller blir i behov av vård, att avlida — och för övrigt i några fall tidigare iin som behövt förekomma om vårdresur­ serna varit bättre. Kommittén anser angeläget alt den nyss angivna vänte­ tiden förkortas. Endast två slags åtgärder kan enligt kommittén härvidlag komma i fråga: antingen en tillfällig och snart genomförd ytterligare ök­ ning av sludentintaget vid de medicinska fakulteterna och högskolorna eller ytterligare immigration av utländska liikare, som bär erhåller viss

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

»8

medicinsk kompletteringsutbildning, språkutbildning och utbildning i mc- dicinalförfattningar och svensk medicinalförvaltning eller en kombination av båda dessa slag av åtgärder. Beträffande dessa alternativ anser sig kom­ mittén endast böra framhålla, att en fortsatt immigration är den av de två metoderna, som ger de snabbaste resultaten. Det synes därför ofrånkomligt, att den utnyttjas. Men det finns enligt kommittén ändå anledning att all­ varligt överväga en kombination med den andra metoden. Ty det synes kommittén önskvärt att den ojämförligt större delen av läkararbetet ut- lores av läkare, som erhållit sin utbildning i Sverige. Detta önskemål avser inte bara hälso- och sjukvården i dess helhet utan såvitt möjligt varje landsdel och vårdområde. Kommittén understryker, att läkarbristen i Norrland är särskilt utpräglad. Antalet läkare per 10 000 invånare är där 40 procent lägre än i landet i dess helhet. Privatpraktiker finns endast på ett fåtal platser och i mycket obetydligt antal. Antalet sjukhusläkarbe- fattningar är något mindre i förhållande till invånarantalet än för landet i övrigt och tages dessutom hänsyn till vakanserna blir skillnaden större. Antalet provinsialläkare är — om man tar hänsyn till vakanserna — icke större i förhållande till folkmängden på landsbygden än i landets övriga delar. Svårigheterna att rekrytera läkartjänsterna på ett kvantitativt och kvalitativt tillfredsställande sätt är vida större i Norrland än annorstädes. De är dessutom växande. De långa avstånden skapar ytterligare hinder för sjukvården. Härtill kommer önskvärdheten av tillräckliga resurser för att komma tillrätta med Norrlands speciella hälsovårdsproblem, i vad avser exempelvis vissa bristsjukdomar, vissa hereditära sjukdomar samt tuber­ kulos. Förutsättningen för att läkarbehovet i Norrland skall bli tillgodosett är enligt kommittén i första hand, att den totala läkartillgången i landet blir tillfredsställande. Men dessutom erfordras speciella åtgärder för Norr­ lands del.

Efter företagen jämförelse mellan utredningsalternativen har kommit­ tén kommit till den uppfattningen att ett realiserande av alternativ »Be­ fintliga lärosäten» skulle medföra att utbildningskapaciteten vid ifrågava­ rande lärosäten blir pressad på ett sätt som icke är lämpligt. Detta synes kommittén än allvarligare mot bakgrunden av kommitténs antaganden rö­ rande det framtida läkarbehovet. Det går lättare än eljest, framhåller kom­ mittén vidare, att om så befinnes erforderligt öka de totala utbildningsre­ surserna utöver vad som hittills planerats, om anordningar för medicinsk utbildning börjat komma till stånd på ytterligare en plats. Av dessa skäl ter det sig redan ur allmän rikssynpunkt angeläget, att en del av den kli­ niska utbildningen förläggs till Norrland. Inte ens i en mera avlägsen framtid behöver det befaras att den totala utbildningskapaciteten härmed skulle bli för stor. Tv även om det framdeles skulle befinnas lämpligt att åter minska det totala intaget av studenter vid medicinska fakulteter och högskolor, betyder det inte att något egentligt överskott av utbildnings­ kapacitet uppstår. Det är i stället en fördel att undervisningen kan inriktas på mindre grupper av studenter.

Kommittén tror inte, att den särskilt utpräglade läkarbristen i Norrland kan hävas enbart därigenom, att en mindre andel av medicinarna får sin kliniska utbildning förlagd till en norrlandsstad. För det ändamålet erford­ ras enligt kommittén en hel rad åtgärder, som tillsammantaget kan med­ föra en trängande nödvändig förbättring i förhållandena för Norrlands del. Men i en sådan kombination av erforderliga åtgärder borde som ett av de

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1957

39

viktigare leden ingå en till Norrland förlagd medicinsk utbildning. Även om man måste räkna med att flera av de i Norrland utbildade läkarna kommer att slå sig ned söderut, kan det ändå inte vara utan vikt, att en del av medicinarna under sin utbildning har kontakt med norrlandsmiljön. Under åren 1951—55 har antalet studenter från de fyra nordligaste länen, vilka börjat vid de medicinska högskolorna och fakulteterna, varit 40 pro­ cent lägre än som svarar mot dessa läns andel i hela landets befolknings­ tal. Över huvud taget har en akademisk utbildning på flera sätt en positiv betydelse för utvecklingen i en landsdel, vilken visserligen är omöjlig att mäta men som ändå måste vara avsevärd. Om en sådan undervisning får komma till stånd och får vidare utvecklas i Norrland, bör det bland annat kunna medverka till att till Norrland dragés flera ledande krafter inom medicinen och till att norrlandsläkarnas känsla av isolering motverkas. Tillkomsten av en medicinsk undervisningsanstalt innebär även garantier för utvecklingen av ett undervisningssjukhus med möjligheter att förse Norrland med den högt specialiserade sjukvård, som nu saknas i denna del av landet. Norrland behöver ett räjongsjukhus för vissa specialiteter och ett sådant räjongsjukhus förutsätter en anknytning till högre medicinsk under­ visning och forskning. Det är enligt kommittén inte utan vidare givet, att alla lärare vid befintliga undervisningsanstalter, av vilka flera torde vara inriktade på eu starkt specialiserad forskning, i fråga om praktisk under- visningskompetens alltid skulle vara överlägsna de i regel docentkompe­ tenta överläkare, som i första hand skulle komma i fråga för en till Norr­ land förlagd klinisk undervisning. Ändå anser kommittén det otvivelaktigt riktigt, att vissa svårigheter av angiven art kan förväntas göra sig gällande under ett första utvecklingsskede. För en högre medicinsk utbildning, som i alla avseenden skall vara fullt jämbördig med den som anordnas vid nu befintliga undervisningsanstalter, kräves att den är förenad med intensiv forskning. Tillgång till teoretiska institutioner kräves också. Dessa ting får komma genom en fortsatt successiv utveckling. Det ligger i sakens natur och bör snarast betecknas som lyckligt, bland annat med hänsyn till lärarrekryteringen, att en på ny plats förlagd akademisk undervisning på detta sätt blir gradvis utbyggd. Från denna utgångspunkt ter det sig föga rimligt att låta hänsynen till speciella startsvårigheter väga alltför tungt. Att tillmäta sådana argument utslagsgivande betydelse är detsamma som att säga att någon akademisk undervisning aldrig skall få förläggas till Norrland — annat än möjligen på det ur ekonomiska och andra syn­ punkter olämpliga sättet att en vetenskaplig utbildningsanstalt i alla av­ seenden bygges helt färdig på en gång. Fn dylik argumentering vill kom­ mittén inte godtaga. Enligt kommitténs åsikt bör den till Norrland för­ lagda kliniska utbildningen helst relativt snart omfatta också det prope- dcutiska året och på grundval härav bör framdeles byggas en fullständig medicinsk högskola i Norrland. Denna större fråga om eu medicinsk hög­ skola har visst samband med det ännu mer omfattande problemet om ett successivt uppbyggt fullständigt norrlandsuniversitet. Om de vidare aspek­ terna av detta senare problem vill kommittén inte yttra sig i annan mån än genom att hänvisa till nödvändigheten att sörja för den mycket betydande ökning i studentantalet vid universiteten, som kan lörvåntas inom loppet av det närmaste årtiondet, och till Norrlands allmänna trängande behov av akademiskt utbildad arbetskraft. Ett par speciella synpunkter anser sig dock kommittén ha anledning att beröra. En till Norrland förlagd

Kungl. May.ts proposition nr Öl år 1957

medicinsk undervisning och forskning skulle ha mycket att vinna av ett samarbete med andra fakulteter. Och ett allmänt centrum i Norrland för högre undervisning, forskning och kultur skulle på ett ännu mer verksamt sätt än enbart ett högre medicinskt utbildningscentrum motverka den känsla av isolering som i hög grad bidrar till att hämma rekryteringen till den norrländska kåren av läkare och annan medicinalpersonal. Dessutom bör enligt kommittén, från mera allmänna rikssynpunkter, beaktas, att den allmänna starka expansion av den akademiska undervisningen som synes förestå, kan komma att möta svåra hinder om den begränsas till ett alltför ringa antal platser, där underlaget i fråga om bostäder, utrymmen för institutionsbyggnader samt arbetskraft för undervisningssjukhus, labo­ ratorier och andra institutioner av olika slag lätt kan visa sig vara otill­ räckligt.

Vad slutligen angår kostnaderna för Norrlandsanstaltens uppbyggande torde dessa enligt kommitténs åsikt få vägas mot de angelägna behov kom­ mittén här förut berört.

Eu reservant i kommittén, riksdagsman B. von Friesen ansluter sig i stort sett till utredningen.

Eu annan reservant i kommittén, docent G. Biörck ansluter sig — med hänsyn till att slutlig bedömning av framtida läkarbehov och läkartill- gång ännu icke verkställts av kommittén — i nuvarande läge till utred- ningsmajoriteten.

Statens institut för folkhälsan ansluter sig till det av utredningsmajori- teten förordade alternativet »Befintliga lärosäten» men framhåller, att flera av de synpunkter, som utredningsreservanten Lundgren anfört till förmån för upprättande av en medicinsk läroanstalt i Norrland, synes väl motiverade och värda att beaktas. Frågan härom torde bli aktuell, då det kanske inom eu mycket nära framtid kommer att behövas ett ganska väsentligt ökat antal läkare. Med hänsyn härtill förefaller det också myc­ ket sannolikt, framhåller institutet vidare, att behovet av en ny prognos kan aktualiseras tidigare än under åren närmast före 1965.

Svenska landstingsförbundet förklarar sig vara övertygat om att det framtida läkarbehovet icke kan täckas genom de nuvarande utbildnings- anstalterna. Enligt förbundets mening erfordras ytterligare en fullstän­ dig medicinsk högskola. Förbundet anser därför, att det ligger nära till hands att nu taga första steget till skapandet av en ny högskola. Frågan om den lämpligaste förläggningsplatsen för en sådan anstalt bör enligt för­ bundets mening bli föremål för en snabb utredning. Förbundet framhåller, att de prognoser, som ligger till grund för utredningens ställningstaganden, ;'ro osäkra och sannolikt icke ger en riktig bild av den kommande efter­ frågan på läkare. Erfarenheten har vidare givit vid handen, att prognoser — särskilt på hälso- och sjukvårdens område — ofta räknat med ett allt­ för snävt behov. Förbundet håller sålunda före, att behovet av läkare i framtiden kommer att bli icke oväsentligt större än vad som framgår av de publicerade siffrorna. Det är därför enligt förbundets mening angeläget, att en ytterligare utökning av antalet medicine studerande snarast möjligt kommer till stånd.

Svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation finner sig nödsakad tillstyr­ ka det av utredningsmajoriteten förordade alternativet »Befintliga läro­ säten». Samtidigt anser sig delegationen böra framhålla, att vid ett genom­ förande av nämnda alternativ, utbildningskapaciteten vid befintliga läro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

41

säten måste anses ha tagits i anspråk i alltför stor omfattning än som är tillfredsställande ur såväl utbildningens som sjukvårdens intresse. Med hänsyn härtill och till att det beräknade antalet utbildningsplatser enligt delegationens uppfattning är för lågt anser delegationen behov av ytterli­ gare en utbildningsanstalt föreligga. På grund härav och med hänsyn till vad utredningsreservanten Lundgren anfört finner delegationen det angelä­ get att anstalter vidtages för att förse Norrland med eu medicinsk hög­ skola. Vid den tidpunkt en dylik högskola kan vara utbyggd föreligger enligt delegationens mening säkerligen behov av att taga densamma i an­ språk för att möjliggöra eu utökning av utbildningskapaciteten i fråga om läkare.

Svenska läkaresällskapet delar utredningens uppfattning i fråga om alter­ nativet »Norrland». Vad beträffar alternativet »Befintliga lärosäten» fin­ ner läkaresällskapet det av utredningen beräknade antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser otillräckligt, då utredningen dels räknat med för hög avgångsprocent under studierna fram till medicine kandidat­ examen dels icke räknat med reservplatser. Vidare vänder sig läkaresäll­ skapet emot att alternativet »Befintliga lärosäten» omöjliggör ett fullföl­ jande av studierna vid samma lärosäte för ett 30-tal studerande per år, vilka alltså måste hänvisas till annat lärosäte. Då det därjämte enligt läkaresällskapets mening är en angelägenhet av första ordningen, att de stora möjligheterna till undervisning vid de kommunala sjukhusen i

Stockholm och Malmö verkligen tillvaratages och utnyttjas, påyrkar läkaresällskapet bestämt en förnyad undersökning av möjligheterna att i Stockholm liksom i Lund-Malmö utöka antalet studerande vid de propedeutiska kurserna och första årets kliniska kurser för att und­ vika eu olämplig tvångsförflyttning av studerande till Göteborg. Läkare­ sällskapet anser således, att utredningens betänkande icke kan utan ytterligare utredning läggas till grund för den avsedda utökningen av den propedeutiska och kliniska utbildningen. I övrigt framhåller läkare­ sällskapet, att frågan om det framtida läkarbehovet måste följas med största uppmärksamhet. Vikten av att en utredning om eventuell minsk­ ning av intagningen av studerande företages i mycket god tid understrykes också. Möjligheterna att tillgodose det framtida läkarbehovet måste en­ ligt läkaresällskapets mening även bedömas i relation till den rådande och framtida tillgången på annan högskoleutbildad arbetskraft.

Sveriges läkarförbund avstyrker alternativet »Norrland». Förbundet framhåller därvid, att en kraftig upprustning av såväl de personella som de materiella resurserna vid de medicinska läroanstalterna är oundgängli­ gen nödvändig om eu tillfredsställande utbildningsstandard skall kunna upprätthållas för de stora årskullar som står i begrepp att påbörja den kli­ niska utbildningen. Vidare bör enligt förbundets mening en ny objektiv prognos rörande sjukvårdens utbyggnad och därmed sammanhängande personalbehov finnas utarbetad senast år 1960, enär arbetskraftsutred- ningens beräkningar är så bristfälliga, att de icke kan ligga till grund för vederhäftiga prognoser. Den sålunda avsedda nya prognosen bör — i motsats (ill av arbetskraftsutredningen utförda beräkningar — tillkomma i nära samverkan med samtliga berörda myndigheter och organisationer.

Förbundet framhåller, att antalet 8 390 läkare under 65 år, vilket anses motsvara behovet 1970, förutsätter en betydande utbyggnad av den slutna sjukvården. Eftersläpningar föreligger redan i det uppgjorda byggnads-

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

programmet och det får anses mycket osäkert, om den tilltänkta expan­ sionen av ekonomiska skäl är realiserbar inom den angivna tiden. Därest en utbildning av läkare av angiven omfattning kommer till stånd, vill för­ bundet framhålla att även en motsvarande ökning av sjuksköterske- och servicepersonalen är nödvändig. Detta har icke alls diskuterats av 1955 års läkarutbildningsutredning, men av arbetskraftsutredningens betänkande framgår, att en motsvarande ökning av sjuksköterske- och servicepersonal icke är beräknad. Man måste visserligen beakta, att i det enskilda sjuk­ domsfallet ett positivt resultat i sista hand är beroende på läkarens kun­ skaper, erfarenhet och förmåga att finna nya utvägar, men att detta icke kan komma den sjuke tillgodo med mindre än att vid läkarens sida med­ hjälpare finnes, som kan utföra hans intentioner. Det kan icke anses som framsynt planläggning att utbilda ett stort antal läkare, vilka i sitt arbete kommer att sakna hjälp av utbildad sjuksköterskepersonal och nödvän­ diga tekniska resurser. Svåröverskådligt till sina konsekvenser blir det vid oförändrad intagning beräknade läkarantalet år 1990, 11 685. Man kan enligt förbundet utgå från att den tekniska utvecklingen inom den slutna sjukvården ytterligare kommer att accentueras. Endast med hjälp av till­ räckliga resurser och ett ökat antal medhjälpare av olika slag kan läkarens kunskaper till fullo utnyttjas. För att en läkarkår av nämnda storleksord­ ning skall på ett effektivt sätt kunna användas, fordras betydande insat­ ser från samhällets sida med kostnader i fråga om den sjukvårdande appa­ raten, som nu icke alls kan förutses och beträffande vilka inga beräkningar finns. Att för framtiden tänka sig en utbyggnad av sjukvården i procen­ tuellt oförändrad takt — svarande mot en divergent geometrisk serie -—■ vore en orimlighet. Dess yttersta konsekvens är ett personalbehov, som i storlek närmar sig totalbefolkningen. Vad beträffar läkartätheten i olika länder understryker förbundet, att värdet av jämförelser länderna emellan starkt begränsas av rådande olikheter i fråga om levnadsstandard, hygie­ niska och klimatologiska förhållanden samt inte minst i fråga om hälso- och sjukvårdens organisation. Vidare bör observeras att i vårt land — i högre grad än i flertalet andra länder — finns skolad sjuksköterskepersonal, till vilken talrika uppgifter av teknisk och organisatorisk art kunnat över­ lämnas. Läkaren får tack vare detta förhållande tillfälle att mera ägna sig åt sjukdomarnas rent medicinska sida. Till detta kommer att de svenska läkarnas arbetsinsatser kvantitativt sett är jämförelsevis mycket omfat­ tande. Den tabell över antalet invånare per läkare i olika länder som an­ förts av utredningen berättigar därför enligt förbundets åsikt icke till några jämförande slutsatser angående effektiviteten eller kvaliteten hos vårt och andra länders sjukvård. Enligt förbundets mening är dennas ka­ pacitet hos oss icke mindre än i de av utredningen angivna länderna, sna­ rare tvärtom.

Vad gäller de föreslagna olika alternativen för utbyggnad av antalet pro- pedeutiska och kliniska utbildningsplatser intager förbundet samma stånd­ punkt som utredningen till Norrlandsalternativet. Till stöd härför åberopar förbundet i stort sett samma skäl. som utredningen anfört mot nyssnämnda alternativ. Jämväl emot alternativet »Befintliga lärosäten» anmäler emel­ lertid förbundet vissa betänkligheter. Enligt förbundets mening inger ut­ redningens betänkande närmast den uppfattningen, att detta alternativ skulle för relativt obetydliga kostnader kunna komma till stånd utan några som helst olägenheter. Det senare är i varje fall icke förhållandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

43

Kurserna måste utökas i antal, ofta till fyra stycken per år. Undervis­ ning av medicine kandidater kommer att ske under största delen av året. Detta måste enligt förbundets åsikt innebära en betydande belastning för klinikerna, icke endast för läkare med katedrala läraruppgifter utan också för personalen i dess helhet, och utbildningens kvalitet kan icke undga att förlora i fråga om friskhet och aktualitet genom att undervisningsfria mel­ lanperioder nära nog saknas. I detta sammanhang anser förbundet det ock­ så nödvändigt att betona det avsevärda merarbete i fråga om betungande examination som ökningen av antalet medicine kandidater kommer att medföra. Även den vetenskapliga forskningen på klinikerna, vars nödvän­ dighet i så många sammanhang understrykes, måste inför undervisningens nödvändiga krav i viss mån träda tillbaka. Det hade givit en fullständigare bild av förutsättningarna för denna lösning, om utredningen även berört dessa olägenheter. Förbundet förklarar sig förutsätta att de behov av utökade materiella och personella resurser, vilka torde uppkomma vid ifrågavarande alternativs genomförande, vederbörligen beaktas. Detta ter sig enligt för­ bundets mening så mycket mer angeläget som den av 1948 års läkar- utbildningskommitté föreslagna organisationen, vilken måste betraktas som ett minimum, i väsentliga delar icke realiserats. Speciellt finner förbundet den av läkarutbildningsutredningen föreslagna lärarstaben klart otillräcklig.

Sverige.? förenade studentkårer (SFS) hemställer, att vid fördelningen av utbildningsplatser till det propedeutiska året och den kliniska utbildningen hänsyn i första hand tages till undervisningskvalitetens upprätthållande och i andra hand till de studerandes berättigade personliga krav, att där­ för cn enbart klinisk medicinsk utbildningsanstalt ej inrättas, att en provi­ sorisk ökning sker av antalet utbildningsplatser under det propedeutiska året och den kliniska utbildningen till 80 i Uppsala, 105 i Lund-Malmö, 132 i Stockholm och 75 i Göteborg och att därvid de stora kommunala sjuk­ husens i Stockholm och Malmö beaktas, att i samband med Göteborgs- fakultetens fullständiga prekliniska och kliniska utbyggnad en omprövning sker av de studerandes antal vid olika medicinska läroanstalter samt att kontinuerliga arbetsmarknadsprognoser upprättas på grundval av en gene­ ralplan för hälso- och sjukvårdens utbyggnad.

SFS anför bland annat att den av utredningen föreslagna fördelningen av utbildningsplatserna kan befaras medföra såväl en sänkning av utbildningens kvalitet som betydande personliga olägenheter för en avsevärd del av de studerande. Av utredningens slutsatser att döma skulle detta i än högre grad vara fallet vid inrättandet av en enbart klinisk utbildningsanstalt. Dessa farhågor har icke skingrats av den till betänkandet fogade reserva­ tionen av hr Lundgren. SFS har därför ansett sig böra framlägga förslag till en annan lösning av förevarande problem, d. v. s. här förut angivna s. k. tredje alternativ. Till ytterligare stöd härför anför SFS bland annat att, om man bortser från rena byggnads- och utrustningskostnader ingen rim­ lig anledning finns till att utbildningen av ett bestämt antal studerande skulle bli dyrare vid ett lärosäte än vid ett annat, då man måste förut­ sätta alt lönekostnader och matericlanslag för undervisningen av denna grupp i princip bör vara lika på skilda orter. Därjämte påpekar SFS, att den naturligaste lösningen av det nu aktuella spörsmålet vore att vid varje lärosäte bereda det antal utbildningsplatser under det propedeutiska året och den kliniska utbildningen, som svarade mot årsintaget vid lärosätet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

D. Departementschefen

Innan jag går in på utredningens förslag rörande ökningen av antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser, torde jag få beröra frågan om framtida läkarbehov och läkartillgång. I 1949 års arbetskraftsntrednings betänkande »Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet» (SOU 1955:34) beräknades läkarbehovet år 1965 till cirka 8 500 läkare. Då till­ gången på läkare under 67 års ålder enligt arbetskraftsntredningens beräk­ ningar vid en intagning av 408 elever per år skulle komma att uppgå till 7 630 år 1965, skulle alltså nämnda år föreligga en brist på 870 läkare. Enligt arbetskraftsutredningens beräkningar skulle antalet 8 500 yrkesverk­ samma läkare uppnås först omkring år 1970. Med yrkesverksamma läkare avsåg arbetskraftsutredningen samtliga läkare under 65 år jämte hälften av antalet läkare mellan 65 och 70 år.

På grund av läkarnas långa utbildningstid kräver en planering av de medicinska utbildningsresurserna bland annat kännedom om läkartill- gången på betydligt längre sikt under vissa givna förutsättningar. Med utgångspunkt i den nuvarande intagningen av 408 elever per år vid de medicinska läroanstalterna har läkarutbildningsutredningen låtit statistisk expertis beräkna antalet läkare fram till år 1990. Enligt dessa beräkningar skulle vid oförändrad intagning antalet läkare under 65 år uppgå till 8 390 år 1970, 10 230 år 1980 och 11 685 år 1990. I fortsättningen skulle ökningen av läkarkåren så småningom avstanna och antalet läkare bli konstant.

Såsom framhållits från både läkarutbildningsutredningens och åtskilliga remissinstansers sida talar en rad olika faktorer för att man måste räkna med ett kraftigt ökat behov av läkare under flera årtionden framåt. Det torde vara tillräckligt att här erinra om befolkningens successiva tillväxt, den fortgående förskjutningen inom befolkningen mot relativt sett allt större äldre åldersklasser, utbyggnaden av kroppssjukhusen, mentalsjuk­ vårdens upprustning, medicinens snabba utveckling i riktning mot olika slag av specialvård, hälso- och sjuk vårdsupplysningen samt den successiva allmänna höjningen av levnadsstandarden med ökade krav på medicinsk service från allmänhetens sida. Vidare må i detta sammanhang erinras om att frågan om arbetstidsreglering för läkarna på sistone aktualiserats från läkarhåll.

Vad beträffar det framtida läkarbehovet bör även framhållas, att det också finns vissa faktorer, som verkar återhållande på behovsökningen. Härvid bör särskilt nämnas de förbättrade medicinska behandlingsmeto­ der, som fortgående framkommer på olika vårdområden.

Såsom framgår av det anförda är de faktorer, som påverkar läkarbeho­ vet, dels så många och dels av sådan art, att det är mycket vanskligt att uppgöra behovsprognoser för längre tidsperioder. I detta sammanhang må

45

påpekas, att behovsprognoser, som hittills utförts och som i efterhand kunnat jämföras med den faktiska utvecklingen, visat sig ligga för lågt.

Den av arbetskraftsutredningen beräknade ökningen av antalet läkare till omkring 8 500 år 1970 förutsätter, att läkartillgången från slutet av år 1954 skulle öka med i genomsnitt ungefär 220 per år. Denna siffra är på­ tagligt högre än motsvarande genomsnittssiffra för 1940-talet, 165 per år. Skillnaden mellan nu nämnda genomsnittssiffror är emellertid mindre mar­ kant än den som framträder vid en jämförelse mellan genomsnittssiffrorna för sistnämnda årtionde och för 1930-talet, under vilken senare tioårsperiod den årliga ökningen av antalet läkare uppgick till 84. I anslutning härtill kan framhållas, att den snabbt accelererade stegringen i antalet läkare under 1940-talet inte gav intryck av att läkarbristen lättades under denna tioårsperiod.

I detta sammanhang torde jag vidare få erinra om att antalet invånare per läkare i vårt land för närvarande är större än i de flesta andra kultur­ länder och att så kommer att vara förhållandet lång tid framåt. Enligt Uppgift i läkarutbildningsutredningens betänkande var vid ingången av år 1955 antalet invånare per läkare i Sverige 1 35Ö, medan motsvarande antal vid samma tid var i Danmark 800 och i Norge 900. Först i mitten av 1970- talet kommer vi med nuvarande intagning att uppnå den läkartäthet, som år 1955 rådde i Danmark. Ehuru de anförda uppgifterna av olika skäl icke är fullt jämförbara, torde de i detta sammanhang ha ett visst intresse.

Såsom av det föregående framgår har läkarutbildningsutredningen fram­ lagt två alternativ för tillgodoseende av det ökade behovet av omkring 65 propedeutiska och kliniska utbildningsplatser, som föranledes av den år 1955 beslutade ökningen av intagningen av medicine studerande. Enligt det ena alternativet, benämnt »Befintliga lärosäten», skall antalet pro­ pedeutiska och kliniska utbildningsplatser ökas i Uppsala med 20 till 80, i Lund med 20 till 90 och i Göteborg med 25 till 100, medan antalet utbild­ ningsplatser vid karolinska institutet skall bibehållas vid nuvarande 120. Enligt det andra alternativet, benämnt »Norrland», skall erforderliga nya propedeutiska utbildningsplatser anordnas vid befintliga lärosäten, medan av de erforderliga nya kliniska utbildningsplatserna 25 skall inrättas i Göteborg och 40 vid en föreslagen ny — för enbart klinisk utbildning av­ sedd — läroanstalt i Norrland. Utredningens majoritet förordar alternativet »Befintliga lärosäten», medan en reservant inom utredningen, ledamoten Lundgren, ansluter sig till alternativet »Norrland», dock med den modifika­ tionen att läroanstalten i fråga föreslås skola efter en kortare övergångs­ period omfatta även propedeutisk undervisning. Såsom i och för sig lämp­ liga förliiggningsortcr för en läroanstalt i Norrland anger utredningen Sundsvall, Umeå och Boden utan att därvid uttala sig om vilken av dessa orter, som i första hand bör ifrågakomma. Utredningsreservanten förordar Umeå som förläggningsort.

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

För alternativet »Befintliga lärosäten» beräknar utredningen de årliga kostnaderna till omkring 2 miljoner kronor och engångskostnaderna till omkring 0,5 miljoner kronor. För alternativet »Norrland» beräknar utred­ ningen de årliga kostnaderna till cirka 3,8 miljoner kronor och engångs­ kostnaderna till mellan 1,8 och 3,8 miljoner kronor beroende på vilken förläggningsort som väljes. Enligt de av utredningsreservanten redovisade kostnadsberäkningarna skulle ett genomförande av hans förslag kräva cirka 4 miljoner i årliga kostnader och cirka 10,4 miljoner i engångskostnader. Sistnämnda engångskostnader synes emellertid utredningens majoritet vilja uppskatta till omkring 23 miljoner kronor.

Då utredningens majoritet givit alternativet »Befintliga lärosäten» före­ träde framför alternativet »Norrland», har detta skett efter ett vägande av de för- och nackdelar, som enligt majoritetens uppfattning är förenade med de olika alternativen. Med hänsyn till utbildningens kvalitet, förutsätt­ ningarna för medicinsk forskning, önskvärdheten av att studenterna i så ringa utsträckning som möjligt tvingas byta studieort samt de statsfinan- siella konsekvenserna har majoriteten ansett, att alternativet »Befintliga lärosäten» bör givas ett avgjort företräde. Vad majoriteten åberopat till stöd för sitt ställningstagande har delvis tillbakavisats av utredningsreser­ vanten. Denne har funnit vissa av de skäl, som majoriteten anfört mot alter­ nativet »Norrland», överdrivna och påpekat, att de åsyftade nackdelarna delvis är övergångsföreteelser. Han har vidare framhävt vissa s. k. »positiva norrlandssynpunkter» till förmån för detta alternativ.

I remissyttrandena har meningarna varit starkt delade i fråga om valet av alternativ. Anmärkas bör emellertid, att den centrala universitetsmyn- digheten, universitetskanslern, och den centrala hälso- och sjukvårdsmyn­ digheten, medicinalstyrelsen, samt den sittande kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket alla tillstyrkt inrättande av en ny medicinsk läroanstalt i Norrland.

Såsom jag inledningsvis nämnt är beredningen inom ecklesiastikdeparte­ mentet av föreliggande ärende ännu icke helt avslutad. Efter den bered­ ning, som nu medhunnits, anser jag emellertid, att övervägande skäl talar för att den erforderliga utbyggnaden av utbildningskapaciteten bör ske genom inrättande av en ny medicinsk läroanstalt i Norrland. Till stöd för denna min uppfattning vill jag anföra följande.

Såsom jag förut framhållit kan man räkna med ett kraftigt ökat behov av läkare under flera årtionden framåt. Huruvida den nuvarande utbild­ ningskapaciteten är tillräcklig på längre sikt, är emellertid svårt att nu bestämt yttra sig om, då det med hänsyn till mångfalden av inverkande faktorer inte är möjligt att uppgöra någon säker behovsprognos för en längre tidsperiod. Enligt min mening kan man dock från de utgångspunk­ ter som nu föreligger för en bedömning förutse, att intagningen av medi­ cine studerande kan komma att behöva ytterligare ökas i en icke avlägsen

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

behov. Att vid en framtida tidpunkt omändra de då färdigställda bygg­ naderna, så att nyssnämnda behov kan tillgodoses, torde däremot medföra betydligt större kostnader.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse är läkarbristen särskilt utpräglad i Norrland. Läkartätheten är där för närvarande — enligt upp­ gift av medicinalstyrelsen — omkring 50 procent lägre än i landet i övrigt. En av de orsaker, som bidrager härtill, torde vara, att antalet medicine studerande från Norrland är proportionellt sett avsevärt lägre än antalet sådana studerande från övriga delar av landet. Till belysning härav kan nämnas, att antalet studenter från de fyra nordligaste länen, som under åren 1951—1955 inskrevs vid de medicinska läroanstalterna, var 40 pro­ cent lägre än som svarade mot dessa läns andel i hela landets befolknings­ tal. Det finns grundad anledning antaga, att inrättandet av en medicinsk läroanstalt i Norrland skulle verksamt bidraga till att öka antalet medicine studerande från denna landsdel. Med hänsyn till att vid en medicinsk läro­ anstalt vidare gives bland annat klinisk utbildning efter medicine licentiat­ examen torde inrättandet av en dylik läroanstalt kunna stimulera norr­ länningarna icke blott att — såsom nyss nämnts — i ökad utsträckning välja läkaryrket utan även att efter avslutad grundutbildning kvarstanna för specialistutbildning och eventuellt framtida verksamhet i Norrland.

I detta sammanhang vill jag även understryka, att jag anser det från mera allmänna synpunkter synnerligen motiverat att akademisk undervis­ ning förlägges till Norrland.

Inrättandet av en medicinsk utbildningsanstalt i Norrland skulle vidare medföra en betydande och angelägen förstärkning av sjukvårdsresurserna inom denna landsdel. Härigenom skulle Norrland sålunda erhålla ett un- dervisningssjukhus med högt utvecklade och specialiserade vårdresurser.

Med hänsyn till den pågående och väntade expansionen av den akade­ miska undervisningen och forskningen överhuvudtaget har i vissa remiss­ yttranden framhållits, att vägande skäl kunde anföras för att den nuva­ rande universitets- och högskoleorganisationen utbyggdes med ytterligare ett lärosäte. Därest så skedde skulle det bli lättare att lösa bland annat bostadsproblemet för lärare, övrig personal och studenter samt frågan om arbetskraft för kliniker, laboratorier och andra institutioner.

Såsom jag förut nämnt har utredningens majoritet avstyrkt alternativet »Norrland» bland annat med hänsyn till att utbildningen vid den åsyftade norrländska läroanstalten skulle bli av lägre kvalitet och att en dylik läro­ anstalt skulle erbjuda mindre goda förutsättningar för medicinsk forskning. Att utbildningen skulle bli av lägre kvalité sammanhängde enligt majori­ teten bland annat med att undervisningen vid den avsedda läroanstalten icke skulle omfatta den propedeutiska undervisningen och att det icke syn­ tes möjligt att redan från början tillförsäkra läroanstalten en lärarkader, som på alla håll ägde den vid övriga lärosäten fordrade akademiska kom­ petensen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

och den redan förefintliga odontologiska läroanstalten. Såsom ett ytterli­ gare skäl för den medicinska läroanstaltens förläggning till Umeå vill jag tillägga, att för lasarettet i Umeå — såsom jag tidigare antytt — stora ny- och ombyggnader är aktuella och i viss utsträckning redan påbörjade. Dessa bör utan alltför stora svårigheter kunna modifieras med hänsyn till undervisningens och forskningens behov.

De av utredningens majoritet och förutnämnda reservant framlagda kost­ nadsberäkningarna för en medicinsk läroanstalt i Umeå är allenast approxi­ mativa. De definitiva kostnaderna kan icke fastställas förrän efter över­ läggningar med företrädare för Västerbottens läns landsting och Umeå stad. Även åtskilliga andra spörsmål torde nödvändiggöra överläggningar med nämnda parter, innan definitiv ställning kan tagas i föreliggande ärende.

Det fortsatta arbetet med här avsedda frågor och vissa andra, nu icke tillräckligt utredda frågor — bland annat den av mig förut antydda lärar- frågan — torde böra anförtros åt en särskild beredning inom ecklesiastik­ departementet. Det är min avsikt, att detta arbete skall bedrivas i sådan takt, att principproposition i ämnet kan föreläggas årets riksdag under höstsessionen. Ett ställningstagande i princip från statsmakternas sida re­ dan i år torde nämligen vara nödvändigt, för att förberedelserna för anord­ nande av klinisk utbildning i Umeå från och med läsåret 1958/59 skall kunna medhinnas.

Under alla förhållanden måste den propedeutiska undervisningen under läsåret 1957/58 för det ökade antalet elever, som intogs läsåret 1955/56, anordnas vid befintliga medicinska lärosäten. Denna undervisning torde böra anordnas i enlighet med utredningens förslag. Jag förordar sålunda, att under nästa läsår antalet propedeutiska utbildningsplatser ökas i Upp­ sala med 20 till 80, i Lund med 20 till 90 och i Göteborg med 25 till 100, samt att antalet dylika platser i Stockholm bibehålies oförändrat. Angå­ ende den för ändamålet erforderliga medelsanvisningen och därmed sam­ manhängande frågor återkommer jag i följande avsnitt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 91 år 1957

51

III. Propedeutisk undervisning under

läsåret 1957/58

A. Förslag

I det föregående har jag förordat, att den propedeutiska undervisningen under läsåret 1957/58 för det ökade antal elever, som intogs läsåret 1955/56, skall anordnas vid befintliga lärosäten i enlighet med utredningens förslag. Såsom förut nämnts innebär detta, att antalet propedeutiska ut­ bildningsplatser skall ökas i Uppsala med 20 till 80, i Lund med 20 till 90 och i Göteborg med 25 till 100, medan platsantalet i Stockholm bibehålies oförändrat. Sammanlagt skulle sålunda antalet propedeutiska utbildnings­ platser utökas med 65.

Utredningen har funnit angivna utökning av undervisningskapaciteten under det propedeutiska året möjlig under förutsättning att antalet kurser i vissa ämnen ökas och vissa dubbleringsanordningar vidtages. I annat fall blir enligt utredningens uppfattning antalet studerande per kurs för stort.

De av utredningen förordade undervisningsanordningarna förutsätter en förstärkning av såväl lärarkrafterna som den tekniska och administrativa personalen vid de berörda läroanstalterna. Vidare erfordras enligt utred­ ningens åsikt ökade anslag till materiel och utrustning samt vissa anslag till byggnads- och omändringsarbeten. De årliga merkostnaderna för den avsedda utökningen av undervisningskapaciteten under det propedeutiska året uppskattas av utredningen till i runt tal 705 000 kronor, varav för av­ löningar 629 000 kronor och för materiel 76 000 kronor. Härtill kommer enligt utredningens beräkningar engångskostnader å tillhopa 351 300 kro­ nor, av vilket belopp 83 800 kronor avser byggnads- och omändringsarbeten och 267 500 kronor utrustning. Totalkostnaderna för budgetåret 1957/58 skulle sålunda enligt utredningens beräkningar uppgå till i avrundat tal 1 056 000 kronor.

Vissa remissinstanser — främst de medicinska fakulteterna samt berörda kommunala huvudmän för undervisningssjukhusen i Lund och Göteborg — har understrukit angelägenheten av att de behov av personal, materiel, lokaler och utrustning, vilka uppkommer på grund av den nu aktuella ut­ ökningen av antalet propedeutiska utbildningsplatser, i tillräcklig omfatt­ ning tillgodoses. I anslutning därtill har remissinstanserna i fråga också framlagt vissa konkreta förslag om personalförstärkningar in. m. utöver vad utredningen förordat.

Universitetskanslern har för sin del med vissa förändringar och tillägg godtagit utredningens förslag om förstärkning av undervisningsresurserna för den propedeutiska utbildningen. Vid bifall till kanslerns förslag skulle den årliga kostnadsökningen uppgå till i avrundat tal 765 000 kronor, varav för avlöningar 689 000 kronor och för materiel 76 000 kronor. Engångskost­ naderna skulle belöpa sig till 361 300 kronor. Härav hänförde sig 83 800 kronor till byggnads- och omändringsarbeten och 277 500 kronor till ut­ rustning.

De personalförstärkningar in. m., vilka utredningen be­ dömt erforderliga för genomförandet av den föreslagna utökningen av an­ talet pröpedeutiska utbildningsplatser i Uppsala, Lund och Göteborg upp­ tages i efterföljande sammanställning. Av sammanställningen framgår även de förändringar och tillägg, som kanslern ansett behövliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

I. Uppsala

1) förste, assistent, 2) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

båda för allmän bakteriologi, 3) förste assistent i stället för förste amanuens

för klinisk bakteriologi, 4) två biträdande lärare (ä 17 280 kronor), 5) två förste assistenter, 6) indragning av' en andre assistent, 7) två förste amanuenser, 8) tre tredje amanuenser, 9) två laboratoriebiträden i högst lönegrad 13,

10) kanslibiträde i lönegrad 11,

allt för patologi,

11) förste assistent, 12) förste amanuens, 13) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

samtliga för farmakologi, 14) laboratoriesköterska i lönegrad 14 för kli­

nisk kemi, 15) två kurser i kliniska undersökningsmetoder

(kostnad 4 950 kronor), 16) två demonstrationskurser i sjukvårdsteknik

och fysikalisk terapi (kostnad 3 000 kronor), 17) förste underläkare, avsedd för propedeutisk

undervisning och med placering vid lungkliniken.

II. Land — Malmö

1) förste assistent, 2) disk- och steriliseringsbiträde i lönegrad 6,

båda för allmän bakteriologi (Lund), 3) förste assistent i stället för förste amanu­

ens för klinisk bakteriologi (Lund), 4) förste assistent i stället för förste amanu­

ens för klinisk bakteriologi (Malmö), 5) biträdande lärare (å 17 280 kronor), 6) förste assistent, 7) indragning av en andre assistent, 8) förste amanuens, 9) två tredje amanuenser (varav' en föreslagen

av kanslern), 10) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

allt för . patologi (Lund), 11) biträdande lärare (å 17 280 kronor), 12) förste assistent, 13) indragning av en andre assistent, 14) förste amanuens, 15) två tredje amanuenser (varav en föreslagen

av' kanslern), 16) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

allt för patologi (Malmö), 17) förste assistent, 18) förste amanuens,

19) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

samtliga för farmakologi (Lund), 20) två laboratoriesköterskor i lönegrad 14 för

klinisk kemi (Lund) (varav en föreslagen av kanslern), 21) laboratoriesköterska i lönegrad 14, 22) klinisk amanuens,

båda för klinisk kemi (Malmö), 23) dubblering av vissa delar av kursen i kli­

niska undersökningsmetoder (Lund; kost­ nad 1 600 kronor), 24) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk

undervisning och med placering vid reumatologiska kliniken (Lund), 25) kanslibiträde i lönegrad 11 vid reumatolo-

giska kliniken (Lund; förslag av kanslern), 26) dubblering av översiktskursen i kirurgi

(Lund; förslag av kanslern; kostnad 1 750 kronor), 27) dubblering av vissa delar av översiktskur­

sen i kliniska undersökningsmetoder (Malmö; kostnad 1 600 kronor), 28) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk

undervisning och med placering vid medi­ cinska kliniken (Malmö).

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

III. G ö teborg

1) förste assistent, 2) tredje amanuens,

båda för allmän bakteriologi, 3) förste assistent för klinisk bakteriologi (för­

slag av kanslern; utredningens förslag: förste amanuens), 4) två biträdande lärare (å 17 280 kronor), 5) två förste assistenter, 6) indragning av en andre assistent, 7) två förste amanuenser, 8) tre tredje amanuenser, 9) två laboratoriebiträden i högst lönegrad 13,

allt för patologi, 10) förste assistent, 11) tredje amanuens, 12) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

samtliga för farmakologi, 13) indragning av en förste assistent, 14) laboratoriesköterska i lönegrad 14,

15) klinisk amanuens,

allt för klinisk kemi, 16) laboratoriesköterska i lönegrad 15, 17) klinisk amanuens,

båda för klinisk fysiologi (förslag av kans­ lern), 18) två översiktskurser i medicin (kostnad

3 500 kronor), 19) två kurser i kliniska undersökningsmetoder

(kostnad 4 950 kronor), 20) två demonstrationskurser i sjukvårdsteknik

och fysikalisk terapi (kostnad 3 000 kronor), 21) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk

undervisning samt med placering enligt ut­ redningen vid medicinska kliniken I å Sahl­ grenska sjukhuset och enligt kanslern vid medicinska kliniken II å Vasa sjukhus, 22) dubblering av översiktskursen i kirurgi (för­

slag av kanslern; 3 500 kronor).

I fråga om anslagsbehovet till materiel för genomförande av den föreslagna ökningen av antalet propedeutiska utbildningsplatser har kans­ lern helt biträtt utredningens förslag. Följande sammanställning utvisar det beräknade anslagsbehovet för de olika ämnena vid de berörda läro­ sätena.

Ämnen

Lärosäte

Uppsala

Lund— Malmö

Göteborg

Bakteriologi .................................

5 000

5 000

6 250

Patologi ......................................

9 000

9 000 10 000

Farmakologi .................................

4 000

4 000

5 000

Klinisk kemi och klinisk fysiologi . . 5 000

5 000

7 500

Övriga kurser .............................. —

—

1 250

Summa 23 000 23 000 30 000

Även när det gäller anslagsbehovet till byggnads- och omänd­ ringsarbeten har kanslern helt godtagit utredningens beräkningar. Dessa framgår av efterföljande sammanställning.

Ämnen

Lärosäte

Uppsala

Lund— Malmö

Göteborg

Patologi ......................................

56 000

Farmakologi .................................

20 000

Övriga kurser ..............................

7 800

Summa 56 000

7 800 20 000

Det erforderliga anslagsbehovet till utrustning har utredningen beräknat sålunda:

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Ämnen

Lärosäte

Uppsala

Lund— Malmö

Göteborg

Bakteriologi .................................

23 000

12 000

36 000

Patologi ......................................

40 000 32 000 27 000

Farmakologi ................................. 23 000 13 500 35 000 Klinisk kemi ................................ 26 000

Summa 86 000 83 500 98 000

Kanslern har för sin del funnit den för ämnet bakteriologi i Göteborg föreslagna medelsanvisningen väl knappt tillmätt och därför uppräknat densamma med 10 000 kronor. I övrigt har kanslern godtagit utredningens beräkningar.

B. Departementschefen

Som framgått av den lämnade redogörelsen föreligger förutsättningar för att vid befintliga lärosäten utöka antalet propedeutiska utbildningsplatser i nu erforderlig omfattning, d. v. s. med 65. Härför kräves enligt utred­ ningen och kanslern vissa personalförstärkningar samt ökade anslag till materiel och utrustning ävensom vissa anslag till byggnads- och omänd­ ringsarbeten.

Vad beträffar de förut i särskilda sammanställningar redovisade förslagen till personalförstärkningar m. m. så har jag funnit mig böra tillstyrka desamma med följande undantag och jämkningar. Jag anser mig icke kunna biträda förslagen om anvisande av medel till ett kanslibiträde för ämnet patologi i Uppsala (p. I: 10), två tredje amanuenser för samma ämne i Lund (p.

II:

9) samt en laboratoriesköterska och en klinisk ama­

nuens för ämnet klinisk fysiologi i Göteborg (p.

III:

16 o. 17). Antalet

nya tredje amanuenser för ämnet patologi i Malmö synes mig kunna be­ gränsas till en sådan befattningshavare (p.

II:

15). Behovet av en veten­

skapligt utbildad hjälpkraft för ämnet klinisk bakteriologi i Göteborg torde böra tillgodoses genom inrättande av en befattning som förste ama­ nuens (p.

III:

3). För ämnet klinisk kemi har tjänster som laboratorie­

sköterska i lönegrad 14 föreslagits skola inrättas vid samtliga här avsedda lärosäten (p. 1:14, 11:20, 11:21 o. 111:14). Då jag blivit övertygad om behovet av dessa tjänster, tillstyrker jag inrättandet av desamma. Enligt min mening bör de dock erhålla tjänstebenämningen översköterska och placeras i lönegrad 15. De i sammanställningarna redovisade förslagen i övrigt anser jag mig böra helt biträda. De av mig förordade lönegradspla- cerade tjänsterna torde böra inrättas såsom extra tjänster under nästa

55

budgetår. Kostnaderna för de av mig föreslagna personalförstärkningarna m. m. kan beräknas till cirka 640 700 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet till materiel uppskattar jag i lik­ het med utredningen och kanslern till 76 000 kronor.

Enligt utredningens, av kanslern biträdda förslag bör till byggnads- och om ändringsarbeten anvisas tillhopa 83 800 kronor. Dessa arbeten, vilka huvudsakligen är av inredningskaraktär, bör enligt vad jag inhämtat utföras snarast möjligt. Jag tillstyrker att nämnda belopp ställes till förfogande för nästa budgetår.

För anskaffande av viss utrustning bör i enlighet med kanslerns förslag beräknas en medelsanvisning av 277 500 kronor. Då utrustningen i fråga oundgängligen erfordras för undervisningen under läsåret 1957/58, bör hela beloppet anvisas för nästa budgetår.

Enligt det vid 1954 års riksdag fattade principbeslutet om en successiv omläggning av läkarutbildningen skall tredje etappen av omläggningen genomföras under nästa läsår. Denna etapp omfattar det s.k. medicin- kirurgiåret. För detaljplanläggning av undervisningen under medicin-kirur- giåret m. in. har kanslern nyligen hållit en ämneskonferens med repre­ sentanter för de medicinska fakulteterna. Enligt vad kanslern under hand meddelat framkom vid konferensen, att på grund av vissa omständigheter svårigheter uppkomme för medicinska fakulteten i Lund att anordna nyss­ nämnda undervisning i enlighet med de riktlinjer, som angivits i 1954 års proposition (1954: 212) angående reformering av läkarutbildningen. En av dessa omständigheter vore, att vissa planerade byggnadsarbeten försenats och att därför en del lokalutrymmen icke kunde tagas i anspråk vid förut beräknad tidpunkt. På grund av nämnda omständigheter vore vissa spe­ ciella åtgärder erforderliga för undervisningens anordnande i enlighet med de i berörda proposition uppdragna riktlinjerna. Med hänsyn till det an­ förda anser jag mig böra föreslå, att särskilda medel anvisas för de av kanslern åsyftade åtgärderna. För ändamålet synes mig böra beräknas ett avrundat belopp av 70 000 kronor.

Vid bifall till vad jag föreslagit i det föregående skulle det samman­ lagda medelsbehovet för nästa budgetår för den erforderliga ökningen av undervisningskapaciteten under det propedeutiska året vid de befintliga lärosätena uppgå till (640 700 + 76 000 + 83 800 + 277 500 =) 1 078 000 kronor. Härtill kommer den av mig föreslagna särskilda medelsanvisningen av 70 000 kronor för vissa undervisningsanordningar vid medicinska fakul­ teten i Lund, vilka avser medicin-kirurgiåret. Det totala anslagsbehovet uppgår sålunda till (1 078 000 + 70 000 =) 1 148 000 kronor. Da anslag till uppehållande av verksamheten vid de medicinska lärosätena redan äskats i årets statsverksproposition, synes det mig lämpligt, att ett särskilt förslags- anslag äskas för här ifrågavarande ändamål under rubriken Vissa kostnader för läkarutbildningen. Anslaget torde böra uppföras med 1 148 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

IV. Professur i ortopedi vid universitetet

i Göteborg

A. Förslag

Vid anmälan i årets statsverksproposition (VIII ht p. 86) av frågan om anslag för budgetåret 1957/58 till avlöningar vid universitetet i Göteborg redogjorde jag för ett av universitetskanslern framlagt förslag om inrät­ tande från och med nämnda budgetår av en professur i ortopedi vid universitetet. Jag ansåg mig på anförda skäl icke då böra pröva sagda förslag.

Kanslerns förslag grundade sig på en framställning av det större kon­ sistoriet i Göteborg, vari anfördes i huvudsak följande.

I petita för budgetåren 1955/56 och 1956/57 hade konsistoriet gjort framställning om inrättande av en professur i ortopedi. Därvid hade kon­ sistoriet framhållit, att den speciella ortopedien vore ett ämne av sådan storlek och vikt, att inrättandet av en professur vore väl motiverad, att den på Sahlgrenska sjukhuset planerade extremitetskirurgiska avdelningen icke komme att förfoga över tillräckligt kliniskt material för undervisning i spe­ ciell ortopedi, att ortopediska kliniken vid vanföreanstalten i Göteborg förfogade — såväl ur kvantitativ som kvalitativ synpunkt — över ett ma­ terial, som väl lämpade sig för undervisning i ortopedi samt att den nuva­ rande överläkaren vid ortopediska kliniken, docenten Erik Severin, enligt inhämtade sakkunnigutlåtanden från professorerna i ortopedi i Stockholm och Lund vore kompetent till professur i ämnet. I utlåtande över anslags­ framställningen för budgetåret 1955/56 hade kanslern uttalat, att han funnit goda skäl tala för ifrågavarande förslag men att med inrättandet av professuren borde anstå i avvaktan på myndigheternas ställningstagande till förslagen i 1951 års vanföreutrednings betänkande om den framtida organisationen av vanförevården i Göteborg. I betänkandet hade utred­ ningen förordat, att förhandlingar upptoges om överförande för viss tid av den till vanföreanstalten i Göteborg knutna ortopediska kliniken i Sahl­ grenska sjukhusets regi. Stadsfullmäktige i Göteborg hade emellertid i sitt yttrande över betänkandet med hänsyn till stadens behov av ortopediska vårdplatser uttalat sig för ett icke tidsbegränsat övertagande av kliniken. Betänkandet hade lagts till grund för en proposition (1955: 135) med prin­ cipförslag om vanföreanstalternas framtida verksamhet. Beträffande Göte- borgs-kliniken hade vederbörande departementschef understrukit stats­ makternas intresse av att frågan om klinikens huvudmannaskap snarast löstes med hänsyn till dess framtida användning för undervisningsändamål. En kommission hade därför tillsatts för förhandlingar med Göteborgs stad samt övriga berörda parter angående frågor, som ägde samband med sjuk­ husens i Göteborg upplåtande för undervisningsändamål, med uppdrag för kommissionen att utföra erforderliga utredningar och förhandlingar med

vördsamt anmäla, att definitiva förslag från kommissionens sida i det före­ liggande ärendet ej kan underställas Kungl. Maj:t inom den tid, som för­ utsetts.

Vidare har konsistoriet meddelat, att styrelsen för föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg i en till universitetet ställd, den 6 februari 1957 dag- tecknad skrivelse förklarat, att styrelsen — i avvaktan på den slutliga lösningen av frågan om den ortopediska klinikens framtida ställning — åtog sig att bestrida viss del av kostnaderna för de kontanta löneförmåner, som Severin vid utnämning till professor från och med den 1 juli 1957 kunde anses berättigad till.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande. Severin uppbär för närvarande dels lön med 40 752 kronor i egenskap av överläkare i lönegrad Co 19 vid ortopediska kliniken, dels ock ett årligt arvode å 6 000 kronor i egenskap av lärare i ortopedi vid universitetet. Sammanlagt uppgår sålunda hans nuvarande kontanta löneförmåner till 46 752 kronor för år. Vid utnämning till professor skulle hans årslön kom­ ma att utgå efter lönegrad Co 14 eller med 34 512 kronor vid nuvarande löneläge. Styrelsens förut åsyftade åtagande innebär en förbindelse, att vid Severins utnämning till professor utbetala överläkararvode med belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan hans nuvarande löneförmåner och å andra sidan professorslönen. Vid nuvarande lönenivå skulle ifråga­ varande överläkararvode komma att uppgå till (46 752 — 34 512 =) 12 450 kronor.

I sin skrivelse den 7 februari 1957 erinrar konsistoriet vidare om att professurer i ortopedi sedan flera år tillbaka finnes inrättade vid karo­ linska institutet och universitetet i Lund samt att en professur i ämnet i årets statsverksproposition förordats skola inrättas vid universitetet i Uppsala från och med den 1 juli 1957 (1957: 1 VIII ht s. 125). Därjämte understryker konsistoriet, att läkarutbildningsutredningen i sitt betän­ kande vitsordat behovet av en professur även vid universitetet i Göteborg. Härefter anför konsistoriet ytterligare följande.

I överensstämmelse med statsmakternas beslut (prop. 1954:212; SU 191; Rskr 395) skall tredje etappen av läkarutbildningens omläggning ge­ nomföras under budgetåret 1957/58. Denna etapp avser omläggningen av undervisningen under det fjärde studieåret, det s. k. medicin- och kirurgi­ året, till vilket jämväl undervisningen i ortopedi är förlagd. Med hänsyn härtill är det angeläget att ämnet ortopedi blir företrätt av en fast ämnes­ representant från och med nästa budgetår. Det torde vidare vara uppen­ bart, att docenten Severin, om han utnämnes till professor, ej bör vid­ kännas någon minskning i de löneförmåner, som han för närvarande åt­ njuter. Genom det åtagande, som innefattas i skrivelsen från föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg, synes denna fråga ha lösts på ett till­ fredsställande sätt. Det må anmärkas, att den föreslagna anordningen icke kommer att medföra någon merkostnad för statsverket.

Kanslern har med skrivelse den 8 februari 1957 överlämnat konsistoriets framställning och därvid anfört bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

59

Jag vill understryka angelägenheten av att ämnet ortopedi blir företrätt vid nämnda universitet av en professur från och med nästa budgetår. Med anledning av den av konsistoriet övergångsvis föreslagna anordningen be­ träffande avlöningen till den blivande innehavaren av ifrågavarande pro­ fessur (docenten E. Severin) får jag erinra om att vid karolinska institutet för närvarande finns två professurer, vilkas innehavare tillika är över­ läkare vid kliniker, tillhörande enskilda stiftelser (professuren i pediatrik, förenad med överläkarbefattning vid H.K.H. Kronprinsessan Lovisas vård­ anstalt för sjuka barn, och professuren i ortopedi, förenad med överläkar- befattningen vid vanföreanstalten i Stockholm, det s. k. Norrbackainsti- tutet).

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 91 år 1957

B. Departementschefen

Såsom framgår av det föregående skall tredje etappen av läkarutbild­ ningens omläggning genomföras under nästa budgetår. Denna etapp avser omläggning av undervisningen under det fjärde studieåret, det s.k. medi­ cin- och kirurgiåret, till vilket jämväl undervisningen i ortopedi är förlagd. I likhet med konsistoriet och kanslern anser jag det därför angeläget, att ämnet ortopedi även vid universitetet i Göteborg blir representerat av en fast företrädare. Förhandlingarna rörande den framtida organisationen av vanförevården i Göteborg har nu fortskridit så långt, att ett inrättande redan nu av den ifrågasatta professuren — enligt vad jag inhämtat från ve­ derbörande förhandlingskommission — icke rimligen kan tänkas föregripa resultatet av dessa förhandlingar. Därest professuren inrättas, kommer utgifterna under universitetets avlöningsanslag att ökas med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan professors årslön och nu utgående arvode åt lärare i ortopedi. Med nu gällande grunder för statsbidrag åt vanföre­ anstalten kommer emellertid vid bifall till föreliggande förslag statsbidra­ get åt anstalten att minskas med ett belopp motsvarande utgiftsökningen under universitetets avlöningsanslag. Ett inrättande av professuren kom­ mer sålunda icke att medföra några merkostnader för statsverket.

Med hänsyn till vad jag anfört i det föregående anser jag mig böra till­ styrka, att en professur i ortopedi inrättas vid universitetet från och med nästa budgetår. Med professuren bör förenas överläkarbefattning vid van­ föreanstalten i Göteborg. Till professurens förste innehavare bör utan tjäns­ tens ledigkungörande utses överläkaren vid vanföreanstalten, docenten vid universitetet Erik Alfred Severin.

Vid bifall till vad jag föreslagit erfordras — förutom ändring i personal­ förteckningen för universitetet — en höjning av det av Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, under punkten 86 äskade anslaget till Göteborgs universitet: Avlöningar med 29 000 kro­ nor till 5 109 000 kronor. En ökning bör ske av ordinarieposten med 27 200 kronor och av posten till rörligt tillägg med 7 800 kronor. Å andra sidan bör arvodesposten minskas med 6 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

V. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden an­ fört och föreslagit hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte — med de änd­ ringar av Sina i årets statsverksproposition under punkten 86 i bilagan åttonde huvudtiteln framställda förslag, vilka föranledes av vad jag nu förordat — föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1957/58, vidtaga de änd­ ringar i personalförteckningen för Göteborgs universitet, som föranledes av vad jag under nyssnämnda punkt 86 och här förut under IV anfört;

b) godkänna följande avlöningsstat för Göteborgs uni­ versitet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1957/58:

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags­ vis ..................................................................... 1 704 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm­ da av Kungl. Maj:t, förslagsvis...................... 1 221 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ......................................................... 1 854 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................................ 1 092 800

Summa kronor 5 872 500

Särskilda uppbördsmedel

1. Bidrag från Göteborgs stad till avlönande av de kliniska amanuenserna .............................. 197 000

2. Bidrag från Göteborgs stad till filosofiska fakulteten .......................................................... 400 000

3. Avkastning från vissa donationsfonder........ 162 500

4. Studentinskrivnings- och examinationsavgifter samt diverse inkomster............................... 4 000

Summa kronor 763 500

Nettoutgift kronor 5 109 000